9789176788905 by Smakprov Media AB

OCH

BROTTEN MOT PERSON

Jareborg Friberg Asp Ulväng

Nils Jareborg är professor emeritus vid Uppsala universitet och Sandra Friberg är docent i civilrätt vid samma universitet, Petter Asp och Magnus Ulväng är professorer i straffrätt vid Stockholms respektive Uppsala universitet.

FÖRMÖGENHETSBROTTEN

BROTTEN MOT PERSON OCH FÖRMÖGENHETS BROTTEN är i första hand avsedd att fungera som lärobok i den akademiska straffrättsundervisningen, men den är också väl ägnad att användas som grundläggande handbok i det praktiska rättslivet. I boken ges en innehållsrik men ändå koncis framställning av brotten mot person (BrB kap. 3–7), förmögenhetsbrotten (BrB kap. 8–12) samt vissa ankny tande specialstraffrättsliga brott. Relativt stort utrymme ägnas åt de centrala förmögenhetsbrotten, vilka ofta anses särskilt svårtillgängliga till sin uppbyggnad eftersom de förutsätter ett samspel med den civilrättsliga lagstift ningen samtidigt som begreppsbildningen inte alltid är densamma som den som där används. Boken utgör den tredje delen i den bokserie, som givits namnet Svensk straffrätt, och den är avsedd att användas tillsammans med läroboken Kriminal rättens grunder (del I). I Kriminalrättens grunder behandlas straffrättens allmänna läror och de frågor som alltid måste besvaras vid bedömande av huruvida brott har förövats.

Nils Jareborg Sandra Friberg Petter Asp Magnus Ulväng

BROTTEN MOT PERSON OCH FÖRMÖGENHETSBROTTEN Andra upplagan

sve n s k straf f rätt 11i

ISBN 978-91-7678-890-5

SvStraffrätt_3_uppl2_omsl4_26.6rygg.indd 1

2015-03-17 16:14

BROTTEN MOT PERSON OCH FÖRMÖGENHETSBROTTEN av nils jareborg sandra friberg petter asp magnus ulväng

Andra upplagan

© Författarna och Iustus Förlag AB, Uppsala 2015 Upplaga 2:1 ISBN 978-91-7678-890-5 Produktion: eddy.se ab, Visby 2015 Omslag: John Persson Förlagets adress: Box 1994, 751 49 Uppsala Tfn: 018-65 03 30, fax: 018-69 30 99 Webbadress: www.iustus.se, e-post: kundtjanst@iustus.se Printed by Dimograf, Poland 2015

Förord till första upplagan

Denna bok behandlar de brott som beläggs med straff i Brottsbalken (BrB) kap. 3–12. Framställningen avser att beskriva gällande rätt den 1 juli 2010. Som alla sådana rekonstruktioner bygger den i första hand på lag, lagförarbeten och auktoritativ rättspraxis. Lagförarbeten och HD-avgöranden kan emellertid vara föråldrade eller bygga på bristande insikter eller missförstånd. Vid en rationell rekonstruktion av gällande rätt måste man sträva efter att redovisa en struktur som hänger samman – begreppsligt, systematiskt och värderingsmässigt. Gällande rätt kan sägas vara en ideell struktur, som dels återspeglar domstolarnas handlande, dels genererar detta. Detta hindrar inte att det ibland kan finnas betydande utrymme för skilda uppfattningar om vad som är gällande rätt, och det som domaren inte bör göra kan för övrigt vara något som hon får göra. Beskrivningen av gällande rätt bygger således på en stor mängd auktoritativa texter vid sidan av lagtexten, men också på en närmast oöverskådlig argumentation i detaljfrågor, vilken kanske aldrig uttryckts i skrift någonstans eller ens artikulerats. I boken redovisas nästan inget av detta underlag, bl.a. därför att det i praktiken är omöjligt att göra detta och samtidigt tillhandahålla en aktuell bok med rimligt omfång. Av rättsfall nämns endast fall från Högsta domstolen. Åtskilliga av dessa nämns dock endast därför att referatet innehåller ett exempel på en gärning som är av intresse i sammanhanget, dvs. fallet är inte nödvändigtvis ett prejudikat i det hänseendet. Den laghistoriska utvecklingen beskrivs i brottsbalkskommentarerna, vilka också ibland upplyser om skilda meningar i den juridiska litteraturen. (När syftet är att rekonstruera en del av ett rättssystem är det i sig tämligen ointressant om en annan juridisk författare har samma eller en annan mening i en juridisk fråga; det blir intressant först när man kommer in på skälen till en viss ståndpunkt.) Boken utgör tredje delen i den serie läroböcker i straffrätt som utges av Petter Asp, Sandra Friberg, Nils Jareborg och Magnus Ulväng under samlingsbeteckningen Svensk straffrätt. Vi tackar för värdefulla påpekanden och kommentarer av Petter Asp och Magnus Ulväng. 5

