ERIK PETERSSON
Den skoningslöse
EN BIOGRAFI ÖVER KARL IX
»Fascinerande biografi.» DN »Här finns alla ingredienser som hör en spännande historia till – rivalitet mellan släktingar, maktkamp, inbördeskrig och ond bråd död.» Populär Historia
Karl IX_pocket.indd 4
09-03-25 10.45.06
innehåll
förord
9
bilden av karl ix
11
tidiga år
15 17 20 23 25
Gustav Vasas förändringar »Detta land är inte synnerligen folkrikt« Karls utbildning Karl under Erik XIV:s regering
uppror mot erik xiv Striderna
karls hertigdöme Danska kriget Den kringresande hertigen Nyköping och Örebro Bergsbruket Finnmarkerna i Värmland Karls förtrogna Hertigdömets förhållande till riket
resor och giftermål Bröllopet i Heidelberg Åter i Pfalz
karl i strid om religionen Johan och den nya ordningen Kyrkliga motsättningar mellan kungen och hertigen
familjeliv och spel om makten Närmandet till makten Johan och Karl mot riksrådet »Mig till vederkvickelse för min stora förra sorg«
brytningsår »Nu är Sverige blivet en man« Sigismund i Sverige Förberedelser för Sigismunds hemresa
Karl IX_pocket.indd 5
30 34 39 43 46 48 53 56 58 59 64 71 74 78 80 83 87 92 96 98 102 105 106 111
09-03-25 10.45.07
karl flyttar fram positionerna Ekonomiska bekymmer Motgångar i Söderköping Konflikt med ståthållarna Räfst med ris och kallvatten Mötet i Arboga
striden mellan sigismund och karl Sista försöket att förhandla Kraftmätningen vid Stegeborg Avgörandet vid Stångebro
sigismunds fall Karl tar makten över Sverige Sigismund störtas Hertigens andra erövring av Finland
blodbadet Upptakten till uppgörelsen Rättegången i Linköping Domarna och avrättningarna
kriget mot polen Vinterfälttåget 1600–1601 Sommarfälttåget 1601 Karls hemresa och fortsatt krigföring Slakten vid Kirkholm
dispyter med danmark Oktobermandatet och svält oroar folket Gränsmötet i Sjöaryd våren 1602 Det svåra läget våren 1603
karl, kronan och ständerna Riksdagen som Karls maktbas Nya och gamla förtrogna Med list utkorad konung Ny arvföljd tryggar kronan Misstänktas huvuden faller
115 119 12 1 12 5 129 131 135 13 8 141 1 46 150 154 159 162 166 170 172 17 6 180 184 187 190 194 199 201 2 04 207 210 2 12 2 15 2 17 22 1 223
Karl IX_pocket.indd 6
09-03-25 10.45.07
karls nyordningar Försök att ändra lagen Resterna av den »påviska surdegen« Göteborg grundas Karl och hans barn Erici och det påstådda mordförsöket
eriksgatan Adelns privilegiekrav Polska kriget och den ryska oredan Det uteblivna mötet i Wismar Förhållandet till de protestantiska makterna I forna kungars spår Hetsig diskussion om polska kriget
»gud haver straffat mig« Danskt krigshot »Förmådde jag tala, skulle jag tala« Kriget mot Danmark Slutet
bilden av en maktmänniska Karl som bondekung Karls personlighet Karl som regent
229 23 4 236 23 8 241 242 246 251 2 52 2 56 2 58 261 2 63 267 270 27 3 27 7 2 83 288 290 292 295
citat
298
referenser
302
källor och litteratur Otryckta källor Tryckta källor Litteratur
310 310 310 311
bildkällor
316
personregister
319
ortregister
329
Karl IX_pocket.indd 7
09-03-25 10.45.07
Karl IX_pocket.indd 8
09-03-25 10.45.07
Förord Karl IX har varit en synnerligen intressant person att följa under de år jag forskat och skrivit om honom. Han har visat sig både mer främmande och mer nära än jag trodde när jag påbörjade arbetet. Det är tid nu att låta honom bli huvudperson i den utveckling som ledde till att Sverige för en tid blev Europas starkaste stat efter Frankrike. Några saker som kommer att prägla framställningen vill jag ta upp redan här. För att underlätta läsningen har jag valt att modernisera de flesta citat som jag hämtat direkt från originalkällor. Även citat som andra har moderniserat i sin forskning under 1800- och tidigt 1900-tal har modifierats till modern stavning. När det gäller årtal och namn för biografiska uppgifter har jag i de allra flesta fall använt mig av Svenskt biografiskt lexikon, även om banden ännu bara omfattar till och med bokstaven R. I övriga fall har Nationalencyklopedin använts som referenslitteratur. Adelsmän som inte själva använde sig av sitt adelsnamn har fått det adliga namnet inom parentes, exempelvis Moritz Stensson (Leijonhufvud). Att skriva är ett ensamt arbete, men att få ihop en bok klarar man inte på egen hand. Jag har glädjen att tacka en rad personer som på olika sätt bidragit till att göra den här boken betydligt bättre. Först och främst vill jag tacka mitt förlag, Natur & Kultur, vars medarbetare visat all välvilja och trott på manuset hela vägen. Min redaktör, Agneta Engström, förtjänar hedersomnämnande för sitt intresse och engagemang för boken, från helheten till minsta detalj. Manuset har avsevärt förbättrats genom kritisk och uppmuntrande läsning av granskaren Bo Eriksson, historiker vid Stockholms universitet. Till mina föräldrar, min syster och min bror riktas ett varmt tack, eftersom de fått stå ut med mitt högst självupptagna arbete och ibland anlitats som bollplank och trogna läsare. Sist, men inte minst, vill jag tacka Ruben Wiwe, min gamle latinlärare som varit vänlig nog att kontrollera bokens motto, och Mikael Lindvall för alla givande diskussioner under långa löprundor. Erik Petersson, Linköping i november 2007 fö rord
Karl IX_pocket.indd 9
09-03-25 10.45.07
Karl IX (1550–1611) enligt en av de mest välkända målningarna, som troligen gjordes omkring 1605. Den karaktäristiska frisyren ska enligt en obekräftad tradition ha tillkommit för att dölja ett ärr som Karl ådragit sig i en duell.
