genom automatiska dörrar, jag springer längs en innergård, jag delar sänghiss med två läkare i operationsmössor, jag går av, jag springer i trapphuset, jag följer pilskylten mot Centraloperation, jag passerar en uppställd ståldörr, gröna väggpelare, jag springer på ett grönflammigt plastgolv i en fyrtio meter lång korridor som slutar i en T-korsning, jag läser skyltarna, jag tar till höger mot Centralintensiven, jag springer längs fönster, på höger sida ligger sjukhusparken, väggar med vitmålad väv, jag springer i en hundra meter lång korridor, jag stannar vid en kameratelefon, jag trycker på knappen, ringsignaler, jag tittar in i linsen. En mans röst: God morgon, vad kan jag hjälpa dig med? Hej, min fru, hon ska ha kommit med sjuktransport från SÖS, hon är gravid, de ska göra akut kejsarsnitt. Och hon skulle till CIVA? frågar han. Ja, F21, svarar jag. Vad heter hon? Karin Lagerlöf. Dröj lite, svarar han. Jag väntar inte mer än ett par minuter innan de breda dörrarna öppnas maskinellt. Läkaren bär vit uniform, han är lång och har ett mörkt bakåtkammat hår. Han presenterar sig men jag noterar mest hans blick som aldrig riktigt vill möta min. Han säger att min fru precis har anlänt och att de installerar henne i sal 1 som är en enkelsal. Han betonar att han inte vet något mer. Vem vet något då? frågar jag. Så fort de har installerat henne så får du prata med någon som vet, svarar han. 22
15-40 N&K I varje, 26 juni.indd 22
2015-06-26 15:27