9789174051360

Sรถren Olsson โ ข Anders Jacobsson

Sรถren Olsson & Anders Jacobsson

Vill du veta mer om Sören och Anders och allt vad de håller på med? Skriv till: Sören & Anders Egmont Kärnan 205 08 Malmö e-post: sune.bert@trollen.se www.soren-anders.se

Egmont Kärnan AB © Text: Sören Olsson och Anders Jacobsson 2009 Bild: Nino Keller Grafisk formgivning & sättning: Grassman Ord&Bild Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2009 ISBN: 978-91-7405-136-0

Kapitel ett Det var sommar. Värmen gjorde människorna svettiga och irriterade där de stressade omkring på gatorna och längtade efter ledighet.

De som hade turen att vara lediga låg utspridda på alla gräsfläckar som fanns runt om i stan och badade i sol. I Slottsparken, Sveaparken och Stadsparken låg folksamlingar och flämtade i den tryckande värmen.

Det är skönt att ha sommarlov, tänkte Josef när han långsamt kom cyklande mot plaskdammen i Stadsparken.

Hela gänget skulle träffas och prata om allt som de skulle hinna uppleva innan sommaren tog slut.

Josef var inte så intresserad av att jobba. Helst ville han vara med Shanti och mysa hela tiden. Men det var lite svårt. För han och Shanti hade knappt ens hållit varandras händer än. Josef drömde om att snart pussa henne. Kanske. Om ingen annan såg, förstås.

Det var ju inte helt riskfritt att vara ihop med en tjej. Man fick inte vara för tuff, för då skulle hon bli ledsen och göra slut.

Och man fick inte heller vara för mjuk. För då kunde man bli kallad mes, och då skulle hon också göra slut.

Josef var inte helt säker på hur han skulle vara egentligen.

9

Josefin och Tibe låg på mage och solade ryggen samtidigt som de spanade efter snygga killar. De satte betyg på alla.

Tre olika saker bedömdes: ansiktet, kroppen och charmen.

Josefin pekade på en kille som stod och sparkade på en fotboll lite längre bort på gräsplanen.

- Han där då?

- Svag tvåa i ansiktet, svarade Tibe kvickt.

- Ja, men minst en fyra i kroppen.

Tibe fnissade.

- Jo, men charmen, då?

- Om jag säger så här: en kille, spelar fotboll, visar upp sin kropp samtidigt och tror att han är något…

- En etta, suckade Tibe uppgivet.

- Precis. En svag etta. Varför är alla killar så töntiga?

- Jag är inte töntig, sa Josef som just hade kommit fram till dem.

Josefin tittade på sin bror som om han kom från en annan planet.

- Är du inte? Sedan när är du inte det?

- Äh, du är ju inte klok. Har du solat för mycket nu igen och fått solsting?

Tibe fnissade.

- Var är Shanti, då? Har hon kommit hem från semestern än?

- Ja, hon kom hem för flera dagar sedan, upplyste Josef.

- Har ni träffats något då?

10

Josefin flinade skadeglatt eftersom hon mycket väl visste svaret.

- Nä, för vi kanske inte har hunnit med det än, fräste Josef argt. Hon måste ju packa upp alla sina väskor och sånt.

- Ja, för det brukar ju ta flera dagar att göra det, retades Josefin.

- Äh, idiot, morrade Josef och spanade bort mot cykelvägen där han visste att Shanti skulle komma när som helst.

Tjejerna fick syn på en ny kille. En som de inte hade sett tidigare.

- Vad säger du om honom, då? undrade Tibe.

- Ansiktet är en klar fyra. Men kroppen är nog bara en tvåa. Tyvärr.

- Ja, och charmen får han nog en trea för, tror jag. Snygg, men har ful kropp.

- Men kolla, sa Josefin förvånat. Han är här med sin lillasyster!

- Oj! Då måste han få en femma i charm. Vad modig han är som vågar vara här med henne!

- Kan inte ni tänka på något annat än killar? muttrade Josef surt.

- Nä, det går inte, sa Tibe allvarligt. Vi har verkligen försökt. Vi testade med att tänka på trasmattor och broderier och sånt. Men tyvärr... det funkade inte.

