kÀnna varandra bÀttre, följer Mona ytterst F OTO : C L AU D I O B R E S C I A N I
L E N A AC K E B O Àr prisbelönt bildkonstnÀr och berÀttare. Sedan debuten i satirtidskriften Galago 1984 har hon givit ut tio tecknade album, de flesta med samhÀllskritiskt innehÄll. Hon har ocksÄ regelbundet medverkat i dagspressen och skrivit manus för SVT . VÀrldens vackraste man Àr hennes första roman.
motvilligt med. Det blir en omtumlande vecka. Barbros perfekta vÀrld börjar krackelera och Mona drabbas av VÀrldens Vackraste Man. »Romanen Àr en fulltrÀff. Skoningslös och inkÀnnande och helt pÄ pricken i det dÀr skaviga; irritationen pÄ den andre i de smÄ gesterna, minerna och orden. Dessutom en vacker historia om att livet kan förÀndras. Vilken debut!« BTJ
ISBN 978-91-27-14863-5 O M S L AG S F OTO : A N D E R S L I L J E B O R G T Y P O G R A F I : S A R A R . AC E D O
L E N A ACKE BO
charterresa till Mallorca för att de ska lÀra
VĂ R L D E N S VAC K R AST E M A N
NÀr Barbro bjuder sin syster Mona pÄ en
e t s a r k c va
VĂ R L D E N S
MAN ROM A N
LENA ACKE BO
9 789127 148635
Ackebo_Varldens_ORIG_LENAS.indd Alla sidor
2016-03-07 14:47
15-89 N&K Vì±rldens 9 mars.indd 2
2016-03-09 15:59
1 Mona
lördag
TĂ„get mot Malmö lĂ€mnade Stockholms central klockan 9:25, fyra minuter försenat. Nu stod det stilla strax utanför Lund och invĂ€ntade ett mötande tĂ„g. Tio lĂ„nga minuter passerade, tĂ„get stod fortfarande stilla. Mona försökte ta det lugnt och koncentrera sej pĂ„ sin bok men helst ville hon bara resa sej upp och skrika och vrĂ„la av frustration. Att vara ute i sista minuten, att stressa och ha brĂ„ttom var bland det vĂ€rsta hon visste. Ytterligare fem minuter passerade. Hon la ner boken i knĂ€t och betraktade sin spegelbild i det regnvĂ„ta fönstret: en spenslig Ă€ldre kvinna med grĂ„ polotröja, lĂ€sglasögon och halvlĂ„ngt grĂ„tt hĂ„r med nygjorda ljusa slingor. Hon sĂ„g trĂ„kig ut. Varm och svettig av stress var hon ocksĂ„, men det syntes inte. Utanför fönstret stod â hon rĂ€knade â sju kor och betade under den mörka himlen. Hon kvĂ€vde en stor suck som ville ut, den blev en försynt liten harkling, knappt hörbar. Absolut inget som den överparfymerade mannen i sĂ€tet mitt emot hennes kunde störa sej pĂ„. Att han var en otrevlig person, en arrogant snobb, det 5
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 5
2016-03-09 15:59
sĂ„g hon redan nĂ€r han steg ombord i Linköping och besvarade hennes vĂ€nliga leende med en kall, mycket avvisande blick. Sen dess hade han inte tittat pĂ„ henne en enda gĂ„ng. Han var förmodligen livrĂ€dd för att hon skulle börja prata med honom, han tycktes bara ta för givet att hon var en sĂ„n dĂ€r pratsjuk gammal kĂ€rring som inte fattade att folk vill vara i fred. Men att han sjĂ€lv störde med sitt oavbrutna pratande i telefon tycktes han inte bry sej om. I över tvĂ„ timmar hade hon tvingats lyssna pĂ„ hans högljudda brĂ€kande om marknadsföringsstrategier, organisationsplaner och kommande möten. PĂ„ svenska eller knagglig engelska. Hittills hade han druckit nĂ€stan tvĂ„ flaskor vin. Den första, som han bestĂ€llde nĂ€r han steg pĂ„ tĂ„get i LinÂköping, hade han druckit upp redan innan de kommit till NĂ€ssjö. Och den andra var nĂ€stan tom. Flaskorna som sĂ„ldes pĂ„ tĂ„get innehöll trettio sju centiliter, han hade alltsĂ„ druckit nĂ€stan en hel flaska vin och borde vara ganska berusad vid det hĂ€r laget. Men det mĂ€rktes inte pĂ„ honom, inte ens de tvĂ„ gĂ„nger han gick genom det krĂ€ngande tĂ„get för att gĂ„ pĂ„ toaletten. Strax innan tĂ„get stannade hade han Ă€ntligen slutat prata, nu satt han i stĂ€llet och skrev pĂ„ sin dator som han hade fĂ€llt upp pĂ„ bordet mellan dem. Han slog ner tangenterna sĂ„ hĂ„rt att datorn skakade och kisade nĂ€rsynt pĂ„ datorÂskĂ€rmen genom sina kraftiga svarta glasögonÂbĂ„gar. FruktansvĂ€rt fula. För lĂ€nge sen hade hon sjĂ€lv haft sĂ„na dĂ€r hemska bĂ„gar. Hennes förĂ€ldrar köpte dem Ă„t henne nĂ€r hon började i femman, 1961. Hon hatade de dĂ€r glasögonen, skĂ€mdes för dem och satt med hĂ€nderna kupade runt ansiktet sĂ„ att klasskamraterna inte skulle se hur ful hon var i dem. Viktigpettern pĂ„ andra sidan bordet passade inte heller sĂ€rskilt 6
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 6
2016-03-09 15:59
bra i dem, men han tyckte kanske att de gjorde att han sĂ„g intressant ut. Men han sĂ„g inte ett dugg intressant ut i sin fantasilösa nĂ€ringslivsuniform: ljusblĂ„ skjorta med vit krage, smal slips med röda och blĂ„ rĂ€nder, ljusgrĂ„ kostymbyxor med pressveck, golfrutiga strumpor och blanka vinröda loafers. En ljusgrĂ„ kavaj som hörde ihop med byxorna hĂ€ngde pĂ„ en krok vid fönstret. Den söta, kvĂ€vande doften av herrparfym som omgav honom nĂ€r han steg ombord hade dĂ€mpats lite, men den var fortfarande pĂ„taglig. Hela han var prydlig, putsad och polerad, hans hĂ€nder och naglar vĂ€lvĂ„rdade, hans ansikte slĂ€trakat och blankt med rosiga kinder. Han sĂ„g ut att vara högst trettiofem, men en liten kulmage putade redan ut under den vĂ€lstrukna skjortan. Och han hade rakat av sej hĂ„ret, som sĂ„ mĂ„nga mĂ€n med begynnande flint gjorde nu för tiden. Inte sĂ€rskilt originellt det heller. Men det var i alla fall snyggare Ă€n överkamning. Hennes biologilĂ€rare pĂ„ gymnasiet, Harald Carlander, försökte dölja sin flint genom att kamma nĂ„gra feta hĂ„rslingor frĂ„n ena tinningen till den andra. Han gick under öknamnet Harald HĂ„rfager och var en mager motbjudande figur med stora hĂ„riga hĂ€nder och solkiga naglar, dĂ„lig andedrĂ€kt och vita salivrester i mun giporna. Sista lĂ€sĂ„ret undervisade han i sexualkunskap, hon mindes fortfarande hur hemskt hon tyckte det var att se honom sitta dĂ€r i katedern, högröd i ansiktet, och berĂ€tta om samlag, preventivmedel och graviditet medan eleverna fnissade och kom med lustiga kommentarer. Alla, inklusive hon sjĂ€lv, tog för givet att han var oskuld. Hon tyckte vĂ€ldigt synd om honom, men det vĂ„gade hon inte berĂ€tta för nĂ„n. I stĂ€llet gjorde hon som alla andra â skrattade Ă„t honom. Hon skĂ€mdes nĂ€r hon tĂ€nkte pĂ„ det. 7
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 7
2016-03-09 15:59
