9789140686251

Page 1

Etiska reflektioner i forskning med barn Åsa KĂ€llström & Kjerstin Andersson Bruck



Författare Åsa KĂ€llström Ă€r professor i socialt arbete vid Örebro universitet. Hon har mĂ„ngĂ„rig erfarenhet av att forska om barns och ungdomars upplevelser av vĂ„ld och andra krĂ€nkningar och om hur samhĂ€llet kan tillgodose barns behov av stöd. Kjerstin Andersson Bruck Ă€r fil.dr och lektor i socialt arbete vid Örebro universitet. Hon har stor erfarenhet av att intervjua barn, bĂ„de i grupp och enskilt, om Ă€mnen sĂ„som alkoholkonsumtion, barnfattigdom och egen anvĂ€ndning av vĂ„ld.



InnehÄll

1. Forskningsetik och barns ­deltagande 1.1  Bokens syfte och uppbyggnad 1.2  Etik i samhĂ€llsvetenskaplig forskning: Barn och unga som informanter 1.3  Barnkonventionen och forskningsetik

9 14 17 18

2. Barn som objekt, subjekt och aktörer i forskning

25

2.1  Barns delaktighet i forskning 2.2  Varför vĂ€ljer barn och unga att delta i forskning? 2.3  Barn som subjekt eller aktörer i forskning 2.4  Barns tillit till forskaren

26 29 31 32

3. Barn – lika, olika eller unika? 3.1  Argument för att behandla barn som lika vuxna i forskning 3.2  Argument för att behandla barn som olika vuxna i forskning 3.3  Argument för att behandla barn som unika 3.4  Att hantera barns olika olikheter 3.5  Forskning om och med sĂ€rskilt sĂ„rbara barn

35 36 38 41 44 46


4. Att planera forskning med barn 4.1  Vad Ă€r ”barnvĂ€nliga forskningsmetoder”? 4.2  Att formulera frĂ„gor som barn kan besvara 4.3  Att formulera frĂ„gor som barn bör besvara 4.4  GĂ„vor, ersĂ€ttningar, kompensationer och sporrar

5. Informerat samtycke 5.1  Att informera barn om forskningsdeltagande 5.2  Mognad och Gillick-kompetens 5.3  Alternativa sĂ€tt för barn att samtycka 5.4  Samtycke frĂ„n vem eller vilka? 5.5  Miljöns betydelse för samtycke 5.6  Samtycke nĂ€r forskningen handlar om  vĂ„rdnadshavares problematik

6. Datainsamling med barn som forskningsdeltagare 6.1  Med asymmetrin inbyggd i interaktionen 6.2  Att frĂ„ga sĂ„ att barn förstĂ„r 6.3  Att intervjua med tolk 6.4  Barns inbördes relationer i gruppsamtal 6.5  Datainsamling med hjĂ€lp av enkĂ€t 6.6  Barn och unga som medforskare

7. Att möta barnet i samtals­situationen 7.1  Lyhördhet inför barnets signaler 7.2  Barns behov av stöd 7.3  NĂ€r för mycket blir sagt 7.4  Barns tystnad och aktiva motstĂ„nd 7.5  ”Vet inte” – ett sĂ€tt att göra motstĂ„nd

49 54 57 59 61

67 68 72 74 76 78 80

83 84 87 88 91 92 93

95 97 99 100 102 104


8. Barns och ungas förstĂ„else av konfidentialitet 8.1  Kontextens betydelse för förstĂ„else av konfidentialitet 8.2  Att anmĂ€la om ett barn far illa versus konfidentialitet   9. Att förstĂ„ och analysera ­information frĂ„n barn 9.1  Att förstĂ„ och bemöta det barn sĂ€ger 9.2  Barnintervjun som empiri 9.3  Att lĂ„ta unga forskningsdeltagare ta del av utskrifter  och analyser 9.4  ÅteranvĂ€ndning av information frĂ„n barn 9.5  Att analysera det barn berĂ€ttar 9.6  Att tolka barns utsatthet

107 107 110

115 116 118 120 122 124 125

10. Att rapportera resultat av forskning om och med barn 127 10.1  ”Barnperspektiv” och övervĂ€ganden vid citering 10.2  Att dölja barns identitet vid citering

