9789144109794 by Smakprov Media AB

Medicinska Ord

MO Det medicinska språket: begrepp, definitioner, termer

re allvarlig än vid ▶ Rh-immunisering. unisering kan också ske vid transfusion d felaktig blodgrupp. krapad, sliten; abraderat bett tänder tna tuggytor (vid svår ▶ bruxism). abạsio 1. nedslitning, t.ex. av tänder. 2. . ktionshärd som i centrum består av var. gs] kortvarig (sekunder–minuter) störörlust av medvetandet. n, icke uppblandad. 2. om resultatreett absolut mätetal är, i motsats till ett ant, inte angivet som en fraktion av mätetal. absolut riskreduktion, ARR, mellan två risktal. Jfr ▶ relativ riskre-

acẹtacetat salt av acetättiksyra (en ▶ k acẹtaminofen ▶ paracetamol. acetazolamid läkemedel som används förhöjt tryck i ögat samt vid vissa form aceton flyktig vätska med skarp lukt ämnesomsättningsprodukt (▶ keto dåligt inställd diabetes, svält m.m. aceton i blodet. acetonurị aceton i b tillstånden är vanliga vid dåligt instä vid svält m.m. acetyl, acetylgrupp, Ch3CO-, en atomg syra. acetylcystein en substans med förm vissa stormolekylära proteiner. Använ lösande läkemedel. acetylering kemisk process där en acet uga upp, ta upp. absorption uppsuggas. Vissa läkemedel acetyleras som e g, t.ex. födoämnen i nedbruten form inaktivering och elimination (biotran analen. absorptionsgrad anger den Acetyleringsförmågan varierar mella läkemedel som tas upp från tarmen. vider (▶ polymorfism). Acetylering a llstånd som innebär avsaknad av en proteingrupp som DNA är bundet t Jörgen Malmquist Bengt Lundh amkallande aktivitet. Oftast avses ett genaktiviteten. t invant bruk av beroendeframkal- acetỵlkolịn signalsubstans som bl.a. är

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 3046 ISBN 978-91-44-10979-4 Upplaga 6:1 © Författarna och Studentlitteratur 1996, 2016 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Signalera/Jens Martin Teckningar: Marie-Louise Hedin Printed by GraphyCems, Spain 2016

FÖRORD

Medicinska Ord förklarar vad medicinens facktermer betyder. Ordet ”medicin” innebär dels den medicinska vetenskapen, dels dess tillämpning i diagnostik, behandling och omvårdnad. Ett urval av odontologiska, vårdadministrativa och juridiska termer har tagits med, liksom ett antal termer som gäller utformning och bedömning av medicinska vetenskapliga undersökningar. Medicinska Ord inskränker sig inte till en ren översättning från fackspråk till allmänspråk. Många uppslagsord är också försedda med förklaringar som sätter in termen i sitt sammanhang och beskriver t.ex. ett organs funktioner, en sjukdoms symtom eller en läkemedelsgrupps verkningssätt. För att öka tydligheten har boken förklarande bilder i anslutning till vissa uppslagsord. Ordboken revideras fortlöpande med inriktning på aktualitet. I en modern medicinsk ordbok dominerar inte de klassiska termerna av grekisk-latinskt ursprung. Nya termer tillkommer på flera sätt. I stor utsträckning har svenska termer ersatt de klassiska. Detta gäller bl.a. större delen av diagnostermerna. Dessutom sker ett ständigt inflöde av nya ord från biologiska och medicinska basvetenskaper och från teknologi av olika slag. Inom praktisk (klinisk) medicin skapas nya termer, och läkemedelsnamn är en termgrupp i stark tillväxt. Många nya ord kommer från engelskan och används i engelsk eller försvenskad form eller bådadera. Eftersom dessutom förkortningstermer blivit allt vanligare är termer med flera alternativformer ingen ovanlighet. I görligaste mån har sådana alternativ tagits med, tillsammans med korshänvisningar. En gallring har skett för att ge boken ett hanterligt omfång. Termer som kommit ur bruk har utelämnats med undantag för några som kan missförstås. Detsamma gäller namn på ytterst sällsynta sjukdomar och syndrom. Behandlingsmetoder har i många fall förbigåtts – de skulle ta upp mycket utrymme och kan fort bli inaktuella. Etymologiska förklaringar har utelämnats. © F ö rfattarna och S tudentlitteratur

