Issuu on Google+

svenska Lundindbolagens smutsiga oljeaffärer och samarbete med diktaturen i Sudan och den brutala regimen i Etiopien samt dokumenterat de folkrättsbrott som systematiskt förekommit och fortsatt pågår. Nu släpper hon med denna bok den dokumentation som filmen bygger på – en skrämmande och övertygande redogörelse med vittnesmål från männi­skor som drabbats. Enligt en sammanställning av rapporter från södra Sudan riktades totalt 80 militära angrepp mot befolkningen i Block 5A ­medan ­Lundin exploaterade där. Hela området tömdes på sin befolkning, människor dödades, byar plundrades och brändes. Allt medan Ian Lundin och Carl Bildt (som då satt i Lundin Oil/Petroleums styrelse) förnekade att etnisk rensning pågick och hävdade att det bara var stam­fejder. 2010 inledde åklagaren för Internationella åklagarkammaren Stockholm en förundersökning om svenska företagit medverkat till brott mot den humanitära rätten i Sudan under åren 1997–2003. En av dem som kan komma att höras är Carl Bildt. I boken redovisas också svenska fondbolag som med sina kunders pengar – pensioner och sparmedel – investerar stort i Lundingruppen. Dessa fakta kan du ha som vägledning när du placerar dina egna pensionspengar.

Maj Wechselmann   Det är upp till dig

MAJ WECHSELMANN har med filmen Det är upp till dig! avslöjat de

Maj Wechselmann

Det är upp till dig!

PRISGRUPP

E

8

Wechselmann-omslag.indd 2

POCKETSTANDARD

Föreningen Ordfront www.ordfront.se

Föreningen Ordfront

ISBN 978-91-7037-659-7

Om olja, folkmord och dina pengar

Föreningen Ordfront

2011-11-22 14.13


Maj Wechselmann

Det är upp till dig! Om olja, folkmord och pengar

FĂśreningen Ordfront Stockholm 2011

Wechselmann-inlaga.indd 3

2011-11-22 14.09


Boken har skrivits i kulturell samverkan med Svenska Kyrkan. Sista kapitlet har skrivits av min trogne medarbetare Lars Andersson. Journalisten Karin Svanebro har hjälpt till att redigera. Phil Clarke, f. d. direktör för Läkare utan Gränser i Danmark, numera organisationen Bloodhound, har bistått med många rapporter, kartor och råd. Tack till Tarja Salmi Jacobsson för bilderna från Etiopien. Pirjo Migou Skarbrandt, Ordfront, har varit en klok och värdefull redaktör. Maj Wechselmann, oktober 2011

Maj Wechselmann: Det är upp till dig! Ordfront, Box 17 506, 118 91 Stockholm www.ordfront.se © Maj Wechselmann 2011 Grafisk formgivning: Kristoffer Nylén Tryck: UAB PRINT-IT, Litauen 2011 ISBN 978-91-7037-659-7

Wechselmann-inlaga.indd 4

2011-11-22 09.28


Innehåll 7 Inledning 15 1:  Vad hände sen? 19 2:  Inbördeskrigen i Sudan 26 3:  Inbördeskrigen, oljan och Talisman 39 4:  Vad hände när Lundin borrade efter olja i ­Sudan? 63 5:  Carl Bildts roll i Lundin Oil/Petroleum 81 6:  Wunlit-överenskommelsen – en seger för ­ickevåldstanken 91 7:  Etiopiens våldsamma historia 104 8:  Ogaden och Africa Oil 112 9:  Oberoende journalist i Etiopien? 118 10:  Vittnesmål 139 11:  Det är upp till dig! 147 Appendix 1: Sammanställning av angrepp september 1997 till mars 2003

154 Appendix 2: Fondbolag som investerar i Lundin ­Petroleum

159 Appendix 3: Carl Bildts övriga styrelseuppdrag och investeringar

160 Källor

Wechselmann-inlaga.indd 5

2011-11-22 09.28


Wechselmann-inlaga.indd 6

2011-11-22 09.28


Inledning När jag försökte ta reda på vad som sagts och skrivits om Lundin Oils/Lundin Petroleums exploatering i södra Sudan, upptäckte jag att det fanns minst 15 samstämmiga rapporter från internationella och nationella organ: FN, Kanadas regering, ett stort antal människorättsorganisationer och frivillighetsorganisationer, lägg därtill skriftliga vittnesmål från domstolsvittnen vid den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC). Samtliga rapporterar om mord och övergrepp på civila, och de är nästan identiska. De beskriver inte bara tvångsfördrivning av människor från oljefälten, våldtäkter, tortyr, massmord och förstörelse av allt som människor i området ägde. De handlar också om hittills icke diskuterade grymheter, däribland milt sagt uppseendeväckande avrättningsmetoder. I Human Rights Watch delrapport Lundin Oil was willfully blind1 beskrivs hur Lundin Oil medvetet blundade när oljebolagets beskyddare, den sudanesiska armén och dess miliser, bombade civila hem och institutioner, stal människornas boskap, dödade männen, tvångsrekryterade barn till regeringens miliser och sålde kvinnor och barn till slaveri. Det var förbluffande att jämföra Lundins rapportering med dessa rapporter, skrivna av erkända internationella team och av luttrade forskare och sociologer. Att situationen i Lundins koncessionsområde var så allvarlig, hade jag inte till fullo förstått. Inte heller i hur hög grad Lundin lurade sin aktieägare. Hur hade aktieägarna reagerat om de varit medvetna om att oljeexploateringen delvis hade karaktär av militära operationer, där ett stort antal soldater från regeringsarmén och gerillan dog? Under inbördeskriget i Sudan dog 2 miljoner civila. Det är den högsta siffran av dödade civila sedan andra världskriget. Som en Inledning

Wechselmann-inlaga.indd 7

   7

2011-11-22 09.28


jämförelse kan nämnas att mellan 800 000 och en miljon personer dog under folkmordet i Rwanda 1994. Sudans regering fick från början av 1990-talet 80 procent av sina inkomster och royalties från oljan. Men det argumentet räcker knappast för att visa att Lundin Oil/Lundin Petroleum hade en specifik skuld och ett ansvar för det lidande som människor drabbades av i de områden bolaget letade efter olja. Men ECOS (European Coalition on Oil in Sudan) som 2010 sammanfattade och sammanräknade rapporterna redovisar att Lundin Petroleum är direkt skyldig till att 160 000 fattiga människor fördrevs från bolagets oljefält Block 5A. Och att 20 000 människor fortfarande lever som permanenta flyktingar. Bakgrunden till detta är att 50 000 hus och hyddor brändes ned och att 500 000 kor stals eller slaktades. 12 000 människor dog på själva bolagets oljefält. Vad som inte har kunnat redovisas är hur många som dog av umbäranden, sjukdomar och svält när de drevs på flykt mellan åren 1997 och 2003. I slutet av boken diskuterar jag dessa siffror. Det är fakta som inte baserar sig på lösa eller ungefärliga uppskattningar. Uppgifterna kommer från invånarna själva i de drabbade byarna, upptagna i rapporter från frivillig- och människorättsorganisationer. Byarna ligger i samma område som Lundin Oil/Petroleum utvann olja mellan 1997 och 2003. Bolaget har fortfarande inte erkänt någon som helst skuld och ingen kompensation har givits offren. Skall dessa människor som förjagades från sin mark, vars liv slogs i spillror aldrig få någon ersättning från det företag som så hänsynslöst satte profiten före människoliv? Nu har det gått åtta år sedan Lundin sålde området för 140,5 miljoner dollar och därefter spelade i ”en helt annan liga”, som man uttryckte det. I USA reagerade man mycket starkt på inbördeskriget i södra Sudan. Människor gick ut på gatorna i jättelika demonstrationer. Protesterna började 2001 mot al-Bashirs etniska rensning i södra Sudan och ännu fler deltog 2004 under folkmordet i Darfur i väst­ ra delen av landet. Då anslöt sig även fackföreningarna. Miljoner 8   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 8

