Åsa Moberg
Hur kunde vi hamna i en situation där en extremt dyr och livsfarlig energikälla betraktas som billig och klimatsmart? Och vad ska vi ta oss till med våra åldrande reaktorer? Med vass penna och stor sakkunskap går Åsa Moberg till botten med kärnkraftens smutsiga historia, och visar varför det är hög tid att gräva ned alla kärnkraftsplaner för gott.
Åsa Moberg (f. 1947) är journalist, författare och debattör. I samband med folkomröstningen 1980 blev hon en av landets mest välkända kärnkraftsmotståndare.
FÖRFATTARFOTO : C AT O L EIN OMSLAG : CONNY LIND S T RÖM
ÅSA MOBERG E T T E X T R E M T D Y R T O C H L I V S FA R L IG T S ÄT T AT T VÄ R M A VAT T E N EN BOK OM KÄRNKRAFT
Trodde du att striden om kärnkraften var över? Den har knappt börjat. Med katastrofen i Fukushima i färskt minne är frågan om kärnkraftens framtid akut. Ändå är handlingsförlamningen total bland svenska politiker – i debatten hörs till och med åsikten att vi bör bygga nya reaktorer.
t r y d t m e r t x e t Et t t ä s t g i l r a f s v i l och n e t t a v a m r ä v t t a
”De radioaktiva ämnen som hanteras i kärnkraftverk används också i kärnvapen. Det är förklaringen till att forskning kring de militärt ointressanta alternativen inte fick några nämnvärda resurser under 1900-talet. Många annars omdömesgilla människor tror än i dag att det bästa sättet att producera el är via ångturbiner som får sin värme från samma råvara som används i atombomber. De hörs ofta upprepa: ’Det finns inga alternativ.’ Men om det är något som alltid har funnits är det alternativ till kärnkraft.”
ISBN 978-91-27-13499-7
OMSLAG SBILD : © NARVIKK / G ET T Y IM AG ES
9 789127 134997
Moberg-Skyddsomslag-Original-Korr4-140117.indd Alla sidor
2014-01-22 17:26
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 7
2014-01-16 12.57
Innehåll
Förord .................................................................................. i 1. Ett nytt ord i en ny tid ................................................. 11 2. Reaktortyper – verklighet och drömmar ..................... 17 Fusion – en framtidsvision sedan 1945 ..................... 26 3. Hur det började ........................................................... 33 Kärnvapen – kärnkraft ............................................. 37 IAEA, ett resultat av den första resolutionen i FN ... 42 4. Ett centralt land i kärnkraftens historia ...................... 51 Drömmen om en svensk atombomb ......................... 56 S-kvinnor mot atomvapen ........................................ 58 Soldaten i fält ........................................................... 62 5. Den motvilliga industrin .............................................. 67 USA .......................................................................... 68 Övriga länder ........................................................... 73 6. Svenska tungvattendrömmar ....................................... 77 Ständigt denna osäkerhet! ........................................ 86 Marviken – ett oljeeldat atomkraftverk ................... 90 7. Tidlösa problem ........................................................... 95 Tillbud i Ågesta ........................................................ 100 Motstånd och rådslag .............................................. 101 8. Harrisburg och Sverige ................................................ 111 Effektivare beredskap ............................................... 113 Folkomröstningen 1980 ........................................... 123 Personliga konsekvenser ........................................... 128
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 7
2014-01-16 12.57
9. Tjernobyl – något hade hänt, men ingen visste vad ...... 131 IAEA utvärderar katastrofens följder ....................... 134 ”Kärnkraftsolyckor ur ett medborgarperspektiv” .... 138 10. Fukushima ................................................................... 147 Japan utan kärnkraft ............................................... 155 11. Efter Fukushima .......................................................... 165 Det storpolitiska spelet ............................................. 166 Förenade Arabemiraten – FN hjälper Abu Dhabi utbilda personal .................................................... 175 Sydkorea – världsledande kärnkraftsbyggare ........... 176 Kina – drömmar presenteras som verklighet ............ 178 Indien – egen atombomb och tungvattenreaktorer ... 180 Det forna östblocket – storslagna utbyggnadsplaner, få nya reaktorer .................................................... 182 USA – starka militära intressen men ingen ”marknad” ........................................................... 186 Storbritannien – utbyggnad med förhinder .............. 189 Frankrike – fast i kärnkraftsberoende ...................... 193 Tyskland – både kärnkraft och kol avvecklas .......... 197 12. Ny kärnkraft i Finland – internationellt unikt ............. 203 Olkiluoto 3 – västvärldens första reaktorbygge på 20 år ................................................................ 213 13. Sverige – åldrande reaktorer ........................................ 221 Framgångsrik lobbying ............................................ 230 Vattenfall i kris ........................................................ 234 14. Framtidens utmaningar ............................................... 239 Omstridd planering för slutförvar ............................ 241 Rivning .................................................................... 245 IAEA värderar kostnader för rivning och röjning .... 249 15. Alternativen ................................................................. 255 Bioenergi .................................................................. 256 Statligt stöd till fossila bränslen ............................... 259 Solenergi och vindkraft ............................................ 260
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 8
2014-01-16 12.57
Appendix: Siffror och tabeller med kommentarer ............... 263 Avbeställda reaktorer ................................................... 267 Reaktorer i drift ........................................................... 269 Beställda reaktorer och reaktorer under byggnad ........ 270 Atomkraftens introduktion, de första tio länderna ...... 272 Kärnkraftsberoende och reaktorår .............................. 273 Tack .................................................................................... 275 Noter .................................................................................. 277 Litteratur ............................................................................ 292 Register ............................................................................... 298
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 9
2014-01-16 12.57
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 10
2014-01-16 12.57
Förord
På 1950-talet var förväntningarna inför den nyupptäckta atomkraften bokstavligen obegränsade: ”Det är inte för mycket att vänta sig att våra barn ska ha tillgång till elektricitet som är för billig för att mäta … de kommer att färdas över och under haven och i luften, utan besvär och i höga hastigheter.” Så sa den amerikanske amiralen Lewis Strauss på världens första atom energikonferens i Genève 1955.1 Jag växte upp i korsdraget mellan denna gränslösa tilltro till teknikens förmåga att lösa alla problem och skräcken för det tredje världskriget. Att ett sådant skulle innebära atombombsangrepp från Sovjetunionen tvivlade ingen på. Enorma skyddsrum byggdes för att befolkningen skulle överleva. Men det blev inget krig och Sverige gick i spetsen för utbyggnaden av fredlig atomkraft. På 1970-talet bodde jag utanför Gimo i norra Uppland. Där var bygget av Forsmarks kärnkraftverk en sevärdhet. Jag älskade skogsbrynet i Vattensta där vi bodde och ville helst inte veta något om den nya teknikens nackdelar. Tänk om vi måste flytta? Alla tankar på faror sköts undan. Det fanns en annan Moberg som engagerade sig desto mer och upplyste om farorna. När jag blev krönikör i Aftonbladet 1968 var min femton år äldre kollega Eva Moberg (1932–2011) redan en etablerad skribent. Det är hon som är dotter till Vilhelm, medan min pappa heter Rolf. Eva Moberg skrev kunnigt och engagerat mot kärnkraften. i
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 1
2014-01-16 12.57