Förord

Termer i helt grekisk-latinsk form har tagits med om de innehåller ord eller ordstammar som underlättar förståelsen av andra termer. Uppslagsorden har försvenskad stavning som följer riktlinjer som utarbetats av Svenska Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård. Detta innebär t.ex. att c blir k, ph blir f och th blir t. Stavningarna cancer och thorax är undantag som beror på att de ordformerna är i allmänt bruk. Alla läkemedel som är i bruk 2015 och som är beskrivna i katalogen Fass finns med under sina substansnamn (generiska namn). De följande har undantagits: diagnostiska medel, vacciner, växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. I artiklarna har ordet ”läkemedel” inte alltid skrivits ut; att det gäller ett sådant framgår av texten. Uppslagsorden står i halvfet stil. Många av dem följs av en eller flera termer i kursiv stil; sådana termer är alternativtermer (synonymer). Uppslagsorden står i strikt alfabetisk ordning med hänsyn till hela begreppet (ett ord eller flera). Siffror i uppslagsord har inte beaktats vid alfabetiseringen. Betoning är angiven med en punkt under betonad vokal. Läkemedelsnamn kan dock betonas på varierande sätt. I några fall finns uttalsanvisning. Hänvisningar görs med tecknet ▶. Om ▶ står ensamt mellan två ord betyder hänvisningen att de båda termerna har samma innebörd. I andra fall har hänvisningen formen ”se ▶” eller ”se under ▶”. Uttrycket ”allmän benämning” innebär att ordet inte är en fackterm utan tillhör vardagsspråket, ”dagligt tal”. I texterna förekommer ord som är framhävda genom kursivering. Det kan röra sig om underbegrepp till uppslagsordet, anatomiska termer, artnamn m.m. Medicinska Ord har sitt ursprung i en ordbok som Bengt Lundh gav ut 1983. Jag samarbetade med honom i framställningen av 1:a upplagan av Medicinska Ord (1996) och uppdateringarna under de följande åren. Den 5:e upplagan kom ut 2009. Bengt Lundh avled samma år. Efter förnyande, kompletterande och gallrande revision föreligger nu den 6:e upplagan. December 2015 Jörgen Malmquist

Kk k kapillär(t) (i system för identifiering av prov), t.ex. kB-Hb hemoglobinkoncentration i kapillärblod. K kemiskt tecken för kalium. kabergolịn ett läkemedel, en dopaminagonist som används för att hämma sekretionen av ▶ prolaktin samt vid Parkinsons sjukdom. KAD förkortning för kateter à demeure, ▶ kvarkateter. kạdmium, Cd, ett metalliskt grundämne. Förgiftning med kadmiumsalter ger bl.a. lung- och njurskador. kaffesumpsliknande kräkningar svartbruna kräkningar vid magblödning. kakexị höggradig avmagring och mycket dåligt allmäntillstånd vid svåra sjukdomar, t.ex. cancer. kakogeusị upplevelse av konstig, alternativt felaktig smak i munnen. kakosmị upplevelse av konstig, alternativt felaktig lukt. Kakosmi kan liksom kakogeusi förekomma vid ▶ temporallobsepilepsi. kạla-ạzar en svår tropisk infektionssjukdom orsakad av en protozo, Leishmạnia donovạni, som sprids genom insekter. Ger bl.a. feber, diarré och förstoring av mjälte och lever. kalạzion, hagelkorn, liten förhårdnad i randen av ett ögonlock, i anslutning till en kroniskt inflammerad talgkörtel, ofta en rest av en vagel. kalcidiọl, 25-hydroxi-D-vitamin, resultatet av hydroxyleringen i levern av vitamin D2 och D3. Ytterligare hydroxylering i njuren ger 1-alfa, 25-dihydroxi-D-vitamin (kalcitriol), den biologiskt aktiva formen av vitamin D. kalciferọl, vitamin D (se ▶ vitaminer). kalcifikation ▶ förkalkning. kalcinọs sjuklig inlagring av kalciumföreningar (’kalk’), framför allt i underhudens fettlager. kalcineurịn ett proteinfosfatas som vid antigenkontakt med T-lymfocyter aktiveras av kalciumjoner och fungerar som aktivator av immunsystemet. kalcineurinhämmare (ciklosporin, takrolimus

och pimekrolimus) hämmar immunaktivering och används vid transplantation samt vid andra oönskade immunreaktioner, t.ex. atopisk dermatit. kalcipotriọl ett läkemedel, ett derivat av D-vitamin; påverkar utmognaden av celler i huden. Medlet används lokalt vid psoriasis. kalcitonịn ett hormon från sköldkörtelns C-celler. Hämmar bl.a. frisättning av kalcium från skelettet och sänker plasmakalciumnivån; används ibland som läkemedel för behandling av hyperkalcemi. Jfr ▶ MEN. kalcitonin-gen-relaterad peptid ▶ CGRP. kalcitriọl den aktiva formen av D-vitamin; bildas i kroppen genom hydroxyleringar i lever och njure. Används som läkemedel vid vissa störningar av omsättningen av D-vitamin resp. kalcium i kroppen. kalcium, Ca, ett metalliskt grundämne. Kalciumsalter är viktiga beståndsdelar i skelettet, och en viss halt av kalciumjoner är nödvändig för normal nerv- och muskelfunktion, för många enzymfunktioner, t.ex. i blodets koagulation och komplementsystemet, samt som bärare av intracellulära signaler. Kalcium. finns i kosten, bl.a. i mjölk; dagsbehov ca 1 g. Omsättningen av kalcium i kroppen styrs bl.a. via D-vitamin samt av parathormon och kalcitonin. kalciumantagonister, kalciumflödeshämmare, kalciumblockerare, substanser som hindrar flödet av kalciumjoner genom cellmembranerna och därigenom minskar t.ex. hjärtmuskulaturens syrebehov. De används som läkemedel förebyggande vid angina pectoris samt som behandling vid högt blodtryck och vissa former av hjärtrytmrubbning. kalciumfosfat ett kalciumsalt som finns bl.a. i skelettet i form av ▶ hydroxiapatit. kalciumpolystyrensulfonat jonbytarsubstans som används peroralt eller rektalt vid förhöjt blodkalium. kalciumsensitiserare medel som förstärker effekten av kalciumjoner på processer inuti celler.

