3 Leva med våld
Burman 2012:64ff). Hot om avslöjande av könsidentitet eller sexuell läggning liksom utvisningshotet tydliggör att våldets funktion, betydelse och konsekvenser även påverkas av andra strukturella maktordningar än könsmaktsordningen, såsom en heteronormativ eller en rasistisk maktordning.
Att stanna i våldet I föregående kapitel diskuterades betydelsen av jämställdhet och ekonomiskt oberoende för att öka våldsutsatta kvinnors handlingsutrymme. Utifrån diskussionen om två-årsregeln i utlänningslagen ovan förstår vi att det inte alltid är strukturellt möjligt att lämna en våldsam relation. Bostadsbristen i många städer är en annan konkret strukturell faktor som försvårar för kvinnor att lämna våldsamma män. Det finns helt enkelt ingen annanstans att bo. Av den här anledningen debatteras det återkommande om det inte är de våldsamma männen som borde tvingas lämna den gemensamma bostaden, i stället för de våldsutsatta kvinnorna och barnen. Detta vore dock inte alltid möjligt i praktiken eftersom kvinnorna behöver skyddat boende. Det är i själva verket i uppbrottssituationen som det fysiska våldet tenderar att trappas upp och bli riktigt grovt. Merparten av de närmare 20 mord på kvinnor i nära relationer som begås i Sverige varje år sker i samband med ett uppbrottsförsök (Strandell 2013). Bortsett från strukturella hinder och beroendeförhållanden, vad är det som får kvinnor att stå ut med våldet år efter år? Varför stannar kvinnor så länge i våldsamma relationer? Svaret kan naturligtvis variera från relation till relation – kärlek, rädsla, hopp? – men den teoretiska modell som fått störst genomslag för att besvara den här frågan är teorin om våldets normaliseringsprocess. Teorin formulerades redan vid mitten av 1980-talet av den norska religionsvetaren och sedermera professorn i sociologi vid Uppsala universitet, Eva Lundgren. Lundgrens huvudsakliga forskningsintresse kan sägas vara våldets konsekvenser, snarare än dess orsaker (Lundgren 2012:17). Det var i sina kvalitativa studier av våldsamma relationer i en strängt kristen kontext som hon först såg ett mönster i hur både de våldsutsatta kvinnorna och de våldsutövande männen successivt anpassade sig själva och livet till återkommande inslag av våld (Lundgren 2012:7). Hon såg också att våldet fungerade som ett sätt att konstruera kön. Sedan dess har teorin både hyllats och kritiseras. Hyllats av den femi© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r
55