Hon och jag skrev ofta om samma saker och hade samma åsikter om kvinnokamp och miljö. Vi blev ideligen förväxlade. Jag tog det som en hedersbetygelse när jag presenterades med förnamnet Eva, men kärnkraften överlät jag till henne. Den debatten skötte hon skickligt, bland annat i boken Pengar eller livet? Exemplet kärnkraften, som utkom 1979. Harrisburgolyckan samma år gjorde min bortträngning av faran ohållbar. Det var den olyckan som ledde till den svenska folkomröstningen om kärnkraft 1980. Då var hela Sveriges befolkning passionerat intresserad av energifrågor. Även tråkiga debatter samlade stora skaror engagerade åhörare. Så är det inte längre och det är kanske lika bra. Den tidens låsta positioner och skarpa motsättningar är inget att längta tillbaka till. Enskilda debattörer kan knappast påverka samhällets utveckling, men kanske kan fakta om den historiska bakgrunden och kärnkraftens ekonomi bidra till att nya reaktorer inte byggs i Sverige. Efter folkomröstningen 1980 hävdade kärnkraftsförespråkarna att vårt land skulle komma på efterkälken: alla andra länder fortsatte utbyggnaden. Vilka andra länder? undrade jag. Den enda kontinuerliga bevakningen av utvecklingen fanns i kärnkraftsindustrins nyhetsbrev, Nucleonics Week. Där bevakas varje missöde i världens reaktorer, alla reaktorbeställningar och alla nedläggningar. Vattenfall började prenumerera 1953. Nyhetsbladet utkommer än i dag och utgör en oöverträffad källa: 14 sidor detaljerad information varje vecka, från korrespondenter överallt där det finns eller planeras kärnkraftverk. Priset för en prenumeration är högt, numera står det inte i själva tidskriften. När jag prenumererade 1980–1986 varierade det mellan 3 500 och 12 000 svenska kronor, beroende på dollarkursen. Priset höjdes 10 procent per år, vilket innebär en fördubbling vart sjunde år. Av det bristfälliga faktaunderlaget i svenska mediers kärnkraftsrapportering framgår att ingen redaktion, inte ens Dagens industri, tycker att en sådan prenumeration är värd sitt pris. Det hela är dock knappast en prisfråga; miljörörelsernas mer överkomligt prissatta bulletin Nuclear Monitor förekommer ii
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 2
2014-01-16 12.57
inte heller som källa i svenska medier. (Nuclear Monitor ger en utmärkt sammanfattning av kärnkrafts- och energiinformation från lättillgängliga källor världen över. Den utges av två kärnkraftskritiska organisationer: wise , The World Information Service on Energy, Amsterdam, och nirs , The Nuclear Information and Resource Service, Washington D.C., usa . Information som är äldre än två månader finns gratis på hemsidan, www. wiseinternational.org.) Jag fick en sponsor. Energiforskningsnämnden betalade min prenumeration på Nucleonics Week mot att jag summerade nyheter av intresse för Sverige. Så småningom fick jag till och med betalt för min bevakning, som fortsatte fram till nämndens nedläggning 1986. Så länge Statens kärnkraftinspektion, ski , hade ett bibliotek kunde man läsa tidskriften där. Nu finns det inte längre någon svensk myndighet på energiområdet som har ett bibliotek. 2 Det som framgick i Nucleonics Week var att situationen på 1980-talet i de flesta länder var densamma som i Sverige: kärnkraftsutbyggnaden hade kommit av sig, samtidigt som förespråkarna i alla länder hävdade att ”alla andra” byggde ut. Undantaget var Asien, där Japan, Taiwan och Sydkorea obekymrat byggde vidare. Kina dröjde med att bygga kärnkraftverk, landet började med att göra sin egen atombomb. Den försiktiga satsningen på elproduktion inleddes med att en första reaktor togs i drift 1991. Så sent som 2010 hade Kina mindre kärnkraft än Sverige. Eftersom jag har en nördsida i min personlighet föresatte jag mig i början av 1980-talet att göra en privat uppslagsbok om missöden i alla världens reaktorer. När det inträffade en ny stor olycka, som den i Harrisburg 1979, skulle jag snabbt kunna slå upp olycksreaktorn och skriva artiklar om dess historia. Uppgiften var inte oöverkomlig. Utbyggnaden var överblickbar. Antalet reaktorer i framtiden verkade stanna kring 400 stycken. Jag fick ändå ge upp efter ett halvår. Då låg jag redan tre månader iii
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 3
2014-01-16 12.57
efter med noteringarna i mitt lösbladssystem. Det förekom så många läckor och sprickor och incidenter runt om i världen att jag inte hann med. Ingenting märktes i det vanliga nyhetsflödet, utom några små notiser om icke planerade driftstopp i svenska reaktorer. 1985 skrev jag på beställning en sammanfattning av läget i världen, Kärnkraft i sönderfall, i Miljöpartiets skriftserie Grön Debatt. 1986 utgavs en utvidgad version på engelska, med stöd av Greenpeace, under titeln Nuclear power in crisis. I förordet till den hade jag räknat ut att antalet reaktorer i världen skulle vara som flest 1990. De skulle då vara lite fler än 400. Riktigt rätt träffade inte den uträkningen, kulmen dröjde 20 år till och antalet reaktorer angavs som högst till 444. Min beräkning kan ändå ha varit den mest korrekta som gjordes på 1980-talet. Reaktorernas driftstillstånd gällde då 30–40 år. Att de skulle förlängas till 60 år var en utveckling som ingen förutsåg. Vad det innebär av höjd risknivå kan var och en fundera över. Genom åren har jag då och då återvänt till Nucleonics Week för att se om kärnkraftsindustrin genomgått någon stor förändring. Det har den inte. Ingen annan bransch har utvecklats så lite under min livstid. Det mesta har förblivit sig likt – även drömmarna om framtiden. Vi kan ta ett exempel: Redan i början av 1980-talet handlade de om det som än i dag kallas framtidens reaktortyper, inklusive prototypen iter , ett internationellt samarbetsprojekt som 2010 började byggas i Cadarache i Frankrike och – möjligen – kan vara klart 2020. Att denna fusionsreaktor kommer att fungera för elproduktion är inte sannolikt. Och även om fusionsprogrammet leder till en reaktor, kommer ingen att vilja ha den, som den amerikanske professorn i reaktorteknologi Lawrence Lidsky sammanfattade saken när jag intervjuade honom för snart 25 år sedan (se s. 27). 34 länder är inblandade i iter , med Kina, eu, Indien, Japan, Sydkorea, Ryssland och usa som huvudansvariga. 80 000 kilometer supraledare krävs för att skapa de starka magnetfält som iv
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 4
2014-01-16 12.57
konstruktionen kräver. De väger 400 ton, att jämföra med att det i hela världen tidigare producerades 15 ton om året. Siffror kring projektet återfinns på hemsidan www.iter.org/factsfigures. Som mest kommer anläggningen att sysselsätta över 5 000 personer. Allt är i kolossalformat: antalet komponenter är omkring en miljon och metallinnehållet motsvarar tre Eiffeltorn. Uppenbarligen har ingen heller gjort en livscykelanalys av iter-projektets koldioxidutsläpp. Satsningen på kärnkraft är kanske historiens mest långlivade ”framtidsprojekt”. Hela idén framstår som en nukleär version av den gamla drömmen om en evighetsmaskin. När atomkärnor ska slås samman, i stället för att klyvas som i dagens reaktorer, krävs temperaturer som är så höga att inga existerande material tål dem. Det är få som i dag tror på den lösningen för elproduktion. Fusion har hittills bara fungerat i ett sammanhang – som vätebomb. När jag började skriva den här boken trodde jag att jag visste hur stora problem kärnkraften medfört. Det jag inte riktigt hade förstått var att kritiken funnits lika länge som själva kärnkraften, och att den först formulerades av de vetenskapsmän och forskare som var med och utvecklade atombomben. Ingen kunde avfärda dem som okunniga när de försökte förklara vilka konsekvenserna kunde bli. Därefter kom kritiken från näringslivet som reagerade genom inte vilja utveckla civil kärnkraft. Ingen kunde överblicka om den någonsin skulle bli lönsam. Avfallsproblemen diskuterades inte, eftersom entusiasterna förklarade att avfallet skulle bli bränsle i nästa generations reaktorer. Kärnkraftsförespråkarna hade obegränsade resurser till sitt förfogande: anslagen kom från militära källor. När jag nu fördjupat mig i bakgrunden till de pågående kärnkraftskatastroferna i Tjernobyl och Fukushima och i de eviga konflikterna av inrikespolitisk och utrikespolitisk natur har slutsatsen blivit att det inte är så illa som jag trodde. Det är mycket värre. v
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 5
2014-01-16 12.57
De radioaktiva ämnen som hanteras i kärnkraftverk används också i kärnvapen. Det är förklaringen till att forskning kring de militärt ointressanta alternativen inte fick några nämnvärda resurser under 1900-talet. Många annars omdömesgilla människor tror än i dag att det bästa sättet att producera el är via ångturbiner som får sin värme från samma råvara som används i atombomber. De hörs ofta upprepa: ”Det finns inga alternativ.” Men om det är något som alltid har funnits är det alternativ till kärnkraft.
