9789174635836 by Smakprov Media AB

marginaliseras på olika sätt i svensk medeltidsforskning finns det många exempel på. Manliga historiker verkar sällan, med några få undantag, intresserade av att sätta förändringar i ett genusperspektiv och kvinnohistoria betraktas ofta fortfarande som minoritetshistoria. Men kvinnorna under medeltiden verkar inte vara några större förlorare och skrev ofta också ner sin historia, fast första hand kvinnorna som hade mesta att tjäna, till skillnad från männen som redan hade tillträde till en angenämare existens efter döden. Kvinnorna, inte männen, verkar vara den största drivkraften till kyrko- och klosterbyggen under medeltiden, inte minst ekonomiskt. Mitt bidrag till kvinnohistorien har i denna skrift varit ett försök att i siffror utifrån de medeltida testamentena visa hur stort inflytandet egentligen var för medeltidskvinnan.

... hatt till, huva ifrån ...?

vi valt att inte se den. När kristendomen nådde Sverige var det i

Kerstin Stenson

Att kvinnorna i historien har marginaliserats och fortfarande

…hatt till huva ifrån…? Medeltida kvinnors testamenten

Kerstin Stenson ArkeoDoks Skrifter 4

FÖRFATTARE Kerstin Stenson GRAFISK FORM OCH LAYOUT Dan Carlsson ILLUSTRATIONER OCH FOTO Kerstin Stenson, där inget annat anges OMSLAGSLAYOUT Roland Hejdström FÖRLAG OCH TRYCK Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige ISBN: 978-91-7463-583-6 © 2014 ArkeoDok

Innehåll Introduktion

Källorna

Arv och egendom enligt de medeltida lagarna

Arvslagar

Familjerätt

Fast och lös egendom

Innehav och disposition

De medeltida kvinnornas testamenten

Hur stor del av testamentena är skrivna av kvinnor?

Varför testamenterade kvinnorna?

Vilka former av ägande kan utläsas av testamenten?

Vilka kvinnor skrev testamenten?

Överensstämmer testamentena med de rådande lagtexterna?

Slutdiskussion

Sammanfattning

Källor och litteraturförteckning

Testamenten - några exempel

Svenskt Diplomatorium - en sammanställning av testamenten

…hatt till huva ifrån…? Introduktion Medeltidsforskningen ger motsägelsefulla uppgifter gällande kvinnans ställning. Å ena sidan visar den en bild av rättslösa kvinnor i ett patriarkaliskt samhälle medan den å andra sidan påvisar fler och fler exempel på aktiva, självständiga och handlingskraftiga kvinnor. I litteraturen möts vi av motstridiga uppfattningar om kvinnors villkor i det medeltida samhället. Speciellt när det gäller frågan om arvsrätt går meningarna vitt isär. Det finns företrädare för åsikten att kvinnorna tidigare haft en mycket omfattande arvsrätt, vilken kraftigt beskurits under medeltiden, medan den gängse uppfattningen är att det förhåller sig tvärtom och man tänker sig en utveckling från en ytterst begränsad till en alltmer utökad arvsrätt för kvinnornas del1. Den ojämna arvsfördelningen samt kvinnans omyndighet brukar ofta anföras som tydliga bevis på att kvinnans ställning varit betydligt sämre än mannens. Ett jämställande mellan makt och oﬀentlig auktoritet har lett till att kvinnor setts som maktlösa och marginella. För att definiera ordet makt kan man hänvisa till en inre makt, rörande hushållet, och en yttre makt, rörande samhället i en vidare bemärkelse. Att historiker främst har intresserat sig för det sistnämnda har verkat hindrande på forskning rörande kvinnor eftersom de har ansetts som obetydliga i samhället2. Senare tids forskning har visat att de medeltida kvinnorna verkar ha spelat en betydligt större roll som grundare och donatorer av exempelvis kyrkor och kloster än vad man tidigare trott. Det medeltida samhället utvecklades till ett starkt religiöst samhälle där kyrkan hävdade att kvinnorna hade rätt till egen-