Karl IX_pocket.indd 10
09-03-25 10.45.11
Bilden av Karl IX
Karl den nionde var, likasom alla konung Gustavs söner, av stark och reslig kroppsbyggnad, fulla tre alnar lång, ehuru den kortaste bland sina bröder. Pannan, i sig själv hög, syntes på ålderdomen än högre, sedan håret börjat falla bort. Av de glesa lämningarna framkammades smala lockar, en mitt över hjässan och en på vardera sidan, så att alla tre möttes främst över pannan. Ögonen var blå, utmärkt skarpa, näsan hög, knävelbårar [mustasch] och pipskägg korta. Ansiktet var i sig självt vackert, uttryckte dock alltid något för mycket stränghet, helst på de sista åren, sedan bekymren än mera skärpt blicken och fårat pannan.
B
eskrivningen av karl ix är skriven av Anders Fryxell (1795–1881) i hans berömda och länge lästa Berättelser ur Svenska historien. Förmodligen hade Fryxell studerat Karls porträtt noggrant och utifrån bilden av honom gjort sig en föreställning om hur han var som person. Karl ser sträng ut på de flesta porträtt, med en märklig frisyr med tre flätor lagda över den kala hjässan. Tidens härskarideal gjorde att en människa med makt framställdes med en viss pondus. Fryxell försöker genom Karls utseende också uttala sig om hans inre egenskaper. Om dem visste Fryxell lika lite som vi; det vi kan göra är att skapa oss en bild utifrån de spår som Karl lämnat efter sig, fysiskt och i form av skriftliga dokument. Trots att det gått nästan fyrahundra år sedan Karl dog har ännu ingen skrivit en biografi över honom. Det är märkligt med tanke både på att Karl levde ett synnerligen innehållsrikt liv och att den tiden präglades av en hårdnande maktkamp om vem som skulle bilde n av ka rl ix
Karl IX_pocket.indd 11
09-03-25 10.45.11
styra utvecklingen i samhället. En maktförskjutning hade påbörjats under Karls far Gustav Vasas levnad. Han hade börjat bryta kyrkans makt över världsliga angelägenheter. I och med kyrkans försvagning från 1520-talet och framåt återstod främst två aktörer som kämpade om makten: kungamakten och adeln. Det blev en maktkamp som fortsatte under 1500-talet och som skulle komma att kulminera just under Karl IX:s tid. Vilka problem innebär det att skriva en biografi över en person som levde för fyrahundra år sedan? Det första hindret utgörs av tiden själv. Det har gått många år och inte allt som personen gjorde finns bevarat eller kan återkallas i efterlevandes minnen. Tiden raderar emellertid inte ut spår helt urskillningslöst: ofta finns dokument bevarade av en särskild anledning. Karl levde i en tid då byråkratin och statsförvaltningen började växa ordentligt. I och med det finns det källor till hans historia i två registratur, dels från hans hertigtid, dels från hans tid som kung. Registraturen är register över inkommande och utgående brev och de ger en god inblick i tidens sakfrågor och diskussioner. Utöver dessa register finns också protokoll bevarade från i princip alla riksdagar. De här källorna har bearbetats och använts av forskare sedan 1800-talet och ligger till grund för en rad framställningar över mindre områden och ämnen som på olika sätt berör Karl IX. Men hur kommer vi åt människan Karl IX under ytan av datum, beslut och diskussioner i dessa ganska allmänt hållna handlingar? Till viss del visar Karl sin personlighet genom sina många brev till en rad olika personer. Där kan man studera både hans ordval och i många fall vilka specialintressen han hade. Särskilt ekonomiska och praktiska frågor tonar fram i breven. De är ofta skrivna på ett mustigt språk, i synnerhet till svurna fiender och antagonister, där Karl riktigt kunde utnyttja sin verbala förmåga. Förutom breven finns några andra källor som ger en mer personlig bild av Karl. Den viktigaste är hans kalender. Den har givits ut under titeln Calendaria Caroli IX och omfattar de flesta åren 1581– 1609. Tyvärr saknas anteckningar från några viktiga år, bland annat 1598 och 1600, men i övrigt ger kalendern intressanta och glimtvisa inblickar i Karls egna förehavanden. Han har antecknat resor, giftermål och när personer i hans omgivningar har utmärkt sig ge
Karl IX_pocket.indd 12
b il de n av ka r l ix
09-03-25 10.45.11
nom någon handling eller avlidit. Det är de vanliga anteckningarna. Ibland finns där mer personliga inslag, som när han beskriver vilka drömmar han haft om nätterna, ofta mardrömmar, och hur han har värk i tänder och i benen. Närmare än så här är det svårt att komma Karl, men det innebär också ett historiskt dilemma: vi är i kalendern helt utelämnade till Karls version av historien. Det finns inget som utesluter att andra inblandade såg det inträffade på ett annorlunda vis. Trots detta faktum måste kalendern användas, om än med försiktighet, för att vi ska kunna komma riktigt nära människan Karl IX. En mer uppenbart tillrättalagd historia presenteras av Karl i hans egen rimkrönika, utgiven 1759 under titeln Konung Carl den IX:des Rim-Chrönika. Här har Karl