Den Otrevlige log sjĂ€lvbelĂ„tet medan han skrev, hon satt stilla med hĂ€nderna i knĂ€t och funderade pĂ„ hur han skulle reagera om hon ryckte Ă„t sej sin DagensÂNyheter, som han stĂ€llt sin dator pĂ„. Eller tog hans halvfulla vinmugg och hĂ€llde ut den över tangentbordet. Eller om hon plötsligt lutade sej fram över bordet, smĂ€llde igen datorlocket över hans fingrar och började prata med honom. âUrsĂ€kta mejâ, skulle hon sĂ€ga, âmen du undrar sĂ€kert vad det Ă€r för spĂ€nnande gammal dam som sitter hĂ€r mitt emot dej. Mona Hedman heter jag, jag Ă€r sextiofyra Ă„r, har jobbat som adjunkt i engelska i nĂ€stan fyrtio, och pensionerade mej förra Ă„ret. Det var kanske inte mitt livs bĂ€sta beslut, men med tiden blev det för sorgligt att börja varje sommar med att sĂ€ga adjö till alla fina studenter och sen kanske aldrig se dem mer. Men nog om detta. Nu Ă€r jag pĂ„ vĂ€g till Kastrup, jag ska Ă„ka till Mallorca med min syster Barbro. Hon och jag har inte haft sĂ„ mycket kontakt under Ă„rens lopp, vi Ă€r vĂ€ldigt olika, det blir ofta grĂ€l de fĂ„ gĂ„nger vi ses. Det var hennes idĂ© att vi skulle Ă„ka pĂ„ den hĂ€r resan tillsammans, för att lĂ€ra kĂ€nna varandra lite bĂ€ttre. Ska jag vara helt Ă€rlig sĂ„ har jag ingen som helst lust att Ă„ka till Mallorca, speciellt inte med henne. Hon kan vara vĂ€ldigt bossig och envis. Och kritisk. Dryg, skulle man kunna sĂ€ga, hon ser gĂ€rna ner pĂ„ andra mĂ€nniskor, men har vĂ€ldigt höga tankar om sej sjĂ€lv och sin familj. Hon Ă€r gift med en lĂ€kare som heter Gustaf Walter, han kommer frĂ„n en vĂ€ldigt fin familj mĂ„ du tro, bara professorer och överlĂ€kare sĂ„ lĂ„ngt ögat nĂ„r. Och hon har fyra helt fantastiska barn: Sigge, han Ă€r ocksĂ„ lĂ€kare och Ă€r gift med en italienska som har ett galleri i Malmö. Dom har tvĂ„ jĂ€ttesöta barn. Sen har vi Lisa som Ă€r utbrĂ€nd psykolog och William som lĂ„tsas plugga 8
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 8
2016-03-09 15:59
konstvetenskap. Och sĂ„ lilla Sladdis. Han heter egentligen Jonas, men dom kallar honom fortfarande för Sladdis fast han snart Ă€r femton. Barbro och Gustaf har ett fantastiskt hus pĂ„ Ăsterlen, i Nybrostrand, och hon Ă€lskar att berĂ€tta om det dĂ€r fantastiska huset. Och om sin fantastiska familj. Nu undrar du sĂ€kert om ocksĂ„ jag har en fantastisk familj. Nej tyvĂ€rr, min man och jag har inga barn. Det Ă€r bara han och jag. Han heter Torbjörn och har jobbat som lĂ€rare i historia i nĂ€stan trettiofem Ă„r. Han gick i pension redan nĂ€r han fyllde sextio och dom senaste fem Ă„ren har han Ă€gnat Ă„t att bygga en modelljĂ€rnvĂ€g i sitt gamla arbetsrum. Vi har en fyrarummare i Nacka, högst upp med utsikt mot Sickla Köpkvarter. Jag har aldrig trivts dĂ€r. Om sanningen ska fram sĂ„ hatar jag den dĂ€r lĂ€genheten. Ăr mitt Ă€ktenskap fantastiskt? Nej, det vill jag inte pĂ„stĂ„ ⊠Nu undrar du vĂ€l varför jag Ă„ker till Mallorca med min syster nĂ€r jag inte ens gillar henne? Jo, du förstĂ„r, hon har tjatat om att vi ska resa bort tillsammans i flera Ă„r nu och jag har hittat pĂ„ en massa ursĂ€kter, jag har till och med ljugit för att slippa. Men sĂ„ kom hon pĂ„ idĂ©n att ge mej den hĂ€r resan i julklapp, i ett rosa kuvert med silverrosetter pĂ„. Jag brukar inte fira jul med henne, men just den hĂ€r julen gjorde jag det av olika skĂ€l. Jag kan berĂ€tta mer om det sen, om du Ă€r intresserad. Hur som helst sĂ„ överrĂ€ckte hon det dĂ€r kuvertet nĂ€r alla sĂ„g pĂ„, hela hennes familj och en massa vĂ€nner, vi var vĂ€l över tjugo personer dĂ€r pĂ„ julafton. Alla tyckte att det var en helt fantastisk present, att fĂ„ Ă„ka till Mallorca med Barbro!ÂTĂ€nk vad generöst och omtĂ€nksamt av henne! Vad skulle jag göra? Det var bara att tacka och försöka se glad ut, som du sĂ€kert förstĂ„r. Och nu Ă€r det dags. Om vi nu hinner fram till Kastrup i tid âŠâ 9
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 9
2016-03-09 15:59
Tanken pĂ„ hur han skulle reagera fick henne att mĂ„ lite bĂ€ttre. Han hamrade pĂ„ sitt tangentbord, dĂ„ och dĂ„ gjorde han en kort paus, stirrade ut genom fönstret och försökte se ut som om han tĂ€nkte pĂ„ nĂ„t viktigt. Sen fortsatte han att hamra, till synes helt oberörd av att tĂ„get stod stilla bland betande kor. Han borde vĂ€l ocksĂ„ vara stressad, eller Ă„tminstone lite orolig, han skulle ocksĂ„ med ett flyg frĂ„n Kastrup. Detta visste hon efterÂsom han hade sagt det i teleÂfon. MĂ„nga gĂ„nger. Han skulle till Los Angeles, Ell Ej, som han sa. Via London. Att han talade dĂ„lig engelska hade hon ocksĂ„ hört, han försökte lĂ„ta som en amerikan, med breda gutturala vokaler och tjocka, grötiga l-ljud, men hans intoÂnation var svensk. Grammatiska fel gjorde han ocksĂ„, han blandade ihop would och should och could, will och shall, that och this, och anvĂ€nde svensk meningsbyggnad. De flesta av hennes elever i första klass i gymnasiet talade bĂ€ttre engelska Ă€n han. TĂ„get stod fortfarande stilla, de var nĂ€stan tjugo minuter försenade nu. Hon skulle inte hinna med ĂresundstĂ„get som avgick 14:13, troligen inte nĂ€sta tĂ„g heller. Om hon hann med tĂ„get 14:53 skulle hon vara pĂ„ Kastrup ungefĂ€r kvart över tre. DĂ„ skulle hon bara ha en och en halv timme pĂ„ sej att checka in och ta sej genom sĂ€kerhetskontrollen. Hon hade försökt ringa Barbro redan nĂ€r tĂ„get stannade utanför Lund, utan resultat. Nu försökte hon igen, fortfarande inget svar. Barbro satt förmodligen pĂ„ ĂresundstĂ„get som avgick 14:13, det som de skulle ha tagit tillsammans. Hon drack lite vattenÂoch rĂ€knade kossorna igen. Fortfarande sju stycken. Vad skulle hĂ€nda om de blev Ă€nnu mer försenade? Om hon inte hann med planet? Skulle Barbro Ă„ka ensam? Knappast. Men hon skulle vara rasande, hon 10
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 10
2016-03-09 15:59
hade ju föreslagit att Mona skulle Ă„ka ner frĂ„n Stockholm redan dagen innan och sova över i huset i Nybrostrand, det skulle vara âenklast för allaâ. Men det ville Mona absolut inte, hon visste precis hur det skulle bli: Barbro skulle hĂ€mta henne vid stationen i Ystad, pĂ„ vĂ€gen ut till Nybrostrand skulle de stanna för att köpa middagsmat eller för att utrĂ€tta nĂ„t annat Ă€rende. Eller bĂ€ggeÂdera. Efter nĂ€stan sex timmars resande skulle hon vara tvungen att följa med in i butiker och hjĂ€lpa Barbro att vĂ€lja ut ingredienser till middagen eller vara smakrĂ„d vid nĂ„t inköp till huset, nĂ„n duk kanske, eller nĂ„t överkast. SmakrĂ„d som Barbro Ă€ndĂ„ inte skulle bry sej om. NĂ€r de vĂ€l kommit fram till huset skulle hon vallas runt och förevisas allt nytt som hĂ€nt sen det senaste besöket: hĂ€r har vi Ă€ntligen tapetserat, vi funderar pĂ„ att lĂ€gga en matta i trappan hĂ€r, hĂ€r har vi lagt in klinker, hĂ€r ska vi hĂ€nga ett draperi, jag har tagit hem nĂ„gra tygprover, du kanske vill vara smakrĂ„d. Och sĂ„ vidare. Sen skulle middagen tillredas, hon skulle tvingas att hjĂ€lpa till medan BarbroÂfladdrade runt i köket och bestĂ€mde och Gustaf serverade drinkar och skojade. Och under middagen skulle hon fĂ„ lyssna pĂ„ förelĂ€sningar om huset, barnen och barnbarnen. Eller om Gustafs och Barbros vĂ€nner och bekanta pĂ„ Ăsterlen,ÂfullstĂ€ndigt okĂ€nda mĂ€nniskor som hon förvĂ€ntades visa intresse för. DĂ€refter skulle hon försöka sova i den obekvĂ€ma sĂ€ngen i gĂ€strummet, och dagen dĂ€rpĂ„, under frukosten, skulle förelĂ€sningarna fortsĂ€tta. Hon skulle inte ens hinna ta en ensam morgonpromenad innan det var dags för Gustaf att skjutsa dem till Malmö, han och Barbro i framsĂ€tet, hon sjĂ€lv i baksĂ€tet, Ă„tta lĂ„nga mil, en och en halv timme, kanske mer, medan Gustaf bullrade och skrattade och drog ordvitsar 11
