Lena Martinsson & Eva Reimers (red.) Skola i normer granskar hur normer för hur man ska vara och bete sig upprepas och utmanas av elever och lärare i skolan, på lärarutbildningen och i skolans värdegrundsarbete. Författarna fokuserar på sexualitet, men diskuterar också ålder, kön, klass och nationalitet.
Skola i normer riktar sig främst till lärarstudenter och lärarutbildare, men ckså till alla som intresserar sig för hur makthierarkier och motstånd skapas i o skolan. Bokens författare är alla lärarutbildare.
Professor Eva Reimers är verksam vid ISV, Linköpings universitet. Docent Lena Martinsson arbetar med genusvetenskap vid Göteborgs universitet.
Lena Martinsson & Eva Reimers (red.)
En genomgående tanke i boken är att föreställningar om normalitet skapar det som inte ryms innanför normens gränser, de Andra eller det Andra. De leder till utestängningar där det annorlunda definieras bort som något främmande och avlägset. Samtidigt uppstår alltid motsägelser, både i skolans vardagliga praktik och i dess styrdokument, som skapar möjligheter till motstånd.
Skola i normer
Skola i normer
Lena Martinsson & Eva Reimers (red.)
Skola i normer 40664198.1.4_Omslag.indd 1
2013-01-02 10.13
Förord
Ett stort tack till alla våra informanter som gjort den här boken möjlig. Vi vill också tacka Agneta Edman, vår redaktör, och alla andra som tagit sig tid att diskutera vårt arbete med oss. De studier som boken bygger på har finansierats av Vetenskapsrådet och det EU-finansierade Equal-projektet Under ytan. Författarna
Innehåll 1
Inledning
7
Lena Martinsson & Eva Reimers Ett bra ord? Normer i mängd och i förändring Normer och materialitet Klassförväntningar Tvinga samman Ett liv utan normer? Varifrån kommer makten? Skallgång efter kränkningar Den nationella skolan – vad är det? Vem vänder vi oss till? Hur gör man när man studerar normer?
2 Äckligt
8 10 13 16 17 18 19 21 23 27 28 31
Jenny Bengtsson
3
Barn och normer kring sexualitet Motstridiga förståelser av barndom En äcklig bok Balansgång I rätt tid och på rätt plats Ett äckligt spel Avslutning
32 35 36 43 45 49 51
Spela roll
53
Anna Sofia Lundgren Heteronormer i skolan
54
Homosexuell och lärare När man inte berättar Att vara öppen Att ”ta plats” och ”vara sig själv” – en problematisering Avslutning
4 Asexuell heteronormativitet?
56 70 80 87 93 97
Eva Reimers Värdegrund och könsmönster Föreställningar om kön och sexualitet Temadag om hbt-perspektiv i skolan Rättigheter för individer Läraren – normal och personlig men inte sexig Att vara lagom Hetero, men inte sexuell Inte ”vi” och inte ”här” Heterosexuella platser Avslutning
5 Normeras till frigörelse?
98 99 102 104 108 112 114 119 124 126 131
Lena Martinsson Heterosexuella övningar Föreställningen om överföring Vägra objektifiering Jämställdhetsarbeten på gång Avslutning
6 Avslutande reflektioner
133 139 145 149 161 165
Lena Martinsson & Eva Reimers
Litteratur
167
Lena Martinsson & Eva Reimers
1 Inledning
Det här är en bok om hur normer upprepas och utmanas i skolan, om hur normer ”gör” skolan och om hur skolan ”gör” normer. Den handlar både om att skolan som institution, verksamhet och vardag har sitt ursprung i och bärs upp av en rad olika normer, och om att elever, lärare och andra engagerade i skolans verksamhet skolas i normer. Vissa normer är uttalade, och anses av de flesta som självklart goda, exempelvis de normer som upprepas i skolans värdegrund. Andra normer är mer osynliga, men ändå påtagligt närvarande, såsom normer om klass och genus. I boken studeras hur olika föreställningar och principer, oavsett om de är uttalade eller outtalade, anses goda eller bekymmersamma, kan ligga till grund för utfrysningar och över- och underordning. Skola i normer kan läsas på olika sätt. Ett sätt är att använda den som ett redskap för att få syn på och arbeta mot uteslutningar, trakasserier och diskriminering. Ett annat sätt är att läsa den som en empirisk och teoretisk studie av normer. Då ses skolan snarare som ett exempel på det normskapande som sker överallt där människor möts, än som något specifikt eller speciellt. Alla, var vi än befinner oss, är såväl offer för som medskapare till en rad olika normer. De upprepas av alla, och en av våra huvudpoänger i denna bok är att det är viktigt att bli medveten om både vad denna upprepning möjliggör och vad den skapar för begränsningar. Normer upprepas eller utmanas av elever och lärare i klassrummet, men också på raster och i personalrum. Vissa av dessa står inte på sko7