vi
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 6
2014-01-16 12.57
1. Ett nytt ord i en ny tid
Från början hette det atomkraft. Vid någon tidpunkt, kanske i mitten av 1970-talet, måste atomlobbyns marknadsförare ha bestämt sig för att det ordet hade fått för dålig klang, att det var alltför sammanlänkat med atombomben. Ibland har jag försökt föreställa mig det sammanträde där man kom fram till vad saken i stället skulle kallas. Den som kom fram till ”kärnan” borde ha fått medalj. Ett så alltigenom positivt laddat ord! Ursprunget till allt gott, något som ger näring och liv. Det fungerar på många språk. Det tar vi! Kärnkraften lanserades under samma epok som kärnfamiljen. De båda företeelserna har samma kärna i ordet, nuclear power och nuclear family. De utgör en sorts dyster slutpunkt för en epok av våldsam manlighet som under 1900-talet skördade 183 miljoner liv i namn av olika ideologier. Siffran kommer från Peter Englund, som konstaterar att fler människor dödades det århundradet än under alla föregående sekel sammanlagt. 3 Atombomben blev en logisk kulmen på en kultur av sanslös massförstörelse, iscensatt av vita män som betraktade sig själva som överlägsna alla andra levande varelser. Kolonialismen, rasismen, nazismen, fascismen, kommunismen, dessa -ismer inger fasa, även om många av de värsta illdåden begicks i namn av frihet och demokrati. Dit hör att usa i augusti 1945 fällde historiens hittills enda atombomber i krig över Hiroshima och Nagasaki. Amerikanska barn får fortfarande lära sig i skolan att atombomberna var nödvändiga för att rädda frihet och demokrati,4 trots att kriget redan var avgjort när de fälldes. Den enda 11
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 11
2014-01-16 12.57
anledningen till att de fälldes var att de amerikanska militärer som hade utvecklat dem ansåg att de måste testas. Om Hitler inte hade infört yrkesförbud för judiska vetenskapsmän hade historien kanske utvecklats annorlunda: nu tvingades Europas ledande kärnfysiker fly. De flesta kom till usa . När Tyskland hade invaderat Polen i september 1939 övertalade den ungersk-judiske kärnfysikern och pacifisten (!) Leo Szilard president Roosevelt att satsa på atombomben. Han ansåg att endast en atombomb skulle kunna stoppa Hitler. Militären var skeptisk, en sådan bomb kunde knappast vara möjlig. 5 Många av förloppets häpnadsväckande detaljer berättas på ett lättillgängligt sätt av Peter Glas i Först blir det alldeles vitt. En bok om atombomben. I juli 1940 bildades en nationell amerikansk försvarsforskningskommitté, National Defence Research Council, nrdc , och ett år senare presenterades vad man kommit fram till: det gick att tillverka en liten bomb med enorm sprängkraft, men det skulle krävas väldiga investeringar. President Roosevelt sa ja och utsåg sig själv till högste chef. En kommitté på sex man skulle fatta besluten. De medverkande fysikerna skulle arbeta under tystnadsplikt, allt skulle vara hemligt och varken kongressen eller senaten skulle tillfrågas.6 Det fanns inga ekonomiska begränsningar. Alla tänkbara metoder för att få fram atombombsmaterial skulle prövas, samtidigt, i det som fick beteckningen Manhattanprojektet. Dess ledare, Enrico Fermi, konstruerade världens första kärnreaktor mitt inne i Chicago och lyckades planenligt starta och avbryta en kedjereaktion med klyvning av uran -235-atomer. Just avbrytandet var viktigt – reaktorn saknade kylsystem. Det var i december 1943 som kärnklyvningen gick från teori till praktik, utan att någon utomstående visste vad som hade hänt.7 56 000 anställda arbetade i andra världskrigets slut runt om i usa i hemliga anläggningar, utan att veta vad de sysslade med. Manhattanprojektet leddes av general Leslie Groves. Han hade anställt fysikern Robert Oppenheimer som han bedömde som lämplig att leda projektet, trots dennes kända förbindelser med kommunister och kommunistsympatisörer.8 I juni 1945, när Tyskland redan var besegrat, var bomben klar. 12
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 12
2014-01-16 12.57
Leo Szilard, som sett till att bombutvecklingen kom igång, ville inte att den skulle användas. Bjud hellre in Japan och andra länder till en provsprängning på en avlägsen ö, föreslog han. Kräv sedan omedelbar kapitulation. Szilard fick 70 andra fysiker med på sitt krav att bomben inte skulle användas. 12 april 1945 avled president Roosevelt i en plötslig hjärnblödning. Vicepresident Harry Truman som nu tillträdde som president visste ingenting om atombomben, vilket säger något om graden av hemlighållande.9 Kostnaden blev två miljarder dollar. Av den summan var det bara en bråkdel som gick till själva forskningen. Det som kostade var byggnader, vägar och avancerade apparater. Uranseparationsanläggningen i Oak Ridge var som en egen industristad.10 Den 6 augusti 1945 släpptes den första bomben, med en uranladdning, över Hiroshima. Staden blev ödelagd, 90 000–120 000 människor dog, direkt av detonationen eller under de närmast följande dagarna. Över Nagasaki fälldes den 9 augusti en andra bomb, med en plutoniumladdning. 60 000–70 000 människor dog av explosionen eller dagarna efter den. De närmaste fem åren efter bombningarna dog ytterligare 270 000 personer i de båda städerna11 och under årtionden har människor sedan dess dött av cancer som orsakats av joniserande strålning. Några dagar senare var kriget över. Bomberna hade framställts på bara tre år av de 130 000 personer som arbetade i Man hattanprojektet.12 I essän ”En dag med tre färger” ger Peter Englund en skildring av atombombsträffarna. Temperaturen i träffpunkten i Nagasaki uppgick till 3 000–4 000 grader Celsius. Än en gång hade 1900-talshistorien gjort ett av sina oväntade språng, och detta var kanske det största av dem alla. Den här lössläppta kraften hade varit så ofantlig att den på något vis gjorde de döda mer än döda, samtidigt som de lämnat de levande med något mindre än liv. Alla skapta katastrofer hade fram till denna tidpunkt i historien varit en fara för civilisationen, men denna var ett hot mot livet självt.13
13
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 13
2014-01-16 12.57
Den amerikanska ockupationsmakten utfärdade fotoförbud för Hiroshima och Nagasaki. Japansk press förbjöds att nämna bombningarna. Fotografier av förödelsen konfiskerades. Foto grafen Yosuke Yamahata lyckades bevara bilder som han tagit det första dygnet. Några av dem återges i Englunds bok. Fotografen insjuknade i tarmcancer tjugo år senare och avled i april 1966, 48 år gammal.14 Den amerikanska ockupationsmaktens fotoförbud, och förbudet för japansk press att nämna bombningarna, var de första av en lång rad liknande förbud i atomsammanhang. Förbudens effekt på opinionsbildningen är ännu outforskad. All forskning kring de långsiktiga effekterna av atombomberna kontrollerades av den amerikanska regeringen. Forskare fick inte tillgång till databaser och cancerregister. Ett vetenskapligt grundproblem var att både den grupp som skulle studeras och kontrollgruppen hade utsatts för strålning. Hur skulle man då kunna påvisa skillnader?15 Vid krigsslutet oroade sig amerikanerna för att Tyskland kunde ha ett eget atombombsprogram, eller planer på fredliga kärnreaktorer. Ingenting sådant fick falla i Sovjetunionens händer, eller för den delen i fransmännens. Det visade sig att tyskarna i stället hade satsat massivt på Wernher von Brauns Wunder-Waffen, konventionella raketer. I atomkapplöpningen hade den nazistiska diktaturens inbördes konkurrerande maktgrupperingar inte kunnat enas om en satsning som motsvarade usa:s enorma Manhattanprojekt. En ledande kärnfysiker som stannat i Tyskland var Werner Heisenberg. Han tycks själv ha handlat så som han 1941 hade föreslagit för dansken Niels Bohr att alla världens kärnfysiker skulle göra: de borde avråda sina regeringar från att satsa på atombomben, med hänvisning till att det var ett alltför dyrbart och osäkert projekt. Kanske undkom världen en tysk atombomb för att Heisenberg inte hade samma glödande lust att förgöra fienden som västmakternas forskare? Många av dem trodde att 14
