9789152634806

00.Inledning.ORIG

14-03-28

08.49

Sida 1

BIBELN

00.Inledning.ORIG

14-03-28

08.49

Sida 2

00.Inledning.ORIG

14-03-28

08.49

Sida 3

BIBELN

Noter • Parallellhänvisningar • Uppslagsdel

b i b e l k o m m i s s i o n e n s öv e r s ät t n i n g

00.Inledning.ORIG

14-04-16

07.37

Sida 4

BIBELN © s v e n s k a b i b e l sä l l s k a p e t 2 0 0 0 © verbum 2004 Introduktionstexter till Gamla testamentet och De apokryfa skrifterna LarsOlov Eriksson Introduktionstexter till Nya testamentet Birger Olsson Teman, uppslagsord och översikter Gillis Simonsson Bevingade ord i Bibeln Carl Henrik Martling Bibelläsningsplan Svenska kyrkan Kartor t t Verbum a b , Box 225 43, 104 22 Stockholm 08-743 65 00, www.verbum.se i s b n 978-91-526-3410-3 o m s l ag : Eva Lindeberg sät t n i n g : Team Media Sweden AB, Falkenberg t ryc k : St Michel Print Oy, Finland 2014

00.Inledning.ORIG

14-03-28

08.49

Sida 5

INNEHÅLL Förord

9

gamla testamentet

11

Första Moseboken (1 Mos) Andra Moseboken (2 Mos) Tredje Moseboken (3 Mos) Fjärde Moseboken (4 Mos) Femte Moseboken (5 Mos) Josua (Jos) Domarboken (Dom) Rut (Rut) Första Samuelsboken (1 Sam) Andra Samuelsboken (2 Sam) Första Kungaboken (1 Kung) Andra Kungaboken (2 Kung) Första Krönikeboken (1 Krön) Andra Krönikeboken (2 Krön) Esra (Esr) Nehemja (Neh) Ester (Est)

13 69 113 145 191 235 263 293 299 333 365 401 437 469 509 523 541

Job (Job) Psaltaren (Ps) Ordspråksboken (Ords) Predikaren (Pred) Höga visan (Höga v)

553 591 695 733 745

Jesaja (Jes) Jeremia (Jer) Klagovisorna (Klag) Hesekiel (Hes) Daniel (Dan)

755 831 903 915 971

00.Inledning.ORIG

14-03-28

08.49

Sida 6

Hosea (Hos) Joel (Joel) Amos (Am) Obadja (Ob) Jona (Jon) Mika (Mik) Nahum (Nah) Habackuk (Hab) Sefanja (Sef ) Haggaj (Hagg) Sakarja (Sak) Malaki (Mal)

991 1007 1015 1027 1031 1037 1047 1053 1059 1065 1069 1083

tillägg till gamla testamentet – Apokryferna eller De deuterokanoniska skrifterna

1089

Tobit (Tob) Judit (Judit) Ester enligt den grekiska texten (Est Gr)

1091 1109 1129

Första Mackabeerboken (1 Mack) Andra Mackabeerboken (2 Mack)

1143 1185

Salomos vishet (Vish) Jesus Syraks vishet (Syr) Baruk (Bar) Jeremias brev (Jer br) Tillägg till Daniel (Till Dan) Manasses bön (Man)

1217 1241 1301 1309 1315 1325

00.Inledning.ORIG

14-03-28

08.49

Sida 7

nya testamentet

1329

Matteusevangeliet (Matt) Markusevangeliet (Mark) Lukasevangeliet (Luk) Johannesevangeliet (Joh) Apostlagärningarna (Apg)

1331 1381 1411 1459 1497

Romarbrevet (Rom) Första Korinthierbrevet (1 Kor) Andra Korinthierbrevet (2 Kor) Galaterbrevet (Gal) Efesierbrevet (Ef ) Filipperbrevet (Fil) Kolosserbrevet (Kol) Första Thessalonikerbrevet (1 Thess) Andra Thessalonikerbrevet (2 Thess) Första Timotheosbrevet (1 Tim) Andra Timotheosbrevet (2 Tim) Titusbrevet (Tit) Filemonbrevet (Filem) Hebreerbrevet (Heb) Jakobsbrevet (Jak) Första Petrusbrevet (1 Pet) Andra Petrusbrevet (2 Pet) Första Johannesbrevet (1 Joh) Andra Johannesbrevet (2 Joh) Tredje Johannesbrevet (3 Joh) Judasbrevet (Jud)

1545 1565 1587 1601 1611 1621 1629 1637 1643 1649 1657 1665 1671 1675 1693 1701 1709 1715 1723 1724 1725

Uppenbarelseboken (Upp)

1729

00.Inledning.ORIG

14-05-07

08.42

Sida 8

bibelkommissionens komplement

1757

Förklaringar Uppslagsdel

1759 1761

bättre grepp om bibeln

1911

Förkortningsregister Teman, uppslagsord och översikter Bevingade ord och uttryck i Bibeln Bibelläsningsplan Bibelord i gudstjänsten Hittlista Kartor

1913 1915 1949 1955 1965 1967 1970

f. = närmast följande vers ff. = närmast följande verser jfr = jämför --- fler bibelställen följer = se/se även Bibelkommissionens uppslagsdel = se parallellhänvisningar f.Kr. = före Kristus e.Kr. = efter Kristus gt Gamla testamentet till gt Tillägg till Gamla testamentet, Apokryferna nt Nya testamentet Kursiverade meningar i bibeltexten = citat från gt, till gt [---] Texten går ej att översätta

00.Inledning.ORIG

14-04-09

07.38

Sida 9

FÖRORD

vä l k o m m e n t i l l b ö c k e r n a s b o k och en spännande värld!

Bibeln är ett bibliotek med 77 brokiga böcker om livet som människa, tillsammans med andra och med Gud. Bibelns texter är nedtecknade under en period av mer än tusen år. Före varje bibelbok finns, i den här Bibeln, en kort introduktion som sätter texten och budskapet i sitt historiska och teologiska sammanhang.

Bibeln har två huvuddelar som kristna kallar Gamla och Nya testamentet.

De berättar om hur Gud söker förbund (=testamentet) med människan.

I Bibelns första del möter oss människor som i glädjestunder och i djupaste nöd vänder sig till Gud; här finns skapelseberättelser om livets mål och mening, profeter vars liv och lära formats av gudsmöten, psaltarpsalmer som lovsjunger Gud, och mycket annat. I Nya testamentet är det centrala berättelsen om Jesus som människa och Guds son. Här berättas också om den tidiga kyrkans framväxt.

Bibeln är en annorlunda bok. Den brukar kallas helig, därför att den inte endast rymmer eviga frågor utan också gudomligt tilltal till läsaren.

Därför kan Bibeln ha något viktigt att säga till alla människor i alla tider.

00.Inledning.ORIG

14-03-28

08.49

Sida 10

00.Inledning.ORIG

14-03-28

08.49

Sida 11

GAMLA TESTAMENTET

00.Inledning.ORIG

14-03-28

08.49

Sida 12

GAMLA TESTAMENTET

historiska böcker

de större profeterna

Första Moseboken Andra Moseboken Tredje Moseboken Fjärde Moseboken Femte Moseboken Josua Domarboken Rut Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Första Krönikeboken Andra Krönikeboken Esra Nehemja Ester

13 69 113 145 191 235 263 293 299 333 365 401 437 469 509 523 541

Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga visan

553 591 695 733 745

Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel

755 831 903 915 971

de tolv mindre profeterna Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggaj Sakarja Malaki

991 1007 1015 1027 1031 1037 1047 1053 1059 1065 1069 1083

01.1 Moseboken.ORIG

14-03-11

09.06

Sida 13

FÖRSTA MOSEBOKEN GENESIS

F

ö r s t a m o s e b o k e n är boken om begynnelsen. Den börjar med Guds skapelse av universum och slutar med hans löfte om att ta sig an sitt folk. Genom sitt innehåll och sin placering intar denna bok en särställning; den är ett slags ouvertyr till Bibeln.

Boken består av två tydliga delar. Den första delen berättar urhistorien. Framställningen är inte vanlig historieskrivning utan förkunnelse. Urhistorien lägger grunden för frälsningshistorien, som sedan löper genom hela Bibeln.

Här berättas om Gud som skapare och uppehållare av allting; Gud är en trofast Gud. Här berättas också i förklarande framställningar sådant som all historia och mänsklig erfarenhet alltsedan begynnelsen är bekant med: inte minst ondskans makt i och mellan människor.

Den andra delen börjar med kapitel 12 och innehåller berättelserna om Israels tidiga fäder och mödrar: särskilt Abraham och Sara, Isak och Rebecka, Jakob och Rakel. Dessutom finns på slutet den långa berättelsen om Josef, eller snarare berättelsen om hur Gud handlar i det fördolda, om hur Gud vänder ont till gott.

Den skildringen är sedan utgångspunkt för det som följer i Andra Moseboken.

01.1 Moseboken.ORIG

14-03-11

09.06

Sida 14

14

Boken har en brokig förhistoria. Det material som ställts samman i Första Moseboken kommer alldeles säkert från olika källor. Någon enskild författare går därför inte att ange, och några upplysningar om ursprunget till denna bok ges inte. Det innebär också att det heller inte är möjligt att säkert datera boken. ✴ Universums skapelse, kapitel 1–2. ✴ Berättelsen om syndafallet, kapitel 3. ✴ Kain och Abel, kapitel 4. ✴ Noa och floden, kapitel 6–9. ✴ Babels torn, kapitel 11. ✴ Abrahams kallelse, kapitel 12. ✴ Hagar och Ismael, kapitel 16. ✴ Gud uppenbarar sig för Abraham och Sara, kapitel 18. ✴ Abraham ber för Sodom, kapitel 18. ✴ Abraham prövas av Gud, kapitel 22. ✴ Isak och Rebecka, kapitel 24. ✴ Isak välsignar Jakob, kapitel 27. ✴ Jakobs dröm i Betel, kapitel 28. ✴ Jakobs kamp med Gud vid Jabboks vadställe, kapitel 32. ✴ Josef och hans bröder, kapitel 37. ✴ Josef i Egypten, kapitel 39–41. ✴ Josef och hans bröder i Egypten, kapitel 42–45.

01.1 Moseboken.ORIG

14-03-11

09.06

Sida 15

15

FÖRSTA MOSEBOKEN

Gud skapar världen

1

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2 Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.

3 Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. 4Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon.

Det var den första dagen.

6 Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.« Och det blev så. 7Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. 8Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

9 Gud sade: »Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.« Och det blev så. 10Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11Gud sade: »Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.« Och det blev så. 12Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. 13Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

1

14 Gud sade: »På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. 15De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.« Och det blev så.

16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna.

17 Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, 18att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott.

19 Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

20 Gud sade: »Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.« 21Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar.

Och Gud såg att det var gott. 22Gud välsignade dem och sade: »Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.« 23Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

24 Gud sade: »Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.« Och det blev så. 25Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.

1:1 I begynnelsen skapade Gud Första Mosebokens första del, kap. 1–11, skildrar världens skapelse och mänsklighetens urhistoria. I den senare delen återges patriarkernas, Abraham, Isak och Jakob, historia, kap. 12–36, och berättelsen om hur Jakobs son Josef når en hög ställning i Egypten, där israeliterna bosätter sig, kap. 37–50. Bokens undertitel Genesis betyder »ursprunget«; Moseböcker.

1:1–3 I begynnelsen … Gud sade Eller »När Gud började skapa himmel och jord – jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet – sade Gud«; jfr 2:4–24 med not. – Se även not till Ps 89:10 ff.

1:2 en gudsvind Annan tolkning »en våldsam vind«. Den traditionella översättningen »Guds ande« är också språkligt möjlig (hebreiskan har samma ord för »vind« och »ande«) men är här mindre sannolik; v. 2 är en grammatiskt sammanhållen skildring av kaostillståndet före Guds skapelsehandling (v. 3). Ande.

1:2 svepte fram Det hebreiska ordets betydelse osäker.

1:21 olika arter GT:s artindelningar motsvarar inte alltid nutidens. Det ord som återgetts med »kräldjur« (v. 24) innefattar också smådjur och insekter.

1:1 Joh 1:1 ff.

1:2 Jer 4:23

1:3 2 Kor 4:6 1:6 f. 1 Mos 7:11

1:14–18 5 Mos 4:19; Ps 136:7 ff.; Vish 13:1 ff.

01.1 Moseboken.ORIG

16

14-03-11

09.06

Sida 16

FÖRSTA MOSEBOKEN 1–2

26 Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« 27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.« 29 Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. 30Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. 31Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

1 Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. 2Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. 3Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.

4 Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.

2

Människan i Edens trädgård När Herren Gud gjorde jord och himmel, 5när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – 6men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – 7då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. 8Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. 9Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.

10 En flod rinner upp i Eden och bevattnar trädgården. Sedan delar den sig i fyra armar. 11Den första heter Pishon, den flyter kring Havila, ett land där det finns guld. 12Guldet i det landet är fint, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13Den andra floden heter Gichon, den flyter kring Kush.

14 Den tredje floden heter Tigris, den rinner öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.

15 Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. 16Herren Gud gav detta bud: »Du får äta av alla träd i trädgården 17utom av trädet som ger kunskap om gott

1:26 Vi Gudsnamn.

1:29 f. Här beskrivs ett paradisiskt tillstånd där människor och djur lever i fred med varandra och livnär sig av växter. I 9:2 f. införs en ny ordning: människan ges rätt att döda och äta djur.

2:4–24 När Herren Gud … Medan den föregående skapelseberättelsen, 1:1–2:4, skildrar världens uppkomst handlar denna framför allt om hur människan blir till. Den börjar med att ge exempel på vad som inte fanns före skapelsen, något som också kännetecknar skapelseberättelser i Israels omvärld. Även 1:1–3 kan tolkas på det sättet (se not). Moseböcker.

2:6 flöde Det hebreiska ordets betydelse osäker; jfr Job 36:27 med not.

2:7 människan Det hebreiska adám, »människa«, som är ett kollektivt ord med betydelsen »mänsklighet«, »människosläkte«, förknippas här med adamá, »mark«. Längre fram (från 4:25) används ordet också som egennamn på den första människan, Adam.

2:8–14 Eden I hebreiskan anspelning på ett ord för »ljuvlighet«. Eden brukar lokaliseras till området mellan Eufrat och Tigris eftersom dessa floder nämns i berättelsen och Eden anges ligga »österut« (v. 8). Övriga namn är svåra att identifiera. De kan beteckna floder och länder i samma område eller på andra håll i den då kända världen. Några namn har förbundits med Arabien och Egypten–Nubien. Kush.

1:26–28 1 Mos 5:1 f.; 9:6; Ps 8:6 ff.; Vish 2:23; 9:2; Syr 17:3; 1 Kor 11:7; 2 Kor 4:4 ; Ef 4:24; Kol 3:10; Jak 3:9 1:27 1 Mos 5:2; Matt 19:4 1:28 1 Mos 8:17; 9:1, 7 1:29 f. 1 Mos 9:3; Jes 11:6 f.

2:2 2 Mos 20:11; 31:17; Heb 4:4

2:7 1 Mos 3:19; Job 10:9; 34:14 f.; Ps 103:14; 104:29; Pred 12:7; Vish 7:1; 15:8, 11; Syr 17:1; 33:10; 1 Kor 15:45, 47 2:8 Jes 51:3; Hes 31:9 2:9 1 Mos 3:22; Upp 2:7; 22:2, 14 2:17 Rom 5:12

01.1 Moseboken.ORIG

14-03-11

09.06

Sida 17

FÖRSTA MOSEBOKEN 2–3

och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.« 18 Herren Gud sade: »Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.« 19Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. 20Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. 21Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. 22Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. 23Då sade mannen: »Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött.

Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.« 24 Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

Människans olydnad och straff Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.

1 Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: »Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?« 2Kvinnan svarade: »Vi får äta frukt från träden, 3men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« 4Ormen sade: »Ni kommer visst inte att dö.

5 Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kun25

3

17

skap om gott och ont.« 6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna.

Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

8 De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. 9Men Herren Gud ropade på mannen: »Var är du?« 10Han svarade: »Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.« 11Herren Gud sade: »Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?« 12Mannen svarade: »Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.« 13Då sade Herren Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort?« Hon svarade: »Ormen lurade mig, och jag åt.« 14 Då sade Herren Gud till ormen: »Du som gjorde detta, förbannad skall du vara, utstött från boskapen och de vilda djuren.

På din buk skall du kräla och jord skall du äta så länge du lever.

15 Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.« 16 Till kvinnan sade han: »Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn.

Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.«

2:18–24 mannen I skildringen av kvinnans skapelse förutsätts att »människan« är av manligt kön, och ordet adám översätts här med »man«. I slutet av v. 23 och i v. 24 återger »man« ett annat hebreiskt ord, ish.

2:23 Kvinna … av man Det hebreiska ishá, »kvinna«, liknar ordet för »man«, ish.

3:5 som gudar Eller »som Gud«.

3:15 I senare, kristen tradition har versen lästs som en profetisk utsaga om Maria (kvinnan) och Kristus (kvinnans avkomma).

2:18 Tob 8:6; 1 Kor 11:9 2:21–23 1 Kor 11:7 f.; 1 Tim 2:13 2:24 Matt 19:5

3:1–7 2 Kor 11:3; 1 Tim 2:14; Upp 12:9; 20:2 3:14 Jes 65:25

3:15 Rom 16:20 3:16 Ef 5:22 ; 1 Tim 2:11 f.; 1 Pet 3:1

01.1 Moseboken.ORIG

14-03-11

18

09.06

Sida 18

FÖRSTA MOSEBOKEN 3–4

17 Till mannen sade han: »Du som lyssnade till din hustru och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av, förbannad skall marken vara för din skull.

Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, 18 törne och tistel skall den ge dig.

Du skall äta av växterna på marken, 19 du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden.

Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli.« 20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever. 21Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.

22 Herren Gud sade: »Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.« 23Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. 24Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.

hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 5men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. 6Herren sade till Kain: »Varför är du vred, och varför sänker du blicken? 7Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.« 8 Kain sade till sin bror Abel: »Kom med ut på fälten.« Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

9 Herren sade till Kain: »Var är din bror Abel?« Han svarade: »Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?« 10Herren sade: »Vad har du gjort?

Din brors blod ropar till mig från marken. 11Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 12Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.« 13Kain sade till Herren: »Mitt straff är för tungt att bära. 14Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.« 15Herren svarade honom: »Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.« Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte Kain och Abel skulle bli dräpt av vem som helst som mötte 1 Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev honom. 16Och Kain drog bort, undan Herren, och havande och födde Kain. »Jag har gett liv åt en slog sig ner i landet Nod, öster om Eden. man, med Herrens hjälp«, sade hon. 2Därefter födde hon Abel, Kains bror.

Kains ättlingar Abel var herde och Kain brukade jorden. 3En gång frambar Kain en offergåva till Herren av mar- 17Kain låg med sin hustru, och hon blev havande kens gröda. 4Abel frambar också en gåva och offra- och födde Henok. Han byggde då en stad och kalde de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin lade den Henok efter sin son. 18Henok fick en son,

4

3:20 Eva Det hebreiska Chawwá anspelar på chaj, »levande«.

3:22 en av oss Jfr 1:26; Gudsnamn.

3:24 Kerub.

4:1 Jag har gett liv åt I hebreiskan anspelning på namnet Kain.

4:7 ligger synden vid dörren MT troligen skadad; översättningen osäker.

4:8 »Kom med ut på fälten.« Med den samaritanska texten, Septuaginta och Peshitta; orden saknas i MT. 4:16 Nod I hebreiskan anspelning på ordet för »rotlös« i v. 14.

3:17 1 Mos 5:29 3:19 1 Mos 2:7 ; Job 34:14 f.; Ps 90:3; Pred 3:20; Vish 2:23 f.; Rom 5:12 3:22 1 Mos 2:9

4:4 f. Heb 11:4 4:7 Rom 6:12, 14 4:8 Vish 10:3; Matt 23:35; 1 Joh 3:12

4:10 Job 16:18; Heb 12:24 4:14 Job 15:20 ff.

4:15 Upp 7:3

25.Apokry,Tobit,Judit.ORIG

14-04-09

08.17

Sida 1089

TILLÄGG TILL GAMLA TESTAMENTET DE APOKRYFA ELLER DEUTEROKANONISKA SKRIFTERNA

25.Apokry,Tobit,Judit.ORIG

14-03-12

12.45

Sida 1090

TILLÄGG TILL GAMLA TESTAMENTET – APOKRYFERNA ELLER DE DEUTEROKANONISKA SKRIFTERNA Tobit Judit Ester enligt den grekiska texten

1091 1109 1129

Första Mackabeerboken Andra Mackabeerboken

1143 1185

Salomos vishet Jesus Syraks vishet Baruk Jeremias brev Tillägg till Daniel Manasses bön

1217 1241 1301 1309 1315 1325

25.Apokry,Tobit,Judit.ORIG

14-03-12

12.45

Sida 1091

TOBIT

o b i t s b o k är på ytan en skildring av en prövad judisk familj och dess räddning och upprättelse. På ett djupare plan är det en berättelse om att Gud inte överger sitt folk utan tar hand om det genom alla svårigheter.

Skildringen tar sin utgångspunkt i beskrivningen av den fromme Tobit. Han tillhör dem som fördes i fångenskap till Assyrien på 700-talet f.Kr. I bokens första del berättar han om sig själv och sin bakgrund. Han berättar om sina förtroendeuppdrag vid den assyriske kungens hov och sin välgörenhet mot drabbade landsmän. Men han berättar också om olyckor, om hot, om utblottelse och flykt. Till allt annat kommer att han förlorar sin syn. Den första delen av boken slutar med en bön i bedrövelse där Tobit – med ord som påminner om Jobs och andra bibliska bedjares – ber om befrielse.

Men inte bara Tobit är drabbad. Också hans släkting Sara borta i Medien är utsatt för svårigheter. Sju män har hon blivit bortgift med; ingen av dem har överlevt bröllopsnatten. En demon har dödat dem alla. Samtidigt som Tobit ber om befrielse, ber också Sara om samma sak. Båda vill hellre dö än leva.

T

25.Apokry,Tobit,Judit.ORIG

14-03-12

12.45

Sida 1092

1092

En stor del av Tobits bok handlar om sonen Tobias resa till Medien och förberedelserna för den. Tobit har deponerat en större summa pengar hos en israelit i Medien, och Tobias får i uppdrag att hämta dem. Genom ett ingripande från Gud får Tobias ängeln Rafael till ressällskap. När de den första natten slagit läger vid floden Tigris, fångar de en fisk, och på ängelns uppmaning tar Tobias vara på dess galla, hjärta och lever.

Framme i Medien tar de in hos Tobias släkting Raguel och hans dotter Sara.

Rafael ordnar så att Tobias och Sara gifter sig. När de efter middagen skall tillbringa bröllopsnatten tillsammans, räddar Tobias sitt liv och driver iväg den onda demonen genom att röka hjärta och lever från fisken.

Sedan pengarna hämtats återvänder Tobias hem med sin hustru Sara. Han botar sin fars blindhet med gallan från fisken, och bröllopsfesten fortsätter – nu i Tobits hem.

I ett långt tal avslöjar Rafael vem han är, och boken slutar med en lovsång av Tobit samt med ett tal som han håller på sin dödsbädd. Hans testamente är att givmildhet leder till liv och orättfärdighet till döden.

Tobits bok är en sammansatt skildring, där själva berättelsen fylls ut med långa böne- och förmaningspartier. Författaren kan sitt Gamla testamente. Moselagens bestämmelser och de gammaltestamentliga psalmisternas böner är väl kända för honom.

Sannolikt tillkom Tobits bok under persisk eller tidig hellenistisk tid, alltså någon gång mellan 400 och 200 f.Kr. Författaren, som ursprungligen skrev på arameiska, är okänd. På grekiska finns boken i flera versioner. Den nya översättningen utgår från en längre text än tidigare svenska översättningar. ✴ Tobits fromhet och prövningar, kapitel 1–2. ✴ Ängeln Rafael, kapitel 3, 12. ✴ Tobias och Sara, kapitel 4–11. ✴ Tobits lovsång och avskedsord, kapitel 13–14.

25.Apokry,Tobit,Judit.ORIG

14-03-12

12.45

Sida 1093

1093

TOBIT

1

1 Detta är berättelsen om Tobit, son till Tobiel, son till Hananiel, son till Aduel, son till Gabael, son till Rafael, son till Reguel, av Jachasiels släkt och Naftalis stam. 2På den assyriske kungen Salmanassars tid fördes han bort som krigsfånge från Tishbe, som ligger söder om Naftalis Kedesh i övre Galileen, ovanför Hasor och på andra sidan om vägen mot väster, norr om Pegor.

Tobits fromhet Jag, Tobit, har följt sanningens väg och gjort rättfärdiga gärningar i hela mitt liv. Jag har alltid utövat välgörenhet mot mina bröder och landsmän som hade fått gå i fångenskap till Nineve i Assyrien liksom jag själv. 4När jag var ung och levde i min hembygd i Israels land hade hela min fader Naftalis stam avfallit från Davids kungahus och från Jerusalem, den stad som valts ut bland alla Israels stammar till offerplats för alla stammarna, och där templet, Gud den Högstes boning, blivit byggt och helgat för att bestå i alla tider. 5Alla mina bröder, hela min fader Naftalis stam, offrade åt tjurkalven i Dan som kung Jerobeam av Israel 3

hade låtit göra; de offrade på alla berg i Galileen.

Jag var den ende som alltid reste till Jerusalem vid högtiderna enligt skriftens eviga påbud för hela Israel. Jag begav mig till Jerusalem med det första av den nya skörden, med tiondet av boskapen och den första ullen från fåren. 7Allt detta överlämnade jag till prästerna av Arons ätt som offergåva, och jag gav det första tiondet av säd, vin och olja, granatäpplen, fikon och andra frukter åt leviterna som tjänstgjorde i Jerusalem. Det andra tiondet räknade jag om i pengar under de sex åren, och jag reste varje år till Jerusalem för att förbruka det.

8 Jag gav också till de föräldralösa, änkorna och proselyterna, de som hade upptagits i Israels folk: när jag kom med tiondet det tredje året gav jag det till dem, och vi åt en måltid enligt bestämmelserna om detta i Moses lag och enligt de bud som hade inpräntats i mig av Debora, min farfar Hananiels mor. Min far hade nämligen dött och lämnat mig föräldralös.

9 När jag hade blivit vuxen tog jag en hustru, Hanna, ur min egen släkt. Med henne fick jag en son, som jag gav namnet Tobias.

10 När jag fördes bort till Assyrien som krigs6

1:2 Salmanassars tid Salmanassar V av Assyrien (726–722 f.Kr.) påbörjade det fälttåg som ledde till Nordrikets (Israel) slutliga fall; jfr 2 Kung 17; 18:9. En av hans efterträdare var Sanherib (704–681 f.Kr.), som dock inte var hans son (jfr v. 15). Den historiska ramen behandlas med stor frihet. Tobits bok är en skönlitterär berättelse med uppbyggligt syfte; Berättande skrifter.

1:2 Tishbe, Pegor Okända orter; de från GT kända städerna avses inte här. Kedesh, Hasor Städer 30 resp. 20 km norr om Gennesaretsjön. vägen mot väster Troligen den s.k. Havsvägen från Damaskus till medelhavskusten.

1:3 Jag, Tobit Berättelsen börjar i jag-form, men från och med 3:17 skildras Tobit i tredje person.

1:4 f. avfallit … offrade Då de nordliga stammarna gjorde sig självständiga ca 926 f.Kr., markerade deras kung Jerobeam Israels oberoende genom att inrätta kultplatser dels i Betel, dels i Dan vid rikets nordgräns; se 1 Kung 12.

1:6 reste till Jerusalem Plikten att fira de stora högtiderna i tempelstaden inskärps i 5 Mos 16:5 f., 16. Bestämmelserna om gåvorna av »den nya skörden« finns bl.a. i 5 Mos 26.

1:7 det första tiondet … Det andra Här förutsätts ett system vars detaljer är kända från rabbinsk judendom i betydligt senare tid. För att kunna tillämpa alla GT:s olika bestämmelser i 3 Mos 27; 4 Mos 18; 5 Mos 14; 26 räknade man med två tionden.

Det första tillföll leviterna. Det andra skulle man föra till Jerusalem och själv förbruka där, men vart tredje år (v. 8) skulle de fattiga få det, eller närmare bestämt två gånger under en sexårsperiod, »de sex åren«. Mellan varje sexårsperiod inföll ett sabbatsår, då jorden vilade och var fri från beskattning (2 Mos 23:10 f.).

1:8 min farfar Hananiels mor Annan läsart »min far Tobiels mor«.

1:8 5 Mos 14:28 f.; 26:12 1:6 2 Mos 23:14–17; 34:23 / 1:1 1 Mos 46:24 1:9 4 Mos 36:6–9; Tob 4:12; 6:16, 18; 4 Mos 18:12 f.; 5 Mos 12:11 f.; 18:4 1:2 2 Kung 17:3–6; 18:9–12 7:11 1:7 3 Mos 27:30–33; 4 Mos 18:21; 1:4 1 Kung 12:19 / 1 Kung 6–8 5 Mos 14:22–27 1:5 1 Kung 12:28–30

30.NT,Mat,Mar.ORIG

14-03-26

13.28

Sida 1329

NYA TESTAMENTET

30.NT,Mat,Mar.ORIG

14-03-12

13.24

Sida 1330

NYA TESTAMENTET

Matteusevangeliet Markusevangeliet Lukasevangeliet Johannesevangeliet Apostalagärningarna

1331 1381 1411 1459 1497

Romarbrevet Första Korinthierbrevet Andra Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet Första Thessalonikerbrevet Andra Thessalonikerbrevet

1545 1565 1587 1601 1611 1621 1629 1637 1643

Första Timotheosbrevet Andra Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet Första Petrusbrevet Andra Petrusbrevet Första Johannesbrevet Andra Johannesbrevet Tredje Johannesbrevet Judasbrevet

1649 1657 1665 1671 1675 1693 1701 1709 1715 1723 1724 1725

Uppenbarelseboken

1729

30.NT,Mat,Mar.ORIG

14-04-09

08.26

Sida 1331

EVANGELIET ENLIGT MATTEUS

a t t e u s e va n g e l i e t blev tidigt det mest använda och står därför först i Nya testamentet (NT). Det innehåller mer av Jesu undervisning än de andra och är därför lämpligt för undervisningen i kyrkan. Det bildar också en tydlig länk till Gamla testamentet (GT).

Matteusevangeliet är i långa stycken en utvidgad och bearbetad version av Markusevangeliet, inramat av berättelser om Jesu födelse och uppståndelse. Evangelisten är övertygad om att Jesus är den utlovade Messias, Davids son, som genom ord och handling förnyar förbundet med Gud. Nu vill han övertyga främst judiska läsare men även andra om detta. Därför hänvisar han ofta till profetior i GT. Evangeliet har en omsorgsfull och systematisk uppbyggnad. I fem längre tal undervisar Jesus om Moses lag, lärjungarnas missionsuppdrag, Guds rike, gemenskapen i kyrkan och tidens slut. Jesus är framför allt den store Läraren som med makt undervisar om vardagliga och himmelska ting.

