9789144095295 by Smakprov Media AB

Särskolans verksamhet – uppdrag, pedagogik och bemötande

Med den här boken vill författarna väcka debatt om synsätt och vilka följderna kan bli beroende på hur elevfrågor hanteras. • Vad innebär det att vara elev i grundsärskolan? • Varför har en modern demokrati som Sverige fortfarande två skolformer? • Finns det en speciell pedagogik för grundsärskolan, och hur skiljer den sig i så fall från andra skolformer? • Hur bedömer grundsärskolans lärare elevers kunskapsutveckling?

Särskolans verksamhet – uppdrag, pedagogik och bemötande

| Särskolans verksamhet

Elevers rätt till stöd står tydligt framskrivet i alla styrdokument och lagar som rektorer och lärare har att förhålla sig till inom alla skolformer. Trots detta har inskrivningen till grundsärskolan ökat för vissa åldersgrupper de senaste åren och fler elever skickas på utredningar.

Ann-Katrin Swärd Katarina Florin

Katarina Florin, specialpedagog, fil.mag., och adjunkt i special pedagogik vid Högskolan i Gävle. Ann-Katrin Swärd, speciallärare, fil.dr, och lektor i specialpedagogik vid Högskolan för Lärande och Kommunikation, Jönköping.

Områden som behandlas i boken är bl.a. grundsärskolans styr dokument, att ha en intellektuell funktionsnedsättning, föräldra samverkan, inkludering och delaktighet, pedagogiska perspektiv och verktyg. Bokens målgrupp är blivande och verksamma lärare i alla skol former från förskola till gymnasium. En särskild målgrupp är specialpedagoger och speciallärare. Boken riktar sig även till föräldrar, elever och elevhälsan samt personalgrupper inom olika verksamheter, t.ex. habilitering.

Art.nr 33922

2:a uppl.

Andra upplagan

A n n - K at r i n S w ä r d K ata r i n a F l o r i n www.studentlitteratur.se

978-91-44-09529-5 02_cover.indd 1

2014-01-07 12.02

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33922 ISBN 978-91-44-09529-5 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2011, 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Agnes Florin Printed by Eurographic Danmark A/S, Denmark 2014

978-91-44-09529-5_01_book.indd 2

2013-12-17 09:34

INNEHÅLL

Förord 7 Si v F i s c h be i n

Inledning 9 Bokens disposition 9 Del I

UPPDRAG

K apitel 1

Grundsärskolan i dag 13

K apitel 2

Styrdokument 17

Skollag 17 Läroplaner och kursplaner 18 Grundsärskola 19 Träningsskola 21 Gymnasiesärskola 22 Två skolformer 24 Skolverkets granskningar visar att … 25 K apitel 3

Att ha intellektuell funktionsnedsättning 29

Normalitet och avvikelse 32 Normalitet och avvikelse enligt några av våra klassiker 34

978-91-44-09529-5_01_book.indd 3

2013-12-17 09:34

Innehåll K apitel 4

Föräldrasamverkan 41

Föräldrar som specialister 42 Professionellt förhållningssätt och samarbete 43 Val av skolform 44 En familj i svårigheter 45 Kunde familjen och alla inblandade agerat annorlunda? 49 K apitel 5

Särskolans framväxt 51

Del II PEDAGOGIK K apitel 6

Att vara elev i särskolan 59

Elevers erfarenheter av grundsärskola 61 En elevs erfarenhet av grundskola 63 Resurser 68 Perspektiv på genus 70 K apitel 7

Inkludering och delaktighet 79

WHO och ICF 80 KASAM – känsla av sammanhang 83 Delaktighet i en skola för alla 87 Delaktighet i ett samhälle för alla 89 Individuellt och relationellt 90 K apitel 8

Pedagogiska perspektiv 97

Lärarens professionalitet 98 Kompetens om det generella 99 Kompetens om det individuella 103 Dilemman och paradoxer 105 Lärarkompetens i grundsärskolan 106

978-91-44-09529-5_01_book.indd 4

2013-12-17 09:34

Innehåll Del III BEMÖTANDE K apitel 9

Pedagogiska verktyg 111

Problemskapande beteende 111 Kommunikationens betydelse 114 Lärandet sker i sociala sammanhang 116 Skapa tillit och förtroende 117 Mål att uppnå utifrån kursplanen 118 Samspel och kommunikation 119 Visuell kommunikation har betydelse 121 KASAM – en bra tankemodell 122 Planering är en viktig lärarkompetens 123 Ta till vara lärares olika kompetens 123 En användarvänlig miljö 124 Förutsägbarhet 125 Vad är en god atmosfär och hur bemöts eleven? 126 Bedömning 130 Individuell utvecklingsplan 133 Åtgärdsprogram 134 En skola för alla – en framtida vision eller bara en illusion? 137

