BURLESKA BASTARDER
Sagan om Hootchy Kootchy Club och den udda familjen vid regnbågens ände © Voltaire Publishing 2011 Denna bok är utgiven enligt överenskommelse med skribenterna och fotograferna. Alla rättigheter är reserverade. Formgivning: Filip Rensfelt och Anna-Karin Nilsson Formgivning av affischer på försättsbladen: Andreas Radloff och David Andréas. Babes Behind Bars av Tobias Palmquist Tryckt i Ungern genom Fälth & Hässler 2011 ISBN: 978-91-86515-28-7 Voltaire Publishing, imprint inom Kraft & Kultur Sverige AB www.voltairepublishing.se
INNEHÅLL Förord: Don’t dream it, be it! . . . . . . . Intervju: Föregångarna . . . . . . . . . . . . Burleskens ingredienser . . . . . . . . . . .
6 12 16
Ghost Town . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Aunt Augustas Funeral . . . . . . . . . . . . Welcome to Storyville . . . . . . . . . . . . . Russian Passion . . . . . . . . . . . . . . . . . Christmas in Wonderland . . . . . . . . . . Zazou & Edelweiss Piraten . . . . . . . . . Hootchy Kootchy Family Affair . . . . . Babes Behind Bars . . . . . . . . . . . . . . . . Vatican Secret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Wonder Woman vs. Master Martha and the Kitchen Zombies . . . . . . . . Black & White Ball . . . . . . . . . . . . . . . . Hells Rebelles . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Femmes Faux . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lucha Libre de los Muertos . . . . . . . . . Animal Amore . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
26 38 50 62 76 88 100 114 128 142 156 170 182 196 208
Intervju: Efterföljarna . . . . . . . . . . . . . 220 Hootchy Kootchy-Familjens släktträd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 Tack och vidare läsning . . . . . . . . . . . . 224
F O T O : S T E FA N H O L M
Hootchy Kootchys femårsjubileum Le Grand Finale, den 16 april 2011. I mitten i grönt: Le Gateau Chocolat. Till vänster om Le Gateau: Karin Victorin. Till höger om Le Gateau: Emma Kjellander. 6
BURLESKA BASTARDER
DON´T DREAM IT,
BE IT! FEST ELLER FÖRESTÄLLNING. POLITIK ELLER UNDERHÅLLNING. HOMO ELLER HETERO. KITSCH ELLER GLAMOUR. RETRO ELLER NEO. ANDLIGT ELLER KÖTTSLIGT.KITTLANDE ELLER STÖTANDE. TRAMS ELLER ALLVAR. HOOTCHY KOOTCHY CLUB HAR ALLTID VARIT EN KONTROVERS I SIG SJÄLV. EN KORSNING, EN BASTARD, EN TRANSPERSON, EN HYBRID. ETT HEM SOM ÄR ALLAS MEN SOM INGEN ÄGER. ETT KÄRLEKSBARN MED MÅNGA FÖRÄLDRAR OCH EN FRI UPPFOSTRAN. I februari 2006 hade Karin Victorin, Emma Kjellander, Hanna Ostrowski, Kajsa Åman och Patrik Liljegren ett historiskt möte på Södra Teatern i Stockholm. Hanna och Kajsa hade varit i New York och sett en livsfarlig drag queen-mutation i blå kanindräkt som de ville ta hit. Karin, som experimenterat med drag-performance i flera år, hade via sin amerikanska svägerska Fancy Chance fått upp ögonen
för den queera burleskscenen. Emma, som länge jobbat med nya och alternativa scenkonstformer, tyckte att Stockholms scen- och nattliv saknade ett hem för det udda, skräpiga och modiga. Alla hade de en gemensam dröm om att starta en burlesk varietéklubb. Teaterchefen Patrik, som älskar att göra verklighet av drömmar, öppnade dörren till sin anrika teater. Sedan gick allt snabbt.
En dröm tar form Stockholms första burlesktrupp bildades. Rockabillytjejer, småbarnsmammor, tatuerare, maratonryttare, hbt-aktivister, servitriser och 50talsromantiker samlades under namnet The Hootchy Kootchy Kittens och började repetera ett första gruppnummer. Inspiratörerna, förfäderna och artistförebilderna Scotty the Blue Bunny från New York och Fancy Chance, med sin grupp Burly Q från London, bjöds in som kvällens huvudakter. Hanna och Kajsa bildade scenografduon Hans & Klas. Och ryktet gick att en ny cirkus var på väg till stan.