En människa, ibland med änglavingar, är evangelistens symbol. Han börjar sin berättelse med Jesu mänskliga härkomst.

M

30.NT,Mat,Mar.ORIG

14-03-12

13.24

Sida 1332

1332

Evangeliet avslöjar inte vem som är författaren. Det fick förmodligen sin slutliga form på 80-talet när judar och kristna började gå skilda vägar. Några generationer senare ansåg kristna lärare att evangeliet var det äldsta, skrivet av en av Jesu lärjungar, tullindrivaren Matteus. ✴ Jesu släkttavla och födelse ur Josefs perspektiv, kapitel 1. ✴ De vise männen, kapitel 2. ✴ Bergspredikan, kapitel 5–7. ✴ Om bönen, Herrens bön, kapitel 6:5 ff. ✴ Gyllene regeln, kapitel 7:12. ✴ Några av Jesu under, kapitel 8–9, 12, 14. ✴ De tolv apostlarna sänds ut, kapitel 10. ✴ Liknelser, kapitel 13, 20, 24–25. ✴ Kritik av dåtidens andliga ledare, kapitel 23. ✴ Tidens slut, kapitel 24–25. ✴ Jesu lidande, död och uppståndelse, kapitel 26–28. ✴ Jesu dop- och missionsbefallning, kapitel 28:16 ff.

30.NT,Mat,Mar.ORIG

14-03-12

13.24

Sida 1333

1333

MATTEUSEVANGELIET

Jesu släkttavla

1

Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham.

2 Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, Jakob till Juda och hans bröder, 3Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, 4Ram till Amminadav, Amminadav till Nachshon, Nachshon till Salma, 5Salma till Boas, vars mor var Rachav, Boas till Oved, vars mor var Rut, Oved till Jishaj 6och Jishaj till David, konungen.

David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru, 7Salomo till Rehabeam, Rehabeam till Avia, Avia till Asa, 8Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, 9Ussia till Jotam, Jotam till Achas, Achas till Hiskia, 10Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia 11och Josia till Jojakin och hans bröder, vid den tid då folket fördes bort till Babylon.

12 Efter bortförandet till Babylon blev Jojakin far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel, 13Serub1

babel till Avihud, Avihud till Eljakim, Eljakim till Asor, 14Asor till Sadok, Sadok till Akim, Akim till Elihud, 15Elihud till Elasar, Elasar till Mattan, Mattan till Jakob 16och Jakob till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus.

17 Antalet släktled är alltså: från Abraham till David fjorton led, från David till fångenskapen i Babylon fjorton led och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.

Jesu födelse Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. 19Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. 20Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd för att föra 18

1:1 Släkttavla för Jesus Kristus Eller »Boken om Jesu Kristi tillblivelse«. – Matteusevangeliets författare visar speciell förtrogenhet med GT och med judiska förhållanden. Vem han var är okänt. Traditionen har identifierat honom med en av Jesu apostlar; jfr 9:9 med not. Evangelieskrifter.

1:1 son av David Messias skulle tillhöra Davids släkt (jfr 22:42). Enligt evangelistens uppfattning räknas Jesus dit i sin egenskap av adoptivson till Josef (v. 16).

1:1 son av Abraham Härledningen till det judiska folkets stamfar (1 Mos 15) betonar att Jesus var jude. I Luk 3:23–38, där släkttavlan förs tillbaka till Adam, markeras Jesu samhörighet med alla människor.

1:17 Antalet släktled Sammanräkningen utgår från judisk talmystik. Sjutalet var heligt, och talet fjorton motsvarade Davids namn. – Släkttavlans innehåll är delvis hämtat från Rut 4:18–22; 1 Krön 3:10–17 men överensstämmer inte helt vare sig med GT eller med släkttavlan i Luk 3.

1:18 trolovad Trolovningen ingicks tidigt, i regel när kvinnan var ca 13 år. Kravet på trohet var lika strängt som i ett fullbordat äktenskap (5 Mos 22:23 f.; straffbestämmelserna tillämpades dock troligen inte i praktiken vid denna tid).

1:19 rättfärdig Att en from jude inte kunde fullfölja förbindelsen med en otrogen kvinna förutsätts här som självklart. Josefs rättfärdighet, dvs. hans vilja att behandla Maria så skonsamt som möjligt, bestod i att han inte ville dra henne inför domstol utan tänkte skilja sig privat genom att ge henne ett av två personer bevittnat skilsmässobrev.

1:20 Ängel.

1:1–17 Luk 3:23–38 1:1 1 Krön 17:11 / 1 Mos 22:18 1:2 1 Mos 21:2 f.; 25:24 f.; 29:35 1:3 1 Mos 38:29 f.; Rut 4:12, 18 f.; 1 Krön 2:4 f.

1:5 Rut 4:13–22; 1 Krön 2:10–12 1:6 Rut 4:17, 22; 1 Krön 2:13–15 / 2 Sam 12:24

1:7–12 1 Krön 3:10–19 1:11 2 Kung 24:10–16; 2 Krön 24:12–16; Jer 27:20 1:12 1 Krön 3:17, 19 1:16 Matt 27:17, 22 1:18–25 Luk 2:1–7 1:18 Luk 1:26 f.

30.NT,Mat,Mar.ORIG

14-03-12

1334

13.24

Sida 1334

MATTEUSEVANGELIET 1–2

hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. 21Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.« 22Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel(det betyder: Gud med oss). 24När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. 25Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

6 Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.« 7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. 8Sedan skickade han dem till Betlehem. »Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet«, sade han, »och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.« 9Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. 10När de såg stjärnan fylldes De österländska stjärntydarna de av stor glädje. 11De gick in i huset, och där fann 1 När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och kung Herodes tid kom några österländska hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte stjärntydare till Jerusalem 2och frågade: »Var finns fram gåvor: guld och rökelse och myrra. 12I en judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till gå upp och kommer för att hylla honom.« 3När Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land. kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. 4Han samlade alla Flykten till Egypten folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5De svarade: »I Bet- 13När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i lehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: en dröm för Josef och sade: »Stig upp och ta med

2

1:21 Jesus Namnet är en omformning av det hebreiska Josua, som betyder »Herren (Jahve) är räddningen (frälsningen)«.

Ordleken med det följande »frälsa« kan inte uppfattas i grekiskan. Författaren förutsätter alltså att hans läsare har någon förtrogenhet med GT:s språk.

1:22 för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas Denna formulering återkommer ofta i Matt (2:15, 17, 23; 4:14; 8:17; 12:17; 13:35; 21:4; 26:56; 27:9) tillsammans med GT-citat, som fritt tillämpas på Jesu historia. Skrifttolkning.

1:23 Jungfrun skall bli havande Orden, som hämtats från Jes 7:14 (se not), syftar i sitt ursprungliga sammanhang på en ung kvinna i Jesajas samtid. Födelsen av hennes barn var enligt profeten ett tecken på att Guds löften om hjälp skulle uppfyllas.

Då Matteus tillämpar orden på Maria uppfattar han den unga kvinnan som jungfru i betydelsen sexuellt orörd, vilket underlättas av ordvalet i Septuaginta.

2:1 kung Herodes tid Hänvisningen innebär att Jesus föddes senast år 4 f.Kr., alltså före den tidpunkt som vår nuvarande tideräkning utgår från. Denna tillkom på 500-talet och bygger på otillförlitliga beräkningar av Jesu födelseår. Tabell 1, Kronologisk översikt.

2:1 stjärntydare Grundtextens ord syftar här sannolikt på ett slags babyloniska hovfunktionärer, som med hjälp av drömtolkning och stjärntydning gav råd åt högt uppsatta personer; jfr Dan 2:2.

2:2 hans stjärna Antik stjärntydning utgick från att himlakropparnas inbördes läge bestämde människors och länders öden. Med den judiske kungens »stjärna« menas kanske ett möte mellan planeter (en s.k. konstellation), som tillmättes symbolisk betydelse, möjligen en komet eller en hastigt uppflammande stjärna, »nova«. Jfr 4 Mos 24:17.

2:2 gå upp Eller »i Österlandet«. Grundtextens uttryck kan användas både om himlakroppars framträdande och om det väderstreck där de går upp. Samma sak gäller i v. 9.

2:4 Överstepräst.

2:11 rökelse och myrra Dessa aromatiska växtämnen förbinds i olika texter med kulten (2 Mos 30:23, 34) och med kungliga bröllop (Ps 45:9; Höga v 3:6–11). Därför kan de här symbolisera Jesu värdighet som Messias. Jfr Joh 19:39.

1:21 Ps 130:8; Luk 1:31; Apg 4:12 1:23 Jes 7:14; 8:8, 10 1:25 Matt 1:21; Luk 1:31; 2:21

2:1 Luk 2:4–7 2:2 4 Mos 24:17 2:5 Joh 7:42

2:6 Mik 5:2 / 2 Sam 5:2 2:11 Ps 72:10 f.; Jes 60:6 2:13 1 Kung 11:40; Jer 26:21–23

30.NT,Mat,Mar.ORIG

14-03-12

13.24

Sida 1335

MATTEUSEVANGELIET 2–3

dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.« 14Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, 15och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.

16 När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. 17Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 18Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.

Återkomsten till Israel När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20och sade: »Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.« 21Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land.

22 Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig 19

1335

undan till Galileen, 23och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré.

Johannes döparen

3

Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken 2och förkunnade: »Omvänd er.

Himmelriket är nära.« 3Det är om honom det heter hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. 4Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. Hans föda var gräshoppor och vildhonung.

5 Folket i Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan kom ut till honom, 6och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan.

7 När han såg att många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta sade han till dem: »Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? 8Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. 9Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. 10Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. 11Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med 1

2:15 Från Egypten har jag kallat min son Orden är från Hos 11:1, där de syftar på Israels folk och uttåget ur Egypten. Skrifttolkning. Son. 2:18 Rop hörs i Rama I Jer 31:15 gäller klagoropen dem som deporterades till Assyrien vid Nordrikets fall (722 f.Kr.). Rama.

2:18 Rakel Stammodern Rakel representerar folket, som sörjer över de bortförda. Enligt 1 Mos 35:19 begravdes hon vid Betlehem, vilket ger Matteus anledning att anknyta profetens ord till Jesu historia.

2:22 Archelaos var kung i Judeen Tabell 1, Kronologisk översikt.

2:23 Han skall kallas nasaré En ordlek, antingen med hebreiskans néser, som i Jes 11:1 betecknar »skottet« från Jishajs rot ( Nasaret), eller med ordet nasir. I Dom 13:5 sägs om Simson att han skulle vara nasir och inleda Israels befrielse.

3:2 Himmelriket.

3:4 bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet På samma sätt uppträdde profeten Elia enligt 2 Kung 1:8.

3:7 Farisé. Sadduké.

3:11 för omvändelsens skull Dvs. för att det skall bli en allmän omvändelse. Målet för Johannes verksamhet var enligt NT en sinnesändring bland folket som skulle göra det berett att ta emot Messias (Luk 1:16 f.; jfr Mal 4:5 f.).

2:15 Hos 11:1 2:18 Jer 31:15 2:20 2 Mos 4:19 2:23 Luk 1:26; 2:39, 51 / Dom 13:5–7; Jes 11:1; 53:2

3:1–12 Mark 1:1–8; Luk 3:1–17; Joh 1:19–28 3:2 Matt 4:17; 10:7; Mark 1:15 3:3 Jes 40:3 (Mark 1:3; Luk 3:3; Joh 1:23)

3:4 2 Kung 1:8 3:7 Matt 12:34; 23:33 3:9 Joh 8:39 3:10 Matt 7:19; Luk 13:6–9 ; Joh 15:6 3:11 Apg 1:5; 2:2–13; 19:3 f.

36.Förklaringar_Uppslagsde.ORIG

14-03-28

07.55

Sida 1756

bibelkommissionens komplement Förklaringar Uppslagsdel

1759 1761

bättre grepp om bibeln Förkortningsregister Teman, uppslagsord och översikter Bevingade ord och uttryck i Bibeln Bibeln till vardags – En bibelläsningsplan Bibelord i gudstjänsten Hittlista Kartor

1913 1915 1949 1955 1965 1967 1970

36.Fรถrklaringar_Uppslagsde.ORIG

14-03-28

07.55

Sida 1757

BIBELKOMMISSIONENS KOMPLEMENT

36.Fรถrklaringar_Uppslagsde.ORIG

14-03-28

07.55

Sida 1758

1758

bibelkommissionens komplement Fรถrklaringar Uppslagsdel

1759 1761

36.Förklaringar_Uppslagsde.ORIG

14-03-28

07.55

Sida 1759

1759

FÖRKLARINGAR

Bibelkommissionens utgåva av bibeln omfattar text, noter med kompletterande uppslagsdel, parallellhänvisningar, rubrikregister och textkritiska anmärkningar.

översättning. I bibelkommissionens utgåva är 2 Krön 36:22–23, Mark 16:9–20 och Joh 7:53–8:11 markerade på detta sätt. ()

Markerar en parentetisk kommentar som utgör en del av grundtexten.

[---]

Markerar i GT att ett avsnitt om minst ett par ord inte har kunnat översättas. Samtliga ställen är upptagna i notapparaten och försedda med hänvisning till artikeln Text i uppslagsdelen.

Text Bibeln är skriven på hebreiska (Gamla testamentet) och grekiska (Tillägg till GT och Nya testamentet). I GT finns dessutom ett par avsnitt på arameiska. Texterna föreligger i vetenskapliga utgåvor som varit utgångspunkten för bibelkommissionens arbete med att fastställa den ursprungliga textens lydelse, dvs. den grundtext som översättningen utgår från. Textutgåvorna och det textkritiska arbetet beskrivs i inledningarna till Textkritiska anmärkningar och i uppslagsdelens artiklar Läsart och Text.

Bibelns böcker var från början inte indelade i mindre avsnitt. Raderna var inte alltid ens uppdelade på ord, och skiljetecken användes inte. Nutida översättningar av bibeln delar in texten i stycken och är i allmänhet försedda med mellanrubriker. Dessa rubriker har utformats i samband med översättningen och ingår alltså inte i grundtexten.

Indelningen av bibeltexten i kapitel och verser är en sen anordning. Den är från innehållets och sammanhangets synpunkt inte invändningsfri men är ett nödvändigt hjälpmedel vid hänvisningar till texten. Översättningen och textuppställningen är dock inte bunden till denna indelning. Ett kapitel kan börja mitt inne i ett stycke, två verser kan vara sammanförda till en enda dubbelvers och en siffra kan saknas då en vers utelämnats av textkritiska skäl; se artikeln Kapitel- och versindelning i uppslagsdelen. []

kursiv Anger i Tillägg till GT och i NT att de stil kursiverade orden är citat från GT. Motsvarande parallellhänvisning är också kursiverad. Mycket fria återgivningar av gammaltestamentliga ställen, anspelningar och brottstycken av citat har inte markerats, inte heller citat inom GT.

Noter och uppslagsdel

Noterna är placerade närmast efter den översatta texten på varje sida. De innehåller uppgifter om historiska, geografiska och kulturella förhållanden samt kortfattade förklaringar av vissa ord och begrepp, tankesammanhang och bilder, som kan bereda svårigheter för en nutida läsare. Vidare finns noter om de olika skrifternas tillkomstsituation, författare, språk och stil m.m.

