Issuu on Google+

bibliska ord


Bibliska ord Olle Bergman

historiska media


Historiska Media Box 1206, 221 05 Lund www.historiskamedia.se info@historiskamedia.se

© Historiska Media och Olle Bergman 2012 Faktagranskning: Bo-A. Wendt Layout: Stilbildarna i Mölle, sbmolle.com Inlagebilder: Clipart Omslag: Maria Jörgel Andersson Omslagsbild: Jesajarullen från Qumran, © Bridgeman/IBL Bildbyrå Tryck: Bookwell Oy, Borgå, Finland 2012 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ISBN 978-91-87031-06-9


Till Helmer L책ng som trodde p책 mig som skribent l책ngt innan n책gon annan gjorde det.


Innehåll Förord 9 Om Bibeln 13 Bibelns böcker 13 Bibelns geopolitiska karta 13 Bibelns språk 14 Svenska bibelöversättningar 16 Bibelns historieskrivning 17 Bibliska ord 19 Bibliska uttryck 111 Referenser 127


Förord Jag måste ha tillhört en av de sista årskullarna som började skoldagen med att sjunga morgonpsalm och som då och då bjöds på högläsning ur evangelierna – ett faktum som kan låta märkligt för yngre förmågor idag. Tydligast minns jag de fromma ritualerna under adventstiden då vi i princip förberedde oss för Frälsarens ankomst på min semimoderna lilla byskola. Då var det tidigt 1970-tal och vi befann oss i en sällsam brytningstid. Utanför vår fridfulla, välordnade och ack så oskuldsfulla klassrumsmiljö genomgick världen en oåterkallelig förvandling där det mesta som var gammalt och traditionellt skulle släpas fram, ställas på ända och byggas om – försåvitt det inte bara skulle begabbas och förstöras. I stormens öga fortsatte vår fröken undervisa som hon alltid hade gjort. Det är möjligt att hon då och då tvivlade på sina gamla beprövade värderingar när de utsattes för den ideologiska


10

elitens förakt, men det var inget som hon visade för oss barn. Istället trampade hon på den andfådda lilla klassrumsorgeln och så sjöng vi – eller snarare jag och tjejerna – med våra förpubertala röster: ”Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp.” Redan vid denna tid hade kristendomskunskapen ersatts av religionskunskap enligt 1969 års läroplan för grundskolan, men som jag minns det lärde vi oss trots allt en del bibelkunskap. Denna omfattade allt från vardagslivet i Bibelns länder till kristen troslära och etik. Särskilt minns jag de kubiska små vita husen där man kunde sova på taket, under stjärnorna, samt herdens krökta stav med vilken han varsamt kunde lyfta upp lamm som fallit ner i en klyfta. Sen fanns ett litet knubbigt troll i en av böckerna – det var EGOISTEN. Sedan dess har det gått snart fyrtio år, och

svenskarna har fortsatt att tänja sina kristna rötter mer och mer. För vissa handlar det om aktivt avståndstagande, för de flesta andra bara om ointresse. Rottrådarna bakåt blir längre och längre, tunnare och tunnare, men de brister inte och den som skärskådar vår kultur ser dem slingra överallt. Ja, genom livets alla faser påverkas vi av de värderingar, tankesätt, berättelser och sedvänjor som utgår från denna stora, tjocka lunta – en boksamling som skrevs och sammanställdes av anonyma författare och redaktörer för tusentals år sedan. Dess texter, översatta från hebreiska, arameiska och grekiska, utgör en hörnsten för våra moderna värderingar, definierar vår årsrytm, påverkar kulturen och genomsyrar politiska ideologier till höger och vänster (även dem som inte vill kännas vid den). Det är därför det är viktigt att ta del av Bibelns