lena martinsson & eva reimers lans dagordning, men återfinns ändå i skolans värld och de får sin särskilda form och sitt speciella uttryck i skolan. I två av bokens kapitel, skrivna av Jenny Bengtsson och Anna Sofia Lundgren, diskuteras därför hur föreställningar om normalitet förhandlas elever emellan och mellan elever och lärare, men också i lärarkollegiet. Författarna visar hur dominerande föreställningar om vad som är normalt eller inte leder till reglering av hur man kan bete sig som lärare och elev, men också hur normer utmanas och förändras i skolans vardag. Alla anpassar sig inte alltid till det förväntade. Tvärtom, även om det går att identifiera dominerande normer, är dessa samtidigt utsatta för en ständig förhandling och förändring. Att normer både befästs och utmanas i skolan kan ses i linje med skolans uppdrag att vara en institution som för vidare och upprätthåller normer som samhället har identifierat som viktiga, som exempelvis jämställdhet. Skolans läroplan anger att en av skolans uppgifter är att överföra det svenska samhällets grundläggande värderingar till eleverna, de blivande medborgarna. De unga ska lära sig allt från demokrati till entreprenörskap. Det är dessa normer som ska prägla nationen och föra den framåt. Att granska dessa ambitioner och föreställningar om normöverföring är ett av målen med boken. I kapitel fyra, fokuserar Eva Reimers därför på hur lärarstudenter får lära sig att förhålla sig till de krav läroplanen ställer på läraren. I det sista kapitlet, skrivet av Lena Martinsson, studeras genuspedagogik och andra metoder och material som ska kunna användas av lärare och elever i värdegrundsarbetet.
Ett bra ord? Vi har redan använt begreppet ”norm” ett antal gånger. Det är ett vardagligt ord som fångar upp viktiga teoretiska aspekter av det som möjliggör makt och ojämlikhet. Det är ett begrepp som kan visa hur vardaglig kunskap om och förståelse av världen, våra föreställningar och förgivettaganden hör samman med makt och ett kontinuerligt skapande av över- och underordning. Denna normförståelse är inspirerad av Michel Foucault (1976/2002) och Judith Butler (1993, 2004). Ge8
inledning nom att en norm alltid pekar mot vad som anses ”normalt” bär den alltid på föreställningar om sin motsats, om det ”ickenormala”. Man kan tala om att något – eller några – hela tiden skiljs ut som annorlunda eller märkliga. Att granska normer blir därför ett sätt att förstå vad som möjliggör kränkningar och diskriminering av dem, den eller det som anses falla utanför normernas, och det normalas, gränser. Hade det exempelvis inte funnits en heterosexuell norm som upprepas och imiteras i allt från hur barn uppfostras, till romaner och arbetsorganisationer hade det inte heller funnits homofobi. Det är när heterosexualitet gång på gång skiljs ut som den privilegierade sexualiteten som skräcken för det andra – det som inte faller inom den heterosexuella normens ram – möjliggörs. Utan denna normbildning hade det varken varit möjligt eller meningsfullt att kategorisera människor utifrån vilket kön eller genus de känner begär till. Därmed hade det heller inte varit vare sig möjligt eller viktigt att ”komma ut” som homosexuell, det vill säga berätta om sin annorlundahet. Det hade ju inte funnits någon norm att bryta mot. Detta visar också hur viktiga normer är för hur man kan identifiera sig. Normer erbjuder, eller tvingar sig på, vissa positioner som är möjliga att identifiera sig med. Så skapas positionen heterosexuell som det normala och förväntade, och positioner som exempelvis homo-, bi- eller asexuell som det annorlunda. Med varje sådan position skapas också förväntningar på hur man ska leva, bete sig och agera. Så agerar vi normenligt eller mot det normenliga. Exemplet med den heterosexuella normen visar hur normer skapar kategorier, det normala och förväntade å ena sidan och det uteslutna å den andra. En heterosexuell