9789144115801 by Smakprov Media AB

ATT SKRIVA TEXTER I VÃ&#x2026;RDEN

Elisabeth Legl

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 32339 ISBN 978-91-44-11580-1 Upplaga 2:1 © Författaren och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: hilight/Shutterstock Illustrationer: Lotta Bruhn Printed by Lapaprint, Valmiera, Latvia 2017

INNEHÅLL

Förord 7 1 Ord 9

Medicinska ord 9 Latinska och grekiska prefix 10 Latinska och grekiska suffix 13 Nya ord 14 Direktlån, översättningslån och betydelselån 15 Avledning 16 Kortord 16 Initialord 17 Engelska eller svenska ord 17 Modeord 18 Vaga ord 19 Ordformer 19 Stavning av främmande ord 19 Pluralformer 20 Genitiv 21 En eller ett? 22 Stavning 23 Svåra ord att stava 23 Försvenskning 25 Hur ska man försvenska? 25 När ska man försvenska? 26 Sammanfattning av kapitel 1 27 2 Skrivregler 29

Förkortningar 29 Förkorta inte i onödan 29 Några viktiga regler 30 © F ö r fa t t a r e n och S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

Olika typer av förkortningar 31 Punkt vid förkortning 31 Anatomiska substantiv 32 Versaler eller gemener vid initialförkortningar 32 Förkortningars genus 33 Böjningsändelser 33 Måttenhetsbeteckningar 34 Förkortning i sammansättningar 34 Kortord 35 Avstavning 35 Avstava inte i onödan 35 Två principer 35 Grekiska och latinska termer 37 Ett par viktiga regler 37 Sär- eller sammanskrivning 38 Huvudregler 38 Felaktig särskrivning 39 Bindestreck i sammansättningar 40 Sammansättning mellan ett svenskt och ett inlånat ord 41 Stor eller liten bokstav 42 Ny mening 42 Efter kolon 43 Efter semikolon 43 Dagar och helger 43 Företag, myndigheter och liknande 44 Lokala myndigheter och liknande 45 Persontitlar 45 Kemiska grundämnen 45 Måttenhetsbeteckningar 45 Läkemedel 46 Sjukdomar, bakterier och virus 46 Tester och symtom 48 Egennamn i sammansättningar 48 Lagar, förordningar och författningar 50 Sifferuttryck 50 Siffror eller bokstäver 50 Måttenheter 52 Datum och andra tidsangivelser 52 Ett par viktiga regler 53 Sammanfattning av kapitel 2 55 4

Innehåll

3 Från ord till mening 57

Mottagaranpassning 57 Mottagaren 58 Budskapet 59 Den inre formen 59 Verb 59 Substantiv 61 Adjektiv 61 Adverb 62 Pronomen 63 Prepositioner 63 Konjunktioner 64 Ordföljd 65 Vänstertyngd 65 Skiljetecken 65 Komma 66 Kolon 68 Semikolon 68 Parentes 69 Bindestreck 70 Tankstreck 70 Citattecken 70 Accenttecken 71 Att konstruera bra meningar 71 Huvudsats och bisats 71 Textbindning 74 Den yttre formen 76 Styckeindelning 76 Layout – några råd 77 Typsnitt eller teckensnitt 77 Antikva och linjära teckensnitt 77 Teckenstorlek 78 Rubriker 78 Radlängd 79 Radavstånd 80 Marginaler 80 Tabeller, diagram och andra figurer 80 Sammanfattning av kapitel 3 81

Innehåll

4 Från mening till sammanhängande text 83

Brev 83 Uppställning och form 83 Adressat 84 Intyg 86 Uppställning och form 86 Före, under och efter ett möte 87 Kallelse och dagordning 88 Protokoll och minnesanteckningar 89 Språket i protokoll och minnesanteckningar 90 PM 92 Rapporter och examensarbeten 93 Sammanfattning av kapitel 4 96 Övningar 99 Facit 127 Referenser och länktips 147 Sakregister 149