beskrivit de första fyrtiotvå åren i sitt liv, från sin födelse till sitt giftermål 1592. Verket är som titeln visar skrivet på rim och verserna har lågt poetiskt värde, men speglar författarens vilja att framhäva sin egen position i Sverige och göra ett slags bokslut över sina åstadkommanden så långt. Det sista av Karls litterära försök som ska tas upp här är hans kungalängd. Den berättar om alla Sveriges kungar från Oden fram till medeltid och baserar sig på läsning av Johannes Magnus kungakrönika, där myt och verklighet blandas på ett för oss främmande sätt. Det leder oss in på ytterligare ett problem, nämligen att begripa Karls och hans samtids förståelsehorisont – vi har vår bild av världen och historien, den tidens människor hade en i många fall annorlunda bild. Det fanns ingen fastställd vetenskap. Kyrkan serverade i många fall en sanning som man inte kunde eller som det inte ens fanns intresse av att säga emot. Vi ser en annan värld, eftersom vi har en annan kunskap om världen. Det gäller att försöka vara medveten om det när vi betraktar historien. Vi kan inte gå in med vår vetskap om vad som hände senare, den vetskapen måste vi försöka lämna åt sidan när vi betraktar ett historiskt skeende. Inget var färdigt på förhand. Det såg onekligen svårt ut för Karl att nå tronen när han var ung med tre bröder före sig i arvföljden. Men kunskapen om att han faktiskt nådde hela vägen fram får inte beröva oss möjligheten att se exempelvis hans agerande för att stärka hertigdömets ställning som ett mål i sig, inte bara som en väg för att bilde n av ka rl ix
Karl IX_pocket.indd 13
09-03-25 10.45.11
nå kungakronan. Att en biografi över en sedan länge död person med nödvändighet måste ha personens handlingar i fokus behöver inte innebära något problem. En människa definieras till mycket stor del av sina handlingar, eller sin brist på sådana, och vad som egentligen ligger bakom en handling, i form av avsikt eller mål, kan vi oftast ändå bara spekulera i. Karl framträder här genom sin gärning, sina val, sina resor och sina kontakter med andra människor, och slutligen i viss mån genom sina uttalanden och, i några fall, sina rädslor. Det är den kunskapen som kan hämtas ur de bevarade källorna från hans tid. Det är hög tid att lämna Fryxells alltför länge dominerande bild av Karl IX. För första gången får nu Karl stå som huvudperson i en biografi. Det är på tiden. Med Karl själv som utgångspunkt kan vi få en helt annan bild av honom än den ofta förhärskande och därigenom en möjlighet att förstå hans handlingar ur hans eget perspektiv. Här är Karl inte bara den skoningslöse som står i skuggan av sina bröder och sin brorson för att erövra tronen på ett slugt och oärligt sätt; här får han framträda i helfigur genom sina handlingar, sina planer, sina drömmar och visioner. Det är dags nu att låta Karl träda in som aktör på scenen.
Karl IX_pocket.indd 14
b il de n av ka r l ix
09-03-25 10.45.11
Tidiga år
K
arl föddes klockan två på morgonen den 4 oktober 1550 på Stockholms slott. Hans föräldrar var kung Gustav Vasa och drottning Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud). De hade gift sig i oktober 1536 och äktenskapet hade resulterat i en stor barnaskara som inleddes med sonen Johans födelse i december 1537. Sedan följde Katarina, Cecilia, Magnus, Anna, Sofia, Elisabet och sist alltså Karl. Margareta hade fött ytterligare två söner som avlidit när de bara var något år gamla. Gustav Vasas giftermål med Margareta Eriksdotter var en politisk åtgärd för att närma sig högadeln. I sitt tidigare äktenskap hade Gustav varit gift med den tyska furstinnan Katarina av SachsenLauenburg. De hade fått sonen Erik i december 1533, men redan vid sin andra graviditet avled Katarina. Gustav var tvungen att finna en ny hustru som kunde säkra släktens fortlevnad och valde då att liera sig med några av de främsta släkterna i den svenska adeln. Margareta Eriksdotter var född 1516 som dotter till riksrådet och riddaren Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) och Ebba Eriksdotter (Vasa). Hon hade två syskon som skulle komma att spela en stor roll i de politiska förvecklingarna. Dels brodern Sten Eriksson (Leijonhufvud) som postumt skulle upphöjas till greve, dels systern Märta Eriksdotter (Leijonhufvud). Märta gifte sig med Svante Sture den yngre och blev en viktig person, särskilt efter sin makes död. När det gäller Margaretas mer personliga sidor står vi nästan helt utan källor. Hon finns omnämnd ibland i riksregistraturen över de inkomna och avsända breven till kungen. Det verkar som om hennes högadliga fränder försökte få henne att tala väl om dem inför
tidig a å r
Karl IX_pocket.indd 15
09-03-25 10.45.12
Den adliga släkten Vasa kom genom 1544 års arvförening att bli Sveriges kungaätt. Dess sista representant blev drottning Kristina som 110 år senare, 1654, avsade sig kronan och överlämnade den till sin kusin Karl X Gustav.