Josef orkade inte besvara dumheterna. Han fortsatte att spana över gräsplanen efter Shanti och Jyrka.

11

- Var är Jyrka då? Han lovade att komma hit nu.

Josef tittade på klockan och konstaterade att både Jyrka och Shanti var tio minuter sena redan. Josef tänkte lite till, och för sitt inre kunde han se hur Shanti och Jyrka satt vid en strand och plaskade med fötterna i vattnet. Shanti och Jyrka? Nä! Josef skakade på huvudet för att få bort den dumma bilden ur skallen.

Det var väl klart att det inte var någonting mellan Shanti och Jyrka. Han var ju bara intresserad av konstiga experiment och sånt.

BRAK! 12

Plötsligt hördes en explosion borta vid Stadsträdgården. Alla tittade ditåt och fick se en märklig figur komma studsande på en cykel med sex hjul, med en motor som satt fastspänd på pakethållaren. Motorn fyllde ingen funktion men den lät fruktansvärt högt.

- Gissa vem det där är, suckade Josefin. Ni får en gissning var.

- Jyrka, sa Josef och Tibe samtidigt.

- Tjoho, skrek Jyrka när han kom trampande på sin specialbyggda cykel. Den fungerar!

- Vad är det som fungerar? undrade Josef.

- Cykelmotorn. Den fungerar.

- Ursäkta mig, men den sitter ju på pakethållaren, upplyste Josef honom, och pekade på den mullrande motorn.

- Ja? - Där gör den väl ingen nytta?

- Nä? Vem har sagt att den ska göra nytta? Jag tycker att det är synd om alla motorer som bara ska användas som slavar hela tiden. En motor vill väl också åka på semester någon gång.

Och äta glass och vara ledig.

De tre kompisarna blev stumma av förvåning. De tittade på varandra och sedan på Jyrka med frågande miner.

- Hur dum får en människa bli, egentligen? undrade Josefin till slut.

- Det vet jag inte, svarade Jyrka snabbt. Men jag kan ta reda på det, för jag ska till biblioteket i eftermiddag och söka 13

efter gömda skattkartor i lite olika böcker som jag har fått tips om. Jag kan be någon ta reda på hur dum en människa får bli egentligen, om du vill veta.

- Jag vill inte veta, suckade Josefin. Jag vet redan. Inte värre än du!

Jyrka hoppade av sin cykel och gjorde en kullerbytta för att till slut landa med baken på tjejernas filt.

- Det är skönt med ledighet, sa han och tog en tugga av tjejernas medhavda matsäck.

- Vad har du gjort i sommar, då? undrade Tibe.

- Jag har seglat på sjön med min hemmagjorda flotte, jag har åkt rullskidor runt sjön fyra gånger, jag har hjälpt min mamma att spika fast lite saker i lägenheten och så har jag…

- Tack, tack, det räcker, avbröt Josefin. Jag blir trött av att lyssna på dig.

- Vad har ni själva gjort då? undrade Jyrka och tog ännu en tugga av Tibes smörgås.

- Spanat på killar.

- Alla tre?

- Va? Alla tittade undrande på Jyrka.

- Ja? Har ni tre spanat på killar?

- Jag har INTE spanat på killar, morrade Josef argt.

- Nä, jag menade inte dig, sa Jyrka. Jag tänkte på Shanti.

Har hon också spanat?

- Hon får inte spana på sånt längre, morrade Josef argt.

14

Hon är MIN! sa han med eftertryck.

Jyrka slog sig för pannan.

- Ja visst ja, sa han. Ni är ju ihop, va?

Josef såg nöjd ut och nickade.

- Funkar det bra mellan er? Ska ni flytta ihop? Skaffa barn? Husvagn? Collie och undulater?

- Ja, man brukar ju göra allt sånt vid 12 års ålder, sa Josefin och gjorde en trött grimas.

- Hon har varit i Indien, svarade Tibe. Så de har inte hunnit träffas så mycket.

- Nähä, sa Jyrka ointresserat och pillade förstrött på Josefins mobiltelefon.

- Nu kommer hon!

Josef ropade lite för högt och pekade bort mot cykelvägen där Shanti kom gående med snabba steg.