KAPITEL 3

Från ord till mening

Detta kapitel beskriver hur vi sätter ihop ord till meningar och meningar till stycken. Vi ska titta på både den inre och den yttre formen av en text och diskutera vad som krävs för att en mening ska vara bra. Vad och till vem vi än skriver måste vi uttrycka oss på klar och lättförståelig svenska. ”Krångelsvenska”, det vill säga ett uppstyltat, tillkrånglat språk hör inte hemma här. Tillfällena då vi måste kunna formulera oss i skrift är många inom hälso- och sjukvården. Vi skriver brev, protokoll, patientjournaler, meddelanden och olika typer av rapporter. Under utbildningen skriver vi kanske examensarbeten. Det finns klara och tydliga regler när det gäller användningen av svenska språket i till exempel en patientjournal.1 Journalhandlingarna ska vara tydligt utformade och så lätta som möjligt att förstå för patienten. Tyngande och svårförståeliga facktermer ska om möjligt undvikas. Det är viktigt att språket är så entydigt och klart att inga missförstånd ska behöva riskeras av språkliga skäl. Men det får naturligtvis inte heller bli missförstånd av medicinska skäl. Även om journalen i första hand är ett arbetsdokument för sjukvården – och kravet på exakthet och entydighet därför måste ges företräde – bör man ändå sträva efter att använda svenska namn och beteckningar där dessa är välkända och entydiga.

Mottagaranpassning Allt skrivande bör föregås av en analys av skrivsituationen. Med frågor som Till vem är det jag skriver? I vilket syfte? kan man som skribent ringa in sin skrivuppgift och komma fram till hur den blivande texten bör se ut.

1 Patientdatalag (2008:355).

3 Från ord till mening

MOT TAGAREN

Mottagaren har en mycket stor betydelse för textens utformning. Det är med andra ord viktigt att skapa sig en så klar bild som möjligt av sina mottagare. Hur insatta är de i ämnet? En god regel är att man aldrig ska underskatta läsarnas kunskaper men inte heller överskatta dem. Om läsarna inte har några förkunskaper måste man förklara och ge en bakgrund. Om de har negativa förväntningar måste man lägga ner tid på att argumentera. Att tala om mottagaranpassning innebär att hela texten vänder sig till läsarna. Informationsurval, ordval och disposition måste anpassas efter läsarna. År 1976 publicerades en mycket betydelsefull bok för svenska språkvårdare, Språkklyftan av N. Frick och S. Malmström. Frick och Malmström hade valt ut 700 ord, bland annat ord från sjukvården, och testade dessa på ungefär 700 deltagare, alla med svenska som modersmål och som på intet sätt hade någon språkstörning. Resultatet var nedslående. Undersökningen visade nämligen att en väldigt stor procent av de ord som tillhör vårt arbetsområde inte förstås av genomsnittssvensken. För oss alla som har svenskan som arbetsredskap måste den här undersökningen vara en tankeställare. Nästan alla tillfrågade förstod vissa ord som abort, graviditet och stress. Däremot var det sämre beställt med namn på ganska vanliga sjukdomar och behandlingar, till exempel bronkit, inkubationstid och konvalescens. Mellan en tredjedel och tre fjärdedelar stod främmande inför dessa ord. Nästan alla förstod följande ord: gynekolog, kirurgisk avdelning och akutavdelning. Men var tredje kunde inte tala om vad en ortoped sysslar med. Även betydelsen av ord som ordinera, sviter, kronisk, diagnos och symtom var okända för många. Trettio år senare genomfördes en liknande undersökning2. Trots den stora satsning på utbildning – framför allt högskoleutbildning – som har skett på senare år var resultatet ungefär lika nedslående. Vad talar det här om för oss? Jo, i kontakten med patienter får vi inte förutsätta att de är lika insatta i sjukvårdens språk som vi själva. Sjukdomar och åldersförändringar kan ju också medföra försämrad kommunikationsförmåga. Vi får inte heller glömma att ungefär 10 procent av befolkningen har läs- och skrivsvårigheter. Det är vi som är till för dem – inte tvärtom – och det måste prägla vår skriftliga kommunikation.

2 http://spraktidningen.se/artiklar/2011/02/vi-begriper-mindre-vi-tror

3 Från ord till mening

BUDSK APET

Nästa fråga som vi måste ställa oss är Vilket är budskapet? Vad är syftet med texten? Det är viktigt att tänka igenom hur texten ska byggas upp så att budskapet når fram. Kanske kan man titta på hur texter med liknande syfte brukar se ut och använda dem som mönster. Man måste noga tänka igenom texten, innan man börjar skriva. Det ska tydligt framgå vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt – och det kan man inte bestämma under tiden man skriver. Då riskerar man att producera en ostrukturerad text. Det kan vara bra att tänka ut några underrubriker som hjälper till att strukturera texten. Man behöver också gott om tid att gå igenom texten efteråt, ”putsa” på den så att säga.