Karl IX_pocket.indd 16
t idig a å r
09-03-25 10.45.13
kungen, för att komma på fråga för ämbeten och förläningar. Släktingarna lyckades inte särskilt väl med sin strävan att få drottningen att påverka Gustav i den riktningen. Gustav samlade rikedomar och gods mest till sin egen släkt, även om han också gav stora förläningar till de adelsmän som han ansåg det fördelaktigt att gynna. Äktenskapet mellan Gustav och Margareta har inte lämnat några tydliga spår i källorna. Man kan fråga sig om det var ett lyckligt äktenskap, eller om det bara var styrt av kungens ambition att liera sig med högadeln. Förmodligen utvecklades åtminstone en ömsesidig respekt, för Gustav skrev ofta i brev om sin »hjärtans aller käraste« hustru. De många graviditeterna måste ha slitit på Margaretas kropp och hälsa; hon födde tio barn på tretton år. Enligt uppgift ska hon ha gjort en färd på Mälaren i augusti 1551 och efter det insjuknat i en förkylning. Efter några veckors sjukdom övergick förkylningen av allt att döma i en lunginflammation som ändade hennes liv den 25 augusti mellan klockan två och tre på morgonen. Då var hon ännu inte trettiosex år gammal. När modern dog hade Karl inte fyllt ett år och han och hans syskon behövde en styvmor som kunde leda barnens uppfostran. Än en gång valde Gustav en ung adelsfröken, Katarina Stenbock, till sin hustru. Hon var dotter till ståthållaren i Västergötland Gustav Olsson (Stenbock). Katarina var född 1535 och alltså två år yngre än Gustavs äldste son. När sorgeåret var slut stod deras bröllop i Vadstena sommaren 1552. Katarina var sjutton år, Gustav femtiosex. Katarinas främsta uppgift blev helt naturligt att ta hand om de minsta av Gustavs och Margaretas barn. Till sin hjälp hade hon ett antal hovdamer och nära släktingar, både egna och Gustavs. Några egna barn fick hon inte, även om hon troligen var gravid vid ett tillfälle, men fick missfall. De äldsta barnen undervisades och klarade sig till stor del själva, men de minsta, Karl, Anna, Sofia och Elisabet, måste ha behövt mycket uppmärksamhet de här första åren. Gustav Vasas förändringar Gustav Vasa hette egentligen Gustav Eriksson (Vasa), det vill säga han använde själv aldrig sitt släktnamn. När han kommit till makten använde han endast Gustav och har inom akademiska kretsar tidig a å r
Karl IX_pocket.indd 17
09-03-25 10.45.13
kommit att kallas Gustav I. Namnformen Gustav Vasa har blivit så allmänt accepterad att den gäller som standard i de flesta historieskildringar, likaså i den här. Gustav Vasa hade kommit till makten som upprorsman mot Kalmarunionen. Genom att mobilisera de inflytelserika personer i landet som var motståndare till unionen lyckades han utmanövrera Kristian II som tillträtt 1520. Ända sedan slaget vid Brunkeberg 1471 hade de danska regenterna haft problem med att hålla Sverige inlemmat i den union som var tänkt att innefatta hela Norden. I realiteten hade riksföreståndare av släkten Sture styrt landet, utom då kung Hans lyckades ta makten ett par år i början av 1500-talet. Hans son Kristian II hade intensifierat försöken att återskapa unionen så som den stadgats 1397. Han tog makten genom ett utdraget fälttåg under 1520 och avslutade sin kröningsfest med de beryktade avrättningar som fått namnet Stockholms blodbad. Genom sitt handlande hade Kristian II skrämt stora delar av den svenska adeln och lagt grunden för ett uppror. Flera ledande biskopar och adelsmän hade avrättats. Det var därför inte märkligt att en man ur adelns led, Gustav Eriksson (Vasa), tog ledningen för en upprorshär i Dalarna. När han vid midsommartid 1523 tågade in i Stockholm hade han redan valts till kung. Under en trettiosju år lång regering omvandlade han Sverige och såg till att landet blev självständigt i förhållande till Kalmarunionen. När Gustav fick makten bodde ungefär en halv miljon människor i Sverige. Landet var svårgenomträngligt, stora skogar avgränsade bygderna nedåt Småland och skapade ett ofta oroligt gränsland mot Danmark. Finland var sedan 1200-talet en lika naturlig del av landet som Norrland. Städerna var små och spridda främst längs med handelsstråken. Kyrkan präglade landet på många sätt, inte minst ekonomiskt som ägare av nästan en femtedel av all jord, och politiskt eftersom alla biskopar var medlemmar av riksrådet. Det andliga frälset var liksom det världsliga frälst från skatt. Det världsliga frälset, det som ofta kallas adeln, bestod av cirka 500 vuxna män och hade tillgång till ansenlig makt på samma vis som det andliga frälset. Tidigt tog Gustav kontroll över riksstyrelsen och genom stark personlig närvaro och ovilja att delegera fick han mycket av rege
Karl IX_pocket.indd 18
t idig a å r
09-03-25 10.45.13
ringsmakten knuten till sin person. Under hans regering kom adeln att successivt ersätta kyrkan som den främsta maktgruppen vid sidan av kungen. Gustav genomförde den protestantiska reformationen i Sverige och såg till att kyrkliga gods och jordar drogs in till kronan, vilket ökade kungens förmögenhet och i längden också hans anseende i ett europeiskt perspektiv. En centraladministration byggdes upp med hjälp av inkallade tyskar under slutet av 1530- och början av 1540-talet. Skattesystemet ändrades så att fogdarna kunde bli mer effektiva genom att längder fördes över hushållen, dessutom premierades nyodling och lagarna skärptes, även om lagarna tolkades hårdare i städerna än på landsbygden. Alla de här förändringarna pekade framåt mot vad man brukar definiera som en tidigmodern stat, men den gillades inte av alla. Uppror förekom flera gånger mot olika delar av förändringen, främst mot reformationen. Ett känt exempel är de omfattande inbördesstrider som ägde rum 1542–1543 och