och mänskliga rättigheter.
Foto: Sara Wall
Men verkligheten är alltför ofta helt annorlunda. Viktiga politiska beslut fattas bakom stängda dörrar. Krig startas med lögner. Visselblåsare tystas – íbland med olagliga metoder.
I gamla tider satte makthavarna upp huvuden på pålar för att sätta respekt i undersåtarna. Just den metoden används sällan i dag. Men i övrigt finns det
världens största politiska skandaler ( 2008 ) :
”Rafflande läsning för den som i svaga stunder litar på makten.” Jonas Thente, Dagens Nyheter
”Saklig, lättläst, trevligt och rappt skriven för en bred allmänhet.” Lars-Gunnar Flyghed, Bibliotekstjänst
härskare. Och kanske är trenden att det håller på att bli värre. I sin nya bok tar Gunnar Wall upp hur metoder vi brukar förbetrakta som demokratiska. Ofta sker det genom hemliga statliga eller halvstatliga organ som verkar i det fördolda. Exemplen i den här boken kommer bland annat från det USA
världens största fiaskon (2006): Kulturredaktionen, Aftonbladet
despotiska operetthärskare i länder med stora sociala klyftor, väl-
tidernas största bedrägerier (2005):
”En spännande bok. Och nyttig.” Hans Bengtsson, Skånska Dagbladet
Gunnar Wall har också varit medförfattare till Världens största konspirationer (Semic 2002) och Historiens största mordgåtor (Semic 2004). Läsare kan komma i kontakt med författaren via hans hemsida gunnarwall.se
H UV U D E T PÅ E N PÅLE
konspiration olof palme (2015 ):
”Det här är politisk dynamit … Äntligen börjar vi komma nära gåtans lösning ... Den perfekta julklappen, en femma!” Magnus Utvik, SVT
maktens mörka korridorer (2014):
IN G
GN G Ä L K R Ö M IG L T TA S M O E M O K R AT IE R OCH TE R R O R I D
Trump fick denna stormakt en ledare som snarast för tankarna till dig korruption och ingen rättssäkerhet. Hur blev det så här? Och hur såg verkligheten egentligen ut under tidigare presidenter? Gunnar Wall skriver också om Sverige – bland annat i ett stort
HU R VI SS ELBL ÅS AR E BL IR AV SK RÄCK AN DE EX EM PE L
Magnus Nilsson, BTJ
”Konspirationer är funderingsstoff för seriösa analytiker … Gunnar Walls Konspirationer placerar sig i den ambitiösa ändan av skalan.” Ragnhild Artimo, Forum för Ekonomi och Teknik
maffia (2012):
”Ger ett historiskt och kulturellt perspektiv på den organiserade brottslighetens utveckling … Värt att läsa om man vill ha en uppdatering om läget i Sverige.” Ricard A R Nilsson & Pierre D Larancuent, Kriminal- och rättsmagasinet Paragraf
11 september och andra terrordåd genom historien (2011):
”Gunnar Wall har inför tioårsdagen skrivit en engagerande bok som rekapitulerar kapningarna och katastroferna samtidigt som han tar läsaren bakom de officiella bilderna och rapporterna.” Per-Åke Walton, Bibliotekstjänst
mordgåtan olof palme (2010):
”Nog den bästa genomgången av utredningarna kring mordet på Olof Palme.”
avslöjande avsnitt om mordet på Olof Palme. Han visar att väsentliga uppgifter kring vad som hände på Sveavägen gömdes
Kjell-Olof Feldt, svensk finansminister 1982–90
undan redan det första dygnet. Och han ställer frågan: var det för historiens främsta rymningar (2009 ):
farligt att söka sanningen om den svenske statsministerns död?
”Underhållande och stundom tänkvärt, och mycket lättläst.”
ISBN 978-91-552-6391-1 ISBN 978-91-552-6391-1
9 789155 263911 9 789155 263911
HPEP skyddsomslag_tb_k1.indd 1
Kriminalroman. ”Intrigen är fängslande och engagerande, karaktärerna fascinerande.”
konspirationer (2013):
knippa med diktaturer används av regeringar som vi är vana att
som hittills brukat kallas världens största demokrati. Med Donald
”Kul läsning.”
Sagt om författarens tidigare böcker utgivna på Bokförlaget Semic:
OM STATLIG MÖRKLÄGGNING OCH TERROR I DEMOKRATIER
historiens största spioner (2007):
skrämmande likheter mellan dagens makthavare och forna tiders
PÅ
Gunnar Wall är författare och frilansjournalist med specialinriktning på samhälle, forskning och rättsfrågor. Han har fått Grävande Journalisters pris Guldspaden för boken Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet från 1997.
H UV U D E T E N PÅLE
Människor utsätts för statliga kidnappningar och försvinner.