Förord till andra upplagan

I denna andra upplaga av SS III har vi dels uppdaterat texten med hänsyn till de relativt omfattande förändringar som gjorts i den här aktuella lagstiftningen och till ny praxis, dels anpassat bokens format till de övriga delarna i Svensk straffrätt. I delar har också en mer allmän översyn gjorts. Bland de mer väsentliga förändringarna bör nämnas att det har införts flera nya brottstyper i 4 kap. brottsbalken, att det har genomförts en reform av våldtäktsbrottet, att bestämmelserna om penninghäleri har utgått ur brottsbalken och ersatts av en särskild lag om penningtvättsbrott (se SS IV, kap. 4) samt att mutbrotten har flyttats till 10 kap. brottsbalken. Ett tack riktas till Thorsten Cars för värdefulla synpunkter på avsnittet om mutbrotten samt till Gustaf Almkvist, Malou Andersson, Emelie Kankaanpää, Dennis Martinsson och Erik Svensson för synpunkter i olika delar. Vi tar tacksamt emot alla påpekanden om fel och brister liksom konstruktiva förslag i övrigt (på magnus.ulvang@jur.uu.se och petter.asp@ juridicum.su.se). Aktualitetsdatum: 15 januari 2015. Uppsala och Stockholm den 15 januari 2015 Magnus Ulväng & Petter Asp

Innehåll

Förord till första upplagan 5 Förord till andra upplagan 6 Förkortningar 15 1

Inledning till brotten mot person 17

Brott mot liv och hälsa 19

2.1

Orsakande av död 19 2.1.1 Inledning 19 2.1.2 Mord (BrB 3:1) 20 2.1.3 Dråp (BrB 3:2) 23 2.1.4 Barnadråp (BrB 3:3) 24 2.1.5 Vållande till annans död (BrB 3:7) 25

2.2

Orsakande av kroppsskada m.m. 28 2.2.1 Misshandel (BrB 3:5) 28 2.2.2 Grov misshandel (BrB 3:6) 30 2.2.3 Könsstympning (lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor) 33 2.2.4 Vållande till kroppsskada eller sjukdom (BrB 3:8) 35

2.3

Framkallande av fara för annan (BrB 3:9) 36

2.4

Arbetsmiljöbrott (BrB 3:10) 37

2.5

Osjälvständiga brottsformer m.m. (BrB 3:11) 38

innehåll

2.6

Åtalsregler (BrB 3:12) 39

2.7

Vissa konkurrensfrågor 39

Om brott mot frihet och frid 44

3.1 Inledning 44 3.2

Bortförande, frihetsberövande m.m. 44 3.2.1 Människorov (BrB 4:1) 44 3.2.2 Människohandel (BrB 4:1a) 46 3.2.3 Olaga frihetsberövande (BrB 4:2) 51

3.3

Tvång, hot och ofredande 54 3.3.1 Olaga tvång (BrB 4:4) 54 3.3.2 Äktenskapstvång (BrB 4:4c) 57 3.3.3 Vilseledande till tvångsäktenskapsresa (BrB 4:4d) 59 3.3.4 Olaga hot (BrB 4:5) 60 3.3.5 Ofredande (BrB 4:7) 63

3.4

Fridskränkning och förföljelse 64 3.4.1 Inledning 64 3.4.2 Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning (BrB 4:4a) 66 3.4.3 Olaga förföljelse (BrB 4:4b) 68

3.5

Hemfridsbrott och olaga intrång (BrB 4:6) 69

3.6

Kränkande fotografering (BrB 4:6a) 72

3.7 Intrångsbrott 75 3.7.1 Brytande av post- eller telehemlighet (BrB 4:8) 75 3.7.2 Intrång i förvar (BrB 4:9) 77 3.7.3 Olovlig avlyssning (BrB 4:9a) 78 3.7.4 Dataintrång (BrB 4:9c) 80 3.8

