9789152309599 by Smakprov Media AB

SANOMA UTBILDNING Postadress: Box 30091, 104 25 Stockholm Besöksadress: Alströmergatan 12, Stockholm

Hemsida: www.sanomautbildning.se E-post: info@sanomautbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon: 08-587 642 10 Telefax: 08-587 642 02 Redaktör: Karin Lönnqvist Grafisk form: Feri Fazeli/Fazeli form & illustration Illustrationer: Feri Fazeli/Fazeli form & illustration förutom: s. 12–21, 41–43 Mats Vänehem s. 32–35 Karin Södergren s. 106–109 Fellow Designers

Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/ universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Tryck: Livonia Print, Lettland 2016

Textsamling_inlaga_ak5.indd 2

2016-02-26 13:58

Sanoma Utbildning Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm

ick

Hemsida: www.sanomautbildning.se E-post: info@sanomautbildning.se Order/Läromedelsinformation

ack

LÄS R UM ME T

Telefon 08-6968600 Telefax 08-6968610

Redaktör: Karin Lönnqvist Grafisk form: Feri Fazeli/Fazeli form & illustration Illustrationer: Feri Fazeli/Fazeli form & illustration förutom: s. 12–21, 41–43 Mats Vänehem

Pernilla Lundenmark Anna Modigh

s. 32–35 Karin Södergren s. 106–109 Fellow Designers

Textsamling

Första tryckningen

Sanoma Utbildning

Åk

Välkommen in i Läsrummet! Överallt omkring dig finns det olika typer av texter som du måste kunna läsa för att för att klara dig i livet – skyltar, textremsan på teven, tidningsartiklar, reklam, mejl, informationsblad, faktatexter och mycket, mycket mer. Men läsning är inte bara viktigt, det är roligt också. Genom skönlitteraturen kan du resa till olika länder och tider, få vara med om spännande äventyr, lära känna olika människor – bara genom att öppna en bok och läsa. Visst är det fantastiskt! I den här boken har vi samlat många olika typer av texter, både skönlitteratur och sakprosa. Texterna berättar historier för dig, beskriver saker, förklarar något, instruerar dig eller argumenterar för en sak. Du får möta människor från olika platser och olika tider. Texterna handlar om medeltiden, livet och döden, bovar och banditer samt natur och miljö. Du kan hitta spännande, sorgliga, lärorika och intressanta texter. Vi hoppas att du ska tycka lika mycket om texterna som vi gör. Trevlig läsning!

Anna & Pernilla

en annan r e ll e s t la p n a n n Res till e n a st u n d! L ä r n e r ö f n a n n a n tid! Bli n ågo a på sa ker! d e r a T ! r o k is n n kä n n a nya mä d o m e tt e m r a V ! t t y n t rg , glad, L ä r dig n ågo a li B ! t å r g r e ll ae äve nty r! S kratt e n! L ä s! ledse n eller nyfik ä r lä ser du? N ? sa lä u d r a k u r b Vad et ä r att lä sa? d t t a u d r e k c y t H ur ä r det svå rt? r ä N ? t t lä et d r ä Nä r ” kö r fa st ”? u d r ä n u d r ö g d a V

Anna & Pernilla

Innehåll DÖD 2. LIV OCH

vakna sid. 44 olycka hamnar i Robbie kan inte jke som ef ter en rättelse om en po

1. MEDE LTIDEN

En skönlitterär be koma

Riddare i Sve rige sid. 12 En faktatext som be

skriver riddarv äsendet

. 52 Nisse Bergs jul sid

Page sökes si d. 16

rättelse om en En skönlitterär be

En platsannon s och en argu menterande an sökan

id. 60 Varför gråter vi? s

Riddarfemkam p sid. 18

Instruktioner till en fe

mkamp i med eltida

Samurajens dö ttrar sid. 22 En sk BarfotaSigrid sid. 32

En berättelse om en flicka so m tror att henn pesten es

Digerdöden si d. 36

förklarar varför vi

gråter

bänken sid. 62 mal kvinna Kvinnan på park pojke och en gam berättelse om en

lekar

önlitterär berä ttelse om två modiga flickor i de

En faktatext so

En faktatext som

a nyligen dött pojke vars mamm

En skönlitterär

t medeltida Ja pan

mormor drabba ts av

döden? sid. 66 r enlig t olika Vad händer efter händer när man dö beskriver vad som Korta texter som trosuppfattningar

m beskriver di gerdödens hä rjningar i Euro pa

Digerdöden (fo rts.) sid. 38

En faktatext so

m förklarar va

d det var som

Medeltida läke konst sid. 40 En fa ktatext som be

skriver den m

edeltida läkeko

Medeltida läke konst (forts.) si d. 42 Instruktione

medeltiden

r som talar om

orsakade dige

hur man bota de

rdöden

nsten

olika åkommor

3. D RAM A

under

En ku ng i n öd sid Jag h . 68 atar d et ord Ny på e t si fö Tältni rsta rasten d. 70 ngen sid. 74 sid. 72 En dr ama

temao

text mråd till varje e

Innehåll DÖD 2. LIV OCH

vakna sid. 44 olycka hamnar i Robbie kan inte jke som ef ter en rättelse om en po

1. MEDE LTIDEN

En skönlitterär be koma

Riddare i Sve rige sid. 12 En faktatext som be

skriver riddarv äsendet

. 52 Nisse Bergs jul sid

Page sökes si d. 16

rättelse om en En skönlitterär be

En platsannon s och en argu menterande an sökan

id. 60 Varför gråter vi? s

Riddarfemkam p sid. 18

Instruktioner till en fe

mkamp i med eltida

Samurajens dö ttrar sid. 22 En sk BarfotaSigrid sid. 32

En berättelse om en flicka so m tror att henn pesten es

Digerdöden si d. 36

förklarar varför vi

gråter

bänken sid. 62 mal kvinna Kvinnan på park pojke och en gam berättelse om en

lekar

önlitterär berä ttelse om två modiga flickor i de

En faktatext so

En faktatext som

a nyligen dött pojke vars mamm

En skönlitterär

t medeltida Ja pan

mormor drabba ts av

döden? sid. 66 r enlig t olika Vad händer efter händer när man dö beskriver vad som Korta texter som trosuppfattningar

m beskriver di gerdödens hä rjningar i Euro pa

Digerdöden (fo rts.) sid. 38

En faktatext so

m förklarar va

d det var som

Medeltida läke konst sid. 40 En fa ktatext som be

skriver den m

edeltida läkeko

Medeltida läke konst (forts.) si d. 42 Instruktione

medeltiden

r som talar om

orsakade dige

hur man bota de

rdöden

nsten

olika åkommor

3. D RAM A

under

En ku ng i n öd sid Jag h . 68 atar d et ord Ny på e t si fö Tältni rsta rasten d. 70 ngen sid. 74 sid. 72 En dr ama

temao

text mråd till varje e

… innehåll 5. NATUR OCH MILJÖ

BANDITER 4. BOVAR OCH

Fyndet i grottan sid. 76

se om fem mysterielös En skönlitterär berättel

Man tappar nästan andan sid. 100

are

sid. 82 Jakten på guldmasken

rn se om några kluriga ba En skönlitterar berättel

k stortjuv sid. 86 Lasse-Maja – en svens var En faktatext

-Maja som beskriver vem Lasse

Straff förr i tiden sid. 88

för iver vilka straff man fick En faktatext som beskr en medeltid olika typer av brott under