Tibe och Josefin rusade fram och kramade om sin kompis och började sedan prata i munnen på varandra. Josef stod kvar på samma plats och det kändes som om hans fötter satt fastvuxna i marken. Han ville gå fram och krama om henne, men det gick inte. Fötterna vägrade. Jyrka satt kvar på filten och pillade vidare på mobiltelefonen.

Shanti kom fram till Josef och kramade hastigt om honom.

Han kramade inte tillbaka. För hans armar hade också gått i strejk.

- Hej, sa Shanti.

- Brej, svarade Josef.

- Brej?

15

Alla tittade på Josef som blev röd i ansiktet. Han förstod att också tungan hade gått i strejk. Och hans hjärna. Och hans muskler. Han visste att han snart skulle svimma.

- Brej är ett bra ord, sa Jyrka. Jag är säker på att brej är det första ord som någon människa sagt på hela jorden. Tänk er själva. Dinosaurierna ska just äta upp en människa när han öppnar munnen och säger ”Brej”. Det skulle ju skrämma vilken Tyrannosaurus som helst.

Alla skrattade. Jyrka kunde alltid fixa till roliga saker när det var som mest pinsamt. Josef kände hur förlamningen i kroppen långsamt släppte taget. Jyrka studsade upp från filten.

- Nä, det var roligt att se er. Men nu måste jag dra. Tjing!

- VÄNTA! vrålade Josef. Först måste vi ju veta hur vi går vidare.

- Vidare?

Alla tittade undrande på Josef.

- Ja? Med föreningen.

- Vilken förening?

Josef blev blek i ansiktet av ilska.

- Vilken förening??? De Onödiga, förstås!

- Jaha den, sa Tibe och tittade besvärat på Josefin.

- Men orka, muttrade Josefin och lade sig platt ner på filten.

- Är ni inte kloka? fräste Josef argt. Det finns ju massor av uppdrag kvar att göra.

- Men ska vi fortfarande hålla på med det där? undrade 16

Jyrka och gjorde en ansträngd grimas. Det var väl mer en grej som vi gjorde i femman?

- Det är väl klart att vi ska fortsätta! menade Josef. Vi har lovat varandra att fortsätta göra viktiga uppdrag för att bevisa att vi kan vara nyttiga även om vi är barn.

- Men nu är det ju sommar, gnällde Josefin. Kan vi inte bara vara lediga och spana…

- Nej! Vi måste ha en plan för fortsättningen, avbröt Josef.

I kväll har vi möte. Klockan sex. Okej?

- Jag kan inte, sa Shanti. Vi ska äta mat med min farbror och hans nya fru.

- I morgon, då?

- Då har jag lovat pappa att jag ska se på en fotbollsmatch, sa Jyrka.

- I övermorgon?

Alla tittade på varandra. Alla försökte, men ingen kom på någon anledning att slippa träffas i övermorgon.

- Då bestämmer vi det, sa Josef. I övermorgon. Var ska vi träffas?

- Vi kan träffas hemma hos mig, sa Shanti.

- Då bestämmer vi det! Och ALLA måste komma!

- Ta det lugnt, lill-Hitler, sa Josefin och lade sig ner på filten. Vi kommer.

Jyrka tog sin cykel och gick därifrån. Shanti slängde sig ner bredvid Tibe och Josefin. De började genast viska och fnissa med varandra.

17

Josef stod kvar. Han kände sig tom inuti och nervös. Är det här slutet? tänkte han. Slutet på De Onödiga?

Jyrka, Shanti, Josef, Josefine och Tibe har sommarlov.

Snart börjar de i sexan och det är inte så lätt att hålla ihop De Onödiga längre.

Tjejerna får upp ögonen för en helt ny värld befolkad av killar, Jyrka är knäpp eller frånvarande för det mesta och Josef försöker hålla ihop föreningen.

Men så dyker De Andra upp och utmanar De Onödiga.

Häng med på nya äventyr och sanslösa uppdrag med De Onödiga.

Bok nummer två om De Onödiga, av Sören & Anders som skrivit böckerna om Sune, Bert och Håkan Bråkan.

De coola bilderna är gjorda av Nino Keller.

18