11. Slutord 11.1  Resurser för ytterligare reflektion om etik i forskning om och med barn 11.2  Forskningens nytta

128 130

133 136 139

Referenser 141



1. Forskningsetik och barns ­deltagande Den hÀr boken handlar om nÄgra av de etiska övervÀganden som omger olika aspekter av att bedriva forskning om och med barn och unga. Boken utgÄr ifrÄn att etik inte primÀrt handlar om att följa strikta riktlinjer som dikterar vad som mÄste göras, utan det handlar om vilka val som görs under arbetets gÄng, med utgÄngspunkt i forsknings­ deltagarens rÀttigheter (Hearn, Cowburn & Andersson 2007). Dessa val utgÄr antingen ifrÄn vad man tycker Àr rÀtt att göra i en enskild situation eller vilka konsekvenser man tror att de kan leda till. Man brukar sÀga att etiken Àr moralens teori och moralen etikens praktik. Moral rör med detta synsÀtt mÀnniskans praktiska och faktiska handlande. Det Àr alltsÄ den handlande personen eller personens handling som Àr moralisk eller omoralisk. Etik Ä andra sidan handlar om att systematiskt reflektera över mÀnskliga vÀrderingar och handlingar och motiv för dessa. Etik Àr alltsÄ ett system av moraliska principer som ska förhindra skada eller wronging av andra och gynna det som Àr respektfullt och rÀttvist (Sieber 1993). SÄdana reflektioner aktualiseras ofta nÀr man behöver ta stÀllning i konflikter mellan olika vÀrden och intressen. Den etiska reflektionen innebÀr alltsÄ att argumentera för sitt handlande och varför vissa vÀrden premieras över andra (Statens medicinsk-etiska rÄd 2008). Plummer (1983) har identifierat tvÄ positioner i diskussioner om samhÀllsvetenskaplig forskningsetik: den etiska absolutisten och den situationella relativisten. Den etiska absolutisten ser etiska riktlinjer som nödvÀndiga för att skydda bÄde samhÀllet och forskaren, medan den si9


etiska reflektioner i forskning med barn tuationella relativisten ser samhÀllsvetenskapliga etiska dilemman som sammanlÀnkade med det övriga livet och att det dÀrför Àr omöjligt att formulera absoluta och generella riktlinjer. Etik utifrÄn detta synsÀtt bör i stÀllet produceras pÄ kreativa sÀtt i varje unik konkret situation, och att försöka att lagstifta mot sÄdan moralitet riskerar att generera tanklöshet eller rigiditet (Plummer 1983). Morrow och Richards (1996) varnar för att medan den förra positionen riskerar att ignorera att etiska bedömningar mÄste ta hÀnsyn till situation och kontext, sÄ riskerar den andra i praktiken att bli det forskaren sjÀlv anser bekvÀmt. Etiska principer kan med andra ord anvÀndas mer eller mindre lÀmpligt eller klumpigt. Goda beslut Àr till stor del beroende sÄvÀl av forskarens karaktÀr och förstÄelse av den kontext som beslutet berör som av principiell reflektion och resonemang (King & Churchill 2000). Den hÀr boken rör med andra ord bÄde forskningsetik i bemÀrkelsen reflektion över hur forskning tar hÀnsyn till och skyddar deltagarna och forskaretik i bemÀrkelsen forskarens reflektion över sin relation till sjÀlva forskningsuppgiften. I all forskning som inbegriper mÀnniskor Àr reflektion över etiska frÄgor central redan nÀr forskningen planeras. Men eftersom etiska dilemman kan uppstÄ nÀr som helst under forskningsprocessen, Àr etisk reflektion relevant under forskningsprocessens alla faser (Kvale 1996). Vad gÀller just forskning med barn och unga utgÄr forskningsetiken och forskaretiken frÄn och pÄverkas ocksÄ av det sÀtt pÄ vilket forskaren uppfattar barndom och barns stÀllning i samhÀllet. Barn har mer begrÀnsade möjligheter att forma sina egna liv och att göra sig hörda Àn vuxna, dÄ de begrÀnsas att delta i samhÀllet genom att de inte har röstrÀtt, inte tillÄts ha ett förvÀrvsarbete et cetera. Barn Àr dÀrför sÀrskilt beroende av vuxnas agerande. SamhÀllet kan dÀrmed sÀgas ha en moralisk plikt att sÀrskilt bevaka barns intressen sÄ som varande en svagare grupp (Engwall 1998). DÀrför har det bÄde internationellt och i Sverige pÄpekats vikten av att erkÀnna barns egna perspektiv och försöka förstÄ dem (se t.ex. Christensen & James 2008; Halldén 2003). För att förstÄ barns erfarenheter, perspektiv och behov Àr det nödvÀndigt att inkludera dem i forskning. För att stödja forskares och andra intressenters reflexivitet i frÄga 10


1. Forskningsetik och barns d ­ eltagande om de beslut de fattar under hela forskningsprocessen finns ett internationellt samarbete, det internationella Ethical Research Involving Children (ERIC). I sin mest grundlĂ€ggande form hĂ€nvisar reflexivitet till mĂ€nniskors förmĂ„ga att vara medvetna om, och redogöra för sina handlingar (Phillips 1988). Detta antyder att reflexivitet kan vara ”bĂ„de en fĂ€rdighet och en dygd – en process genom vilken tyst kunskap kan göras explicit” (Moore 2012 s. 67) och dĂ€rmed delas. Att vara reflexiv krĂ€ver med andra ord förmĂ„ga att lösgöra sig frĂ„n det man gör och reflektera över det som ett problem. Graham med kollegor (2013) menar att ett sĂ„dant reflexivt engagemang i syfte att stĂ€rka etiken i forskning som involverar barn krĂ€ver att forskare övervĂ€ger flera viktiga frĂ„gor, bland annat: ‱ om forskningen Ă€r nödvĂ€ndig och alls bör genomföras ‱ forskarens beredskap och förmĂ„ga att bedriva forskning ‱ forskarens antaganden om barndom och de barn som Ă€r inblandade i forskningen ‱ effekterna av bĂ„de forskarens egna och barnens erfarenheter ‱ skillnader i makt och status mellan forskaren och de unga undersökningsdeltagarna. NĂ€r det gĂ€ller forskningsetik och barn, kan tvĂ„ motsatta förhĂ„llningssĂ€tt till etiska frĂ„gor identifieras i litteraturen om att inkludera barn i forskning: dels att barn i extra hög grad behöver skyddas frĂ„n eventuella skador som kan orsakas av att delta i forskning pĂ„ grund av deras sĂ„rbarhet och omognad, och dels att barn behöver garanteras rĂ€tten att delta i forskning för att bidra till förstĂ„elsen av hur barn lever sina liv. Skydd och delaktighet Ă€r bĂ„da aspekter av barns rĂ€ttigheter, och bĂ„da bör tas pĂ„ allvar nĂ€r forskning med barn planeras och bedrivs. I praktiken Ă€r dock att bedriva forskning om och med barn ofta en frĂ„ga om att försöka balansera motstridiga Ă„sikter om hur etiskt god forskning kan bedrivas (Morrow 2008; Ellonen & Pösö 2011). Sedan lagen om etikprövning började gĂ€lla 2004 kommer de flesta forskare i Sverige som har för avsikt att inkludera barn i sin forskning förr eller senare i kontakt med en regional etikprövningsnĂ€mnd. 11