2011-11-22 09.28


amerikaner har protesterat främst genom att stödja en ekonomisk bojkott initierad av paraplyorganisationen Investors Against Genocide, Investerare mot folkmord. Tillsammans med Coalition Save Darfur, som bildades 2004, med sina 180 medlemsorganisationer har man kunnat sätta ett hittills aldrig skådat tryck på den amerikanska regeringen. Bojkotten och det politiska trycket som kampanjerna åstadkommit har också bidragit till att det idag finns en bräcklig fred mellan Sudan och Sydsudan. Sedan sommaren 2011 är södra Sudan ett självständigt land – Sydsudan. Men hotet från Khartoum-regimen kvarstår. Men i Sverige har massprotesterna uteblivit. Samarbetet mellan Sudans diktator Omar al-Bashir och LundinOil/Petroleum har kunnat fortgå utan allvarligt menade juridiska eller politiska efterspel. Trots att, eller kanske på grund av att Sveriges utrikesminister Carl Bildt satt i Lundin Oil/Petroleums styrelse under några av de mest kritiska åren. Någon undersökning om Sveriges ansvar för att ett svenskt bolag har bidragit till den mänskliga katastrofen i Sudan har inte initierats av regeringen. Politiska eller andra påtryckningar mot Lundin Petroleum och Sudans regering har varit svaga och det har inte funnits någon koordination mellan först och främst de politiska partierna. Något aktivt konsumentmotstånd har inte heller funnits. Det som hittills har skett är att riksdagens konstitutionsutskott 2007 utredde utrikesministerns ”finansiella intressen” och om dessa på något sätt skulle innebära jäv eller påverka hans trovärdighet som företrädare för regeringens utrikespolitik. Till utfrågningen den 16 och 17 april 2007 kallades, förutom Carl Bildt, också oljebolagets direktör Ian Lundin. En av huvudfrågorna rörde vilken roll Carl Bildt haft i styrelsen och om han medverkat i förhandlingarna med Sudans president Omar al-Bashir om upphandlingen av oljeutvinning i Block 5B. Enligt Lundin förhandlades kontraktet fram i maj 2001, ett år efter att Bildt blivit ledamot i styrelsen. Lundin påstod att Bildt varit med hos Omar al-Bashir två gånger och att de varit där tillsammans – och att Bildt aldrig förhandlat med Inledning

Wechselmann-inlaga.indd 9

   9

2011-11-22 09.28


al-Bashir ensam. Bildt säger att den ena gången var han där ensam och att de talade enbart om mänskliga rättigheter. Tyvärr kunde KU inte pröva om Bildt begått någon tvivelaktig handling under en tid då han inte satt i regeringsställning. Vad hade hänt om det istället hade rört en brottsmisstanke som prövats i en vanlig domstol, där man hade varit tvingad att jämföra de två personernas skilda svar på frågorna om förhandlingen med Omar alBashir – då skulle den påfallande bristen på överensstämmelse av svaren på frågorna ha lett till misstankar om brott. Och man hade utrett saken ytterligare. En punkt under förhören var av särskild vikt: Konstitutionsutskottet frågade Ian Lundin om det fanns en klausul i avtalet med Omar al-Bashir som gjorde det möjligt för den sudanesiska regeringens bombplan och bestyckade helikoptrar att landa på oljebolagets landningsbana. Vi vet att dessa flygplan och helikoptrar användes för etniska rensningar av civila. På denna fråga svarar Lundin inte nej – utan ”Not that I am aware of ” i en utfrågning i KU 16 april 2007. Men det finns ett bildbevis – en bestyckad helikopter som tillhör det sudanesiska flygvapnet har fotats på Lundins oljebas. Jag påstår att det är ett bevis på Lundingruppens direkta delaktighet i brotten som begicks i Block 5A. Man kan med sorg konstatera att under de två dagar som KUförhören varade, hade konstitutionsutskottet helt andra prioriteringar än frågan om utrikesministerns och Ian Lundins samröre med regeringen i Khartoum. Diktatorn Omar al-Bashir blev visserligen efterlyst för folkmord av Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) först ett par år senare – en första arresteringsorder kom 2009 och ytterligare en 2010, men redan 1992 hade FN infört sanktioner mot honom på grund av hans brott mot folkrätten. När FN:s speciella rapportör, ungraren Gaspar Biro, 1996 kom med sin första rapport om slavhandeln i Sudan där människor från södra Sudan hade tagits till fånga av Omar al-Bashirs miliser, blev det ytterligare sanktioner. Nya sanktioner har fortsatt i en strid ström och 10   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 10

2011-11-22 09.28


tilltog under folkmordet i Darfur, för att äntligen resultera i arresteringsordern från ICC 2009. Omar al-Bashir har allt sedan 1989 varit känd för några av de allvarligaste övergrepp som det internationella samfundet känner till. Sudan ligger långt från Sverige och medias bevakning av inbördeskriget i Sudan har varit bristfällig under alla år. Våren 2007 var Bildts oljeintressen i Ryssland mycket hetare än våldet i Sudan och därför också mycket mera intressanta för politikerna i konstitutionsutskottet som frågade ut Bildt. Det hela ger en sorglig bild av mediernas och riksdagsledamöternas okunnighet när det gäller ett av vår tids största brott mot mänskligheten. Men nu har åklagaren för Internationella åklagarkammaren Stockholm, Magnus Elving, äntligen inlett en förundersökning om brott mot den humanitära rätten i Sudan under åren 1997–2003. 32 personer skall förhöras. Det skall bli olidligt spännande att se vad detta kan leda till. Lundin lämnade Block 5A 2003 då de sålde oljefältet. Idag är Lundin tillbaka i norra Sudan och samarbetar återigen med president Omar al-Bashir i Block 18. Men frågan är inte bara hur förkastligt och rent av illegalt det är för ett svenskt företag att göra affärer och samarbeta med en diktator som är efterlyst för brott mot mänskligheten och folkmord. I det här fallet kan man även ifrågasätta samarbetet med en annan odemokratisk regim som varje dag, medan du läser dessa rader, tar livet av sina medborgare. I Ogaden-provinsen i Etiopien, arbetar Lundin under namnet Africa Oil. Företaget har formellt registrerats i Kanada men oljeoch gasbolaget Africa Oil tillhör Lundingruppen. När Ian Lundin tillfrågas i KU säger han att Lundin har en anläggning i Etiopien. Aktierna har köpts som ett lån i konvertibla aktier av Lundin Mining och tre av bolagets direktörer är identiska med dem som var direktörer för Lundin Oil/Lundin Petroleum i Sudan, Kenya och Malaysia. Den etiopiska regimen anklagas av människorätts­organisationen Inledning