Sammanfattning och slutord 139 En skola för alla är en skola som alla behöver! 140

Litteratur 145 Sakregister 157

978-91-44-09529-5_01_book.indd 5

2013-12-17 09:34

978-91-44-09529-5_01_book.indd 6

2013-12-17 09:34

FÖRORD Siv Fischbein

Boken väcker en angelägen diskussion om varför vi i Sverige har parallella skolsystem för ”normala” barn och för barn med intellektuell funktionsnedsättning. Medan allmän folkskola infördes 1842 blev skolgång för den senare gruppen obligatorisk först i mitten av 1900-talet. Syftet i boken har varit att både beskriva särskolans framväxt och hur den fungerar i dag. Författarna har båda långvarig erfarenhet av att arbeta i grundsärskolan och lyfter fram exempel på det segregerande synsätt som är förhärskande i dagens skola. Läroplanen talar om en skola för alla men i själva verket blir skolan alltmer konkurrensutsatt och de barn som inte passar in eller kostar för mycket riskerar att hamna utanför. Det är inte heller självklart att denna segregering bygger på enhetliga och jämförbara kriterier. Man kan också fråga sig vad som skiljer specialpedagogisk verksamhet från pedagogisk. Alltför ofta innebär det endast placering i liten grupp där man bedriver samma verksamhet som i den ordinarie klassen. Författarna menar att blivande lärare i stället borde få mer kunskaper i hur man kan förebygga svårigheter och skapa möjligheter för barn med och utan funktionsnedsättningar. Ibland kan det förstås vara befogat att arbeta enskilt eller i mindre grupp med elever men då ska man också veta vilka svårigheter de har, hur man kan arbeta med dem och vilka resultat man uppnår. I boken tar författarna också upp makt- och rättvisefrågor vilka kan sägas vara centrala inom specialpedagogiken. Barn med en intellektuell funktionsnedsättning och deras föräldrar har ofta inte möjlighet eller resurser att sätta emot makthavare i skolan och samhället. Det finns många exempel på att varken barn eller föräldrar är delaktiga i beslut som får långtgående och livsavgörande konsekvenser. Att flytta från sina kamrater, att placeras i en annan byggnad eller skola och att så småningom upptäcka att de betyg man får inte är lika mycket värda kan innebära ett stort trauma! © F ö r fatta r na o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-09529-5_01_book.indd 7

2013-12-17 09:34

Förord

En styrka i boken är också de initierade beskrivningar som författarna ger av hur det kan vara att ha en intellektuell funktionsnedsättning, att gå i särskola och att vara beroende av andras välvilja. I dessa berättelser framträder barn, ungdomar och föräldrar på ett levande och engagerande sätt vilket gör att man som läsare får en verklig inblick i de hinder och svårigheter som möter dessa. Författarna diskuterar vad som krävs i en skola för alla för att stimulera alla barns lärande och inte knäcka självkänslan hos de barn och ungdomar som är i behov av särskilt stöd. Lärarkompetensen framstår därvid som helt avgörande och frågan blir om lärarutbildningen förmår ge blivande lärare möjlighet att anpassa innehåll, skapa goda relationer och utöva ett ledarskap som inkluderar i stället för att exkludera. Siv Fischbein Professor emerita i specialpedagogik

978-91-44-09529-5_01_book.indd 8

2013-12-17 09:34

INLEDNING

Retoriken i diskussionen om skolan, handlar den om alla elever? I dag finns en grupp elever som har tillträde till både grundskola och grundsärskola. Alltför sällan talas det om på vilka grunder eleverna går i den ena eller den andra skolformen. Elever som har rätt att gå i grundsärskola har genom åren benämnts på olika sätt. Fortfarande förekommer olika benämningar, beroende på tradition, kultur, okunskap. I denna bok väljer vi att använda begreppet intellektuell funktionsnedsättning. Ambitionen med denna bok är att belysa komplexiteten i att ha två skolformer och vad det kan innebära för den enskilda eleven och dennes familj. Ambitionen är också att beskriva vad grundsärskola är, hur det har sett ut tidigare samt att ta upp frågor rörande pedagogik och bemötande. Vår förhoppning är att boken för både blivande och verksamma lärare kan synliggöra vad en grundsärskoleplacering kan innebära.