1 2

Se exempelvis Sawyer, Birgit, Kvinnospår i medel den, (1992), s. 18. Andersson Lennström, Gudrun, Sprickor i muren, (1994), s. 14 ﬀ

dom som de sedan kunde testamentera för sina själars frälsning. Och det finns nyckelhål in i medeltiden, genom exempelvis dåtidens testamenten. Med hjälp av dessa kan vi faktiskt se hur kvinnorna tänkte, vilka värderingar de hade och varför de i vissa fall tänkte som de tänkte. För de medeltida testamentena visar ofta att andra lösningar än de rättsliga och traditionella gjordes, med alla inblandades samtycke. Tanken med den här boken är att lyfta fram de medeltida testamentena för att genom dessa försöka se hur stort det kvinnliga ekonomiska och rättsliga inflytandet egentligen var. Frågorna till källorna har varit; hur stor del av de bevarade testamentena har skrivits av kvinnor? Vilken form av kvinnligt ägande kan utläsas av testamentena? Varför testamenterade kvinnorna? Vilka kvinnor skrev testamenten? Överensstämmer testamentena med de rådande lagtexterna? Den medeltida arvslagstiftningen gynnade förvisso männen och vår föreställning är att förmögenheten uppfattades som en helhet männen skulle förvalta. Kvinnorna var dock inte lottlösa utan fick sin arvedel av både fast och lös egendom, oftast i form av hemgift då de gifte sig. De hade dessutom ett större utrymme än vad som tillkom dem enligt lagen. Vi vet inte tillräckligt mycket om praxis, för de lagliga arvsreglerna var inte tvingande och ingenting hindrade att berörda parter skrev olika former av avtal. Medeltida kvinnligt ägande har inte studerats i tillräckligt stor utsträckning för att kunna nyansera den normativa bilden av kvinnan. Den forskning som gjorts angående detta har främst handlat om vikingatid och tidigmodern tid3.

Se exempelvis Sawyer och Taussi

Källorna I Sverige finns minst 39561 urkunder,4 i original och avskrifter, bevarade i svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbrev. Det bör poängteras redan nu att detta antagligen endast är en bråkdel av de en gång existerande urkunderna. Om vi bortser från alla yttre omständigheter som kan påverka urkundernas bevarande, är de urkunder som främst bevarats fram till våra dagar av något bestående rättsligt värde. Av det kända beståndet innehåller omkring 60 procent någon form av dokumentation av att det skett en överföring av ägande- eller nyttjanderätt5. Detta kunde ske genom ospecificerad gåva, morgongåva, hemgift, testamenten, försäljning, byte, köp, pantsättning eller förläning. Det finns en övervikt av urkunder med anknytning till andliga institutioner och det finns fler bevarade från frälset än från skattebönderna6. Detta kan få konsekvenser för hur vi tolkar de bevarade breven. Man kan förmoda att kyrkor och kloster hade bättre möjlighet att förvara sina handlingar än enskilda personer och släkter. Testamenten, liksom andra handlingar från denna tid, har i allmänhet bevarats endast om de i egenskap av åtkomsthandlingar till något gods kommit att hamna i arkivet hos någon senare till kronan indragen kyrklig institution7. Ett hjälpmedel för studien har varit Riksarkivets CD, De svenska medeltidsbreven i Svenskt diplomatariums huvudkartotek8. Vid sökning på sökordet ”testament” fås 1476 träﬀar. Av dessa är 920 testamenten och de övriga 556 är ur4

Med urkund avses här och i det följande en skri lig uppteckning som står i motsats ll li erära texter, lagar, krönikor. Benämningen används inte om privatbrev på papper utan om vik gare dokument skrivna på pergament ll exempel freds-‐ och förbundsfördrag, privilegier, skyddsbrev, dombrev, fastebrev och testamenten oberoende av om de u ärdats av konung, myndighet eller privatperson. 5 Larsson, Inger, Svenska medel dsbrev, (2001), sid 125. 6 Larsson, Gabriella Bjarne, Hans och Hennes, (2003), sid 85 7 Nevéus, Clara, Trälarna i landskapslagarnas samhälle i Danmark och Sverige, (1974), sid 24. 8 Kommer fortsä ningsvis a visas i not där DS står för Diplomatarium Suecanum, SD för Svenskt diplomatarium eller brevnummer ifall de andra uppgi erna saknas.