4. Att planera forskning med barn Lag (SFS 2003:460) om etikprövning av forskning som avser mÀnni­ skor fastslÄr bland annat att forskning endast fÄr godkÀnnas om den kan utföras med respekt för mÀnniskovÀrdet (7 §), att mÀnniskors vÀlfÀrd skall ges företrÀde framför samhÀllets och vetenskapens behov (8 §) och att forskning bara fÄr godkÀnnas om de risker som den kan medföra för forskningspersoners hÀlsa, sÀkerhet och personliga integritet uppvÀgs av dess vetenskapliga vÀrde (9 §). Dessutom slÄr etikprövningslagen fast att forskning inte fÄr godkÀnnas om det förvÀntade resultatet kan uppnÄs pÄ ett annat sÀtt som innebÀr mindre risker för forskningspersoners hÀlsa, sÀkerhet och personliga integritet (10 §). I synnerhet det sista Àr av sÀrskilt intresse nÀr det gÀller att involvera barn som informanter i forskning och vi ska komma tillbaka till detta senare i boken. Etikprövningen kan med andra ord ses som en hjÀlp i att identifiera och hantera etiska dilemman. Eftersom vuxna (t.ex. förÀldrar och lÀrare, som ofta anvÀnds som informanter om barns mÄende) inte har full kÀnnedom om vad barn Àr med om och hur de förstÄr det de Àr med om, Àr alltsÄ forskning med barn som informanter ibland nödvÀndig. För att kunna svara pÄ frÄgor och utveckla stödmetoder, behöver forskare komma i kontakt med barn. Och eftersom vi forskare knappast kan ta reda pÄ hur vi hjÀlper barn om vi inte kan förstÄ deras erfarenheter, deras tankar, rÀdslor och handlingar, behöver barn ocksÄ forskning. Men rÀcker ett sÄdant allmÀnt argument för att motivera en enskild studie? Om det förvÀntade resultatet kan uppnÄs pÄ ett annat sÀtt som innebÀr mindre risker för forskningspersonen, ska det prioriteras. DÀrför mÄste en etisk övervÀgning göras om det enskilda forskningsprojektets 49


etiska reflektioner i forskning med barn nytta i förhĂ„llande till de risker det kan medföra. Det Ă€r lĂ€tt att tĂ€nka att forsknings­finansiĂ€rer, etikprövningsnĂ€mnder eller inomvetenskapliga kollegier skulle hindra forskning dĂ€r risken Ă€r större Ă€n nyttan. Men till exempel Woodhead och Faulkner (2000) lyfter fram Strange Situation-testet som ett exempel pĂ„ en typ av studie som de menar illustrerar hur svĂ„r grĂ€nsdragningen kan vara, i synnerhet nĂ€r det gĂ€ller redan etablerade metoder. Strange Situation-testet innebar att mycket unga barn under en kort stund separerades frĂ„n sina mammor. Hur de reagerade pĂ„ att en frĂ€mmande person kommer in i rummet och att mamman dĂ€refter Ă„tervĂ€nde anvĂ€ndes för att tolka styrkan och kvaliteten i anknytningen. För det första var barnen i dessa test ofta sĂ„ unga att det aldrig var frĂ„gan om att de sjĂ€lva skulle kunna ges möjlighet att samtycka till medverkan. För det andra efterfrĂ„gar Woodhead och Faulkner (2000) en diskussion om vĂ€rdet av den kunskap som studien gav i förhĂ„llande till den kortvariga, men ibland intensiva, förtvivlan som barnet visade. I detta exempel Ă€r det tydligt hur frĂ„gorna om samtycke, forsknings­metod och kunskapsmĂ„l Ă€r tĂ€tt sammanflĂ€tade i det etiska över­vĂ€gandet. Det Ă€r med andra ord viktigt att övervĂ€ga mer rutinmĂ€ssigt hur, varför och under vilka förutsĂ€ttningar barn ska delta i forskning (Lewis 2010). Den primĂ€ra etiska frĂ„gan Ă€r alltsĂ„ att vĂ€ga vĂ€rdet av den möjliga kunskapsvinst en undersökning kan generera mot dess eventuella risker för deltagarna. DĂ€rmed bör vĂ„r frĂ€msta lojalitet som forskare alltid vara till de mĂ€nniskor vi studerar, snarare Ă€n till vĂ„rt forskningsprojekt eller vĂ„r disciplin (Denzin 1989). Alderson (2007) menar att vĂ„rdvetenskaplig forskning som lika gĂ€rna kan göras med vuxna aldrig bör göras med barn. Detta kan dock ifrĂ„gasĂ€ttas och det kan finnas forskning som till exempel pĂ„ grund av sina stĂ€rkande egenskaper hellre borde göras med barn som informanter Ă€n med vuxna – givet att dessa bĂ„da kunskapskĂ€llor pĂ„ alla andra sĂ€tt Ă€r likvĂ€rdiga. För att kunna bedöma om en forskningsdesign Ă€r etiskt försvarbar, sĂ„ mĂ„ste studien beskrivas i detalj och alla delar – Ă€ven avrapportering av studiens resultat och citering – övervĂ€gas i förvĂ€g. Som vi tidigare pĂ„talat anser vi det inte tillrĂ€ckligt att en forskningsfinansiĂ€r och en etikprövningsnĂ€mnd godkĂ€nt ett forskningsprojekt för att göra 50