Osjälvständiga brottsformer 82 3.8.1 Den allmänna regleringen (BrB 4:10) 82 3.8.2 Den särskilda regleringen av förberedelse (BrB 4:9b) 83

3.9

Åtalsregler (BrB 4:11) 84

innehåll

3.10 Vissa konkurrensfrågor 85 4

Ärekränkningsbrott 91

4.1 Inledning 91 4.2 Förtalsbrott 91 4.2.1 Förtal (BrB 5:1) 91 4.2.2 Grovt förtal (BrB 5:2) 106 4.2.3 Förtal av avliden (BrB 5:4) 107 4.3

Förolämpning (BrB 5:3) 108

4.4

Åtalsregler (BrB 5:5) 109

4.5

Vissa konkurrensfrågor 111

Sexualbrotten 113

5.1 Inledning 113 5.2

De centrala sexualbrotten 114 5.2.1 Inledning 114 5.2.2 Våldtäkt (BrB 6:1) 115 5.2.3 Sexuellt tvång (BrB 6:2) 124 5.2.4 Sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning (BrB 6:3) 127 5.2.5 Sexuellt ofredande (ofredandebrottet, BrB 6:10 st. 2) 128

5.3

Sexualbrott mot barn 131 5.3.1 Våldtäkt mot barn 131 5.3.2 Sexuellt utnyttjande av barn 133 5.3.3 Sexuellt övergrepp mot barn (BrB 6:6) 134 5.3.4 Utnyttjande av barn för sexuell posering (BrB 6:8) 135 5.3.5 Sexuellt ofredande (mot barn, BrB 6:10 st. 1) 136 5.3.6 Kontakt med barn i sexuellt syfte (BrB 6:10a) 138 5.3.7 Ansvar för oaktsamhet (BrB 6:13) 139 5.3.8 Ansvarsfrihet i vissa fall (BrB 6:14) 140

5.4

Samlag med avkomling och syskon (BrB 6:7) 141 9

innehåll

5.5

Sexköpsrelaterade brott 142 5.5.1 Inledning 142 5.5.2 Köp av sexuell tjänst (BrB 6:11) 143 5.5.3 Köp av sexuell handling av barn (BrB 6:9) 144 5.5.4 Koppleri (BrB 6:12) 145

5.6

Osjälvständiga brottsformer (BrB 6:15) 149

5.7

Vissa konkurrensfrågor 149

Om brott mot familj 152

6.1 Tvegifte och olovligt ingående av äktenskap (BrB 7:1) 152 6.2 Otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn (BrB 7:2) 153 6.3

Förvanskande av familjeställning (BrB 7:3) 154

6.4

Egenmäktighet med barn (BrB 7:4) 156

6.5

Osjälvständiga brottsformer m.m. 160

6.6

Vissa konkurrensfrågor 161

Inledning till förmögenhetsbrotten 163

Tillgreppsbrott 168

8.1 Inledning 168 8.2 Stöldbrottet 168 8.2.1 Stöld (BrB 8:1) 168 8.2.2 Snatteri (BrB 8:2) 188 8.2.3 Grov stöld (BrB 8:4) 189 8.3 Rånbrottet 193 8.3.1 Rån (8:5) 193 8.3.2 Grovt rån (BrB 8:6) 198 8.4

Enkla tillgreppsbrott m.m. 199 8.4.1 Egenmäktigt förfarande (BrB 8:8) 199

innehåll

8.4.2 Tillgrepp av fortskaffningsmedel (BrB 8:7) 204 8.4.3 Självtäkt (BrB 8:9) 205 8.4.4 Tillgrepp i skog och mark m.m. (BrB 8:11) 206 8.5

Avledning av kraft och energi 210 8.5.1 Olovlig kraftavledning (BrB 8:10) 210 8.5.2 Olovlig avledning av värmeenergi (BrB 8:10a) 211

8.6

Osjälvständiga brottsformer (BrB 8:12) 212

8.7

Åtalsregler (BrB 8:13) 212

8.8

Vissa konkurrensfrågor 214

Bedrägeri och annan oredlighet 218

9.1 Inledning 218 9.2 Bedrägeribrottet 219 9.2.1 Bedrägeri (BrB 9:1) 219 9.2.2 Bedrägligt beteende (BrB 9:2) 249 9.2.3 Grovt bedrägeri (BrB 9:3) 253 9.3

