9789172995567

Författaren Marie Rådbo är astronom på Göteborgs universitet och har under flera decennier arbetat med att popularisera astronomi på olika sätt; böcker, föredrag, vetenskapsteater och mycket annat. För sitt arbete har Marie Rådbo hedrats med ett flertal utmärkelser.

Opal ISBN: 978-91-7299-556-7

Finns det liv i rymden? Opal

Här får du veta varför det är så bra för oss att bo just på jorden och vad månen betyder för livet. Du kan läsa om förutsättningarna för liv på grannplaneten Mars och om jakten på andra världar med liv. Du får lära dig hur astronomerna upptäcker planeter runt andra stjärnor, hur vi spanar efter signaler från ET och vad ett UFO egentligen är. Du lär dig också att tänka och fantisera som en forskare om liv på andra världar.

Marie Rådbo

Finns det liv i rymden? vänder sig till alla som undrar om det finns någon därute eller om vi är ensamma.

Finns det liv i

rymden?

Marie Rådbo Opal

Omslagsfoto © S. Brunier/ESO Övriga foton © Star film ”A trip to the moon”, 8, 9 NASA/Goddard/ASU, 9 NASA, 9 Photo credit: NASA/J. Bell (Cornell U.) and M. Wolff (SSI), 10, 25 Image Credit: NASA, ESA, the Hubble Heritage Team (STScI/AURA), 13 NASA/SDO (AIA), 15 E. Kolmhofer, H. Raab; Johannes-Kepler-Observatory, Linz, Austria, 18 Harry Rådbo, 19 AS11-44-6667, 20 Copyright © 2008 The Eight Planets, 21 Malin Space Science Systems, MGS, JPL, NASA, 22 Lunar and Planetary Institute, 23 Viking 1, NASA, 24 NASA, 24 NASA/JPL, 24 NASA/NSSDC, 25 NASA, 25 NASA/JPL/University of Arizona, 26 NASA, ESA, and M. Livio and the Hubble 20th Anniversary Team (STScI), 30 NASA, 31 NASA, 32 AS11-44-6667, 32 Har de besökt oss?

Harry Rådbo ET hallå!

Onsala rymdobservatorium/Jan-Olof Yxell The Ohio State University Radio Observatory and the North American AstroPhysical Observatory (NAAPO), 39 Är vi ensamma?

NASA, 39 Arne Nordmann, 40 NASA Ames Resarch Center (NASA-ARC), 41

Text © Marie Rådbo, 2012 Illustrationer © Tord Nygren, 2012 Bokförlaget Opal AB, Bromma ISBN: 978-91-7299-556-7 Printed by Dimograf, Poland, 2012

Marie R책dbo

Finns det liv i rymden?

Opal

Finns det liv i rymden?

Finns det liv i rymden? Ja, visst gör det. Se dig i spegeln och se dig omkring. Överallt kryllar det av liv. På marken, i luften och i vattnet. Hundar och hästar, krokodiler och koltrastar, gråsuggor och getingar, maneter och marsvin. Och människor. Alla är vi rymdvarelser på jorden, en planet på resa runt solen.

Ändå har du kanske sett aliens på både film och TV, och då har du säkert lagt märke till att var de än kommer ifrån så liknar alla varandra. De är ofta lite gråaktiga, ungefär en meter långa, med en smal kropp och ett huvud som är alldeles för stort för kroppen. Dessutom har de sneda ögon och saknar ofta öron. Men konstigt nog liknar de inte bara varandra, de liknar oss också. Varför?

Men hur se de ut? Jag menar de andra, utomjordingarna, eller aliens som vi också kallar dem.

Ser de ut som vi eller är de annorlunda? Ingen vet – åtminstone ingen på jorden – vi vet varken hur de ser ut, vad de äter eller vad de gör på dagarna.

Vi vet inte ens om de finns.