4. Att planera forskning med barn det etiskt. DĂ€remot Ă€r dessa instanser var och en pĂ„ sitt sĂ€tt viktiga och anvĂ€ndbara för att stĂ€rka studien i etiskt hĂ€nseende. Den enskilde forskaren kan anvĂ€nda den forskningsetiska prövningen för att pĂ„börja den etiska reflektion som dĂ€refter kan fortsĂ€tta under alla delar av studien och som kan tyckas sjĂ€lvklar. Men prövningen av sjĂ€lva projektet och dess vĂ€rde Ă€r ocksĂ„ en central del av ett etiskt förhĂ„llningssĂ€tt. Som ett minimumkrav nĂ€r det gĂ€ller etik i forskning bör forskare dĂ€rför göra sitt yttersta för att förhindra att deltagare Ă„samkas skada eller olĂ€genhet som en följd av deras deltagande och ingripa pĂ„ lĂ€mpligt sĂ€tt i fall sĂ„dan skada intrĂ€ffar. Att planera för detta innebĂ€r dock en rad potentiella dilemman nĂ€r forskningsdeltagaren Ă€r ett barn. MĂ„nga forskare anstrĂ€nger sig till det yttersta för att sĂ€kerstĂ€lla att barn inte skadas under forskningsprocessen. SĂ„dana anstrĂ€ngningar kan exempelvis inkludera att informera barn om riskerna med studien, sĂ€kerstĂ€lla konfidentialitet, ge stöd ifall barn blir upprörda och i sĂ€llsynta fall följa upp barn som visar sig vara i nĂ„gon slags fara (ISPCAN 2016). Forskare ser dĂ€rför ofta till att redan före studien ha gjort en planering som beskriver det stöd som kommer att ges om deltagaren visar nĂ„gon slags negativ reaktion pĂ„ deltagandet. En sĂ„dan planering krĂ€vs ofta för att studien ska godkĂ€nnas av etikprövningsnĂ€mnden. Planen kan innefatta exempelvis utbildning av forskningspersonal och att ge deltagarna kontaktinformation till resurser sĂ„som en psykolog, skolkuratorn eller BRIS (ISPCAN 2016). Samtidigt fĂ„r risken med att bedriva forskning inte överdrivas. Internationellt har flera forskare den senaste tiden hĂ€vdat att den faktiska risken att ta skada av samhĂ€llsvetenskaplig forskning Ă€r minimal – Ă€ven nĂ€r temat Ă€r barns utsatthet för krĂ€nkningar, vĂ„ld och misshandel (Finkelhor m.fl. 2009). I flera studier rapporterar cirka 95 procent av deltagarna att deltagandet i studier om utsatthet för vĂ„ld varit givande och/eller att de inte blivit upprörda (Finkelhor m.fl. 2009). Av de som rapporterade att de blivit upprörda uppgav dock nĂ€stan alla (95 %) att de skulle kunna tĂ€nka sig att delta igen. Av dessa studier drog forskarna slutsatsen att det inte generellt Ă€r ett utbrett problem att barn reagerar negativt pĂ„ forskning om övergrepp och vĂ„ld. Dock finns det en liten 51


etiska reflektioner i forskning med barn Tabell 1.  Rekommendationer angĂ„ende design av forskningsstudier med barn (Hill 2006). RĂ€ttvisa Effektivitet Aktörskap MĂ„ngfald Valmöjligheter

Öppenhet

TillfredsstÀllelse Respekt

SÀkerstÀll att sÄ mÄnga barn som möjligt kan delta och att allas perspektiv inkluderas. SÀkerstÀll att forskningsresultaten kommer till nytta för barn. Barn vill gÀrna ha sÄ konkret Äterkoppling som möjligt. AnvÀnd barns expertis för att hitta de bÀsta sÀtten att utforska deras upplevelser och erfarenheter. AnvÀnd en mÀngd olika metoder för att inkludera allas ­perspektiv. Gör det möjligt för deltagarna att vÀlja kommunikationsform (om de vill dela muntligt, skriftligt, ritande, i grupp eller enskilt), dÄ det ökar möjligheten att fler vill och kan delta. Var öppen med vilka begrÀnsningar deltagandet i forskningen har, sÄ att inte barn tror att de kommer att ha större pÄverkan Àn vad som Àr möjligt. Gör forskningssammanhanget behagligt och om möjligt roligt att delta i. Respektera barns rÀttigheter och Äsikter, och minimera vuxnas maktutövande (Àven icke-forskande vuxna, som lÀrare och förÀldrar).

