Murray Brodin • Strömgård
Förbaskade träd!
Det bästa med det nya huset är trädgården. Och den stora eken som är perfekt att bygga en koja i. Men det tycker inte pappa. Han tycker att trädet gömmer solen och vill ta bort det. Men som tur är får inte ens pappor alltid som de vill.
Opal Opal
Tack till Marita Innergård på De Handikappades Riksförbund och Yngve Brodin på Naturhistoriska riksmuseet för värdefulla kunskaper och åsikter.
©Text: Kristina Murray Brodin, 2014 ©Bild: Katarina Strömgård, 2014 Bokförlaget Opal AB, Bromma Repro: Resultat Grafisk Form & Produktion Printed by Livonia Print, Latvia 2014 ISBN: 978-91-7299-653-3
Pappa och jag har flyttat in i vårt nya hus. Bara pappa och jag. För mamma har rest bort med jobbet. Pappa och jag har packat upp och packat upp. Men det är minst tusen lådor kvar. Vårt nya hus är ett alldeles vanligt hus. Men det är en alldeles ovanlig trädgård. För fast den är pytteliten så finns det ett jättestort träd.
Sen finns det bara lite gr채s och ett trasigt staket. Tr채det 채r en gammal ek och perfekt att ha en koja i.
Första morgonen i vårt nya hus vaknar jag sent. Inte förrän pappa ropar att frukosten är klar. Han har dukat på altanen. Jag går ut i min pyjamas och börjar äta havregrynsgröt. Pappa flyttar sin stol hit och dit.
– Varför sitter du inte still? frågar jag. – Det är det där förbaskade trädet, säger pappa. Det tar bort all sol. Trädet måste bort. – Men jag vill ju ha en koja i trädet, säger jag. Du kan väl sitta någon annanstans. Pappa tycker att vi kan fixa en koja någon annanstans istället.
Murray Brodin • Strömgård
Förbaskade träd!
Det bästa med det nya huset är trädgården. Och den stora eken som är perfekt att bygga en koja i. Men det tycker inte pappa. Han tycker att trädet gömmer solen och vill ta bort det. Men som tur är får inte ens pappor alltid som de vill.
Opal Opal