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 11
2016-03-09 15:59
och höll stĂ€mningen uppe. Och sen: sju dagar med Barbro, dygnet runt. PĂ„ andra sidan mittgĂ„ngen satt en ung kille och sov, han hade sovit ganska lĂ€nge, med fötterna utstrĂ€ckta pĂ„ det tomma sĂ€tet mitt emot. Mona kĂ€nde igen typen: en Ăstermalmsgosse, tjugotvĂ„-tjugotre kanske, med mjukt, skĂ€gglöst ansikte, mörka ögonbryn och det halvÂlĂ„nga blonda hĂ„ret bakĂ„tkammat. KlĂ€derna, en rosa pikĂ©tröja, V-ringad vit tröja och snĂ€va ljusblĂ„ bomullsbyxor med smalt lĂ€derbĂ€lte nere pĂ„ höften, var definitivt inte inköpta pĂ„ Dressmann. Skorna, ett par slitna svarta Converse, avvek lite frĂ„n hans pĂ„kostade look, men axelvĂ€skan i skinn som stod pĂ„ golvet intill hans sĂ€te hade sĂ€kert kostat en förmögenhet. Han hade lagt en del av Dagens Industri pĂ„ sĂ€tet nĂ€r han la upp fötterna, men den hade nu glidit ner pĂ„ golvet. Hans telefon ringde, han ryckte till och svarade. âJa, det Ă€r Alex âŠâ Han sĂ„g sej yrvaket omkring. âJag vet inte, vi stĂ„r stilla. Du, jag ringer upp dej.â Han vĂ€nde sej mot Mona. âVart fan Ă€r vi? Har det hĂ€nt nĂ„t?â âVi Ă€r strax utanför Lund.â Hon försökte le men hon var alldeles stel i ansiktet, som om huden var gjord av trĂ€. âVi skulle bara vĂ€nta pĂ„ ett mötande tĂ„g, men nu har vi stĂ„tt hĂ€r i nĂ€stan en halvtimme âŠâ âĂr det sant!â Han tittade pĂ„ sitt armbandsur. âJag ska vara pĂ„ Kastrup om typ tre kvart. Har dom inte sagt nĂ„t om hur lĂ€nge vi ska stĂ„ hĂ€r?â âNĂ€, dom har inte sagt nĂ„t mer, nĂ€r vi stannade sa dom att vi bara skulle stĂ„ hĂ€r nĂ„gra minuter. Men nu börjar jag faktiskt bli lite stressad, jag har ocksĂ„ ett plan att passa âŠâ 12
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 12
2016-03-09 15:59
âDet mĂ„ste vĂ€l finnas nĂ„n att frĂ„ga âŠâ Han reste sej irri terat och började gĂ„ mot nĂ€sta vagn. Den Otrevlige fĂ€llde ner locket pĂ„ datorn, böjde sej fram och plockade upp Dagens Industri frĂ„n golvet och började lĂ€sa. Han stirrade sĂ„ intensivt ner i tidningen att hon misstĂ€nkte att han bara lĂ„tsades lĂ€sa för att visa att han sket fullstĂ€ndigt i om hon missade sitt flyg. Det var vĂ€l Ă€ndĂ„ bara nĂ„n billig charterresa till nĂ„n ointressant plats som definitivt inte var Ell Ej. Han sĂ„g inte ens upp nĂ€r hon började lirka fram Dagens Nyheter som han stĂ€llt sin dator pĂ„. Och nĂ€r hennes glasögonfodral ramlade ner pĂ„ golvet och landade vid hans vĂ€lputsade loafer kastade han bara en snabb blick ut genom fönstret, vĂ€nde blad i tidningen och fortsatte att lĂ€sa. Hon skulle vara tvungen att resa sej för att ta upp det. Hon blev alldeles het inuti kroppen och hettan spred sej lĂ„ngsamt ut genom huden, som blev varm och fuktig, precis som nĂ€r hon fick vallningar i klimakteriet. Svetten började rinna under brösten, smĂ„ varma rÂĂ€nnilar letade sej ner över hennes mage. Hon ville sĂ€ga nĂ„t spydigt, men lĂ€t bli, om hon öppnade munnen nu skulle rösten inte bĂ€ra, hon kanske skulle börja grĂ„ta och det nöjet tĂ€nkte hon inte bjuda den dĂ€r skitstöveln pĂ„. Hon hade lĂ€tt för att börja grĂ„ta, det var hennes förbannelse. En av hennes förbannelser. Glasögonfodralet fick ligga kvar pĂ„ golvet, hon kunde plocka upp det senare. Alex kom tillbaka och sĂ„g vĂ€nligt pĂ„ henne nĂ€r han satte sej. âDet var nĂ„t fel pĂ„ en vĂ€xel, men det Ă€r tydligen fixat nu, vi kommer att Ă„ka om nĂ„gra minuterâ, berĂ€ttade han. âDu rĂ„kar inte veta vad det Ă€r för nummer till taxi i Malmö?â âNej, tyvĂ€rrâ, sa hon. âMen konduktören kanske vet.â âNej, jag googlar.â Han lutade sej över gĂ„ngen och tog 13
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 13
2016-03-09 15:59
upp glasögonfodralet. âĂr det hĂ€r ditt?â Han sĂ„g pĂ„ Den Otrevlige, som skakade pĂ„ huvudet utan att se upp frĂ„n tidningen. âNej, det Ă€r mitt. Tack!â Mona log, det gick lite lĂ€ttare nu nĂ€r hon visste att tĂ„get snart skulle rulla i vĂ€g. âVad bra att du âŠâ âJag rĂ„kade höra att du tĂ€nkte bestĂ€lla en taxiâ, avbröt Den Otrevlige och sĂ„g intresserat pĂ„ Alex. âVi skulle kunna dela, jag har ocksĂ„ lite kort om tid. Vilket flyg ska du med?â âNĂ€, jag ska inte med nĂ„t flyg, jag ska möta min mamma.â Alex hasade ner i sĂ€tet och började knappa pĂ„ sin telefon. âMen vi ska passa ett tĂ„g, det kommer att bli vĂ€ldigt tajt âŠâ âJag ska till Los Angelesâ, sa Den Otrevlige. âDet blir inte kul om jag missar planet, dĂ„ fĂ„r jag vĂ€nta ⊠vad blir det ⊠elva-tolv timmar i London.â âJag vet hur det kĂ€nns.â Alex skrattade till. âJag satt arton timmar pĂ„ OâHare nĂ€r vi skulle till Aspen förra Ă„ret.â âAspen, bĂ€sta Ă„kningen i vĂ€rlden om du frĂ„gar mej.â Den Otrevlige flinade upp sej och blottade rejĂ€lt med tandkött och en rad smĂ„ korta tĂ€nder som nĂ€stan sĂ„g ut som mjölktĂ€nder. âAlltid kanonvĂ€der och kanonsnö. Och sjysta mĂ€nniskor, lĂ€tta att snacka med. Amerikaner Ă€r ju det. Men det Ă€r ju en jĂ€vligt lĂ„ng resa, sĂ„ att ⊠Dom senaste Ă„ren har det blivit Tignes för min del, det Ă€r ju jĂ€vligt fint dĂ€r ocksĂ„. Och nĂ€rmare.â Den Otrevlige skrockade, som om han sagt nĂ„t vĂ€ldigt roligt. âFast fransmĂ€n ⊠Dom kan ju vara lite knepiga. Och dryga. Och det Ă€r lite svĂ„rt att snacka med dom, dom kan ju inte prata engelska âŠâ Inte du heller, tĂ€nkte Mona. Alex satte telefonen mot örat. âDet Ă€r köâ, sa han efter en stund. âDet Ă€r vĂ€l fler Ă€n vi som Ă€r försenade.â 14
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 14
2016-03-09 15:59
Mona lyckades fĂ„ till Ă€nnu ett leende medan hon funderade pĂ„ hur hon skulle frĂ„ga om hon ocksĂ„ kunde följa med i taxin, utan att det lĂ€t framfusigt. Eller Ă€ngsligt. Eller nĂ„t annat som skulle kunna reta upp Den Otrevlige. âJag vet inte om man vĂ„gar chansa pĂ„ att ta ĂresundsÂtĂ„getâ, kom hon pĂ„ att sĂ€ga. âDet kanske Ă€r förseningar dĂ€r ocksĂ„.â âDu kan vĂ€l Ă„ka med oss om du har brĂ„ttomâ, sa Alex. âDet Ă€r inga problem.â âJa, gĂ€rna! Vad snĂ€llt av dej, jag har âŠâ âHar du varit mycket uppe i Aspen?â Den Otrevlige avbröt henne igen. âDu kanske har nĂ„t tips, vi funderar âŠâ Alex vinkade avvĂ€rjande med handen. âKan vi fĂ„ en taxi till Malmö central halv tre?â âKastrup. Utrikesterminalen âŠâ âPalmstjĂ€rna.â Han la pĂ„. âVi fick en bil till halv treâ, sa han och började knappa pĂ„ telefonen igen. âFint!â Den Otrevlige plutade med lĂ€pparna och nickade gillande. âDet Ă€r nog mĂ„nga som ska âŠâ âDu fĂ„r ursĂ€kta âŠâ Alex satte luren mot örat igen. Den Otrevlige flinade och visade sina mjölktĂ€nder igen. Lite rosigare om kinderna Ă€n tidigare. Han hade blivit avbruten, avsnoppad, tvĂ„ gĂ„nger i följd. KrĂ€nkt inför hennes ögon. Han kastade en hastig blick ut genom fönstret innan han reste sej och gick mot toaletten. Ett godstĂ„g passerade lĂ„ngsamt utanför fönstret, sen satte deras tĂ„g i gĂ„ng med ett ryck. Hon försökte ringa BarbroÂigen, inget svar. Men hon skulle hinna till Kastrup i tid, stressen hon kĂ€nt Ă€nda sen i morse gav vika, hon kĂ€nde sej riktigt lugn. Eller hyfsat lugn, hon hade fortfarande sju dagar med Barbro framför sej. 15