I textorienterade noter anges om den grundtext som översatts avviker från den valda textutgåvan eller om någon läsart i handskrifterna ansetts värd att beakta. Vidare anges om grundtexten kan översättas på annat sätt (»Eller«) eller om den kan tolkas annorlunda (»Annan tolkning«). Om den underliggande texten är sådan att översättarna inte Klammer kring ett textparti innebär att kunnat nå full visshet om dess mening anges att det enligt vedertagen uppfattning inte till- grundtextens innebörd är osäker.

Förklaringar till ord och begrepp som ofta återhörde texten i dess tidigaste form. Det har dock en sådan ålder och en sådan ställ- kommer i texten eller kräver en mer utförlig, överning i traditionen att det bör ingå i en gripande behandling har av praktiska skäl sam-

36.Förklaringar_Uppslagsde.ORIG

14-03-28

Sida 1760

FÖRKLARINGAR

1760

lats i en särskild uppslagsdel. Den är alltså ett komplement till noterna och skall inte uppfattas som ett fristående bibellexikon med anspråk på fullständighet.

Uppgifter om skrivning och uttal av namn i bibeln återfinns i uppslagsdelen under artikeln Namnformer och i Tabell 4, Betoningsförslag till några bibliska namn.

07.55

a Första delen av angiven vers. b Andra delen av angiven vers. kursiv stil Markerar att hänvisningen avser det kursiverade GT-citatet i texten.

( ) Parentes kring en hänvisning till ett NT-ställe kan stå efter en kursiverad citatmarkering och Anger att ordet behandlas i uppslagsdelen. anger att GT-citatet återfinns även på detta Pilen utmärker antingen uppslagsordet, t.ex. ställe.

Son, eller, i löpande text, också en böjningsform av ordet, t.ex. sönerna.

Exempel: parallellhänvisningen till Luk 19:38

Parallellhänvisningar Parallellhänvisningarna är placerade längst ner på varje sida, närmast efter noterna. Där ges hänvisningar till andra bibelställen som innehåller likartade formuleringar, tankar eller bilder. Hänvisningarna är ordnade efter varje boks placering i bibeln. I allmänhet avser hänvisningen en eller flera verser, men den kan ibland gälla ett eller flera kapitel.

Ps 118:25 f. (Matt 21:9+) / Luk 2:14 betyder: Första delen av versen utgörs av ett citat från Psalm 118 i Psaltaren. Samma citat återfinns också i Matt 21:9. I parallellhänvisningen där anges ytterligare ställen i NT som innehåller just detta citat. – Andra delen av versen innehåller en parallell till Luk 2:14.

Rubrikregister

Samtliga mellanrubriker har sammanförts i ett Anger att ytterligare parallellställen finns för- rubrikregister. Registret ger en översikt över innetecknade på det utpekade stället. hållet i varje bok men gör det också lättare att söka sig fram till ett bestämt avsnitt eller text/ Används för att åtskilja hänvisningar eller ställe. grupper av hänvisningar som hör till samma Under rubrikerna i varje evangelium anges i vers men hänför sig till olika delar av versen. förekommande fall parallella avsnitt i övriga Om ingen förkortning av bibelbok anges efter evangelier. ett sådant snedstreck innebär detta att den närmast föregående angivelsen fortfarande gäller.

Förkortningar Förkortningar av enskilda bibelböcker, se sidan 1913.

GT Gamla testamentet Tillägg till GT Tillägg till Gamla testamentet. De apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna NT Nya testamentet MT kap. v. f. ff. med par.

masoretiska texten, Text. kapitel vers(er) närmast följande (vers) närmast följande (verser) med parallellställe(n). Gäller hänvisningar mellan Matteus-, Markus- och Lukasevangelierna och, mera sällan, Johannesevangeliet.

36.Förklaringar_Uppslagsde.ORIG

14-03-28

07.55

Sida 1761

1761

UPPSLAGSDEL

alfabetiska dikter I poetiska texter kan radernas aln Det vanligaste längdmåttet i bibeln, motsvabegynnelsebokstäver väljas så att ett mönster rande ca en halv meter. Mått. framträder i form av t.ex. ett namn eller en bokstavsräcka när de läses uppifrån och ner. En Ammon, ammoniter Ammoniterna var ett av Israels grannfolk öster om Jordan; Folknamn. sådan dikt kallas ett akróstikon. Bibliska dikter Deras område låg norr om moabiternas. Huav denna typ följer det hebreiska alfabetet; dess vudstaden Rabba (»Rabba i Ammon«) motsva22 bokstäver uppträder i tur och ordning i raderrar det nuvarande Amman i Jordanien. Ammonas början. Tekniken tillämpas i Ps 25; 34; 37; 111; niterna uppfattades som besläktade med israeli112; 119; 145; Ords 31:10–31; Klag 1–4. I ett par fall terna; enligt 1 Mos 19:38 härstammade de från är bokstavsordningen ofullständig (Ps 9–10; Nah 1:2–8). Dikten i Klag 5 anknyter till typen Abrahams brorson Lot (jfr 5 Mos 2:19). Men de enbart genom att versradernas antal är 22. skildras huvudsakligen som fiender, vare sig de Ibland står de alfabetiska begynnelsebokstäver- angriper israeliterna (t.ex. Dom 10:8 f.; 2 Sam na bara på varannan eller var tredje rad och mar- 10:6; 2 Kung 24:2; 2 Krön 20:1) eller blir undankerar därigenom ett slags strofer (Ps 37; Klag 1, 2, trängda och besegrade (t.ex. Jos 13:25; Dom 4). Det förekommer också att alla raderna i en 11:33; 1 Sam 11:11; 2 Sam 12:31). De får inte »uppstrof börjar på samma bokstav. Så är det i Klag 3, tas i Herrens församling« (5 Mos 23:3; Neh 13:1). som har tre rader i varje strof, och i Ps 119, som En rad av profeternas domsord riktas mot dem (t.ex. Jer 49:1–6; Hes 25:1–7; Am 1:13–15), och har åtta.

När alfabetiska dikter översätts måste bok- deras gud Milkom nämns bland de avgudar som stavsmönstret i regel offras för att innehållet lockade israeliterna bort från Herren (1 Kung skall framträda naturligt och troget. I föreliggan- 11:5, 33; 2 Kung 23:13). Ännu under persisk tid, de översättning har dock Ords 31:10–31 utfor- då alla de små folken i området hade mist sin självständighet, uppträder ammoniter som isramats så att grundtextens teknik illustreras: beeliternas motståndare (Neh 4:3, 7). gynnelseraderna följer det svenska alfabetet.

Eftersom detta har fler bokstäver än det hebreisamoreer Amoreerna är kända från utombibliska ka måste några bokstäver hoppas över. dokument under namnet amurru. Omkring år allhärskaren Ordet är en direkt återgivning av 2000 f.Kr. behärskade de stora delar av Främre grekiskans pantokrátor, som i äldre svensk tradi- orienten; flera stater regerades under de närtion översattes med »den Allsmäktige« (eller mast följande århundradena av kungar med amoreiska namn. Kring mitten av andra årtu»den Allsvåldige«). I Septuaginta, där översättarna ibland tolkar hebreiskan i filosofisk anda sendet f.Kr. förlorade amoreerna ledningen och och mildrar djärva beskrivningar av Gud, an- uppgick delvis i andra folk. I bibeln står deras vänds ordet pantokrátor för att återge gudsbenamn för ett av många folk som bodde i Palestiteckningen Sebaot. Bilden av Gud som härna före israeliternas invandring; Folknamn. förare tonas på så vis ner, till förmån för tanken Ibland används det, omväxlande med kanaaneernas, som samlande beteckning för hela den att han är regent över hela världen. Ordet »allförisraelitiska befolkningen; se t.ex. Jos 7:7; härskaren« är sålunda bundet till de bibeldelar Dom 6:10; 1 Kung 21:26; Am 2:9 f. Ibland knyts som har grekisk grundtext, dvs. Tillägg till GT amoreerna speciellt till landets bergsbygder samt NT. Inom NT förekommer det huvudsaklioch angränsande områden (t.ex. 4 Mos 13:30; gen i Uppenbarelseboken.

36.Förklaringar/Uppslagsde.ORIG

1762

14-03-13

13.40

Sida 1762

UPPSLAGSDEL

5 Mos 1:7, 19 f., 44; Jos 10:5; Dom 1:36 med not).

En ofta återkommande tradition handlar om amoreiska riken i östjordanlandet. »Amoreernas kung Sichon« regerade i Heshbon öster om Döda havets nordspets. Enligt 4 Mos 21:21–35 besegrade Mose och israeliterna först honom och sedan Og, härskaren i det nordliga grannområdet. På flera ställen nämns båda som amoreiska kungar (5 Mos 3:8; 4:47; 31:4; Jos 2:10; 9:10). anakiter, Anaks ättlingar Ett folk som enligt 4–5 Mos, Jos och Dom bodde i trakten kring Hebron före israeliternas invandring. Namnet Anak kan representera både anfadern och det personifierade folket; tre underordnade stammar nämns som Anaks »söner« eller »ättlingar« i 4 Mos 13:23; Jos 15:14; Dom 1:10, 20. Ytterligare en stamfar, Arba, förknippas med Hebrons äldre namn Kirjat Arba (Jos 14:15; 15:13; 21:11).

Enligt en tradition överlevde en spillra av anakiternas folk bland filisteerna (Jos 11:21 f.; Jer 47:5). Berättelsen om Goljat (1 Sam 17) kan stå i samband med den; anakiterna beskrivs som skräckinjagande jättar. Kanske ansågs de ha övernaturligt ursprung (samma ord för »jättar« finns i 1 Mos 6:4 och 4 Mos 13:34). Jättemotivet knyts dessutom till ett par östjordanska folk (5 Mos 2:10 f.; 3:11). ande, andedräkt, andekraft, andlig Hebreiskan har samma ord (rúach) för ande och vind. Vilken innebörd som avses i ett givet fall kan vara svårt att avgöra (t.ex. 1 Mos 1:2; Hes 3:12; 37:9).

Motsvarande ord i grekiskan (pneu´ma) är också dubbeltydigt (Joh 3:5). Båda orden kan även syfta på andedräkten (Ps 135:17; 2 Thess 2:8).

Den skildras i bibeln som en direkt gåva av Gud: han har blåst in sin egen andedräkt i människan (Job 33:4; jfr 1 Mos 2:7). En livskraft av samma art tänks alltså förena Gud och människa.

Guds ande, eller andedräkten ur hans mun, är ibland lika med hans ord eller tal som skapar och ger liv (Jes 11:4; Ps 33:6). Ibland ter den sig som en våldsam fysisk kraft (2 Kung 2:16; Hes 8:3; Till Dan C:36). Översättningen »andekraft« kan då vara lämplig. Tanken på vind eller storm finns

samtidigt i närheten. Tron att alla naturkrafter står i Guds tjänst (Ps 104:4) bidrar till att gränsen mellan Herrens ande och vanliga vindar är otydlig.

Människans ande betraktas som ett lån av Gud (Vish 15:16). Döden innebär att lånet återkrävs (Job 34:14; Ps 104:29), vare sig anden återvänder till Gud eller förenas med stoftet (Pred 3:21; 12:7). Att livsanden skyddas eller bevaras är detsamma som att en människa får fortsätta leva. Grundtextens »ande« kan därför vara liktydigt med »liv« (Ords 29:10; jfr 4 Mos 16:22).

Beträffande synen på tillvaron efter döden se Dödsriket.

Hebreiska uttryck om anden handlar ofta om människan själv och hennes tillstånd. Det är därför inte alltid nödvändigt eller ens lämpligt att uttryckligen återge ordet. Att behärska sin ande är t.ex. detsamma som att behärska sig själv (Ords 16:32). Om någon har fått en skicklighetsande, svartsjukeande eller villighetsande är meningen att personen i fråga blivit skicklig (2 Mos 28:3), gripits av svartsjuka (4 Mos 5:14) eller är villig (Ps 51:14).

I bakgrunden finns dock tanken att människors egenskaper är sända av Gud. Det är han som ger dem en ande av den ena eller andra beskaffenheten. Detta gäller både negativa tillstånd, t.ex. förvirring, svårmod eller falskhet (1 Sam 16:14; 1 Kung 22:22), och positiva. Utpräglad vishet och handlingskraft förklaras med att Gud har gett människan en ny del av sin heliga ande. Så tolkas profeternas verksamhet (se t.ex.

2 Kung 2:9–15), men också konstnärlig skicklighet (2 Mos 35:31), politiskt ledarskap (5 Mos 34:9) och fysisk styrka (Dom 14:6; 15:14). Extatisk hänryckning skildras ibland som ett synligt tecken på att den heliga anden tar en människa i sin tjänst (4 Mos 11:25; 1 Sam 10:5–12). Men även vanliga beslut ges en liknande tolkning: Herren har väckt människans ande, dvs. gett henne en ingivelse (Esr 1:1). Löftet att människans försvagade ande skall förnyas genom inflöden av Guds heliga ande är ett led i somliga profeters förkunnelse om en bättre framtid (Hes 11:19; Joel 2:28).

I NT betraktas dessa förutsägelser som upp-

37.Uppslagsdel.ORIG

14-03-13

13.03

Sida 1911

BÄTTRE GREPP OM BIBELN

37.Uppslagsdel.ORIG

14-04-09

09.10

Sida 1912

1912

bättre grepp om bibeln Förkortningsregister Bibelboksförkortningar Teman, uppslagsord och översikter Bevingade ord och uttryck i bibeln Bibelläsningsplan Bibelord i gudstjänsten Hittlista Kartor

1913 1913 1915 1949 1955 1965 1967 1970

37.Uppslagsdel.ORIG

14-03-28

08.22

Sida 1913

1913

FÖRKORTNINGSREGISTER

f. = närmast följande vers ff. = närmast följande vers jfr = jämför --- fler bibelställen följer = se/se även Bibelkommissionens uppslagsdel = se parallellhänvisningar f.Kr. = före Kristus e.Kr. = efter Kristus

gt Gamla testamentet till gt Tillägg till Gamla testamentet, Apokryferna nt Nya testamentet Kursiverade meningar i bibeltexten = citat från gt, till gt [---] Texten går ej att översätta

BIBELBOKSFÖRKORTNINGAR gamla testamentet 1 Mos 2 Mos 3 Mos 4 Mos 5 Mos Jos Dom Rut 1 Sam 2 Sam 1 Kung 2 Kung 1 Krön 2 Krön Esr Neh Est

Första Moseboken Andra Moseboken Tredje Moseboken Fjärde Moseboken Femte Moseboken Josua Domarboken Rut Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Första Krönikeboken Andra Krönikeboken Esra Nehemja Ester

Job Ps Ords Pred Höga v

Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga visan

Jes Jer Klag Hes Dan

Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel

Hos Joel Am Ob Jon Mik Nah Hab Sef Hagg Sak Mal

Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggaj Sakarja Malaki

37.Uppslagsdel.ORIG

14-03-13

13.03

Sida 1914

FÖRKORTNINGSREGISTER

1914

tillägg till gamla testamentet – apokryferna eller de deuterokanoniska skrifterna Tob Tobit Judit Judit Est Gr Ester enligt den grekiska texten 1 Mack Första Mackabeerboken 2 Mack Andra Mackabeerboken Vish Salomos vishet Syr Jesus Syraks vishet Bar Jer br Till Dan Man

