– en möjlighet för alla
9 789175 674155
Ola och resan till landet
Ola vaknar av ett bråk. Hans pappa är arg på Jönsson som äger huset där de bor. Jönsson säger att Olas kompis Pelle och hans mamma måste flytta. Vart ska de nu ta vägen? Då får Olas mamma en idé!
Hans Peterson
För hundra år sedan ... hur såg det ut i Sverige då?
Hans Peterson
Nypon förlag
Titel: Ola och resan till landet Författare: Hans Peterson Illustratör: Jens Ahlbom © 2015 Hans Peterson, Jens Ahlbom och Nypon förlag AB Första upplagan 2015 Sidantal: 36 Lix: 15 Lättlästnivå: Från 9 år. ISBN 978 91 7567 415 5 Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.
Hans Peterson
Ola och resan till landet Illustratรถr: Jens Ahlbom
Nypon fรถrlag
I samma serie: Ola och resan till landet Ola har tur
För hundra år sedan …
Ola är fjorton år, stor och stark. Han ska bli snickare som sin pappa. Ola arbetar hos Albert Andersson som bygger det stora huset på Nygatan. Han kör med hästen Brunte till lagret. Där hämtar han bräder och plank eller tegel till huset.
5
I den här boken finns: Ola, som är fjorton år och jobbar på bygge Pelle, Olas kompis Olas mamma och pappa Maja, Olas syster Lisa, Pelles mamma Olas morfar Johanna, piga hos morfar Brunte, Anderssons häst
Det var söndag. Ola vaknade av att de pratade högt nere på gården. Pappa var arg. Det hade han lätt för att bli. Men han slogs aldrig. Ola såg ut genom fönstret. Pappa bråkade med Jönsson. Det var Jönsson som ägde huset där Ola och hans syster Maja och mamma och pappa bodde. Jönsson ägde också det andra huset som låg inne på gården. 7
I ett rum i det huset bodde Olas kompis Pelle med sin mamma Lisa. Pelle var tolv år och gick fortfarande i skolan. Ola klev upp ur kökssoffan. I den sov både han och Maja. Maja hade ännu inte vaknat. Ola såg ut på gården. Pelles mamma stod vid dörren till rummet där de bodde. Hon grät. Ola ville veta varför hon grät och vad pappa och Jönsson bråkade om. Han tog på sig den tjocka rocken och halsduken. Och stövlarna han fått av morfar. Så gick han ut.
8
Det hade snöat rätt mycket. Någon hade sopat gångar till dasset och vedbodarna. Det var väl pappa. – Du är en jädrans knöl, sa pappa argt till Jönsson. Så fick han syn på Ola. – Ola, du ska inte bry dig om det här, sa han. Ola gick till dasset. Där hörde man allt. Och plankorna på dörren satt glest så man såg det mesta. Inne på dasset satt Pelle och grät. – Vad är det? sa Ola och lade armen om Pelle.
9
10
Det var synd om Pelle. Han hade ingen pappa och ingen lillasyster som Maja. Bara en mamma som höll på att arbeta ihjäl sig på fabriken. Pelle var snorig. Ola tog fram sin näsduk och gav den till honom. – Vad bråkar de om? viskade Ola. – Mamma har inte kunnat betala hyran på fyra veckor. Allt är så dyrt. Det är väl för att det är krig. Men det är ju inte mammas fel, sa Pelle. Nej, Pelles mamma kunde inte hjälpa att det varit krig nere i Europa i snart fyra år. 11