Wechselmann-inlaga.indd 11

   11

2011-11-22 09.28


Human Rights Watch för krigsförbrytelser och förbrytelser mot mänskligheten. Men Africa Oil fortsätter att exploatera i områden där människor dödas för att bana väg för oljeexploateringen på samma sätt som i Sudan Just nu investerar svenska pensionsfonder, från Folksam till SPP till sjunde AP-fonden, i dessa svenska bolag. Används dina investerade pensionspengar på ett sätt som varje dag förvärrar krig och etnisk rensning? Det är en fråga som vi alla bör ställa oss. Och det är detta vi bör ställa de ansvariga till svars för. Det är upp till dig om du vill att dina pensionspengar skall finansiera bolag som investerar i krigszoner och som samarbetar med diktatoriska regimer som bedriver utrotning av sitt eget folk. Det är möjligt att du tänker: Hur ska JAG kunna bestämma över hur mina pensionspengar investeras? Det där är väl beslut som fattas långt över mitt huvud? Jag hoppas att denna bok, liksom min film med samma namn, visar dig att du som kund och pensionssparare har mycket större möjligheter och makt än du tror. Det är du som bestämmer! Exemplet från USA är uppmuntrande och hoppingivande: 2001 kom rapporter i de amerikanska tidningarna om hur den sudanesiska regeringen med Omar al-Bashir i spetsen använde slavhandel och slaveri som strategi mot invånarna i södra Sudan. Då gick 48 amerikanska människorättighetsorganisationer ihop i paraplyorganisationen Investors Against Genocide – Investerare mot folkmord. När den sudanesiska regimens folkmord mot invånarna i Darfur blev kända, bildades en mycket större koalition: The Save Darfur Coalition, Rädda Darfur koalitionen bestod av i allt 180 organisationer. I december 2007 hände det något oerhört förvånande i kapitalismens förlovade land. Investerare mot folkmord och Rädda Darfur koalitionen tvingade igenom lagen: SADA, som är en förkortning 12   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 12

2011-11-22 09.28


Barack Obama talar till 100 000 demonstranter under kampanjen mot folkmordet i ­Darfur. Foto: Hillary Dempster, Creative Commons

för Sudan Accountability och Divestment Law. SADA kan översättas som lagen om att desinvestera, ta ut sina pengar från Sudan. Lagen ger investerare, privata och statliga fonder och banker rätt att dra sig ur bolag som är verksamma i landet, även om det är till nackdel för fondernas kunder. Kampanjen började 2001. Alla från Barack Obama till Michael Moore protesterade mot att amerikanska pensionsfonder finansieInledning

Wechselmann-inlaga.indd 13

   13

2011-11-22 09.28


rade bolag som exploaterar olja i Sudan. Just nu behövs inte lagen mot det nya självständiga Sydsudan utan bara mot folkmordsregimen i norra Sudan. Lagen SADA har gett lysande resultat. På mindre än två år, från och med mars 2008 till november 2010, har så mycket som 9,4 miljarder dollar i aktier avyttrats från fonder i bolag som verkar i Sudan.2

1.  Human Rights Watch: Under samlingsrubriken Sudan, Oil and Human Rights 2003, ingick rapporten Lundin Willfully Blind to the Devastation in Block 5A 2.  Direktören för amerikanska statens revisorer, Thomas Melito, talade den 30 november 2010 i Representanthuset i Subkommittén för internationell penningpolitik och handel. Han förklarade att 35 amerikanska stater plus mer än 60 högskolor och universitet har tagit ut sina pensionsfonders pengar till en summa av 3,5 miljarder dollar ur bolag som investerar i Sudan. I sex av de största utländska bolagen som arbetar i Sudan, har amerikanska investeringar sjunkit med 60 procent på mindre än två år eller 5,9 miljarder dollar. Totalt handlar det alltså om 9,4 miljarder dollar. http://financialservices.house.gov/Media/file/hearings/111/11-

Wechselmann-inlaga.indd 14

2011-11-22 09.28


Kapitel 1

VAD HÄNDE SEN? Innan Kerstin Lundell skrev sin bok Affärer i blod och olja som gavs ut i februari 2010 (Ordfront), visste vi mycket lite om hur ett svenskt företag profiterade mitt i inbördeskriget i Sudan och Ogaden. Och innan journalisten, Martin Schibbye och fotografen Johan Persson greps Etiopien i juli 2011, för att senare åtals för terrorism, brydde vi oss väldigt lite om den etniska rensningen som etiopisk militär genomför i provinsen Ogaden, där man bränner byar för att utländska oljebolag lättare ska kunna exploatera olja. Jag ska i denna bok även diskutera turerna kring gripandet av de svenska journalisterna. I det slutna och hårt kontrollerade etiopiska samhället är det svårt att få ut sanningen om Ogaden. Det har flera internationella journalister fått erfara in på bara kroppen – som journalisten Jeffrey Gettleman från New York Times och hans filmfotograf som båda torterades innan de släpptes. Efter Kerstin Lundells bok Affärer i blod och olja, har nu flera bevis mot Lundin Petroleum och dess inblandning i våldet i Sudan lagts på bordet. År 2001 tog filmaren Bengt Nilsson bilder på en bestyckad Hindhelikopter på Lundins oljebas. Bilden publicerade han först den 25 juni 2011, men kallade den då felaktigt milisens helikopter. Denna stora och mordiska helikopter med sina automatvapen och raketgevär flyger lågt och har använts av Sudans armé för att döda civila i byarna kring Lundins oljefält. (Se kapitel 4.) När en kanadensisk regeringskommission upptäckte att just den här typen av helikopter hade tillstånd att landa på det kanadensiska oljebolaget Talismans landningsbana, blev det den tändande gnistan till en folklig kampanj mot Talisman 2001. Den ledde till att sparare V A D H ÄNDE S EN ?