189

kognition

kognition förståndsverksamhet, intellektuella processer: varseblivning, inlärning, minne, tänkande. kognitịv som innebär eller hör ihop med kognition. kognitiv beteendeterapi, KBT, behandlingsform som kombinerar följande. Kognitiv terapi: terapeuten söker påverka patientens dysfunktionella tankescheman om sig själv, omvärlden och framtiden. Beteendeterapi: exponeringsbehandling, avslappningsmetoder, social färdighetsträning, självförtroendeträning, inlärning av nya mer optimala beteenden m.m. kohọrt en viss del av en befolkning, t.ex. avgränsad av att personerna är födda under en bestämd period. Ibland en på annat sätt definierad grupp människor som i ett eller flera avseenden (exposition, sjukdomsförlopp. etc.) följs under en kortare eller längre tidsperiod. I en kohortstudie ingår (till skillnad från ▶ klinisk prövning) inte prövning av medicinska åtgärder som satts in inom studiens ram. Däremot kan en kohortstudie följa upp personer som tar vissa läkemedel, har fått strålbehandling etc., t.ex. för att fastställa om några biverkningar uppträder efter lång tid. kokain en alkaloid som utvinns ur kokabusken. Har lokalbedövande men framför allt centralstimulerande effekt, med stor risk för tillvänjning. Klassat som illegalt narkotikum. koklea ▶ snäckan i innerörat. kokleaimplantat hörapparat där ljudimpulserna som når mikrofonen omvandlas till elektriska signaler som går till en elektrod inlagd i snäckan där hörselnerven stimuleras. kokoppor infektionssjukdom hos bl.a. nötkreatur; orsakas av kokoppsvirus, ett poxvirus, nära släkt med det virus som orsakade smittkoppor (variola). Kokoppor kan ge en begränsad infektion i huden hos människa (oftast genom smitta från katt). Genomgången infektion med kokoppor skyddar mot smittkoppor, ett förhållande som utgjorde grunden för vaccination med kokoppsvirus mot smittkoppor. koksalt (och fysiologisk koksaltlösning) se ▶ natriumklorid. kol, C, ett icke-metalliskt grundämne. Porösa typer av kol, som på grund av sin stora yta kan uppta (adsorbera) andra ämnen, kallas aktivt kol. Medicinskt kol är aktivt kol som används i form av tabletter eller suspension mot förgiftningar, diarré m.m. – Atomen kol ingår i alla organiska föreningar, dvs. i all levande materia.

202

KOL ▶ kroniskt obstruktiv lungsjukdom. kolangiografị röntgenundersökning vid vilken kontrastmedlet sprutas direkt in i gallgångarna för att göra dessa synliga. Perkutan transhepatisk kolangiografi, PTC, innebär att man för en nål genom huden in i levern och letar upp en vidgad gallgång. Röntgenkontrastmedel injiceras varpå röntgenundersökning kan ge bilder av gallgångarna. Operativ och postoperativ kolangiografi innebär att man under en operation för gallsten resp. dagarna efter en sådan operation fyller gallgångarna med kontrastmedel för att påvisa mindre stenar (konkrement) som annars kan dölja sig i gallgångarna. Jfr ▶ kolegrafi. kolangịt inflammation i gallvägarna. koldammlunga ▶ antrakos. koldioxid, CO2, en gas som uppkommer vid förbränning av kol och kolhaltiga substanser. Koldioxid finns i atmosfärluften i mycket låg koncentration. Detta tal ligger f.n. på 0.04 volymprocent, alltså 400 ppm (parts per million). I kroppen bildas koldioxid vid förbränningen av näringsämnen i vävnaderna och förs med blodet till lungorna för att där vädras ut. Utandningsluftens halt av koldioxid är i vila ca 4 procent. I blodet finns koldioxid huvudsakligen i form av kolsyra (H2CO3) och som bikarbonatjon (HCO3–). Omsättningen av koldioxid har stor betydelse för kroppens syra–basbalans. kolecystektomị bortopererande av gallblåsan. kolecystịt inflammation i gallblåsan. Tillståndet (mer eller mindre akut) har oftast samband med gallsten. kolecystografị röntgenundersökning av gallblåsan vid misstanke om gallsten och/eller nedsatt funktion i gallblåsan. Ett röntgenkontrastmedel ges i tablettform. Medlet utsöndras i gallan och koncentreras i gallblåsan, som därför blir synlig på en röntgenbild. Vid vissa typer av gallsten ses ursparningar i kontrasten, och vid dålig gallblåsefunktion får man ingen eller bara en dålig bild av gallblåsan. kolecystokinịn, CCK, ett hormon som bildas i tunntarmsväggen sedan denna stimulerats genom föda och som påverkar gallblåsan till tömning och bukspottkörteln till ökad produktion av enzymer och bukspott. Ansågs ursprungligen vara två ämnen, kolecystokinin och pankreozymin. Kolecystokinin är även en viktig neurotransmittor. kolecystostomị (operation genom vilken man åstadkommer) förbindelse från gallblåsan till en öppning i huden på buken. koledokoskopị undersökning av det inre av gemensamma gallgången (koledokus) med hjälp av ett