GUNNAR WALL
Vi lever i en värld där vi är vana vid vackra ord, som demokrati
G U N N A R WA LL
Nya avslöjanden om Palmemordet
Leif-Rune Strandell, Deckartidskriften DAST
2017-06-27 14:55
© Bokförlaget Semic och Gunnar Wall 2017 www.semic.se Omslagsfoton: Francis Dean/IBL Bildbyrå (Olof Palme), Keystone/Zuma /IBL Bildbyrå (Dag Hammarskjöld), EPA/STR/TT Nyhetsbyrån (Usama bin Ladin), Scope Features/IBL Bildbyrå (Edward Snowden), Library of Congress (John F. Kennedy), Brian C. Frank/Reuters/TT Nyhetsbyrån (Donald Trump) Redaktör: Andreas Nyberg Formgivning: Lars Söderman och RPform Tryckt hos ScandBook, Falun 2017 ISBN 978-91-552-6391-1
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 4
2017-07-04 11:45
Innehåll
DEL 1: VÄRLDEN
En liten inledning om civilisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 En valrörelse med »dödsbilen« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Den statliga terrorns pedagogik, karibisk version . . . . . . . . . . . . 33 Forskaren som försvann i tunnelbanan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 En konspiration tar form . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 »Det var månsken och nattvädret var klart«: mordet på Trujillo . . 71 Medborgare under registrering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Edward Snowden och drömmen om den totala övervakningen . . 93 Är Saudiarabien en diktatur, eller? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 Så krossades en demokrati av en demokrati, Iran 1953 . . . . . . . . 115 Att plocka bort besvärliga politiska ledare . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 Mordet på en gammal allierad: Usama bin Ladin . . . . . . . . . . . . 129 Operetthärskaren som älskar tortyr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 Generalen som fick ett erbjudande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 Den planerade fascistkuppen mot Vita huset . . . . . . . . . . . . . . . 177 Huvudet på en påle . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 Ett terroristdåd mot FN:s generalsekreterare? . . . . . . . . . . . . . . . 199 Mordet i Dallas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 Bedrägeri under ytan – ubåtarna och det kalla kriget . . . . . . . . . . 219 Noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 5
2017-07-04 11:45
DEL 2: SVEAVÄGEN
»Han visste att man riktade in sig på hans person« . . . . . . . . . . . . 253 »Två gärningsmän? Det har jag aldrig hört talas om« . . . . . . . . . . 263 »Det kanske inte är så lätt att hålla förhör med någon som inte vill blir förhörd« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 »Mordet är en statsangelägenhet« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 »Helvete! Måns är borta!« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291 »Mycket allvar bakom gripandet« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 301 »Det förhöret har jag inget minne av alls« . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313 »Jag uppfattade det som att hon tittade mot mig« . . . . . . . . . . . . 323 »Amerikanarna uppfattade det som en dubbelhet från Palmes sida« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 331 »Jag träffade Holmér och han lurade mig omedelbart« . . . . . . . . 341 »För ut honom!« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 347 »Det är hennes personliga uppfattning och den får inte antecknas« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 353 »Vi måste ju kunna lita på våra poliser och åklagare« . . . . . . . . . . 359 »Den här gruppen tränade i fredstid i stadsbild« . . . . . . . . . . . . . . 369 »Som vittne svarar jag ju bara på de frågor som de ställer« . . . . . . 373 »En människa som är inne i en chockfas ska man lyssna på direkt« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 »På cirka en meters avstånd« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 391 »Som svar på Er skrivelse får rikskriminalen meddela … « . . . . . . 401 » … såg ut att ha trevligt och småpratade med varandra« . . . . . . . 407 »God afton, vackra mask« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 417 »Det såg jag som ett fruktansvärt fel« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 425 »Han var i deras ögon ond i sig och borde därför övervakas« . . . . 429 Noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 437 Litteraturlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 447
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 6
2017-07-04 11:45
DEL 1: VÄRLDEN
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 7
2017-07-04 11:45
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 8
2017-07-04 11:45
En liten inledning om civilisation Vi vill gärna föreställa oss att det finns skarpa gränser mellan demokrati och diktatur. Att vi lever i den förra sortens samhälle och att vi därmed befinner oss långt ifrån den andra obehagliga varianten. Och med »långt ifrån« kan vi mena två saker. Dels att det samhälle vi lever i har stabila inbyggda spärrar som gör att det inte i första taget utvecklas i odemokratisk riktning. Och dels att demokratiska regeringar också håller ett visst praktiskt avstånd till diktatoriska regimer, det vill säga: inte inleder sig i alltför intimt samarbete med dem. Det är trevligt att föreställa sig att det är så. Men nu fungerar det inte alltid på det sättet i praktiken, vare sig med spärrarna eller avståndet. Så sent som härom året avslöjade Edward Snowden att amerikanska hemliga tjänster ägnar sig åt massövervakning av människor i hela världen – inklusive amerikanska medborgare. I gigantiska dataservrar lagras uppgifter om var du och jag rör oss, vilka vi mejlar, hur vi surfar, hur vi kommunicerar på Facebook och så vidare. Storebrorssamhället har så att säga smugit sig på oss. Den nya övervakningstekniken används i och för sig av regimer över hela världen som Kina1, Egypten2 och Pakistan3. Men det är den stat som brukar kallas världens största demokrati, USA, som gått i spetsen för den utvecklingen. Hur tryggt känns det? Längre fram i den här boken får vi bekanta oss med ett antal av Snowdens tidigare kollegor som deltagit i den här spioneriverksamheten och som faktiskt menar att USA snabbt håller på att bli en polisstat. Det är naturligt om sådana larm väcker oro. Och kanske känns det inte direkt tryggare när vi tänker på att – åtminstone nu, när detta skrivs – är en liten inledning om civilisation