minoritet av barn och unga som blir upprörda, vilket forskare bör vara uppmĂ€rksamma pĂ„. Baserat pĂ„ sin egen och andras studier av vad barn anser Ă€r viktigt i forskning med barn och unga, har Hill (2006) kommit fram till följande rekommendationer till (vuxna) forskare att tĂ€nka pĂ„ i designen av forskningsstudier om och med barn: RĂ€dda Barnen (Save the Children 2004 s. 30–31) har utvecklat en liknande uppförandekod för forskare. Den innebĂ€r bland annat att de sjĂ€lva och övrig forskningspersonal aldrig fĂ„r: ‱ utveckla relationer med barn som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kan anses exploaterande eller krĂ€nkande ‱ agera pĂ„ ett sĂ€tt som kan vara krĂ€nkande eller kan placera ett barn i riskzonen för övergrepp ‱ anvĂ€nda sprĂ„k, ge förslag eller ge rĂ„d som Ă€r olĂ€mpliga, stötande eller krĂ€nkande 52


4. Att planera forskning med barn ‱ tolerera, eller delta i, barns olagliga, osĂ€kra eller krĂ€nkande beteenden ‱ agera pĂ„ sĂ€tt som syftar till skam, förnedring, förringande eller förnedring av barn eller pĂ„ annat sĂ€tt begĂ„ nĂ„gon form av psykisk misshandel ‱ diskriminera, sĂ€rbehandla eller gynna vissa barn, men utesluta and­ra. Principen Ă€r att forskningspersonal ska undvika handlingar eller beteenden som kan tolkas som potentiella övergrepp. Enligt RĂ€dda Barnen (Save the Children 2004) Ă€r det viktigt att all forskningspersonal som kommer i kontakt med barn: ‱ Ă€r medvetna om situationer som kan innebĂ€ra risker och hantera dessa ‱ planerar och organiserar arbetet och arbetsplatsen för att minimera riskerna ‱ sĂ„ lĂ„ngt som möjligt Ă€r synliga i arbetet med barn ‱ ser till att en öppen kultur skapas för att möjliggöra eventuella frĂ„gor eller problem som mĂ„ste resas och diskuteras ‱ ser till att en kĂ€nsla av ansvar finns mellan personal, sĂ„ att problematiska arbetssĂ€tt eller potentiellt krĂ€nkande behandling inte blir oemotsagda ‱ pratar med barnen om deras kontakt med personal eller andra och uppmuntrar dem att ta upp egna frĂ„gestĂ€llningar ‱ diskuterar med barnen om deras rĂ€ttigheter, vad som Ă€r acceptabelt och oacceptabelt och vad de kan göra om det uppstĂ„r problem. Vi menar att sĂ„dana hĂ€r listor mycket vĂ€l kan vara till hjĂ€lp för forskare som vill planera en studie om och med barn, men att tolkningen av listorna krĂ€ver noggranna övervĂ€ganden inför varje individuell studie. SĂ„dana övervĂ€ganden krĂ€ver i sin tur att forskaren har satt sig in i vilka möjliga frĂ„gor som kan uppstĂ„ under studiens gĂ„ng och att det kan finnas tillfĂ€llen dĂ„ det snarare Ă€r mer etiskt att frĂ„ngĂ„ generella rekommendationer Ă€n att följa dem oreflekterat.

53



6. Datainsamling med barn som forskningsdeltagare Ett dilemma inom empiriskt baserad samhĂ€llsvetenskap handlar om hur kvalitativa intervjuer ska utformas för att uppmuntra forskningsdeltagare att dela med sig av sĂ„ mycket och sĂ„ korrekt information som möjligt, samtidigt som deras personliga grĂ€nser respekteras. BĂ„de enskilda forskare och forskargrupper har fokuserat pĂ„ att förfina metoder som anvĂ€nds för att höra alla barns Ă„sikter i syfte att uppnĂ„ större Ă€kthet, trovĂ€rdighet och tillförlitlighet (Lewis 2010). Solberg (2014) menar dock att strategier för hur muntliga intervjuer ska utformas för att generera kvalitativt god kunskap i forskning om barn och barndom inte har diskuterats i samma omfattning. Enkelt uttryckt fokuserar mĂ„nga forskningsmetoder med barn och ung­domar pĂ„ att fĂ„ dem att prata över huvud taget, snarare Ă€n att fĂ„ dem att prata om ”rĂ€tt” saker. Det antas ofta att det inom kvalitativ forskning Ă€r nödvĂ€ndigt att bygga en viss relation med deltagarna. Punch (2002) menar att det allmĂ€nt antas att behovet av att bygga relationer Ă€r detsamma för vuxna och barn, men poĂ€ngterar att vuxna forskare kan sakna erfarenhet av att bygga relationer med barn. Den bakomliggande orsaken till att det Ă€r potentiellt annorlunda i forskning om och med barn hĂ€rrör frĂ„n vuxnas rĂ€dsla att vara nedlĂ„tande, inte bete sig pĂ„ ett lĂ€mpligt sĂ€tt och inte finna en gemensam grund för att utveckla relationen (se Ă€ven Harden m.fl. 2000). Det Ă€r dĂ€rför viktigt att vinnlĂ€gga sig om att kommunicera med barnen och att följa deras rĂ„d och önskemĂ„l (Cosaro 1997; Punch 2002). I slutĂ€ndan beror dock 83