Baruk Jeremias brev Tillägg till Daniel Manasses bön

nya testamentet Matt Mark Luk Joh

Matteusevangeliet Markusevangeliet Lukasevangeliet Johannesevangeliet

Apg

Apostlagärningarna

Rom 1 Kor 2 Kor Gal Ef Fil Kol 1 Thess 2 Thess 1 Tim 2 Tim Tit Filem

Romarbrevet Första Korinthierbrevet Andra Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet Första Thessalonikerbrevet Andra Thessalonikerbrevet Första Timotheosbrevet Andra Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet

Heb

Hebreerbrevet

Jak 1 Pet 2 Pet 1 Joh 2 Joh 3 Joh Jud

Jakobsbrevet Första Petrusbrevet Andra Petrusbrevet Första Johannesbrevet Andra Johannesbrevet Tredje Johannesbrevet Judasbrevet

Upp

Uppenbarelseboken

38.Uppslagsdel.ORIG

14-03-28

08.23

Sida 1915

1915

TEMAN, UPPSLAGSORD OCH ÖVERSIKTER

Aktning Se Hänsyn, aktning och respekt Aldrig – alltid Kommer aldrig in i himmelriket Matt 18:3 Mina ord skall aldrig förgå Luk 21:33 Skall aldrig hungra Joh 6:35 Skall aldrig någonsin dö Joh 11:26 Kärleken upphör aldrig 1 Kor 13:8 Gud handlar alltid trofast Ps 33:4 Guds dom är alltid rättvis Tob 3:2 Sanna ord består för alltid Ords 12:19 Hjälparen skall vara hos er för alltid Joh 14:16 Plågad men alltid glad 2 Kor 6:10 Tacka alltid vår Gud och fader Ef 5:20 Gläd er alltid i Herren Fil 4:4 Var alltid glada 1 Thess 5:16 Var alltid beredda att svara 1 Pet 3:15 Alla, allt – ingen, ingenting Gud, all skönhets upphov Vish 13:3 Allt har skapats för sitt ändamål Syr 39:21 Allt vad ni vill att människorna skall göra för er Matt 7:12 All makt, alla folk, alla bud, alla dagar Matt 28:20 Jesus vill dra alla till sig Joh 12:32 Alla har syndat Rom 3:23 Så att Gud blir allt, överallt 1 Kor 15:28 Gud och allas Fader Ef 4:6 Alla knän skall böjas … alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre Fil 2:10 Gud vill att alla skall räddas 1 Tim 2:4 För Gud är allting möjligt Matt 19:26 De första kristna hade allting gemensamt Apg 2:44 Han som är över allting Rom 9:5 Av … genom … till honom är allting Rom 11:36, Heb 2:10 Gör allting i kärlek 1 Kor 16:14 Ingen kan tjäna två herrar Matt 6:24

Ingen av dem är glömd av Gud Luk 12:6 Ingen har … sett Gud Joh 1:18, 1 Joh 4:12 Ingen kommer till Fadern utom genom mig Joh 14:6 Ingen finns som är rättfärdig Rom 3:10 ff.

Vad inget öga sett 1 Kor 2:9, jfr Jes 64:4 Kristi kärlek lämnar mig inget val 2 Kor 5:14 Inget mörker finns i Gud 1 Joh 1:5 Äger jag dig … önskar jag ingenting Ps 73:25 Ingenting nytt under solen Pred 1:9 Ingenting är omöjligt för Gud Luk 1:37 Om jag saknar kärlek är jag ingenting 1 Kor 13:2 Ande Se Guds ande, Kropp, själ och ande Annorlunda Se Nytt och annorlunda Ansikte och utseende Guds ansikte = Gud själv, 2 Mos 33:20 ff., 4 Mos 6:25 f., Ps 4:7 I Kristi ansikte ser vi Guds härlighet, Matt 17:2, 2 Kor 4:6.

Kristus är församlingens huvud Ef 1:22, Kol 1:18 Ansiktet är själens spegel 1 Mos 4:6 f., Ords 15:13, Luk 18:13 Kan även spegla Guds härlighet, 2 Mos 34:29, Apg 6:15.

Bedöm inte människor efter utseendet 1 Sam 16:7, Syr 11:2 Vänliga blickar gör hjärtat glatt Ords 15:30 Då skall vi se ansikte mot ansikte 1 Kor 13:12 Ansvar och förtroende Berättelser, liknelser Skapelseberättelserna 1 Mos 1–2 God eller dålig tjänare Matt 24:45–51 Liknelsen om de tio punden Luk 19:11–27, jfr Matt 25:14–30

38.Uppslagsdel.ORIG

1916

14-03-13

13.07

Sida 1916

TEMAN, UPPSLAGSORD OCH ÖVERSIKTER

Andra texter Bevara ett förtroende Ords 11:13, Syr 27:16 Personligt ansvar inför Gud Pred 11:9, Rom 13:8, 14:12 De mäktigas ansvar Vish 6:1–11 Vad man sår, det får man skörda Gal 6:7 Förtroendet att tjäna Kristus 1 Tim 1:12–17 Arbete och vila Arbetet ger livet mening 2 Mos 20:9, Ef 4:28 Förutsätter vila 5 Mos 5:12–14 Gud vilade på sjunde dagen 1 Mos 2:2 f.

Jag (Jesus) skall skänka er vila Matt 11:28 f.

Följ med mig … ni kan vila er lite Mark 6:31 Få vila efter sina mödor Upp 14:13, se även Heb 4 Ord till den som är lat Ords 6:6–11 Arbetaren är värd sin mat, sin lön Matt 10:10, 1 Tim 5:18 Den som inte vill arbeta ska heller inte äta 2 Thess 3:6–12 Arbetet för Guds rike, evangeliet Matt 9:35–38, Fil 1:3–6 Arbetet för det goda 1 Pet 3:13 Avbild Människan skapad till Guds avbild 1 Mos 1:26 f., 5:3, Jak 3:9, jfr Ps 8 Kristus är Guds avbild 2 Kor 4:4, Ef 4:24, Kol 1:15, Heb 1:3 Efter hans bild skall vi formas Rom 8:29, Kol 3:10 Se även Förebild Avundsjuka Berättelser, liknelser Kain och Abel 1 Mos 4:1–16 Josef och hans bröder 1 Mos 37 Liknelsen om arbetarna i vingården Matt 20:1–16 Andra texter Ingår i den Ondes strategi 1 Mos 3 En mänsklig reaktion 1 Mos 30:1 Leder till stress och konflikter Pred 4:4, Tit 3:3, Jak 3:13–4:2 Var en av orsakerna till att Jesus dömdes till döden Matt 27:18

Avund är synd Mark 7:22 Föranledde förföljelser mot de första kristna Apg 17:5 En livsstil Rom 13:13, 1 Pet 2:1 Barmhärtighet Berättelser, liknelser Den barmhärtige samariern Luk 10:29 ff.

Jesus och äktenskapsbryterskan Joh 8:1 ff.

Andra texter Gud är barmhärtighetens fader 2 Kor 1:3 Har sin grund i Kristi död och uppståndelse Rom 15:8 ff., 1 Pet 1:3 Får vi del av genom dopet och tron Tit 3:5 En kristen ska vara barmhärtig Matt 9:13, 18:33 Även gentemot fienden Luk 6:36 Se även Godhet och nåd, Kärlek Bekymmer Se Rädsla, oro och bekymmer Bekänna och erkänna Berättelser Kvinnan vid Sykars brunn Joh 4:39–42 Petrus och Johannes frimodighet Apg 4:13–22 Andra texter Bekänna sin tro på Gud/Jesus Matt 10:32, Mark 8:38, Luk 12:8 f., Rom 10:10, Fil 2:11 En stad … ett berg kan inte döljas Matt 5:14 Bekänna synd och skuld Ps 51:5, Matt 3:6, Jak 5:16, 1 Joh 1:9 Inget kan döljas för Gud Heb 4:13 Vittna, vittnesbörd Joh 1:15, 12:17, 19:35, Apg 1:8, 4:33 Bevara, förvalta, vara kvar Liknelser Liknelsen om vinstocken Joh 15:1–10 En god och en dålig tjänare Matt 24:45–51 Liknelsen om talenterna Matt 25:14–30 Andra texter Herren bevarar oss Ps 32:7, 40:12, 41:3, 121:5 ff., 1 Joh 5:18 Bevara i minnet / hjärtat 5 Mos 4:9, Ps 119:11, Ords 3:1, Luk 2:19, 51 Den som vill bevara sitt liv skall mista det Luk 17:33

38.Uppslagsdel.ORIG

14-03-13

13.07

Sida 1917

TEMAN, UPPSLAGSORD OCH ÖVERSIKTER

Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord Joh 14:23 Bevara dem för det onda Joh 17:15 Bevara den andliga enheten Ef 4:3 Bevara det ni har hört från början 1 Joh 2:24 Förvaltare av Guds hemligheter 1 Kor 4:1 f.

Goda förvaltare av Guds nåd 1 Pet 4:10 Se även Joh 8:31, 1 Joh 2:6 ff.

Bra, bättre, bäst Ett bra träd bär bra frukt Matt 7:17 ff., Luk 6:43 »Allt han har gjort är bra« Mark 7:37 Ta vara på det som är bra 1 Thess 5:21 Allt som Gud har skapat är bra 1 Tim 4:4 Bättre fattig än falsk Ords 19:22 Bättre att ge allmosor än att samla skatter Tob 12:8 Bättre tillrättavisa än gå med agg Syr 20:2 Bättre halka på golvet än slinta med tungan Syr 20:18 Ingenting bättre än att frukta Herren Syr 23:27 Bättre fattig men frisk än rik Syr 30:14 Maria har valt det som är bäst Luk 10:42 Dåligt sällskap förstör den bäste 1 Kor 15:33 Tänk inte bara på ert eget bästa Fil 2 Bry sig om Berättelser, liknelser Den lame mannen och hans vänner Matt 9:2 ff.

Jesus kallar Matteus Matt 9:9–13 Jesu brödunder Matt 14:13–21, 15:32–39, Joh 6 Liknelsen om den barmhärtige samariern Luk 10:29–37 Liknelsen om den förlorade sonen Luk 15:11–32 Jesu medlidande med människorna Matt 9:35–38 Andra texter Avgörande fråga vid Människosonens dom Matt 25:31–40 Medkänslan hos Gud, Jesus Kristus Hos 11:8, Syr 18:8–14, Matt 14:14, 2 Kor 1:3 Kristet kännetecken Matt 9:13, 25:31–46, Luk 6:36, Gal 6:2, Ef 4:32, 1 Pet 3:8 Bön och bönhörelse Berättelser, liknelser Hanna, Samuels mor 1 Sam 1–2

1917

Sara och Tobias Tob 3:7–15, 8:1–21 Liknelsen om änkan och domaren Luk 18:1–8 Liknelsen om farisén och tullindrivaren Luk 18:9–14 Andra texter Be, så ska ni få Matt 7:7–11, Joh 16:24 Hjärtats samtal med Gud Matt 6:6 ff.

Bön tillsammans med andra Matt 18:19–20 Jesus ber Mark 14:32–42, Luk 6:12 Mer om bönen Luk 11:1–13 Bön i Jesu namn Joh 16:23–24 Anden hjälper oss Rom 8:26–27 Vi får be om allt Fil 4:6–7 Förbön Ef 6:19, 1 Tim 2:1–2, Jak 7:13–16 Tillbedjan 1 Mos 22:5, Ps 66:4, 95:6, Jer 7:2, Matt 4:10 Kyrkan, ett bönens hus Matt 21:13 Böner i Bibeln Moses förbön 2 Mos 32:30 ff.

Hannas bön 1 Sam 2:1 ff.

Davids bön 1 Krön 29:10–19 Psaltaren 1–150 Salomos bön 1 Kung 3, Vish 9 Jesajas bön Jes 64:1 ff.

Jeremias bön Jer 32:16 ff.

Daniels böner Dan 2:20 ff., 9:4 ff.

Saras bön Tob 3:11 ff.

Manasses bön Man 1 ff.

Herrens bön, Vår fader, du som …

Matt 6:9–13 Jesus tackar sin himmelske far Matt 11:25–27 Jesusbönen Matt 15:22, Luk 18:38 Jesu bön i Getsemane Matt 26:36–46 En förtvivlad människas bön Mark 9:24 Marias och Sackarias lovsånger Luk 1 Lärjungarnas bön Luk 17:5 Jesu förbön Joh 17 Dans Ett uttryck för glädje 2 Mos 15:20, Ps 30:12–13, 149:3, Luk 6:23 Ett sätt att hylla någon Judit 3:7, 15:12–13 En naturlig del i festen Luk 15:25

38.Uppslagsdel.ORIG

1918

14-03-13

13.07

Sida 1918

TEMAN, UPPSLAGSORD OCH ÖVERSIKTER

Dela med sig Berättelser, liknelser Jesu brödunder Matt 14:13–21, 15:32–39, Joh 6 Liknelsen om den yttersta domen Matt 25:31–40 Liknelsen om den barmhärtige samariern Luk 10:25–37 Änkans gåva Luk 21:1–4 Andra texter Dela med sig av mat, skörd, pengar m.m.: 3 Mos 19:9–10, Jes 58:7, Tob 4:14–17, 2 Kor 8:8–15 Saligare att ge än att få Apg 20:35 Ge, och ni skall få Luk 6:38 Dela med sig av tron på Jesus Mark 1:1, Luk 1:1–4, Apg 4:1–20, 1 Joh 1:1–4 Ge sitt liv till lösen Matt 20:28 Den gode herden ger sitt liv för fåren Joh 10:11 ff.

Djur och natur Blommor, gräs och buskar Bild för människans villkor Job 14:2, Ps 103:15, 16, Jak 1:9 ff., 1 Pet 1:24 Ginst 1 Kung 19:4 f.

Kryddväxter 4 Mos 11:7, Ps 19:10, Jes 28:27, Matt 23:23, Luk 11:42 Lotusblomma 1 Kung 7:26, 2 Krön 4:5 Nässlor Jes 55:13 Rosor Syr 39:13 Törne och tistel 1 Mos 3:18, Dom 9:14, Matt 7:16, 13: 7, 22, 27:28 Djur i allmänhet Bild för människor i liknelser och berättelser 2 Sam 12:1–4, Ps 32:9, Ords 6:6–11, Jer 8:6 f., Syr 30:8, Luk 15:1–7, Joh 10, Jak 3:3 Förebilder för oss människor Matt 10:16, 23:37 Har mycket att lära människor Job 12:7–10 Föremål för Guds omsorg 2 Mos 23:4–5, 12, 3 Mos 25:7,Ps 104:10–18, jfr 1 Mos 7 Har människan ansvar för 1 Mos 1:26–28 Saknar förnuft Ords 30:1–3, 2 Pet 2:12, Jud v 10 Skall skötas väl Ords 12:10, 1 Kor 9:9 Människors och djurs värde Matt 6:26, 10:29–31

Däggdjur Antilop 5 Mos 14:5, Jes 51:20 Björn 1 Sam 17:36 f., 2 Sam 17:8, 2 Kung 2:24, Jes 11:7, Upp 13:2 Elefant 1 Mack 6:35 ff., 2 Mack 13:15, Fladdermus 3 Mos 11:19, Jes 2:20 Gasell 5 Mos 12:15, 14:5, 2 Sam 22:34, 1 Kung 4:23, Höga v 2:7, 9, 17 Hare 3 Mos 11:6, 5 Mos 14:5 ff.