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 9
9
2017-07-04 11:45
det en auktoritär politiker vid namn Donald Trump som styr denna polisstat i vardande. Sverige är förvisso inte riktigt som USA. Men vi samarbetar ekonomiskt, politiskt och militärt med den stora grannen i väster. Vad betyder det för de inbyggda spärrarna för svensk del? Och det där med att undvika intima relationer med direkt diktatoriska regimer? Om vi följer med i nyhetsmedierna vet vi att politiker och storföretag som hör hemma i vårt anständiga och demokratiska Sverige gärna gör den mest kontroversiella sortens affärer – vapenaffärer – med den gissningsvis mest brutala diktaturen i världen, Saudiarabien.4 Vi talar alltså om landet där offentliga halshuggningar sker rutinmässigt5 och där kvinnor döms till piskstraff för att de låtit sig våldtas.6 Och när den saudiska regimen köper vapen är det inte för syns skull. Den använder dem i dessa dagar mot sina grannländer för att utöka sin makt över regionen7 – och planerar givetvis också för att sätta in dem mot den egna befolkningen när så behövs.8 Det skänker en viss solkighet åt de svenska proklamationer om att stå upp för mänskliga rättigheter som då och då uttalas i högtidliga sammanhang. Om vi får frågan ifall vi gillar demokrati så svarar förstås de allra flesta av oss ja. Men tanken med denna bok är att vi gör klokt i att fundera lite mer över hur urholkad den ofta är och vad vi kan göra om vi vill ha den kvar och fördjupa den. Huvudet på en påle gör inga anspråk på att vara en praktisk manual i det avseendet. Boken har i stället ett mer grundläggande syfte: att bidra till att påminna om att frågorna om demokrati är brännande även i länder som Sverige – och i andra länder som vi också lärt oss att betrakta som självklart demokratiska. En röd tråd i den här boken är att den demokrati som borde finnas i ett samhälle mycket ofta undergrävs av två faktorer. Den ena är makthavares hemlighetsmakeri. Den andra är vår egen rädsla. De flesta teoretiska resonemang om demokrati bygger på att den utövas av fria, kloka och kunniga medborgare som samlar på sig information, tänker efter, diskuterar sansat med varann, bestämmer sig och ger uttryck för sin uppfattning. Men inget av det där fungerar särskilt bra om vi inte får tillgång till 10
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 10
HUVUDET PÅ EN PÅLE
2017-07-04 11:45
kunskap. Eller om vi fruktar konsekvenserna av att vi försöker utöva våra demokratiska rättigheter och låter oss skrämmas av vad som händer med andra som har försökt. Vi lever i ett teknologiskt väldigt avancerat samhälle, något som är lätt att uppfatta som en seger för människans kollektiva kapacitet. Och då vore det väl naturligt, kan man tycka, om vi samtidigt kommit till ett skede i mänsklighetens historia då demokratiska rättigheter är något självklart. Men så är det inte. Hoten mot dessa rättigheter är stundtals enorma, delvis just på grund av den teknologiska utvecklingen och de mekanismer för att kontrollera människor som nu blivit en del av vardagen. Förhoppningsvis är också möjligheterna att stå emot dessa hot större än förut – och det av samma skäl. Dagens värld med dess snabba elektroniska kommunikationer erbjuder faktiskt gigantiska demokratiska möjligheter om vi lär oss att utnyttja dem. Vi står vid ett vägskäl. Och den här boken är tänkt att vara ett bidrag i den diskussion som vi behöver föra. I den första halvan av Huvudet på en påle finns olika internationella och historiska infallsvinklar på de här problemen. Den andra halvan av boken handlar om Sverige och om en enda fråga: den kanske mest centrala enskilda händelsen i svensk politik de senaste årtiondena, mordet på Olof Palme. När en folkvald regeringschef i ett land blir mördad handlar det givetvis om ett angrepp på demokratin i det landet. Innan mordet är uppklarat är det förstås omöjligt att slå fast om detta också var mördarens medvetna syfte. Men det ligger i sakens natur att mycket pekar på att när en politiker som leder ett land blir mördad så är motivet också politiskt. Och just därför är det av särskild vikt att mordet klaras upp – i demokratins intresse. Det har hittills inte skett när det gäller mordet på Olof Palme. Kan det bero på att sanningen är alltför kontroversiell, så kontroversiell att ansvariga myndigheter duckat för att göra det de borde ha gjort – att de helt enkelt hejdat sig inför utredningsåtgärder som borde ha varit självklara att ta itu med? Och att de i stället, framför allt under de första åren, bedrivit något som skulle likna en utredning men inte var det? Jag tror det. Och jag har utvecklat det temat när jag skrivit om Palmemordet i flera tidigare böcker. Den här gången har jag valt att fokusera på utredarnas behandling av den person som borde vara deras viktigaste vittne: Lisbeth Palme. en liten inledning om civilisation
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 11
11