. 90 Klantiga brottslingar sid

rättar vad som hände Korta texter som återbe ar några klantiga brottsling

sid. 92 Dina fingrar avslöjar dig

och rar vad fingeravtryck är En faktatext som förkla hur de kan användas

(forts.) sid. 94 Dina fingrar avslöjar dig a in” fingeravtryck visar hur man kan ”saml En instruktion som

sid. 96 Ingen hemlighet längre

stor hemlighet se om en flicka med en En skönlitterär berättel

En skönlitterär berättelse om en flicka och hennes äventyr i skogen

Att det kan vara så tyst sid. 102 En text som återberättar vad en familj gjorde en helt vanlig vardag

Att det kan vara så tyst (forts.) sid. 104

Instruktioner till en lyckad övernattning utomhus 8• ASTRID LIND GREN Jordens kläder sid. 106

io, min Mio sid. 76 En faktatext som förklarar varför ren är viktig En skönlitatmosfä terär berättelse om å pojkar på farligt Klimatsmarta tips sid.tv110 uppdrag Sex smarta klimattips och Saargume dem goberänt tteför rska n sid. 82 Ett författarpor trä tt som beskriver Moder jord sid. 112 vem Astrid Lin Två dikter om vår jord och vår miljö dgren var Vad är en orkan och hur bildas den? sid. 114

En faktatext som förklarar vad en orkan är och hur den bildas

Röd varning för orkan sid. 116 En skönlitterär berättelse om en pojke som hamnar mitt i en orkan

Vem är du, Monica Zak? sid. 122 Ett författarporträtt som beskriver vem Monica Zak är

… innehåll 5. NATUR OCH MILJÖ

BANDITER 4. BOVAR OCH

Fyndet i grottan sid. 76

se om fem mysterielös En skönlitterär berättel

Man tappar nästan andan sid. 100

are

sid. 82 Jakten på guldmasken

rn se om några kluriga ba En skönlitterar berättel

k stortjuv sid. 86 Lasse-Maja – en svens var En faktatext

-Maja som beskriver vem Lasse

Straff förr i tiden sid. 88

för iver vilka straff man fick En faktatext som beskr en medeltid olika typer av brott under

. 90 Klantiga brottslingar sid

rättar vad som hände Korta texter som återbe ar några klantiga brottsling

sid. 92 Dina fingrar avslöjar dig

och rar vad fingeravtryck är En faktatext som förkla hur de kan användas

(forts.) sid. 94 Dina fingrar avslöjar dig a in” fingeravtryck visar hur man kan ”saml En instruktion som

sid. 96 Ingen hemlighet längre

stor hemlighet se om en flicka med en En skönlitterär berättel

En skönlitterär berättelse om en flicka och hennes äventyr i skogen

Att det kan vara så tyst sid. 102 En text som återberättar vad en familj gjorde en helt vanlig vardag

Att det kan vara så tyst (forts.) sid. 104

Instruktioner till en lyckad övernattning utomhus 8• ASTRID LIND GREN Jordens kläder sid. 106

En faktatext som förklarar vad en orkan är och hur den bildas

Röd varning för orkan sid. 116 En skönlitterär berättelse om en pojke som hamnar mitt i en orkan

Vem är du, Monica Zak? sid. 122 Ett författarporträtt som beskriver vem Monica Zak är

Mål du redan vet Ta hjälp av vad

Leta ledtrådar i texten

Backa och läs om Skapa en bild i huvudet

Förutspå och gissa Ställ frågor Sammanfatta

r av lika type o a er, s lä å uf truktion d s a in k s r, e n t r boke er, dik I den hä berättels a r ä r e t t nat. skönli ycket an m , t texter – e k sare. yc dveten lä r och m e e t x m e r t e a t fak göra och m säkrare r du kan u n h e li ig b d å t ar lär rstår också f när du h iktigt fö Du ska r li b e t t t in a er h c mer du om hjälp s ningen o s r lä ie r g Det kom e e t d ” un a, lässtra kör fast t använd av olika t a lp ig jä d om du ” h r du ta er du lä Då kan på läs ten. Ju fl x e t texten. xempel a e lk o a t r g h å c rstå o u ser n dig att fö lir du. D b e r a s ttre lä desto bä änster. om här till v t er igen a r t ie e g b r e t a a r rt str rater ha r ni säke e m a m k s m s o la k k lärare och dina med er s n När du a m am na. rategier met tills t s m s u r lä s ä a L da all a använ att kunn

VÄLKOMMEN IN!

Mål du redan vet Ta hjälp av vad

Leta ledtrådar i texten

Backa och läs om Skapa en bild i huvudet

Förutspå och gissa Ställ frågor Sammanfatta

VÄLKOMMEN IN!

I LT

Riddare i Sverige Ur Riddarnas värld av Lena Lidbeck och Anders Nyberg

Det svenska riddarväsendet började med kung Magnus Ladulås. Det var i början av 1200-talet och i Sverige pågick strider om vem som skulle ha makten i landet. Magnus Ladulås samlade de mäktigaste männen i riket på sitt slott Alsnö i Mälaren. Tillsammans kom de överens om att den som kunde ställa upp för kungen med soldater till häst och i full rustning skulle slippa att betala skatt. Det var förstås bara de allra rikaste som hade råd med det, eftersom hästar, vapen och rustningar var mycket dyrbara. Männen, som frälstes från skatt, kom att kallas adelsmän. Några av dem valdes ut av kungen och dubbades till riddare.