Hind 1 Mos 49:21, Job 39:4, Ps 29:9, Höga v 2:7 Hjort 5 Mos 12:15, 14:5, Ords 7:22, Höga v 2:17, Jes 35:6 Hund Tob 6:2, Matt 7:6, 15:26 f., Luk 16:21, jfr 2 Sam 9:8, Fil 3:2, Upp 22:15 Hyena Jes 13:21, 34:14, Jer 50:39 Häst 1 Mos 47:17, 50:9, Jos 11:4, 2 Sam 15:1, Jak 3:3 Kamel Jes 60:6, Matt 19:24 Kameleont 3 Mos 11:30 Klippgrävling 3 Mos 11:5, Ps 104:18, Ords 30:26 Lejon Dom 14:5 ff., 1 Sam 17:34 ff., 2 Tim 4:17 Leopard Höga v 4:8, Jer 5:6, Hos 13:7, Upp 13:2, jfr Dan 7:6 Mulåsna 2 Sam 13:29, 18:9, 2 Kung 5:17, Jes 66:20 Panter Jes 11:6, Hab 1:8 Rådjur 5 Mos 14:5, 1 Kung 4:23 Råtta 3 Mos 11:29, Jes 2:20, 66:17 Räv Dom 15:4 ff., Matt 8:20 Schakal Job 30:29, Ps 63:11, Jes 13:22, 34:13, Jer 9:11, Hes 13:4, Mik 1:8 Stenget 5 Mos 14:5, Ps 104:18 Svin 3 Mos 11:7, Matt 7:6, 8:30, Luk 15:16 Varg Jes 11:6, Matt 7:15, 10:16, Joh 10:12 Vessla 3 Mos 11:29 Vildoxe 5 Mos 14:3, 33:17, Job 39:12 ff., Ps 92:11 Åsna Sak 9:9, Luk 10:34 Fiskar Symbol för människor Matt 13:47 ff., jfr Mark 1:17.

Fisken är också symbol för Kristus.

Det grekiska ordet för fisk, ichthy’s, bildas nämligen av begynnelsebokstäverna i uttrycket I(esóus) Ch(ristós) Th(eóu) (H)y(iós) S(otér), Jesus Kristus, Guds Son, Frälsaren.

38.Uppslagsdel.ORIG

14-03-13

13.07

Sida 1919

TEMAN, UPPSLAGSORD OCH ÖVERSIKTER

Havets fiskar 1 Mos 1:26 ff., Ps 8:9, jfr Job 12:8 Berättelsen om Jona Jon 2:1, 11, jfr Matt 12:40 Historien om fisken Tob 6, 8:2 ff.

Fem bröd och två fiskar Matt 14:17 ff.

Berättelser om fiskfångster Luk 5:1–13, Joh 21:1–11 Fåglar Duva 1 Mos 8:1–12, 15:9, 3 Mos 12:6, 12, Ps 55:7, Luk 2:24, jfr Matt 21:12, Höga v 2:14, 5:12, 6:9 Falk 3 Mos 11:14, 5 Mos 14:13, Job 28:7 Gam 5 Mos 14:12, 17, Mik 1:16, Matt 24:28 Glada 3 Mos 11:14, 5 Mos 14:13, Jes 34:15 Häger, 3 Mos 11:19, Job 39:16, Ps 104:17, Jer 8:7 Hök 3 Mos 11:16, 5 Mos 14:15, Job 39:16 Höna Matt 23:37 Korp 1 Mos 8:7 f., 1 Kung 17:1 ff., Sef 2:14, Luk 12:24 Pelikan 5 Mos 14:17, Jes 34:11, Sef 2:14 Påfågel 1 Kung 10:22, 2 Krön 9:21 Rapphöna Jer 17:11 Rördrom Jes 14:23, 34:11, Sef 2:14 Sparv Ps 84:4, Tob 2:10 ff., Matt 10:29 ff.

Struts Jes 43:20, Klag 4:3 Svala Ps 84:4 Trast Jes 34:15 Tupp Matt 26:34, 75 Uggla 3 Mos 11:16, 5 Mos 14:15, Ps 102:7 Uv 3 Mos 11:16, 5 Mos 14:17, Ps 102:7, Mik 1:8 Vaktel 2 Mos 16:13, Ps 105:40 Örn 2 Mos 19:4, Job 28:7, Ps 103:5, Hes 17:1 ff.

Insekter, småkryp, kräldjur Bin 5 Mos 1:44, Dom 14:8 Blodigel Ords 30:15 Fluga 2 Mos 8:21 ff., Pred 10:1, Jes 51:6 Groda, padda 2 Mos 8:2 ff., Ps 78:45, 105:30, Upp 16:13 Gräshoppa 2 Mos 10, 3 Mos 11:22 ff., Ps 78:46, Am 7:1, Matt 3:4, Mal Job 13:28, Jes 50:9, Matt 6:19, Jak 5:2, Mask 2 Mos 16:20, Job 17:14, Jes 14:11, Jon 4:7, Apg 12:23 Mygga 2 Mos 8:16 ff., Vish 19:10, Matt 23:24 Myra Ords 6:6 ff., 30:25, Jes 40:22 Orm 4 Mos 21:6 ff., Ords 30:19, Jes 11:8, Luk 11:11

1919

Skorpion 5 Mos 8:14 f., 1 Kung 12:11, Luk 10:19, 11:11 Ödla 3 Mos 11:29, Ords 30:28 Naturskildringar 1 Mos 1–3, Ps 104, 148, Job 38, Syr 43, Till Dan B 34–58 Träd Bild för människor Matt 7:16 ff., Luk 6:44, Ps 1:3, jfr Syr 27:6 Vinträdet och grenarna Joh 15:1 ff.

Fikonträdet som knoppas Mark 13:28 ff., Luk 21:29 ff.

Akacia 2 Mos 25:10 ff., Jes 41:19, Joel 3:18 Alm Jes 41:19, 60:13 Ceder Hes 31:3 ff.

Granatäpple 1 Sam 14:2, Joel 1:12 Mandel 1 Mos 30:37, jfr 2 Mos 25:33, 4 Mos 17:8 Mullbär 1 Mack 6:34, Luk 17:6 Myrten Neh 8:15, Jes 41:19, Sak 1:8 Oliv 1 Mos 8:11, 2 Mos 23:11, Neh 8:15, Joh 15:1 ff.

Palm 4 Mos 33:9, Neh 8:15, Joel 1:12, jfr Syr 50:12 Pil 3 Mos 23:40, Ps 137:2 Pinje Jes 41:19 Platan 1 Mos 30:37, Hes 31:8, Syr 24:14 Poppel 1 Mos 30:37, Jes 44:4, Hos 4:13, 14:6 Sykomor Ps 78:47, Jes 9:10, Luk 19:4 Tamarisk 1 Mos 21:33, 1 Sam 22:6, 31:13 Terebint 1 Mos 35:4, Jos 24:26, Dom 6:11 ff., 1 Sam 17:2, 2 Sam 18:9 f., jfr Syr 24:16 Vin 1 Mos 40:9 f., 5 Mos 8:8, Ps 80:9, 128:3, Hes 15:1 ff., 17:1 ff., Mik 4:4, Matt 26:29, Joh 15:1 ff., Jak 3:12 Äppelträd Höga v 2:3, Joel 1:12 Djävulen, Satan Berättelser Frestar de första människorna 1 Mos 3:1 ff.

Frestar Jesus i öknen Matt 4:1–11, jfr Matt 16:21–23 Andra texter Motarbetar Guds vilja 1 Mos 3, Vish 2:24, Matt 13:18–19, 36–43, 1 Joh 5:19 Är lögnens fader Joh 8:44 Uppträder både öppet och förklädd Luk 22:3, 2 Kor 11:14, 1 Pet 5:8

38.Uppslagsdel.ORIG

1920

14-03-13

13.07

Sida 1920

TEMAN, UPPSLAGSORD OCH ÖVERSIKTER

Har syndat från början 1 Joh 3:8 Kallas ormen från urtiden Upp 20:2 Skall vi kämpa emot Ef 4:27, Jak 4:7, 1 Pet 5:8 Se även Ondska och ockultism Dopet Berättelser Jesus och barnen Mark 10:13–16 Hela familjen blir döpt Apg 16:14–15, 30–34 Den etiopiske hovmannens Apg 8:26–38 Paulus dop Apg 9:10–19 Andra texter Sker på Jesu befallning Matt 28:18–20 Dop och tro hör samman Mark 16:16 Ger oss en kristen identitet Apg 2:37–42 Ger syndernas förlåtelse Apg 22:16 Sammanfogar oss med Kristus Rom 6:1–5 Liknas vid en dräkt Gal 3:26–28 Ett bad till en ny födelse Tit 3:5 Drömmar Avimeleks dröm 1 Mos 20:1 ff.

Jakobs dröm i Betel 1 Mos 28:10 ff.

Josefs drömmar 1 Mos 37 Faraos drömmar 1 Mos 41 Salomos dröm 1 Kung 3:4 ff.

Nebukadnessars drömmar Dan 2 Mordokajs dröm Est Gr A 4 ff.

Josefs drömmar Matt 1:20 ff., 2:13 ff., 2:19 ff.

Stjärntydarnas dröm Matt 2:12 Pilatus hustrus mardröm Matt 27:19 ff.

Döden Berättelser Jesu oro, rädsla för döden Matt 26:36–46 Jesus ger livet tillbaka till Jairos dotter Mark 5:21–24, 35–43 Jesus uppväcker den döde i Nain Luk 7:11–17 Jesus uppväcker Lasaros Joh 11 Andra texter Skapar rädsla och sorg Syr 41, Heb 2:14–15 Vi kan också vara döda i vårt inre Luk 15:31, 1 Joh 3:14 Döden är en del av det onda Rom 6:16, 23 Trygghet inför döden Rom 8:31–39 Kristus har besegrat döden 1 Kor 15:20–28, Upp 1:17, 18

Döden finns inte i himlen Upp 21:4 Se även Uppståndelsen Efterföljelse Se Lydnad och efterföljelse En, ett, många eller få … och de blir ett 1 Mos 2:24 Herren är en 5 Mos 6:4, jfr Gal 3:20 En läromästare, en fader, en lärare Matt 23:8 ff.

Ett fattas dig Mark 10:21 Bara en sak behövs Luk 10:42 Jag och Fadern är ett Joh 10:30 Att de alla skall bli ett Joh 17:20 Ett hjärta och en själ Apg 4:32 En har dött för alla 2 Kor 5:14 En är Herren, en är tron, ett är dopet Ef 4:5 f.

Och blev som en av oss Fil 2:7 Många är bjudna men få utvalda Matt 22:14 Många kom till tro på Herren Apg 4:4, 32, 9:42 Så är vi fast många, en … kropp 1 Kor 10:17 Många lemmar … med olika uppgifter Rom 12:4–5 Lär oss hur få våra dagar är Ps 39:5 Det är få som finner den Matt 7:14 Men arbetarna är få Matt 9:37, Luk 10:2 Se även Heliga, symboliska och andra tal Ensam, ensamhet Berättelser Den ensamma Ester Est Gr C:12–30 Jesu ensamhet i Getsemane Matt 26:36–56 Den ensamme Petrus Matt 26:69–75 Jesu ensamhet på korset Matt 27:45–50 Andra texter Ensamma klarar vi inte allt 1 Mos 2:18, 4 Mos 11:14, Pred 4:10 f. Är svårt och tungt Ps 25:16, Jer 15:17–18 Behöver vi vara ibland Matt 14:13 Ensam men inte övergiven Matt 28:20, Joh 14:18, jfr Ps 139 Evangelium Berättelser Jesu födelse Luk 2:1 ff.

Kvinnorna vid Jesu grav Matt 28:1 ff., Mark 16:1 ff.

40.Uppslagsdel_NY.ORIG

14-03-28

07.58

Sida 1955

1955

BIBELN TILL VARDAGS – EN BIBELLÄSNINGSPLAN Poetisk text

Gammaltest

Epistel

Evangelium

1 i adv m ti o to f l

Ps 1 Ps 2 Ps 3 Ps 4 Ps 5 Ps 6

Jes 1:1–20 Jes 1:21–31 Jes 2:1–22 Jes 3:1–15 Jes 3:16–4:6 Jes 5:1–7

Heb 1:1–14 Heb 2:1–18 Heb 3:1–11 Heb 3:12–4:11 Heb 4:12–13 Heb 4:14–5:10

Joh 1:1–13 Joh 1:14–18 Joh 1:19–28 Joh 1:29–34 Joh 1:35–42 Joh 1:43–51

2 i adv m ti o to f l

Ps 7 Ps 8 Ps 9:1–13 Ps 9:14–21 Ps 10:1–11 Ps 10:12–18

Jes 5:8–17 Jes 5:18–30 Jes 6:1–13 Jes 7:1–17 Jes 7:18–8:4 Jes 8:5–22

Heb 5:11–6:12 Heb 6:13–20 Heb 7:1–19 Heb 7:20–28 Heb 8:1–13 Heb 9:1–10

Joh 2:1–12 Joh 2:13–25 Joh 3:1–12 Joh 3:13–21 Joh 3:22–30 Joh 3:31–36

3 i adv m ti o to f l

Ps 11 Ps 12 Ps 13 Ps 14 Ps 15 Ps 16

Jes 9:1–7 Jes 9:8–10:4 Jes 10:5–27 Jes 10:28–11:10 Jes 11:11–16 Jes 12:1–6

Heb 9:11–14 Heb 9:15–28 Heb 10:1–18 Heb 10:19–31 Heb 10:32–39 Heb 11:1–16

Joh 4:1–6 Joh 4:7–15 Joh 4:16–26 Joh 4:27–38 Joh 4:39–45 Joh 4:46–54

4 i adv m ti o to f

Ps 17 Ps 18:1–16 Ps 18:17–31 Ps 18:32–46 Ps 18:47–51

Jes 25:1–12 Jes 26:1–13 Jes 26:14–27:1 Jes 27:2–5 Jes 27:6–13

Heb 11:17–31 Heb 11:32–40 Heb 12:1–13 Heb 12:14–29 Heb 13:1–25

Luk 1:1–17 Luk 1:18–25 Luk 1:26–38 Luk 1:39–45 Luk 1:46–56

julnatten juldagen annandag jul 27/12 28/12 29/12 30/12 31/12

Ps 19:1–7 Ps 19:8–15 Ps 20 Ps 21 Ps 22:1–6

Jes 40:1–17 Jes 40:18–31 Jes 41:1–20 Jes 41:21–29 Jes 42:1–17

1 Joh 1:1–10 1 Joh 2:1–11 1 Joh 2:12–17 1 Joh 2:18–29 1 Joh 3:1–10

Luk 1:57–66 Luk 1:67–80 Luk 2:1–14 Luk 2:15–24 Luk 2:25–40

nyårsdagen 2/1 3/1 4/1 5/1

Ps 22:7–22 Ps 22:23–27 Ps 22:28–32 Ps 23

Jes 42:18–43:7 Jes 43:8–28 Jes 44:1–13 Jes 44:14–28

1 Joh 3:11–24 1 Joh 4:1–6 1 Joh 4:7–21 1 Joh 5:1–21

Luk 2:41–52 Luk 3:1–14 Luk 3:15–20 Luk 3:21–38

40.Uppslagsdel_NY.ORIG

14-03-28

07.58

Sida 1956

BIBELN TILL VARDAGS

1956 Poetisk text

Gammaltest

Epistel

Evangelium

trettondedag jul m ti o to f l

Ps 24 Ps 25:1–14 Ps 25:15–22 Ps 26 Ps 27:1–6 Ps 27:7–14

Jes 45:1–13 Jes 45:14–25 Jes 46:1–13 Jes 47:1–15 Jes 48:1–22 Jes 49:1–23

2 Joh 3 Joh Ef 1:1–14 Ef 1:15–23 Ef 2:1–10 Ef 2:11–22

Luk 4:1–15 Luk 4:16–30 Luk 4:31–44 Luk 5:1–11 Luk 5:12–26 Luk 5:27–39

1 sönd e trett m ti o to f l

Ps 28 Ps 29 Ps 30 Ps 31:1–9 Ps 31:10–19 Ps 31:20–25

Jes 49:24–50:11 Jes 51:1–16 Jes 51:17–52:12 Jes 52:13–53:12 Jes 54:1–17 Jes 55:1–13