kolinẹrg instrument som förs ner genom matstrupe, magsäck och tolvfingertarm. koledokotomị operation som innebär att man öppnar gemensamma gallgången. koledokus, ductus choledochus, gemensamma gallgången (se ▶ gallvägarna). kolegrafị röntgenundersökning för att påvisa avflödeshinder i gallvägarna. Kontrastmedel ges i intravenös injektion, tas upp av levern och utsöndras i hög koncentration till gallgångarna, som därigenom kan åskådliggöras vid röntgenavbildning. kolekalciferọl en form av D-vitamin (vitamin D3). kolektomị operation genom vilken man tar bort tjocktarmen eller en del av den. kolelitịasis ▶ gallsten, gallstenssjukdom. kọlera en synnerligen smittsam, akut insättande inflammation i mag–tarmkanalen (gastroenterit), som är vanlig i Indien och Fjärran Östern men ibland förekommer också i Sydamerika och i medelhavsländerna. Orsakas av kolerabakterien Vịbrio chọlerae som sprids via dricksvatten och föda och verkar genom att bilda ett ▶ exotoxin som stimulerar transport av vätska ut från tarmens slemhinna. Symtomen är svåra kräkningar, våldsam diarré och (i avsaknad av behandling) mycket stark intorkning (vätskebrist). kolesevelam läkemedel som binder gallsyror i tarmen och därmed reducerar plasmakolesterol. kolestạs ▶ gallstas. kolesteatọm tumörliknande bildning med vävnadsundergång och inlagring av bl.a. kristaller av kolesterol. Förekommer i benvävnaden runt mellanörat (i tinningbenet) vid kronisk ▶ otit. kolesterọl ett fettämne (en steroidalkohol) som finns i blod och vävnader. Ingår i alla cellmembraner och utgör underlag för bildningen av många hormoner, t.ex. kortikosteroider och könshormoner. Kolesterol bildas i kroppen men tillförs också med födan; utsöndras via gallan och kan bilda gallsten. Kolesterol transporteras i blodet bundet till lipoproteiner. Höga halter av kolesterol i blodet ökar risken för utveckling av ateroskleros. HDL-kolesterol, ’det goda kolesterolet’, transporterar kolesterol. bort från kärlväggar till bl.a levern. Kolesterol bundet till LDL är ’det farliga kolesterolet’. Se ▶ lipoproteiner. kolestipọl och kolestyramịn läkemedel (▶ gallsyrabindare) som i tarmkanalen kan binda gallsyror som därigenom avgår med avföringen. Medlen används vid vissa fall av ▶ hyperlipidemi, vid leversjukdom med klåda etc.

kolhydrater organiska föreningar, huvudsakligen bildade i växtriket ur koldioxid och vatten. Kolhydrater spelar stor roll som energikälla i kosten; näringsvärde 17,1 kJ (4,1 kcal)/g. Deras grundelement är monosackarider, enkla kolhydrater, t.ex. ribos, glukos (druvsocker) och fruktos. En disackarid är uppbyggd av två monosackarider. Exempelvis består sackaros (vanligt socker) av glukos och fruktos. Polysackarider är mycket stora kolhydratmolekyler, uppbyggda av ofta tusentals monosackarider, vanligen glukos; exempelvis cellulosa, stärkelse, glykogen. Kolhydrater i kosten kan delas in i snabba kolhydrater som snabbt sugs upp från tunntarmen till blodet, och långsamma kolhydrater som först måste spjälkas i tarmen och därför sugs upp långsammare och ger en mera begränsad stegring av blodglukosnivån. kolhydratfattigt transferrịn, carbohydrate deficient transferrin (CDT), ▶ transferrinmolekyler som innehåller färre sialinsyramolekyler än normalt. Andelen är ofta ökad vid kraftigt och långvarigt alkoholmissbruk. kọlibakterie, Escherịchia cọli, E. coli, en gramnegativ bakterie som är vanlig i tarminnehållet; ofta orsak till urinvägsinfektioner. Vissa stammar (ETEC, EHEC) kan orsaka svår diarrésjukdom, ibland med tarmblödning. koliforma bakterier gemensam benämning på Escherichia och andra bakteriesläkten med vissa likartade egenskaper (Enterobacter, Citrobacter och Klebsiella). Halten av koliforma bakterier i livsmedel, dricksvatten och badvatten används som ett mått på förorening. Vid höga värden undersöks halten av E. coli eftersom denna alltid härstammar från avföring. kolịk anfallsvis uppträdande, krampartade buksmärtor, vanligen pga hinder i tarmpassagen (förstoppning, tarmvred), tarmkolik, eller i urinavflödet, njurkolik. kolịn en substans som ingår i acetylkolin och lecitin. kolinẹrg som har med ▶ acetylkolin att göra. kolinerga nerver nerver som avger acetylkolin som transmittorsubstans. Detta gäller flertalet nerver i det parasympatiska nervsystemet, preganglionära nerver i det sympatiska nervsystemet samt alla nerver som går till skelettmusklerna. kolinerga receptorer receptorer som är känsliga för acetylkolin: förekommer i centrala nervsystemet, i det autonoma nervsystemets ganglier, i körtlar och muskler som innerveras av detta system samt i skelettmusklerna och hjärtmuskeln.Kolinerga