Bokens disposition Boken har tre huvuddelar: uppdrag, pedagogik och bemötande. I del ett Uppdraget, första kapitlet, beskrivs hur grundsärskolan är uppbyggd och vilka utredningar som krävs för att få tillträde till skolformen. Där finns också statistik över hur många elever som finns inskrivna i grundsärskolan. Först beskrivs den obligatoriska grundsärskolan och sedan den frivilliga gymnasiesärskolan. Kapitel två tar upp de styrdokument som finns för både den obligatoriska grundsärskolan och för gymnasiesärskolan. Här refererar vi till skollagen samt beskrivningar ur läroplaner och kursplaner för grundsärskolans två områden: grundsärskola och träningsskola samt gymnasiesärskolans två olika inriktningar. Granskningar från skolinspektionen berörs också här. I kapitel tre beskriver vi vad begreppet intellektuell funktionsnedsättning kan innebära. Där resonerar vi också om intellektuell funktionsnedsättning © F ö r fatta r na o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-09529-5_01_book.indd 9

2013-12-17 09:34

Inledning

och om hur det kan uppfattas i förhållande till omvärlden. I detta kapitel berörs även tankar om mytbildningar, om normalitet och avvikelser ur ett samhällsperspektiv. Vi diskuterar vad dessa mytbildningar och beskrivningar kan ha inneburit för andra människors uppfattningar om människor med intellektuella funktionsnedsättningar. Kapitel fyra handlar om vikten av bemötande och samverkan med föräldrar till barn som har intellektuella funktionsnedsättningar. Här diskuteras policydokument som rör samverkansfrågor, föräldrar som specialister och vad det kan innebära när föräldrar ska välja skolform för sina barn. Kapitlet innehåller också ett konkret exempel på en familj med två barn och hur barnens skolgång har sett ut. Kapitel fem är första delens sista kapitel. Det handlar om historik och om särskolans framväxt. Här finns historiska beskrivningar av hur skolgången har sett ut för elever med intellektuell funktionsnedsättning genom tiderna. Del två i boken har som huvudområde pedagogik och börjar med kapitel sex som handlar om vad det kan innebära att vara elev i grundsärskolan. Här beskrivs erfarenheter från en elev inskriven i grundsärskolan som genomgått grundskola och som sedan blev inskriven i gymnasiesärskolan. Några föräldrar som valt bort särskolan belyses också. Läsaren kan också ta del av perspektiv på genusfrågor runt elever i grundsärskola samt ett generellt genusperspektiv rörande personer med funktionsnedsättning. I kapitel sju diskuteras vad inkludering och delaktighet kan innebära. Utgångspunkt för dessa tankar är International Classification of Functioning, Disability and Health (Socialstyrelsen 2003). Delaktighet i en skola och i ett samhälle för alla är en viktig fråga i detta kapitel. Makt- och demokratifrågor berörs i kapitlet och vidare diskuteras organisationers betydelse och ansvar för inkluderande och segregerande lösningar. Kapitel åtta handlar om pedagogiska perspektiv och om lärarroll runt elever med intellektuell funktionsnedsättning. Vi diskuterar frågor som om alla lärare ska vara specialister eller generalister. Här lyfter vi också fram frågor om lärares professionalitet såsom pedagogiskt ledarskap och lärarkompetens inom grundsärskolan. Bokens tredje del handlar om bemötande och består av kapitel nio. Det handlar om pedagogiska verktyg som lärare kan reflektera över och använda i undervisning av elever med intellektuell funktionsnedsättning. Där dryftar vi också tankar om individuella utvecklingsplaner, åtgärdsprogram, individualisering, samspel och bedömningar.

978-91-44-09529-5_01_book.indd 10

2013-12-17 09:34

K AP I T E L 3

Att ha intellektuell funktionsnedsättning

Intellektuell funktionsnedsättning är ett synnerligen vitt begrepp. Det är viktigt att påtala att det finns stora variationer och skillnader mellan de problem som kan uppstå runt människor inom denna grupp. Det enda som förenar dessa personer är att de har problem med sin intelligens utifrån de tre kriterierna: • de har en hämning i sin intelligens

• de har en avsevärd och varaktigt nedsatt intelligensfunktion

• störningen i intelligensen ska ha uppstått under utvecklings

perioden, det vill säga före 16 års ålder.