Stränga regler Det fanns många regler för hur en riddare skulle vara och hur han skulle leva. Det räckte inte med att han höll hästar och rustning, han måste också leva upp till de ridderliga dygderna. En riddare måste först och främst vara trogen Gud och sin kung. Han måste gå regelbundet i kyrkan och på alla sätt visa att han var en sann kristen. Han skulle vara en tapper krigare, skicklig i både strid och tornering. Han skulle uppföra sig artigt och hjälpsamt. Han fick inte vara nedlåtande och aldrig tala osanning. Han skulle tjäna och dyrka kvinnan och gärna ge sig ut på farliga äventyr för hennes skull. I en fransk riddarroman gavs också en del goda råd om hur riddaren skulle sköta sitt yttre: ”Han skall hålla händer, naglar och tänder rena. Han skall tillsnöra sina ärmar och kamma sitt hår. Han bör klä sig elegant i nya skor som ska vara så nätta och välformade att vanligt folk måste undra hur han har tagit dem på sig och hur han kunde komma ur dem.”

I LT

Riddare i Sverige Ur Riddarnas värld av Lena Lidbeck och Anders Nyberg

Idrott och lekar I riddarens utbildning ingick träning i olika former av idrott. Allra viktigast var förstås att lära sig rida. Men riddaren fick också lära sig bågskytte, fäktning, löpning, brottning, kast med slägga, bollspel och att hantera olika slags vapen som svärd, spjut, lans och armborst. Han fick lära sig att simma. Simdynorna var tillverkade av uppblåsta skinnsäckar. Han fick lära sig att åka skidor och skridskor. Skridskor tillverkades av blankslipade benbitar som fästes under skon. Med hjälp av en pik stakade man sig fram över isarna.

Hjärngymnastik I riddarnas träning ingick också gymnastik för hjärnan. Han fick öva sig i olika former av spel, som brädspel och kortspel. Vid spelbordet kunde han träna list och koncentration. Där gällde det att vara smart, att ha överblick och att kunna räkna ut hur motståndaren skulle agera.

Falkjakt Falkjakt var en av favoritsporterna. Att fånga och dressera en falk för att kunna använda den i jakt krävde mycket stor skicklighet. Falkdressyren gick ut på att tämja falken så att den lärde sig vissa signaler från sin skötare. Vid jakten släpptes falken fri. Den flög mot himlen, kretsade runt, dök mot marken för att sätta klorna i sitt byte, kanske en hare eller en kanin. Och nu gällde det för falkeneraren, falkjägaren, att med speciella rop locka till sig falken. Med sitt byte skulle den landa på falkenerarens handskklädda, utsträckta hand. Det hela var ett stort skådespel som lockade massor av åskådare. De förundrades när de såg falkenerarens skickliga samspel med den stora rovfågeln.

Att dubbas till riddare Det krävdes en lång utbildning för att bli riddare. En pojke i en adelsfamilj kunde skickas hemifrån när han var i sju-årsåldern för att få bo hos en välkänd och respekterad riddare. Under de första åren fick han arbeta

som page. Småsven kallades de i Sverige. Han fick passa upp vid måltider och hjälpa till med alla de vardagliga sysslorna i riddarborgen. Han fick lära sig att rida, fäktas och hantera olika slags vapen. Han måste tidigt öva sig i olika idrotter. Det var viktigt att vara vig och stark för att så småningom kunna bära den tunga rustningen till häst. I 15-årsåldern kunde den unge pagen utses till sin slottsherres sven eller väpnare. Han fick ansvar för stallets hästar och för att vapen och rustningar hölls i gott skick. Vid 20 års ålder blev han myndig och kunde dubbas till riddare. I Sverige var det bara kungen som fick dubba riddare. Ofta ägde dubbningen rum i samband med någon stor festlighet vid hovet. Det kunde vara vid ett bröllop, en kröning eller vid ett besök av någon utländsk furste.

Röd, vit och svart Natten före dubbningen skulle den blivande riddaren tillbringa ensam i kyrkan, under vaka och bön. På morgonen skulle han tvätta sig. Han kläddes i vita underkläder, röd rock och svarta skor. De tre färgerna hade en speciell betydelse. Det vita stod för renhet, det röda för riddarens vilja att ge sitt blod för kristendomen och det svarta var tecken på att han stod med båda fötterna på jorden. Så fick riddaren klä på sig sin rustning. Han fick sin sköld, sitt svärd och sina sporrar. Han var redo att falla på knä inför kungen.

Löftet Innan han dubbades måste han avlägga ett löfte. Han måste lova att försvara den kristna tron, att kämpa för fred och rätt, att vara kungen och riket trogen och att skydda föräldralösa barn, jungfrur, änkor och fattiga. Med flatsidan av sitt svärd slog kungen tre lätta slag mot riddarens axel. Han sa: ”Först var du en hedning, sen var du en kristen, nu är du en riddare!”

medeltiden

Page sökes ny page versporre söker en lf Si k ri en H tig er H bbats till riddare. då den förre just du mmer att bestå ko r te if pg up ts be ar Dina åltider, hjälpa till m d vi p up a ss pa t av at rgen sysslorna i riddarbo a lig ag rd va de ed m får starna. Under tiden och ta hand om hä dina färdigheter p up a öv t at t he lig du möj penhantering och va , ng ni kt fä g, in i ridn allehanda idrotter. stark, kvicktänkt, g, vi är m so g di r Vi söke d te och håller en go inte räds tungt arbe , vikt igt att du är ärlig å ks oc är et D . en hygi och rfarenhet av hästar E l. ja lo h oc ig od m meriterande. vapenhantering är öjlighet att senare m s nn fi on rs pe tt För rä bbas och sedermera du e ar pn vä ll ti ra ce avan till riddare. ig a ansökan till hert Lämna din sk rift lig fv ud herre Sture Svinhu Silfversporres råds ns 16 august i i Herre n de en ag rd ga lö senast år 1318.