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 15
2016-03-09 15:59
TĂ„get krĂ€ngde till dĂ„ och dĂ„ nĂ€r det körde över vĂ€xlarna in mot Malmö C. Den Otrevlige, som var pĂ„ vĂ€g tillbaka frĂ„n toaletten, tog ordentligt tag i ryggstöden för att inte snubbla till och förlora Ă€nnu mer prestige. Han tog pĂ„ sej sin kavaj, hĂ€ngde datorÂvĂ€skan över axeln, greppade sin kabinvĂ€ska och gick mot utgĂ„ngen, utan ett ord. Alex hjĂ€lpte Mona att ta ner hennes tunga resvĂ€ska frĂ„n bagagehyllan. Hon skĂ€mdes lite, den vĂ€gde nĂ€stan elva kilo och Ă€ndĂ„ hade hon bara packat ner det allra nödvĂ€ndigaste: underklĂ€der, strumpor och nattlinne, badklĂ€der och badÂlakan, tre linnen, tvĂ„ kortĂ€rmade tröjor och tvĂ„ par shorts, en jeanskjol, en trikĂ„kjol, tvĂ„ klĂ€nningar, ett par mjuka trĂ€ningsbyxor, tvĂ„ koftor och en varm tröja, sandaler, gummistövlar och den nya regnjackan, hĂ„rtork och necessĂ€r. Och en massa böcker: sju romaner och ett spanskâsvenskt lexikon, hon hade tĂ€nkt lĂ€ra sej lite spanska under veckan. Hon skulle ha massor av tid att lĂ€sa, samtalsĂ€mnena skulle antagligen vara slut redan efter första dagen. TĂ„gfönstren var strimmiga av regndroppar, hon funderade pĂ„ att ta pĂ„ sej den nya regnjackan, orange med breda reflexer i nederkanten och pĂ„ Ă€rmarna. Hon hade köpt den pĂ„ rea, den var vĂ€ldigt ful men billig, mindÂre Ă€n halva priset, och tunn och skön. Och det var Ă€ndĂ„ ingen som la mĂ€rke till henne lĂ€ngre. Hon hade tĂ€nkt att hon skulle vĂ€nja sej vid fĂ€rgen, men hon hade bara anvĂ€nt den nĂ„gra gĂ„nger eftersom hon sĂ„g ut som en vĂ€garbetare i den. Eller som en biljettÂkontrollant pĂ„ Stockholms Lokaltrafik. Hon lĂ€t den ligga kvar i vĂ€skan. TĂ„get bromsade in och stannade. Utanför fönstren gled bilder av palmer och strĂ€nder förbi pĂ„ betongÂvĂ€ggarna. De befann sej nu pĂ„ Malmö C, klockan var 14:23 och tempe16
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 16
2016-03-09 15:59
raturen var plus sexton grader enligt texten som rullade pÄ displayen i Ànden av vagnen. Den Otrevlige försvann snabbt ut genom dörrarna. Alex hjÀlpte henne med vÀskan nerför de tvÄ trappstegen mot perrongen och började smÄspringa mot rulltrapporna. Hon försökte hÀnga med sÄ gott hon kunde, med den tunga ryggsÀcken pÄ ryggen och den Ànnu tyngre resvÀskan i slÀptÄg. Det var massor av folk pÄ perrongen, de flesta rörde sej som om de hade hela livet pÄ sej. Den Otrevlige syntes inte till, han hade vÀl sprungit i vÀg för att ta en egen taxi. Plötsligt sÄg hon inte Alex heller, han hade försvunnit bland alla mÀnniskor. Hon stannade och stirrade ner i golvet. Vad skulle hÀnda om hon bara struntade i alltihop och gick till Centralens restaurang, drack nÄgra glas vin och sen Äkte tillbaka till Stockholm igen? Katastrof! Barbro och hon skulle vara osams resten av livet. Hon fortsatte mot rulltrapporna. Alex vÀntade pÄ henne nÀr hon kom upp. Han ryckte Ät sej hennes resvÀska, utan ett ord, och började gÄ mot utgÄngen och den vÀntande taxin. HÀr uppe i stationshallen var det Ànnu mer folk Àn nere pÄ perrongen, tusentals, miljoner, hela jordens befolkning hade samlats pÄ Malmö Central denna eftermiddag. Och alla var lÀngre Àn hon: stora, breda, hÀnsynslösa mÀnniskor med jÀttevÀskor och barnvagnar knuffades och försökte trÀnga sej förbi för att komma först till utgÄngen. Som spÀrrades av en massa andra mÀnniskor som stannade mitt i dörröppningen för att fÀlla upp sina paraplyer innan de gick ut i regnet. Kön till taxibilarna var lÄng, till synes oÀndlig. En myck et liten och mycket stressad man försökte hÄlla ordning pÄ alla irriterade mÀnniskor som försökte trÀnga sej före eller sÀtta sej i bilarna lÀngre bak i kön. 17
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 17
2016-03-09 15:59
âTa det lugnt! Ta det lugnt!â skrek han. âIngen gĂ„r före! Det finns bilar till alla!â âVi hade bestĂ€llt.â Alex knackade honom pĂ„ axeln. âPalmstjĂ€rna, halv tre.â âHon Ă€r fem över halv nu.â Den stressade pekade pĂ„ stationsklockan. âJag kan inte hĂ„lla bilarna i flera timmar!â âTĂ„get var försenatâ, försökte Alex, vĂ€nligt. âHon ska med ett plan om âŠâ âAlla tĂ„g Ă€r försenade!â Den stressade ryckte pĂ„ axlarna. âOch alla ska med ett plan!â âJamen alla har vĂ€l inte förbestĂ€lltâ, sa Alex, lika vĂ€nligt. âVi bestĂ€llde en bil till halv tre. PalmstjĂ€rna.â âJa ja ja. Ni kan ta den hĂ€r!â Den stressade slet upp dörren till en av taxibilarna. Alex la Monas vĂ€ska i bagageutrymmet och satte sej i baksĂ€tet. Hon satte sej bredvid honom och började dra pĂ„ sej sĂ€kerhetsbĂ€ltet. Plötsligt öppnades framdörren och Den Otrevlige stack in huvudet. âJag Ă€r med dom!â Han satte sej i framsĂ€tet med kabin vĂ€skan mellan benen. âFan vad mycket folkâ, sa han instĂ€llsamt. âJag höll pĂ„ att tappa bort er.â Gud, vilken feg och otrevlig jĂ€vel! Han hade tĂ€nkt strunta i dem och Ă„ka ensam, men han hade nog inte rĂ€knat med att det skulle vara sĂ„ lĂ„ng kö. Hon fick lust att sĂ€ga nĂ„t riktigt elakt. Men om en halvtimme skulle hon aldrig se den dĂ€r fjanten mer. Hon höll tyst. Alex sa inte heller nĂ„t. Chauffören svĂ€ngde ut pĂ„ gatan, gasade och körde mot rött vid första stoppljuset. Det luktade bensin och McDonaldâs i bilen. En liten Snobbenfigur med solglasögon och gul t-shirt med texten Joe Cool dinglade frĂ„n backspegeln. Vindrutetorkarna svepte lĂ„ngsamt fram och tillbaka, 18
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 18
2016-03-09 15:59
bilradion spelade gammal sextiotalsmusik pĂ„ lĂ„g volym. Hon kĂ€nde igen lĂ„tarna: California Dreaminâ. Ferry Cross the Mersey. Och Downtown, den var fortfarande vĂ€ldigt bra. Hon lutade huvudet mot nackstödet och blundade, hon ville sitta hĂ€r i den varma bilen och lyssna pĂ„ gamla lĂ„tar i timmar, bara glida fram genom landskapet, i vĂ€g, lĂ„ngt lĂ„ngt bort frĂ„n ⊠Nej, inte tĂ€nka pĂ„ honom nu! Bilradion spelade Everybodyâs Talking. Hon Ă€lskade den hĂ€r lĂ„ten, filmen ocksĂ„, Midnight Cowboy med Dustin Hoffman och Jon Voight. Hon sĂ„g den för första gĂ„ngen i London, 1970, nĂ€r hon jobbade som au pair. Det var en solig söndagseftermiddag i maj, hon var ledig och gick ensam pĂ„ bio. NĂ€r hon kom ut frĂ„n biografen regnade det, ingen sĂ„g att hon grĂ€t. Iâm going where the sun keeps shining through the pouring rain Going where the weather suits my clothes Banking off of the North east winds, sailing on a summer breeze And skipping over the ocean like a stone.