2017-07-04 11:45
Mycket har skrivits om henne. Men det allra mesta har, som jag ser det, varit förenklat och felaktigt. En del har framställt henne som en sanningssägare som pekat ut sin makes mördare men inte blivit trodd. Av andra har hon beskrivits som en avig och knepig person som satt sig på tvären med orimliga krav och önskemål i stället för att bidra till att mordet klaras upp. Båda de beskrivningarna – inbördes så extremt olika – missar den komplicerade verkligheten kring hennes roll i utredningen. I Huvudet på en påle presenterar jag en rad omständigheter som pekar på att hon tidigt blev en bricka i ett spel som hon själv inte hade överblick över och som bara kan beskrivas som en tyst överenskommelse på hög politisk nivå om att dådet på Sveavägen inte skulle redas ut. Denna tysta överenskommelse innefattade bland annat att Lisbeths vittnesiakttagelser i praktiken skulle sopas under mattan. Och under mordutredningens första tid blev hon placerad i en position där hon förväntades vara passiv. Hans Holmér och Ebbe Carlsson, regeringens politiska fixare, arbetade på att leverera en »lösning« där hennes medverkan som vittne inte skulle behövas. Vad som hände sedan – i svallvågorna efter den stora skandal som kom att kallas Ebbe Carlsson-affären – var lika extremt fast åt andra hållet. Då blev hon manövrerad in i en position där hon i stort sett ensam skulle bära upp åtalet mot Christer Pettersson. Sedan Pettersson friats av en enig hovrätt fick Lisbeth Palme bli ett alibi för dem som inte ville göra några seriösa försök att utreda mordet. Hennes utpekande – med dess svagheter – blåstes upp till en halvofficiell slutsats om att fallet egentligen var löst. I Huvudet på en påle tecknar jag en sammanhängande bild av de observationer som det är troligt att Lisbeth Palme verkligen gjorde på Sveavägen. Det är en bild som skiljer sig från den etablerade – och i sig ytterst motsägelsefulla – beskrivningen av den saken som presenteras i andra sammanhang. Det jag nu lägger fram har jag delvis redovisat i mina tidigare böcker i ämnet, men här finns också centrala nya pusselbitar. Lisbeth Palme har själv i olika sammanhang framhållit att hon såg sin make som en politiker som följde sin övertygelse, som gjorde skillnad just genom detta och som därför skaffade sig mäktiga motståndare. Hon berättade också tidigt för mordutredarna att hon fruktade att hennes man fallit offer för en politisk komplott med internationella dimensioner. Och inte ens sedan hon själv pekat ut Pettersson som gärningsman har hon gått 12
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 12
HUVUDET PÅ EN PÅLE
2017-07-04 11:45
Christofer Columbus är vanligen framställd som en av den västerländska civilisationens stora hjältar. I verkligheten kan man kalla honom en religiös terrorist, ansvarig för att starta ett av världshistoriens första folkmord. Målningen av Columbus är från 1519 och gjord av Sebastiano del Piombo. Foto: Wikipedia
ut och tagit avstånd från sina tidigare kommentarer om bakgrunden till mordet. Det finns mycket som pekar på att hennes föreställningar om vad mordet handlade om var alldeles riktiga – och att de innehåller nyckeln till vad som hände på Sveavägen. Men något sådant ansågs särskilt under de första en liten inledning om civilisation
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 13
13
2017-07-04 11:45
åren vara alldeles för farligt att utreda. Skottet mot statsministern sände helt enkelt så skrämmande signaler rakt in i den svenska statsförvaltningen att det närmast tog död på utredningen. Det är i alla fall min uppfattning. En invändning går att förutse direkt. Den går ut på att politiker och rättsvårdande myndigheter i ett land som Sverige måste förväntas ha ambitionen att klargöra verkliga omständigheter kring oklara skeenden även om sanningen skulle vara obekväm och kontroversiell. Visst. I teorin. Men hur säkra kan vi vara på att statliga makthavare väljer att agera på det viset – att de så att säga lever upp till de krav som medborgarna kan ställa på dem? I den första halvan av denna bok ska vi just skaffa oss lite övergripande perspektiv på frågor av det slaget, på hur väl demokratin egentligen fungerar i demokratiska samhällen. För att göra det ska vi röra oss runt om i världen och vi ska växla mellan relativ nutid och sådant som hänt för årtionden sedan. Ibland ännu längre bort i tiden. Och vi ska börja med att dyka ner i en fallstudie om extrem brist på demokrati – samtidigt som demokratins alla former fanns på plats. Vi ska bekanta oss med den närmast osannolika historien om Rafael Trujillo, mångårig ledare för Dominikanska republiken. På ytan var han en bländande demokratisk politiker. I själva verket stod han precis för motsatsen. Det hindrade inte att han hade de mest utsökta relationer med sin mäktiga granne USA under nästan hela sin styrestid. Den var lång, från 1930 till 1961, så lång att det givetvis inte fanns minsta osäkerhet i Washington kring vad det var för en figur de backade upp. Och det här var alltså långt före den tid då den amerikanska demokratin inlett sitt öppna förfall under Donald Trump. Innan vi möter den mycket driftige – och blodbesudlade – Trujillo ska vi som hastigast bekanta oss lite grann med själva miljön. Det finns en poäng med det också. För hur ruskig Trujillo än var så finns det en förhistoria som är ännu mycket värre. Och den har direkt anknytning till någon som brukar betecknas som en centralgestalt i den västerländska civilisationen, en av dess stora hjältar. Vi kommer snart till vem. Den som inte direkt kan placera in Dominikanska republiken på kartan må vara ursäktad. Världen är stor och det finns många länder.