FÖRORD
7
8
FOTO: ERIKA LAGER
På självaste påskafton 2006 föddes så denna burleska bastard. Ett underbarn som det visade sig att många både hade drömt om och väntat på. Första Hootchy Kootchy Club bjöd in med en enkel fråga: Est-ce que vous êtes burlesque? (Är du burlesk?) Redan klockan nio när dörrarna öppnades ringlade sig kön lång, och svaren på frågan var lika många som de uppklädda, avklädda och transklädda gästerna. Vi förstod redan första kvällen att Hootchy Kootchy Club var något mer än bara en klubb. Det var som om vi hade kommit över en hemlig nyckel, en magisk brygd, ett tillträde till en annan dimension. Det fanns ett uppdämt behov av en annan värld, en längtan och en självklarhet. Som att alla vaknade upp i samma dröm och kände igen sig. Publikens delaktighet har alltid stått i centrum på Hootchy Kootchy Club. Hela kvällen är en kollektiv insats, och stämningen hade aldrig varit densamma om inte publiken lagt in så mycket av sig själva. Uppklädda efter temat, i åldrarna 20–80 år och av blandad social bakgrund och sexualitet utgör den en livsviktig ingrediens i klubbens magiska värld. Vem strålkastaren är riktad på, och vem som betraktar vem, är inte självklart. Att upplösa gränsen mellan scen och salong, artist och publik, har alltid varit en medveten strävan i uppbyggandet av kvällen. Scenerna med catwalks har placerats så att publiken själv kan gå upp, och delar av dekoren har under kvällen hamnat på dansgolven och i publikens händer vid hemgång. Flera av de svenska artister som har uppträtt under åren har börjat som publik och inspirerats till att skapa egna nummer. Många har anslutit sig till klubbens egen trupp, vilken har haft
olika ansikten och former genom åren. Den ursprungliga truppen, Hootchy Kootchy Kittens, förgrenades redan första året till Hootchy Kootchy Hussies och The Amazing Knicker Kittens Burlesque Revue. Den senare fortsatte i egen regi och har bland annat startat Stockholm Burlesque Festival. Som trupp är Hootchy Kootchy Hussies heterogen och till formen löst sammansatt. Tjejer och killar, i åldern 18–40, med olika skolning och bakgrund. Folk har kommit och gått, bidragit med sin kreativitet i mån av tid och lust och skapat specialgjorda gruppnummer för att lyfta kvällens tema. Hootchy Kootchy Club har även fungerat som katalysator för den svenska burleskscenen i stort och inspirerat till arrangemang över hela Sverige, så som Fröken Frauke Presenterar, Blackbird Burlesque Cabaret, Kitten Ville, Tip the Velvet, Burleskapader, Men’s Club och många fler.
FOTO: KAMILLA KRACZKOWSKI
Ett själarnas möte
En ny frihetsrörelse Den nya burleskscenen, neoburlesken, som vuxit sig stark under 2000-talet, vänder upp och ner på normer kring kropp och sexualitet och ifrågasätter rådande skönhetsideal. Kropparna kan vara smala eller runda, unga eller gamla och ha ett annat kön än du först trodde. Att tänja på gränser och parodiera klassiska könsroller har blivit dess kännetecken. Neoburlesken är även nära besläktad med dragscenen och välkomnar alla sexualiteter och könstillhörigheter. Inte sällan är burlesk ”hellre än bra”, men det är också en del av charmen. Personlighet går före perfektion. Neoburlesken har lika mycket gemensamt med punkens gör-det-själv- och fuck-you-attityd som med de gamla showdivornas paljettprydda publikfrierier. Den är oslipad och kaxig, samtidigt som den bjuder på sig själv och ber om att bli älskad.
BURLESKA BASTARDER
Övre bilden: Producenterna Karin Victorin och Emma Kjellander i Hootchy Kootchys Chapel of Love. Undre bilden: Alla burleskartister tar sig ett artistnamn, Karin Victorin brukar äntra scenen som Virginia Valentine.
FOTO: KAMILLA KRACZKOWSKI FOTO: OLA HASSBRING
Övre bilden: Hanna Ostrowski (Hans) – en av Hootchy Kootchy Clubs initiativtagare – och Pjotr, hus-DJ. Undre bilden: Kajsa Åman – också känd som Klas eller Cotton Candy och en av initiativtagarna till Hootchy Kootchy Club – delar ut sockervadd till Hootchy Kootchy-besökare. Ofta är det Kajsa som står för sockervadd och bakverk under klubbkvällarna.