203

kolịnesteras

receptorer delas in i ▶ muskarinreceptorer och ▶ nikotinreceptorer. kolinẹrgikum ämne som stimulerar kolinerga receptorer, förutom acetylkolin exempelvis pilokarpin och nikotin. kolịnesteras enzym som spjälkar en förening innehållande kolin (en kolinester). Vanligen avses det enzym, acetylkolinesteras, som bl.a. bryter ner och inaktiverar acetylkolin som frisatts i synapser. Kolinesteras kan också påvisas i blodplasma och kal�las då pseudokolinesteras. kolinesterashämmare substans med hämmande effekt på kolinesteras, vanligen substans som hämmar spjälkning och inaktivering av acetylkolin. Kolinesterashämmare förstärker t.ex. effekten av det acetylkolin som frisatts vid skelettmusklernas motoriska ändplattor. Reversibla kolinesterashämmare ger en övergående hämning (timmar); används som läkemedel vid bl.a. myasthenia gravis och Alzheimers sjukdom. Irreversibla kolinesterashämmare. binder sig definitivt till enzymet; de ger en bestående hämning (flera dagar) och blir härigenom mycket effektiva (giftiga). Hit hör bl.a. sådana organiska fosforföreningar som används som insektsbekämpningsmedel (malation, paration) eller som utgör stridsgaser (tabun, sarin). kolinteofyllinat läkemedel som är ett salt av ▶teofyllin med kolin. kọlipas ett protein i bukspotten; medverkar vid spjälkningen av fett i tarmen. kolistimetat antibiotikum som används intravenöst vid vissa allvarliga infektioner samt i inhalationspreparat vid cystisk fibros. kolịt inflammation i tjocktarmen (och ändtarmen). Ulcerös kolit kronisk inflammation i tarmslemhinnan med varierande utbredning, från enbart ändtarmen till både ändtarmen och hela tjocktarmen. Orsaken är okänd. Symtomen är diarré med täta trängningar och blodig avföring, ibland allmänpåverkan och feber. Sjukdomen kan komma i skov eller ha ett kontinuerligt, långdraget förlopp. Komplikationer som hud- och slemhinneförändringar, ledinflammation och leverpåverkan kan förekomma. I en del fall, särskilt vid stor utbredning, kan sjukdomen efter många år utvecklas till cancer. kolkicịn en alkaloid som hämmar celldelningen (mitosen) som stannar i metafasen. Hämmar också fagocytos och har länge använts som läkemedel mot akut giktartrit (antiinflammatorisk effekt; påverkar inte den bakomliggande ämnesomsättningsrubbningen).

204

kollabera 1. (om t.ex. blodkärl:) falla ihop. 2. drabbas av ▶ kollaps. kollagen [-jẹ:n] en grupp trådiga proteiner som ingår som förstärkning i stödjevävnaderna (bind-, brosk- och benvävnad). Ett stort antal typer av kollagen finns, de vanligaste är typ I-III. Bildningen av kollagen kräver vitamin C. Kollagen bindväv särskilt kollagenrik bindväv, t.ex. senvävnad. kollagenạs bindvävsnedbrytande enzym som finns hos vissa bakterier; enzymberedning som används som läkemedel vid onormal kollagenbildning. kollagenọser ▶ bindvävssjukdomar. kollạps hopfallande 1. plötslig svaghet eller svimning p.g.a. blodtrycksfall, se ▶ chock 2. 2. sammanfall av ett organ, gäller vanligen lunga vid ▶ pneumothorax m.m. 3. (ej medicinsk term:) plötslig, stark psykisk reaktion i en pressande situation, med allmän kraftlöshet osv., ’nervöst sammanbrott’. kollaterạl som finns vid sidan om, sidoställd, sidoordnad. kollateralkretslopp mindre blodkärl (kollateraler) vid sidan av de stora ’ordinarie’ förbindelserna i blodomloppet; kan successivt ta över dessas funktion om de stängts av genom skada, t.ex. blodpropp, eller i samband med en operation. kolloịd 1. kolloidal lösning, ett tillstånd mellan reell lösning och uppslamning av fasta beståndsdelar; lösning av små partiklar (1–100 nanometer i diameter). 2. en hormonrik substans i sköldkörtelns cellblåsor (folliklar). kolloidosmotiskt tryck det ▶ osmotiska tryck som beror på ’partiklarna’ i en kolloid, t.ex. det tryck som betingas av plasmaproteinerna, framför allt albumin, och som är en förutsättning för att vatten hålls kvar i blodet i kapillärerna. kollum ▶ collum. kolmonoxid, koloxid, CO, en gas som bildas vid ofullständig förbränning av kol och kolhaltiga ämnen. Den binds vid inandning hårt till hemoglobinet (kolmonoxidhemoglobin, COHb) och förhindrar transport och avgivning av syrgas; den kan härigenom orsaka dödliga förgiftningar. Finns i bl.a. bilavgaser och stadsgas (gasverksgas); små mängder bildas i kroppen vid nedbrytningen av ▶ hem. kolobom [-ạ̊:m] medfödd sprickbildning, särskilt i ögat (t.ex. i regnbågs-, åder- eller näthinnan). kọlon, ▶ tjocktarmen. Colon ascẹndens uppåtstigande (högra delen av) tjocktarmen; colon descẹndens nedåtstigande (vänstra delen av) tjocktarmen;

