Det var verkligen ett hjortronställe. Men bären växte på förrädisk myrmark, så barnen kunde bara plocka i den yttersta kanten. Det gick väl an, men värre var det med flygfäna. Mygg och knott angrep dem i stora moln.
Goliat fick en idé och sprang fram till den halvt omkullfallna björken. Med sin yxa skalade han kvickt av ett stort stycke näver från den vita stammen. Därefter virade han till en rejäl strut som han låste med ett par tunna rottrådar från trädet. ”Vi plockar bären i struten, så kan vi äta dem när vi kommer till ett trevligare ställe”, sa han. ”Jaja, men låt det gå fort”, sa Ulrika. ”Jag håller på att bli uppäten.”