Den smeker med ena handen och slår med den andra. För oss är neoburlesken en frihetsrörelse byggd på lika delar ifrågasättande och acceptans. Den är en motsägelse i sig själv, och kanske är det just det som gör den intressant. Neoburlesken dekonstruerar idén om äkthet, samtidigt som den hyllar det oretuscherade. Den burleska metoden inbegriper lika mycket att omkonstruera sin identitet som att acceptera den man är. Neoburlesken gillar att klä ut sig till kvinna i enlighet med devisen ”man föds inte till kvinna, man blir det”, samtidigt som den vurmar för just det naturliga i dallrande magar och celluliter. Den är både striptease och kvinnlig frigörelse, något som för många låter som en omöjlig ekvation. Men i en tid av ouppnåeliga ideal och ständig kommersialisering av kroppar i det offentliga rummet har neoburlesken blivit ett sätt att ta tillbaka makten över den egna kroppen. Neoburlesk är att själv bestämma vad man vill exponera och hur man vill göra det, inför en publik som bejakar i stället för att bedöma. Överenskommelsen mellan scen och publik är en stark kraft, som bäst växer i ett tillåtande rum. Hootchy Kootchy Club har varit just ett sådant rum, en frihetszon där man fullt ut kan hänge sig åt fantasin och drömmen om vem man vill vara.
att ett nytt släktträd skulle blomma ut. Under fem år har Hootchy Kootchy Club skapat över trettio unika teman med burleska konnotationer. För många har klubben säkert bara varit en galen maskeradfest, men bakom varje tema har det funnits en större tanke. Det vill vi berätta om. Femton av de historiska händelser, politiska rörelser och kulturella fenomen som med klubben har fått nytt liv för en natt har valts ut till denna bok. En mängd fotografer och skribenter med olika bakgrund och infallsvinklar griper sig an dessa teman med foton, essäer och intervjuer och bjuder på en mångfasetterad bild av vad burlesk kan vara. Som läsare får du följa med Alice ner i underlandet och besöka såväl spritförbudets lönnkrogar som Vatikanstatens hemliga rum. Du får stifta bekantskap med andra världskrigets rebellrörelser, gå på freakshow i Vilda Västerns spökstäder och irra bort dig i voodoomadamernas New Orleans. Lär dig slåss som en äkta kvinna och klä upp dig till en oäkta. Gå på släktkalas med familjen Addams och träffa Wonder Woman, Rasputin och hela den burleska bastardfamiljen. Varmt välkommen in i oäktingarnas värld!
Emma Kjellander, Karin Victorin och Hootchy Kootchy Club
Följ med till underlandet Den 16 april 2011 firade klubben femårsjubileum med en manifestation av hela den burleska regnbågsfamiljen. Titeln på kvällen var ”YES WE ARE!”, som ett svar på frågan vi ställde för fem år sedan, ”Är du burlesk?”. Vi startade klubben för att göra Stockholm till en modigare, vildare och fantasifullare stad. Det vi inte visste då var att en hel rörelse av kärleksfulla frihetsyttringar skulle slå rot och
FÖRORD
9
NÄR 20 SEPTEMBER 2008 VAR SÖDRA TEATERNS KÄGELBANA KONFERENCIER MISS WAND ARTISTER C. SNATCH Z. / SNACKY!, VOLADORAS, HOOTCHY KOOTCHY HUSSIES MED FLERA DJ:S RIP ROARIN MARY LOU OCH PJOTR ART DEPARTMENT HANS & KLAS
T U R A S ATA N A - F O T O : E V E R E T T C O L L E C T I O N / R E X F E AT U R E S
FORTARE KISSEKATT! DÖDA! DÖDA! Kvällen luktade svett redan innan den hade börjat. Virginia Valentine drog på sitt tightaste linne och svingade sig in i bilen. På väg till Hootchy Kootchy förvandlades hon, gata för gata, till en inkarnation av überbitchen Varla. De korta hotpantsen låg och väntade på sin tur i väskan. Hennes kompanjoner Kid Calamity och Emelie satt redan i Hootchys omklädningsrum, de smetade på ännu ett lager läppstift och gjorde sig redo att gå i clinch med publiken, som ännu inte hade hunnit börjat välla in på klubben. >>
HELLS REBELLES
171
�I never try anything, I just do it.� VA R L A I F A S T E R , P U S S Y C A T ! K I L L ! K I L L !