11

berättelser, även om vi inte är troende själva. Genom att studera dess innehåll och hur den har påverkat individer, folk och samhällen kan vi bättre förstå vår omvärld och mänsklighetens historia. Därvidlag är boken du håller i dock inte den tyngsta kunskapskällan. I likhet med föregångarna Krigiska ord och Kulinariska ord är den främst inriktad på att med nyfikenhet undersöka hur språk, kultur och historia hör ihop, och på att följa de associationsbanor som intresserar mig. De flesta ord och uttryck hänger direkt ihop med bibeltexten, men jag har även tagit upp vissa som har uppstått inom de kristna kyrkorna (dessa är markerade med asterisk, *). Kort sagt: Jag fortsätter att väva min kunskapsväv där allt och alla som någonsin funnits har sin plats på varpen. Det jag framför allt vill visa är hur kulturer, händelser och personer

är förbundna genom historiens trådar. Därför kommer jag inte att brodera ut de mest kända bibliska berättelserna särskilt mycket (däremot en och annan av de mindre kända). För den som är intresserad av att studera Bibelns berättelser närmare rekommenderar jag webbplatsen bibeln.se, Alf Henriksons Biblisk historia – eller varför inte en kondenserad bibelutgåva för ungdomar? Slutligen: Är jag troende själv? Om man med tro menar en förundran och hängivenhet inför Varats och Skapelsens ofattbara väldighet och härlighet? Ja, då räknar jag mig till de förundrade och hängivna. Om man med tro menar en insikt om och ett accepterande att livet kan vara både en välsignelse och en stor tragedi? Ja, då räknar jag mig till de insiktsfulla och accepterande. Eller om man med tro menar ett hopp om att människor på vår jord trots


12

olika livshållningar och ideologier en dag kan försonas och leva fredligt, sida vid sida? Ja, då räknar jag mig till dem som hoppas – inte minst när det gäller de platser vid östra Medelhavet som är heliga för tre världsreligioner. Eller som den amerikanske singer-songwritern Steve Earle uttrycker det – lika naivt som rörande: ”I believe that one fine day all the children of Abraham / Will lay down their swords forever in Jerusalem.” Tack till min trevligt nördiga familj i Gula Huset för tålamod, intresse och nybryggt te samt till Gunilla Bergman, Gustav Bergman, Helena Ekhem, Dina G-David, David HeithStade, Erik Hjalmar Emillon, Martina Finnskog, Katarina Lindve samt alla andra som bidragit med råd och synpunkter. (Om något har blivit tokigt ska det dock endast skyllas på mig som författare.) En särskild eloge till

Bo-A. Wendt vid Lunds universitet som har gjort ett strålande jobb med den språkhistoriska granskningen. Slutligen en tacksam tanke till Nationalencyk­lopedin från vilken jag plankat en och annan definition i de fall som jag har haft svårt att svänga ihop en själv. Olle Bergman Eskilstuna, sommaren 2012 PS 1: Som sagt – uppslagsord som inte är hämtade ur själva bibeltexten är markerade med en asterisk (*). PS 2: Med denna bok avser jag inte att förmedla några som helst värderingar i religiösa frågor. Om någon uppfattar saken så, är det oavsiktligt från min sida. Min utgångspunkt är framför allt kristen kulturhistoria, vilket bland annat yttrar sig i att den muslimska synen på gestalter i den kristna Bibeln, till exempel Abraham eller Jesus, inte kommer att beröras. olle@bergman.com www.historiskaord.se


Om Bibeln Innan du börjar bläddra bland uppslagsorden föreslår jag att du läser följande anteckningar som innehåller lite av varje som jag tycker är värt att känna till för den som vill sätta sig in i Bibelns värld. Det finns så mycket som vi moderna människor inte känner till.

Bibelns böcker Det svenska ordet Bibeln kommer, via latinet, från grekiskans ta biblia vilket är plural och betyder ”böckerna”; det rör sig alltså om en boksamling snarare än om en enda bok. Exakt vilka böcker som ingår i Bibeln bygger på tradition, teologi och historiska överenskommelser, och skiljer sig åt mellan olika kristna grupper. Här utgår vi från den svenska Bibel 2000 vilken är den översättning de flesta

kristna samfunden i Sverige använder. Den kristna bibeln består som bekant av två delar: Gamla Testamentet (vilket motsvarar den judiska bibeln) och Nya Testamentet. De äldsta förlagorna av Gamla Testamentet skrevs förmodligen ned på 900-talet f.Kr., medan de yngsta delarna av Nya Testamentet nedtecknades senast 100 e.Kr. Bibeln utgör med andra ord ett textprojekt som sträcker sig uppemot 1 000 år!