14
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 14
HUVUDET PÅ EN PÅLE
2017-07-04 11:45
Det är inte ens säkert att polletten trillar ner om vi tillägger att det är en av två statsbildningar på ön Hispaniola. Då är ändå Hispaniola en av världens tio mest befolkade öar (världsdelar som till exempel Australien är inte inräknade då förstås). Med sina 21 miljoner invånare hamnar Hispaniola precis på plats nummer tio, så det är för all del med ett nödrop. Ibland kallas ön för Haiti efter namnet på den andra staten på samma ö. Men Dominikanska republiken är till ytan nästan dubbelt så stort som Haiti. Befolkningsmässigt är de två länderna ungefär lika stora. En skillnad är att den stora majoriteten i Haiti härstammar från svarta slavar medan invånarna i Dominikanska republiken är av blandat ursprung. Hispaniola är latin och anger egentligen att ön tillhör Spanien. Det var Christofer Columbus som bestämde sig för det namnet – eller dess spanska variant Española – sedan han gjort ön till en koloni för spanska kronans räkning. Hans uppdragsgivare var kungaparet i Madrid, Ferdinand och Isabella. Hispaniola var inte bara en vacker och bördig ö. Här fanns också, visade det sig snabbt, rikedomar att hämta. När Columbus kom dit för drygt 500 år sedan fanns det redan många invånare där, exakt antal är okänt. De tillhörde vad som brukar kallas taínofolket, en etnisk grupp som också vid den tiden fanns på Kuba och Jamaica och som tros ha kommit till dessa öar från Sydamerikas fastland långt tidigare. Olika uppskattningar anger att det fanns mellan en och åtta miljoner människor på den bördiga ön vid tiden för den första kontakten med européerna.9 I dag är ursprungsbefolkningen i stort sett borta – vi ska snart komma till varför. Dess existens lever bara vidare i vissa ord som överlevt, i sättet att bygga hus, odla jorden och bedriva läkekonst i en del isolerade byar. Och slutligen som en del i den samlade befolkningens genetiska arv.10 Taínosamhällena har beskrivits av spanska krönikörer från den tiden. De präglades av stor uppfinningsrikedom. Där fanns omfattande kunskaper i att tillverka naturmediciner men också i att utvinna det starka giftet cyanid. Taínofolket byggde oceangående kanoter stora nog för hundra paddlare och de spelade bollspel med gummibollar, något som var okänt för européerna. De var skickliga på att framställa textilier och lerföremål. Men de hade tydligen inget skriftspråk.11 På Hispaniola fick Columbus en guldmask i gåva av en hövding och han såg också spår av guld i floderna på ön. Han drog slutsatsen att han en liten inledning om civilisation
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 15
15
2017-07-04 11:45
närmast snubblat över en formlig skattkista – och att det bara var att ta den. I den rapport som han skrev till hovet i Madrid hävdade han om invånarna på ön att de var »så naiva och generösa med sina ägodelar att ingen som inte har sett dem skulle tro det«. Han avslutade rapporten med att han vid sin nästa resa skulle föra hem så mycket guld som kungaparet behövde – och dessutom så mycket slavar som de bad om.12 Det är nu vi kan ana vad som var på väg. Ett av världens största folkmord. Temat för denna bok är alltså demokrati – och bristen på demokrati. Och det passar på sätt och vis ganska bra att vi passerar förbi Columbus och stannar upp en stund samtidigt som vi närmar oss vårt huvudämne. Columbus brukar ofta framställas som en symbol för en sorts egenskaper som vi gärna föreställer oss är typiskt europeiska – ungefär som vi tänker oss att Europa och demokrati är två begrepp som verkligen hänger ihop. Det är en vanlig åsikt att demokratin är en europeisk uppfinning. Och det ligger förstås en del i det. Ordet, som betyder folkstyre, är av grekiskt ursprung. Och en sorts demokrati – för den manliga eliten – fanns verkligen i slavsamhällena i det antika Grekland för ett par tusen år sedan. Långt senare föddes, kan man säga, den moderna västerländska varianten av demokrati genom franska revolutionen. Plus i de lika viktiga händelser som föregick revolutionen när europeiska kolonisatörer i Nordamerika lösgjorde sig från brittiska kronan och skapade en självständig republik – det vi i dag kallar USA. Allt det där är egentligen en påminnelse om att trådar löper samman genom historien. Och att det kulturella arv som vi har omkring oss är en besynnerlig blandning av demokrati och dess motsats. Vi kan inte tänka oss den moderna demokratins historia utan att tänka på Amerika. Men vi borde inte heller kunna tänka på detta Amerika – i såväl dess nordliga och sydliga som dess karibiska form – utan att vara medvetna om att allt det vi ser där i dag startade med en brutal och blodig erövring. Även om den ofta var uppsminkad som »upptäckt«. Och det började till stor del med vad som hände på Hispaniola på Columbus tid. Det var där det gick vägen. När budskapet om de snabba framgångarna spred sig kom conquistadorerna (spanska för »erövrarna«) Hernán Cortés och Francisco Pizarro. De krossade aztekerna i nuvarande Mexiko respektive inkariket i Peru. Och så rullade det på. 16
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 16
HUVUDET PÅ EN PÅLE
2017-07-04 11:45