som av eftervärlden har kallats Dackefejden. Gustav ville framför allt säkra tronen för sin släkt Vasa. Tidigare hade landet varit ett valkungarike, även om ett par släkter av tradition hade turats om att ha en representant på tronen. Vid riksdagen i Västerås 1544 drev Gustav Vasa igenom att Sverige i framtiden skulle vara ett arvkungarike. Det innebar i praktiken att den äldste sonen inom Vasaätten skulle ärva tronen medan de yngre skulle få var sitt hertigdöme. Forskare har diskuterat vilken tanke som fanns bakom hertigdömena, om det var så att Gustav ville dela makten och därmed ansvaret för riksstyrelsen eller om han försökte se till att de yngre bröderna inte skulle känna sig förfördelade. Under resten av 1540- och en del av 1550-talet ägnade sig Gustav åt att stärka kungamakten. En rad riksfästen byggdes inne i landet, exempelvis Vadstena och Örebro, för att befolkningen skulle hållas lugn, men även som en kunglig motpol till den starka adliga dominansen i många landskap. Också hären sågs över och förseddes med en försvarsordning och ett utskrivningssystem. Förutsättningarna för den inre utvecklingen under Gustavs regering var att freden kunde upprätthållas. Därför var han i det längsta mån om att försöka skapa goda diplomatiska förbindelser med främst Danmark och Ryssland. Med Danmark slöts det så kaltidig a å r
Karl IX_pocket.indd 19
09-03-25 10.45.13
lade Brömsebroförbundet, men förhållandet till Ryssland förblev ansträngt. 1554 råkade Sverige i krig med tsar Ivan IV:s välde, men freden kunde slutas efter drygt två års resultatlösa strider. »Detta land är inte synnerligen folkrikt« Sverige var i slutet av 1500-talet mer avskilt från Europa än det hade varit på drygt fyrahundra år. Reformationen hade fört med sig att landet mist den naturliga kontakt med kontinenten som kyrkan medfört och som hade haft avgörande betydelse för utvecklingen av kulturen på en rad områden. Handelskontakterna blev desto viktigare och livligare under seklets lopp. Efter hand som Hansan tappade sin tidigare dominerande ställning kunde många svenska hamnar utveckla handeln med utlandet. Det är främst genom utlänningars skildringar som vi kan veta hur Sverige tedde sig under det sena 1500-talet. Genom deras reseskildringar har vi åtminstone fragment av hur landet och befolkningen uppfattades. Den tyske köpmannen Samuel Kiechel gjorde på vintern 1586 en
Jordbruket var en av de viktigaste näringarna och Karl gav skattefrihet åt de bönder som ville nyodla jord. På så sätt fick han igång produktionen och från hertigdömet kom spannmål att exporteras till övriga riket och även till utlandet. Här har Olaus Magnus skildrat arbetande svenska bönder.
Karl IX_pocket.indd 20
t idig a å r
09-03-25 10.45.14
resa genom Sverige. Eftersom det var vinter for sällskapet till stora delar med släde och stannade vid prästgårdar och i ett par städer, som har beskrivits lite utförligare. Samuel Kiechel har gjort några personliga noteringar om sin resa från Skåne till Stockholm. Främst är det nattlogier som kommenteras och även där gjorde han intressanta iakttagelser: Icke allenast männen med hustru och barn ligga vintertiden i stugan utan ock hundar och kattor samt ungboskap, såsom lamm, kalvar, getter och duvor, finnas därinne, och vad som är olustigast unga grisar, som giva en stark lukt från sig och gemenligen hålla till mitt i stugan komma om natten och slicka en i ansiktet, så att av elak smak och stank man förr blir mätt för en ringa penning än av den bästa måltid.
En annan skildring av Sverige skrevs av det österrikiska sändebudet Erik Lassota von Steblau, som tillfångatogs under strider i Ryssland 1590 och hölls fången i tre år. Han hann iaktta en hel del intressant om Sverige under sin fångtransport genom landet. Som särskilt anmärkningsvärt noterade han det faktum att bönderna hade så pass stark ställning i landet: »I förhållande till sin storlek är detta land inte synnerligen folkrikt, och byarna stå inte så tätt, då i gemen var bonde bor avskilt på sin gård. Och om vid pass fyra eller fem bondgårdar stå tillsammans, så anses det för en stor by, bondby benämnd. Men emedan bönderna också är ett stånd i landet, finner man bland dem hyfsade människor, som leva snyggt och väl i sina hus.« Gårdarna i landet var ofta byggda av grova brädor och bjälkar, i söder ofta av ek. Taken på mangårdsbyggnaden täcktes gärna med grästorv, medan stallen och fähusen hade halmtak. De rikaste bönderna hade åtminstone något glasfönster och täckte innerväggarna med stickade tygstycken för att hålla kylan ute. Längre norrut verkar byarna ha blivit färre och de enskilda gårdarna större. I Norrland var gårdarna ofta helt kringbyggda med en öppen gårdsplan och i dessa kunde två till fem bönder bo och verka. I gårdarna i söder var det vanliga att gården brukades av en och samma familj som samtidigt utgjorde ett hushåll, där alla arbetade för att sköta gården och djuren. Varje familj bestod i genomsnitt av fyra till sex personer. Större familjer än så förekom sällan, trots att varje gift kvinna födde ungefär tio barn. Barnadödligheten var mer tidig a å r
Karl IX_pocket.indd 21
09-03-25 10.45.14