Svaret är att det nog beror mer på vår dåliga fantasi än att vi på allvar tror att livet på en främmande värld är så människolikt. Det enda vi vet är att de antagligen inte liknar några människor i konstiga masker och kläder som de ofta framställs i filmerna. Däremot vet vi att livet på jorden kan se ut på många olika sätt. Det räcker att du lyfter på en sten för att se konstigare varelser än i alla filmer.

Men om de finns, var är de i så fall?

Det är sådana frågor den här boken handlar om; varför det finns liv på jorden och om det finns liv någon annanstans. Det är minsann inga lätta frågor att svara på. Forskarna vet inte ens vad liv är för något, trots att de känner till livets ingredienser; vatten, kol, syre plus lite annat. Problemet är att de inte har hela receptet. Det är som när du ska baka en kaka; först måste du veta ingredienserna – socker, ägg, mjöl plus lite annat – och sedan beskrivningen som talar om hur allt ska blandas. Svårigheten med livets recept är att liv är så mycket mer än en mix av olika ämnen.

Universum är 13,7 miljarder år gammalt och det är så lång tid att det är omöjligt att fatta. För att förstå det lite bättre kan man behöva ett knep.

Vi kan visa universums historia med hjälp av en linje som sträcker sig genom hela boken. Den blir då som en tidslinje på 13,7 miljarder år, där varje sida motsvarar 350 miljoner år. När vi gör det hamnar universums födelse, big bang, längst till vänster på den här sidan, och vår egen tid på sista uppslaget. Du kan redan nu – utan att tjuvtitta – försöka gissa på vilken sida jorden föds och när människan dyker upp. Tidslinjen hittar du längst ner på sidorna.

6

Det går inte heller att definiera liv som något som kan röra sig och som måste ha mat, även om båda delarna är sanna. Allt som rör sig och som behöver energi är inte levande, för i så fall skulle en bil också vara levande. Ändå brukar vi känna igen avancerat liv när vi möter det, åtminstone här på jorden. Men tänk om det finns så märkliga och underliga varelser där ute att vi inte ens skulle förstå att det är liv vi ser, inte ens om vi står ”öga mot öga” med dem.

När vi funderar på hur liv kan se ut, glömmer vi lätt bort att de flesta arter på jorden under hela livets utveckling har varit pyttesmå, och att det lilla och enkla livet fortfarande dominerar på vår planet. Din mage, till exempel, består av många, många fler bakterier än alla människor som någonsin har levt. Om det mesta livet på främmande världar också är litet och osynligt, blir det riktigt svårt att hitta det.

Extraterrestrial, förkortat till ET, är det engelska ordet för utomjording, men ibland kallar vi dem också för aliens. I boken använder jag alla tre uttrycken – ET, utomjording och alien – för liv i rymden, på andra platser än på jorden.

Det är inte bara vi som lever på 2000-talet som funderar över om det finns liv på andra platser i universum. Det har människor gjort länge.

7

James B. Irwin

Gubbar på månen

I början på 1600-talet tog fantasierna om aliens fart på allvar. Det var då den italienske vetenskapsmannen Galileo Galilei i sitt teleskop såg berg och dalar på månen. Det kunde bara betyda en sak. Månen var en egen värld. Du kanske inte tycker det låter så sensationellt, för nu vet alla att det finns andra världar än jorden, men på den tiden var människor chockade över Galileis upptäckt. Tänk om månen var bebodd!

På 1800-talet kunde man i den amerikanska tidningen Sun läsa om en astronom som i sitt teleskop hade sett liv på månen; blå enhörningar och björnar som gick på bakbenen, till och med människor med vingar och hår på hela kroppen.

Artiklarna blev en jättesuccé och det trycktes fler tidningar än någonsin.

Du kan själv se detaljer på månen, precis som Galilei. Allt du behöver är en vanlig kikare och förstås en kväll när månen syns. Månen kan ha vilken fas som helst, men du ser de djupa groparna, kratrarna, bäst när det är halvmåne.

Men solen, Sun, ljög om månen. Allt var bara ett skämt. Journalisten som skrev artiklarna hade hittat på alltihop. Men om astronomen verkligen upptäckt liv på månen, hade det nog varit historiens största upptäckt någonsin, en sensation som utan tvekan hamnat på tidningarnas förstasidor världen över.