kompatịbel colon sigmoidẹum S-formiga delen av tjocktarmen; colon transvẹrsum tvärgående delen av tjocktarmen. Se bild ▶ tjocktarm. – Irritabel kolon ▶ irritabel tarm. koloni sammanhållen grupp av organismer eller celler, t.ex. en avgränsad anhopning av bakterier i en bakteriekultur. kolonistimulerande faktorer, colony stimulating factors, CSF, samlingsbegrepp för de ämnen i gruppen ▶ cytokiner som stimulerar och styr produktionen resp. utmognaden (▶ differentiering) i benmärgen av blodets celler. Exempel är ▶ G-CSF, granulocyt- och ▶ GM-CSF, granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktorer. kolorektạl som har med både kolon (tjocktarm) och rektum (ändtarm) att göra. koloskopị metoden att med hjälp av ett långt, böjligt instrument med glasfiberoptik, koloskop, via ändtarmen granska tjocktarmen i hela dess längd; möjlighet finns också att ta provbitar från misstänkt förändrade områden. kolostomị (operation genom vilken man åstadkommer) förbindelse från tjocktarmen till en öppning i huden på buken. kolọstrum en speciell typ av bröstmjölk som utsöndras i graviditetens slutskede och de första dagarna efter förlossningen. Den är mindre fetthaltig än den senare mjölken men är rik på bl.a. immunglobuliner. koloxid ▶ kolmonoxid. kolpịt ▶ slidkatarr. kolpocẹle bråck i slidan. kolporafị operation genom vilken man reparerar en bristning i slidan eller i mellangården mellan slidan och ändtarmsmynningen; även en slidoperation vid livmoderframfall. kolposkopị granskning av slemhinnorna i slidan och livmodermunnen med hjälp av ett rörformigt optiskt instrument, kolposkop. kolsyra 1. H2CO3, ▶ koldioxid löst i vatten; vardagligt ofta = koldioxid. 2. mindre lämplig stavning för cholsyra, en ▶ gallsyra. kolsyraanhydrashämmare ▶ karbanhydrashämmare. koma djup medvetslöshet, t.ex. diabeteskoma och leverkoma samt koma vid överdosering med sömnmedel. komatös försänkt i koma. kombinationsbehandling behandlingsform vid t.ex. infektionssjukdomar; bygger på den samtidiga användningen av två eller flera läkemedel som via principiellt skilda mekanismer är verksamma mot det agens (bakterier, virus etc.) som orsakar sjukdomen ifråga. Kombinationsbehandling är en

nödvändighet vid behandling av tuberkulos och HIV-infektion. Motsvarande principer är giltiga också vid behandlingen av cancer med cellhämmande medel (cytostatika). Kombinationsbehandling är också vanlig i många andra sammanhang, som behandlingen av hypertoni, hjärtsvikt m.m. komedọn ▶ pormask. kommensạler uttryck för sådana ofarliga bakterier som lever t.ex. på huden, i svalget eller tarmkanalen utan att vålla sjukdom. komminụt benbrott, splitterbrott, flera brott på ett och samma skelettben, resulterande i många fragment. kommissụr fog, förbindelse (i kroppen) mellan nerver inom centrala nervsystemet eller mellan delar av hjärnan. I andra delar av kroppen avser kommissur onormal sammanväxning mellan anatomiska strukturer. kommissurotomị ett hjärtkirurgiskt ingrepp: genomskärning av onormala sammanväxningar (kommissurer) mellan hjärtklaffar, t.ex. i öppningen mellan vänster förmak och kammare vid mitralisstenos. kommunikant ▶ perforant. komorbiditet förhållandet att en person förutom den sjukdom som ska behandlas (i en studie eller i ordinär sjukvård) också har en annan sjukdom som kan inverka på valet av behandling, på biverkningarna, på prognosen m.m. kompakt benvävnad den benvävnad som i ett enda homogent skikt bygger upp skaftet (diafysen) på rörbenen resp. utgör det yttre skiktet på såväl rörbenens benändar som korta och platta ben. Innanför den kompakta benvävnaden finns ofta ▶ spongiös benvävnad. kompartment avgränsat område; kan avse en anatomisk region eller ett biokemiskt definierat område i kroppen. kompạrtmentsyndrọm ett tillstånd som kan uppstå när en muskel eller muskelgrupp skadats och vävnaden p.g.a. sitt läge – musklerna kan t.ex. vara inneslutna i stram bindväv, eller i en gipsskena efter en fraktur – inte kan ’svullna’ fritt. Resultatet blir en kraftig tryckstegring i muskelvävnaden, vilket utan åtgärd ger nedsatt, ev. upphävd genomblödning med vävnadsundergång och svåra skador inte bara på muskelvävnaden utan också på nerver och blodkärl i området. kompatịbel förenlig, överensstämmande. Jfr ▶ inkompatibel. kompatibilitet förenlighet, t.ex. mellan blodgrupper (vid blodtransfusion), mellan vävnader (vid ▶ transplantation) eller mellan