Wechselmann-inlaga.indd 15

   15

2011-11-22 09.28


Hind-helikopter på Lundins bas, bestyckad med kulsprutor och raketgevär. ­Användes av den sudanesiska armén främst för att jaga civila. Foto: Bengt Nilsson

i USA och Kanada tog ut sina pengar ur fonder som investerade i Talisman, och oljebolaget tvingades att lämna Sudan. Sedan Kerstin Lundells bok kom ut har även rapporten om inbördeskriget i Sudan, Unpaid Debt (Den obetalda skulden), publicerats. Den har tagits fram av European Coalition on Oil in Sudan (ECOS) där även Svenska kyrkan och Kristna Fredsrörelsen ingår. I Unpaid Debt visar ECOS, med hjälp av bland annat uppsnappad radiokommunikation mellan arméns huvudkvarter i Khartoum och armékommandon i två städer nära Lundins oljefält, hur den sudanesiska regeringen gett order om att fördriva människorna från Lundins oljefält. 16   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 16

2011-11-22 09.28


Ett annat bevis som ECOS lägger fram i sin rapport är satellitbilder. Jämför man bilderna som tagits av områden kring Lundins oljefält före, under och efter borrningarna, ser man hur befolkningen kring oljefältet minskade och på de flesta platser helt försvann under de åren då Lundin borrade efter olja i området. Jag tar också upp det dolda faktum att Lundin planerade att borra mitt i Nilens källor. Det kunde ha lett till en ekologisk katastrof utan dess like. Detta utvecklar jag även i kapitlet ”Vad hände där Lundin borrade efter olja?”. Det har skett en rad positiva och negativa saker i Sudan under senare år: 1. Positivt: Sydsudan har blivit självständigt. 2. Negativt: Omar al-Bashir har påbörjat ett ekonomiskt krig mot Sydsudan. 3. Negativt: Omar al-Bashir har börjat en ny militär aggression strax norr om Sydsudan. 4. Negativt: Lundin är tillbaka igen i norra Sudan i Block 18. 5. Negativt: Situationen förvärras varje dag för befolkningen i Ogaden. I Etiopien har situationen förvärrats de senaste fyra åren. Den etiopiska militären förvägrar boskapsskötarna tillgång till humanitär hjälp under den torka som nu pågått i 3 år. Militären blockerar invånarnas egna brunnar, bränner deras byar och driver bort dem så att oljebolagen skall ha fri tillgång till området. Den etiopiska regeringen har blockerat ogadeniernas brunnar gång på gång sedan sjuttiotalet. Men sedan 2007 då den ogadeniska befrielserörelsen dödade 74 arbetare i en attack mot det kinesiska oljebolaget Sino Zbebs bas, har den etniska rensningen av civilbefolkningen tilltagit och tagit extrema former. Den pågående svältkatastrofen har långsamt nått de stora internationella medierna, först och främst BBC, CNN, New York Times och andra, medan vi i Sverige fortfarande är synnerligen oinformerade. I Ogaden dör många V A D H ÄNDE S EN ?

Wechselmann-inlaga.indd 17

   17

2011-11-22 09.28


människor idag inte bara av naturkatastrofer, utan av en ”man made disaster”, en hungerkatastrof som förvållats av människor, nämligen den etiopiska militären. I boken ställer jag relevanta utdrag ur olika rapporter och artiklar mot varandra: Utdrag ur en rad internationella rapporter om vad som hände i Sudan medan Lundin Oil/Petroleum borrade där mellan 1997 och 2003 mot Lundins egen rapportering, i form av brev till sina aktieägare, pressmeddelanden, årsrapporter och intervjuer i pressen, liksom Carl Bildts argumentation i Riksdagens konstitutionsutskott. Med Ogaden gör jag på liknande sätt. Jag ger utdrag ur internationella rapporter om förbrytelser mot mänskligheten och krigsförbrytelser i Ogaden och ställer dem mot till exempel svenska bankers glädjeskutt när det gäller Africa Oils aktievärde.

Wechselmann-inlaga.indd 18

2011-11-22 09.28


Kapitel 2

INBÖRDESKRIGEN I SUDAN Inbördeskrigen i Sudan har skördat flest civila människoliv i en konflikt sedan andra världskriget. 2 miljoner människor har dödats och fler än 5 miljoner har tvingats fly. Vad handlade inbördeskriget i Sudan om? Utan att veta bakgrunden är det svårt att förstå varför oljebolagens närvaro har så stor betydelse. En kort historisk bakgrund: Krigen började så tidigt som 1955 i samband med landets frigörelse från Storbritannien och pågick med ett långt avbrott på ca 10 år ända fram till 2005. I grunden handlar konflikten om sociala orättvisor som cementerats genom årtusenden. Innan jag började titta på Sudans historia var jag som de flesta helt ovetande om den omfattande slavhandeln som ägt rum med människor från nubiska bergen norr om södra Sudan och Bahr el-Gazal, västra delen av södra Sudan. Denna handel med människor från södra Sudan har pågått sedan antiken och pågår än! Är det vår etnocentriska uppfattning av historien som har bidragit till att vi har så lite kunskap? Typiskt nog hör sagorna om de vita slavarna hos araberna till vårt kulturella arv, helst om vita slavkvinnor hos demoniska araber. Men hur mycket vet vi om människohandeln med män, kvinnor och barn från Afrikas inre till hela mellanöstern? Inte mycket! Fast denna export har haft minst lika stor omfattning som den transatlantiska handeln med slavar som skeppades ut från Västafrika till Amerika och Latinamerika. Faraonernas nubiska slavar från Nubabergen ingår i vår kunskap om slavhandeln. Den grekiska historikern Herodotos beskriver att 100 000 slavar, svarta från Sudan och Etiopien, byggde pyramiderna. I N B Ö RDE S K R I GEN I   S UD A N

Wechselmann-inlaga.indd 19

   19

2011-11-22 09.28


Det fanns olika slavvägar – den transatlantiska till Amerika, den som försåg Mellan­ östern med slavar gick genom Sahara och Libyska öknen.

Slavhandeln intensifierades från 639 efter Kristus då arabiska krigsherrar erövrade det som i dag är norra Sudan. Enligt historikerna PM Holt och MW Daly finns det bevarade dokument från så långt tillbaka som det nionde århundradet efter Kristus med slavkontrakt där egyptiska köpmän köper nubiska slavar.1 Vi träffar ebenholtsfärgade slavar i Tusen och en natt och även i Voltaires belärande roman om Candide. Uppskattningar av hur många som såldes som slavar från Sudan till hela mellanöstern kan aldrig verifieras, de siffror som uppges varierar från 10 till 20 miljoner fram till år 1886. Den specifikt arabiska slavrutten gick tvärs genom Sahara eller ge20   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 20

2011-11-22 09.28


nom Chad och den libyska öknen. Av de slavar som fick vandra genom öknen räknar man med att 90 procent dog under vägen, det vill säga tio procent högre dödlighet än vid slavtransporterna över Atlanten. (Slavar skeppades även längs Nilen och över Indiska Oceanen.) Försäljningen av slavar fortsatte när ottomanerna erövrade Egypten och Sudan 1821. En av det ottomanska rikets generaler, Muhammed al-Pasha invaderade Egypten 1801 och 20 år senare intog han även Sudan. Muhammed al-Pasha styrde Egypten och norra Sudan som ett rike från 1821 till 1885. Hans regim favoriserade de trogna muslimerna i norr, medan han byggde upp en armé av svarta slavar från södra Sudan. Såväl norra som södra Sudan stod under samma turkiska ockupation. Ottomanernas tolkning av islam är att det är förbjudet för muslimer att ta muslimer som slavar (icke-muslimer skulle alltså gå bra), därför riktade man åter blickarna mot södra Sudan, där människorna inte var muslimer och alltså fritt byte. 1881 genomförde muslimer i Egypten den så kallade Madhist­ revolu­tionen och proklamerade en islamistisk stat, en stat som omfattade sharia-lagar. Stammarna i söder var med om att kasta ut turkarna ur Sudan och förväntade sig nu att slavhandeln skulle förbjudas. Men den nya inhemska härskaren i norr, Al Mahadi, ville inte avsluta denna inkomstbringande kommers. Istället skickade han en av sina mest beryktade slavhandlare, Zubeir Pasha till södra Sudan för att etablera fler slavläger, varifrån slavar transporterades till hela mellanöstern. Södra Sudans handel med den norra delen skedde då som nu på norra Sudans villkor. Den bestod av guld (från guldgruvor i Nubien), elfenben och bomull. Trots naturtillgångarna och den omfattande handeln har invånarna i syd förblivit underprivilegierade eller lottlösa. Flera västliga stormakter har under de senaste två århundraden koloniserat delar av Sudan. Frankrike och Belgien har deltagit I N B Ö RDE S K R I GEN I   S UD A N