Intellektuell funktionsnedsättning brukar kunna definieras på tre olika sätt, psykologiskt, socialt och administrativt. Den psykologiska definitionen handlar om att det måste finnas en nedsatt intellektuell förmåga eller låg utvecklingsnivå som kan mätas med intelligenstest. Testet visar vem som har en intellektuell funktionsnedsättning i form av IQ-intelligenskvot under en viss gräns. I Sverige ligger den gränsen på IQ 70. Den sociala definitionen innebär att personen på grund av sin intellektuella funktionsnedsättning inte kan klara av de krav som omgivningen, exempelvis skolan, ställer på individen. Det kan till exempel innebära att ett barn kan bli i behov av särskilt stöd i skolan. Den administrativa definitionen innebär en sammanslagning av de psykologiska och sociala kriterierna, alltså att en person kan ha en nedsatt intellektuell förmåga och samtidigt få problem av detta. Vid bedömning av den intellektuella förmågan ska psykologiska, sociala och pedagogiska faktorer vägas samman (Tideman 2000). © F ö r fatta r na o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-09529-5_01_book.indd 29

2013-12-17 09:34

del i Uppdrag

Intellektuell funktionsnedsättning definieras 2002 av American Association on Mental Retardation som en samtidig nedsättning i intelligens och adaptiva färdigheter inom minst två av följande tre områden: akademiska färdigheter, sociala färdigheter och praktiska färdigheter, alltså som en funktionsnedsättning som innebär nedsättning i intelligens och adaptiva färdigheter inom ovanstående tre områden. Intellektuell funktionsnedsättning är alltså mer en administrativ benämning än en medicinsk diagnos i sig. Det finns många medicinska diagnoser som leder till intellektuell funktionsnedsättning och alla dessa skulle vara omöjliga att beskriva i denna bok. Däremot kan vi ange att några av de vanligaste bakomliggande orsakerna till intellektuell funktionsnedsättning kan vara kromosomavvikelser, genetiska skador, ämnesomsättningsrubbningar, syrebrist, hjärnmissbildningar, hjärnsjukdomar och biologisk ”normalvariation”. Intellektuell funktionsnedsättning/utvecklingsstörning brukar i Sverige delas in i tre stadier: A, B och C (Kylén 1981). Inom världshälsoorganisationen (WHO) kallas motsvarande indelning djup utvecklingsstörning, svår och måttlig utvecklingsstörning samt lätt eller lindrig utvecklingsstörning. A-stadiet innebär då att personen enbart upplever här och nu. B-stadiet innebär att personen mer förstår sin närmiljö som en helhet men har svårt att i tankarna föreställa sig och förstå förändringar. C-stadiet innebär att personen har en mer allmän uppfattning om tid och rum, att begrepp blir mer allmänna och att personen förstår förändringar och klarar nya situationer (Tideman 2000). Både Tideman och Kylén har alltid varit noga med att påpeka att denna stadieindelning inte ska bedömas hos individen före vuxen ålder, då det är svårt för omgivningen att under tidiga år bedöma när en individ nått sin optimala utveckling. Vidare säger Kylén att det finns ett tak för alla begåvningsnivåerna men ingen vet var gränsen går för den enskilda individen eller hur det taket i sådana fall ser ut. Troligtvis kan det också vara så att personer kan vara i olika stadier inom olika områden, eftersom dessa stadier inte är fasta utan går in i varandra. Inom gruppen personer som har intellektuell funktionsnedsättning finns, som tidigare nämnts, mycket stora variationer. Som ett resultat av den intellektuella funktionsnedsättningen får ofta personer på ett eller annat sätt och i högre eller lägre grad problem med kognition, det vill säga förmåga att tänka, värdera och avgöra hur man ska 30

978-91-44-09529-5_01_book.indd 30

2013-12-17 09:34

3 Att ha intellektuell funktionsnedsättning

förhålla sig i olika situationer. Utan att vi i denna bok går för djupt in på detta område nämns här några exempel som har med kognition att göra: • kort- och långtidsminne • logiskt tänkande • associationer • resonerande

• planläggande

• initiativförmåga • tidsuppfattning • fantasi

• språkfunktioner.