Vadstena den 6 augusti 1318 re, Ers högvördige hertig Silfverspor m page vid Eder riddarborg. so ten ns tjä om ka sö an ed rm Jag vill hä är elva år gammal och Jag le. trå ns Må r tte do us gn Ma Mitt namn är Eleonora de t int e är brukligt at t flickor får t at t ve Jag le. trå ns Må us gn do tter till hertig Ma högsta dröm och jag n mi rit va tid all r ha re da rid bli tjänstgöra som pager, men at t l, då jag ve t at t jag skulle fal tta de i ag nt da un ett ra gö t ber Eder därför överväga at bli en ut märkt page. . Jag har ridit sedan jag lärde mig gå och re tta ry dd orä och lig ick sk Jag är en mycket r. Om vinter n bruk ar sta hä a rig sty ng bå st me ra all s får oft a ansvaret at t rida in far d mig på jakt och jag har me a oft r ta far n Mi r. ido sk m jag åk a såväl skridskor so som svärd, spjut och pilbåge. så n, pe va let rta fle era nt ha g lär t mi oss barn konsten at t läsa t lär r ha och äll kv rje va n ilje Min mor läser högt för fam tigt de t är at t hålla en god vik r hu g mi t lär m so r mo n mi och skriva. De t är även tar ett bad var lögardag. och äll kv r va a ern nd tä ar rst hygien, så jag bo elare och lärde mig vikten av sp äd br lig ick sk et ck my en r va Min framlidne far far besegra sin mo tst åndare. a nn ku t at för de an nk tä t isk eg tålamod och strat er och kunskaper som krävs, så ap sk en eg de a all tt se rt sto i ar Som Ni ser besit ter jag t jag är värdig uppdrage t. Jag lov at a vis t at t he jlig mö g mi r ge jag hoppas at t Ni at t int e göra Er besviken! Eder, Eleonora Magnusdotter Månstråle



medeltiden



medeltiden

Riddarfemkamp Prova på hur det kunde gå till när man lekte under medeltiden. Anordna en egen riddarfemkamp! Håll gärna tävlingarna utomhus, eftersom det krävs en hel del utrymme. Samtliga tävlingsmoment genomförs parvis. Vissa kräver förberedelser, medan andra går att genomföra direkt. Vid varje ”station” bör det finnas en domare som håller koll på tiden, ser till att reglerna följs och skriver ned resultatet. Bestäm gemensamt hur lång tid ni ska få stanna på varje station.

Kasta krokhas Material: Inget material behövs. Hur gör man? 1. Lägg er sida vid sida på marken med huvudet åt varsitt håll. 2. Fatta armkrok. 3. Sträck upp benet som är närmast motståndaren. 4. Försök att på given signal ”kroka tag” i motståndarens ben. 5. Vinner gör den som får tag på motståndarens ben och lyckas välta honom eller henne över ända.

Dra hank Material: Ett cirka 2–3 meter långt rep och en tavelkrita. Hur gör man? 1. Rita en cirkel på ca 1,5 m i diameter på marken. 2. Knyt ihop repet så att det bildar en stor ögla. 3. Fatta tag eller ställ er i varsin ände av öglan. 4. En av er ställer sig i mitten av cirkeln, den andre ställer sig utanför cirkeln. 5. Försök på given signal dra varandra ut ur respektive in i cirkeln, genom att röra på er samtidigt som ni drar i öglan. 6. Förlorar gör den som först kliver över gränsen, in i respektive ut ur ringen.

medeltiden

Dra kavel

Baklängeshopp

Material: En kavel eller grov, rak pinne, till exempel ett kvastskaft.

Material: Ett måttband och en tavelkrita. (Har ni tillgång till en längdhoppningsgrop är det självklart det allra bästa.)

Hur gör man? 1. Sätt er på marken med fotsulorna mot varandra. 2. Håll pinnen mellan er med båda händerna. 3. Försök att på given signal få motståndaren att ställa sig upp genom att dra pinnen mot er. 4. Vinner gör den som lyckas tvinga motståndaren att ställa sig upp, alternativt lyckas dra till sig pinnen.

Hur gör man? 1. Gör en markering på marken som ni ska hoppa ifrån. (Det är bra om underlaget är relativt mjukt eftersom det är rätt stor risk att man ramlar på rumpan i början.) 2. Ställ er en i taget på markeringen med ryggen åt det håll ni ska hoppa. 3. Böj på knäna och försök hoppa så långt du kan baklänges. (Det är svårare än man tror!) 4. Domaren håller koll på nedslaget och mäter hur långt ni hoppat. 5. Turas om att hoppa tills tiden gått ut. 6. Vinner gör den som hoppat längst när tiden gått ut.

Lugga Björn Material: Två pinnar eller trästavar, cirka en centimeter tjocka och minst 50 cm långa. Hur gör man? 1. Sätt er på marken. Knäna ska vara böjda och peka uppåt. 2. Kläm fast pinnen i knävecken. 3. Lägg armarna runt staven, underifrån, så att staven hamnar i armvecken. 4. Ta tag i öronen. 5. Försök sedan att ställa er upp på fötter. Obs! Utan att släppa öronen! 6. Vinner gör den som först lyckas ställa sig upp, utan att släppa öronen. 20

Dra kavel

Baklängeshopp

Material: En kavel eller grov, rak pinne, till exempel ett kvastskaft.

Material: Ett måttband och en tavelkrita. (Har ni tillgång till en längdhoppningsgrop är det självklart det allra bästa.)

Samurajens döttrar

Ur Samurajerns döttrar – I mästerens skola av Maya Snow

medeltiden

Det var inte bara i Europa det fanns riddare under medeltiden. I Asien, till exempel i Japan, fanns det också riddare, men där kallades de inte för riddare utan för samurajer. De bar inte rustningar av järn och de stred med andra vapen. Även här skickades pojkarna, som skulle bli samurajer, på utbildning redan som små. Men istället för att få sin träning hos en adelsman, fick de bo i en så kallad dojo – en skola där de tillsammans med andra pojkar fick utbilda sig till skickliga samurajer. I den här berättelsen får du möta systrarna Hana och Kimi som levde i Japan på 1200-talet. En dag får de se sin pappa och sina bröder mördas av sin egen farbror. För att överleva tvingas flickorna fly upp i bergen, där de gömmer sig i ett tempel. I templet hittar de ett brev, som deras mor skrivit. I det står det att hon och deras lillebror har flytt till staden. Hana och Kimi bestämmer sig för att följa efter dem, men lägger sig först för att sova. På natten vaknar de plötsligt! Det är en av farbrorns samurajer som har hittat deras gömställe. Tillsammans lyckas systrarna döda samurajen, men vad ska de göra nu? Farbrorn kommer att undra vart hans samuraj har tagit vägen och skicka fler för att leta efter honom …

”Vi d-d-ödade honom”, stammade hon. ”Vi var tvungna”, sa jag ilsket. ”Annars skulle han ha dödat oss!” Månen försvann bakom en molnbank och gläntan sänktes i mörker. Hana grep tag i min hand och vi klängde oss fast vid varandra i mörkret. ”Vårt gamla liv har försvunnit för alltid, eller hur?” viskade hon efter en stund. ”Men vi har också en framtid”, sa jag bestämt. ”När vi väl hittat mor och Moriyasu.” Vinden susade i träden omkring oss. Hana slet sig bort från mig och stirrade skräckslaget in i mörkret. ”Det är någon där!” viskade Hana. ”Farbror har skickat ut fler män för att söka efter oss. De kommer att hitta oss, och sedan dödar de oss ...” ”Nej, det finns ingen där”, avbröt jag. Jag tittade bakom mig och studerade träden noga tills jag var säker. ”Det är bara vinden.” Hana rös bredvid mig. Jag vände mig mot henne igen. ”Hana, du måste vara stark. Vi får inte ge upp för sorgen och smärtan.” Hana gömde ansiktet i händerna och började gråta. Hon såg så förstörd ut. Hur skulle jag kunna hjälpa henne? ”Kommer du ihåg den där lilla lackerade asken vi hade på en hylla i vårt rum?” frågade jag vänligt och strök henne över håret. ”Den hade ett förgyllt pilträd på locket ...”