Wechselmann-inlaga.indd 21

   21

2011-11-22 09.28


i kapplöpningen om Sudan under det nittonde århundradet. Men det var England som vann. Det brittiska intresset i Egypten begränsade sig under en längre tid till bomullen som odlades där. Men sedan byggdes Suezkanalen. Den kan med rätta benämnas som den viktigaste historiska orsaken till att England erövrade Egypten och Sudan. 1869 stod Suez-kanalen klar – också kallad ”landsvägen till Indien”. Kanalen mellan Medelhavet och Röda havet gör det möjligt för fartyg att färdas mellan Europa och Asien utan att behöva åka runt Afrika. Nu blev det plötsligt ett stort intresse från England att kontrollera Egypten och vidhängande Sudan. England hade inte varit aktiv som Frankrike när kanalen byggdes, men insåg att Suez-kanalen var livsviktig för att förkorta handelsvägen och snabbt kunna förflytta trupper till Indien som var den största och viktigaste av de engelska kolonierna. Kanalen blev klar bara lite mer än ett decennium efter det stora indiska upproret, Sepoy-upproret, som engelsmännen hade haft svårt att stävja. England köpte därför in sig som största aktieägaren i det franskegyptiska kanalbolaget. Sen måste ju kolonialmakten ”skydda” kanalen. I ett decennium försökte England göra Egypten ekonomiskt beroende, men det ledde inte till ett engelskt maktövertagande. Då bombade britterna Alexandria 1882, invaderade landet och slog ned en revolt. 1896 erövrade den engelska generalen, Lord Kitchener, Sudan. 1898 förklarade England att Egypten och England delade makten över Sudan. Egyptens makt var dock endast formell. Nu fick de två andra kolonisatörerna, Belgien och Frankrike vika undan för det brittiska militära trycket. Mot den brittiska kolonialmakten i Egypten och Sudan revolterade muslimer i norr gång på gång. Men dessa uppror slogs ett efter ett ner av kolonialmakten. England förbjöd slavhandeln och förbjöd även det arabiska språket i södra Sudan. Det fick enbart talas i norra Sudan. I söder inför22   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 22

2011-11-22 09.28


des engelska som officiellt språk och engelska är fortfarande det officiella språket i Sydsudan. England byggde en modern infrastruktur i norra Sudan men negligerade södra Sudan. Storbritannien inrättade en rådgivande församling i norra Sudan och 1948 valdes en lagstiftande församling. 1953, när England var försvagat efter andra världskriget, blev det åter revolution mot britterna i Egypten. De nya makthavarna med officeren Abdel Nasser i spetsen beslutade att England såväl som Egypten måste lämna Sudan. I södra Sudan finns ett mycket stort antal folkstammar varav de största är dinkor och nuer. Man förhandlade som vanligt över huvudena på ”de infödda” i södra Sudan. Man firade det ”självständiga Sudans första parlament” 1954 och 1956 blev Sudan formellt självständigt. Men alla myndigheter och departement förlades till Khartoum i norra delen och uteslöt södra Sudan från maktutövning. När norra Sudan vägrade att infria löften om självständighet för södra Sudan, gjorde trupperna där myteri 1955. Ett lågintensivt krig mellan norr och söder påbörjades av rebeller från södra Sudan redan 1955. De kämpade för ett självständigt Sydsudan. Kriget döptes till Första Anyanakriget efter de trupper som gjort myteri mot nord. Inbördeskriget pågick i 17 år och kostade 500 000 civila livet. 1972 förhandlade man fram ett fredsfördrag i Addis Abeba som gav delstaterna i söder en viss självständighet. Slavhandeln pågick så sent som på 1960-talet. Då uppskattades antalet slavar från Afrika enbart till Saudiarabien till 300 000. Människohandeln har fortsatt även efter att den förbjöds av England.2 (Slaveri bannlystes i Saudiarabien och Yemen så sent som 1962. Det finns fortfarande omfattande trafficking och slavhandel med barn och kvinnor inom och utanför Etiopien, Chad, Mauretanien, Ghana, Togo, Benin och Niger.) Den sudanesiska slavhandeln består idag av ett finförgrenat nät av köpare, säljare och förmedlare som opererar med största effekI N B Ö RDE S K R I GEN I   S UD A N

Wechselmann-inlaga.indd 23

   23

2011-11-22 09.28


tivitet när tiderna är gynnsamma.3 Och det har tydligen aldrig varit så gynnsamt att bedriva slavhandel som under inbördeskrigen i Sudan. FN:s speciella rapportör, Gaspar Biro, rapporterade redan 1994 om slaveriet i Sudan och krävde att den sudanesiska regeringen ”utan att tveka skall inleda undersökning om slavhandel, slaveri, tvångsarbete och liknande institutioner och ställa förövarna inför domstol”. 1995 skrev Gaspar Biro en ny rapport om slaveriet som han sammanfattar såhär: Det finns ett alarmerande växande antal rapporter om slaveri, slavhandel och tvångsarbete. Jag beklagar det bristande intresset hos de sudanesiska myndigheterna.4 FN:s speciella rapportör, Leonardo Franco talar om 15 000 bortförta slavar under ett enda år i sin rapport från 2000. De flesta slavar har sålts till norra Sudan, Darfur (västra Sudan) och Kordofan (just norr om södra Sudan) skriver Jok Madut Jok, professor i historia vid Loyola Marymount Universitet i Los Angeles, som anser att så mycket som 200 000 sydsudaneser bortförts till slaveri under andra inbördeskriget. Siffrorna om slavhandeln kan av goda skäl inte verifieras.5 Regeringen i Khartoum (diktatorn Omar al-Bashir) har inte bara gett sitt tillstånd till slavhandeln. Den har även under de senaste 15 åren uppmuntrat sina miliser att skapa en tom ”buffertzon” genom att fånga in kvinnor och barn från syd och sälja dem till norra Sudan som pigor och drängar, konkubiner – eller tvångsrekrytera dem som miliser för att strida mot sitt eget folk. Slavhandeln har under inbördeskriget undergått en metamorfos där kommersen har blivit del av norra Sudans krigsekonomi: De miliser som skickades ut för att fördriva människorna från oljefälten fick ingen lön – men de fick som sagt ta byte: Kvinnor och barn att sälja som slavar. Därigenom slog Omar al-Bashir två flugor i en smäll – han slapp betala sina ridande miliser och han rensade områdena kring oljefälten på människor på ett mycket effektivt sätt. Missionärer har omvänt många av invånarna i södra Sudan till 24   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 24

2011-11-22 09.28


kristendomen. Under inbördeskriget har kristendomen i södra Sudan fungerat som en motståndsideologi mot islamitiska sharialagar. Men eftersom islam användes på ett så brutalt sätt mot de ”otrogna” har inte bara islam polariserats och blivit mer extrem, även kristendomen har tagit sig konservativa former under inflytande av extrema amerikanska sekter. Idag kan skillnaderna i levnadsförhållandena mellan norr och syd först och främst mätas i genomsnittsåldern: En invånare i norra Sudan blir i genomsnitt 58 år gammal. I Sydsudan blir han bara 47 år gammal. Sydsudan är ett av världens fattigaste länder.