Harrison H. Schmitt

Alan Shepard

1902 spelade fransmannen Georges Meliés in filmen Resan till månen. Det var den första film någonsin som handlade om aliens, och den blev oerhört populär. Resan till månen var en stumfilm, precis som alla filmer i början på 1900-talet.

På den tiden kunde man inte spela in ljud och rörliga bilder samtidigt. Ändå var det inte tyst i biosalongen, för där fanns nästan alltid en musiker som spelade piano eller fiol.

Filmens månfarare från jorden – vi kan kalla dem jordingar – åkte till månen i en rymdkapsel som sköts iväg med en kanon. Det var ingen smart lösning, för med matematik kan vi lätt räkna ut att en människa aldrig skulle överleva de starka krafterna, men i fantasin fungerade det alldeles utmärkt.

Jordingarna landar på månen i Resan till månen.

Eugene A. Cernan

Charles M. Duke

8

1 miljard år

Charles P. Conrad John W. Young

När jordingarna landade på månen råkade de genast i slagsmål med månens invånare som kallades Selenitas. Är det inte underligt att vi människor i nästan alla filmer slåss mot de utomjordingar vi möter? Varför tror vi att de måste vara våra fiender, inte vänner? Är det för att vi själva kan bli våldsamma och i värsta fall starta krig? Beror det också på att vi ofta är rädda för det okända, till och med för människor som ser annorlunda ut än vi själva eller har andra vanor?

Georges Meliés var inte ensam om att fantisera om resor till månen vid den här tiden, och många av sina idéer fick han från böcker om månresor.

En av dem var Från jorden till månen av Jules Verne, och det var från den boken som Meliés hade fått det tokiga infallet att skjuta iväg jordingarna med en kanon. Idén till måninvånarna Selenitas hämtade han från en annan bok, Den första människan på månen av H.G. Wells.

Månens Selenitas såg ut som stora insekter och spelades av akrobater.

Buzz Aldrin Neil Armstrong

Edgar D. Mitchell

70 år efter filmen Resan till månen reste människor till månen på riktigt, men de såg varken några Selenitas eller björnar. Det enda liv som funnits är de tolv astronauter som landat där. Här ser du rester från Apollo 17 1972, den senaste gången människan besökte månen.

De mörka strecken är astronauternas fotspår plus bilens hjulspår, som slutar där bilen nu är parkerad. Spåren kommer att bli kvar i miljoner år, för på månen, som saknar atmosfär, kan det varken regna eller blåsa.

9

David R. Scott

Alan L. Bean

Finns det marsianer?

Vi människor har inte bara fantiserat om invånare på månen, vi har även inbillat oss att det finns liv på Mars. Det är inte så konstigt, för vår röda granne liknar jorden på flera sätt. Båda planeterna har årstider, de har ungefär lika lång dag och natt, och på Mars finns is vid polerna – som Arktis och Antarktis på jorden.

Lowell trodde han såg grävda kanaler på Mars i sitt teleskop som var mycket större än Galileis 300 år tidigare.

Fantasierna om en intelligent civilisation på Mars, marsianerna, tog fart på allvar i slutet på 1800-talet. Det var då den italienske astronomen Giovanni Schiaparelli i sitt teleskop hade sett mörka linjer kors och tvärs på Mars. Han trodde det var naturliga kanaler – ”canali” på italienska – men när ordet översattes till andra språk blev det lite fel, och därför trodde folk att kanalerna var grävda av invånarna på Mars. Det utbröt rena ”kanalfebern” och det var inte så underligt, för vid den tiden skrevs det mycket om ett gigantiskt kanalbygge på jorden – Suezkanalen – som skulle bli en genväg mellan Europa och Asien för att slippa runda Afrika.