I högtidliga sammanhang framställs ibland Columbus som en sorts forskare och civilisationens budbärare, någon som berikade vår kunskap, spred den västerländska civilisationen och knöt samman människor på olika kontinenter. Eller sammanfattningsvis: han upptäckte Amerika. Nu var Columbus inte särskilt civiliserad om vi i det ordet lägger in innebörder som humanism och empati eller strävan efter att söka fredliga lösningar på problem. Skulle han få bli en rollkaraktär i en någorlunda hederlig historisk actionfilm – ingen dålig idé, kan det tyckas – borde han lämpligtvis vara skurken. Vi kommer till det. Och av åtminstone tre skäl är det högst diskutabelt att påstå att han skulle ha upptäckt Amerika. För det första var, som vi just varit inne på, inte bara de två stora kontinenterna som vi i dag kallar Nord- och Sydamerika bebodda långt före Columbus dagar. Samma sak gällde alltså öarna i Karibien. Nutida forskare föreställer sig att vid tiden för européernas ankomst kan mer än 70 miljoner människor – fler än vad som bodde i den tidens Europa – ha levt i vad vi kallar Amerika.13 Inte heller kan det egentligen sägas att Columbus åtminstone upptäckte Amerika för Europas räkning. Det är i dag säkerställt att nordiska sjöfarare besökte Nordamerika omkring 500 år före Columbus resor. Efter en tid begav de sig hemåt igen, sedan de kommit i våldsam konflikt med en urbefolkning som de kallade »skrälingar«.14 Men upptäckare behöver inte stanna kvar på den plats de har upptäckt, deras bedrift räknas ändå. Roald Amundsen bosatte sig inte på Sydpolen, till exempel. Han satte upp en norsk flagga när han kom dit i december 1911. Och så åkte han hem. Där har vi två skäl att underkänna Columbus upptäckt. Och så det tredje: det krävs, kan man rimligtvis tycka, att den som upptäckt något ska vara medveten om sin prestation. Och här blir det ytterligare problem. Columbus genomförde fyra upptäcktsresor över Atlanten. Under sina första två resor var han enbart i den karibiska övärlden, men under de två senare landsteg han faktiskt i Sydamerika respektive Centralamerika. Så långt söderut var aldrig nordborna som kom före honom. Så utifrån det skulle man för all del kunna säga att han upptäckte halva Amerika eller något sådant. Men den verkliga invändningen är att han inte fattade vart han kommit. Han trodde vid tiden för sin död att han varit i vad som då lite svepande kallades Indien, en beteckning för hela Sydostasien. Det var en liten inledning om civilisation
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 17
17
2017-07-04 11:45
dit han hade varit på väg – och han ville inte ta till sig den pinsamma sanningen att han inte ens kommit halvvägs, trots att det fanns andra som ganska snart dragit den slutsatsen.15 Amerika blev följaktligen inte heller namngivet efter Columbus utan efter en mindre betydande upptäcktsresande, Amerigo Vespucci, som hade lite tur plus en förmåga att marknadsföra sig själv och sin egen betydelse.16 Däremot blev de invånare som då fanns på västra halvklotet kallade indianer efter Columbus tjurskalligt felaktiga föreställning om vart han kommit. Om han nu var lite trög när det gällde att förstå de rent vetenskapliga aspekterna av sin expedition hade han desto bättre koll på de finansiella. Han hade sett till att sluta ett avtal med det spanska kungaparet som gav honom rätt till tio procent av de ädelmetaller och andra värdefulla produkter han kunde komma över – plus en position som vicekung och generalguvernör i områden som han upptäckte och upprättade kontroll över.17 Första gången Columbus hade begett sig till Karibien hade han bara haft tre segelfartyg. När han kom tillbaka till Hispaniola på sin nästa resa hade han 17 fartyg och 1 200 man, här skulle tjänas pengar. Det visade sig dock svårare att hitta guld än vad han trott efter sin första resa så han satte in allt mer resurser på att fånga in slavar. Femhundra män, kvinnor och barn från ön samlades in och fördes ombord för att tas med till Europa. Tvåhundra av dem dog på resan över Atlanten. De överlevande bjöds ut nakna till försäljning. Columbus skrev senare: »Låt oss i den Heliga Treenighetens namn fortsätta att skicka alla slavar som kan säljas.«18 Det där sista speglade att den berömde sjöfararen inte bara var affärsman utan också betraktade sig som en religiös person som gärna föreställde sig att hans expedition handlade om att sprida den kristna läran till hedniska delar av världen. Och om det krävdes en viss våldsanvändning för den saken hade han inga invändningar. Inte heller var det något bekymmer att i detta koncept baka in att de hedningar som höll måttet kunde göras till slavar.19 Hans inställning var förmodligen principiellt sett inte särskilt olik den som präglar en nutida IS-krigare som strävar efter att utvidga det heliga kalifatet. De mest utförliga vittnesmålen om brutaliteten hos de tidiga kolonisatörerna på Hispaniola kommer från Bartolomé de las Casas, en samtida historiker, social reformivrare och präst. de las Casas var född i Sevilla i Spanien men kom till Hispaniola 1502 när han var i övre tonåren tillsam18
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 18
HUVUDET PÅ EN PÅLE
2017-07-04 11:45