kunder angående testamenten till exempel vid stadfästandet av testamenten, översättningar, testamentsfragment, rättsliga dubier eller brev angående ifall arvingarna gjort bruk av återköpsrätt inom lagstadgad tid eller ifall de inte gjort det. Ett problem med att använda dessa testamenten som källor är att vissa av de äldsta dateringarna är ungefärliga. Ett annat metodiskt problem man får ta i beräkning är felstavningar, att exempelvis två poster återfinns under felstavningen ”tetament”. Dessa urkunder handlar dock om andra testamenten och faller således utanför denna undersökning. Av de 920 testamentena har jag gjort en statistisk undersökning som belyses i den löpande löpande text. Ett antal testamenten har sedan valts ut och översatts från tyska9 och latin10 för att exemplifiera den statistiska undersökningen. Dessa testamenten har helt slumpmässigt valts ut och får utgöra en slags pilotgrupp. Några av dessa återfinns i slutet av boken. De lagtexter jag i huvudsak studerat och som finns med i boken, är de svenska landskapslagarna tolkade och översatta till nusvenska av Åke Holmbäck och Elias Wessén från 1979. I noterna och ibland i löpande text finns också den fornsvenska lagtexten som utgavs med början 1827 av C. J. Schlyter. Trots att landskapslagarna tillhör våra äldsta och förnämligaste litterära och rättsliga kulturminnesmärken, finns det många svårigheter beträﬀande användandet av dem som historiska källor. Lagarna var normativa och mycket är fortfarande osäkert beträﬀande dateringar, geografisk utbredning samt det faktum att lag och praxis inte alltid överensstämde, som till exempel en jämförelse mellan lagar och domboksprotokoll från 1600-talet visar11. Att tolka lagarna kan vara komplicerat och mönstret kan skilja sig betydligt beroende på vilka företeelser man ska tolka; förändringar i lagen, förändringar i rättspraxis, förändringar i maktrelationer inom rätten, förändringar i människors beteende, förändringar i sedvänjor etc.

Översä ningarna gjorda av Karin Wennberg Översä ningarna gjorda av Viktoria Hansson 11 Se t.ex. Jarrick, A & Söderberg, J, Odygd och vanära. Folk och bro i gamla Stockholm, (1998) s. 217 10

En annan svårighet med att tolka lagarna är att familjerätt redan var allmänt känt och inte i någon större utsträckning behövde sättas på pränt, vilket resulterar i att lagarna ofta är knapphändigt skrivna och svårtolkade. Denna undersökning är huvudsakligen kvantitativ och tar fasta vid hur utbrett de medeltida kvinnornas testamentsskrivande egentligen var. Materialets fragmentariska karaktär medger dock inte att någon strikt kvantitativ analysmodell har kunnat tillämpas. Istället har en exemplifierande metod använts, det vill säga en metod som utgår från en analys av enskilda exempel.

Arv och egendom enligt de medeltida lagarna Vid tidpunkten då landskapslagarna nedtecknades på 1200- och 1300-talen bestod det skandinaviska samhället av ätter som muntligt skötte sina inbördes angelägenheter med avtal, tvistande och förlikning. Dessa ätter antas ha ägt jord och varit ansvariga för många av de funktioner som senare, under kraftigt motstånd, övertogs av kung och kyrka. Länge hade det varit genom arv man byggde upp förmögenheter och därmed också sin maktbas. Arvsfrågan var därför den kanske viktigaste saken att reglera utförligt när lagarna nedtecknades. Centralt för hela rättsutvecklingen var ättens bevarande av sin förmögenhet12. Nedtecknandet av lagarna var ett tecken på att centralmakten var i tillväxt och expansionens förutsättning var att släktmakten försvagades. Landskapslagarna nedtecknades på folkspråk och det svenska språket kodifierades därigenom för första gången med latinsk skrift i längre texter13. Dittills hade svenskan huvudsakligen skrivits med runor. Allteftersom det svenska riket konsoliderades blev det allt mer ohållbart att varje landskap hade en lag för sig och under Magnus Erikssons regering utarbetades därför en lag för hela rikets landsbygd, som blev gällande från år 1350 till år 1442, då den ersattes av Kristofers landslag. Tre faktorer anses ha haft ett avgörande inflytande på den medeltida rättsutvecklingen i Sverige nämligen samhällsutvecklingen, kristendomens införande samt reception av utländsk rätt14. Rättshistorikern Elsa Sjöholm har i sin Sveriges medeltidslagar. Europeisk rättstradition i politisk omvandling, beskrivit den rättsliga utvecklingen under medeltiden. Sjöholms metod innebar ett förkastande av den gamla rättsinstitutsmetoden eftersom hon ansåg att lagtexterna hade ett inbördes samband, vilket gör att de måste ses i förhållande till varandra. Enligt Sjöholm speglar all lagstiftning tiden för lagarnas nedskrivning och tillkom som kompromisser mellan stridiga intressen. 12