Bibelns geopolitiska karta Det är ingen slump att tre världsreligioner – judendom, kristendom och islam – har uppstått i Mellanöstern. Området har nämligen


14

sedan förhistorisk tid varit en etnisk, kulturell, ideologisk och politisk smältdegel som omfattat både stambaserade småriken och väldiga imperier. I den så kallade bördiga halvmånen, som sträcker sig från Persiska viken upp genom Mesopotamien (landet mellan Eufrat och Tigris), utmed Medelhavets östra kust och ner längs Nilen i Egypten har ett stort antal kulturer fötts, blomstrat, idkat handel, utbytt idéer och influerat varandra konstnärligt och tekniskt, utövat diplomati, krigat samt krossat varandra. Bland de folk vars liv och öden är hoptvinnade med Bibelns folk, det vill säga israeliterna och de första kristna, kan nämnas sumerer, egyptier, fenicier, assyrier, babylonier, perser, filistéer, greker, perser och romare. När Palestina nämns i texten avses ett om­­ råde, inte den stat som utropades 1988 (och som ännu inte erkänts av många länder). Det

sträcker sig, schematiskt beskrivet, mellan Libanon och norra Sinaihalvön i nord–sydlig riktning respektive Medel­havet och Jordanfloden i väst–östlig riktning.

Bibelns språk Grundtexterna till den kristna bibeln är författade på tre språk: Hebreiska (Gamla Testamentet) Hebreiska är ett semitiskt språk, äldst belagt i Palestina. Intressant nog är språket i Gamla Testamentet ganska enhetligt, trots att böckerna skrevs under loppet av nästan ett årtusende. Den moderna hebreiskan, det vill säga det officiella språket i Israel, skiljer sig dock ganska mycket från bibelhebreiskan. Värt att veta är att bibelhebreiskan är ovokaliserad, det vill säga den saknar vokaler. Detta


15

faktum ligger bakom många översättnings- och tolkningsproblem samt att det förekommer flera uttalsvarianter.

arameiska är delar av Esra, Jeremia och Daniel. För övrigt är dagens syrianska/assyriska en variant av arameiska. Arameiska var förmodligen det språk som Jesus växte upp med och som han använde i sin vardagskonversation. Några arameiska ord förekommer även i Nya Testamentet där de återges oöversatta i citat i de grekiska texterna i Nya Testamentet, se >abbot.

Arameiska (Gamla Testamentet)

Grekiska (Nya Testamentet)

Arameiska är ett semitiskt språk vars äldsta bevarade inskrifter börjar dyka upp tusen år före vår tideräkning. Det kom efter hand att utvecklas till ett lingua franca i den bördiga halvmånen och angränsande områden. Bland annat var det ett av de officiella språken i perserriket från 500-talet f.Kr. och framåt. De texter i Gamla Testamentet som är skrivna på

Nya Testamentet är i sin helhet skrivet på grekiska – ett språk som under många sekler var vida använt för interkulturell kommunikation, framför allt i östra delen av medel­ havsområdet. Den form av grekiska som användes kallas koine – en standardform som i samband med Alexander den stores världserövring spreds över medelhavsområdet och


16

Mellanöstern. Koine är en förenklad form av den grekiska som talades i Athen på 300-talet f.Kr. Själva ordet koine kommer för övrigt från det grekiska uttrycket hē koinē dialektos ’det gemensamma samtalsspråket’.

Svenska bibelöversättningar Bibeln översattes första gången i sin helhet till svenska (vad vi vet) i samband med reformationen – följande utgåvor är värda att känna till: Gustav Vasas bibel 1541 När den lutherska reformationen genomfördes i Sverige behövde man snabbt få fram en svensk bibelöversättning och man valde därför att utgå från reformatorn Martin Luthers (1483–1546) tyska översättning från 1534.