Det är viktigt att tydligt ge uttryck för att den enda skillnad som finns mellan personer med intellektuell funktionsnedsättning och andra är just den intellektuella funktionsnedsättningen (Kylen 1981). Pinker (2006) lyfter upp forskning och olika perspektiv på variation och normalitet bland mänskligheten. Genetiska variationer bland individer är något naturligt förekommande enligt den forskning som Pinker hänvisar till. När variation i människans natur från individ till individ dokumenteras säger det ingenting om den enskilda individens funktionella förmåga. Den mänskliga naturen uppvisar en kvantitativ variation när det gäller olika medfödda egenskaper även om grundprinciperna är universella. Miljöns påverkan på den naturliga variationen visar att erfarenhet, ny kunskap och träning ökar den kognitiva förmågan. Denna slutsats kanske inte förvånar någon. En slutsats som kan dras är att ju större och mer omfattande svårigheter ett barn har, desto mer stöd och träning behövs. Mänskligheten har således samma grundläggande natur som skiljer oss från andra arter men det finns viss spridning inom arten när det gäller enskilda egenskaper. Hur kan denna variation påverka politiska beslut? Diskriminering av vissa grupper utifrån variation kan vara rationellt ekonomiskt men endast i samhällen där politiker ensidigt satsar på maximal vinst och därmed endast satsar på individer som har högre grad av funktionella förmågor, de som bidrar till att maximera vinsten. Skillnader mellan olika grupper ska aldrig ligga till grund för särbehandling eller behandlas olika bara för att skillnader finns (Pinker 2006). © F ö r fatta r na o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-09529-5_01_book.indd 31

2013-12-17 09:34

del i Uppdrag

Jakobssons forskning (2002) visar tydligt hur detta med normalitet och avvikelse har ett kontextuellt samband. Det som anses vara normalt i en viss kontext, till exempel grundskolan blir avvikande i annan kontext, till exempel grundsärskolan. Normalitetsbegreppet behöver således modifieras och tonas ner till förmån för en betoning av mångfald och samverkan som något positivt och en grundbult för att nå en skola för alla och ett samhälle som inkluderar alla. Olika tidsepoker och olika personer har skildrat detta med variation i förhållande till normalitet på olika sätt.

Normalitet och avvikelse Genom århundraden har normalitet och avvikelser skildrats i myter, sagor, legender, skönlitteratur, teater och film. Polariseringen mellan det onda och det goda har ofta klätts i skepnader som normalt och onormalt. Inte minst har det skildrats utifrån att det onda tagit sig rent fysiska uttryck, till exempel i ringaren av Notre Dame eller Fantomen på Operan. I folksagorna definierade man ofta barnet som en bortbyting och då låg tyngdpunkten på att barnet hade förändrats. I en del sagor var barnen födda med annorlunda kroppsdelar såsom hälften hund, hälften människa och något gott måste ske för att allt skulle bli bra. Dessa myter har fascinerat oss genom tiderna och gör så än i dag. Kanske kan man säga att de olika genrerna följer samhällets utveckling i övrigt. I Doris Lessings (1998) Det femte barnet beskrivs olika barn på detta sätt: I barnsängarna låg monster … en baby som liknade ett kommatecken, med ett enormt rullande huvud på en stjälkliknande … sedan någonting som påminde om en vandrande pinne med jättelika utstående ögon mitt bland stela, sköra stickor som föreställde ben och armar … en liten flicka som inte hade några fasta konturer, bara kött som flöt ut och smälte undan … en docka med kritvita uppsvällda lemmar och stora tomma ögon, som blå vattengölar och en liten svullen tunga i den öppna munnen … hon såg en pojke som inte hade något bakhuvud – bara ett ansikte som verkade skrika av förtvivlan mot henne. (s. 93)

Detta sätt att skildra har ofta fokus på det ovanliga, det avvikande, både beteende och utseende beskrivs. Dagens skildringar kan vara av annat slag i

978-91-44-09529-5_01_book.indd 32

2013-12-17 09:34

3 Att ha intellektuell funktionsnedsättning

både film och litteratur. För filmen Rainman erhöll Dustin Hoffman en Oscar för sin roll där han spelar den avvikande som har onormala förmågor. Det är ofta föräldrar som beskriver sitt barn och vad livet innebär utifrån den nya livssituation som har uppstått. Föräldrar till barn med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, till exempel autism, har ofta kämpat för att få en diagnos, för att bli förstådda. Märta Tikkanen beskriver hur det kändes när deras dotter Sofia fick en diagnos (Tikkanen 1982). Diagnosen är en stor lättnad, först och främst för mig. Det är alltså inte jag som har provocerat fram Sofias svårigheter genom att iaktta henne ständigt, fundera och jämföra, det är inte min oduglighet som mor och uppfostrare som gör att hon känner sig annorlunda, är elak och lynnig och har svårt att koncentrera sig, skilja stort från smått och långt borta och nära, saker från bakgrunden och väsentligheter från oväsentligheter. Det finns en orsak som kan utpekas och avgränsas och utläsas med EEG. Och det är ingens fel. (s. 80)

