9789100118389

hade kanske förändrats under årens lopp, men de löften som hade avlagts på Firefly Lane bestod.

Bästa vänner för evigt.

De hade trott att löftena skulle stå fast, att de en dag skulle sitta som gamla tanter i sina gungstolar på en knarrande veranda, prata om alla roliga upplevelser och skratta.

Fast nu visste hon bättre. I över ett år hade hon intalat sig att det inte gjorde något, att hon kunde klara sig utan en bästa väninna.

Ibland trodde hon till och med på det.

Sedan hörde hon låtarna. Deras låtar. ”Goodbye Yellow Brick Road”. ”Material Girl”. ”Bohemian Rhapsody”. ”Purple Rain”. I går, medan hon var ute och handlade, hade en dålig muzakversion av ”You’ve Got a Friend” fått henne att brista i gråt där hon stod bredvid rädisorna.

Hon lyfte täcket åt sidan och steg upp, försiktigt för att inte väcka mannen som sov bredvid henne. En stund blev hon stående och tittade ner på honom i dunklet. Till och med i sömnen såg han bekymrad ut.

Hon tog med sig telefonen och gick ut ur sovrummet, genom den tysta korridoren mot altanen. Där betraktade hon ovädret utanför och samlade mod. Medan hon tryckte det välbekanta numret undrade hon vad hon skulle säga till sin en gång bästa väninna efter alla dessa månader av tystnad, hur hon skulle börja. Det har varit en jobbig vecka mitt liv håller på att rasa samman eller helt enkelt: Jag behöver dig.

Tvärs över det svarta och stormiga sundet ringde telefonen.