än femtio procent och en familj som fick tre barn som nådde vuxen ålder räknades som lyckligt lottad. Hushållet var samhällets lägsta försörjningsenhet. Alla människor var tvungna att tillhöra ett hushåll för sin överlevnad och trygghet i samhället. Det var på hushållet som grundläggande omsorger och ekonomisk försörjning vilade. Bland annat därför hade giftermålet en oerhört viktig social funktion. De som var gifta var vuxna och kunde ha egen gård och jord. De andra tillhörde en socialt lägre stående grupp av människor som kunde få arbeta på andras gårdar. Även om det vanliga var att gifta sig kom en ganska betydande del av befolkningen, åtminstone några procent, att hamna utanför det mönstret. Sverige var ett land av skogar med få och dåliga vägar. Särskilt vissa delar blev naturliga gränstrakter, främst Småland, men också områden längs med den norska gränsen och i Finland. Genom avstånden och den låga folkmängden kom myndigheters och kyrkans ingripande i vardagslivet att ske sent. Först under 1500-talet började på allvar gamla folkliga föreställningar trängas undan av de läror som kyrkan påbjöd. I trakten kring Värnamo i Småland fanns ännu under 1590-talet en levande myt om lyckobringande ormar. Det var sändebudet Michael Heberer von Bretten från Pfalz som, på sin resa till Nyköping för att delta i Karls andra bröllop, fick höra talas om den myten. Det sades vimla av ormar i trakten och att de till och med åt ur samma skålar som barnen. Att hålla sig väl med ormarna, som då skulle ge lycka åt hushållet, är ett exempel på en hednisk föreställning som levt kvar i skydd av svårforcerad terräng och svag myndighetskontroll. Sådana tankar försökte kyrkan så gott den kunde utradera hos befolkningen, men det skulle dröja åtminstone till 1600-talets slut innan den folkliga och kyrkliga tron mer stämde överens. De som tog sig fram på de dåliga vägarna var i de flesta fall handelsmän. Den ökade handeln gjorde städerna mer betydelsefulla, eftersom det bara var där som handel fick förekomma. Allra viktigast blev Stockholm, som i slutet av 1500-talet hade lite knappt 10 000 invånare. Hit kom skepp med varor från hela norra och västra Europa. Sveriges största exportinkomst kom genom metaller, främst koppar och järn, och importen bestod till stor del av lyxprodukter
Karl IX_pocket.indd 22
t idig a å r
09-03-25 10.45.15
som kläde, kryddor och viner. Förutom Stockholm växte Nyköping, Kalmar, Linköping, Gävle, Lödöse och Åbo tack vare den ökade handeln och dessa städer kunde räkna över tusen invånare. Den utveckling som inletts redan under början av 1500-talet accelererade mot slutet av seklet. Städerna blev fler och större och befolkningen växte ordentligt för första gången sedan digerdöden. Från Gustav Vasas tid och framåt finns utförliga räkenskaper som ligger till grund för uträkningar av befolkningsökningen. I mitten av 1500-talet uppgick befolkningen till ungefär 600 000; ökningstakten var hög och redan kring år 1600 hade folkmängden stigit till omkring en miljon. Så här såg det land ut som Karl skulle bli hertig i och han bidrog till en uppryckning inom många områden, inte minst handeln. Karls utbildning Medan Gustav byggde upp Sverige växte hans söner upp. Näst äldste sonen Johan fick följa med sin far till Finland 1555 och blev året därpå hertig över den rikshalvan. Karl var ännu vid den här tiden för liten för att göra sig bemärkt och det finns inte många spår av hans uppfostran under 1550-talet. Mot slutet av decenniet började han bli mogen för att påbörja sin utbildning; lämplig ålder för det ansågs då som nu vara ungefär när barnet var sju år. Om Karls utbildning vet vi förhållandevis lite jämfört med de äldre bröderna Eriks och Johans. Från maj 1558, det vill säga när Karl var sju och ett halvt år gammal, var fransmannen Jean de Herboville hans lärare. de Herboville var kalvinist, men det sågs tydligen inte som ett hinder för att uppfostra en kungason i det protestantiska Sverige. Kalvinisterna hade lika lite som protestanterna påvens välsignelse för sin verksamhet och det troliga är att de Herboville hade tvingats lämna Frankrike som en religiös flykting. Religionen sågs som det mest centrala och den hade därför redan från första stund högsta prioritet i undervisningen. Att befästa gudsfruktan hos studenten sågs som det främsta målet med utbildningen och läsning av Bibeln, katekesen, olika kyrkliga handböcker och även originalskrifter av kyrkofäderna var därför obligatoriska inslag. Först när teologin fått sin plats kunde andra ämnen som språk, historia, geometri och juridik komma på fråga. Det verkar tidig a å r
Karl IX_pocket.indd 23
09-03-25 10.45.15
rimligt att Karl fick åtminstone en grundkunskap i dessa ämnen. Båda bröderna hade fått en ganska grundlig genomgång av dem i sin utbildning, men några närmare uppgifter om vad Karl läste finns inte bevarade. Han visade senare i livet goda kunskaper och intresse för olika teologiska frågor. I flera detaljdispyter inom teologin kom han att skriva små böcker, men hur mycket som var resultat av undervisning och hur mycket som kom från senare läsning är svårt att avgöra. Också historia verkar ha varit ett ämne som fick stort undervisningsutrymme. I det ämnet finns en bevarad skrift av Karl som redogör för hela Sveriges kungalängd tillbaka till Oden. Skriften är tydligt influerad av Johannes Magnus krönika över de svenska kungarna, där ingen skillnad görs mellan mytologiska figurer som Oden (som ansågs ha varit Sveriges förste kung) och kungar som faktiskt funnits och regerat. I övrigt är vi hänvisade till de listor över böcker som Karl ägt och köpt under sin levnad. Här kan man åtminstone få en uppfattning om vilka ämnen som intresserade honom och vilka han hade en ambition att vara beläst inom. Bland böckerna märks främst ett antal titlar inom teologi, men utöver dessa finns en mängd böcker om arkitektur, historia och även juridik. Eftersom det finns få uppgifter bevarade om Karls utbildning har historiker under främst 1800- och början av 1900-talet antagit att han inte var lika lärd som sina bröder. Det kan vara så, men det finns en hel del som tyder på motsatsen trots att vi saknar belägg för vad han faktiskt studerade. De litterära försök som han gjorde tyder på ett starkt intresse för litteratur och framför allt religion. En rimkrönika för hans första fyrtiotvå levnadsår finns bevarad, därutöver en omfattande kalender över de flesta åren från 1581 till 1609, en mängd brev och de förut nämnda historiska och religiösa skrifterna. Att han kunde uppfattas som hård och kompromisslös i brev och på riksdagsmöten i striderna mot Sigismund kan inte användas som bevis för att han saknade utbildning. Där är det i själva verket ofta retorikern som är framträdande, någon som kan tala med bönderna på deras vis och med adelsmännen som det anstår dem. Med undervisningen i språk verkar det ha varit sämre ställt. Språk sågs ofta som ett viktigt område att utbilda särskilt kungligheter i för att de skulle klara av internationella kontakter. Karl verkar ha