205

kompensera

läkemedel (de kan ges samtidigt utan att effekten av någotdera försämras eller att speciella biverkningar uppstår). kompensera uppväga, ersätta; kompenserad hjärtsjukdom hjärtsjukdom, t.ex. klaffel, vid vilken hjärtfunktionen upprätthålls utan inskränkning pga att hjärtats arbetssätt ändrats och dess muskelmassa ökats. kompetitiv inhibition se ▶ receptor. komplementaktivering aktivering av ▶ komplementsystemet och utlösning av dess cellskadande effekter. komplementbindning bindning, förbrukning (eg. aktivering) av ▶ komplementsystemet i samband med att ett antigen reagerar med antikroppar. komplementbindningsreaktion analys där man använder komplementbindning för att påvisa speciella antikroppar; har stor betydelse vid diagnos av många infektionssjukdomar. komplementfaktorer de plasmaproteiner, benämnda C1–C9, som bygger upp ▶ komplementsystemet. komplementsystemet ett system, en ’kedja’ av plasmaproteiner som aktiveras bl.a. av vissa ▶ antigen-antikroppsreaktioner varvid de olika stegen, ’länkarna’, successivt förstärker varandras effekt (jfr ▶ kaskadreaktion). Komplementsystemet har en viktig roll i kroppens immunförsvar. Slutresultatet av komplementaktiveringen blir en skada riktad i första hand mot antigenet i den utlösande antigen-antikroppsreaktionen. Skador på kroppens egna celler och vävnader förekommer också. Komplementsystemet har vidare en viktig roll vid uppkomsten av ▶ inflammation. komplementär medicin term som lanserats av företrädare för ▶ alternativ medicin för att framhålla denna som ett komplement till egentlig sjukvård. Kombinationstermen ”komplementär och alternativ medicin (KAM)” förekommer också. komplex 1. sammansatt. 2. grupp av samhöriga enheter; kemiskt ämne som är uppbyggt av flera atomer eller molekyler utan egentlig ’kemisk’ bindning till varandra. komplext regionalt smärtsyndrom, complex regional pain syndrome, CRPS, långvarig svårbehandlad smärta i viss del av kroppen, ofta åtföljd av muskelsvaghet och muskelatrofi, ibland även hud- och benatrofi samt tecken som anses tyda på störning i autonoma nervsystemet (svettning, onormal hudfärg). Tillståndet anses förekomma i två former. CRPS 1 kallades tidigare sympatisk reflexdystrofi och CRPS 2 kallades kausalgi. Skillna-

206

den bedöms vara att CRPS 2 kan härledas till skada på en känselnerv; tillståndet är alltså en form av ▶ neuropatisk smärta. Även CRPS 1 uppstår ofta i anslutning till en kroppsskada (men inte med säker nervskada). Uppkomstsättet för CRPS 1 är inte väl känt, särskilt gäller detta om tillståndet uppstår utan samband med kroppsskada. komplicerad invecklad, sammansatt; försvårad. komplikation tillstötande omständighet som försämrar situationen, en ny sjukdom som uppträder hos en redan sjuk person. komponent beståndsdel, t.ex. ▶ blodkomponent. komposịt fyllningsmaterial för lagning av tänder; består av små glas- och keramikkristaller som hålls samman av en plastmassa. kompress ett stycke hopvikt gasväv eller liknande som används bl.a. i förband för att hålla ett sår torrt. kompression hoptryckning. kompressionsfraktur benbrott – t.ex. i ryggraden – som uppstått genom (våldsam) sammanpressning. Vid skelettskörhet (osteoporos, osteomalaci) kan en kompressionsfraktur uppkomma utan större våld. kompressionsförband ▶ tryckförband. kompulsiọn, tvång, tvångshandling som led i tvångssyndrom. Jfr ▶ obsession. kompulsiv tvångsmässig, tvångs- (särskilt om tvångshandlingar). konation viljemässig kraft bakom en ansträngning. konativ viljemässig. koncentrat beredningsform för läkemedel; den verksamma substansen finns löst i hög koncentration i en ringa mängd vätska; innan läkemedlet kan ges som infusion resp. injektion måste det spädas med mer vätska. koncentration 1. halten av ett ämne i en lösning. Anges vanligen i mol/liter (enligt SI-systemet), endast i undantagsfall i andra sorter, t.ex. %, g/l. 2. anrikning av ett ämne, process där något förtätas, koncentreras. koncentrationslägersyndrom, KZ-syndrom, tidigare benämning på ▶ posttraumatiskt stresssyndrom. koncentrationsprov prov på njurarnas (njurtubulis) förmåga att koncentrera urinen. Sker oftast genom mätning av osmolaliteten i urinen efter injektion av desmopressin, en syntetisk substans med effekt som antidiuretiskt hormon (ADHanalog). konception ▶ befruktning; samlag vid vilket befruktning sker. koncipiera befruktas, bli gravid.

konkotomị kondition 1. fysiskt eller psykiskt tillstånd; 2. fysisk arbetsförmåga. konditionering förbehandling av en patient som ska behandlas med transplantation av allogena hematopoetiska stamceller. För att undgå rejektion av de transplanterade cellerna slås patientens immunsystem ut med cytostatika, eventuellt också strålning. kondọm ett preventivmedel som består av en tunn gummihätta som träs över penis; ger också visst skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar (bl.a. HIV, gonorré, klamydia). Kvinnlig kondom är en kupa av tunt plastmaterial som förs in i slidan. kondrịt inflammation i broskvävnad. kondro dystrofị oegentlig benämning på ▶ akondroplasi. kondrokalcinọs utfällning av kalciumsalter (pyrofosfat) i ledbrosk; förekommer vid kristallsynovit (jfr ▶ artrit). kondrọm godartad tumör som består av broskvävnad; den växer i eller utgår från brosk. kondromalacị uppmjukning av broskvävnad, t.ex. på knäskålens baksida. kondrosarkọm elakartad tumör som utgår från broskvävnad. kondỵl benämning på skelettdel som är försedd med ledytor, t.ex. nedersta delen på överarmsbenet (humerus) samt de båda kondylerna på vardera skenbenet (tibia) och lårbenet (femur) som ingår i knäleden. kondylọm, könsvårta, vårtliknande tumör som orsakas av vissa typer av humant papillomvirus (HPV) och uppkommer invid könsorganen och ändtarmsmynningen; tillhör gruppen sexuellt överförbara sjukdomar. konfabulation uppdiktning, fabulering, särskilt det att man fyller igen minnesluckor med uppdiktat material; förekommer vid vissa psykiska störningar, t.ex. ▶ Korsakoffs sjukdom. konfidẹnsintervall det talintervall som med viss vald sannolikhet (ofta 95 %) täcker det sanna populationsvärdet av t.ex. ett medelvärde eller en oddskvot. Konfidensintervallet beräknas, med hjälp av spridningsmått, från motsvarande stickprovsvärde erhållet vid en undersökning. Konfidensintervallet anges som intervallet mellan en övre och en undre gräns. Ett brett konfidensintervall kan bl.a. visa att antalet gjorda observationer är litet eller att spridningen mellan observationstalen är stor. Konfidensintervall är ett värdefullt sätt att ange hur ’pålitlig’ en resultatsiffra är. Om konfidensintervallet för en oddskvot eller en relativ risk omfattar talet 1,0 har den undersökta riskfaktorn