NÀr taxin körde ner i tunneln vid Pepparholm blev mottagningen sÀmre, chauffören stÀngde av radion. Det var knÀpptyst i bilen medan de körde genom den mörka tunneln. Hon rÀknade de lysande nödutgÄngsskyltarna som passerade förbi i jÀmn takt, nio ⊠tio ⊠elva, hon hade för sej att det var fyrtio eller fyrtiotvÄ skyltar. Hon hade Äkt tÄg genom tunneln flera gÄnger, hon tyckte inte om det, det var otÀckt att vara instÀngd sÄ lÄngt nere under marken, eller vattnet, och inte kunna ta sej ut pÄ egen hand om nÄt skulle hÀnda. Hon skulle vara tvungen att förlita sej pÄ andra, bara 19
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 19
2016-03-09 15:59
den tanken vĂ€ckte rĂ€dslan till liv. Trettioett ⊠trettiotvĂ„ ⊠om nĂ„n minut skulle de vara uppe igen. Klockan var 15:14 nĂ€r de stannade vid utrikesterminalen, taxametern stod pĂ„ sjuhundrafemtio kronor. Alex gav Mona tre hundralappar och sprang mot ingĂ„ngen. Den Otrevlige gav chauffören ett betalkort och bad honom dra tvĂ„hundrafemtio kronor. âJag delar inte upp betalningarâ, sa chauffören. âDet fattar du vĂ€l hur det skulle bli om jag mĂ„ste sitta och dra kort för varenda passagerare âŠâ âOj dĂ„, jag visste inte att det var vĂ€nliga veckanâ, sa Den Otrevlige. âJag har ingen cash. Du fĂ„r vĂ€l dra rubbet pĂ„ mej dĂ„.â Han steg ur bilen. âSjuhundrafemtio jĂ€mnt. Och kvitto pĂ„ det!â Mona tog fram sin plĂ„nbok, hon hade bara nĂ„gra mynt, en femhundrakronorssedel och euro i olika valörer. âJag vill betala min delâ, sa hon. âMen jag har ingen vĂ€xel âŠâ Den Otrevlige sĂ„g inte ens pĂ„ henne, han krafsade ner sin namnteckning pĂ„ kvittot, tog sin kabinvĂ€ska och gick. Chauffören öppnade bagageutrymmet, lyfte ut hennes vĂ€ska och satte sej i bilen igen. Hon stoppade ner pengarna hon fĂ„tt av Alex i plĂ„nboken och steg ur. Taxin körde i vĂ€g. Hennes vĂ€ska stod mitt pĂ„ körbanan, i duggregnet. NĂ€r hon krĂ€ngde pĂ„ sej ryggsĂ€cken ringde hennes tele fon. Hon rotade runt i den sprĂ€ngfyllda handvĂ€skan, nĂ€r hon Ă€ntligen hittade telefonen slutade den ringa. Efter nĂ„gra sekunder ringde den igen. âVar Ă€r du?â Barbro lĂ€t irriterad. âVarför svarar du inte nĂ€r man ringer?â âKan du vĂ€nta lite, Barbro. Jag ska bara ta min vĂ€ska.â 20
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 20
2016-03-09 15:59
âJamen var Ă€r du? Ăr du fortfarande pĂ„ tĂ„get? Jag hörde att det var förseningar.â âNej, jag kom fram till Kastrup alldeles nyss.â Mona blev darrig av stress. âJag ska bara ta min vĂ€ska.â âTa rulltrapporna upp sĂ„ möter jag dej dĂ€râ, avbröt Barbro. âVet du var dom Ă€r?â âJag Ă€r utanför! Jag har Ă„kt taxi hit! Kan du vĂ€nâŠâ âHar du Ă„kt taxi!â Barbro avbröt igen. âĂr du inte klok! Det Ă€r ju fortfarande gott om tid. Var Ă€r du?â âJag Ă€r vid den stora ingĂ„ngen, jag ska bara flytta min vĂ€ska, kan jag ringa upp dej?â âNej! LĂ€gg inte pĂ„! GĂ„ bara in genom dörrarna, sĂ„ kommer jag och möter dej.â Mona höll sin uppfĂ€llda telefon i ena handen och försökte dra ut handtaget pĂ„ resvĂ€skan med den andra, handtaget kĂ€rvade lite och hon var tvungen att sĂ€tta knĂ€t mot vĂ€skan för att dra ut det. VĂ€skan vĂ€lte, och nĂ€r hon böjde sej fram för att resa upp den föll ryggsĂ€cken fram över nacken. Para plyet gled ur ytterfacket, rullade i vĂ€g och stannade i en vattenpöl. Hon ville bara sĂ€tta sej ner pĂ„ den vĂ„ta asfalten och skrika. Jag skiter i det, tĂ€nkte hon, det fĂ„r ligga kvar. Men nĂ€r hon hade baxat resvĂ€skan över trottoarkanten gick hon tillbaka och plockade upp det droppande paraplyet. Hon gick in, sĂ„g sej omkring i den stora hallen och satte telefonen mot örat. âĂ t vilket hĂ„ll ska jag gĂ„? Jag ser dej inteâ, sa hon, det var tyst i luren. Hon hade lyckats lĂ€gga pĂ„. Hon ringde upp igen, signalerna gick inte fram. Hon satte sej pĂ„ en bĂ€nk vid entrĂ©n och försökte hĂ„lla sej lugn. Hon var blöt och frusen. Och trött och stressad. Kissnödig var hon ocksĂ„, och hungrig. Folk passerade ut och in, det var massor av folk hĂ€r ocksĂ„, horder 21
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 21
2016-03-09 15:59
av mĂ€nniskor med kabinvĂ€skor, jĂ€ttebagar, stora ryggsĂ€ckar, smĂ„ ryggsĂ€ckar, datorvĂ€skor, taxfreekassar,Âbarnvagnar, golfbagar. Kall och fuktig luft drog in genom de öppna dörrarna. Hon tog fram sin mörkblĂ„ kofta och en chokladbit ur ryggsĂ€cken, satte pĂ„ sej koftan och Ă„t upp chokladen. Vatten hade hon ocksĂ„, men hon ville inte dricka av det, hon var tillrĂ€ckligt kissnödig. Barbro syntes inte till. Om en dryg timme skulle planet gĂ„. De skulle inte hinna med det. Det skulle inte bli nĂ„n Mallorcaresa. Men hon hade Ă„kt taxi gratis till Kastrup. Och dessutom tjĂ€nat trehundra kronor. Hon visste inte om hon skulle skratta eller bryta ihop.
22
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 22
2016-03-09 15:59
2 Barbro
LĂRDAG
Mona hade tydligen lyckats lĂ€gga pĂ„, och nĂ€r jag ringde henne igen var det upptaget. Jag gick tillbaka mot entrĂ©n sĂ„ snabbt jag kunde, men det var massor av folk pĂ„ flygplatsen, alla tycktes vara pĂ„ vĂ€g mot mej och ingen flyttade pĂ„ sej. Jag hade sagt till henne att vĂ€nta vid entrĂ©n, men det skulle inte förvĂ„na mej om hon plötsligt fick för sej att börja gĂ„ runt och leta efter mej. Jag ringde igen, nu svarade hon inte. Vad höll hon pĂ„ med? Och varför envisades hon med att ha en sĂ„n dĂ€r urgammal telefon? Som nĂ€stan alltid tycktes krĂ„ngla. Och har en ringsignal som knappt hörs. NĂ€r hon hĂ€lsade pĂ„ oss i julas demonstrerade Sladdis sin iPhone för henne och visade nĂ„gra liknande telefoner pĂ„ internet. Men nej â moderna telefoner har för smĂ„ bokstĂ€ver, enligt henne. Hon skulle vara tvungen att ta fram sina lĂ€sglasögon för att se vem som ringer, och för att lĂ€sa och skriva sms. Mina andra barn tycker att hon Ă€r lite jobbig, men Sladdis har alltid gillat henne, av nĂ„n anledning. NĂ€r hon hĂ€lsar 23
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 23
2016-03-09 15:59