Övriga oredlighetsbrott 254 9.3.1 Bidragsbrott 254 9.3.2 Subventionsmissbruk (BrB 9:3a) 258 9.3.3 Oredligt förfarande (BrB 9:8) 259 9.3.4 Svindleri (BrB 9:9) 261

9.4

Utpressning (BrB 9:4) 264

9.5

Ocker och ockerpantning 266 9.5.1 Ocker (BrB 9:5) 266 9.5.2 Ockerpantning (BrB 9:10) 273

9.6 Häleribrott 274 9.6.1 Häleri (BrB 9:6) 274 9.6.2 Häleriförseelse (BrB 9:7) 288 9.7

Osjälvständiga brottsformer (BrB 9:11) 292

9.8

Åtalsregler (BrB 9:12) 293

innehåll

9.9

Vissa konkurrensfrågor 294

Förskingring och andra trolöshetsbrott 299

10.1 Inledning 299 10.2 Förskingringsbrottet 299 10.2.1 Förskingring (BrB 10:1) 299 10.2.2 Undandräkt (BrB 10:2) 319 10.2.3 Grov förskingring (BrB 10:3) 319 10.3 Övriga förfogandebrott 321 10.3.1 Olovligt förfogande (BrB 10:4) 321 10.3.2 Olovligt brukande (BrB 10:7) 332 10.3.3 Fyndförseelse (BrB 10:8) 336 10.4 Trolöshetsbrott 338 10.4.1 Trolöshet mot huvudman (BrB 10:5) 338 10.4.2 Behörighetsmissbruk (BrB 10:6) 344 10.5 Mutbrotten 347 10.5.1 Inledning 347 10.5.2 Tagande och givande av muta (BrB 10:5a och 10:5b) 348 10.5.3 Grovt tagande respektive givande av muta (BrB 10:5c) 360 10.5.4 Handel med inflytande (BrB 10:5d) 362 10.5.5 Vårdslös finansiering av mutbrott (BrB 10:5e) 363 10.6 Osjälvständiga brottsformer (BrB 10:9) 365 10.7 Åtalsregler (BrB 10:10) 365 10.8 Vissa konkurrensfrågor 367 11

Brott mot borgenärer 370

11.1 Inledning 370 11.2 Oredlighet mot borgenärer (BrB 11:1) 371 11.2.1 Avhändande av tillgångar 372

innehåll

11.2.2 Undanhållande av tillgångar 376 11.2.3 Oredlighet mot borgenär, grovt brott 378 11.3 Försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning (BrB 11:2) 379 11.4 Vårdslöshet mot borgenärer (BrB 11:3) 382 11.5 Otillbörligt gynnande av borgenär (BrB 11:4) 385 11.5.1 Brottet 385 11.5.2 Särskild begränsning av ansvaret för medverkan 388 11.6 Bokföringsbrott (BrB 11:5) 389 11.7 Osjälvständiga brottsformer (BrB 11:6 & 7) 394 11.8 Åtalsregler (BrB 11:8) 396 11.9 Vissa konkurrensfrågor 398 12 Skadegörelsebrott 400 12.1 Skadegörelse (BrB 12:1) 400 12.2 Åverkan (BrB 12:2) 404 12.3 Grov skadegörelse (BrB 12:3) 407 12.4 Tagande av olovlig väg (BrB 12:4) 409 12.5 Osjälvständiga brottsformer m.m. (BrB 12:5) 411 12.6 Åtalsregler (BrB 12:6) 411 12.7 Vissa konkurrensfrågor 412 Litteratur 414 Rättsfallsregister 427 Sakregister 433