eller behandlingen inte bevisats ha någon effekt. konformation kemisk term som avser en molekyls rymdstruktur. Den viktigaste tillämpningen inom biologi och medicin gäller proteinmolekyler. Deras konformation kallas ofta veckning. Felaktig veckning av kroppsprotein kan medföra sjukdom, se ▶ proteinveckning. konfusion förvirring, omtöcknat tillstånd, med störd verklighetsuppfattning och förvirrat tänkande. kongenital medfödd. kongenital binjurebarkhyperplasi se ▶ adrenogenitala rubbningar. kongestion ▶ blodstockning. kongestịv som har att göra med eller orsakar kongestion. koniọs sjukdomstillstånd som orsakats av inandning av damm eller stoft; ofta = ▶ pneumokonios. koniotomị operativt snitt in i struphuvudet mellan sköldbrosket och ringbrosket; görs i akuta nödsituationer. Se också ▶ trakeotomi. konisering innebär att man opererar bort ett konformat parti av livmodertappen (runt livmodermunnen). Används för provtagning (kartläggning) och behandling vid tidiga förstadier av cancer i livmoderhalsen. konjugạt förening av två biologiskt viktiga substanser, t.ex. en gallsyra och glycin, en aminosyra. konjugata benämning på vissa ▶ bäckenmått. konjugation ▶ befruktning; hos bakterier och andra encelliga organismer: överföring av arvsmassa från en individ till en annan. konjugẹra binda samman två biologiska föreningar, t.ex. som ett led i avgiftning och/eller elimination av såväl kroppsegna som utifrån tillförda substanser, t.ex. läkemedel; ett exempel är ▶ bilirubin, som efter att ha tagits upp i levercellerna binds till glukuronsyra så att det bildas vattenlösliga konjugat, bilirubinglukuronider, som utsöndras med gallan. konjunktịva ▶ bindhinnan i ögat. konjunktivạl reflẹx en typ av ▶ blinkreflex. konjunktivịt ▶ bindhinneinflammation. konka, cọncha, mussla, något mussleliknande, särskilt ▶ näsmussla. konkomitạnt samtidigt förlöpande, t.ex. två samtidiga sjukdomar eller två behandlingsformer som pågår samtidigt. konkordạns överensstämmelse, t.ex. i ärftligt betingade egenskaper mellan tvillingar, mellan förälder och barn (motsats: diskordans). konkotomị bortopererande av en näsmussla helt eller delvis.

207

De båda författarna har varit verksamma som sjukhusläkare och docenter i internmedicin. De medverkade vid tillkomsten av bl.a. Nationalencyklopedin och Bra Böckers Stora Läkarlexikon. Bengt Lundh avled 2009.

Medicinska Ord

Det medicinska språket: begrepp, definitioner, termer Uppslagsboken Medicinska Ord (MO) är en modern medicinsk ordbok som förklarar de medicinska facktermernas betydelser. Boken redovisar de viktigaste termerna från sjukvården, medicinska basvetenskaper och medicinsk forskning. Befintliga läkemedel är inkluderade liksom ett urval termer från odontologi, vetenskapsmetodik, lagstiftning och administration. Termer i grekisk-latinsk grundform har tagits med om de belyser innebörden av andra termer.

MO är mer än en ren översättning av facktermer till ett ord eller uttryck i allmänspråket. Många uppslagsord är försedda med förklaringar som sätter in termen i sitt sammanhang och beskriver t.ex. ett organs funktioner, en sjukdoms symtom eller en läkemedelsgrupps verkningssätt. Inför 6:e upplagan har MO genomgått en omfattande revision med anledning av de många förändringar som skett inom det medicinska termområdet under de senaste åren. MO riktar sig i första hand till alla dem som utbildar sig för olika yrken inom sjukvården och till lärare inom dessa utbildningar. Boken är också avsedd för dem som redan är verksamma inom sjukvården och dess administration och tillsyn. Den är även till nytta för dem inom allmänheten som kommer i kontakt med sjukvården som patienter eller som anhöriga till patienter, liksom för journalister, jurister m.fl.

Sjätte upplagan

www.studentlitteratur.se

a a

Art.nr 3046