Den inre formen Både den inre och den yttre formen av en text spelar en oerhört stor roll. Vi ska nu först diskutera den inre formen och sedan också den yttre. Ofta kan vi välja mellan olika ordformer och uttrycksmöjligheter beroende på vem vi vänder oss till och i vilket syfte. VERB

Det finns några vanliga verb som har både en längre och en kortare form: draga/dra, giva/ge, taga/ta med flera. Numera används i regel de kortare formerna: dra, ge, ta. De kortare formerna används också i sammansatta verb: iaktta, uppdra. Däremot bör man inte skriva motta eller utta utan ta emot och ta ut. I fråga om sade/sa och lade/la rekommenderas den längre formen i formella texter. Numera anses formerna skall och ska stilistiskt likvärdiga. Medan formen ska används i olika typer av sakprosa, används dock formen skall hellre än ska i beslut, föreskrifter och andra formella offentliga texter. Många verb kan – utan betydelseskillnad – vara både fast sammansatta, till exempel överensstämma, och löst sammansatta, stämma överens. Språket blir ledigare – men ändå inte alltför vardagligt – om man använder de lösa sammansättningarna. Skriv inte: Sekreteraren tillser att uppgifterna registreras. Skriv hellre: Sekreteraren ser till att uppgifterna registreras.

3 Från ord till mening

De korta verbformerna behövs, finns, förs, görs, krävs, sägs med flera bör användas i stället för de längre behöves, finnes etcetera. Man bör vara försiktig med passiva former. Det är givetvis inte fel att använda passiva konstruktioner – och ibland kan det till och med vara lämpligare med ett passivt uttryckssätt – men oftast blir språket mer begripligt om man använder aktiva vändningar: Skriv inte: Din tid måste tyvärr ändras. Skriv hellre: Vi måste tyvärr ändra din tid.

Någonting som är ganska vanligt i talat språk är så kallat dubbelt supinum, till exempel Jag hade kunnat gjort det, där både kunnat och gjort är supinumformer, i stället för Jag hade kunnat göra det. Faktum är att det här är en konstruktionstyp som vi har haft i språket sedan medeltiden, men rekommendationen är ändå att avstå från sådana konstruktioner i det skrivna språket. I svenskan har vi verb som aldrig konstrueras med att, till exempel brukar, vill, ska, måste, bör: Patienten brukar ha ont på morgonen.

Vi har vidare några få verb som alltid konstrueras med att, till exempel älska, hata, avsky: Hon avskyr att behöva ta sin medicin.

Slutligen har vi en hel mängd verb som kan konstrueras både med och utan att: Hon glömde (att) göra det.

Ett verb som förr konstruerades utan att har nu slutit sig till den här tredje gruppen, nämligen kommer: Han kommer (att) göra det.

Båda formerna är fullt acceptabla, men mycket tyder på att den att-lösa varianten kommer att ta över inom en snar framtid.

3 Från ord till mening

SUBSTANTIV

Substantivsjuka innebär att man använder ett verb + ett substantiv i stället för ett enkelt verb. Sådana tunga konstruktioner bör undvikas. Sträva efter ett så enkelt och klart språk som möjligt. Skriv inte: Vi ska göra en kartläggning. Skriv hellre: Vi ska kartlägga. Skriv inte: Detta blir föremål för utredning. Skriv hellre: Detta kommer att utredas.

Ibland kan man frestas att förlänga ett ord – kanske för att man tycker att det ”låter finare”: nästkommande, enkätundersökning, ersättningsbelopp

Skriv i stället: nästa, enkät, ersättning

Man bör över huvud taget undvika ord som kan uppfattas som alltför formella. Hög vårdkvalitet och samverkan kan till exempel bytas ut mot bra vård och samarbete – för att ta några exempel från vårdområdet. ADJEK TIV

Ett adjektiv har två ändelser i bestämd form: -a och -e. När adjektivet beskriver en kvinna används a-böjning: den unga kvinnan

Denna regel gäller också när adjektivet står självständigt: den sjuka

När adjektivet beskriver en man kan e-böjning användas: den unge patienten

3 Från ord till mening

men även a-böjning går bra: den unga patienten

När adjektivet däremot står ensamt och syftar på en man används e-formen: den sjuke

När adjektivet syftar på en speciell grupp människor utan avseende på kön, kan både a- och e-form användas: Bästa/bäste patient

Däremot enbart Bästa Anna

ADVERB

Adverbet bara tillhör inte enbart talspråket. Det förekommer också i formella brev, författningstexter och dylikt, där det gör ett ledigare intryck än endast. Blott bör däremot undvikas. Inte är den normala negationen i sakprosa. Ej passar i sammanhang där det är viktigt att uttrycka sig så kortfattat som möjligt, till exempel på skyltar och i rubriker. Ej är också vanligt i frasen … eller ej: IQ – ärftligt eller ej?