Inledning till brotten mot person

Livet är inte fridfullt. Snusmumriken

1. Med brotten mot person avses brotten i BrB kap. 3–7. Det gemensamma för dessa är att de alla i något avseende innefattar en kränkning mot enskilda personers integritet. Bland annat skyddas individers rätt att inte drabbas av fysisk skada, berövas sin frihet, få sin ära eller anseende misskrediterad samt drabbas av sexuella övergrepp eller kränkningar. Därutöver skyddas också individer från angrepp som riktar sig mot olika former av familjebildningar eller familjeställning och rättigheter som följer av lagstiftning av familjerättslig natur (t.ex. vårdnad, äktenskap etc.). 2. Kapitelindelningen är följande: Kap. 3 (brott mot liv och hälsa) innehåller bestämmelser rörande orsakande av död eller fysisk skada eller sjukdom på person och framkallande av fara därför. I kap. 4 (brott mot frihet och frid) skyddas individens fysiska frihet i olika hänseenden, men även vissa andra rent personliga intressen, som inte är av ekonomisk natur, såsom att få vara i fred, att inte bli störd och att kunna hålla sitt privatliv okänt för andra. I kap. 5 (ärekränkning) kriminaliseras vissa angrepp på individens anseende (”goda namn och rykte”) och på självkänslan. Brotten kan beskrivas som fridskränkningar som sker genom påverkan på omgivningen i för den angripne ofördelaktig riktning eller genom påtaglig manifestation av en

1 inledning till brotten mot person

fientlig inställning. Juridiska personer skyddas inte, och s.k. ekonomiskt förtal är inte straffbelagt. I kap. 6 (sexualbrott) straffbeläggs en rad kränkningar av individen i sexuellt hänseende, inklusive utnyttjande av barn och främjande av prostitution (koppleri). Kapitlet avser att ge uttryck för fördömande av integritetskränkningar, inte för ett fördömande av synd. Slutligen straffbeläggs i kap. 7 vissa brott mot familj, t.ex. tvegifte. Praktiskt viktigast är kriminaliseringen av egenmäktighet med barn. Många av brotten mot person avser gärningar, som det är särskilt angeläget att förhindra. Det finns inget som är viktigare än – och inte särskilt mycket som är lika viktigt som – liv, hälsa och frihet. Det finns därför, utöver bestämmelserna i BrB om brott mot person, en mycket omfattande lagstiftning som på olika sätt avser att förebygga, att sådana situationer uppkommer att människor utsätts för allvarliga risker att komma till skada. Denna specialstraffrättsliga lagstiftning utanför BrB, som närmast är av förvaltningsrättslig karaktär, innehåller straffbestämmelser som inte sällan har fängelse i straffskalan. 3. Enligt BrB 18:2 höjs i vissa fall straffmaximum vid brott enligt BrB kap. 3–5, om gärningen förövas mot konungen eller annan medlem av kungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifter. En särskild regel om åtal finns i BrB 18:8. En liknande reglering finns i BrB 19:11 vad gäller brott enligt BrB kap. 3 eller 4, om (a) brottet innebär att gärningsmannen genom förgripelse på en främmande makts statsöverhuvud eller representant här riket kränker den främmande makten, eller (b) om en främmande makt kränks genom att någon gör intrång i en lokal som innehas av dess representation eller genom att någon gör skada på en sådan lokal eller på egendom som finns i denna. Även i detta fall finns en särskild regel om åtal (BrB 19:16 st. 2). 4. Lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor är intagen i kap. 2 nedan. 5. Enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott bedöms vissa brott som terroristbrott, om de begås under de förutsättningar som anges i lagens § 2. Av § 3 framgår att bland brotten mot person kan mord (BrB 3:1), dråp (BrB 3:2), grov misshandel (BrB 3:6), människorov (BrB 4:1) och olaga frihetsberövande (BrB 4:2) vara ett terroristbrott. Olika brott med anknytning till terrorism behandlas i SS IV kap. 3.

Brott mot liv och hälsa

2.1 Orsakande av död 2.1.1 Inledning 1. Som framhållits ovan är det av betydelse att kunna avgöra om man har att göra med ett brottsobjekt som är en levande människa, vilket förutsätter att man kan bestämma när ett foster övergår till att betraktas som en människa samt när döden inträffar. 2. Ett levande foster anses uppstå vid födelsens början, dvs. när födslo arbetet sätter igång eller ett operativt ingrepp (kejsarsnitt) påbörjas. Normalt konstateras att ett barn lever genom att man iakttar att det visar livstecken (t.ex. andningsrörelser, hjärtslag, pulsationer i navelsträngen eller tydliga spontana rörelser av skelettmuskulaturen). Det händer emellertid att även ett dödfött (hjärndött) barn visar vissa livstecken. Efter 28 veckor (200 dagar) är fosterutvecklingen i regel sådan att barnet efter sin födelse kan leva ett självständigt liv. Ett barn som fötts efter denna tidpunkt bör anses vara brottsobjekt för t.ex. mord eller misshandel, oavsett om det är livsdugligt. När en läkare i enlighet med abortlagen (1974:595) avbryter ett havandeskap och det aborterade barnet visar livstecken, bör dock barnet anses vara brottsobjekt endast om det är livsdugligt. Abort får utföras på ett så sent stadium endast i speciella undantagsfall. Om barnet av någon orsak föds tidigare än efter 28 veckors fosterutveckling (t.ex. genom ett operativt ingrepp i samband med att modern dör eller vid en legal abort) och det inte är färdigt att födas, torde krävas att barnet är livsdugligt för att det skall anses vara ett brottsobjekt enligt BrB 19