kategori och den uteslutna, homo- eller bisexuella som ses som det annorlunda. Det bör understrykas att det inte handlar om att kategorier regleras genom normer, som om kategorierna kommer före normerna (se Sandell & Mulinari 2006). Det är normerna som gör kategorierna (se även Butler 2004). Skapandet av kategorier liksom positioner att identifiera sig med är i den meningen alltid en makthandling. En dominant manlighet i nutid har exempelvis konstruerats genom urskiljande av det kvinnliga, det bögiga och det pojkiga som något manlighet inte är (Fundberg 2003, Jonsson 2007). Det ger stränga order till dem som tilltalas som män att bete sig på ett 9
lena martinsson & eva reimers reglerat vis. Även om kategorierna ”man” och ”kvinna” kan tyckas ”naturliga” kan denna naturlighet beskrivas som ett resultat av normativa processer. Denna uppdelning är inte den enda tänkbara. Andra kategoriseringar – som inte är möjliga att föreställa sig idag – hade kunnat haft dess plats. Idag sker dock ett kontinuerligt normativt och därmed kategoriserande arbete för att tala om hur en ”riktig” man respektive kvinna ska vara. Gör man fel – det kan vara allt ifrån att en kvinna åtrår en annan kvinna till att en man intar positionen ”hemmafru” – riskerar man att straffas eller ifrågasättas.
Normer i mängd och i förändring Det finns inte en norm utan många, och normer omvandlas och förändras. Vad som anses normalt och lämpligt förändras utifrån sammanhang, tidpunkt och situation. Gränserna för vad som anses vara lämpligt respektive olämpligt beteende förskjuts och förflyttas. Ett exempel på detta från skolans värld är gränserna för hur en elev får och förväntas bete sig under lektionerna. På ett generellt plan kan man konstatera att elever i dagens skola, till skillnad från 50 år tillbaka, förväntas att ställa frågor och diskutera med sina klasskamrater och med läraren på lektionerna. Detta skulle tidigare ha bestraffats. Liknande förskjutningar är normer om kön och sexualitet. Idag anses det ofta naturligt för både kvinnor och män som har barn att eftersträva en yrkeskarriär eller ett självständigt yrkesliv. För 50 år sedan ansågs detta som ett normbrott för kvinnornas del, men sågs som självklart för männen. Idag är det inte något större normbrott att leva i parförhållande med någon av samma kön. Ändå var homosexualitet ett lagbrott fram till 1944 och fanns med på listan över mentala sjukdomar fram till 1979. Normer förändras och förskjuts. Även om det finns en tröghet i all normomvandling är inga normer stabila. Förändringarna är möjliga bland annat för att det finns många normer och att de är motsägelsefulla. Även om elever förväntas vara aktiva i undervisningen, finns det normer för hur denna aktivitet ska se ut. Elever ska bara ställa en viss sorts frågor, inte vilka som helst. Ganska ofta förväntas de vara tysta. Motsägelsefullheten gäller inte 10
inledning minst normer om genus. Detta har exempelvis uppmärksammats inom religionsvetenskapen där inkonsekvenserna i förväntningarna på hur kvinnor är och bör vara har uttryckts i kristendomens motsägelsefulla kvinnosyn (se t.ex. Schüssler Fiorenza 1992, Stenström 1999). Denna utmärks av att kvinnor å ena sidan förväntas agera och bli betraktade utifrån idealet om Madonnan, det vill säga de förväntas vara oskulder och mödrar (i sig en motsägelse), som hänger sig åt att ta hand om sina barn. Å andra sidan förväntas kvinnor att agera och blir betraktade som översexuella fresterskor ständigt ute efter att lura och förföra alla män som kommer i deras väg. Förutom att dessa förväntningar är motsägelsefulla är det också värt att notera att de möjliggörs av en heterosexuell norm och att de inte bara talar om hur kvinnor ska vara, utan också hur män ska bete sig, vad de ska eftertrakta och ha som norm. Det är berättelser som möjliggör – och begränsar – vissa manliga begär och begärsobjekt. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att motsvarande normer också finns för dem som identifieras som män. Även för män finns på samma gång normer om den gode, trogne fadern och normer som säger att män ska vara förförare. Att normerna är motsägelsefulla är också en viktig dimension om man vill förstå förändring och oförutsägbarheten i hur människor faktiskt beter sig. Normernas motsägelsefullhet skapar ett visst spelutrymme och motsägelsefullheten gör också normerna osäkrare. Det är mer eller mindre uppenbart att de är konstruktioner som visar att man skulle kunna tänka och förstå världen på andra sätt. En människa, hennes sätt att förstå sig själv i relation till andra och hennes sätt att agera, kan därmed sägas möjliggöras såväl som villkoras av en rad motsägelsefulla normer. Människors subjektivitet, eller agentskap, går inte att helt förutsäga. Det perspektivet skiljer sig från tanken att de som har kvinnliga tecken på sina kroppar skulle agera på likartat vis till skillnad från de kroppar som har manliga tecken. Hur vi förstår oss själva utifrån kroppens utseende är på intet sätt givet. Föreställningar om ålder, etnicitet, klass, religion, funktionalitet och hur dessa kopplas till kroppar, gör att det finns i stort sett oändliga variationer av hur man utifrån kroppars utseende kan dra slutsatser om egenskaper och identiteter. Samma kropp kan uppfattas, benämnas 11
lena martinsson & eva reimers och tilltalas på olika sätt. En kropp som ges namnet flicka kan förstås som aktiv och – i jämställdhetens namn – förväntas vara utåtagerande. Samma kropp kan också bli begriplig som passiv och avvaktande utifrån en traditionell och patriarkal könsförståelse. Det råder aldrig total enighet. Normupprepningarna konfronteras med varandra, utgör varandras gränser och kan aldrig vara helt förutsägbara. Mängden av normer skapar i den meningen vad man skulle kunna kalla för individualitet i betydelsen av att vara speciell, inte riktigt lik någon annan, och heller inte helt förutsägbar. Individualitet blir något mer än ett uttryck för en inre identitetskärna. Att normerna inte alltid är samstämmiga kan förstås som en effekt av att det inte finns en gemensam källa för dem, inte ett givet gemensamt ursprung eller en gemensam kulturell ram. Vår bok präglas av en insikt om denna oförutsägbarhet och av att normer kan vara motsägelsefulla. Till skillnad från boken Kulturnavigering i skolan (Arvastson & Ehn 2007), undviker vi också begreppet kultur. Vi har erfarit hur detta begrepp ofta blir synonymt med något man ”har”. Det talas exempelvis inte sällan om ”deras kultur” eller ”vår kultur”. Normbegreppet kan, menar vi, användas för att perforera dessa föreställda enklaver. Det möjliggör, menar vi, en ökad förståelse för hur normativa motsägelser, förändringar och stabiliseringar kan finnas parallellt. Normbegreppet öppnar också för en förståelse för intersektionella konstruktioner (de los Reyes & Martinsson 2006), dvs. hur en rad olika hierarkiserande krafter, med sinsemellan olika riktningar, kan samverka eller utmana varandra. I den här boken visar exempelvis Jenny Bengtsson hur normer om ålder och sexualitet samverkar i elevers självförståelser. Lena Martinsson diskuterar hur föreställningar om kön för med sig föreställningar om sexualitet. I Eva Reimers kapitel diskuteras hur föreställningar om sexualitet och modernitet ges en nationell innebörd. Med normbegreppet öppnas för möjligheter att fånga upp det repetitiva, imiterande såväl som när innebörder förskjuts eller omvandlas.
12
inledning antingen ses som problematiska eller som man vill främja. Även om vårt huvudintresse inte är att slå fast om de skolor, lärarutbildningar och projekt/strategier vi studerat har bedrivit ett lyckat värdegrundsarbete eller inte, menar vi att det sätt att diskutera normer som vi presenterar här är viktigt för skola och lärarutbildning. Det är viktigt därför att, som vi skriver inledningsvis, normer bygger på idén om normalitet och avvikelse och därmed skapar normer hierarkier där somliga ges och tar sig rätten att benämna, betrakta och behandla andra som avvikande och möjliga att ifrågasätta. Om vi verkligen vill komma åt kränkningar, trakasserier och diskriminering i skolan är det just i normerna som vi bör börja. Genom att kritiskt granska hur normer görs och vilka effekter de får, lär vi oss att se vilka normer det är som vi behöver ifrågasätta och förändra för att komma åt att en del elever och lärare marginaliseras i skolan.