>> Väl framme testade Kid Calamity och Emelie några slag mot sin Hootchy mama som då, helt omvandlad till Varla, lätt knockade dem båda. Smått vimmelkantiga väntade de tre sedan på resten av familjen, tuggade i sig dumlekolor och drack öl medan de sprayade de tighta hästsvansarna lite till. Kvällens tema var våldsamma kvinnor, sådana där som muckar gräl med folk de inte känner. Sådant där som kvinnor inte gör. Det var de våldsamma kvinnorna på film som skulle hyllas i kväll, de som jabbar en rak höger i män eller andra kvinnor som är störiga. Amazoner och bitches som inte tar någon skit. Kvinnor som skrattar när de slåss, sådana som fått liv av Russ Meyer och Tarantino, kvinnor i filmer som She-devils on Wheels, kvinnor som männen kallar ”a bitch straight outta hell” innan de får en rundkick i huvudet, som Mallory Knox i Natural Born Killers. Men också hjältinnor med både muskler och hjärna nog att rädda världen, som har Linda Hamiltons uppsvällda biceps i Terminator 2 och datageniet Trinitys hjärna i Matrix. Kvinnor som varken är insmickrande eller snälla, utan som slåss och ibland skrattar när de gör det.
KAST MED LITEN KURT Film- och tv-världen glömmer gärna hur kraftfull en kvinna kan vara. I stället finns ett överskott av underhållning full av kvinnolik. Liken är ofta blonda, vackra 20-någontingkvinnor som innan de blev lik kanske hade levt ut på en bar och tagit sig
en drink för mycket och dansat på bardisken. I livet var de kanske prostituerade med läppstift utsmetat över de porriga läpparna. Den sexiga kvinnan får aldrig chansen till erfarenhet och ett givande liv; hon är som en vandrande idiot på väg rakt i armarna på nästa våldtäktsman, och i värsta fall är hennes liv sedan slut. Men inte i filmer med våldsamma kvinnor, som Faster Pussycat, Kill, Kill där den attraktiva, sexuellt törstiga strippan Varla inte bara är het – hon är livsfarlig. Varla småspringer inte med andan i halsen för att undvika fara. I stället muckar hon med folk tills de slår henne på käften. Varla ger uttrycket ”hon bad om det” en helt ny innebörd. Om en man med fula intentioner börjar smyga efter kvinnor som Varla på film kan man gissa sig till att det våldsamma slutet kommer att vara nedsmetat med hans blod, inte hennes. Får hon till slut sätta livet till, är det som krigare, inte offer, och på grund av att de hon attackerat blivit tvungna att döda henne för att klara livhanken. Dödas hon i stället orättfärdigt: Var säker på att hämnden kommer. Var säker på att den som dödat henne kommer att få huvudet inslaget av en bilhuv när han går runt nästa hörn. För tjejer som är livsfarliga hämnas, inte bara för egen del, utan också för sina systrars. Kanske som i Grindhouse-hyllningen Death Proof av Tarantino, där kvinnorna garvar glatt medan de låter Kurt Russell flyga genom luften som en vante.
KLEN MAN PÅ VILLOVÄGAR Till mina shorts drog jag på mig ett par cowboyboots. Jag matchade min ilska med knallröda läppar. Uppfylld av känslan att allt var möjligt klev jag ut på gatan. Hade jag varit med i en Russ
Karin Victorin som Tura Satana utmanar publiken i brottning. FOTO: OLA HASSBRING
HELLS REBELLES
173
174
Miss Wand skriker ut att Varla and her bitches from hell är redo att ta Hootchy Kootchy med storm, och publiken tjuter av förtjusning. Mr Square Pants jagas in på scenen av Varla, Calamity och Emelie. Han ber om nåd, men kvinnorna är hänsynslösa och har honom nedlagd inom några minuter, och publiken tuggar fradga av upphetsning. Men för Varla räcker det inte att leka med sina Hootchy Hussies. Orädd utmanar hon publiken på duell. Adrenalinet pumpar, alla vill ha mer.