2 brott mot liv och hälsa

kap. 3. Att barnet har visat livstecken ger emellertid en presumtion för att det är livsdugligt. 3. En människa dör när alla psykiska funktioner upphör och inte kan återkomma. Normalt konstateras detta genom att man finner att hjärta och lungor varaktigt har upphört att fungera. Efter cirka fem minuters uppehåll i tillförseln av syre har hjärnan förstörts (beträffande barn och kraftigt nedkylda personer är tiden något längre). Lungorna tål ett cirkulationsstopp på 15–20 minuter och hjärtat ett cirkulationsstopp på en halvtimme. Lyckas ett återupplivningsförsök (genom hjärtmassage, konstgjord andning osv.) anses personen ha varit vid liv hela tiden. Nedkylning och förgiftning kan orsaka skenbart upphävd andning och cirkulation. Döden är således en i tiden utsträckt process. Cellerna i kroppen dör vid skilda tidpunkter. Hår och naglar kan fortsätta att växa i flera dagar efter det att cirkulationen har upphört. I den mån en människas död har rättsliga konsekvenser gäller emellertid bestämmelserna i lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död. En människa är död när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort. Endast i ett fall av 500 behöver detta konstateras på annat sätt än genom att man finner att andning och blodcirkulation har upphört.1 Det rör sig om fall där dessa funktioner upprätthålls på konstgjord väg. 4. Bestämmelser om orsakande av annans död finns i BrB 3:1–3 samt i BrB 3:7. Ansvar enligt BrB 3:1–3:3 förutsätter uppsåt. Vid brott enligt BrB 3:7 räcker det med oaktsamhet, Brottstypen i BrB 3:10 är en specialform av brott enligt BrB 3:7–9. 5. Angående verkan av samtycke hänvisas till KG avsnitt 3.4 (särskilt avsnitt 3.4.4).

2.1.2 Mord (BrB 3:1) 1 § Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller, om omständigheterna är försvårande, på livstid.

Enligt patientdatalagen (2008:355) skall läkaren i journalen bl.a. anteckna när döden har inträtt och hur detta har fastställts.

2 brott mot liv och hälsa

1. Mord är att uppsåtligen beröva en annan person livet. I princip avses alla typer av orsakande av någons död genom handling eller underlåtenhet. Man kan således begå mord på ett mycket stort antal olika sätt, t.ex. genom att knivhugga någon, skjuta vederbörande eller svälta en människa till döds (sker detta genom underlåtenhet förutsätts att gärningsmannen befinner sig i garantställning). Det finns emellertid en rad straffrättsliga bedömningar som gör ett stort antal orsakanden rättsligt irrelevanta.2 Redan i uttrycket ”beröva livet” ligger en språklig antydan om att mer avlägsna gärningar – på en kausallinje som slutar med annans död – inte rimligen är att anse som mord. Detta har främst betydelse för gränsdragningen mellan gärningsmannaskap och medverkan. Vid tillämpning av stadgandet är det svåra i regel inte att avgöra om rekvisiten är uppfyllda, utan att bedöma huruvida gärningsculpa föreligger, huruvida gärningen är uppsåtlig osv. 2. Eftersom en människa är dödlig kan ett mord karakteriseras som att man förkortar någons liv. Den berövade livstiden kan vara obetydlig. Att döda en redan döende person är således mord. Därmed är inte sagt att man – efter att ha konstaterat att en kausalkedja leder fram till någons död – skall göra en hypotetisk bedömning av när vederbörande annars skulle ha dött. Det avgörande är vad som faktiskt har hänt. En annan sak är att det ibland är svårt att avgöra varför ett dödsfall ägde rum vid en viss tidpunkt. 3. Mord är enligt BrB kap. 3 grundformen för uppsåtligt dödande. Dråp (BrB 3:2) är ett mord som är ”mindre grovt”. Det bör också uppmärksammas att en särskild bestämmelse finns i BrB 3:3 för de fall när en kvinna dödar sitt barn vid eller i nära anslutning till nedkomsten.3 4. Exempel på försvårande omständigheter, som medför att ett uppsåtligt dödande inte kan vara ”mindre grovt”, är att det har föregåtts av noggrann planering eller har präglats av (särskild) förslagenhet eller planering, att gärningen har varit (särskilt) hänsynslös genom att den medfört ett svårt lidande för brottsoffret, t.ex. kraftigt våld, omfattande eller allvarliga skador, svår smärta, onödigt lidande eller annars ger uttryck för ovanlig grymhet, t.ex. när det skett under plågsam misshandel eller 2