För att studera kanalerna lite närmare byggde Lowell ett eget observatorium – han var miljonär – med ett teleskop som var större än Schiaparellis. Lowell lyckades se fler kanaler i sitt nybyggda tele­skop än Schiaparelli hade gjort i sitt, och ju mer han tittade, desto fler såg han. Många astronomer tvivlade på kanalerna, men folk i allmänhet trodde på dem och reste långa vägar för att lyssna på hans berättelser om Mars och dess invånare.

Amatörastronomen Percival Lowell trodde också på de intelligenta marsianerna och var övertygad om att kanalerna var ett enormt bevattningssystem, som de hade byggt för att samla in smältvatten från polarisarna på våren. Han menade att Mars höll på att torka ut, och för att överleva var marsianerna tvungna att ta tillvara på varenda liten droppe.

När astronomerna fick bättre teleskop upptäckte de att både kanalerna och marsianerna bara var inbillning.

10

H.G. Wells, han som skrev Den första människan på månen, skrev också Världarnas krig, en bok som handlade om hur marsianerna attackerade jorden. På 1930-talet i USA skrevs boken om till en pjäs som lästes upp i radio kvällen före Hallo­ ween. Många lyssnare trodde att det var en äkta nyhetssändning och greps av panik, för de var övertygade om att marsianerna på riktigt hade landat på USA:s västkust och invaderat jorden.

Många flydde i sina bilar, andra gömde sig i källaren och beväpnade sig. Undrar vad de tänkte när de förstod att det bara var en pjäs.

Men hur kunde Lowell se alla dessa kanaler som inte finns? Svaret finns i hjärnan som vill ha ordning och reda, och därför kan våra hjärnor lätt lura oss. Det var just det som hände Lowell. När hans ögon såg oregelbundna mörka fläckar, ville hjärnan få ordning på oordningen och såg i stället strikta linjer. Men det var inte bara hjärnan som lurade Lowell. Han trodde och hoppades också att det skulle finnas marsianer, och det gjorde det ännu lättare att se kanalerna. Men varken tro eller hopp duger som bevis för en forskare.

Historien med marskanalerna lär oss att det inte heller räcker som bevis att säga ”jag såg det med egna ögon”, just för att det är så lätt att se det man vill.

Världarnas krig har också filmats flera gånger, men nu blir ingen vettskrämd längre. Nu är det bara spännande.

Marsianerna kallas ofta små gröna män, men ingen vet varför man trodde att de var just gröna.

Kan det bero på att det är en färg som människor aldrig kan ha? Vi kan visserligen bli gröna av avund, men det är också allt.

Lowell ville så gärna hitta en värld som liknade jorden, och då är det lätt att fantasin skenar iväg. Vill man se kanaler, är det den enklaste sak i världen att också se kanaler. Du kan pröva själv. Häll ut en näve med pepparkorn på ett bord. De breder då ut sig huller om buller på bordet, men eftersom din hjärna gillar ordning och reda, lyckas den säkert hitta några linjer i virrvarret. Likadant var det för Lowell när han såg kanaler som inte fanns.

Obs! Plocka upp alla pepparkorn när du är färdig, och du, glöm inte de som rullade ner på golvet.

11

2 miljarder år

Författaren Marie Rådbo är astronom på Göteborgs universitet och har under flera decennier arbetat med att popularisera astronomi på olika sätt; böcker, föredrag, vetenskapsteater och mycket annat. För sitt arbete har Marie Rådbo hedrats med ett flertal utmärkelser.

Opal ISBN: 978-91-7299-556-7

Finns det liv i rymden? Opal

Här får du veta varför det är så bra för oss att bo just på jorden och vad månen betyder för livet. Du kan läsa om förutsättningarna för liv på grannplaneten Mars och om jakten på andra världar med liv. Du får lära dig hur astronomerna upptäcker planeter runt andra stjärnor, hur vi spanar efter signaler från ET och vad ett UFO egentligen är. Du lär dig också att tänka och fantisera som en forskare om liv på andra världar.

Marie Rådbo

Finns det liv i rymden? vänder sig till alla som undrar om det finns någon därute eller om vi är ensamma.

Finns det liv i

rymden?

Marie Rådbo Opal