mans med sin far som beslutat att flytta till den nya kolonin. Den unge mannen deltog tidigt i slavräder och militära expeditioner mot urbefolkningen. Gradvis kom han dock till slutsatsen att den verksamhet som bedrevs mot hans medmänniskor på ön var djupt omoralisk och började aktivt föra en kampanj mot övergreppen. Till en början förordade han att Spanien i stället borde använda sig av slavar från Afrika, men han kom senare fram till att även det var en ohållbar uppfattning. de las Casas var helt enkelt en tidig förkämpe för mänskliga rättigheter för alla, oavsett ursprung. Under senare delen av sitt liv skildrade han utförligt i skrift kolonisatörernas övergrepp på befolkningen i Karibien. Han beskrev till exempel hur spanjorerna, som var totalt militärt överlägsna, kunde roa sig med att döda människor i den lokala befolkningen med kniv och sedan skära bitar av köttet bara för att testa knivarnas skärpa.20 Och att de ryckte spädbarn från mödrarnas bröst för att sedan slå sönder deras huvuden mot stenar eller helt enkelt kasta dem i floden under hånfulla skratt.21 Det där är bara några enstaka exempel från hans långa dokumentation av grymheter. Den som läser honom kan frestas att avfärda de plågsamma och detaljerade skildringarna som överdrifter – sådana förekommer förvisso ofta i rapportering om olika regimers eller militära styrkors bestialiska dåd. Men då rör det sig vanligen om systematisk propaganda framställd av anonyma skribenter från motståndarsidan. Bartolomé de las Casas uppgifter kommer däremot från en person som själv funnits på plats, vars identitet var känd, som var verksam bland de människor som kunde ta del av hans rapportering och som utsatte sig för allvarliga risker för obehag genom att ta upp sina anklagelser. de las Casas understryker att våldet inte bara riktade sig mot slumpvis utvalda offer utan också mot ledare för ursprungsbefolkningarnas samhällen, ledare som kunde antas vara farliga. Ett exempel som han nämner och som gått särskilt till historien är mordet på Anacaona, drottning och ensam härskare över Xaraqua, ett av sex taínoriken som fanns på Hispaniola vid tiden för européernas ankomst. Riket föll när en spansk guvernör kom dit eskorterad av kavalleri och fotsoldater och lät bränna inne Xaraquas ledande män. Drottning Anacaona, som modigt försvarade sig mot angriparna, blev till sist tillfångatagen och hängdes offentligt.22 Det finns en levande mytbildning om henne än i dag, till exempel att hon var känd för sina poem och sånger – och att hon skulle ha erbjudits en liten inledning om civilisation
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 19
19
2017-07-04 11:45
att få leva om hon accepterade att bli bihustru åt en av de spanska eröv rarna, men att hon vägrade. Kanske är dessa uppgifter riktiga, det vet vi inte. Och det är en del av tragedin. Med folkmordet följde också en långtgående utradering av kunskap om den verklighet som hade funnits före Columbus. Enligt de las Casas fanns det på Hispaniola år 1508 bara kvar 60 000 av en ursprungsbefolkning som enligt hans uppskattning hade uppgått till tre miljoner 1494.23 Det går inte att i dag avgöra hur nära sanningen han var. Men en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature från mars 2015 redovisar en sannolik minskning av befolkningen i Amerika med omkring 50 miljoner från år 1492 – då Columbus landsteg i Karibien för första gången – och fram till 1610. Vid det första årtalet beräknas 54–61 miljoner människor ha bott på västra halvklotet, vid det senare bara omkring sex miljoner. Befolkningsminskningen var så extrem att den enligt artikeln orsakade en tydlig minskning av koldioxidutsläppen därför att mindre arealer jord odlades och för att människors användande av eld minskade i takt med att befolkningsantalet krympte. Orsaken till att urbefolkningen i Amerika minskade med omkring 90 procent på lite mer än ett århundrade anses ha varit en kombination av krigföring, slaveri, svält och spridande av sjukdomar som européerna förde med sig.24 Och allt det här var långt före det vi känner till bäst: indiankrigen som i mer eller mindre romantiserad form skildrats i västernfilmerna från Hollywood. Columbus landstigning på Hispaniola och några öar till hade blivit startskottet för spridandet av vad som brukar kallas den kristna civilisationen på det västra halvklotet – något som för dem som bodde där i förväg alltså framför allt kunde betecknas med ordet förintelse. Förklaringarna till framgången med den europeiska koloniseringen av Amerika handlade, som ofta påpekats, i stor utsträckning om tillgång till två resurser som gav militär överlägsenhet: krut och hästar. Men en ytterligare faktor som inte får underskattas är den extrema brutalitet som kännetecknade erövrarna – och där den offentliga hängningen av drottning Anacaona bara är ett exempel. Det handlade, kort sagt, om terror som övertalningsmetod. Men en terror som levererades bit för bit så att de som utsattes för den skulle lockas att tro att det lönade sig att foga sig.
20
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 20
HUVUDET PÅ EN PÅLE
2017-07-04 11:45
Ibland kommer frågan upp: Hur skulle världen i dag ha sett ut om Hitler vunnit andra världskriget? Det är en fråga som förstås är omöjlig att svara säkert på. Troligt är att den sorts folkmord som bedrivits mot judar och romer hade fortsatt i delvis andra former bland annat mot stora delar av de slaviska folkgrupperna i Östeuropa. Och de människor som ingick som medborgare i ett segrande Nazityskland och de stater som stod under dess inflytande hade förmodligen lärt sig att ta del av en historieskrivning som i olika delar censurerade, glorifierade och omdiktade vad som egentligen hade skett. Fasansfullt. Naturligtvis. Men inte fullständigt olikt den pompösa och självförhärligande historik om erövringen av Amerika som varit en mer eller mindre officiell sanning i århundraden.
en liten inledning om civilisation
rp_HPEP inl_2_tb_1.indd 21
21
2017-07-04 11:45
och mänskliga rättigheter.