Karl IX_pocket.indd 24
t idig a å r
09-03-25 10.45.15
behärskat en något egen version av tyska, men omfattande resor i det tyska riket förbättrade säkert hans kunskaper, liksom att båda hans gemåler skulle komma att vara tyskor. Precis som fadern lärde han sig aldrig latin. Vid ett tillfälle bad han brodern Johan att översätta en latinsk text till svenska som han hade svårigheter att förstå. Det finns heller inga tecken på att han skulle ha kunnat ytterligare något språk utöver svenska och tyska. Karl under Erik XIV:s regering Gustav Vasa hade vid midsommartid 1560 styrt landet i trettiosju år. Han hade blivit en gammal man, något som särskilt märktes under en sjukdomsperiod tidigare under våren. För att tillkännage sitt testamente och stadga det med ett riksdagsbeslut, hade han kallat ständerna till Stockholm. Testamentet innehöll stadgor som skulle gälla för maktfördelningen mellan de hertigdömen som de yngre sönerna skulle få, medan äldste sonen Erik ärvde tronen. Karl var vid tillfället ännu inte tio år gammal och hans hertigdöme skulle därför förvaltas av kungen till dess han nådde myndig ålder. Johan var sedan fyra år hertig över Finland, Magnus fick Östergötland och Karl skulle få Södermanland, Närke, Värmland och några socknar i Västmanland och Västergötland. Erik hade genom brodern Johan 1559 fört förhandlingar med drottning Elisabeth I av England om giftermål. Eftersom Johan inte fått något tydligt svar tänkte Erik själv bege sig till England för att fråga om drottningens hand. I augusti 1560 for han därför till Älvsborg där en flotta utrustats för att ta honom till England. Men dagen efter Eriks avresa från Stockholm blev Gustav sjuk och fick ligga till sängs. Det verkar som om Erik väntade med att lämna Sverige innan han säkert visste att Gustav var på bättringsvägen. Men han väntade förgäves. Medan Erik var i Älvsborg avled Gustav den 29 september. Erik var inte sen att ändra sina planer när han fick veta vad som hänt. Istället för en Englandsresa blev det ett återtåg genom landet i form av en eriksgata och först i slutet av året var Erik tillbaka i Stockholm. Vid jultiden begravdes fadern och Erik övertog officiellt tronen. Fadern hade genom sitt testamente velat skapa enighet mellan bröderna, men den skulle visa sig kortvarig. Redan på våren 1561 tidig a å r
Karl IX_pocket.indd 25
09-03-25 10.45.15
tvingade Erik riksrådet att dra in de flesta av hertigarna Johans och Magnus rättigheter i hertigdömena. Stadgan som infördes kallades Arboga artiklar och konflikten mellan bröderna hade börjat. Karl växte under tiden upp och undervisades omväxlande vid styvmodern Katarina Stenbocks och brodern Erik XIV:s hov. Efter hand tillbringade Karl alltmer tid vid Eriks hov och av allt att döma tycks de ha stått varandra nära. Det är inte att förvånas över eftersom Karl bara var tio år när han förlorade sin far. För Karls del innebar faderns död rent praktiskt att brodern förvaltade hertigdömet istället för fadern. Karl var närvarande vid Eriks högtidliga kröning i Uppsala i juni 1561, men han var ännu alltför ung för att märkas mer än så i källorna. Det som fick kampen mellan Erik och Johan att bryta ut på allvar var att Johan påbörjade förhandlingar med Polen. Som hertig var han förbjuden att föra några utrikesförhandlingar, men det struntade Johan totalt i. Istället gav han ett stort lån till den polske kungen och fick i pant ett antal livländska slott. Dessutom gifte han sig med den polska prinsessan Katarina Jagellonica hösten 1562. När Erik fick reda på vad Johan sysslade med hävdade han bestämt att Johan hade begått landsförräderi. Erik krävde att Johan skulle inställa sig i Stockholm våren 1563. Men istället för att Johan kom självmant, tvingades Erik gå med krigsmakt mot Johans residens på Åbo slott där hertigen greps i augusti. Då hade redan en riksdag i juni dömt Johan till döden. Straffet omvandlades av Erik till fängelse på Gripsholms slott på obestämd tid. Erik hade bråttom att lösa konflikten med Johan. I augusti 1563 kom bud från danskarna att de tänkte bryta freden och under hösten gjorde de en framstöt mot Älvsborgs fästning. Den var viktig för Sveriges handel på Västerhavet och en förlust av hamnen skulle tvinga alla svenska handelsfartyg att passera det danskkontrollerade Öresund. Kriget, som kom att pågå i sju år och därför har kallats nordiska sjuårskriget, var Sveriges sista medeltida krig. Med medeltida krig menas att det inte förkom några stora slag, bara mindre offensiver och tillbakadragningar. Kriget karaktäriserades helt enkelt av en ständig kamp längs gränserna. Vem som verkligen hade övertaget i krigföringen var inte helt lätt att se och det kunde växla från dag till dag.
Karl IX_pocket.indd 26
t idig a å r
09-03-25 10.45.15
Älvsborgs fästning, nära nuvarande Göteborg, var Sveriges viktigaste försvarsanläggning vid den smala passagen mot Västerhavet.