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 14
2014-01-16 12.57
de producerade ett engångsvapen som enbart skulle användas mot Hitler.16 Kärnkraften föddes alltså som vapen. Varje typ av kärnkraft hör ihop med sin egen atombomb: dagens uranreaktorer med uranbomber, bridreaktorerna med plutoniumbomber och fusionskraften med vätebomber.17 Bomberna var från början det viktiga. Idén om att samtidigt producera el för fredliga ändamål tycks ha uppstått som en produkt av politikers och forskares dåliga samveten, i kombination med en begriplig önskan att få ut något nyttigt av de enorma militära investeringarna. En energikälla med sådan kapacitet för ödeläggelse måste kunna utvecklas för fredliga syften! Men hur den skulle användas hade man vaga begrepp om. Ändå blev många länders politiker och näringslivsledare övertygade om att atomkraft var lösningen på framtidens energiproblem. Den militära satsningen ledde till en flygande start för den civila kärnkraftsutbyggnaden. Alla energipolitiska avgöranden blev snedvridna, både i Sverige och i andra länder. Som den svenske fysikprofessorn och nobelpristagaren Hannes Alfvén skrev: ”Det centrala problemet blev inte hur man effektivast skulle täcka energibehovet, utan hur man på bästa sätt skulle lansera atomenergin.”18 Kanske är det dags att ta till sig hans ord från 1973: Vi måste alltså starta ett radikalt nytänkande. Se problemet från den enskilda individens och från samhällets synpunkt, inte från deras synpunkt som vill rädda de milliarder och all den politiska prestige som satsats på fissionsreaktorer.19 fn:s stora miljökonferens i Stockholm 1972 enades om en appell
till alla världens länder att öka antalet anläggningar för utvinning av atomenergi. Enligt Alfvén innebar det i praktiken klartecken för massfabrikation av plutonium och förutsättningar för atombombstillverkning överallt. 20 Han presenterade också en lista med förslag till hur världens energiproblem skulle kunna lösas. Utgångspunkten var att skräcken för att olja och gas skulle ta slut var överdriven. Det skulle i alla fall inte ske före år 2000, som 15
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 15
2014-01-16 12.57
många hävdade på 1970-talet, och kolet skulle räcka i hundratals år: Om forskning av samma kvalitet och kvantitet som ägnats fissionsenergin satsas på icke-nedsmutsande hantering av fossilt bränsle, kan detta klara världens energibehov mycket länge och antagligen på ett ur miljösynpunkt acceptabelt sätt. Det finns ett flertal metoder att utnyttja världens enorma koltillgångar. 21
Andra världskrigets vapenromantik hade i 1950-talets euforiska efterkrigsatmosfär omvandlats till dyrkan av atomvapen och atomkraft hos ministrar och forskare. Atomen var framtiden. Hannes Alfvén hade många lika skeptiska kolleger bland fysiker runt om i världen, men de nådde inte fram till beslutsfattarna med sin kritik. Den gången var de alla män. Kvinnornas roll i kärnfamiljen – en historiskt ny familjetyp – hade varit att hålla sig hemma med barnen och inte lägga sig i samhällsdebatten. 1800-talets tro på auktoriteter var orubbad. I alla länder förvånades nu de styrande över ett växande kvinnodominerat motstånd medan maktens män i politiken, militären och industrin framgångsrikt samarbetade för att tvinga på kritiska medborgare ”fredlig” kärnkraft.
16
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 16
2014-01-16 12.57
2. Reaktortyper – verklighet och drömmar
Kärnkraft kan inte rädda världen från växthuseffekten, i synnerhet inte om den byggs ut i stor skala. Det finns också många andra orsaker till att kraftbolag i dag funderar över kärnkraftens framtid. Till de odiskutabla riskerna hör att en reaktor plötsligt kan bli obrukbar. Andra kraftverk går att reparera efter en olycka. Många reaktorer är stängda i förtid, samtidigt som saneringen efter en olycka kostar pengar i all framtid. Sker det dessutom radioaktiva utsläpp blir marken i omgivningen förstörd och stora områden måste utrymmas. Lidandet för människor och djur går inte att mäta, men de mätbara ekonomiska förlusterna blir enorma. Enligt en kostnadsberäkning 2012 från Fukushimas ägare Tepco kommer saneringen efter katastrofen att kosta omkring 830 miljarder kronor. 22 Enligt andra beräkningar kommer kostnaden snarare att bli 1 500 miljarder kronor. 23 Kärnkraft är ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten. I motsats till vad de flesta tror är själva reaktortillverkningen inte heller en god affär. Alla reaktorer genom tiderna har uppförts med öppet eller dolt statligt stöd. ”Ingen leverantör har tjänat pengar på att sälja elproducerande reaktorer. Detta är det största misslyckande som har förekommit i något projekt i industrihistorien i världen”, skriver Amory Lovins i Winning the oil endgame (2005). 24 Det är alltså inte ekonomisk vinst som 17
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 17
2014-01-16 12.57
har varit motivet när kärnkraften lanserats, som många tror. Men om det inte är vinst, vad kan det då vara? Det finns inga sakskäl för kärnkraft. De som kämpar för en fortsatt utbyggnad framstår som företrädare för en tro, en teknikreligion som i en sekulariserad tid förlorar terräng på samma sätt som andra reli giösa rörelser. En del teknisk information är oundviklig här. Dagens kärnkraftverk fungerar genom klyvning av atomkärnor i grundämnet uran -235. Processen kallas fission, i motsats till fusion, en teknik som ännu inte fungerar i kraftverk. Vid fusion är målet att efterlikna solens sätt att producera energi genom att slå samman atom kärnorna i stället för att klyva dem. Det som sker i dagens kärnkraftverk skiljer sig inte mycket från vad som händer i andra kraftverk där vatten hettas upp för att producera ånga som driver en turbin och en generator. Den typen kallas termiska kraftverk. En tredjedel av den frigjorda energin blir el och två tredjedelar blir uppvärmt kylvatten. Skillnaden mellan kärnkraftverk och andra sådana kraftverk är farligheten och slöseriet, som understryks av att mindre än 1 procent av kärnbränslets energiinnehåll kan utnyttjas i dagens reaktorer. Vilket bränsle som helst kan användas i termiska kraftverk. Sett över hela världen är kol tyvärr vanligast. Bränslen som olja, gas, sopor, halm eller flis går också bra. Biobränslen är vanligast i Sverige. Här går kärnkraftverkens varma kylvatten direkt ut i havet, där det märks mindre än i Europas floder. Om det varma vattnet tas tillvara som fjärrvärme kallas anläggningen kraftvärmeverk, en beprövad teknik som är vanlig i andra termiska kraftverk i vårt land. Tanken att använda svensk kärnkraft till fjärrvärme avskrevs på 1970-talet. Slutprodukten i en kärnreaktor blir utbränt kärnbränsle, avfall som är radioaktivt under oöverskådlig tid. Kärnkraftens förespråkare brukar hävda att det blir väldigt lite avfall. Det beror på hur man räknar. Uranbrytningen ger enorma volymer radioaktivt avfall. Dessa uranium tailings, ”uransvansar”, förvaras ofta under 18