1.  The History of the Sudan, PM Holt & MW Daly, Weiderfeld and Nicolson 1961. 2.  Race and Slavery in the Middle East: An Historical Enquiry, Bernhard Lewis, Oxford University press 1994. 3.  Islam’s Black Slaves – The Other Black Diaspora, Ronald Segal, Farrar, Straus and Giroux, 2001. 4.  Report by the Special Rapporteur of UN, Gaspar Biro of Un on the situation of human rights in Sudan 1995 about ”the phenomena of slavery and practices assimilated to slavery” 5.  War and Slavery in Sudan: The Ethnography of Political Violence, Jok Madut Jok, University of Pennsylvania Press, 2001 (Google Books). A History of Modern Sudan, Robert O. Collins, Cambridge University Press 2008.

Wechselmann-inlaga.indd 25

2011-11-22 09.28


Kapitel 3

INBÖRDESKRIGEN, OLJAN OCH TALISMAN 1972 slöts ett fredsavtal mellan norra och södra Sudan i Addis Abeba som gav södra Sudan viss autonomi. Detta gav ett fredligt uppe­ håll i kriget på 10 år. 1983 ignorerade en ny diktator i norr fredsavtalet. General Gaafar Niemiery förklarade att både norr och syd skulle lyda under islamistiska sharialagar. Detta försämrade bland annat drastiskt den sudanesiska kvinnans ställning. Nu fick hon inte längre sysselsättas i arbeten där hon kunde träffa män. Sudans Human Rights Watch Kairo-baserade avdelning skriver om dessa lagar som nästa diktator, Omar al-Bashir delvis skulle upprätthålla i norra Sudan.1 September 1983 påbjöd den nya presidenten hårda fysiska straff, icke tidsbestämda häktningar och andra grymma och förnedrande straff för att förtrycka befolkningen i religionens namn, den politiska avsikten var att förfölja sudanesiska medborgare i allmänhet och ursprungsbefolkningen i de krigsdrabbade områden i södra Sudan i synnerhet. Detta var en drastisk förändring av Sudans lagar som från förut välintegrerade moderna strafflagar återgick till ett medeltida system som genomfördes mot folkets vilja.

Niemiery var inte bara en ivrig muslimsk fundamentalist, han var också en ivrig anhängare av oljeexploatering. Han förstod att upptäckterna av olja i södra Sudan skulle kunna ge honom stora inkomster. Det multinationella oljebolaget Chevron hade nämligen upptäckt 26   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 26

2011-11-22 09.28


EGYPTEN LIBYEN

SUDAN

TCHAD

Khartoum

ERITREA

Rubkona

UNITY CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKEN

Leer

ETIOPIEN

SYDSUDAN Juba

DEM. REP. KONGO

KENYA UGANDA

1972 slöts ett fredsavtal som gav Södra Sudan viss självständighet, men inte förrän sommaren 2011 blev Sydsudan formellt självständigt.

olja i södra Sudan i början av sjuttiotalet. 1980 gjorde oljebolaget ett stort fynd. Då passade Niemiery på att bilda en ny stat i södra ­Sudan i det oljerika området strax söder om gränsen till norra Sudan. Han kallade den nya staten Unity State Western Upper Nile – Enhetsstaten västra övre Nilen. Niemery bestämde att denna stat skulle lyda under norra Sudans jurisdiktion.Alla oljeinkomster skulle gå till norra Sudan. Det var I N B Ö RDE S K R I GEN , OL J A N O C H T A L I S M A N

Wechselmann-inlaga.indd 27

   27

2011-11-22 09.28


President Omar al-Bashir är efterlyst för folkmord av Internationella Brottmålsdomstolen i Haag sedan 2009. Foto: Ammar Abd Rabbo, Creative Commons

tyvärr bara Niemery som kunde se enheten i enhetsstaten. Oljan var den starkast bidragande orsaken till att södra Sudan åter gjorde uppror 1983. 1989 tog Omar al-Bashir makten i Sudan genom en militärkupp. Han skulle snabbt få det internationella samfundet emot sig. Under 1980- och 1990-talen lierade han sig nämligen med al-Qaida. Usama bin Ladin fick en fristad i Sudan åren 1991–1996. Då fördömdes Khartoumregimen och isolerades av väst. När Omar al-Bashir dessutom som den enda arabstaten valde att stödja Saddam Hussein under Kuwaitkriget 1990–1991, drabbades Sudan av nästan total internationell isolering. 28   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 28

2011-11-22 09.28


Enligt de intervjuer som Omar al-Bashir har gett journalister från väst var bin Ladin i Khartoum uteslutande för att genomföra storartade byggnads- och konstruktionsprojekt för Sudans regering. Bashir uppger emellertid väldigt olika byggnadsprojekt för olika journalister. En journalist från Der Spiegel får veta att Bin Ladin kom till Khartoum för att bygga en flygplats i Port Sudan. Till en amerikansk journalist från Frontline uppger Bashir istället att bin Ladin kom till Khartoum för att bygga motorvägen norrut från Khartoum till staden Atbara. Han förnekar inte i något fall att Bin Ladin kom tillsammans med de så kallade heliga krigarna som går under gemensamma beteckningen Muhajedeen. I intervjun med Frontline kallar han dem hjältar och heliga krigare som hade uppmuntrats av sudanesiska islamister att bege sig till Sudan. Dessa mycket heliga krigare har utmärkt sig genom att använda några av de mest avskyvärda avrättningsmetoderna i modern tid. Av de rapporter vi kan läsa om hur civila fångades och avrättades i södra Sudan såväl som i Darfur har muhajedeenkrigarna haft en framträdande roll som miliser i båda krigen. Att al-Bashir har använt just Muhajedeen som frontkrigare såväl i inbördeskriget i södra Sudan som senare i Darfurkonflikten är något som han inte förnekar. Tvärtom har han enligt alla stora internationella nyhetsbyråer hyllat just muhajedeenkrigarna offentligt, senast 2005 när han skickade dem till Darfur tillsammans med den blodtörstiga Janjaweedmilisen. Under nittiotalet bidrog massiv kapitalflykt från Sudan till en djup ekonomisk kris. Från 1997 utsattes landet dessutom för ekonomiska sanktioner från USA. Men det som skulle rädda landets ekonomi var inkomsterna från oljan. I slutet av 1999 när Sudan började exportera råolja fick landet för första gången ett handelsöverskott. Regeringen i Khartoum kom att leva på sina royalties från oljeinkomster i utländska bolag. Regeringen ingick också som medägare i de utländska oljebolagen. Det tog inte lång tid innan 80 procent av landets exportinkomster kom I N B Ö RDE S K R I GEN , OL J A N O C H T A L I S M A N