Dagens föräldrar tror inte på bortbytingar men diagnosen ger förklaringar som de kan ta till sig och bli lättade av. I Doris Lessings (2001) uppföljning till Ben, ute i världen som är en fortsättning på Det femte barnet beskriver författaren både den biologiskt avvikande varelsen som mamman födde, hur omgivningen danade henne som mamma och Ben som individ. Vi får en bild av hur det kan vara att känna sig som den enda, att inte kunna förstå och tolka omvärlden men ändå möta dess undran och förakt för att man avviker både till det yttre och inre. Kan sagorna vara ett bättre sätt att förmedla hur vi kan hantera svårigheter och motgångar? Sagorna visar ondskan, det fula och det vackra, livets svårigheter och grundläggande existentiella problem samtidigt som de överför någon sorts kunskap över generationer (Gärdenfors 2006). Vi känner igen oss i sagorna men ingen kan helt säkert säga vad dessa betyder. De är tids- och kontextlösa och precis som den förtrollade grodan som var en prins kan föräldern lära sig att se på barnet som avviker med andra ögon, älska och acceptera det. Normalitet och avvikelse belyses i ett annat perspektiv, i ett annat sammanhang som var och en av oss tolkar på vårt individuella sätt. Hur ser det då ut i verkligheten och hur har det sett ut genom tiderna, tolkar vi normalitet och avvikelse på vårt eget individuella sätt och vad är det i så fall som styr våra tolkningar?

978-91-44-09529-5_01_book.indd 33

2013-12-17 09:34

del i Uppdrag

Normalitet och avvikelse enligt några av våra klassiker Emile Durkheim såg föreställningar och handlingar som ett slags fenomen, sociala fakta. Det som påverkar oss i hur vi handlar, tänker och känner oss beror på faktorer som finns utanför oss och dessutom är som en tvingande makt (Comte, Durkheim & Weber 1991). Individen är inte underlaget för sociala fakta och detta kan man avläsa i ordet social som tolkas som att andra faktorer utanför individen är inblandade. Sociala strömningar påverkar oss som individer och hur vi ser på individer som avviker kan vara påverkat av sådana strömningar utan att vi är medvetna om det. Om Durkheims tankar om det kollektivas betydelse ska tolkas vad gäller normalitet och avvikelse så torde det ha stor betydelse vad gruppen i allmänhet tycker. Detta allmänna är allmänt just därför att det är kollektivt, vilket enligt Durkheim betyder mer eller mindre obligatoriskt. Teoretiskt har Durkheim (Andersen & Kaspersen 1999) sitt ursprung inom objektivismen och var inspirerad av Comte. Han tog som sin uppgift att bekämpa alla slag av individualistiska teorier. Samhället ska studeras utifrån, som ett objekt och det är kollektiva, sociala fakta som ska studeras. Comte kan sägas ha ett deterministiskt och positivistiskt synsätt (Andersen & Kaspersen 1999). För att kunna bestämma normaltillståndet vad gäller utveckling, sjukdom och hälsa måste läkare och psykologer veta vilka tecken olika tillstånd har för att kunna fastställa vad som är vad. Annars blir det svårt att bevisa att avvikelser förekommer. Både sociologiska och biologiska fenomen kan anta olika former beroende på vilka omständigheter som råder. Detta innebär att två olika varianter av ett fenomen finns. De normala som uppvisar de mest allmänna formerna och de morbida eller patologiska. Om man då konstruerar en normalvarelse, en genomsnittstyp, så kan man säga att denna är densamma som normaltypen. Varje avvikelse från denna normaltyp är något sjukligt. Dessutom kan detta bara passa in på den egna arten. Då det är en omöjlighet att gå igenom alla egenskaper hos var och en behöver kriterier skapas. Det är de väsentligaste egenskaperna som ska väljas ut. När de olika egenskaperna en gång har fastställts, används dessa till att urskilja olika sociala typer. Därefter kan variationer av olika slag urskiljas beroende på hur samhället förändras. Till skillnad från den biologiska typen påverkas den sociala av enskilda miljöer och yttre förändringar och egenskaper förändras över generationerna. 34