etiska reflektioner i forskning med barn utfallet pĂ„ den vuxna forskarens kompetens att bygga upp en förtroendefull relation. Det Ă€r ocksĂ„ vĂ€rt att komma ihĂ„g att forskaren mĂ„ste kunna bygga upp ett förtroende inte bara med barnen, utan Ă€ven med eventuella vuxna gatekeepers, sĂ„som vĂ„rdnadshavare eller lĂ€rare, som styr möjligheterna att fĂ„ tillgĂ„ng till barn och unga (se Ă€ven Butler & Williamson 1994; Morrow 1999). Det handlar sĂ„ledes om att finna en balans mellan relationsbyggande och forskningskvalitet, dĂ€r bĂ„da dessa aspekter gynnas av varandra. Solberg (2014) menar att intervjuer dĂ€r barn ges möjlighet att aktivt delta i kunskapsproduktionen pĂ„ etiskt sunda sĂ€tt inte nödvĂ€ndigtvis uppfattas som lika metodologiskt goda. I intervjuer med barn kan det uppfattas som att deltagarna försöker ge ”bra” eller ”korrekta” svar för att passa forskarens agenda (Solberg 2014). Det Ă€r dĂ€rför viktigt att strĂ€va efter att utforma intervjuer och andra forskningsmetoder med barn sĂ„ att det Ă€r möjligt för barn och unga att sjĂ€lva föra fram sina Ă„sikter och att kunskap skapas tillsammans med barnen snarare Ă€n endast om dem. De flesta forskare Ă€r överens om att deltagares beredvillighet att delge information i ett forskningssammanhang beror pĂ„ hur motiverad personen Ă€r samt vilka förvĂ€ntningar personen har pĂ„ sammanhanget och pĂ„ sig sjĂ€lv. Den information som genereras inom kvalitativ forskning anses oftast vara resultatet av hur relationen mellan deltagare och forskare ser ut, snarare Ă€n vara en renodlad informationsöverföring (Hill 2006). Detta gĂ€ller Ă€ven i forskning med barn, dĂ€r en aspekt i relationen Ă€r det intergenerationella förhĂ„llandet mellan forskaren som vuxen och deltagaren som barn.

6.1  Med asymmetrin inbyggd i interaktionen Det Ă€r önskvĂ€rt att forskaren Ă€r medveten om och försöker förhĂ„lla sig till sin överordnade position i relation till den unga forskningsdeltagaren i exempelvis en intervju i stĂ€llet för att reproducera den asymmetri som interaktionen ofta innebĂ€r. En forskningsrelation innebĂ€r alltid en maktobalans i form av att forskaren har makten att utforma frĂ„gor och göra analyserna. Men barn, liksom andra forskningsdeltagare, har 84


6. Datainsamling med barn som forskningsdeltagare ocksĂ„ makt: att inte svara eller att inte svara helt sanningsenligt. I de allra flesta fall brukar dock forskningsdeltagare göra sitt bĂ€sta för att underlĂ€tta interaktionen. Ansvaret för hur intervjusituationen upplevs och för hur kunskapen behandlas och kommuniceras Ă„ligger dock alltid den vuxna forskaren. Barns berĂ€ttelser har sin giltighet i att de Ă€r just berĂ€ttelser ur deras egna perspektiv och om hur vĂ€rlden ter sig för dem, Ă€ven om en del av de fakta forskningsdeltagare berĂ€ttar om kan vara felaktiga eller bygga pĂ„ missförstĂ„nd. Skillnaden Ă€r att barn Ă€r mer sĂ„rbara för det ojĂ€mlika maktförhĂ„llandet mellan deltagare och forskare Ă€n mĂ„nga vuxna (t.ex. Alderson & Goodey 1996; Boyden & Ennew 1997). Det beror pĂ„ att barn Ă€n vana vid att frĂ„gor som vuxna stĂ€ller ska besvaras och att det finns rĂ€tt och fel svar samt att felaktiga svar leder till nĂ„gon form av sanktion. Det kan dĂ€rför ibland behövas lite tid för barn och unga att skapa en tillitsfull relation till en vuxen forskare dĂ€r de upplever att de kan uttrycka sig fritt. Samtidigt Ă€r det viktigt att inte ta alla barns underlĂ€ge i alla möten med forskare för givna. Synen pĂ„ barn och ungdomar tenderar att bygga pĂ„ en förestĂ€llning om dem som okunniga, förĂ€nderliga, överemotionella, behövande och beroende av vuxna (se kap. 2). OmvĂ€nt förestĂ€lls vuxna vara informerade, stabila, kloka, rationella, pĂ„litliga och framför allt kompetenta. Men mĂ„nga barn har erfarenheter och kunskaper som vuxna saknar och Ă€r mycket kloka, liksom vuxna kan vara bĂ„de irrationella och inkompetenta (Alderson 2007). DĂ€rför Ă€r det viktigt att som forskare i mötet med barn samtidigt vara beredd pĂ„ att uppmĂ€rksamma tecken pĂ„ möjliga omedvetna utnyttjanden av den egna överordnade positionen och att ge barnet utrymme att visa sin kompetens. Barns och vuxnas kunskaper och kompetenser bör ocksĂ„ betraktas som olika, snarare Ă€n pĂ„ en gradskala frĂ„n lĂ„g till hög. Även om det i teorin skulle vara möjligt att som forskare genomföra en perfekt intervju med perfekta förberedelser, Ă€r det i praktiken inte möjligt att försĂ€kra sig om att i en intervju fĂ„nga deltagares fullstĂ€ndiga berĂ€ttelser sĂ„ sanningsenligt som möjligt. Intervjuer och andra vedertagna forskningsmetoder Ă€r alltid bristfĂ€lliga.