Samurajens döttrar

Ur Samurajerns döttrar – I mästerens skola av Maya Snow

medeltiden

Först trodde jag att hon inte hade hört mig, men sedan tog hon bort händerna från ansiktet och tittade upp på mig. Tårarna blänkte på hennes kinder, men hon grät inte längre. ”Tänk dig att du håller i den där asken nu”, sa jag. ”Tänk dig att du öppnar den och stoppar ned all din rädsla och sorg. Stäng locket, Hana, och ställ undan asken på en hylla högt upp ... på en mörk plats där du inte kan se den.” Jag tog ett stadigt tag om hennes händer. ”Lämna asken där med din undanstoppade rädsla. Från och med nu känner vi ingen rädsla. Vi tänker bara på att överleva. Vi måste ge oss av härifrån, ta oss till staden och på något sätt hitta mor och Moriyasu.” Hana blundade en liten stund. När hon öppnade ögonen igen såg hon beslutsam ut. ”Vi kommer att klara oss”, sa hon. ”Och vi kommer att förgöra dem som vanhedrar namnet Yamamoto.” Jag nickade. Några minuter lät jag blicken svepa över den mark som hade tillhört vår far. Vår familj. Yamamoto ... namnet klingade inom mig, viskades av träden runt gläntan. Plötsligt insåg jag att farbror även hade stulit vårt namn. Hana och jag kunde inte längre heta Yamamoto. ”Vi måste glömma vilka vi är”, sa jag. ”Lämna namnet Yamamoto bakom oss när vi går härifrån.” ”Varför?” Hana tittade storögt på mig. ”Vad menar du?” ”Därför att vårt namn gör det enkelt för farbrors soldater att hitta oss”, förklarade jag. ”Vi kan inte längre vara döttrar till jiton.” ”Men hur ska det gå till?” frågade Hana och strök med en darrande hand över framsidan på sin havsgröna kimono. ”Folk kommer att se vilka vi är.” Jag tittade på henne medan tankarna trängdes i huvudet. Sedan kom jag på vad vi måste göra. ”Vi måste byta kläder ... smutsa ned ansiktena ...” Jag knöt nävarna och tittade bort mot den döde samurajen. ”Farbrors

soldater kommer att leta efter två flickor, därför ska vi göra om oss till pojkar. Vi sätter upp håret i knut, precis som våra ...” Jag avbröt mig tvärt och svalde. Jag hade varit på väg att säga: ”Precis som våra bröder gör.” Som om de fortfarande levde. ”Precis som våra bröder brukade göra”, sa jag tyst. Hana tryckte min hand. ”Det är en bra idé”, sa hon. ”Om någon skulle fråga kan vi säga att vi är söner till en fattig lantarbetare och att vi är på väg till staden för att leta efter arbete.” Jag sneglade på den döde samurajen och svalde. ”Klarar du av att sätta på dig några av hans kläder?” Hon var tyst ett tag och såg stint på mig. Till slut nickade hon. ”Jag gör det som måste göras”, sa hon. Jag reste mig upp och gick bort till den döde samurajen. Hjälmen hade skjutits upp i pannan, munnen var öppen som om han dött med ett skrik. Jag satte mig ned och sträckte fram händerna. Halvt om halvt förväntade jag mig att han skulle ryta till eller sätta sig upp och sticka ett svärd i hjärtat på mig ... Jag visste att jag hade dödat den där mannen, men på något sätt kändes det inte verkligt. Hana kom och satte sig bredvid mig. ”Låt mig hjälpa dig”, sa hon och lade sin hand över min. Vi hjälptes åt att knyta upp hans hårda rustning. ”Har vi användning för det här?” frågade Hana och höll upp det tunga harnesket. ”Det kan skydda oss.” Jag skakade på huvudet. ”Bondsöner bär inte rustning, tyvärr”, sa jag. ”Men vi kan använda de flesta av hans kläder.” Snabbt kastade vi undan harnesket och samurajens tunga armskydd. Under rustningen bar han en svart- och blåmönstrad kimono med korta ärmar och ett smalt bälte. Hans hakarna-byxor var grå. De var snörda vid knäna och fulla av löss. Hana grimaserade och höll dem på en armlängds avstånd. ”De här är vedervärdiga!” ”Och jag som alltid har trott att samurajsoldaterna levde ett glamoröst liv!” mumlade jag och vågade mig på ett leende. Jag satte mig på huk och bredde ut kimonon på marken. Den var genomdränkt av blod och hade en skåra där mitt svärd hade trängt

igenom tyget. ”Vi tar med oss alla kläder till bäcken och tvättar dem”, sa jag. ”Det är varmt i natt och de kommer att torka när vi har dem på oss.” Vi samlade ihop kläderna och plockade upp våra svärd. Sedan gick vi mellan träden ned till bäcken. Mossan kändes mjuk under knäna när jag satt och tvättade bort blodet från kimonon. Hana gnuggade hakarna-byxorna med lite sand från bottnen av bäcken. Det var skönt att koncentrera sig på en enkel uppgift. Jag tog snabbt av mig allt utom mina egna blå hakarna-byxor i bomull och satte på mig kimonon. Det blöta tyget klibbade fast vid huden likt kalla fingrar. Jag vek noggrant ett veck för att dölja skåran, sedan knöt jag fast bältet runt midjan och stack ned min nihonto i skidan som jag satte innanför bältet bredvid Moriyasus lilla träsvärd. Slutligen knöt jag upp mitt långa hår i en knut uppe på huvudet, som jag hade sett mina bröder göra. När jag var klar hjälpte jag Hana med att ta av hennes havsgröna sidendräkt och sätta på sig den döde samurajens enkla grå hakarna. Det kalla tyget fick henne att rysa. ”Jag är glad att det är varmt i natt”, sa hon när hon höll på att sätta upp håret. Jag nickade. ”Det är tur att det snart är vår och inte mitt i vintern.” Under sin kimono hade Hana en vit skjorta. Den såg för ren ut mot samurajens smutsgrå hakarna, så jag tog lite mossa och jord och gned mot ärmarna och kragen. ”Så där ...”, sa jag efter ett tag och tog ett steg bakåt för att granska henne i det svaga ljuset från månen. ”Du ser faktiskt ut som en pojke.” ”Det gör du också.” Hana kände på sitt hår. ”Vad ska vi göra med våra egna kläder?” frågade hon. ”Ska vi gräva ned dem?” ”Nej, det hinner vi inte. Vi sänker dem i bäcken.” Vi hjälptes åt att vira våra kläder runt tunga stenar som vi stoppade ned i vattnet under en utskjutande strandkant där de inte syntes. Jag kunde inte låta bli att tänka att jag genom att lämna kvar mina kläder även lämnade mitt liv som adelsdam i släkten Yamamoto. När kläderna hade sjunkit utom synhåll, lovade jag mig själv i tysthet att jag en dag skulle kräva tillbaka mitt släktnamn och min heder. Vad som än krävdes.