På sommaren 1565 tycks Karls studier vara avslutade. I vilket fall som helst följde han med Erik XIV och översten Nils Boije till Västergötland för att på nära håll studera kriget. Han var ännu inte femton år gammal, men det var inte ovanligt att unga adelsmän och ädlingar gjorde tidiga lärospån vid hären. I juli brände den danske befälhavaren Daniel Rantzau Lödöse och trängde in en bit i Västergötland. Erik tycks ha varit irriterad på danskarnas räder och ville visa vad svenskarna gick för. Han beordrade därför en offensiv under ledning av Nils Boije och Ivar Månsson (Stiernkors). Med i följet var också Erik och Karl och man hade siktet inställt mot Halland för att hota Varbergs fästning. Genom att gå in i Halland tänkte sig Erik och befälhavarna att man skulle tvinga Rantzau att dra sig tillbaka från Västergötland för att försvara de danska landskapen. Den svenska operationen upptäcktes av allt att döma inte till en början av danskarna. Svenskarna kunde därför ganska obesvärat tåga fram mot fästningen och belägra den innan danskarna ens hann reagera. Snart kom rykten i svang om att danska förstärkningar var på väg. Därför beslutade Erik och den svenska krigsledningen att tidig a å r
Karl IX_pocket.indd 27
09-03-25 10.45.18
våga en stormning innan de nya styrkorna skulle hinna fram. Tidigt på morgonen den 28 augusti stormade svenskarna Varbergs fästning och det sägs att Karl ska ha fört befälet över en del av styrkan. I fem timmar varade striden. På den tiden hann svenskarna inta både staden och fästningen; de tycks ha pressat sig till det yttersta inför hotet om att danskarna under Rantzau skulle återkomma. En kort tid efter stormningen av Varberg återvände Erik och Karl till Stockholm. Kriget gick i vila över vintern och Karl tycks ha varit vid Eriks hov under vintern när hovet ambulerade mellan de olika slotten i Stockholmstrakten. Det är möjligt att denna tid användes till bokliga studier för Karls del, men om detta finns inga uppgifter. När våren kom 1566 for Karl åter ner till gränsen och deltog i kriget. Den här gången stannade Erik i Stockholm och Karl fick fungera som hans förlängda arm i kriget. Den 17 augusti har Erik antecknat i sin almanacka att han skickade Jöran Persson och Nils Gyllenstierna till Karl för att försöka förmå honom att gå till angrepp mot Bohus fästning. Karl trodde emellertid inte att han kunde nå framgång i det företaget, eftersom han bara hade åtta skvadroner ryttare och två regementen fotfolk som kunde delta. Karl klagade över att det fanns alldeles för lite förnödenheter till trupperna. Han blev bönhörd av Erik som skrev till fogden i Västergötland den 3 september. Fogden uppmanades att skicka spannmål till de svenska trupperna. För att förstärka deras antal lät Erik överföra trupper som skulle ha tjänstgjort i flottan till landhären i Västergötland. Karls karriär vid hären var i princip avslutad på hösten 1566. Istället tycks han ha befunnit sig i närheten av Erik som fortsatte att styra kriget från Stockholm. Av hertigdömena fanns vid det här laget bara Karls kvar och det stod fortfarande under Eriks förvaltning. Johan var tillfångatagen sedan drygt tre år tillbaka och satt i säkert förvar på Gripsholm. Den fjärde brodern Magnus av Östergötland hade drabbats av en svår psykisk sjukdom i juni 1563. Erik hade försökt få med sig Magnus i kampen mot Johan, men misslyckats. Magnus fortsatte att styra sitt hertigdöme, men var tidvis ansatt av sin sjukdom. Från 1566 var han så sjuk att han inte längre kunde sköta sitt hertigdöme och han hamnade utanför den maktkamp som skulle kulminera de kommande åren.
Karl IX_pocket.indd 28
t idig a å r
09-03-25 10.45.18
Erik försökte få Karl att säga upp sina anspråk på Södermanland under förhandlingar i februari 1567. Tydligen lyckades ett par rådsherrar övertala Karl att avstå från Södermanland utom Rekarne (ett område i norra Södermanland, nära Eskilstuna) mot att han fick Läckö och Älvsborgs län i Västergötland. Erik hade all anledning att försöka behålla Södermanland, ett rikt och bördigt landskap. Hans övertalning kan knappast sägas ha varit särskilt rättvis, eftersom Karl var en oerfaren sextonåring som hade svårt att försvara sig mot kungen och de säkert vältaliga riksråden. Karl hade precis som Johan fått en anledning att motarbeta Erik och han skulle kämpa för att hertigdömets omfattning skulle följa faderns testamente igen. Det skulle bli en kamp om makten i landet. Erik skulle få en besvärlig tid på tronen det kommande dryga året, särskilt sedan hans psykiska sjukdom börjat göra sig gällande. Snart var tiden mogen för revansch för Karl och Johan.
tidig a å r
Karl IX_pocket.indd 29
09-03-25 10.45.18
»Jag tycker om Den skoningslöse. Jag är imponerad över den mognad Erik Petersson visar upp i detta förstlingsverk, och då både som skribent och undersökare av det förflutna.» Peter Englund, historiker och författare Karl IX var yngste son till Gustav Vasa och sannolikheten för att han skulle bli kung föreföll minimal. Hans väg till rikets topp är en fascinerande och skräckinjagande demonstration av okuvlig vilja. Han glömde aldrig en fiende. År 1600 fick flera av rikets ledande adelsmän sätta livet till i vad som kommit att kallas Linköpings blodbad. Samtidigt som Karl IX var skoningslös mot sina fiender, visade han sina förtrogna och sin familj de ömmaste omsorger. Han var också en framsynt statsman som centraliserade administrationen, grundade städer och organiserade krigsmakten. När Karl IX dog och lämnade tronen till sin 16-årige son Gustav Adolf var Sverige inblandat i tre krig. Grunden var då lagd till det som skulle bli Europas nästa stormakt. »Den vetenskapliga noggrannheten är klanderfri, perspektivet stort och givande och den historiska överblicken över perioden imponerande.» Sydsvenskan »… det en fröjd att läsa en såväl omfattande som välskriven historisk biografi av en ung författare som redan i detta förstlingsverk framstår som en skicklig och noggrann historiker.» Dick Harrison, historiker och författare
ISBN 978-91-27-11949-9 9 789127 119499