pĂ„ oss gĂ„r de pĂ„ bio tillsammans och gĂ„r ut och fikar efterĂ„t, det har de gjort Ă€nda sen han var liten. I julas fick han en DVD-box med vampyrfilmer av henne. En fjortonĂ„ring! Men han gillade julklappen förstĂ„s och grimaserade nedlĂ„tande mot mej och Gustaf. Töntarna. Och han Ă€r vĂ€ldigt imponerad över att hon vet sĂ„ mycket om gammal pop musik och hjĂ€lper honom att göra spellistor pĂ„ Spotify. Hon envisas med att kalla honom Jonas, och jag vet att hon gör det bara för att visa vad hon tycker om att vi kallar honom Sladdis. Hon visar alltid vad hon tycker, Ă€ven om hon inte sĂ€ger nĂ„t. Hon har sina knep. Jag började reta upp mej ordentligt pĂ„ henne. Och Ă„ngra att jag kom pĂ„ den hĂ€r idiotiska idĂ©n att bjuda henne pĂ„ en resa till Mallorca. Men hon blev ju sĂ„ glad för julklappen, det sĂ„g jag nĂ€r hon fick kuvertet med biljetten. Och i julas lĂ„g den hĂ€r resan lĂ„ngt fram i tiden, sista veckan i maj, det kĂ€ndes som om det var flera Ă„r dit. Nu hade jag ingen lust att Ă„ka lĂ€ngre, vĂ„ren hade redan kommit lĂ„ngt i vĂ„r trĂ€dgĂ„rd, krokusar och snödroppar hade blommat ut, rosorna hade smĂ„ smĂ„ knoppar, vi hade grillat flera gĂ„nger. Men biljetterna var köpta och nĂ„n bra ursĂ€kt för att stĂ€lla in resan kunde jag inte komma pĂ„. Herregud, sju dagar i en liten lĂ€genhet tillsammans med henne â hur hade jag tĂ€nkt? Jag var redan förbannad pĂ„ henne och vi hade inte ens satt oss pĂ„ planet Ă€n. Men i julas skötte hon sej faktiskt riktigt bra, hon hjĂ€lpte till utan att tjafsa alltför mycket och var glad och rolig nĂ€stan hela tiden. Hon kan vara sĂ„n ocksĂ„, nĂ€r hon har lust. Och hon lyckades övertala alla att samlas framför Kalle Anka, till och med Gustafs dryga halvsyster Lolo och hennes Ă€cklige man Paul slog sej ner framför teven. Det var 24
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 24
2016-03-09 15:59
riktigt mysigt med alla mĂ€nniskor huller om buller i soffor och fĂ„töljer och pĂ„ kuddar pĂ„ golvet. NĂ€r hon hĂ€lsade pĂ„ oss i somras dĂ€remot, dĂ„ var hon inte glad och rolig, bara jobbig. För tvĂ„ Ă„r sen köpte jag och Gustaf ett alldeles underbart men nergĂ„nget hus i Nybrostrand. I juli förra Ă„ret var vi Ă€ntligen hyfsat klara med renoveringen och bjöd in slĂ€kt och vĂ€nner till ett försenat inflyttningskalas i vĂ„r stora trĂ€dgĂ„rd. NĂ€stan femtio personer, vi slet som djur veckan innan, trots att cateringÂfirman skötte det mesta. Gustafs slĂ€ktingar och de flesta av vĂ„ra vĂ€nner bor pĂ„ Ăsterlen och kunde ta sej hem med bil eller taxi efter festen. För de övriga gĂ€sterna bokade vi rum pĂ„ Ystad Saltsjöbad. SjĂ€lvklart bjöd vi ocksĂ„ in Mona och Torbjörn och erbjöd dem att sova över i vĂ„rt lilla gĂ€strum. Att Torbjörn skulle tacka nej visste jag redan nĂ€r vi bjöd in dem â han avskyr att resa. Och han avskyr umgĂ€nge och fester, de senaste Ă„ren har han inte ens velat fira jul. Och han vill aldrig gĂ„ pĂ„ bio eller teater eller nĂ„n utstĂ€llning. Han gĂ„r tydligen inte ens till huslĂ€karen trots att han har haft problem med ryggen i mĂ„nga Ă„r. Han Ă€r helt enkelt rĂ€dd för allt som har med mĂ€nsklig samvaro att göra. Visserligen har han alltid varit lite speciell, men det har blivit vĂ€rre med Ă„ren. För fyra eller fem Ă„r sen gick han i pension, dĂ€refter har han i princip stĂ€ngt in sej i sitt gamla arbetsrum och tillbringar all sin tid med att bygga pĂ„ en modelljĂ€rnvĂ€g. Ibland gĂ„r han pĂ„ möten och trĂ€ffar likasinnade, alltsĂ„ andra inkrökta kufar som bygger modelljĂ€rnvĂ€gar. Eller Ă„ker in till stan för att se om det har kommit nĂ„gra nya böcker om tĂ„g och jĂ€rnvĂ€gar. Fram till för nĂ„gra Ă„r sen gick han ocksĂ„ pĂ„ hobbyÂmĂ€ssan i Frescati och tittade pĂ„ gamla tĂ„gmodeller. Men det slutade han med eftersom det 25
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 25
2016-03-09 15:59
inte hĂ€nde nĂ„t nytt dĂ€r, som han sa till Gustaf. Varför hon gifte sej med honom har jag aldrig begripit. Och varför de fortfarande Ă€r gifta Ă€r ett mysterium, de har ju inga barn att ta hĂ€nsyn till. De Ă€ter middag tillsammans, vad jag vet, ibland lyckas hon locka med honom pĂ„ en kort promenad, men för övrigt lever de varsitt liv. Men Mona tackade ja, med ett litet förbehĂ„ll förstĂ„s: hon ville inte bo i gĂ€strummet. DĂ€r kunde Gustafs förĂ€ldrar bo, tyckte hon, de som Ă€r sĂ„ gamla och skröpliga, hon kunde bo pĂ„ vandrarhemmet i Sandskogen. Att jag förklarade att de skulle ta fĂ€rdtjĂ€nst hem till BackĂ„kra pĂ„ kvĂ€llen spelade ingen roll. Det var vĂ€l enklare för dem att sova i gĂ€strummet, ansĂ„g hon. Vad hon nu hade med det att göra. Jag fick nĂ€stan kĂ€nslan av att hon inte ville bo i vĂ„rt gĂ€strum. Vi började grĂ€la. Som vanligt. Till slut gav hon med sej, men hon var sur och tvĂ€r nĂ€r vi la pĂ„. Som vanligt. Det kĂ€ndes som hon hade förstört hela kalaset för mej, men Gustaf bara skrattade. âJag kan inte fatta att du fortfarande blir överraskad över hur hon beter sejâ, sa han. âDet Ă€r vĂ€l knappast nĂ„n nyhet att hon Ă€r lite knepig.â Och sen grĂ€lade vi en stund. Om Mona. För hundratusende gĂ„ngen. NĂ€r vi hĂ€mtade henne vid stationen i Ystad dagen före kalaset var hon glad och trevlig, som om inget hade hĂ€nt. Men. Hon ville absolut gĂ„ och köpa blommor till oss pĂ„ gĂ„gatan, trots att vi sa att vi hade en hel del andra Ă€renden att utrĂ€tta i stan. Och en trĂ€dgĂ„rd full med blommor. Hon gav sej förstĂ„s inte, det tog nĂ€stan en timme att handla de dĂ€r blommorna. Men hon hade faktiskt komponerat en jĂ€tte vacker bukett: röda rosor och blĂ„ anemoner, vita fresior och krysantemum, gula liljor och ringblommor, eukalyptus, brudslöja och nĂ„gra enkla havrestrĂ„n. Ombundna med ett 26
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 26
2016-03-09 15:59
brett sidenband i SkĂ„nes fĂ€rger, rött och gult, som hon tagit med sej frĂ„n Stockholm. VĂ€ldigt omtĂ€nksamt. NĂ€r vi kom ut till huset var det dags för tjafs igen. Hon kunde inte sova pĂ„ en dunkudde. PĂ„stod hon. Och eftersom vi bara har dunkuddar i huset erbjöd Gustaf sej att Ă„ka till Jysk och köpa en syntetkudde, men hon protesterade ihĂ€rdigt, hon skulle ju bara stanna i tvĂ„ nĂ€tter. Att han sa att det inte var nĂ„t som helst problem spelade ingen roll. Hon ville absolut inte vara till besvĂ€r. Dagen dĂ€rpĂ„ kom hon ner till frukost, blek och glĂ„mig, hon hade inte sovit en blund. NĂ€r Gustaf Ă„kte in till Systemet pĂ„ förmiddagen stannade han vid Jysk och köpte en kudde Ă„t henne som hon accepterade efter en del protester. Jag hade rĂ€knat med att hon skulle hjĂ€lpa till lite innan gĂ€sterna kom, men hon var trött och lĂ„g och vilade nĂ€stan hela eftermiddagen. Och under kalaset pĂ„ kvĂ€llen blev hon riktigt full. Hon var inte van vid alkohol, sa hon nĂ€r jag hjĂ€lpte henne uppför trappan till gĂ€strummet. Jag hade aldrig sett henne dricka tidigare, sĂ„ jag trodde henne. Dagen efter festen erbjöd Lisa sej att skjutsa in henne till stationen. Hon sa inte ett ord i bilen och knappt ens tack nĂ€r hon steg ur, berĂ€ttade Lisa. Ăntligen fick jag syn pĂ„ henne. Hon satt pĂ„ en bĂ€nk och fingrade pĂ„ sin mobil. Lika trĂ„kigt klĂ€dd som vanligt: grĂ„ polotröja, mörkblĂ„ kofta, svarta lĂ„ngbyxor och de dĂ€r förskrĂ€ckliga joggingskorna som hon köpte nĂ€r hon hĂ€lsade pĂ„ oss i Malmö för Ă„tminstone femton Ă„r sen. PĂ„ golvet intill bĂ€nken stod hennes bagage: en sliten resvĂ€ska och en Ă€nnu slitnare, sprĂ€ngfylld ryggsĂ€ck. Varför skaffar hon inte nya vĂ€skor? Eller nya skor? Eller lite roligare klĂ€der? Pengar har hon. Och tid, hon Ă€r ledig hela dagarna. Men 27