85



8. Barns och ungas förstÄelse av konfidentialitet UtgÄngspunkten för den mesta forskning Àr att nÀr samtycke erhÄllits för ett barn att delta i forskning, har barnet rÀtt att tala i förtroende och under konfidentialitet i intervjusammanhanget, vilket anses viktigt för datas pÄlitlighet och resultatens kvalitet. DÀrmed kan information om att ett barn eventuellt far illa bli ett etiskt dilemma för forskaren. Av sÄdana skÀl menar Mason (2000) att vid forskning med barn kan samma grad av konfidentialitet inte garanteras ett barn som skulle ges till en vuxen och forskare kan aldrig garantera barn som informanter fullstÀndig konfidentialitet (se Àven Williamson m.fl. 2005). FastÀn alla som fÄr kÀnnedom om eller misstÀnker att ett barn far illa bör anmÀla det till socialnÀmnden (SFS 2001:453 14 kap. 1c §, SocialtjÀnstlagen), finns i svensk forskning exempel pÄ att forskare fattat olika beslut nÀr det gÀller om, hur och under vilka omstÀndigheter de ska anmÀla eventuell kÀnnedom om att deltagande barn kan fara illa (jfr t.ex. Andersson 1998; Cater 2004).

8.1  Kontextens betydelse för förstĂ„else av konfidentialitet I mitt avhandlingsprojekt hade jag (Kjerstin) som duktig doktorand förberett det etiska förfarandet kring intervjuerna med unga killar (13–18 Ă„r) pĂ„ ett sĂ€rskilt ungdomshem genom att skriva informationsbrev och samtyckesblanketter enligt VetenskapsrĂ„dets riktlinjer (2002). Jag gick igenom informationen med de potentiella deltagarna nĂ€r de tillfrĂ„gandes om de ville delta och de fick den skriftliga informationen. Jag gick 107


etiska reflektioner i forskning med barn Ă€ven igenom grundförutsĂ€ttningarna, som att de nĂ€r som helst kunde fĂ„ avbryta sin medverkan, att allt de sa skulle behandlas konfidentiellt och att det bara var jag och mina handledare som skulle fĂ„ lyssna pĂ„ ljudinspelningarna. Trots denna, i mitt tycke, noggranna information hĂ€nde det i flera intervjuer att killen jag pratade med stannade upp i intervjun och frĂ„gade om hur informationen skulle anvĂ€ndas: Sen vart det trĂ„kigt, sen ville man göra pengar i stĂ€llet. Um. THEO SĂ„ börja man, en frĂ„ga bara innan jag börjar berĂ€tta nĂ„nting. KJERSTIN Ja. THEO Det hĂ€r du och jag pratar om, kommer det ut till nĂ„n? KJERSTIN NĂ€. THEO PĂ„ avdelningen? KJERSTIN NĂ€. THEO Ingenting alls? KJERSTIN Personalen kommer inte Ă„ fĂ„ lyssna pĂ„ bandet eller se det jag skriver ut utan det dom fĂ„r se sen det Ă€r det som stĂ„r i boken. THEO Ah men dĂ„ Ă€r jag inte kvar hĂ€r. KJERSTIN NĂ€ precis. THEO NĂ€. KJERSTIN Å jag kommer inte att anvĂ€nda nĂ„gra ortsnamn eller nĂ„nting sĂ„nt. THEO Ok. KJERSTIN Å jag Ă€r egentligen inte intresserad av om du har begĂ„tt brott eller sĂ„. THEO NĂ€ men du ville att jag skulle berĂ€tta om kompisar. KJERSTIN Ja jo precis absolut, absolut men sĂ„ att du vet, sĂ„ att liksom. THEO Ja ja. KJERSTIN Dom fĂ„r inte reda pĂ„ nĂ„nting. THEO NĂ€, ok, sen börja man sno datorer frĂ„n skolor (
) THEO

KJERSTIN

Detaljerna kring konfidentialitet och vad Theo egentligen hade samtyckt till, blev verkliga först i intervjusituationen nÀr han började berÀtta om sina erfarenheter och jag började stÀlla följdfrÄgor. NÄgot liknande hÀnde i intervjun med Simon, som ocksÄ undrade hur materialet egentligen skulle anvÀndas: 108