Icke används främst i vissa fasta uttryck som ickerökare, icke-kemisk. Det finns en grupp adverb sammansatta med där-, här- eller var-, till exempel därvidlag, därur, härav, häri, varibland och varom. Dessa bör man undvika, då de ger ett stelt och skriftspråkligt intryck. Skriv inte: Som ett resultat härav … Skriv hellre: Som ett resultat av detta …

3 Från ord till mening

Det är mycket vanligt i talat språk att man stoppar in det lilla ordet så efter fundamentet 3 i en mening: Oftast så beror en förkylning på virus. I de allra flesta fall så går sjukdomen över utan speciella åtgärder.

Detta bruk av så kan ge en skriven text en alltför talspråklig prägel. Det kan därför vara idé att stryka alla överflödiga så. PRONOMEN

I en del skrivanvisningar varnas för användningen av det obestämda pronominet man. Men rätt använt fyller det en funktion i språket, det vill säga när man talar i allmänna termer utan att syfta på någon speciell kategori av människor. Däremot får ordet man inte syfta på olika personer i en och samma mening: I varje kommundel finns en vårdcentral. Man erbjuder hög service och det brukar gå fort att få den vård man behöver. (Här syftar man på olika personer.)

PREPOSITIONER

Undvik att använda de långa prepositionerna eller prepositionsliknande uttrycken angående, beträffande, vad avser, rörande, i anslutning till, i samband med, såvitt avser, när det finns en enkel preposition som fungerar på samma sätt: Skriv inte: Är du förtrogen med förordningen angående företagshälsovård? Skriv hellre: Är du förtrogen med förordningen om företagshälsovård? Eller allra helst: Känner du till förordningen om företagshälsovård?

Ibland kan det vara svårt att veta vilken preposition som är den rätta i en fras. Slå upp uttrycket i till exempel Svenskt språkbruk: Ordbok över konstruktioner och fraser, om du är osäker.

Övning 3.1

3 Fundamentet är det satsled i en huvudsats som kommer före satsens finita verbform.

3 Från ord till mening

KONJUNK TIONER

Samt är en konjunktion som inte bör användas om det går lika bra med och – och det gör det nästan alltid. Skriv inte: Dessa bakterier kan förorsaka inflammationer i näsa, bihålor, örontrumpet samt mellanöra. Skriv hellre: Dessa bakterier kan förorsaka inflammationer i näsa, bihålor, örontrumpet och mellanöra.

Samt är däremot motiverat när det samordnar två likställda ordgrupper, som hålls ihop av och: Hjärtats rum är högra och vänstra kammaren samt högra och vänstra förmaket.

Det heter dels – dels; man får med andra ord inte utelämna det andra dels. Dels påverkar hypofysen livmoderns värkarbete, dels styr den mjölkproduktionen.

Ett dels kan också mycket väl korrespondera med flera dels: Den dåliga prognosen beror dels på patientens ålder, dels på hennes allmäntillstånd, dels på tumörens spridning.

Det finns olika uppfattningar om vad som är helt korrekt när det gäller konstruktioner med dels. En uppfattning är att det inte bör vara något och före det andra eller tredje dels: Hon är mycket rädd för undersökningen, dels för att det kommer att göra ont och dels för att den kommer att bli kostsam.

En sådan mening skulle enligt detta synsätt inte vara helt acceptabel. Det här uttryckssättet är emellertid mycket frekvent och kan till och med göra meningen tydligare, eftersom ett och signalerar att den enhet som följer är den sista och att uppräkningen avslutas.

3 Från ord till mening

ORDFÖL JD

Var noga med att placera negerande och inskränkande adverb så, att meningen får den betydelse som avses. Skriv inte: Patienten ska bara träna bukmusklerna. Skriv hellre: Patienten ska träna bara bukmusklerna.