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 27
2016-03-09 15:59
hon hade klippt hĂ„ret axellĂ„ngt och tonat det, det var riktigt snyggt, till skillnad frĂ„n den dĂ€r slitna hĂ€stsvansen hon har envisats med under alla Ă„r. Hon har haft lĂ„ngt hĂ„r under hela sitt liv, mörkt och tjockt, men med tiden har det grĂ„nat och blivit risigt i topparna. Jag blev riktigt glad nĂ€r jag sĂ„g att hon Ă€ntligen hade gjort nĂ„t Ă„t sitt utseende. Eller Ă„tminstone Ă„t sitt hĂ„r. âJag mĂ„ste gĂ„ pĂ„ toaâ, var det första hon sa. âDet Ă€r lite panik.â âVarför gick du inte medan du vĂ€ntade? Det finns toaletter dĂ€r borta.â âDĂ„ hade du inte sett mej! Och jag kunde vĂ€l inte slĂ€pa med mej den hĂ€r stora vĂ€skan in pĂ„ toaletten!â Hon gick i vĂ€g, snabbt och stressat. Jag lyfte upp hennes resvĂ€ska pĂ„ bagagevagnen. Vad hade hon packat ner? Stenar? RyggsĂ€cken var nĂ€stan lika tung, i det ena sidofacket hade hon stoppat ett blött paraply, i det andra en flaska ramlösa som trillade ur och rullade in under bĂ€nken. Det var bara en liten skvĂ€tt kvar i flaskan, jag lĂ€t den ligga kvar. Efter bara nĂ„gra minuter kom hon tillbaka. âVi kommer aldrig att hinnaâ, sa hon. âVad gör vi i sĂ„ fall?â âMen lugna ner dej, vi har ju flera timmar pĂ„ oss! SĂ„g du inte mitt sms? Eller lyckades du sudda ut det?â âVad dĂ„ för sms? Jag har inte fĂ„tt nĂ„t.â Hon fĂ€llde upp sin telefon och pillade pĂ„ knapparna. âJag skrev till dej och sa att planet Ă€r försenat! Det gĂ„r kvart över sex i stĂ€llet. Tidigast!â Jag började bli riktigt förbannad igen. âOch jag ringde flera gĂ„nger, men du svarade ju inte. Varför har du ingen telefonsvarare?â 28
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 28
2016-03-09 15:59
âJag har inte fĂ„tt nĂ„t sms! Kolla sjĂ€lv!â Jag blĂ€ddrade igenom hennes inkomna sms, det senaste var frĂ„n i torsdags. âJag skickade det nĂ€r jag kom hit, det Ă€r vĂ€ldigt konstigt att du inte har fĂ„tt detâ, sa jag sĂ„ lugnt jag kunde. âOch jag har ringt dej, jag vet inte hur mĂ„nga gĂ„nger! Varför har du ingen svarare?â âJag har en svarare! Det var vĂ€l dĂ„lig mottagning pĂ„ tĂ„get, jag försökte faktiskt ringa dej ocksĂ„. Men det Ă€r vĂ€l ingen mening med att tjafsa om det nu! Sa dom varför det Ă€r försenat?â âNej, det stĂ„r bara pĂ„ tavlan att det Ă€r ny avgĂ„ngstid, jag vet inte varför âŠâ âOch du Ă€r sĂ€ker pĂ„ att det Ă€r vĂ„rt plan?â Hon rotade i sin ryggsĂ€ck. âJa. Det Ă€r bara en avgĂ„ng till Palma i dag!â âJag mĂ„ste ha tappat min vattenflaska. Kan vi gĂ„ och köpa en ny?â Hon tog bagagevagnen och började gĂ„. âOch vi kan vĂ€l gĂ„ och Ă€ta nĂ„nstans nĂ€r vi har checkat in, jag Ă€r jĂ€ttehungrig.â Plötsligt var hon pĂ„ gott humör. Att hon hade lyckats sudda ut mitt viktiga sms och varit stressad och mĂ„tt dĂ„ligt i onödan tycktes inte spela nĂ„n roll lĂ€ngre. Nu var allt bra igen. För henne. Och dĂ„ skulle jag ocksĂ„ vara pĂ„ gott humör, ansĂ„g hon vĂ€l. Men jag var fortfarande förbannad pĂ„ henne, hon lyckades alltid krĂ„ngla till minsta smĂ„sak. Men jag sa ingenting. Hon köpte sitt vatten och drack upp det innan vi gick igenom sĂ€kerhetskontrollen. Som hon faktiskt klarade utan problem. VĂ„rt plan fick Ă€nnu en ny avgĂ„ngstid, kvart i sju, det skulle dröja nĂ€stan tvĂ„ timmar innan vi kunde gĂ„ ombord. TvĂ„ timmars kallprat, tre timmars flygresa, sĂ€kert nĂ„n 29
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 29
2016-03-09 15:59
timmes vĂ€ntan pĂ„ bagaget och sen en timmes transfer. SjuĂ„tta timmar innan vi Ă€ntligen var framme. Och sen ⊠jag orkade inte ens tĂ€nka pĂ„ det. Jag kĂ€nde mej trött och mĂ„dde lite illa och ville helst slĂ„ mej ner i en av fĂ„töljerna vid gaten och vĂ€nta, men hon ville absolut gĂ„ och Ă€ta. Och dricka ett glas vin. Det var fullt pĂ„ restaurangerna, folk stod i kö, det var vĂ€l mĂ„nga plan som var försenade. Vi fick gĂ„ en bra bit innan vi hittade ett stĂ€lle med lediga bord. HĂ€r fanns bara höga barstolar av metall, sitsen var stenhĂ„rd och iskall. Efter en stunds vĂ€ntan fick vi bestĂ€lla, Mona tog en rĂ€ksmörgĂ„s och ett glas vitt vin, jag bestĂ€mde mej för en omelett och ett glas rödvin. Jag tyckte att det var idiotiskt av henne att bestĂ€lla rĂ€kor, och riskera att bli magsjuk, men det vore vĂ€l bara följdriktigt om hon inledde den hĂ€r veckan med att sitta och krĂ€kas pĂ„ planet. NĂ€r vi fĂ„tt vinet berĂ€ttade hon, vĂ€ldigt detaljerat, om tĂ„gresan till Malmö, medan hon drack ur sitt glas. Men jag kunde inte riktigt koncentrera mej pĂ„ vad hon sa, jag satt mest och tĂ€nkte pĂ„ de dĂ€r rĂ€korna som hon snart skulle stoppa i sej. âKunde du inte ha tagit nĂ„t annat Ă€n rĂ€ksmörgĂ„s? Det Ă€r typiskt sĂ„nt som man kan bli magsjuk avâ, sa jag nĂ€r hon Ă€ntligen hade babblat fĂ€rdigt. âDet vore vĂ€lâŻâŠâ âMatförgiftning smittar inte, om det Ă€r det du Ă€r rĂ€dd för. Och du behöver inte ta hand om mej, du kan gĂ„ och bada och sola sĂ„ mycket du vill.â âJag tĂ€nker pĂ„ dej! Det Ă€r vĂ€l inte sĂ„ kul för dej om âŠâ âNej, du tĂ€nker pĂ„ dej sjĂ€lv. Du fick ju ta hand om Jonas nĂ€r han var magsjuk i Grekland, det tjatade du om hela julen, hur jobbigt det var att det var sĂ„ vackert vĂ€der 30
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 30
2016-03-09 15:59
och att du inte kunde vara pĂ„ stranden och sola.â Hon gjorde en grimas. âOch nĂ€r han Ă€ntligen var frisk sĂ„ regnade det.â âJag tjatade inte alls! Folk ville höra hur vi hade det pĂ„ Naxos, vad skulle jag sĂ€ga?â âAtt det var synd om honom, som lĂ„g och spydde i flera dar. Men du fick det att lĂ„ta som det var dej det var synd om.â Hon vinkade mot servitrisen och pekade pĂ„ sitt tomma glas. Jag sa inget mer, det var ingen idĂ©. âFörlĂ„tâ, sa hon nĂ€r hon fĂ„tt pĂ„fyllning. âDet var inte meningen att vara otrevlig. Men jag sov inte sĂ„ bra i natt, Torbjörn hade ont i ryggen och var uppe och slamrade och stökade flera gĂ„nger. Och vi brĂ„kade i morse, han vĂ€grar ju att gĂ„ till en lĂ€kare, vad man Ă€n sĂ€ger.â Servitrisen kom med vĂ„r mat och sa ett tillgjort âvelbekommeâ. Vi Ă„t under tystnad, min omelett var riktigt god men vinet var lite vĂ€l strĂ€vt. Mona Ă„t lĂ„ngsamt, skrapade undan majonnĂ€s med kniven och Ă„t rĂ€korna en och en. Och bestĂ€llde ett tredje vinglas. Klockan blev tjugo i sex, en dryg timme kvar innan planet skulle gĂ„. Jag var fortfarande trött och hade svag huvudvĂ€rk och ville helst gĂ„ och sĂ€tta mej i fĂ„töljerna vid gaten, men hon hade inte Ă€tit upp sin smörgĂ„s Ă€n. Och hon hade ett nĂ€stan fullt vinglas kvar. Jag gick pĂ„ toaletten och köpte en whisky i baren nĂ€r jag gick tillbaka. Hon var sur eller ledsen eller vad det nu var, och sĂ„g inte ens pĂ„ mej nĂ€r jag satte mej. Hon kunde vĂ€l skĂ€rpa sej och försöka vara lite trevlig, men det skulle hon antagligen inte göra, om jag kĂ€nde henne rĂ€tt. Jag försökte komma pĂ„ nĂ„t att prata om, vi kunde ju inte bara sitta hĂ€r och tiga. 31
