Emmas hjärta hann ta ett litet skutt. Det var sexigt med hans varma andedräkt som kittlade mot halsen. ”Ta det lite lugnt i kväll, okej”, viskade han. Emma log mot Jimpa och höjde på ögonbrynen och han log tillbaka och höjde menande på sina ögonbryn som ett ”du vet hur du blir” till svar på hennes frågande uttryck. Jävla besserwisser. Emma vände ryggen till honom och tände en cigarett. ”Hur är det med allt? Hur går det med köket?” frågade hon Linda och såg i ögonvrån hur Jimpa försvann iväg med Anders. Middagen serverades vid det stora matsalsbordet i vardagsrummet. Norah Jones på låg volym lyckades nästan blockera ljudet från någon tecknad film som stod och rullade i barnens rum. Där satt de hopträngda på golvet, mutade med varmkorv och godis. ”Kom bara och stör om det är viktigt”, förmanade Anders och stängde dubbla dörrar emellan. På fönsterbrädorna i vardagsrummets stora fönster trängdes höga stearinljus i mängder av färger. Matbordet var dukat med silverbestick, vackra linneservetter i ljusblått, låga skålar fyllda med rosor eller flytande värmeljus. Det var som en film eller en pjäs. Emma tittade ut i mörkret utanför och undrade vilka som skulle kunna vara deras publik. Alla gäster var uppklädda och alla var redan lite fulla. Det var så Anders ville ha det. Han serverade alltid generöst med fördrinkar. Nu gick han runt och hällde vitt vin i de stora glasen och Lotti bar in förrätten. Tonfiskcarpaccio med limesås och rostad mango. Emma hade slagit sig ner mitt på ena långsidan. Hon tyckte inte om att sitta på kanten och vara utanför. Mittemot henne satt Lindas man Love. Emma hade aldrig förstått vad Linda såg hos honom. I Emmas värld kunde en man med hästsvans aldrig vara attraktiv, hur eleganta kostymer han än hade. Love hade alltid - 14 -
Glaser_Fyrtio minus_ny.indd 14
09-12-10 08.33.47