Wechselmann-inlaga.indd 29

   29

2011-11-22 09.28


från oljan. Inkomsterna från oljan användes till att bygga upp en lätt industri men det mesta användes till en militär upprustning av regeringsarmén för att bekämpa upproret i södra Sudan. Omar al-Bashir köpte bland annat fem ryska bombplan av märket Antonov. Han köpte även in nio så kallade ”gunships” från Vitryssland. Det är bestyckade Hind-helikoptrar. Just dessa helikoptrar användes med förödande verkningar av Sovjet mot civilbefolkningen under kriget i Afghanistan. I södra Sudan bombade Antonovplanen byar från hög höjd. Hind-helikoptrarna besköt civilbefolkningen från låg höjd med sina kulsprutor och raketgevär. Omar al-Bashir köpte också en mängd ryska stridsvagnar av olika årgångar.2 Al-Bashirs upprustning med ryska vapen fick USA att reagera. Det blev ett starkt politiskt tryck från USA:s regering mot oljebolaget Chevron som till slut drog sig ut ur Sudan år 1992 efter 17 års prospektering. Då hade Chevron använt den jättelika summan av 1 miljard dollar för att borra och leta efter olja. En annan viktig faktor till att Chevron lämnade Sudan var att tre av Chevrons anställda dog när de fick en helikopter nedskjuten av rebellerna i södra Sudan. Men investeringarna i Sudan hade ändå visat att det fanns gott om olja i området. Samma år fördömde FN:s generalförsamling Sudan för grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Allvaret i kritiken underströks 1996 då Säkerhetsrådet införde diplomatiska sanktioner mot Sudan på grund av dess medverkan till terrorism. Det var mer än en skarp kritik mot den regering som direktör Ian Lundin förhandlade med samma år – och som han (och förmodligen Carl Bildt) förhandlade med 2001 för Lundin Oils räkning för att utöka avtalet till att gälla även Block 5B. Men innan dess bildades Arakis, ett mindre kanadensiskt baserat oljebolag. Adolf Lundin som grundade Lundin Oil köpte 8,2 procent av aktierna i bolaget. Arakis bestod av svenskt kapital, pengar från sudanesiska staten, Kina och Malaysia. 30   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 30

2011-11-22 09.28


Men det nybildade Arakis kunde ändå inte skaffa tillräckligt med finansiella resurser. Det nya konsortiet lyckades inte låna tillräckligt kapital på den internationella marknaden. Särskilt inte i USA på grund av såväl FN:s kritik och sanktioner mot Sudans regering som USA:s egna sanktioner mot Sudan. Då trädde en annan och större aktör fram på scenen. Det var oljebolaget Talisman, som är ett av Kanadas största multinationella bolag. Det var känt för att arbeta i så kallade ”högriskområden”. 1998 köpte Talisman Arakis. Och då blev det fart på oljeborrningarna i Sudan. Oljeproduktionen ökade från 140 000 fat per dag år 1999 till 200 000 fat per dag i slutet av 2002. Det var en ökning på nästan 60 procent på tre år. Jämfört med andra oljeproducerande länder är Sudan inte någon stor aktör ännu, men har potential att kunna bli det. Saudiarabien producerar till exempel 8 miljoner fat per dag. I maj 1999 invigdes en 161 mil lång oljeledning från Talismans olje­fält, det så kallade Hegligfältet i södra Sudan, till Port Sudan som ligger vid Röda Havet i norr, nära den egyptiska gränsen. Aktiviteterna kring oljeutvinningen och de utländska bolagens investeringar och samarbete med Khartoum-regimen pågick alltså samtidigt som internationella observatörer rapporterade om att Omar al-Bashirs regering tvångsförflyttade och dödade befolkningen i de områden där det fanns olja. I Generalförsamlingens resolution från 1992 anklagades Omar al-Bashir för etnisk rensning och krigsförbrytelser mot den civila befolkningen i södra Sudan. Vem var det som blev offer för al-Bashirs etniska rensningar? En fattig analfabetisk befolkning utan ekonomiska möjligheter att göra sina röster hörda. Vilka utgjorde befolkningen i Unity State? Där tillhörde de flesta stammen nuer. Bara några få tillhörde stammen dinka uppe i nordöstra hörnan av Unity State. Man kallar nuerna och dinkorna i Unity State för agro-pastoralister, eftersom de odlar i sina permanenta byar under ena halvåret och lever som nomader under ­andra halvåret. Under regntiden odlar de hirs, durra och majs. Under den I N B Ö RDE S K R I GEN , OL J A N O C H T A L I S M A N

Wechselmann-inlaga.indd 31

   31

2011-11-22 09.28


torra perioden driver befolkningen sina stora flockar boskap ned till floderna och slår läger där tillsammans med sina djur tills det åter blir regntid. Sedan drar de sig tillbaka till sina byar. Män­ni­skor­ na lever nära naturen och är helt beroende av vad de kan odla under de månader då detta är möjligt, en hårfin balans, som är lätt att rubba. De är ytterst sårbara för vädrets makter. Varför var det så viktigt för al-Bashir att bli av med byarna kring oljefälten? I byarna fanns det mat och förråd för gerillan, det fanns unga män beredda att kämpa för sitt folks frihet och för tillgången till sina egna naturresurser. Alltså använde Omar al-Bashir den brända jordens taktik i närheten av oljefälten. Pastor James Ninrew, ett av våra viktigaste vittnen från södra Sudan, Unity State, Block 5A, beskriver al-Bashirs strategi såhär: Först kom Antonovbombarna som bombade byarna från hög höjd – allt, skolor, hälsocentraler, kyrkor. Vi trodde att de skulle respektera kyrkorna och de människor som fanns inne i dem, men det gjorde de inte. De bombade kyrkorna och dödade människorna som hade sökt skydd där. Sen brände de kyrkorna. Sedan kom det bestyckade helikoptrar och sköt på allt som rörde sig på marken, boskap, män och kvinnor och barn, och sedan kom milisen till häst och brände allt som ännu inte bombats.