Sedan tog jag min systers hand. Vår färd mot staden hade just börjat. På vägen mot staden stöter systrarna på problem. Farbroderns samurajer är på jakt efter dem. De rider runt i byarna och säger att Hana och Kimi är slavar, som stulit från sin husbonde, och därför ska fångas in. Om någon hjälper dem att gömma sig kommer de att straffas med döden. Staden ligger mer än två dagars färd bort och systrarna kan omöjligt ta sig dit utan hjälp från byborna. För att komma undan farbroderns samurajer ger sig systrarna upp i bergen igen. Där får de syn på en dojo. Det visar sig vara dojon där deras far och bröder utbildat sig till samurajer. Kimi får en idé. De kanske kan söka plats i dojon? Som elever på dojon kan de ju inte bara gömma sig undan farbroderns samurajer, utan också få lära sig att strida, så att de senare kan hämnas sin fars död. När de kommer fram visar det sig att det inte finns plats för fler elever, men dojons mästare, herr Goku, blir imponerad över systrarnas mod och ger dem en chans att visa vad de går för i en strid mot herr Goku själv. Men kommer det att räcka för att övertyga herr Goku? Herr Goku nickade mot oss med ett litet leende där vi låg besegrade i sanden. Det hördes hurrarop från klungan av elever och herr Goku tycktes lägga märke till dem först nu.

”Ni borde hålla på med era studier”, sa han till dem och rynkade pannan för att spela missnöjd. ”Kunskap är som en ömtålig växt i trädgården. Vad tror ni händer om den blir misskött?” Alla eleverna stod tysta. Sedan talade en pojke med vänligt ansikte och kort svart hår. Jag kände igen honom. Det var han som hade tränat för sig själv när vi kom in på gården. ”En misskött planta vissnar och dör, herr Goku”, sa han. ”Visst är det så, Tatsuya.” Herr Goku log mot honom. ”Och precis som en planta vissnar och dör kan kunskapen glida er ur händerna och hamna i glömska. Iväg med er nu och ägna er åt era studier. Ni är här för att arbeta och inte för att stå sysslolösa.” Eleverna bugade och gav sig av. Hana och jag låg kvar på marken, men när herr Goku vände sig mot oss igen satte vi oss raskt upp på knä i seiza med benen vikta under oss. Jag kände mig alldeles mörbultad och jag visste att jag skulle vara full av blåmärken nästa dag. Herr Goku bugade sig djupt för oss. Hana och jag bugade oss samtidigt mot honom och jag kom ihåg vad jag hade sagt till Kenichi tidigare: att jag inte skulle knäböja för vem som helst ... Men med herr Goku var det annorlunda. Han var någon som var värd all respekt! Han visade att vi skulle resa oss upp och räckte fram våra svärd och Hanas trasiga sandaler. Vi borstade av oss och jag var medveten om att han stod och tittade på oss. Jag undrade vad han tänkte på. Anade han att vi var flickor? Jag sträckte på mig och gjorde mig så bredaxlad som möjligt för att se lång och mer pojkaktig ut. Snälla, låt oss få stanna här, bad jag tyst. Jag visste inte vad jag skulle göra om herr Goku inte lät oss vara kvar i dojon. Vi hade ingen annan plan ... Herr Goku vände sig mot Hana. ”Du rör dig lätt som en gasell”, sa han. ”Du är kvick i vändningarna och har en naturlig smidighet. Vad heter du?” ”H...”, började hon, sedan avbröt hon sig och rodnade skamset. Hon slängde en desperat blick på mig och mitt hjärta dunkade hårt. Vi hade inte tänkt på det där med namnen!

Herr Goku log uppmuntrande mot Hana. Jag tänkte snabbt. ”Otonashi”, sa jag bestämt. ”Min bror heter Otonashi, men alla kallar honom Tysta knytnäven.” ”Otonashi betyder mild eller ljudlös”, sa herr Goku och tittade eftertänksamt på Hana. ”Ett bra namn. Tystnad är styrka.” Han bugade sig och fortsatte sedan att prata om mig. ”Du är mycket fokuserad, min son”, sa han. ”Dina sparkar är snabba och hårda. Har du också ett namn som anknyter till din förmåga?”

Jag nickade och tackade honom i tysthet för hans tips, även om han inte hade en aning om att han hade hjälpt mig. ”Ja”, sa jag tyst. ”Jag heter Kagenashi och man brukar kalla mig Skuggfria fötter.” Herr Goku log. ”Det var sant det du sa, du skuggfria. Ni har talang båda två ...” ”Åh, tack!” ropade jag. Men herr Goku tystade mig med en handrörelse. ”Det innebär inte att ni kan börja i min skola”, sa han och såg lite bekymrad ut. Jag blev alldeles kall om hjärtat. ”Det var också sant det jag sa, att vi inte har några lediga platser. Vi är precis klara med intagningen av de nya eleverna i år. Det är tråkigt att behöva säga det, för jag kan se er naturliga begåvning och jag önskar att jag kunde få hjälpa er att utveckla den ... Men det går inte.” Han bugade igen. ”Jag är ledsen.” Innan vi hann säga något eller visa vår besvikelse, vinkade herr Goku till en av tjänarna i närheten. ”De här pojkarna ska gå”, sa han. ”Men de har rest långt och är hungriga och törstiga. Var snäll och ge dem lite vatten och ris som de kan ta med som färdkost.” Tjänaren nickade och skyndade bort. Jag såg honom försvinna. Tankarna virvlade runt i huvudet på mig. Herr Goku tittade vänligt på mig och plötsligt fick jag en ny idé. ”Tjänare”, sa jag. ”Vi skulle kunna arbeta som tjänare ...” ”Ja, visst!” sa Hana och nickade. ”Om det inte finns fler platser i skolan, herr Goku”, fortsatte jag, ”då måste era tjänare ha mycket att göra. Vi skulle kunna hjälpa till med att sopa golven och servera mat. Vi skulle kunna ...” Jag tystnade tvärt. Vad var det mer som tjänare gjorde? Allt! Det var bara det att Hana och jag inte hade en aning om hur man gjorde något av det. Men det viktigaste var att vi fick stanna i skolan. Det var för farligt att ge sig ut på vägarna igen. ”Vi kan jobba hårt”, sa jag. Herr Goku stack in händerna i sina vida ärmar och tittade på mig. Jag önskade att jag kunde läsa hans tankar. Till slut sa han: ”En tjänare, liksom en bra samuraj, måste vara ödmjuk, lugn och tålmodig. Är du det, Kagenashi?”