Andersson Lennström , Gudrun, Sprickor i muren, (1994), s. 21 Larsson, Inger, Svenska medel dsbrev, (2001), sid 19. 14 Inger, Göran, Svensk rä shistoria, (1983), sid 14. 13

De medeltida lagarna innehöll av denna anledning till största del bestämmelser gällande kungaval, beskattning, försvar, domsmakt, process, bötesfördelning och äganderätt. Den identifikation av lagsamlingarna som gjordes, resulterade bland annat i ett omdaterande av Östgötalagen. Enligt Sjöholms tes är den mosaiska rätten grunden för all västerländsk lag15. Kulturhistorikern Lizzie Carlsson ägnar den första delen av Jag giver dig min dotter åt att rekonstruera äktenskapets ingående enligt gamla germanska rättsregler före kristendomen Figur 1. En förnäm kvinna köpslår med en hanoch vid den kanoniska rättens delsman. Illustration till Köpmannabalken i Magnus Erikssons landslag. inträngande. En del av huvudkällorna för hennes avhandling är de svenska medeltidslagarna. Hennes utgångspunkt är att landskapslagarna, trots inflytande från stat och kyrka, i första hand ska betecknas som folkliga produkter med djupa rötter i den gamla muntliga lagsagan som traderades från släkte till släkte och står således i opposition till Sjöholms teori. Carlsson beskriver hur nedärvda hedniska seder, kristet tankesätt och kristen ritual kom att prägla landskapsrätten samt hur motsättningarna i landskapslagarna speglar det brytningsskede, då det gamla ättesamhället höll på vittra sönder för att ge plats åt det nya statssamfundet och den katolska medeltidskyrkans internationalism.

Sjöholm, Elsa, Sveriges medel dslagar, (1988), s. 15 ﬀ, och Stenson, Kers n, Trolovning i land-‐ skapslagarna, (2003) s. 6 ﬀ

Arvslagar En grundläggande skillnad mellan olika nordiska arvslagar är tillämpningen av antingen gradual- eller parentelasystemet. De norska och de flesta svenska landskapslagarna (exempelvis äldre Västgötalagen, Dalalagen och Gutalagen) har gradualsystemet, enligt vilket de som är närmast i släktskapsgrad ärver först, det vill säga kollateraler (syskon) och ascendenter (föräldrar) utesluter mer avlägsna descendenter (barnbarn, barnbarns barn etc.) Detta system kombineras ofta med principen att män utesluter kvinnor och manslinjer utesluter kvinnolinjer. I Östgöta- och Västmannalagarna ärvde döttrar tillsammans med söner men övriga kvinnliga släktingar stod fortfarande tillbaka för manliga. I parentelasystemet, som tillämpades till exempel i Hälsinge- och Upplandslagarna, mås-

Figur 2. Olaus Magnus karta över Norden från 1539.