1995 skrev FN:s speciella rapportör, den ungerska Gaspar Biro en FN-rapport där han sammanfattade situationen såhär: Den dystra situationen med hänsyn till mänskliga rättigheter har inte förbättrats sedan 1994. Såväl regeringen och rebellerna har förbrutit sig mot mänskliga rättigheter vilket inkluderar massakrer och utomrättsliga avrättningar, kidnappningar och tvångsrekryteringar. En myriad av officiella och hemliga regeringsstyrkor fängslar, plågar och torterar politiska motståndare eller misstänkta politiska motståndare. Rebellstyrkorna saboterar FN:s hjälpsändningar till den befolkning som är drabbad. 32   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 32

2011-11-22 09.28


1997 lät USA:s president Bill Clinton frysa Sudans tillgångar under lagen The International Emergency Powers Act (lagen om internationellt nödtvång). Den dåvarande amerikanska utrikesministern, Madeleine Albright reste till Nairobi i Kenya och träffade de sydsudanska rebellerna. Hon uttryckte att hon inte kunde förhålla sig passivt till Sudan som USA gjort under folkmordet i Rwanda, 1994. Hon lovade rebellerna att hon skulle kontakta sin kanadensiska kollega. När hon kom hem skrev hon brev till Lloyd Axworthy, och uppmanade honom att tvinga Talisman att lämna Sudan. Den kanadensiska utrikesministern blev först förnärmad, men lovade sedan att undersöka saken. Strax därpå skickade han en regeringskommission till Sudan. Denna kommission lämnade den så kallade Harker-rapporten till regeringen.3 Rapporten bekräftade de värsta farhågorna om Sudans regering och slog fast att ”oljan förvärrar kriget!”. I rapporten anklagade diplomaterna inte bara regeringen i Khartoum för att döda människorna kring oljefälten, utan även för att de vägar som oljebolaget Talisman byggt kring oljefältet användes av al-Bashirs armé och miliser i syfte att bränna ned byarna i omgivningen. Rapportörerna skrev också: ”Vi fick även reda på att Talismans egen landningsplats vid Hegligfältet användes av regeringens Antonovplan och bestyckade helikoptrar, som tankade där och angrep civila därifrån.” Kommissionen drog slutsatsen att det var nästan omöjligt att få en vapenvila till stånd, så länge som oljeinkomsterna flödade till regeringen i Khartoum. Rapporten ledde till en stark reaktion bland kyrkor och människorättsorganisationer i Kanada och USA. När Kanadas regering sedan inte vidtog sanktioner eller några som helst andra steg för att tvinga det kanadensiska oljebolaget att lämna Unity State, startade den första kampanjen för att få amerikanska och kanadensiska pensionsfonder att dra sig ur Talisman. Det som gjorde störst intryck på vanligt folk var att Omar al-Bashirs lät sina miliser, Muraheleen­-, I N B Ö RDE S K R I GEN , OL J A N O C H T A L I S M A N

Wechselmann-inlaga.indd 33

   33

2011-11-22 09.28


Muhajedeen- och Baggaramilisen, ta kvinnor och barn som slavar och transportera dem till norra Sudan. Kampanjen leddes av en av världens äldsta människorättsrörelser, The American Antislavery Group Abolish. Denna organisation har medlemmar i en lång rad olika kyrkosamfund. Svarta präster lät sig smugglas in i Sudan. Sedan reste de hem och rapporterade om situationen i amerikanska massmedia. Det fick en enorm symbolbetydelse i USA där en stor del av befolkningen härstammar från svarta slavar. En av dem som reste illegalt till södra Sudan var barnläkaren, socialarbetaren och prästen, Gloria White-Hammond, präst vid Bethel Amekyrkan i Boston. År 2001 tog hon sig illegalt in i södra Sudan tillsammans med flera andra svarta präster. Under tre veckor fick de uppleva hur en del av de kvinnliga slavar som sålts till norra Sudan smugglades tillbaka och hon var själv med om att friköpa dem. Gloria White-Hammond berättar i min film Det är upp till dig om männen i byarna som dödats, hur deras kvinnor våldtagits, och om kvinnorna och barnen som hade sålts till norra Sudan. När Gloria kom hem fick hon tidningen Boston Globe att intressera sig för bilderna på de hemvändande slavarna från södra Sudan. Det blev ett förstasidesreportage som väckte stor uppmärksamhet i medierna. Gloria har fortfarande Boston Globes förstasida i en vacker ädelträram med silverrubrik på sin vägg. Uppmärksamheten i medierna blev avstampet för kampanjen mot Talisman. ”När jag ser videobilderna av mig själv som står och skriker fram för en massa människor på offentlig plats, förstår jag inte vem denna kvinna är, jag har aldrig förut varit aktivist”, säger Gloria WhiteHammond. När Talisman höll sin årliga bolagsstämma den 3 maj 2000, stod talare i kö till mikrofonen för att protestera mot verksamheten i Sudan. Aktieägarna krävde att en ny kanadensisk etisk kod rörande Sudan skulle genomföras inom ett halvår. 34   D e t

är upp till dig!

Wechselmann-inlaga.indd 34

2011-11-22 09.28


Talismans styrelse, med dess VD Jim Buckee i spetsen, förnekade att det förekom kränkningar av mänskliga rättigheter – och påstod att bolaget inte hade något ansvar om de till äventyrs förekom. Kort efter kom Amnesty Internationals rapport Sudan: The Human Price of Oil, som vittnade om att tiotusentals människor hade skrämts iväg från sina hem nära oljefälten av regeringsarmén. Kampanjen mot Talisman i USA och Kanada hade sin starka bas i de svarta kyrkosamfunden. Kyrkoföreståndarna enades om att börja påverka sina medlemmar och få dem att kräva att deras pensionsfonder inte skulle innehålla aktier i Talisman. Många aktivister var också studenter vid amerikanska universitet. Nu anordnades föreläsningar om Sudan, sit-ins, demonstrationer, flygblad, läsarbrev till lokala tidningar och uppmaningar till lokala radiostationer. Det hjälpte inte ett dugg. Aktivisterna blev bemötta med arroganta svar från Talismans VD, Jim Buckee. Aktionen växte och det blev den största amerikanska bojkotten av något land sedan bojkotten mot apartheid i Sydafrika på åttiotalet. Men den nya bojkotten riktade sig inte mot all handel med Sudan, den riktade sig mot speciella bolag – oljebolagen i Sudan. Det kallas för ”targeted divestment”. År 2000 lyckades aktivisterna med att få sex av de största pensionsfonderna i USA att sälja av flera miljoner aktier i Talisman. Pensionsfonderna var TIAA-CREFF, Texas pensionsfond för lärare, CALPERS, en pensionsfond för statligt anställda i Kalifornien, pensionsfonder för statligt anställda i New Jersey och New York, fonden Vanguard Mutual Fund som är ett investeringsbolag som förvaltar 1,6 miljarder dollar och Fidelity, som har hand om mer än 20 miljoner investerare och sparare i 500 olika fonder med nästan 3,3 miljarder dollar i tillgångar. Talismans aktier sjönk med cirka 15 procent. Och denna nivå räckte för att Talisman skulle sälja sitt oljefält. I avhandlingen Oil and Politics: Talisman Energy in Sudan hävdar professor J. Kobrin att Talisman till slut sålde Hegligfältet i Sudan för att undvika en poliI N B Ö RDE S K R I GEN , OL J A N O C H T A L I S M A N

Wechselmann-inlaga.indd 35

   35

2011-11-22 09.28


9789170376597