Lägg inte långa bestämningar till huvudordet, vilket krånglar till ordföljden i onödan. Skriv inte: Den vid mötet diskuterade frågan Skriv hellre: Frågan som diskuterades vid mötet

Övning 3.2 Övning 3.3

VÄNSTERT YNGD

I ”krångelsvenskan” hittar vi något som brukar kallas vänstertyngd. Det innebär att man sparar det väsentliga till slutet av meningen och gärna kommer med det viktiga verbet som en obehaglig överraskning. Det som läsaren vill ha svar på bör i stället presenteras så tidigt som möjligt i meningen. Skriv inte: På grund av den stora arbetsbelastningen och den ovisshet som uppstått pga. den med kort varsel vid årsskiftet införda lagen har vi tyvärr inte kunnat lösa problemet. Skriv hellre: Vi har tyvärr inte kunnat lösa problemet på grund av den stora arbetsbelastningen och ovisshet som uppstått på grund av den med kort varsel vid årsskiftet införda lagen. Eller ännu hellre: Vi har tyvärr inte kunnat lösa problemet på grund av den stora arbetsbelastningen och den ovisshet som uppstått på grund av lagen som infördes med kort varsel vid årsskiftet.

Skiljetecken Låt oss göra ett litet experiment. Vad betyder denna mening? Jag åt lunch på en mindre fräsch restaurang.

3 Från ord till mening

Ja, det som sägs här är ju föga smickrande för restaurangägaren, inte sant? Om man däremot lägger till ett kommatecken mellan adjektiven blir hans anseende genast bättre: Jag åt lunch på en mindre, fräsch restaurang.

Så stor betydelse kan alltså ett litet skiljetecken ha för att skapa ordning och reda i en text. Skiljetecken, exempelvis komma, punkt, frågetecken är tecken som man använder för att göra en text mer lättläst – man tillhandahåller läsarservice med andra ord. KOMMA

Det finns olika typer av kommatering: • tydlighetskommatering (rekommenderas) • satskommatering (användes tidigare).

Satskommatering är en grammatisk kommatering, där man exempelvis delar av en mening med komma mellan huvudsats och bisats. Tydlighetskommatering innebär att komma sätts mellan två led i en mening för att främja läsbarheten. Nedan kommer vi att diskutera de allra viktigaste kommateringsreglerna, men naturligtvis kan man göra avvikelser från dessa regler om man tycker att det bidrar till att göra texten mer lättläst. I en vetenskaplig text är kommateringen givetvis viktigare än i ett personligt brev. Man sätter ut komma i stället för bindeord (och, eller) i en uppräkning: Virus kan ge upphov till så olika sjukdomar som polio, gula febern, mässling, influensa och aids.

När två led samordnas med dels – dels, än – än eller ju – desto sätts komma före det senare ledet: Vid nästa besök ska du ta med dels urinprov, dels avföringsprov.

3 Från ord till mening

Man kan sätta ut komma mellan huvudsatser som är samordnade med bindeorden och, eller, men, utan – och ibland krävs komma för tydlighetens skull: Vi har seminarier på onsdagar, och torsdagar används för studiebesök.

Utan kommatecken skulle vi ju inte göra den nödvändiga lilla pausen efter ”onsdagar”. Komma kan sättas ut före och efter ett inskott i en mening. Det är det mest neutrala tecknet för inskott, medan tankstreck och parentes är starkare avskiljande. Med tankstreck lyfter man fram innehållet i inskottet, medan parentestecken markerar innehållet i inskottet som mindre viktigt: Mjälten måste, åtminstone i komplicerade fall, opereras bort.

Man sätter ut komma före självständiga exemplifieringar och liknande tillägg, där man vid uppläsning skulle göra en liten paus: Risken för sjukdomen ökar ju mer omoget barnet är, det vill säga ju tidigare det är fött och ju mindre det väger.

Komma sätts normalt inte ut vid nödvändiga bisatser. En nödvändig bisats krävs för att meningen ska bli grammatiskt fullständig eller för att meningen inte ska få en annan betydelse än vad som avses: Du ska använda den medicin som din läkare har ordinerat. En apparat som man har till detta ändamål måste vara av hög kvalitet.

Jämför följande meningar: Läkaren kunde inte svara på frågan om resultatet var fullt normalt. (= nödvändig bisats) Läkaren kunde inte svara på frågan, om han inte fick besked från radiologen först.

I vissa fall kan ett komma påverka betydelsen – vilket vi ju redan har sett:

3 Från ord till mening

Läkare, som har bra betalt, ska inte klaga på lönen. (= alla läkare har bra betalt) Läkare som har bra betalt ska inte klaga på lönen. (= endast vissa läkare har bra betalt och de ska inte klaga) Övning 3.4 Övning 3.5 Övning 3.6

Om satserna är långa kan komma sättas ut även vid nödvändiga bisatser för att underlätta läsningen: En patient som har ett alltför omfattande gipsbandage eller som av andra orsaker inte kan duscha eller sköta sin personliga hygien, behöver självklart hjälp av vårdpersonalen.