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 18
2014-01-16 12.57
bar himmel. 1980 uppgick mängden sådan slagg enbart i den amerikanska delstaten New Mexico till 60 miljoner ton. Med den då planerade utbyggnaden beräknades mängden år 2000 bli omkring en miljard ton. 25 Siffror kring hur mycket uranbrytningsslagg som finns i dag är svåra att hitta. Kärnkraftsindustrin har inget intresse av att de blir kända. Det kan handla om 20 miljoner ton per år, enligt en uppskattning från International Atomic Energy Agency (iaea) gjord 199226, eller ”stora volymer, ibland en miljon ton vid en enda anläggning” enligt en omfattande iaea-studie från 200427 där man redan på första sidan slår fast att miljö- och strålningssynpunkter ofta har förbisetts i hanteringen av detta avfall. Ibland har den radioaktiva sanden till och med blandats i betong för byggnadsändamål. På samma sätt blundar förespråkarna när de framställer kärnk raften som fri från koldioxidutsläpp. När det gäller avfallsmängden producerar kärnkraften under sin livscykel ungefär lika mycket avfall som kolkraftverk. Kärnkraft nämns inte i Kyotoprotokollets paragraf 2 som en metod för att rädda klimatet och räknas inte till de förnybara energikällorna i eu:s Lissabon fördrag 2007. 28 En studie från Stanforduniversitetet i usa av växthuseffekter, luftföroreningar och energisäkerhet hos nio olika energikällor visade att kärnkraften hade de näst största koldioxidutsläppen. Endast kol har större utsläpp, om energikällans hela livscykel räknas – och man räknar in de utsläpp som sker i annan kraftproduktion under tiden från beslut fram till driftstart. Förnybara energikällor kommer igång snabbt och bidrar direkt till minskade utsläpp, medan en reaktor kräver lång tid för beslut och byggande. 29 En annan sammanvägning av 103 livscykelanalyser av olika kraftkällors koldioxidutsläpp kom till samma resultat: näst efter kol och olja släpper kärnkraft ut mest koldioxid. Enbart produktionen av byggmaterial för en reaktor står för en ansenlig mängd utsläpp: per reaktor krävs i genomsnitt 170 000 ton 19
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 19
2014-01-16 12.57
betong, 32 000 ton stål, 1 363 ton koppar och 205 464 ton andra material.30 När kraftbolaget Eon i annonser 2009 presenterade kärnkraften som koldioxidfri anmäldes de till Konsumentverket för vilse ledande marknadsföring. Paul Rimmerfors och Birgitta Ohlsson från Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen lyckades genom sin anmälan stoppa Eons påstående att kärnkraften är koldioxidfri. Eons advokatbyrå försvarade först kraftbolagets linje i en 58-sidig promemoria, men gjorde efter åtta månader en helomvändning. Så här stod det i advokatbyråns brev till Konsumentverket: E.ON Sverige ab (”E.ON”) har beslutat att inte längre använda sig av marknadsföringspåståendena ”Dess stora fördel är att det är en helt koldioxidfri energikälla”, ”en helt koldioxidfri energikälla” eller andra påståenden av väsentligen samma art relaterat till kärnkraft.”31
Man kunde tro att en sådan reträtt skulle väcka uppmärksamhet, men få märkte att den skett. När Paul Rimmerfors undrade hur Konsumentverket skulle informera allmänheten blev svaret att verket inte brukar underrätta medierna om överenskommelser som nåtts utan prövning i domstol.32 Det felaktiga påståendet om kärnkraften som fri från koldioxidutsläpp dyker fortfarande upp i annonsbilagor. Om kärnkraftsintressenter distribuerar budskapet i bilagor i dagstidningar är det enligt lagens synsätt inte reklam. Dessa lyder under tryckfrihetsförordningen. På det sättet kan vilseledande påståenden i den årliga annonsbilagan ”Allt om atomen”33 delas ut gratis till skolor och används i undervisningen.34 Det kan ses som fullföljandet av en propagandatradition som inleddes i kärnkraftens barndom. Den som tror att kärnkraft kan rädda världen från växthuseffekten har åtminstone förstått att ett varmare klimat är ett problem som kräver åtgärder. Men den som tror att snabba åtgärder krävs kan inte hoppas på kärnkraften. Den komplicerade tekniken och de ständigt hårdare säkerhetskraven gör utbyggnaden hopplöst långsam. 20
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 20
2014-01-16 12.57
Den vanligaste reaktortypen i dag är en fissionsreaktor, en process där alltså atomkärnor klyvs, med anrikat uran som bränsle och lättvatten som moderator för att bromsa neutronerna. Anrikning av uran är en oerhört energikrävande process, som krävs för att man ska få fram bränsle till lättvattenreaktorer. Bränslet måste anrikas tills det utgörs av 4 procent uran -235. Vanligt vatten kallas i kärnkraftssammanhang för ”lätt”. De första svenska reaktorerna byggde på en teknik som i dag främst används i Kanada, med naturligt, icke anrikat, uran och tungt vatten. Tungt vatten har en deuteriumatom i stället för lättvattnets väteatom. Till de tidigaste kritikerna av atomkraften hörde Harold Urey, nobelpristagare i kemi 1934. Det var han som upptäckte den radioaktiva isotopen deuterium. Han varnade för att en atom energianläggning skulle bli stor och komplicerad. Det bästa vore enligt hans mening att inte utveckla sådana kraftverk och på sätt minska risken för spridning av atombomber. Den kritiken fick inget fäste i den svenska debatten.35 1960-talets svenska storsatsning Marviken var en tungvatten reaktor. Projektet misslyckades och avvecklades 1970 för att omvandlas till världens första oljeeldade atomkraftverk (se s. 90). Tillverkning av tungt vatten är komplicerat och energikrävande. (Den norska motståndsrörelsens sabotage mot tungvattenfabriken i Rjukan bidrog till att Tyskland inte fick fram någon atombomb under kriget.) De tidiga svenska tungvattenplanerna byggde på att vårt land har stora tillgångar av naturligt uran – och att det skulle gå att utveckla en inhemsk atombomb. Naturligt uran består till största delen av uran -238. Den radioaktiva isotop som krävs i en lättvattenreaktor är uran -235, som endast utgör 0,7 procent av den uranmalm som bryts. 99,3 procent blir alltså radioaktivt avfall vid gruvorna, med åtföljande spridning av radioaktivitet i omgivingen. usa satsade från början på vanligt vatten i lättvattenreaktorer,
som kräver högre halt av uran -235. Då kunde de enorma anrikningsanläggningar som byggts upp för andra världskrigets 21
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 21
2014-01-16 12.57