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 31
2016-03-09 15:59
âVad har Torbjörn för fel pĂ„ ryggen?â Jag hĂ€llde lite vatten i whiskyglaset. âHan har vĂ€l haft ont lĂ€nge, det borde gĂ„ att göra nĂ„t Ă„t det, tycker man.â âHan vet inte.â Hon stirrade ner i sitt vinglas. âHan har varit pĂ„ vĂ„rdcentralen en enda gĂ„ng, för flera Ă„r sen, och dom trodde att han var överanstrĂ€ngd och skrev ut smĂ€rtstillande. Han fick en remiss till en ryggklinik, men dit har han inte gĂ„tt Ă€n. Men jag tror att han fĂ„r ont av att stĂ„ böjd över den dĂ€r jĂ€kla modelljĂ€rnvĂ€gen dygnet runt, han hĂ„ller ju pĂ„ jĂ€mt!â âDen borde vĂ€l vara fĂ€rdig snart, hur lĂ€nge har han hĂ„llit pĂ„? Sju-Ă„tta Ă„r âŠâ âDen blir aldrig fĂ€rdig, den blir bara större och större. Och nu bygger han alla vagnarna sjĂ€lv, och lok och skit. Och hus och kyrkor. Förr köpte han sĂ„nt fĂ€rdigt. Det tar flera veckor bara att sĂ€tta ihop en enda vagn.â Hon stack gaffeln i en rĂ€ka.â Det bara stinker av sĂ„nt dĂ€r Ă€ckligt klister i hans rum. Och fĂ€rgerna luktar ocksĂ„ illa âŠâ âJa, det kan knappast vara bra âŠâ âNej, men det spelar ingen roll vad man sĂ€ger.â Hon Ă„t upp rĂ€kan och tog en klunk vin. âHan Ă€r som besatt av det dĂ€r byggandet. Och nu hĂ„ller han pĂ„ med nĂ„t slags korsÂvirkeshus i flera vĂ„ningar, det Ă€r tydligen vĂ€ldigt komplicerat att sĂ€tta ihop det, han har inte ens tid att titta pĂ„ nyheterna lĂ€ngre.â âDesignar han sĂ„nt dĂ€r sjĂ€lv? Eller finns det ritningar?â âNej, han köper byggsatser pĂ„ internet, det finns hur mycket som helst.â âPĂ„ internet? Har ni skaffat dator?â âJag har haft dator i massor av Ă„r. Men den har han aldrig brytt sej om. Han har inte ens velat ha en mobiltelefon.â 32
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 32
2016-03-09 15:59
Hon skakade pĂ„ huvudet och suckade. âMen sen trĂ€ffade han en kille pĂ„ hobbymĂ€ssan förra Ă„ret, Dennis M Ă gren av alla namn, och nĂ€r han berĂ€ttade att det finns hundratals, eller flera tusen, olika föreningar för folk som hĂ„ller pĂ„ med modelljĂ€rnvĂ€gar pĂ„ internet blev han plötsligt vĂ€ldigt intresserad och gick och köpte en svindyr dator Ă„t sej sjĂ€lv. Han visste inte ens hur den fungerade, men Dennis Ă€r ju en sĂ„n dĂ€r nörd som kan allt om datorer, sĂ„ dom satt inne i Torbjörns rum hela sommaren för att han skulle lĂ€ra sej hur den fungerade.â Hon Ă„t nĂ„gra rĂ€kor till och la ner gaffeln pĂ„ tallriken. Och suckade ljudligt. âDen dĂ€r Dennis bor nĂ€stan hos oss numeraâ, fortsatte hon. âHan Ă„ker bara hem och sover ibland. Han hĂ€lsar inte ens pĂ„ mej nĂ€r han kommer, han bara smyger in i Torbjörns rum. Och stĂ€ller sina stora Ă€ckliga skor i hallen.â Hon drog ner mungiporna och sniffade i luften. âDom hĂ„ller pĂ„ jĂ€mt. Att Torbjörn gör det kan jag vĂ€l förstĂ„, han har ju gĂ„tt i vĂ€g till ett jobb som han aldrig trivdes med i nĂ€stan fyrtio Ă„r. Men Dennis som bara Ă€r runt trettio borde vĂ€l ha andra ambitioner Ă€n att umgĂ„s med en sextiofemĂ„rig gubbe dygnet runt, i princip. Men jag tror att han utnyttjar Torbjörn, han sjĂ€lv skulle vĂ€l aldrig ha rĂ„d att köpa sĂ„ dĂ€r fina grejer som han har. Speciellt inte datorn, den kostade nĂ€stan tjugotusen. Det Ă€r en ganska tragisk figur, blek och tjock med missfĂ€rgade klĂ€der, och jĂ€ttetjockt krulligt, alldeles kritvitt hĂ„r. Han ser ut som en ogrĂ€ddad semla. Utan lock. Jag sa det till Torbjörn en gĂ„ng och dĂ„ blev han vĂ€ldigt upprörd. Man skulle nĂ€stan kunna tro att han Ă€r kĂ€r i honom âŠâ âJa, det vore ju intressantâ, sa jag. âAtt Torbjörn skulle vara homosexuell, menar jag.â 33
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 33
2016-03-09 15:59
âHan Ă€r inte sexuell pĂ„ nĂ„t sĂ€tt. Han Ă€r bara âŠâ Hon tystnade tvĂ€rt. âBara vad dĂ„?â âNej, det var ingenting.â Hon tog en bit bröd mellan tummen och pekfingret. âHur har ni det dĂ„? Trivs ni fortfarande i nya huset?â âJa, det Ă€r ju inte sĂ„ nytt lĂ€ngre, vi har i princip renoverat fĂ€rdigtâ, sa jag. âOch trĂ€dgĂ„rden Ă€r fantastisk nu, vi hade krokus över hela grĂ€smattan för nĂ„gra veckor sen, nu har alla trĂ€d och buskar smĂ„ smĂ„ gröna musöron. Syrenerna börjar blomma snart, det skjuter upp gröna blad i alla rabatter. Och rosenbusken vi fick av Silvia förra Ă„ret har fĂ„tt pyttesmĂ„ rosa knoppar. Det ska bli spĂ€nnande att se nĂ€r dom slĂ„r ut.â Hon sa ingenting. Men hon log. VĂ€nligt. âSladdis gĂ„r fortfarande i skolan, men det Ă€r bara nĂ„n vecka kvar till sommarlovetâ, fortsatte jag. âHan har fixat ett sommarjobb alldeles sjĂ€lv pĂ„ minigolfbanan i Sandskogen, men vi vill att han ska vara med pĂ„ ett seglarlĂ€ger i Skillinge. Och sen tĂ€nkte vi locka med honom till Storlien och fotvandra. Lolo och Paul har en stuga dĂ€r uppe som vi fĂ„r lĂ„na, dom ska inte vara dĂ€r sjĂ€lva i Ă„r, dom ska Ă„ka till Island av alla stĂ€llen. Det Ă€r nĂ„n hĂ€lsoresa, Paul har blivit sĂ€mre. NĂ€r dom var hemma hos oss för nĂ„gra veckor sen var han alldeles rödfnasig i ansiktet. Och pĂ„ hĂ€nderna. Och förmodligen likadan pĂ„ hela kroppen. Gustaf sĂ€ger att han inte borde dricka alkohol nĂ€r han har psoriasis, speciellt inte rödvin. Men han verkar inte bry sej, jag vet inte hur mycket han hĂ€llde i sej den dĂ€r kvĂ€llen. Hur som helst sĂ„ tĂ€nkte vi locka med Sladdis till den dĂ€r stugan. Han behöver ju vara ute i friska luften i stĂ€llet för att sitta inne och spela hela sommaren.â 34
15-89 N&K VĂ€rldens 9 mars.indd 34
2016-03-09 15:59
15-89 N&K Vì±rldens 9 mars.indd 35
2016-03-09 15:59
kÀnna varandra bÀttre, följer Mona ytterst F OTO : C L AU D I O B R E S C I A N I
L E N A AC K E B O Àr prisbelönt bildkonstnÀr och berÀttare. Sedan debuten i satirtidskriften Galago 1984 har hon givit ut tio tecknade album, de flesta med samhÀllskritiskt innehÄll. Hon har ocksÄ regelbundet medverkat i dagspressen och skrivit manus för SVT . VÀrldens vackraste man Àr hennes första roman.
motvilligt med. Det blir en omtumlande vecka. Barbros perfekta vÀrld börjar krackelera och Mona drabbas av VÀrldens Vackraste Man. »Romanen Àr en fulltrÀff. Skoningslös och inkÀnnande och helt pÄ pricken i det dÀr skaviga; irritationen pÄ den andre i de smÄ gesterna, minerna och orden. Dessutom en vacker historia om att livet kan förÀndras. Vilken debut!« BTJ
ISBN 978-91-27-14863-5 O M S L AG S F OTO : A N D E R S L I L J E B O R G T Y P O G R A F I : S A R A R . AC E D O
L E N A ACKE BO
charterresa till Mallorca för att de ska lÀra
VĂ R L D E N S VAC K R AST E M A N
NÀr Barbro bjuder sin syster Mona pÄ en
e t s a r k c va
VĂ R L D E N S
MAN ROM A N
LENA ACKE BO
9 789127 148635
Ackebo_Varldens_ORIG_LENAS.indd Alla sidor
2016-03-07 14:47