Jag nickade, och det gjorde Hana också. ”Det är vi båda två”, sa jag utan att tveka. Tjänaren kom ilande tillbaka över gårdsplanen med en bambubehållare och en klump klibbigt ris insvept i ett grönt blad. ”Mat och vatten”, sa han. ”Tack”, sa herr Goku till tjänaren. Sedan stod han tyst en stund innan han lade till: ”Jag är ledsen för att du fick springa i onödan. De här pojkarna behöver ingen färdkost nu. De stannar kvar, trots allt.”

medeltiden

BarfotaSigrid Ur SigridSagor av Rose Lagercrantz

Någonstans i Sverige fanns det under medeltiden en flicka som hette Sigrid. Hon bodde med sin mormor i ett hus, djupt inne i skogen. När det regnade, regnade det inne också, men inte lika mycket. Värst var det om vintern. Då kröp kylan in till dem och la sig i varenda vrå.

n dag när Sigrid vaknade var det så kallt att andedräkten rök i luften. Det var en söndagsmorgon i mitten på 1300 -talet när digerdöden härjade, eller pesten som man också säger. Den hemska farsoten började med att man fick svarta bölder på kroppen och slutade med döden. Inte alltid, men väldigt ofta. Kungen som regerade då, sa att den var Guds straff för att människorna hade blivit så onda. Nu måste alla bättra sig. För att visa att man tänkte göra det måste man gå barfota till kyrkan. Både män och kvinnor, gamla och unga. Barn också. Så var det den dagen som det handlar om här. Sigrid skulle gå barfota hela långa vägen genom skogen. Det värsta var att hon måste gå ensam, för hennes mormor var sjuk. Och mörkt var det ute. Och mörkt var det inne. Det enda som syntes var glöden i eldstaden. Plötsligt rasslade det till. Vad var det? Bara en råtta. Sigrid var så rädd för allt som rörde sig i mörkret, för rövare och björn och varg. Hon bävade för att gå ensam hela långa vägen till kyrkan. Och kallt var det. Den första snön hade just fallit. Hon bävade för att lämna den varma fällen och gå barfota i snön. Det skulle inte dröja länge förrän det kändes som hon inte hade några fötter kvar, tänkte hon. Bara två frusna knölar. Hon hörde sin mormor hosta länge och ihåligt borta i den andra fällen. Mest av allt bävade Sigrid för vad som skulle hända om hennes mormor inte blev frisk igen. Hur skulle det bli med Sigrid då? Hon skulle bli alldeles ensam i världen. Så låg Sigrid och tänkte i gryningen. Vad skulle hända med henne om hennes mormor inte blev frisk? Då måste hon ge sig ut på vägarna och tigga. Ibland försökte hon stiga upp, men det gick inte. Till slut gav hon upp och sjönk i sömn igen. Hon vaknade inte förrän hon hörde sin mormors svaga stämma: ”Sigrid? Sover du fortfarande?” Då for hon upp ur bädden. 33

medeltiden

BarfotaSigrid Ur SigridSagor av Rose Lagercrantz

”Vänta lite”, hörde hon sin mormor säga. ”Vänta tills jag har kokat gröt åt dig. Jag känner mig lite bättre idag. Jag tror det har vänt!” Och Sigrid fick ligga och lata sig en stund till, medan hennes mormor tände ett fat med talg. Vaxljus hade de inte råd med, det hade nästan inga människor. Och stearinljus var inte uppfunna än. Men de hade talg, djurfett som de stoppade en veke i. Det osade och luktade illa, men det blev ljusare i stugan. Sen la mormor ved på elden så att den flammade upp och det blev varmare också. Den här söndagen behövde Sigrid inte ge sig av till kyrkan förrän det hade ljusnat. Och just när hon skulle gå, kom hennes mormor och stack ett par skinnbitar i händerna på henne.

”Sätt de här på fötterna”, sa hon, ”så att du inte blir sjuk och får ont i bröstet som jag.” Och Sigrid trädde på sig skinnbitarna och fäste dem med lite garn och skyndade iväg. Inte förrän hon närmade sig kyrkan, tog hon av dem och gömde dem bakom en sten. Det var bara sista biten hon lydde kungen och gick barfota. Nej, hon gick inte, hon sprang! Hon sprang så fort att fötterna knappt nuddade vid marken. När hon kom fram var kyrkporten stängd. Alla hade gått in för länge sen. Sigrid tog sats och sköt upp den tunga, mörka porten. Sen smög hon sig in och ställde sig bland de andra på det kalla golvet. För det fanns ingenstans att sitta i kyrkorna på den tiden, bara två bänkar längs med väggarna för dem som var gamla. Men det gjorde inget att Sigrid måste stå. Inte den här dagen, när hennes mormor började känna sig bättre. Det kanske inte är så mycket att tala om sex, sju hundra år senare. Att en gumma inte hade fått pesten, bara lunginflammation, som hon inte dog av. Men det är nog vad Sigrid skulle ha önskat ifall någon hade frågat henne. ”Berätta om det!” skulle hon säga. ”Berätta om den dagen när min mormor inte dog, utan steg upp ur fällen och tände elden istället. Och kokade gröt åt mig och levde hela resten av livet!”

medeltiden

Digerdöden Digerdöden, som också kallades Stora döden eller Svarta döden, kom till Europa 1347. Mellan år 1347 och 1353 dog över 30 miljoner människor i digerdöden – nästan 1/3 av Europas dåvarande befolkning.