Foto: Sara Wall
Men verkligheten är alltför ofta helt annorlunda. Viktiga politiska beslut fattas bakom stängda dörrar. Krig startas med lögner. Visselblåsare tystas – íbland med olagliga metoder.
I gamla tider satte makthavarna upp huvuden på pålar för att sätta respekt i undersåtarna. Just den metoden används sällan i dag. Men i övrigt finns det
världens största politiska skandaler ( 2008 ) :
”Rafflande läsning för den som i svaga stunder litar på makten.” Jonas Thente, Dagens Nyheter
”Saklig, lättläst, trevligt och rappt skriven för en bred allmänhet.” Lars-Gunnar Flyghed, Bibliotekstjänst
härskare. Och kanske är trenden att det håller på att bli värre. I sin nya bok tar Gunnar Wall upp hur metoder vi brukar förbetrakta som demokratiska. Ofta sker det genom hemliga statliga eller halvstatliga organ som verkar i det fördolda. Exemplen i den här boken kommer bland annat från det USA
världens största fiaskon (2006): Kulturredaktionen, Aftonbladet
despotiska operetthärskare i länder med stora sociala klyftor, väl-
tidernas största bedrägerier (2005):
”En spännande bok. Och nyttig.” Hans Bengtsson, Skånska Dagbladet
Gunnar Wall har också varit medförfattare till Världens största konspirationer (Semic 2002) och Historiens största mordgåtor (Semic 2004). Läsare kan komma i kontakt med författaren via hans hemsida gunnarwall.se
H UV U D E T PÅ E N PÅLE
konspiration olof palme (2015 ):
”Det här är politisk dynamit … Äntligen börjar vi komma nära gåtans lösning ... Den perfekta julklappen, en femma!” Magnus Utvik, SVT
maktens mörka korridorer (2014):
IN G
GN G Ä L K R Ö M IG L T TA S M O E M O K R AT IE R OCH TE R R O R I D
Trump fick denna stormakt en ledare som snarast för tankarna till dig korruption och ingen rättssäkerhet. Hur blev det så här? Och hur såg verkligheten egentligen ut under tidigare presidenter? Gunnar Wall skriver också om Sverige – bland annat i ett stort
HU R VI SS ELBL ÅS AR E BL IR AV SK RÄCK AN DE EX EM PE L
Magnus Nilsson, BTJ
”Konspirationer är funderingsstoff för seriösa analytiker … Gunnar Walls Konspirationer placerar sig i den ambitiösa ändan av skalan.” Ragnhild Artimo, Forum för Ekonomi och Teknik
maffia (2012):
”Ger ett historiskt och kulturellt perspektiv på den organiserade brottslighetens utveckling … Värt att läsa om man vill ha en uppdatering om läget i Sverige.” Ricard A R Nilsson & Pierre D Larancuent, Kriminal- och rättsmagasinet Paragraf
11 september och andra terrordåd genom historien (2011):
”Gunnar Wall har inför tioårsdagen skrivit en engagerande bok som rekapitulerar kapningarna och katastroferna samtidigt som han tar läsaren bakom de officiella bilderna och rapporterna.” Per-Åke Walton, Bibliotekstjänst
mordgåtan olof palme (2010):
”Nog den bästa genomgången av utredningarna kring mordet på Olof Palme.”
avslöjande avsnitt om mordet på Olof Palme. Han visar att väsentliga uppgifter kring vad som hände på Sveavägen gömdes
Kjell-Olof Feldt, svensk finansminister 1982–90
undan redan det första dygnet. Och han ställer frågan: var det för historiens främsta rymningar (2009 ):
farligt att söka sanningen om den svenske statsministerns död?
”Underhållande och stundom tänkvärt, och mycket lättläst.”
ISBN 978-91-552-6391-1 ISBN 978-91-552-6391-1
9 789155 263911 9 789155 263911
HPEP skyddsomslag_tb_k1.indd 1
Kriminalroman. ”Intrigen är fängslande och engagerande, karaktärerna fascinerande.”
konspirationer (2013):
knippa med diktaturer används av regeringar som vi är vana att
som hittills brukat kallas världens största demokrati. Med Donald
”Kul läsning.”
Sagt om författarens tidigare böcker utgivna på Bokförlaget Semic:
OM STATLIG MÖRKLÄGGNING OCH TERROR I DEMOKRATIER
historiens största spioner (2007):
skrämmande likheter mellan dagens makthavare och forna tiders
PÅ
Gunnar Wall är författare och frilansjournalist med specialinriktning på samhälle, forskning och rättsfrågor. Han har fått Grävande Journalisters pris Guldspaden för boken Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet från 1997.
H UV U D E T E N PÅLE
Människor utsätts för statliga kidnappningar och försvinner.
GUNNAR WALL
Vi lever i en värld där vi är vana vid vackra ord, som demokrati
G U N N A R WA LL
Nya avslöjanden om Palmemordet
Leif-Rune Strandell, Deckartidskriften DAST
2017-06-27 14:55