Ef 3:1–21 Ef 4:1–16 Ef 4:17–32 Ef 5:1–20 Ef 5:21–6:9 Ef 6:10–24

Matt 1:1–17 Matt 1:18–25 Matt 2:1–12 Matt 2:13–23 Matt 3:1–12 Matt 3:13–17

2 sönd e trett m ti o to f l

Ps 32 Ps 33:1–9 Ps 33:10–22 Ps 34:1–11 Ps 34:12–23 Ps 35:1–10

Hos 11:1–12 Hos 12:1–14 Hos 13:1–14:1 Hos 14:2–10 Hes 1:1–14 Hes 1:15–28

Gal 1:1–9 Gal 1:10–24 Gal 2:1–10 Gal 2:11–21 Gal 3:1–14 Gal 3:15–29

Matt 4:1–11 Matt 4:12–25 Matt 5:1–12 Matt 5:13–20 Matt 5:21–37 Matt 5:38–48

3 sönd e trett m ti o to f l

Ps 35:11–28 Ps 36 Ps 37:1–15 Ps 37:16–24 Ps 37:25–34 Ps 37:35–40

Hes 2:1–3:3 Hes 3:4–15 Hes 3:16–27 Hes 11:1–21 Hes 11:22–12:7 Hes 12:8–28

Gal 4:1–20 Gal 4:21–5:1 Gal 5:2–12 Gal 5:13–26 Gal 6:1–18 1 Tim 1:1–20

Matt 6:1–18 Matt 6:19–24 Matt 6:25–34 Matt 7:1–14 Matt 7:15–23 Matt 7:24–8:4

4 sönd e trett m ti o to f l

Ps 38 Ps 39 Ps 40 Ps 41 Ps 42:1–6 Ps 42:7–12

Hes 16:59–17:10 Hes 17:11–24 Hes 18:1–20 Hes 18:21–32 Hes 33:1–20 Hes 33:21–33

1 Tim 2:1–15 1 Tim 3:1–16 1 Tim 4:1–5:2 1 Tim 5:3–25 1 Tim 6:1–21 2 Tim 1:1–18

Matt 8:5–17 Matt 8:18–27 Matt 8:28–34 Matt 9:1–13 Matt 9:14–26 Matt 9:27–38

5 sönd e trett m ti o to f l

Ps 43 Ps 44 Ps 45 Ps 46 Ps 47 Ps 48

Hes 34:1–16 Hes 34:17–31 Hes 35:1–15 Hes 36:1–15 Hes 36:16–38 Hes 37:1–28

2 Tim 2:1–13 2 Tim 2:14–26 2 Tim 3:1–17 2 Tim 4:1–22 Tit 1:1–16 Tit 2:1–15

Matt 10:1–15 Matt 10:16–25 Matt 10:26–31 Matt 10:32–11:1 Matt 11:2–15 Matt 11:16–24

6 sönd e trett m ti o to f l

Ps 49 Ps 50 Ps 51 Ps 52 Ps 53 Ps 54

Hes 38:1–23 Hes 39:1–22 Hes 39:23–40:16 Hes 40:17–46 Hagg 1:1–2:1 Hagg 2:2–24

Tit 3:1–15 2 Thess 1:1–12 2 Thess 2:1–17 2 Thess 3:1–18 Jud vers 1–16 Jud vers 17–25

Matt 11:25–30 Matt 12:1–8 Matt 12:9–21 Matt 12:22–30 Matt 12:31–42 Matt 12:43–50

40.Uppslagsdel_NY.ORIG

14-03-28

07.58

Sida 1957

BIBELN TILL VARDAGS

1957

Poetisk text

Gammaltest

Epistel

Evangelium

septuagesima m ti o to f l

Ps 55 Ps 56 Ps 57 Ps 58 Ps 59 Ps 60

1 Mos 1:1–23 1 Mos 1:24–2:4 1 Mos 2:5–25 1 Mos 3:1–24 1 Mos 4:1–26 1 Mos 5:1–32

1 Kor 1:1–17 1 Kor 1:18–31 1 Kor 2:1–16 1 Kor 3:1–23 1 Kor 4:1–16 1 Kor 4:17–5:13

Matt 13:1–9 Matt 13:10–17 Matt 13:18–30 Matt 13:31–43 Matt 13:44–58 Matt 14:1–12

sexagesima m ti o to f l

Ps 61 Ps 62 Ps 63 Ps 64 Ps 65 Ps 66:1–12

1 Mos 6:1–22 1 Mos 7:1–24 1 Mos 8:1–22 1 Mos 9:1–19 1 Mos 9:20–10:32 1 Mos 11:1–9

1 Kor 6:1–11 1 Kor 6:12–20 1 Kor 7:1–16 1 Kor 7:17–24 1 Kor 7:25–40 1 Kor 8:1–13

Matt 14:13–21 Matt 14:22–36 Matt 15:1–20 Matt 15:21–31 Matt 15:32–39 Matt 16:1–12

fastlagssönd m ti askonsdagen to f l

Ps 66:13–20 Ps 67

1 Mos 15:1–21 1 Mos 16:1–16

1 Kor 9:1–18 1 Kor 9:19–27

Matt 16:13–20 Matt 16:21–28

Klag 1:1–14 Klag 1:15–22 Klag 2:1–9

1 Mos 17:1–27 1 Mos 18:1–15 1 Mos 18:16–33

1 Kor 10:1–22 1 Kor 10:23–11:1 1 Kor 11:2–16

Matt 17:1–13 Matt 17:14–23 Matt 17:24–18:10

1 sönd i fastan m ti o to f l

Klag 2:10–22 Klag 3:1–24 Klag 3:25–66 Klag 4:1–8 Klag 4:9–22 Klag 5:1–22

1 Mos 22:1–24 1 Mos 23:1–20 1 Mos 24:1–21 1 Mos 24:22–32 1 Mos 24: 33–49 1 Mos 24:50–67

1 Kor 11:17–22 1 Kor 11:23–34 1 Kor 12:1–11 1 Kor 12:12–20 1 Kor 12:21–31 1 Kor 13:1–13

Matt 18:12–20 Matt 18:21–35 Matt 19:1–12 Matt 19:13–22 Matt 19:23–30 Matt 20:1–16

2 sönd i fastan m ti o to f l

Job 1:1–22 Job 2:1–13 Job 3:1–26 Job 4:1–21 Job 5:1–27 Job 6:1–30

1 Mos 28:1–22 1 Mos 29:1–14 1 Mos 29:15–35 1 Mos 30:1–24 1 Mos 30:25–43 1 Mos 31:1–21

1 Kor 14:1–14 1 Kor 14:15–25 1 Kor 14:26–40 1 Kor 15:1–19 1 Kor 15:20–34 1 Kor 15:35–49

Matt 20:17–28 Matt 20:29–34 Matt 21:1–11 Matt 21:12–22 Matt 21:23–32 Matt 21:33–46

3 sönd i fastan m ti o to f l

Job 7:1–21 Job 8:1–22 Job 9:1–24 Job 9:25–35 Job 10:1–22 Job 11:1–20

1 Mos 31:22–42 1 Mos 31:43–55 1 Mos 32:1–32 1 Mos 33:1–20 1 Mos 39:1–20 1 Mos 39:21–40:23

1 Kor 15:50–58 1 Kor 16:1–24 Fil 1:1–11 Fil 1:12–18 Fil 1:19–26 Fil 1:27–2:11

Matt 22:1–14 Matt 22:15–22 Matt 22:23–33 Matt 22:34–46 Matt 23:1–12 Matt 23:13–24

midfastosönd m ti o to f l

Job 12:1–25 Job 13:1–19 Job 13:20–14:6 Job 14:7–22 Job 28:1–14 Job 28:15–28

1 Mos 41:1–16 1 Mos 41:17–36 1 Mos 41:37–57 1 Mos 42:1–17 1 Mos 42:18–38 1 Mos 43:1–23

Fil 2:12–18 Fil 2:19–30 Fil 3:1–16 Fil 3:17–4:1 Fil 4:2–9 Fil 4:10–23

Matt 23:25–36 Matt 23:37–24:2 Matt 24:3–14 Matt 24:15–28 Matt 24:29–36 Matt 24:37–51

40.Uppslagsdel_NY.ORIG

14-03-28

07.58

Sida 1958

BIBELN TILL VARDAGS

1958 Poetisk text

Gammaltest

Epistel

Evangelium

Job 38:1–21 Job 38:22–39:15 Job 39:16–38 Job 40:1–19 Job 40:20–41:25 Job 42:1–17

1 Mos 43:24–44:13 1 Mos 44:14–34 1 Mos 45:1–28 1 Mos 46:1–34 1 Mos 47:1–31 1 Mos 48:1–22

Rom 1:1–7 Rom 1:8–17 Rom 1:18–32 Rom 2:1–11 Rom 2:12–16 Rom 2:17–29

Matt 25:1–13 Matt 25:14–30 Matt 25:31–46 Matt 26:1–16 Matt 26:17–29 Matt 26:30–46

Ps 68:1–7 Ps 68:8–24 Ps 68:25–36

2 Mos 1:1–22 2 Mos 2:1–22 2 Mos 2:23–3:22

Rom 3:1–8 Rom 3:9–20 Rom 3:21–31

Matt 26:47–56 Matt 26:57–75 Matt 27:1–14

påskdagen annandag påsk ti o to f l

Ps 69:1–5 Ps 69:6–13 Ps 69:14–30 Ps 69:31–37 Ps 70

2 Mos 4:1–17 2 Mos 4:18–31 2 Mos 5:1–6:1 2 Mos 6:2–27 2 Mos 6:28–7:24

Rom 4:1–12 Rom 4:13–25 Rom 5:1–11 Rom 5:12–21 Rom 6:1–14

Matt 27:15–31 Matt 27:32–44 Matt 27:45–56 Matt 27:57–66 Matt 28:1–20

2 sönd i påsktiden m ti o to f l

Ps 71:1–13 Ps 71:14–18 Ps 71:19–24 Ps 72 Ps 73:1–20 Ps 73:21–28

2 Mos 7:25–8:15 2 Mos 8:16–32 2 Mos 9:1–12 2 Mos 9:13–35 2 Mos 10:1–20 2 Mos 10:21–11:10

Rom 6:15–23 Rom 7:1–6 Rom 7:7–13 Rom 7:14–25 Rom 8:1–11 Rom 8:12–17

Joh 5:1–18 Joh 5:19–30 Joh 5:31–47 Joh 6:1–13 Joh 6:14–21 Joh 6:22–33

3 sönd i påsktiden m ti o to f l

Ps 74:1–11 Ps 74:12–17 Ps 74:18–23 Ps 75 Ps 76 Ps 77

2 Mos 12:1–13 2 Mos 12:14–28 2 Mos 12:29–51 2 Mos 13:1–22 2 Mos 14:1–14 2 Mos 14:15–31

Rom 8:18–27 Rom 8:28–30 Rom 8:31–39 Rom 9:1–13 Rom 9:14–18 Rom 9:19–29

Joh 6:34–40 Joh 6:41–51 Joh 6:52–59 Joh 6:60–71 Joh 7:1–13 Joh 7:14–24

4 sönd i påsktiden m ti o to f l

Ps 78:1–8 Ps 78:9–25 Ps 78:26–39 Ps 78:40–55 Ps 78:56–64 Ps 78:65–72

2 Mos 15:1–21 2 Mos 15:22–16:12 2 Mos 16:13–36 2 Mos 17:1–16 2 Mos 18:1–27 2 Mos 19:1–25

Rom 9:30–33 Rom 10:1–13 Rom 10:14–21 Rom 11:1–16 Rom 11:17–24 Rom 11:25–36

Joh 7:25–36 Joh 7:37–44 Joh 7:45–52 Joh 7:53–8:11 Joh 8:12–20 Joh 8:21–30

5 sönd i påsktiden m ti o to f l

Ps 79 Ps 80:1–8 Ps 80:9–14 Ps 80:15–20 Ps 81 Ps 82

2 Mos 20:1–21 2 Mos 32:1–18 2 Mos 32:19–35 2 Mos 33:1–23 2 Mos 34:1–21 2 Mos 34:22–35

Rom 12:1–8 Rom 12:9–21 Rom 13:1–10 Rom 13:11–14 Rom 14:1–12 Rom 14:13–23

Joh 8:31–47 Joh 8:48–59 Joh 9:1–12 Joh 9:13–23 Joh 9:24–34 Joh 9:35–41

5 sönd i fastan m ti o to f l palmsöndagen m ti o skärtorsdagen långfredagen påsknatten

41.Uppslagsdel.ORIG

14-03-28

08.34

Sida 1965

1965

BIBELORD I GUDSTJÄNSTEN Herre, förbarma dig (Kyrie) Herre, förbarma dig Herre, förbarma dig.

Kriste, förbarma dig.

Herre, förbarma dig.

Ps 31:10, Jes 33:2, Matt 20:29–34 Ära åt Gud (Gloria) Luk 2:13–14 Helig (Sanctus) Helig, helig, helig, Herre Gud Sebaot.

Himlarna och jorden är fulla av din härlighet.

Hosianna i höjden.

Välsignad vare han som kommer i Herrens namn.

Hosianna i höjden.

Jes 6:3

Välsignelsen Herren välsigne oss och bevare oss.

Herren låte sitt ansikte lysa över oss Och vare oss nådig.

Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.

I Faderns och Sonens och den helige Andens namn.

Amen.

4 Mos 6:24–26 Dopets instiftelseord Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.

Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Matt 28:18–20

O Guds lamm (Agnus Dei) O Guds lamm, som borttager världens synder, Nattvardens instiftelseord förbarma dig över oss.

Den natt då han blev förrådd O Guds lamm, som borttager världens synder, tog han ett bröd, tackade, bröt det förbarma dig över oss. och gav åt lärjungarna och sade: O Guds lamm, som borttager världens synder, Tag och ät. giv oss din frid.

Detta är min kropp Joh 1:29 som blir utgiven för er.

Gör detta till min åminnelse.

Herrens bön Likaså tog han kalken, tackade Vår Fader, du som är i himlen. och gav åt lärjungarna och sade: Låt ditt namn bli helgat.

Drick av den alla.

Låt ditt rike komma.

Denna kalk är det nya förbundet Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. genom mitt blod, som blir utgjutet Ge oss i dag det bröd vi behöver. för många, till syndernas förlåtelse.

Och förlåt oss våra skulder, Så ofta ni dricker av den, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. gör det till min åminnelse.

Och utsätt oss inte för prövning, Matt 26:26–28, 1 Kor 11:23–25 utan rädda oss från det onda.

Ditt är riket, Brödsbrytelsen din är makten och äran, Brödet, som vi bryter, är en delaktighet av i evighet.

Kristi kropp. Så är vi, fastän många, en enda Amen. kropp, ty alla får vi del av ett och samma Matt 6:9–12 bröd.

(Ekumenisk översättning av Herrens bön) 1 Kor 10:16–17

41.Uppslagsdel.ORIG

14-03-28

08.34

Sida 1966

1966

Tio Guds bud Gyllene regeln 1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, 2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, det skall ni också göra för dem. namn, ty Herren kommer inte att lämna Matt 7:12 den ostraffad som missbrukar hans namn.