Guds straff På 1300-talet visste man varken hur pesten smittade eller hur man skulle kunna bota den. Kyrkan sa att sjukdomen var Guds straff för att människorna levde i synd, och att enda sättet att bli frisk var att försöka blidka Gud. Många människor deltog därför i så kallade botgörartåg. Då drog folk fram på gatorna i trasiga kläder, klagade och slog sig själva med piskor – för att på så sätt försöka driva ut det onda ur kroppen.

Spreds snabbt Eftersom man bodde väldigt trångt i de medeltida städerna och inte visste hur sjukdomen spreds, så var det mycket svårt att skydda sig mot pesten. Det gjorde också att den spreds väldigt snabbt.

Spreds genom luften Läkarna menade att smittan bland annat spreds genom luften, när människor till exempel nös. De brukade därför klä sig i fågelliknande masker, som de fyllde med örter. På så sätt försökte de skydda sig mot den ”giftiga luften”. Många trodde också att man kunde hålla sjukdomen borta genom att hålla fönstren stängda och inte släppa in vindar som kom söderifrån.

Suga ut det sjuka Två olika sjukdomar Digerdöden var egentligen två olika sorters sjukdomar – lungpest och böldpest. Lungpesten drabbade lungorna och gjorde att den smittade hostade blod. Den som fick böldpest fick stora bölder runt armhålorna och i ljumskarna. Bölderna kunde bli stora som äpplen. När sjukdomen spridit sig till blodet fick man stora, svarta fläckar på kroppen. Om man fick böldpest hade man en liten chans att överleva, men av lungpesten dog alla. Och man dog snabbt, oftast inom loppet av några dagar.

Hade någon väl blivit sjuk ville man förstås prova olika botemedel. Ett sätt var att sticka hål på bölderna med hjälp av ett brännjärn, för att på så sätt få sjukdomen att ”rinna ut”. Ett annat sätt var att försöka ”dra ut” sjukdomen ur kroppen, genom att lägga olika omslag på bölderna – till exempel stekt lök med sirap och peppar eller torkade grodor. Inget av detta hjälpte dock – snarare tvärtom.

medeltiden

Vad orsakade digerdöden? Det var inte förrän 1894 som man kom på vad digerdöden (pesten) egentligen var och hur den spreds. Det var den schweiziske vetenskaps mannen Alexandre Yersin som upptäckte att sjukdomen orsakades av bakterier hos svartråttan. Pestbakterien, som på latin heter ”Yersinia pestis”, är en mycket ”kraftfull” bakterie och den slår ut immunförsvaret hos den som blir smittad. Sjukdomen tros ha kommit till Europa via ett eller flera skepp från staden Kaffa på Krimhalvön. Sjömännen ombord på skeppen var alla pestsmittade. I de medeltida städerna fanns det oerhört många råttor. Orsaken till det var bland annat att människorna slängde alla sina sopor på gatan, så råttorna hade mycket att leva av och förökade sig snabbt. Pesten angrep i första hand gnagare. Råttorna hade loppor i pälsen, och det var de som spred sjukdomen vidare till människorna. Lopporna sög i sig de smittade råttornas blod och när lopporna sedan bet människorna spreds smittan vidare till dem. Av betten fick människorna utslag och när de kliade och rev på dem gick huden sönder och de fick smittat blod på sina fingrar. Eftersom man bodde väldigt trångt och inte var så noga med hygienen spreds smittan snabbt vidare till andra människor. När en smittad människa blivit sjuk och fått öppna bölder så spreds smittan också via vätskan i de öppna såren. Om en smittad människa nös spreds bakterierna även via luften. Pesten finns än idag, men nu för tiden kan vi behandla den med antibiotika, så det är ingen risk att det utbryter någon epidemi som det gjorde under medeltiden.

medeltiden

Medeltida läkekonst På medeltiden visste man inte så mycket om vad det var som orsakade sjukdomar eller hur de spreds. Många människor dog därför i sjukdomar som vi idag kan förebygga eller bota, som till exempel mässling och lunginflammation.

Medicinsk kunskap Det fanns väldigt få människor som hade någon form av medicinsk utbildning på medeltiden. De första kirurgerna var faktiskt ofta frisörer! Man lärde sig hur människokroppen såg ut genom att dissekera döda människor, vilket innebar att man skar upp kropparna och ritade av hur de såg ut inuti. På så sätt lärde man sig hur kroppen fungerade och kunde utveckla nya och bättre metoder för att bota olika sjukdomar.

Läkekunniga män och kvinnor Om man var sjuk eller skadad gick man ofta till de kvinnor eller män som ansågs vara läkekunniga. Ibland hjälpte deras kurer, ibland inte. Munkarna och nunnorna i klostren var också kända för att kunna bota sjukdomar. I klostren fanns trädgårdar där munkarna eller nunnorna odlade olika örter, som de bland annat använde till att göra olika slags mediciner. Vissa av dessa örter används än idag för att lindra besvär, stärka hälsan eller bota sjukdomar.

Åderlåtning Eftersom man trodde att sjukdomar orsakades av onda andar, så handlade många botemedel om att på olika sätt driva eller suga ut onda andar ur kroppen. Många av de som var läkekunniga trodde dessutom att sjukdomen satt i blodet. Därför använde man sig ofta av så kallad åderlåtning. Det innebar att man skar upp patientens blodåder och lät det ”sjuka” blodet rinna ut. Ibland använde man sig av blodiglar som sög ut blodet. Detta hjälpte naturligtvis inte. Istället dog många patienter av blodförlust, eftersom det är farligt att förlora för mycket blod.

medeltiden

iCK

ACK

LÄS RUMMET

LÄSRUMMET

I Zick Zack Läsrummets textsamling får eleverna möta olika typer av texter skrivna för olika syften och ändamål – skönlitteratur, författarporträtt, notiser, faktatexter och instruktioner är några exempel. Texterna är indelade i teman, som går att arbeta med i vilken ordning som helst. I årskurs 5 handlar texterna om Medeltiden, Liv och död, Bovar och banditer samt Natur och miljö.

K C A

Textsamling

Med hjälp av texterna kan elevernas läsupplevelse och läsförmåga stöttas, utmanas och utvecklas.

Åk

I Zick Zack Läsrummets övningsbok finns övningar att göra före och efter läsningen. Övningarna ger förförståelse och förkunskaper, tränar ord och begrepp samt kontrollerar läsförståelsen på, mellan och bortom raderna.

5 Pernilla LUndenmark Anna Modigh ISBN 978-91-523-0959-9

Textsamling (523-4034-9)

Textsamling_omslag-ak5.indd 1

Åk

2014-01-21 16.00