Se närmare KG avsnitt 2.3. Se nedan under avsnitt 2.1.4.

2 brott mot liv och hälsa

efter sexuellt utnyttjande eller om gärningen har karaktär av utgöra en avrättning, haft ett utdraget förlopp eller framkallat stark dödsångest hos offret. Offrets position och ställning påverkar också bedömningen. Om brottet riktat sig mot en närstående person utgör detta en försvårande omständighet. Likaså fäster man vikt vid om brottsoffret har befunnit sig i en skyddslös ställning, om gärningen utförts i offrets hem eller om brottet har förövats inför ögonen på närstående till offret (t.ex. barn). Att brottet har riktats mot någon i dennes tjänsteutövning (t.ex. poliser eller kronofogdeassistenter) utgör på motsvarande sätt ett försvårande moment. Ett brotts straffvärde påverkas därutöver även av skuldfaktorer (se BrB 29:1 och 29:3), bl.a. den typ av uppsåt eller det motiv varmed gärningsmannen har handlat. Den som dödar en annan människa med avsiktsuppsåt (utan förmildrande omständigheter) eller för att hämnas eller sprida skräck, av lust att döda eller av rasistiska motiv skall därför normalt dömas för mord. Bakomliggande motiv som t.ex. att brottet har syftat till att främja eller dölja annan brottslighet eller begåtts i samband med annat brott i vinningssyfte bör beaktas. Som ytterligare andra försvårande omständigheter kan nämnas att gärningen framkallar allmän fara, t.ex. genom användning av sprängämnen eller skjutvapen, eller riktar sig mot ett barn, en annan försvarslös person eller en helt okänd person. 5. Historiskt sett har inte mord, utan dråp varit grundformen för uppsåtligt dödande. Mord har då utgjort en kvalificerad form av dråp. Ursprungligen lades vikt vid att dråpet hölls hemligt, antingen genom att själva dödandet skedde i hemlighet eller att liket gömdes.4 6. Självmord eller försök till självmord är inte belagt med straff. Följaktligen är inte heller medverkan till sådana gärningar straffbelagda. Såsom närmare förklaras i KG avsnitt 6.4.6 kan emellertid en gärning som framstår som en sorts medverkan ibland ändå utgöra mord. En förutsättning är givetvis att handlandet faller under brottsbeskrivningen i BrB 3:1, dvs. att gärningen kan sägas innebära att någon ”berövar annan livet”. Gränsen mellan att hjälpa någon att själv ta sitt liv och att begå mord är mycket subtil. 4

Giftmord ansågs vara en form av utövande av trolldom. I 1864 års strafflag gjorde man skillnad mellan att dödandet skett med berått mod, dvs. efter mer eller mindre sansat övervägande (mord), och att det skett av hastigt mod (dråp).

OCH

BROTTEN MOT PERSON

Jareborg Friberg Asp Ulväng

FÖRMÖGENHETSBROTTEN

Nils Jareborg Sandra Friberg Petter Asp Magnus Ulväng

BROTTEN MOT PERSON OCH FÖRMÖGENHETSBROTTEN Andra upplagan

sve n s k straf f rätt 11i

ISBN 978-91-7678-890-5

SvStraffrätt_3_uppl2_omsl4_26.6rygg.indd 1

2015-03-17 16:14