Om himlen rasar
Om himlen rasar är en text- och diktsamling som kommit till under läkeprocessen efter övergrepp. Många av texterna skrevs för flera år sedan och har publicerats tidigare, andra är nya. Boken är skriven på ett lättläst vis.
Isa Nordström Jönsson
www.bod.se
Isa Nordström Jönsson
Om himlen rasar
En text- och diktsamling
Om himlen rasar Texter och dikter
Isa Nordström Jönsson
Till min älskade Jimmy och bästa vännerna Maria och Patrik
© 2012 Isa Nordström Jönsson Förlag: Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige Tryck: Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7463-371-9
1
Presentation av mig. Jag fick mitt namn Isa av min mamma då jag föddes en sommardag på Södersjukhuset i Stockholm 1976. Min mamma var missbrukare. Ett par veckor efter förlossningen flyttades vi båda till ett så kallat mor- och barnhem. På hemmet var det meningen att min mamma skulle utvärderas och bedömas för att se om hon var en lämplig mor. Efter ett par veckor på hemmet fick mamma nog och rymde med mig till den lägenhet socialen hade skaffat åt henne. Vi fick ett dygn i frihet, sedan kom en socialassistent och två poliser och hämtade mig. Jag kom till ett barnhem, mamma hamnade på gatan. Efter fyra månader på barnhemmet hade myndigheterna hittat ett nytt hem åt mig. Min nya familj kom och hämtade mig i Stockholm. Vi körde hela vägen ner till småland där jag sedan växte upp. Under min barndom var jag livrädd för poliser, jag trodde att de skulle ta mig från mina 2
föräldrar. Först som vuxen fick jag veta av min biologiska mamma hur jag hade blivit hämtad av polis och socialassistent då jag bara var några veckor gammal. Förmodligen mindes jag djupt inom mig hur polisen hade hämtat mig. Min fosterfamilj var en helt vanlig familj. Jag tänkte inte så mycket på att jag var fosterbarn, mina föräldrar var ju så ”riktiga” de bara kunde vara. Jag växte upp i en härlig ”bullerby” med lador, skogar och steniga åkrar. Jag minns min barndom som ljus och full med kärlek och äventyr. Trots den kärlek och trygghet jag fick i mitt hem hände det saker i mitt liv som låg utanför min och mina föräldrars kontroll. Jag blev som barn utsatt för sexuella övergrepp, förövaren var inte mer än ett barn själv. Jag berättade aldrig för någon. Rädsla, skam- och skuldkänslor tillsammans med effektiva förträngningsmekanismer förhindrade att jag berättade eller bad om hjälp. Istället glömde jag 3
och gick vidare. Minnena började sedan läcka upp till mitt medvetande då jag var i början av 20-årsåldern. Som 23-åring fick jag diagnosen bipolärt syndrom typ 1. Det är en genetisk, neurologisk och psykisk sjukdom. Det krävs i regel ett trauma av något slag för att den ska bryta ut. Övergreppen i min barndom kan ha varit en sådan utlösande faktor. Både min sjukdom och övergreppen har sedan påverkat mig på olika vis som vuxen. Under tidsperioden (1998-2002) då jag skrev det mesta av det här materialet gick jag igenom mycket svåra saker i mitt liv. Förutom att jag var sjuk psykiskt så försökte jag hantera sviterna efter en skilsmässa och efter minnena från övergrepp jag utsattes för i min barndom. Jag försökte dessutom hantera den ohållbara och farliga situation som jag på grund av min sjukdom hade försatt mig i och som jag skrivit om i min debutbok, Flickan och psykopaten – En
4
bipolär historia. (Finns att ladda ner gratis på www.flickanochpsykopaten.se). Jag hade dåligt omdöme och inledde en nära bekantskap med en man som visade sig vara våldsam och oempatisk. Till stor del berodde det på min sjukdom; jag var hypoman då vi började umgås. Som hypoman är man ofta stressad, överglad och allmänt naiv. Hypomani är en mildare form av mani som är ett betydligt mer uppskruvat tillstånd där psykoser är vanliga. Min dåvarande hypomani övergick så småningom i ren mani; jag blev psykotisk för att sedan trilla ner i en djup och långvarig depression. Under denna tid snärjdes jag alltså in i en psykopats nät. Den relationen ledde i sin tur till ytterligare övergrepp som jag försökte att bearbeta. Det låter kanske lite mörkt men allt hände som tur var inte på en och samma gång. Jag har fått hjälp av en terapeut med att bearbeta allt jobbigt jag varit med om.