atom- och vätebombsframställning komma till nytta. Den tekniken blev genom usa:s aggressiva reaktorexport dominerande i världen. I Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen byggdes andra reaktortyper, med gas och grafit i stället för vatten. Dessa överges nu av åldersskäl. De nya reaktorer som byggs i dag är lättvatten reaktorer av i princip samma typ som den första generationen. Något skifte till en ny reaktorteknik har inte inträffat, även om säkerhetskraven har skärpts. Ganska snart inriktades även de svenska utbyggnadsplanerna på lättvattenreaktorer. Sådana kan utformas antingen som kokar vattenreaktorer eller tryckvattenreaktorer, båda utvecklade på 1950-talet. Den första reaktorn som togs i drift i Sverige var Oskarshamn 1, en lättvattenreaktor av kokarvattentyp som levererades av Asea-Atom. Tekniken kan sammanfattas så här: ”Kokarreaktorn bygger på den enklaste principen: Den vid kärnklyvningen frigjorda energin uppvärmer vatten till kokning och vattenångan driver en turbin som i sin tur driver den elektriska generatorn. När ångan har passerat turbinen kyls den i en kondensor och kondenserar till vatten som återförs till reaktorhärden för att på nytt koka, etc.” De flesta av dagens svenska reaktorer är kokarvattenreaktorer från Asea-Atom. Ringhals 2, 3 och 4 är tryckvattenreaktorer från Westinghouse. ”Principen för tryckvattenreaktorn är något mer komplicerad. I denna reaktor hålls vattnet under så högt tryck att det inte kan koka utan endast upphettas och leder bort värmeenergi från reaktorhärden.”36 En av många entusiastiska experter, fysikprofessorn Tor R agnar Gerholm, presenterade tekniken så här i succéboken Futurum exaktum: den tekniska utmaningen (1972):37 Man måste ha klart för sig att aldrig någonsin har en ny teknologi introducerats där säkerhetsfrågorna ägnats en så intensiv uppmärksamhet som just kärnkraftens. (s. 66) […] Vad beträffar den nu aktuella typen av kärnkraftverk kan utan tvekan sägas att de är idiotsäkra. Dessa reaktorer
22
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 22
2014-01-16 12.57
är konstruerade så att de nätt och jämt fungerar. Vad som än händer med dem avstannar kärnreaktionerna alldeles automatiskt. […] Man kan naturligtvis inte utesluta olyckshändelser av mera konventionellt slag, som brand och översvämningar. Men sannolikheten för en mindre olyckshändelse, som inte skulle leda till personskador, kan beräknas till 1:1000. (s. 67)
Dagens lättvattenreaktorer presenterades från början som en övergångsteknik. De skulle bara gå i 25 år, för att sedan ersättas av bridreaktorer som skulle fungera som mirakelmaskiner. De skulle producera mer bränsle än de förbrukade, därav breed, ”avla”, i namnet. Sådana beräknades finnas i drift år 1965. Många trodde att bridreaktorerna senare, i den avlägsna framtiden omkring år 2000, skulle ersättas av den oändliga energikällan fusion. Eftersom den första prototypen i dag antas bli klar tidigast 2020 är det en teknik som av de allt färre ”troende” beräknas färdig för kommersiell drift tidigast 2050. 1970-talets framtidsdrömmar presenterades så här i Energipolitik för ökad välfärd, ett studiecirkelsmaterial från Socialdemokratiska partiet: Snabba reaktorer, så kallade bridreaktorer, håller på att utvecklas. Det mest intressanta med de snabba reaktorerna är deras höga verkningsgrad. Med hjälp av bridreaktorer kan man få ut 75 gånger mer energi ur världens urantillgångar än med lättvattenreaktorer. Samtidigt innebär bridreaktorerna mycket större risker än andra reaktorer, både vad gäller bränsle, haveririsker och avfall. Bränslet plutonium skulle om dessa reaktorer kommer igång spela samma roll som oljan gör idag. Men det är samtidigt det farligaste ämnet vi känner till. Uranet blir som energikälla liksom oljan ett kort mellanspel i vår energiförsörjning om inte bridreaktorerna kan utvecklas till säkra energikällor. Med nuvarande kunskaper kan de förmodligen inte sättas i kommersiell drift förrän långt in på 80-talet. [Här avses alltså 1980-talet, min anm.]
23
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 23
2014-01-16 12.57
Värmen från en reaktor används via ångturbiner till att driva elektriska generatorer. Enbart en tredjedel av värmen kan då omvandlas till elström. Resten av värmen måste kylas bort, antingen genom luftkylning i stora kyltorn eller genom att varmvattnet släpps ut i vattendragen. Båda kylformerna har sina nackdelar. Kyltornen orsakar dimbildning, vattnet i utsläppsområdet värms upp så kraftigt att växt- och djurliv störs. 38
Det fanns således insikt om vilket energislöseri kärnkraften innebar. En ruta på sidan 30 avslutar detta resonemang. Rubriken är ”Fundera”: Experterna har tänkt mycket över hur man ska kunna ta tillvara överskottsvärmen från kärnkraftverken. Det har föreslagits både jättelika trädgårdsanläggningar och transporter av vattnet för uppvärmning av bostäder och industrier. Har ni i cirkeln några förslag?
Förmodligen inkom sådana förslag till partistyrelsen, för att lagras tillsammans med resultaten av alla andra bortglömda samråd som utgör grunden för demokratin. I den offentliga debatten diskuterades länge på allvar om man skulle bygga en hetvattentunnel från Forsmark till Stockholm för att förse huvudstaden med billig fjärrvärme. Planerna kom aldrig så långt att det uppstod en organiserad motståndsrörelse. Kanske föll tanken på att kloka kärnkraftsanhängare insåg att sårbarheten skulle bli oacceptabel. I studiematerialets avsnitt om bränsleförsörjningen presenteras de svenska uranfyndigheterna i Billingen: ”På sikt är det alltså möjligt att täcka en stor del av det svenska uranbehovet genom inhemsk brytning. Tills vidare är vi hänvisade till import. Vi blir i dessa fall ungefär lika beroende av utländska olje- eller energibolag som vi idag är i fråga om oljan.”39 Oberoende av de oljeproducerande Opec-länderna hade annars ofta anförts som motiv för att införa kärnkraft. Tydligen kunde Sveriges vana vid beroende av utländska makter duga lika bra som argument för kärnkraft – med importerat uran. Om 24
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 24
2014-01-16 12.57
partimedlemmarna insett att det i fråga om kärnkraften gällde ett beroende av usa , som på 1970-talet hade väldigt dåligt rykte bland socialdemokrater, hade det blivit svårare att få stöd för den nya energikällan. Avsnittet om fusionsenergi i studiematerialet gjorde inget försök att dölja de tekniska svårigheter som är förknippade med denna framtida drömteknik. Slutraderna är ändå optimistiska: Med tanke på den betydelse som fusionskraften kan få för världens energiförsörjning i framtiden och de möjligheter till utveckling den ger är det mycket viktigt att vi – genom samhället – satsar resurser på forskningen. Om forskningen lyckas, så står vi idag i en övergångsperiod. Svårigheterna kommer att lösas. Olja, kol och uran blir korta parenteser i ”energihistorien”.40
Svårigheterna kommer att lösas! Det var partistyrelsen säkert övertygad om. Prototyper byggdes i olika länder, och stängdes. Det blev inget kommersiellt bridreaktorprojekt. Bränslet är plutonium, ett av de farligaste ämnen som mänskligheten skapat. Det kan genom upparbetning utvinnas ur använt bränsle från lättvattenreaktorer. Den tekniken planerade Sverige från början att använda. Det utbrända bränslet skulle skickas utomlands för upparbetning. Så sker inte längre, nu tror ingen att plutonium från svenska reaktorer ska användas i bridreaktorer. Det anses mindre riskfyllt att begrava det tillsammans med resten av det utbrända bränslet. De ”bättre” tekniska lösningar som var utgångspunkten när dagens kärnkraftverk lanserades har således inte visat sig fungera i praktiken. Därför handlar alla utbyggnadsplaner fortfarande om den energitekniskt bristfälliga fissionskraften.