Vem vänder vi oss till? Vi är övertygade om att lärare och lärarstuderande kan ha användning av vår bok. Tillsammans med forskare och studenter inom andra fält utgör de vår främsta målgrupp. Det är emellertid viktigt att problematisera denna målgruppsfokusering. En viktig kritik som framförs i den här boken är objektifieringen av elever så snart det handlar om normer och värderingar. De unga ska kulturanalyseras, socialiseras, fås att förstå och de ska utsättas för metoder (se t.ex. Arvastson & Ehn 2007, Svaleryd 2005). Vi vill inte se på den här boken som ytterligare ett redskap för de vuxna att förstå sig på barn och unga. Inte heller kan den här boken ge tips om hur man ska implementera en färdigkonstruerad värdegrund i barn (jfr von Wright 2006). En viktig utgångspunkt i vårt arbete har istället varit att undersöka och utmana föreställningar om vuxna som en kategori och barn eller elever som en annan. Vi har också velat undersöka skolan som en plats för meningskonstruktion och meningsstrid istället för en plats för normöverföring. Framför allt har vi författare strävat efter att bryta objektifieringen för att istället se eleven som ett viktigt politiskt subjekt. Konkret har det bland annat inneburit att vi, för det första, i våra texter inte bara talar till de tänkta 27
lena martinsson & eva reimers vuxna utan också till dem som engagerar sig i exempelvis elevfackliga frågor. Vi när en förhoppning om att våra resultat också ska nå denna grupp. För det andra har det inneburit att vi inte bara analyserar hur utestängande och hierarkiserande normbildningar och värderingar upprepas bland elever eller mellan elever och lärare utan också bland lärare, forskare och konsulter som arbetar med skol- och värdegrundsfrågor.
Hur gör man när man studerar normer? Om man, som vi, önskar att utmana kategoriseringar som skapar ”de normala” i relation till ”de andra” krävs analyser som inte tar några kategorier eller normer för givna. Då blir det exempelvis viktigt att fundera över hur elever tilltalas, vad som förväntas och vilka bilder av klassade, könade eller etnifierade barn som eleverna själva, lärare, annan skolpersonal liksom forskare har med sig. Istället för att tillskriva människor olikheter och föreställda identiteter, bör man fundera på hur normativa föreställningar om hur dessa individer ska vara eller inte vara skapas och hur dessa föreställningar naturaliserar och förklarar ojämlikheter. Hur kommer det sig att de som exempelvis benämns som arbetare, kvinnor eller invandrare allt som oftast tillskrivs egenskaper som är mindre värdefulla än de som kallas män, svenskar eller medelklass sägs uppbära? Det kan exempelvis handla om att kvinnor, arbetare och invandrare sedan lång tid tillbaka tillskrivs icke-moderna egenskaper som känslosamhet, familjebundenhet och traditionalism, medan män tillskrivs högt värderade egenskaper som logik, individualitet och möjlighet att vara visionära. Istället för att undersöka ”identiteter”, det vill säga hur exempelvis flickor och pojkar, medel- och arbetarklass skiljer sig åt, menar vi att man bör undersöka hur normer i skolan återskapar diskriminerande förväntningar. I den här boken arbetar vi med kvalitativ metodik. Det handlar om intervjuer, granskning av dokument, deltagarobservationer och analys av medier (se även Arvastson & Ehn 2007). Metodvalen är nära förknippade med vår teoretiska ansats att studera hur normer blir till och 28
inledning upprepas av alla och överallt. En intervju förstås följdriktigt inte som ett försök att få reda på hur det är i skolan eller hur det är att vara lärare. Istället handlar intervjun om att fånga hur normer upprepas och motsägs i informantens beskrivningar. Samma mål finns i deltagarobservationer. Det handlar inte om att ge sig ut i en tänkt verklighet för att se hur det egentligen är, för att därefter kunna jämföra denna verklighet med föreställningar om densamma. Istället är vi intresserade av att se hur lärare, elever och andra upprepar och utmanar föreställningar om sin vardag och praktik. Vad får läraren att göra på det ena eller andra