TURA SANTANA – INGEN PORSLINSDOCKA Russ Meyers hjältinna Tura Santana, som spelar Varla i filmen Faster Pussycat, Kill, kill, var inte bara en hård brud på film. Som liten flicka blev hon utsatt för en gruppvåldtäkt på väg hem från skolan. De unga männen blev aldrig fällda för brottet. Men i stället för att gömma sig av rädsla för att råka ut för något så hemskt igen bestämde sig Tura för att hämnas. Uppfylld av ilska lärde hon sig kampsport och letade rätt på varenda en av våldtäktsmännen och gav dem på käften. På film utstrålar Tura den okuvliga kampvilja hon haft i sig hela livet. Och även om man (förhoppningsvis) inte känner för att döda män när man ser henne, får man en känsla av kraft – kraft att säga vad man vill, göra vad man vill och klä sig hur man vill utan att ständigt tänka på hur omvärlden ska reagera. Det är inte Turas våldsamhet som är kärnan, det häftiga är hennes brist på rädsla.
BURLESKA BASTARDER
FOTO: OLA HASSBRING
Små flickor får annars oftast lära sig tidigt att deras kroppar är ömtåligare än pojkars, att de inte är lika starka. När flickor blir kvinnor blir kroppen ett ständigt projekt att åtgärda, någonting dekorativt snarare än brukbart. Kvinnor ska akta sig för att gå hem en sen kväll; att män lika gärna kan bli utsatta för våld är inte relevant. Män antas kunna försvara sig, medan kvinnor så klart kommer att gå under eller få ärr för livet. Kvinnor är bräckliga och ska hålla sig borta från att utsätta sig för risker och äventyr. Hollywoodkvinnor verkar ofta anorektiska och som gjorda av porslin. Men i Russ Meyers filmer är kvinnorna av kött, och de är inte rädda för
VARLA GÅR PÅ KNOCK
FOTO: OLA HASSBRING
PROJEKTET KVINNOKROPPEN
att bli påpucklade. I Faster Pussycat, Kill, Kill är Tura Santana inte rädd för konsekvenserna av sitt handlande. Hon bara gör.
FOTO: OLA HASSBRING
Meyer-film hade jag hoppat in i en bil som gjord för att döda. Hade jag inte varit en laglydig medborgare hade jag kanske tryckt ner gaspedalen så hårt jag kunde och mejat ner nästa person jag störde mig på. Men i stället slöt jag upp med massan av gäster på väg in till Hootchy Kootchy Club, utklädda till tänderna i sextiotalsanda, tighta byxor och puffiga frisyrer, för att svettas tillsammans och bli rusiga av lika delar dans och våld. Konferenciern Miss Wand ropar ut kvällens första nummer, och publikens ögon börjar glittra när de matas med striptease och musik i en perfekt mix. Backstage har Varla och gänget fått sällskap av en klen man, Mr Square Pants, som redan ser en aning rädd ut. Gästerna applåderar och skriker när uppvärmningsnumren är klara, tar några danssteg och en öl till innan Varla och gänget äntrar stora scenen. Den klene mannen vet ännu inte vad som väntar. Varla och gänget hör till de få kvinnor som vägrat lära sig att kvinnor inte vet hur man slåss.
Ovanifrån: Norico Sunayama som Snacky. Jungle Jane och Astrid Björk i bilmekaniker-striptease.
FOTO: LEO GONGORA FOTO: CONNY FORNBÄCK FOTO: JOEL DITTRICH
Burlesk är ständigt på tapeten, från 1800-talet till våra dagar, och finns nu i fler former än någonsin. I Sverige har neoburlesken både introducerats och representerats av HOOTCHY KOOTCHY CLUB. Sedan våren 2006 har extravaganza, satirisk udd och en stor portion humor varit klubbens kännetecken, och i dess spår har burlesken spridits över landet med nya artister, klubbar och festivaler. Provokation och upplösandet av normer kring familj, sexualitet och samhället i stort har alltid varit en viktig del av Hootchy Kootchy Club. Tillsammans med sin brokiga och hängivna publik – alltid uppklädd efter kvällens unika tema – har artisterna skapat
utmanande och magiska världar långt bortom det ordinära. BURLESKA BASTARDER är en lyxig coffeetablebok som tar dig med in i den svenska och internationella burleskens historia och Hootchy Kootchy Clubs sprakande universum.
WWW.VOLTAIREPUBLISHING.SE ISBN 978-91-8651-528-7