978-91-44-09529-5_01_book.indd 34

2013-12-17 09:34

3 Att ha intellektuell funktionsnedsättning

När man tar itu med att förklara ett socialt fenomen måste man i tur och ordning undersöka dels vilken tillräcklig orsak som ger upphov till det och dels vilken funktion det fyller. (Comte, Durkheim & Weber 1991, s. 81)

Vilken funktion och vilken nytta har det att avgöra vad som är normalt och vad som är avvikande? Det går inte att bortse från och bör inte heller göra det att människan och hennes förmåga bidrar till att utforma det sociala livet, men inte genom individernas enskilda medvetande och inte genom att dessa individuella kännetecken skapar kollektiva föreställningar, utan det är de yttre villkoren för den sociala gruppen som gör det. Vi människor har dessutom tagit del av vår historia när det gäller vårt sociala liv, vilka kollektiva föreställningar som har funnits och hur dessa har omvandlats. Sociala fenomen uppstår överallt i samhället men de antar olika former beroende på var de uppträder. Det onormala är det tillfälliga och kan avgöras genom att man tar hänsyn till de upprättade kriterierna. För att kunna skilja mellan det normala och onormala måste sociala arter bildas (Andersen & Kaspersen 1999). Durkheim är inte enkel att ta till sig när det gäller normalitet och avvikelser eftersom vi inte vet om vi studerar samma typ av avvikelser men det intressanta är ändå hans tankar om hur vi människor skapar våra kollektiva föreställningar samt att vi måste sätta kriterier för att kunna avgöra vad som är normalt respektive avvikande. Skulle Durkheim vara positiv till dagens diagnoser? Ja, antagligen för att kunna studera dessa sociala typer. Troligen skulle han använt diagnoskriterier för att urskilja typen och sedan fundera över hur vi i det nutida samhället har skaffat oss dessa kollektiva föreställningar om hur de sociala typerna fungerar. En filosof och historiker som spände över stora områden var Michel Foucault. Hans studier resulterade i en stor debatt om mentalvården och mentalsjukdomar under 1970- och 1980-talen. Foucault (1961) analyserade processer och sekvenser i vår historia som har fått betydelse för hur vi nu tänker och uppfattar oss själva, hur vi sorterar våra erfarenheter och utformar sociala relationer. Han lyfte upp områden som andra hade dolt, han letade i helt andra källor såsom ordningsregler från tukthus, register och anteckningar från dårhus. Precis som en arkeolog grävde han fram frågor om människan som subjekt, om makt och vetande, om vansinne och avvikelse. Det var historien om de olika sätt varpå människor blir subjekt i vår kultur som främst intresserade honom även om han har blivit mest känd som en © F ö r fatta r na o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-09529-5_01_book.indd 35

2013-12-17 09:34

del i Uppdrag

maktteoretiker. Foucault lyfte fram ett tankesystem inom dårskapsläran. Vi förstår inte hur dessa tankesystem uppkommer men förhoppningsvis ser vi vad de ställer till med. Denna dårskapslära används av makten och institutionen för att kontrollera ”de vansinniga” (a.a.). Före den moderna tiden hade vansinnet inte varit någon vetenskaplig specialitet utan räknats som en sjukdom bland andra. Sjukdomen kunde sitta i huvudet eller i kroppsvätskorna och trots att detta inte sågs som någon vetenskapligt avskild åkomma kunde alla se vilka som var vansinniga. När sedan mentalsjukhusen gjorde sin entré i början av 1800-talet, dårasylen, befriade man dårarna genom att stänga in dem. Med andra ord blev de som var mest instängda och osynliga ”befriade”. När samhället låste in dem som ansågs vara mindre önskvärda blev det också möjligt att kontrollera fortplantning och familjebildning. Johannisson (2001) har belyst en del om hur samhället, vetenskapen och individen samspelar i den kroppsdisciplinering som har skett från 1700-talet och framåt. Hon menar att disciplineringsprocessen ytterst handlar om att kontrollera kvinnors sexualitet och barnafödande. Runcis (1998) belyser hur sterilisering blev lösningen på problemet och det kan antas att steriliseringen var ett sätt att korrigera kvinnors sexuella beteende. Tvångssterilisering och äktenskapsförbud infördes för att för hindra att dåliga anlag fördes vidare. Läkare och socialkuratorer hade makt att besluta om sterilisering, vem som skulle steriliseras och inte förrän 1976 kunde män och kvinnor själva besluta om sterilisering. Beslut om att införa steriliseringstvång på vissa individer eller grupper av individer grundade sig i Befolkningskommissionens (SOU 1938:57) tankar om den felfria rasen. Makten genomsyrar allt, den finns i språket, i vetenskapen, ja, i varje form av mänsklig aktivitet. Den är som en mental process som vi måste delta i för att bli samhällsvarelser. Makten fungerar utifrån ett rationellt övertygande resonemang och inte med våld, vi samtycker till vad makten föreslår. I och med att vi gett oss in i diskursens förfinade ”våld” så har vi blivit dess fångar. I vardagslivet tolkar vi och bedömer varandra. Vi agerar utan att veta varför eller vad vi gör. Det vi gör är ett resultat av de diskurser vi möter (Foucault 1972). En av diskursens funktioner är att ge oss ett bestämt språk som i sin tur formar vårt medvetande och styr våra handlingar. Diskurs är en benämning på en praktik som frambringar en viss typ av språkliga utsagor som bildar specifika mönster. Dessa mönster kan definieras som olika samtalsordningar 36