8. Barns och ungas förstĂ„else av konfidentialitet Nu har jag slutat med sĂ„nt dĂ€r Ă€ndĂ„. Um. SIMON Allt det hĂ€r, kommer du att skriva upp det sen ocksĂ„? KJERSTIN AssĂ„ jag Ă€r inte intresserad utav, assĂ„ egentligen brottet som sĂ„dant det Ă€r det Ă€r, inte intressant. SIMON Men du kommer Ă€ndĂ„ skriva ner det? KJERSTIN Ja jag kommer skriva ner det, det kommer jag att göra. SIMON Um. KJERSTIN KĂ€nns det jobbigt Ă„ prata om eller? SIMON Nej, ne men assĂ„, hur lĂ„ngt kommer det hĂ€r, stannar det hĂ€r i ett fack hos dig eller? KJERSTIN Det Ă€r sĂ„ hĂ€r. Det jag kommer Ă„ göra e, jag kommer att skriva ner det hĂ€r pĂ„ papper, eh:: sĂ„ sen sĂ„ Ă€r det möjligt att det Ă€r nĂ„gon annan pĂ„ universitetet som kommer Ă„ titta pĂ„ det ocksĂ„, men sen sĂ„, nĂ€r jag kommer Ă„ skriva om det, dĂ„ kommer jag att skriva dels pĂ„ engelska, till att börja med sĂ„ jag översĂ€tter det till engelska. SIMON Å sen? KJERSTIN Öh Ă„ sen kommer det att tryckas, ges ut som artiklar i tidskrifter:: inte vanliga tidningar utan tidskrifter som andra forskare lĂ€ser. SIMON Um. KJERSTIN Mest. SIMON Å sen kommer det med i tidningen assĂ„? KJERSTIN NĂ€ det tror jag inte, Ă„ om det Ă€r sĂ„ att det skrivs i tidningarna, om det Ă€r Expressen eller Dagens Nyheter eller nĂ„tt, skulle va intresserade, Ă€r ju dom intresserade av Ă„ prata med mig liksom, sĂ„ dĂ„ kommer det Ă„ va sĂ„nt som jag berĂ€ttar som dom kommer Ă„ skriva. SIMON DĂ„ kommer du, sjĂ€lvklart, göra det för Ă„ tjĂ€na pengar? KJERSTIN Na::ah det Ă€r en del utav jobbet, möjligtvis, om det Ă€r sĂ„ att tidningarna Ă€r intresserade, kan man sĂ€ga, men jag kommer ju inte fĂ„ nĂ„tt extra betalt för om DN skulle komma Ă„ prata med mig men dĂ„ kommer ju inte jag att berĂ€tta om sĂ„nt som ni har berĂ€ttat för mig utan dĂ„ Ă€r det mer sĂ„nt som jag sjĂ€lv har kommit fram till. SIMON

KJERSTIN

109


Etiska reflektioner i forskning med barn Åsa KĂ€llström & Kjerstin Andersson Bruck Forskning om och med barn krĂ€ver noggranna etiska övervĂ€ganden. Den hĂ€r boken handlar om nĂ„gra av dessa övervĂ€ganden och hĂ€r fördjupas diskussionen om barn och unga som forskningsdeltagare. Boken omfattar bĂ„de forskningsetik i bemĂ€rkelsen reflektion över hur forskning tar hĂ€nsyn till och skyddar deltagarna, och forskaretik i bemĂ€rkelsen forskarens reflektion över sin relation till sjĂ€lva forskningsuppgiften. Med hjĂ€lp av konkreta exempel, frĂ„n bĂ„de författarnas och andras forskning, identifieras och förklaras etiska frĂ„gor som Ă€r av sĂ€rskild betydelse nĂ€r barn deltar i forskning. Boken tar sin utgĂ„ngspunkt i den nya barnforskningen, Ă€ven kallad barndomssociologi, och handlar mer om att forska med barn Ă€n att forska om barn. DĂ€rtill riktas ett sĂ€rskilt fokus mot barn i utsatta situationer. ETISKA REFLEKTIONER I FORSKNING MED BARN Ă€r tĂ€nkt att utgöra ett underlag för reflektion och diskussion om etiska frĂ„gor i forskning dĂ€r barn deltar. För­ fattarna belyser frĂ„gor som uppstĂ„r dĂ„ etiska aspekter mĂ„ste vĂ€gas mot aspekter som pĂ„verkar studiens kvalitet. DĂ€rmed Ă€r den en praktisk hjĂ€lp vid förberedelsen av forskningsprojekt dĂ€r barn eller unga planeras delta. Tyngdpunkten ligger pĂ„ kvalitativa intervjuer, men exempel frĂ„n enkĂ€tstudier ges ocksĂ„ och i mĂ„nga avseenden Ă€r resonemangen i boken tillĂ€mpliga för mĂ„nga typer av datainsamlingsmetoder.

Kjerstin Andersson Bruck Ă€r fil.dr och lektor i socialt arbete vid Örebro universitet. Åsa KĂ€llström Ă€r professor i socialt arbete vid Örebro universitet.

ISBN 978-91-40-68625-1

9 789140 686251


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.