25
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 25
2014-01-16 12.57
Fusion – en framtidsvision sedan 1945 Det område av kärnkraftsindustrin där karaktären av orealistisk dröm lever kvar starkast är fusion. I en ledare i Svenska Dagbladet 23/1 2004 kunde man läsa: ”Vinterlandet behöver värme.” Det hade gått 18 år sedan Tjernobylkatastrofen. Ledarredaktionen gav ett glasklart svar på sin egen fråga: ”Vilken är då framtidens stora energikälla? Det finns nog egentligen bara ett energislag som har riktigt stora möjligheter att utvecklas. Kärnkraften.” Kanske inte dagens fissionsreaktorer, men fusionskraft! Den tekniken lyftes än en gång fram som ”en närmast outtömlig energikälla”. Fusion har funnits som vision sedan 1945. Den demonstrationsreaktor, iter , som nu byggs i Frankrike kommer alltså, som vi sett, att fungera tidigast 2020. Målet är att den under 400 sekunder (just det: sekunder) ska producera 400 mw el.41 Man vill visa att principen kan fungera, vilket är osäkert. Att fusion ändå omges med sådana förväntningar beror på andra faktorer än energitekniska fördelar, bland annat de många nya arbetstillfällen som uppstår under byggtiden. Om dagens reaktorer från början byggdes med insikten att de var en tekniskt mindre lyckad lösning försvarades utbyggnaden på ett paradoxalt sätt med argumentet att de första reaktorerna inte skulle vara i drift särskilt länge, bara till år 2000. Det årtalet betraktades under större delen av 1900-talet som ett så avlägset datum att det knappt fanns i sinnevärlden, det var snarast science fiction. Att det krävs temperaturer på 100 miljoner grader för att slå samman atomkärnor är visserligen ett problem, men inte olösligt! Vänta bara. Och väntat har världen gjort. År 2000 kom och gick. Nu ser man sällan något årtal, förespråkarna har blivit mer ödmjuka. Från början brukade de hävda att fusionskraft skulle finnas i kommersiell drift om 20–25 år. I dag brukar de ange att en fusionsprototyp kan finnas om 40–50 år.
26
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 26
2014-01-16 12.57
1990 intervjuade jag Lawrence Lidsky, professor i reaktorteknologi vid mit, Massachussetts Institute of Technology, i Boston i usa . Den kritik som Lidsky riktade mot iter-modellen av fusionsreaktor och mot dagens kärnkraftverk känns mer aktuell än någonsin. Jag kan tyvärr inte be honom uppdatera intervjun, han avled 2002.42 Lidsky var en sympatisk och otidsenlig person som såg som sin uppgift i livet att förbättra världen. Dagens reaktorer trodde han aldrig på, redan som ung satsade han på fusion, som han trodde skulle vara bättre. Men han bytte åsikt och hoppade av, efter 20 års fusionsforskning hade han gett upp. Hans slutsats blev: ”Även om fusionsprogrammet leder till en reaktor, kommer ingen att vilja ha den.” Han gick i stället in för att utveckla en liten gaskyld reaktor. Den skulle kunna serietillverkas som ett flygplan och levereras i ett färdigt paket till kunden. Han beskrev, mycket underhållande, hur kärnkraftsindustrin blivit offer för sina egna förenklingar: Man sa att en kärnreaktor var ett vanligt enkelt sätt att koka vatten. Allmänheten insåg att det inte var så enkelt och kärnkraftsindustrin fick med tiden lära sig att det inte var så enkelt att göra vattenkokningen säker. I begynnelsen var reaktorerna små och förhållandevis säkra. Om allt ändå bröt samman, måste man ha en inneslutning för att undvika radioaktiva utsläpp. När konkurrensen hårdnade tänkte man: Ju mer el vi kan producera med samma dyra säkerhetssystem desto bättre. Storskaligheten skulle ge vinster. Ganska snart nåddes den punkt där man inte kunde vara alldeles säker på att inneslutningen skulle hålla.
När var det, vid ett visst årtal eller vid en viss reaktorstorlek? En storlek. Över 400 mw. Det är små reaktorer, så det här hände tidigt. I stället för att en olycka ledde till ekonomiska förluster, kunde den medföra radioaktiva utsläpp. Man övergick till stora konstruktioner som kräver ännu fler
27
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 27
2014-01-16 12.57
säkerhetssystem. Reaktorerna blev ännu dyrare. Och större. Och mer invecklade. Knappt någon kunde förstå dem eller klara av att sköta underhållet.
En så riskabel teknik utvecklades under tillskyndan av sakkunniga experter, hur kunde det komma sig? Lidskys förklaring var den magiska tilltron till vetenskap och tekniska framsteg som följde med andra världskriget. Den stora tekniska explosionen, folk var enormt entusiastiska. Man såg vad som kunde göras men insåg inte följderna. Se på den kemiska industrin, lantbrukstekniken, vägbyggandet. Allt vi gjorde under 1950- och 60-talet har gjort livet sämre. Förmodligen har vi gjort mer skada med vår obegränsade tilltro till kemisk teknik än med kärnkraft. Tänk på allt vi förgiftat.
Själv uppfattade Lidsky från början lättvattenreaktorerna som ”oestetiska”, stora och fula och omöjliga att anpassa till det amerikanska samhället. Tillsammans med sina studenter utarbetade han olika fusionsreaktorer med magnetsfält och plasma, den typ som kallas Tokamak. Till hans sorg blev de allihop lika stora, fula, dyra och radioaktiva. Då började det gå upp för mig att det kanske var något grundläggande fel med det här sättet att uppnå fusion. Då bör man göra något annat. Jag sa så; först försiktigt till energi departementet, DoE, som inte ville lyssna. Jag höjde tonen gradvis. Jag skrev en vetenskaplig artikel som fick en hel del uppmärksamhet. Då slutade de lyssna helt och hållet.
Den vetenskapliga artikeln populariserades och trycktes i Technology Review och en folkligare version i Washington Post. Det blev slutet på Lawrence Lidskys fusionskarriär. Gör det inte ont att överge något man arbetat med i mer än två decennier? Man får bestämma sig för vad som är viktigt. Det var tre saker: a) Det är bara arbete. b) Sanningen är sanningen, och c) Jag har en professorstjänst där jag sitter säkert.
28
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 28
2014-01-16 12.57
Om inte jag kan säga det, vem kan då göra det? Många håller med mig, men de har inte min frihet att säga vad de tycker. Om jag hade arbetat i ett statligt forskningslaboratorium och sagt samma sak, hade jag förlorat jobbet.
Om det någonsin blir en reaktor av detta lär kommersiell drift i alla fall inte vara aktuell förrän i mitten av 2000-talet. Är det ett moraliskt försvarbart tidsperspektiv? Man kan föreställa sig att någon år 1900 hade satt igång ett stort projekt som skulle ge resultat år 1985. Det innebär att den väg fusionsprogrammet nu följer är så löjligt svår att vi kan vara praktiskt taget säkra på att aldrig nå ända fram.