sättet? Upprepas heteronormativitet i klass- och kollegierummet? Hur skapar lärarstudenter sig själva som lärare? Detsamma gäller våra analyser av medier och dokument. Även i dessa upprepas och återskapas normer och kategorier. Styrdokumenten analyseras på samma villkor som övrigt material. Vi är alltså inte intresserade av att följa upp hur styrdokumenten implementeras i vardagen. De ses med andra ord inte som en utgångspunkt för våra studier utan som exempel på materialiseringar av normer. Vi ser inte heller medier som mer betydelsefulla än intervjumaterialet. Medier utgör förvisso en viktig dimension i ett samhälle. Men de är inte – som vi ser det – källan till allt elände. Det är inte medierna som gör normerna. Möjligen kan medierna ses som en stark materiell kraft på grund av sin spridning. De utgör alltså viktig teknologi för normstabilisering. Titeln på den här boken, Skola i normer, har en dubbelmening som speglar att skolan både är en effekt av en rad normer, och att den utgör ett materiellt såväl som ett immateriellt sammanhang där normer befästs, utmanas, knyts till varandra och förändras. Utläst som substantiv poängterar ordet ”skola” i titeln att skolan som sådan befinner sig i en korseld av olika normer. Skolan, vare sig det handlar om en specifik lokal byggnad och arbetsplats eller om den mer abstrakta samhälleliga institutionen, ges mening och gestaltas i vardagliga praktiker utifrån en rad olika normer. Det handlar bland annat om normer om kunskap, medborgarskap, pedagogik, ålder, nation, kön, klass, etnicitet, sexualitet, arbetsliv, framtidsbehov, styrning och politiska ideologier. Dessa och andra normer verkar på olika sätt i olika sammanhang.
29
lena martinsson & eva reimers Ibland förstärker de varandra, ibland undergräver de varandra, men de har alla en del i hur ”skolan” görs till ett fenomen. Men ordet ”skola” kan också läsas som ett verb. Läst så lyfter titeln fram att skolan är en plats där normer görs, där elever, lärare och andra som finns i och kring skolan, befäster, utmanar och förändrar normer. Det är en läsning som knyter an till skolans uppdrag att fostra, men också till hur elever och lärare befinner sig i ett ständigt pågående normskapande där föreställningar om vad som är normalt eller inte bryts med varandra på ofta oförutsägbara sätt. Hela tiden skolas elever och lärare i normer. Oavsett om dessa normer allmänt anses goda eller inte, får de effekter i form av nya normer och i känslor av delaktighet, gemenskap eller utanförskap. Och eftersom normer och normalitet alltid avgränsar gentemot, och därmed också anger, vad som anses vara olämpligt respektive onormalt, upprättas gränser och hierarkier. Därför är det viktigt att aldrig sluta granska och förhålla sig kritisk både till en skola i normer och till hur människor i skolan skolas i normer. Därför är det viktigt att aldrig sluta fråga: Vad görs till norm nu?
30
Lena Martinsson & Eva Reimers (red.) Skola i normer granskar hur normer för hur man ska vara och bete sig upprepas och utmanas av elever och lärare i skolan, på lärarutbildningen och i skolans värdegrundsarbete. Författarna fokuserar på sexualitet, men diskuterar också ålder, kön, klass och nationalitet.
Skola i normer riktar sig främst till lärarstudenter och lärarutbildare, men ckså till alla som intresserar sig för hur makthierarkier och motstånd skapas i o skolan. Bokens författare är alla lärarutbildare.
Professor Eva Reimers är verksam vid ISV, Linköpings universitet. Docent Lena Martinsson arbetar med genusvetenskap vid Göteborgs universitet.
Lena Martinsson & Eva Reimers (red.)
En genomgående tanke i boken är att föreställningar om normalitet skapar det som inte ryms innanför normens gränser, de Andra eller det Andra. De leder till utestängningar där det annorlunda definieras bort som något främmande och avlägset. Samtidigt uppstår alltid motsägelser, både i skolans vardagliga praktik och i dess styrdokument, som skapar möjligheter till motstånd.
Skola i normer
Skola i normer
Lena Martinsson & Eva Reimers (red.)
Skola i normer 40664198.1.4_Omslag.indd 1
2013-01-02 10.13