KOLON

Kolon är ett framåtpekande tecken. Det kan föregå uppräkningar, exemplifieringar och förklaringar och motsvarar då ungefär nämligen. Här följs kolon av liten bokstav: Många yrkesgrupper var representerade: läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, kuratorer och sjukgymnaster.

Kolon används före citat, replik, tanke eller liknande, när en anföringsfras står före. Här ska det alltid vara stor bokstav efter kolon: Före operationen tänkte jag: ”Nu kommer jag att dö.”

Kolon kan i enlighet med den internationella standarden användas i tidsangivelser (punkt kan också användas): Klockan 13:10 (eller klockan 13.10).

SEMIKOLON

Semikolonet är ett skiljetecken som markerar meningsgräns men som samtidigt signalerar att meningarna hör ihop. Det är alltså ett utmärkt skiljetecken för den som strävar efter samband och flyt i sin text. Felaktigt använt får det emellertid motsatt effekt. Semikolon kan till exempel aldrig ersätta kolon före en uppräkning eller före en replik eller ett citat. Det är vanligt att man ser semikolon i dessa positioner, och det kan väcka irritation hos läsarna. Så här ska det alltså se ut: 68

3 Från ord till mening

De flesta av sjukhusets avdelningar var strömlösa: mottagningar, behandlingsavdelningar, vårdavdelningar, laboratorier etc.

Däremot kan man använda semikolon i en uppräkning för att markera att grupper hör till olika kategorier: Följande yrkesgrupper var representerade: läkare, sjuksköterskor och undersköterskor; psykologer och kuratorer; sjukgymnaster och arbetsterapeuter.

Många tycker också att det är irriterande med semikolon i stället för komma. Bisatser får till exempel inte avskiljas med semikolon. Den grundläggande förutsättningen för att man ska kunna välja semikolon är alltså att det egentligen också skulle gå bra med punkt – om man inte vore ute efter att betona att det som står i de båda meningarna hör ihop. Efter semikolon skrivs liten bokstav: Många grand mal-anfall uppkommer enbart på grund av en för låg kramptröskel; patienten har alltså ingen sjukdom eller skada i hjärnan.

Semikolon är också tydligast som åtskiljande tecken mellan tal skrivna med siffror: Inställningarna bör vara 1,5; 1,8; 2,5 mm. Det är inte alla skiljetecken som har begåvats med en egen bemärkelsedag – men det har semikolonet! Den 6 februari firas detta säregna lilla tecken, som älskas av så många men som också blir misshandlat av alla som inte förstår sig på det. Den dagen för ungefär 500 år sedan avled nämligen den venetianske boktryckaren, Aldus Manutius, som brukar anses vara semikolonets ”fader”.

Övning 3.7

PARENTES

Parentestecken används först och främst runt så kallade inskott i löpande text. Observera att det är mest neutralt att använda kommatecken runt inskott; om parentestecken används markeras innehållet i inskottet som mindre viktigt. Om en förkortning med genitivändelse förklaras inom parentes, sätts inte genitiv-s ut i den fullt utskrivna benämningen:

Elisabeth Legl är lärare i svenska på Örebro universitet och i olika YH-utbildningar inom Hälso- och sjukvårdsadministration. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med kompetensutveckling och blir ofta anlitad som föredragshållare i svenska för vårdpersonal.

ATT SKRIVA TEXTER I VÅRDEN Hur bör man uttrycka sig i skrift inom vården? Denna referensbok beskriver hur man formulerar texter som innehåller medicinska ord och begrepp, både den försvenskade och den ursprungliga formen. Vidare presenteras regler för och råd om hur man väljer ord och böjningsformer, använder stor och liten bokstav, skriver sifferuttryck och förkortningar, avstavar, kommaterar och sätter ut andra skiljetecken samt konstruerar bra meningar och bygger upp texter. Boken innehåller övningsuppgifter med förslag till lösningar. Att skriva texter i vården vänder sig till universitets- och högskole studerande i olika vårdutbildningar samt till redan yrkesverksam vårdpersonal som önskar friska upp sina kunskaper i skriftlig kommunikation. Boken kan användas både för organiserad utbildning och för självstudier.

Andra upplagan

Art.nr 32339

studentlitteratur.se