3. Tänk på vilodagen så att du helgar den.

Lilla Bibeln 4. Hedra din far och din mor för att det må gå Så älskade Gud världen att han gav den sin dig väl och du får länge leva i ditt land. ende son, för att de som tror på honom inte 5. Du skall inte dräpa. skall gå under utan ha evigt liv.

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

Joh 3:16 7. Du skall inte stjäla.

8. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.

10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller tjänarinna, ej heller till något som tillhör din nästa.

2 Mos 20:2–17, 5 Mos 5:6–21 Dubbla kärleksbudet Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.

Du skall älska din nästa som dig själv.

Matt 22:37, 39

41.Uppslagsdel.ORIG

14-04-09

08.35

Sida 1967

1967

HITTLISTA Teman i Bibeln Pengar och rikedom Bibeln kan läsas på många sätt. Ett sätt är att Liknelsen om den rike och hans lador, Luk läsa den utifrån teman eller viktiga ord. Då kan 12:13–21 man börja i de egna frågorna och se vad Bibeln Jesu samtal med en ung, rik man, Mark har att säga.

10:17–21 Kärlek Luk 15 Jesus som den gode herden, Joh 10 Jesus – Guds kärleksbevis, Joh 3:16, Rom 5:8, 1 Joh 3:16 Den gudomliga kärlekens lov, 1 Kor 13 Gud är kärlek, 1 Joh 4:7–21 Dubbla kärleksbudet, Matt 22:37–40 Kärleken från Gud, 1 Joh 4:16–21 Längta, söka, vänta Längtan efter Gud, Ps 42:2–3, 63:2, 130:5–6, 1 Pet 2:2–3 Längtan efter den man har kär, Höga v 3–5 Söka Gud, Ps 63:2, Jes 55:6, Luk 11:9–10 Söka efter Guds rike Luk 12:31, 2 Tim 2:22 Naturen 1 Mos 1:1–31 Ps 24:1, 104:10–18, Apg 17:24–28 Människa Skapad till Guds avbild, 1 Mos 1:26–28 Matt 10:29–31 Matt 7:11–12 Luk 19:11–27 Apg 10:34 Ondska och girighet Syndafallsberättelsen, 1 Mos 3 Jesus frestas, Matt 4:1–11 Från hjärtat kommer onda tankar, Matt 15:18–20, Jak 1:13–15 Det skall bekämpas med det goda, Matt 5:39, 1 Pet 3:9 Rom 12:14–18

Rättvisa Gud är hellre god än rättvis, Matt 20:1–16 Gud är rättvis, Jes 30:18 Vi och vår rättvisa, Joh 7:24 Rättvis fördelning, 2 Kor 8:8–15 Sanning och lögn Tala sanning, Ps 15:1–2, Ef 4:25 Sanningen gör oss fria, Joh 8:31–36 Djävulen är lögnens fader, Joh 8:44 Jesus är sanningen, Joh 14:6 Själviskhet Arbetskamraten som inte ville förlåta, Matt 18:21–35 Är själva grundsynden, 1 Mos 3 Fanns inte hos Jesus, Mark 10:45, Joh 10:11, Fil 2:5–11 Kärleken är inte självisk, 1 Kor 13:4–5 Tid Vi lever bara en kort tid, Job 14:1, Ps 90:1–10 Allt har sin tid, Pred 3:1–8 Alla dagar intill tidens slut, Matt 28:20 Nu är Guds tid, Mark 1:15 Ta väl vara på tiden, Kol 4:5 Tro och trygghet Jesus och den romerske officeren, Matt 8:5–13 Sackaios möter Jesus, Luk 19:1–10 Kvinnan vid Sykars brunn, Joh 4:1–42 Tryggheten hos Gud, Ps 23:4, 62:2–3, Kom till mig alla ni …, Matt 11:28–30 Jag tror, hjälp min otro, Mark 9:23–24

41.Uppslagsdel.ORIG

14-04-09

1968

08.35

Sida 1968

HITTLISTA

Tvivel Petrus försöker gå på vattnet, Matt 14:22–33 Jesus sänder ut sina lärjungar, Matt 28:16–20 Den uppståndne visar sig, Luk 24:36–43 Den skeptiske Natanael, Joh 1:45–51 Tomas som tvivlade, Joh 20:19–29 Ung Den unge Elihu från Bus, Job 32:6–22 Var glad att du är ung, Pred 11:9–12:1 Ingen är för ung att tjäna Gud, Jer 1:7–8 Paulus ord till den unge Timotheos, 1 Tim 4:11–16, 6:11–16 Ord till de unga, 1 Joh 2:14 Vilja, villighet Guds vilja, 2 Mos 20, Matt 6:10 Jesus gör Faderns vilja, Matt 26:36–46, Joh 6:38 Vilja – inte vilja, Matt 21:28–32, Mark 3:35, Det goda som jag vill gör jag inte, Rom 7:15–19 Ge mig ett villigt sinne, Ps 51:14 Avund Kain och Abel, 1 Mos 4:1–16 Josef och hans bröder, 1 Mos 37 Liknelsen om arbetarna i vingården, Matt 20:1–16 Var en av orsakerna till att Jesus dömdes till döden, Matt 27:18 Avund är synd, Mark 7:22 Dela med sig Jesu brödunder, Matt 14:13–31, Joh 6 Liknelsen om den yttersta domen, Matt 25:31–40 Liknelsen om den barmhärtige samariern, Luk 10:25–37 Dela med sig av mat, skörd, pengar m.m., 3 Mos 19:9–10, Jes 58:7 Ensam, ensamhet Jesu ensamhet i Getsemane, Matt 26:36–56 Den ensamme Petrus, Matt 26:69–75 Jesu ensamhet på korset, Matt 27:45–50 Ensam men inte övergiven, Joh 14:18, jfr Ps 139

Fred och frid Löftet om fredsfursten, Jes 9:2–7, 11:1–10 Salig är den som håller fred, Matt 5:9 Älska era fiender, Matt 5:38–48 Min frid ger jag er, Joh 14:27 Håll fred om möjligt med alla, Rom 12:18 Kristus är vår fred och frid, Ef 2:14 Förebilder och idoler Kvinnan med balsamflaskan, Mark 14:3–9 Kvinnan i Simons hus, Luk 7:36–50 Liknelsen om den barmhärtige samariern, Luk 10:25–42 Maria som lyssnade på Jesus, Luk 10:38–42 Myran som föredöme, Ords 6:6–13 Jesus som förebild, Joh 13:15, 1 Pet 2:21–23, Fil 2:4–11 Förlåtelse, försoning Petrus förnekar Jesus – blir förlåten, Matt 26:69–75, Joh 21:15–19 Jesus och kvinnan i Simons hus, Luk 7:36–50 Liknelsen om den förlorade sonen, Luk 15:11–32 Jesus och Sackaios, Luk 19:1–10 Guds totala förlåtelse, Jes 38:17, 44:22, Mik 7:19, 1 Joh 1:9 Fader, förlåt dem, Luk 23:34, jfr Apg 7:59–60 Löften om Guds förlåtelse, Matt 6:14, 1 Joh 1:9 Kyrkans uppdrag att förlåta, Matt 16:13–20, 18:21–22, Joh 20:23, 2 Kor 5:11–21 Glädje och lycka Kärleksdialogen i Höga visan 1–8 Den uppståndne visar sig, Matt 28:1–8, Luk 24:39–49 Lyckliga Maria, Luk 1:39–56 Liknelserna i Luk 15 Sackaios möter Jesus, Luk 19:1–10 Glädjebudet om Jesus, Matt 11:2–6, Mark 1:1, Luk 2:10–12 Glädjen att ge, Apg 20:35, 2 Kor 9:7 Delad glädje, Rom 12:15, 1 Joh 1:4

41.Uppslagsdel.ORIG

14-04-09

08.35

Sida 1969

HITTLISTA

Hoppet Mod att möta framtiden, Matt 12:21, Rom 8:24–25 Tron, hoppet och kärleken, 1 Kor 13:13 Kristus är vårt hopp, 1 Tim 1:1, 1 Pet 1:3–5 Vänskap Rut 1 Den lame i Kafarnaum, Luk 5:17–26 Allt vad ni vill ... Gyllene regeln, Matt 7:12 Kärleksbudet, Matt 22:39 Sak 7:9–10 Kvinnor i Bibeln Hagar, 1 Mos 16, 21 Sara 1 Mos 18 Rebecka, 1 Mos 24–27 Mirjam, Moses syster, 2 Mos 2:1–10, 15:19–21 Debora, Dom 4–5 Ester Rut, Rut 1–4, Matt 1:5 Maria, Jesu mor, Matt 1:16–25, 2:1–23, Mark 3:31–35, Luk 1–2, Joh 2:1–12, 19:24–27, Apg 1:14 Kvinnan som smorde Jesu fötter, Luk 7:36–50 Kvinnorna som följde Jesus, Luk 8:1–3 Marta och Maria, Luk 10:38–42, Joh 11–12 Kvinnan vid Sykars brunn, Joh 4 Kvinnorna vid korset och graven, Matt 28:1–15, Mark 15:40–16:8, Luk 24:1–12, Joh 20:1–18 Lydia Apg 16:11–15, 40 En syrisk-fenikisk kvinnas tro Mark 7

1969

NT om Jesus liv och lära Jesus födelse Jesu födelse, Luk 1:26–38, 2:1–21 Gud som blivit människa, Joh 1:1–18, Fil 2:5–11 Den utvalde, Matt 3:13–17, 17:1–8 Världens räddare och befriare, Luk 2:8–14, Joh 3:16 Jesus verksamhet Samlar lärjungar omkring sig, Mark 1:16–20, Joh 1:35–51 Kvinnor följer Jesus, Luk 8:1–3 Undervisar, Matt 5–7, Matt 13, Luk 10:25–37, 15:1–32 Botar sjuka, Mark 6:53–56 Uppväcker döda, Luk 7:11–17 Gör många andra under, Mark 6:45–52, Luk 7:1–10, Joh 6:1–35 Umgås med syndare, Matt 9:9–13, Luk 15:1–2 Lär oss att be, Matt 6:5–15 Är den utlovade Messias, Matt 16:13–17, Luk 24:44–49 Jesus död och uppståndelse Får många fiender, Mark 14:1–2, Joh 11:45–57 Anklagad, dömd och korsfäst, Mark 14–15 Uppstår från de döda, Matt 28:1–20, Luk 24:1–49, 1 Kor 15:1–11 Jesus himmelsfärd, Apg 1:1–11 Lovar sända den heliga Anden, Joh 14:15–31 Grundar den kristna kyrkan, Apg 2:1–47 Instiftar dopet och nattvarden, Matt 26:26–29, Matt 28:18–20 Ska komma tillbaka, Matt 25:31–46 Ska slutligt segra över det onda, 1 Kor 15:20–28 Jesus namn Mark 1:1, Matt 16:16, Mark 2:10, Joh 1:18, 29, Fil 2:11 Jesu sju jag är: Joh 6:35, 8:12, 10:7, 10:11, 11:25, 14:6, 15:5

41.Uppslagsdel.ORIG

14-03-28

08.34

Sida 1970

LIBANON Safed Nahariya Kafarnaum Tabgha

Akko

Nasaret

SYRIEN

Haifa Afula Tulkarm Jenin

Jordan

Netanya Nablus Tel Aviv

Medelhavet

Ramallah Jeriko

Ashdod

Jerusalem

Sederot Hebron

Rafah Al Arish

EGYPTEN

40 km

Qasr al Yahud Amman Qumran

Dรถda h avet

Betlehem Gaza

Tiberias

Tabor

JORDANIEN Beer Sheva

41.Uppslagsdel.ORIG

14-03-28

08.34

Sida 1971

JERUSALEM på Jesus tid

Tredje muren Damaskusporten

Betesda Borgen Antonia

Andra muren

Getsemane Templet

Golgota Första muren

Herodes palats

N E D R E S TA D E N Ofelhöjden

Översteprästens palats Tyroppiondalen Sista måltiden

Hinnomdalen 100 m

Siloamdammen

41.Uppslagsdel.ORIG

14-03-28

08.34

Sida 1972

PAU LU S M I S S I O N S R E S O R Kristendomens spridning Rom

MAKEDONIEN Adriatiska havet

Forum Appii Puteoli

Amfipolis

Neapolis

Thessalonike

ITALIEN

Beroia

Filippi

ACHAIA

Athen Korinth Syrakusa

M A LTA

Kenchreai

Medelhavet

KRETA

ROMERSKA RIKET Kyrene

1000 km

41.Uppslagsdel.ORIG

14-03-28

08.34

Sida 1973

Första resan Apg 13:1–14:28 Andra resan Apg 15:36–18:28 Tredje resan Apg 19:1–21:36 Fjärde resan Apg 27:1–28:31

BITHYNIEN

FRYGIEN Troas M Y S I E N Assos Mitylene Pergamon Thyatira Smyrna Filadelfia Antiochia Sardes Ikonion Efesos P I S I D I E N Samos Kolossai Derbe Lystra Patmos Laodikeia Perge Miletos Attaleia PA M F Y L I E N Kos Patara RHODOS

Myra

G A L AT I E N

KILKIEN Tarsos Seleucia

Antiokia

Salarnis

CYPERN Pafos

Tyros Ptolemais Caesarea Jerusalem

Alexandria 200 km

41.Uppslagsdel.ORIG

14-03-28

08.34

DET HELIGA LANDET pรฅ Jesus tid

Sida 1974

Tyros Caesarea Filippi

ITUREEN GALILEEN

Ptolemais (Acko)

Kafarnaum

Karmel Megiddo Caesarea Medelhavet

Betsaida

Magdala Galileiska sjรถn Tiberias Kana Gadara Nasaret Nain Pella

DEKAPOLIS

SAMARIEN Sykar

Antipatris Gerisim Arimataia Lydda

Emmaus

Ashkelon

PEREEN Jeriko

Olivberget

Betfage Jerusalem Qumran Betlehem Betania Herodion

havet

Jamnia (Jabne)

Gaza

JUDEEN

Hebron

IDUMEEN

Machairous

Dรถda

Joppe (Jaffa)

Masada

N A B AT E E N

40 km

41.Uppslagsdel.ORIG

14-03-28

08.34

Sida 1975

DET HELIGA LANDET pรฅ Gamla testamentets tid

Tyros As

he

r

Dan Kedesh

al

i

Avdon

D an

Na

ft

Hasor

Acko Akshaf Karmel

Megiddo Tanak

Galileiska sjรถn

Jisreel

M

Ashdod Ashkelon Gat Gaza

Ramatajim-Sofim Shilo Betel

E f ra i m

Ramot-Gilead

e

Avel Mechola Penuel Adam

Givon Jerusalem B e n j a m i n Betlehem

JUDA En-Gedi Maon

Beer Sheva Simon

ss

Suckot

Gilgal Jeriko Giva

Mispa

Hebron Sif

Gerar

a an

havet

FIL

IST

EEN

Shekem

Ajalon Ekron

I sa ska r

Bet-Shean

Samaria

Jafo

BASHAN

Tabor En-Dor

ISRAEL

Soko

Medelhavet

Se

on

Dรถda

Dor

l bu

Kinneret

G

Shittim

GILEAD

ad

Rabba Bet-Pegor

Hesbon Medeva Bet-Hajshimot Rub en

AMMON

Divon Aroer

MOAB Ju

da

EDOM

40 km