Finns det någon principiell gräns för hur lång tid en vetenskaplig insats kan pågå? Det här handlar inte om någon vetenskaplig insats. Det här är ett rent konstruktionsarbete. Ett bra vetenskapligt program kan inte misslyckas. Det leder hela tiden till nya upptäckter.
Om en ny katastrof av Tjernobyl-typ skulle drabba världen, kan man då introducera någon som helst ny reaktor i framtiden? Lawrence Lidskys svar var kort och osentimentalt. Nej. Då blir det inget mer.43
Om 40 år är det 2054. Då har fusionsforskningen pågått i mer än hundra år och kostat svindlande summor, till stor del via olika länders militärbudgetar. Att så många så länge drömde om fusion kan man förstå när man läser förespråkarnas löften inför framtiden. Bo Lehnert, professor i plasmafysik och termonukleära reaktioner vid kth i Stockholm, presenterade till exempel en lista över fusionskraften som energitekniskt underverk. Dess första punkt är: ”Fusionsenergin disponerar i praktiken outtömliga bränslereserver. Full utnyttjat motsvarar en liter vatten cirka etthundra liter bensin.” Andra löften går i samma stil: ”Värmen är tillräcklig för att omvandla allting, inklusive avfall, till dess elementära atomer: 29
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 29
2014-01-16 12.57
rent syre, kol, väte, järn, koppar, o s v. Genom olika metoder kan det bli möjligt att samla upp och sortera dessa element för total återanvändning.” ”När kommer fusionsreaktorn?” var Bo Lehnerts avslutande fråga, som någon redaktör förmodligen hade tvingat på honom. Året är 1973 och han avfärdar frågan som ”i flera avseenden en absurditet”, ty om man visste svaret behövdes ingen forskning: Frågan om fusionsreaktorn kan komma före år 2000 är emellertid också i hög grad beroende av ett politiskt ställningstagande och på de resurser, som härigenom ställdes till förfogande. Har man råd att snåla med sådana resurser i fortsättningen, och vågar man ta ansvaret för detta?44
Om politiker i olika länder inte fortsatte satsa på fusion bevisade de alltså, enligt kärnkraftsförespråkarna, sin brist på ansvars tagande för framtidens energiförsörjning. I väntan på de utlovade bättre reaktortyperna, brider och fusion, får världen fortfarande nöja sig med den bristfälliga fissionen. Ingen reaktor som är i drift uppfyller dagens säkerhetskrav. Det gör endast de nu pågående reaktorbyggena. I Europa är de två: Olkiluoto 3 i Finland, och Flamanville 3 i Frankrike. De kallas ibland för en ”ny generation”, men bygger på gammal lättvattenteknik. Båda är många år försenade. En av orsakerna är de ständigt höjda säkerhetskraven. Två ”säkra” reaktorer ska alltså finnas i Europa omkring 2016. Ändå handlar det om en teknik som presenterades som säker när den lanserades på 1950-talet. Utbyggnaden i världen kulmi nerade 1985. Elproduktionen i kärnkraftverk ökade kraftigt fram till 1990. Därefter sjönk ökningstakten och 2006 kulminerade kärnkraftsproduktionen i världen.45 Starten av Finlands femte reaktor, Olkiluoto 3, som ursprung ligen skulle ske 2009, har skjutits upp gång på gång. Efter haveriet i Fukushima senarelades startdatum till 2014. Reaktorn ska bland annat tåla en krasch med ett stort flygplan, något som ingen reaktor klarar i dag.46 Det senaste budet om starten är 2016 och priset 30
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 30
2014-01-16 12.57
beräknas då ha stigit till 8,5 miljarder euro, från ursprungligen beräknade 3,2.47 I Europa finns 137 reaktorer i drift, enligt Nucleonics Weeks driftstatistik i augusti 2013, men det finns hur många flygplan och flygningar som helst. Att ett flygplan skulle krascha in i en reaktor är förstås lika osannolikt som att två skyskrapor i World Trade Center på Manhattan kunde träffas av flygplan. Eller att ett norskt militärplan skulle flyga rakt in i fjällväggen vid en av Kebnekaises toppar i Sverige – en helt osannolik flygolycka som ändå inträffade den 15 februari 2012. Som mest var drygt 440 reaktorer i drift. Vid halvårsskiftet 2013 fanns det 432 enligt Nucleonics Weeks månatliga driftstatistik. Då omfattade listan 50 reaktorer i Japan: av de 54 som var i drift före tsunamin räknas endast fyra som stängda. Men det fanns sex reaktorer vid Fukushima Dai-ichi. Hur skulle reaktorerna 5 och 6 kunna tas i drift igen? (Dai-ichi betyder nummer ett. Det finns också ett Fukushima II, Dai-ni, med fyra reaktorer.) Dessutom meddelade Japans dåvarande premiärminister Naoto Kan att de tre reaktorer som var i drift vid kärnkraftverket Hamaoka måste avvecklas på grund av jordbävningsrisken. Det blir fem reaktorer färre i Japan, eftersom den korrekta siffran för Japan alltså inte är 50 utan 45 reaktorer, av vilka inte en enda var i drift i september 2013. Tre reaktorer i usa stängdes 2013. Med dem borträknade blir antalet reaktorer i världen totalt 424. På grund av många små problem och den stora katastrofen i Fukushima har en föga uppmärksammad vändpunkt alltså redan inträffat: 2011 blev året då kärnkraftsavvecklingen i världen inleddes.
31
134707_Moberg_Ett extremt dyrt_ORIG.indd 31
2014-01-16 12.57
Åsa Moberg
Hur kunde vi hamna i en situation där en extremt dyr och livsfarlig energikälla betraktas som billig och klimatsmart? Och vad ska vi ta oss till med våra åldrande reaktorer? Med vass penna och stor sakkunskap går Åsa Moberg till botten med kärnkraftens smutsiga historia, och visar varför det är hög tid att gräva ned alla kärnkraftsplaner för gott.
Åsa Moberg (f. 1947) är journalist, författare och debattör. I samband med folkomröstningen 1980 blev hon en av landets mest välkända kärnkraftsmotståndare.
FÖRFATTARFOTO : C AT O L EIN OMSLAG : CONNY LIND S T RÖM
ÅSA MOBERG E T T E X T R E M T D Y R T O C H L I V S FA R L IG T S ÄT T AT T VÄ R M A VAT T E N EN BOK OM KÄRNKRAFT
Trodde du att striden om kärnkraften var över? Den har knappt börjat. Med katastrofen i Fukushima i färskt minne är frågan om kärnkraftens framtid akut. Ändå är handlingsförlamningen total bland svenska politiker – i debatten hörs till och med åsikten att vi bör bygga nya reaktorer.
t r y d t m e r t x e t Et t t ä s t g i l r a f s v i l och n e t t a v a m r ä v t t a
”De radioaktiva ämnen som hanteras i kärnkraftverk används också i kärnvapen. Det är förklaringen till att forskning kring de militärt ointressanta alternativen inte fick några nämnvärda resurser under 1900-talet. Många annars omdömesgilla människor tror än i dag att det bästa sättet att producera el är via ångturbiner som får sin värme från samma råvara som används i atombomber. De hörs ofta upprepa: ’Det finns inga alternativ.’ Men om det är något som alltid har funnits är det alternativ till kärnkraft.”
ISBN 978-91-27-13499-7
OMSLAG SBILD : © NARVIKK / G ET T Y IM AG ES
9 789127 134997
Moberg-Skyddsomslag-Original-Korr4-140117.indd Alla sidor
2014-01-22 17:26