978-91-44-09529-5_01_book.indd 36

2013-12-17 09:34

3 Att ha intellektuell funktionsnedsättning

inom vilka sättet att tala om specifika fenomen (i detta fall avvikelser) framställs som naturligt, allmängiltigt och universellt. Praktiken reglerar även vem som får delta, vad som får sägas, när och hur och vem som får säga vad. Dessa regler skapar och utgör en diskursiv ordning som innebär att det exempelvis endast är möjligt att tala om personer som avviker från det normala på ett visst sätt (Foucault 1993). Utifrån Foucaults sätt att beskriva normalitet och avvikelse går det att se likheter i dagens system där makten ligger inom psykiatrin och medicinen. Avvikelser från normalitet i ett utbildningssammanhang möts således med stigmatisering och klientisering. Skolan anger normalitet, riktlinjer för vad som är naturligt och riktigt. Lärare och skolledare kan också använda makt för att utestänga elever, för att tvinga familjer att begära utredning angående barnet. Foucault tillhör de moderna sociologerna och levde i den tid när samhället genomgick snabba förändringar. En person som föddes ungefär samtidigt som Foucault har också beskrivit det normala och avvikande utifrån ett annat samhällsperspektiv, det nazistiska Tyskland. Zygmunt Bauman (1991) ger oss sin bild av hur ett folkmord var möjligt och menar att det varit omöjligt att genomföra utan moderniteten. Det som skedde i Auschwitz skulle kunna hända var som helst under förutsättningar att samhället ger sitt samtycke och ställer upp med den teknik som behövs. Bauman menar att så länge vi andra tror att det bara var där, i Auschwitz, utrensning av icke önskvärda människor kunde ske, behöver vi inte fundera över vilka attityder vi har och hur vi lever i vårt eget samhälle. Förintelsen var emellertid enligt Bauman ett resultat av mötet mellan det gamla, de invanda synsätten och det moderna, det nya som skulle läras. Vi skapar nya moraliska insikter som försvarar hur människor uppför sig och detta är möjligt att göra när samhället fungerar dåligt, när de sociala normer som har funnits upphör att fungera. Nazisterna skapade olika regler för olika grupper av människor, de kroppsligt och mentalt funktionsnedsatta sågs som särskilt svåra då det inte gick att använda samma politiska argument i deras fall. De kunde inte fördrivas eller utestängas då de inte tillhörde någon av de ”andra raserna” men de betraktades som ovärdiga att släppas in i Riket. Judarna stämplades som ”antiras”, inte samma ras som övriga utan en egen ras som skulle förgifta alla andra raser. Det normala ansågs den ariska rasen vara och till de avvikande räknades alltså även de som var ärftligt odugliga, mentalt efterblivna, utvecklingsstörda. Sterilisering var ett sätt att ta bort © F ö r fatta r na o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-09529-5_01_book.indd 37

2013-12-17 09:34

Särskolans verksamhet – uppdrag, pedagogik och bemötande

| Särskolans verksamhet

Ann-Katrin Swärd Katarina Florin

Art.nr 33922

2:a uppl.

Andra upplagan

A n n - K at r i n S w ä r d K ata r i n a F l o r i n www.studentlitteratur.se

978-91-44-09529-5 02_cover.indd 1

2014-01-07 12.02