Titeln på försättsbladet är Biblia, Thet är: All then Helgha Scrifft, På Swensko. Karl XII:s bibel 1703 En reviderad version av 1541 års översättning. På försättsbladet stod BIBLIA, Thet är All then Heliga Skrift På Swensko; Efter Konung CARL then Tolftes Befalning. 1917 års Kyrkobibel Även kallad Gustaf V:s bibel. Bibelkommissionen för denna utgåva tillsattes av Gustav III 1773, men arbetet tog 144 år! I motsats till sin moderna efterföljare är denna ”gillad och stadfäst av Konungen”.


17

Bibel 2000 (Nya Testamentet låg färdigt redan 1981) Denna officiella nyöversättning – på byråkratspråk SOU 2000:100 – engagerade teologer, språkforskare och författare mellan 1973 och 2000. Utöver dessa finns det en hel flora av bibelutgåvor och även andra översättningar. De bibelformuleringar som lever kvar i det svenska allmänspråket är ofta hämtade ur äldre bibel­ översättningar – inte minst Karl XII:s bibel, 1917 års bibel samt de översättningar som gjordes däremellan, de så kallade normalupplagorna.

Bibelns historieskrivning Är Bibelns böcker skönlitterära berättelser eller faktabaserade historiekrönikor? För den historiskt intresserade reser den bibliska historien

stora problem, eftersom den ur akademisk synvinkel vilar på ett väldigt fragmentariskt fundament. Ofta är denna enda skriftliga källa allt som finns att tillgå och den övervägande delen av påståendena i Bibelns texter går därför varken att belägga eller vederlägga. Arkeologiska fynd kan ge konkreta svar om platser och föremål, men bara mer svävande besked om människor och deras handlingar – försåvitt man inte hittar nya texter eller gör genombrott i tolkningen av det material man har. Men banbrytande fynd är sällsynta och hos de skrivande folken runtomkring – hettiter, assyrier, babylonier, egyptier etcetera – har israeliterna lämnat väldigt få spår. Generellt är det så att ju djupare man skärskådar Bibelns berättelser med kritiska glasögon, desto svårare blir de att belägga som historiska fakta. Det är därför helt uppenbart att i takt


18

med att arkeologisk och källkritisk forskning fortskrider så är det allt mindre av Bibelns innehåll som kan tas bokstavligt, även när det gäller sådant som inte inbegriper gudomliga ingripanden. Om man tänker sig den historiska forskningen som ett stort pussel så utgör Bibelns berättelser bitar som inte kan läggas där de borde ligga. Till exempel går det knappast

att knyta ihop berättelsen om Mose, israeliternas fångenskap och uttåget ur Egypten med skrivna egyptiska källor. Och så vidare. Man skulle kunna jämföra med till exempel Iliaden som forskarna idag betraktar som en fiktiv och anakronistisk mosaik av historiskt faktabaserade skärvor från olika platser och epoker.


a

abbot adamsdr채kt advent (*) amen andreaskors apokalyps apokryfisk apostlah채star


20 abbot   En abbot är den man-

lige föreståndaren för ett munkkloster. Titeln förknippas framför allt med klosterordnar som följer den så kallade Benediktinregeln, till exempel benediktiner, kartusianer eller cistercienser. Den kvinnliga motsvarigheten heter abbedissa. Ordet abbot kommer, via medeltidslatinet, från arameiskans abba som betyder ’fader’. Jesus använder ordet när han ber under sin ångestfyllda vaka i trädgården Getsemane, natten före avrättningen på korset: ”Han sade: ”Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.” (Mark. 14:36) Engelskans abbey betyder ’klos­ter som leds av

abbot eller abbedissa’. På Abbey Road i sydöstra London ligger fortfarande den världsberömda EMI-studion Abbey Road Studios vilken grundades 1931 och där The Beatles tillsammans med producenten George Martin 1962–1970 skapade en hel rad legendariska inspelningar. Gatan har fått sitt namn av att den bitvis följer en gammal väg som ledde till det medeltida nunneklostret Kilburn Priory. a d a m s d r ä k t   När vi springer runt i

adamsdräkten så är vi klädda som Adam och Eva, det vill säga utan en tråd på kroppen (det parallella uttrycket evakostym förekommer också ibland). Adam känner de flesta som ett


9789187031069