te hela gruppen av samtliga descendenter, manliga och kvinnliga, uttömmas innan arvet gick över till sidolinjerna utgörande nästa parentel bestående av avkomlingar till den dödes föräldrar. Yngre Västgötalagen, Södermannalagen och de svenska landslagarna hade kompromissat mellan de två arvssystemen; här hade gradualsystemet kombinerats med principen om att inte bara döttrar utan även andra kvinnliga släktingar ärvde tillsammans med män i samma släktskapsgrad16. Vad som gör skillnaderna så intressanta är att gradualsystemet, kombinerat med företräde för män och manslinjer, gjorde det lättare att hålla ihop jord medan parentelasystemet förde till dess uppsplittring17. Gällande arvsreglerna skiljer sig det medeltida Skandinavien från resten av Europa som använde sig av primogenitur-principen, det vill säga principen att framför allt den äldste sonen skulle ärva föräldrarnas fasta egendom. Schematiskt kan nordisk arvsrätt indelas i en dansk och östsvensk del (Upplands- och Södermannalagarna) samt en norsk och västsvensk del (Götalagarna samt Västmanna- och Dalalagarna). I den förra var parentelprincipen övervägande, det vill säga att kvinnan och mannen hade samma rätt till arv. I den senare tillämpades gradualprincipen tillsammans med företrädesrätt för manliga arvingar och manslinjen18. I Upplandslagen var fäderne- och mödernearvingarna jämställda till arv. I äldre Västgötalagen och i Dalalagen ärvde dotter efter son, i Dalalagen också efter sonson. Dalalagen tillämpade gradualsystemet med konsekvent företrädesrätt för manliga arvingar och manslinjen19. I svensk rätt fanns alltså en mycket stor variation av arvsregler men den generella arvsdelningen brukade vanligtvis se ut på följande sätt: 1. Närheten till den döde 2. Släktskapets riktning 3. Arvingens eget kön 4. Könet på den person, genom vilken arvingen var släkt med den döde20. 16

Sawyer, Birgit, Hans och Hennes, (2003), sid 48 Sawyer, Birgit, Hans och Hennes, (2003), sid 49 18 Se vidare Sjöholm, Elsa, Sveriges medel dslagar, (1988), om arvsrä en sid 120 ﬀ 19 Sjöholm, Elsa, Sveriges medel dslagar, (1988), sid 125 20 Andersson Lennström, Gudrun, Sprickor i muren, (1994), sid 37.

I såväl Östgötalagen som Svealagarna var bror och syster bröstarvingar. Östgötalagen formulerade generella regler: ”Då två är jämna i arv och jämskylda i ätt, då går alltid hatt till och huva ifrån[…]då båda är lika närskylda, man och kvinna, då tar mannen arvet och kvinnan går ifrån, utom då de är syskon. Vare sig kvinnan är släkt med den, om vars arv hon tvistar, på manssidan eller kvinnosidan skall så vara som nu är sagt”21. I denna lag finns en inskjuten sats; ”Var helst som broder ärver, där ärver också syster, broder två tredjedelar och syster en tredjedel”22. Rätten för syster att ärva jämte bror har emellertid inte haft den betydelse för kvinnorna själva som eftervärlden velat tillmäta den, i synnerhet inte när arvtagarna var barn till arvlåtaren. Dotter hade enligt de medeltida lagarna rätt till hemgift vid sitt gifte och detta betraktades redan av samtiden som ett förtida arv. I vissa lagar bestämde fadern hemgiftens storlek, vilket kunde betyda avsevärda skillnader mellan bröstarvingarna. En äldre dotter kunde på det sättet bli väsentligt bättre tillgodosedd än en yngre son23. Exempelvis kunde en sondotter ärva två tredjedelar medan en dotterson fick nöja sig med en tredjedel. En dotter kunde också erhålla en sons arvslott om familjen saknade söner24. Arv var under medeltiden den viktigaste källan till välstånd och ett dödsfall ledde alltid till omfördelning av egendom. Men arvsreglerna var lika lite som idag tvingande och ingenting hindrade att berörda parter gjorde ett annat avtal som då blev gällande och eventuella orättvisor kunde regleras genom att till exempel skriva testamenten.

Östgötalagen, Holmbäck-‐Wessén, Ä 3:1 Östgötalagen, Holmbäck-‐Wessén, Ä 1:2 23 Sjöholm, Elsa, Sveriges medel dslagar, (1988), sid 127 24 Andersson Lennström (1994), s. 37 22

190

... hatt till, huva ifrån ...?

vi valt att inte se den. När kristendomen nådde Sverige var det i

Kerstin Stenson

Att kvinnorna i historien har marginaliserats och fortfarande