5
Det mesta har ändå varit gott och ljust i mitt liv och allt positivt, all kärlek jag fått, har hjälpt mig att övervinna de sorger och problem jag haft. Min medicinering med bland annat litium har hämmat min kreativitet både vad gäller skrivande och målande som jag annars älskar. Förmågan finns där men inte lusten eller inspirationen. För mig är det ändå ett självklart val att medicinera. Skrivandet har blivit en kanal för mig där jag kan få ut mina ibland inkapslade känslor. Många gånger har jag tänkt att orden som träder fram på pappret eller dataskärmen är smältvatten från ett isberg. Var droppe blir ett ord och för vart ord som skrivs smälter lite av isen.
6
Förord I den här lilla samlingen har jag tagit med nedpräntade tankar och dikter, de flesta är skrivna för flera år sedan. En del av texterna har skrivits då jag varit hypoman eller manisk, andra när jag varit deprimerad. Det är nog ganska lätt att räkna ut vad som är vad… Jag har försökt att skriva på ett enkelt och lättläst sätt så att mina texter ska kunnas läsas och förstås av så många som möjligt. Krångliga ord och långa meningar har jag undvikit så långt det gått. Depressionen kan bara färga ens erfarenheter, minnen och känslor med mörka toner ur gråskalan. Texter som färgats i de tonerna finns
7
med här men min förhoppning är att ljuset har segrat. Med denna samling av tankar och känslor vill jag ge vidare en del av det jag fått uppleva på min väg genom läkningen efter att ha utsatts för övergrepp och efter att ha överlevt mycket djupa, påfrestande depressioner. Jag hoppas att texterna ska skänka insikt och kanske få läsaren att känna igen sig. Jag hoppas än mer på att många av texterna ska skänka glädje, hopp och frid till den som läser. En man sa en gång till mig att man inte kan leva av att skriva dikter. Jag skriver dikter och jag lever; det räcker för mig.
8
I spåren efter övergrepp…
Vilse skrev jag under tiden jag gick i terapi för att bearbeta traumatiska minnen. Det här var en dikt som verkligen steg upp inom mig, jag minns att jag snabbt fick rafsa fram papper och penna för att hinna få ner orden innan de försvann igen…
Vilse Vilse i mitt hjärta, ensam och förskrämd sitter hon och gråter. Vilse i mitt inre, liten och övergiven irrar hon omkring. Så vilsen, hon den lilla som bara tog emot. 9
Sprang fort bort från henne för att bli fri. Sprang fort bort från henne för att glömma. Hennes sorg, hennes minnen, hennes skam. Inte min, jag är fri. Vilse i mitt sinne, förvirrad i sin ensamhet väntar hon på mig. Hon är aldrig arg som jag. Hon är aldrig hämndgirig som jag. Hon är aldrig bitter som jag. Hon viskar i mitt huvud: Varför är jag övergiven? Varför är jag rädd? Varför bär jag smärta? Varför bär jag skam?
10
Hon väntar på mig Tror att jag ska komma, ta henne i min famn Säga: Allt är bra nu, du är inte vilse mer. Jag stannar här med dig, du har aldrig gjort något fel. Jag blir här nu med dig, du har alltid fattats mig. Vilse i mitt hjärta, ensam och förskrämd sitter hon och gråter. Gråten ekar hög och klar fyller mitt bröst, mitt huvud. Jag hör bara gråten från henne, hon den lilla som bara tog emot. Ändå är hon så svår att finna plocka ut 11
ta i min famn bli ett med bli hel. Tyst! Jag hör henne inte när livet låter. Kan nästan glömma… Sov! Vilsen i mitt sinne, förvirrad i sin ensamhet Väntar hon på mig.
12
Om himlen rasar
Om himlen rasar är en text- och diktsamling som kommit till under läkeprocessen efter övergrepp. Många av texterna skrevs för flera år sedan och har publicerats tidigare, andra är nya. Boken är skriven på ett lättläst vis.
Isa Nordström Jönsson
www.bod.se
Isa Nordström Jönsson
Om himlen rasar
En text- och diktsamling