Issuu on Google+

Leva med psykisk sjukdom och funktionsnedsättning är en reportagebok där läsaren får möta människor som lever med eller är anhöriga till personer med en psykisk sjukdom eller en neuropsykiatriskt funktionsnedsättning. Här finns också intervjuer med vårdpersonal och faktarutor om vanliga psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar samt behandlingsmetoder. Boken är skriven av gymnasieelever på Journalistikprogrammet på Rosendalsgymnasiet i Uppsala. Den riktar sig både till gymnasieelever och till en bredare allmänhet.

Best.nr 47-09297-0 Tryck.nr 47-09297-0

4709297_Ljunggren_omsl.indd 1

och funktionsnedsättning

Leva med psykisk sjukdom

H

ur känns det att vara i en psykos? Vad är svårast med att ha en mamma som är alkoholist? Vilka fördomar möter människor med adhd och Aspergers syndrom? Vilken hjälp finns att få?

Leva med psykisk sjukdom NADJA LJUNGGREN (RED.)

Liber

Leva med psykisk sjukdom och funktionsnedsättning

NADJA LJUNGGREN (RED.)

NADJA L JUNGGREN (RED.)

2012-09-11 12.30


Nadja Ljunggren (red.)

Leva med psykisk sjukdom och funktionsneds채ttning

liber


ISBN 978-91-47-09297-0 © Nadja Ljunggren och Liber AB

redaktör: Thomas Johansson formgivning: Birgitta Dahlkild produktion: Thomas Sjösten omslagsfoto: Tove Eriksson Lundberg

första upplagan 

repro: Repro 8 AB, Stockholm tryck: Sahara Printing, Egypten 2012

kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se


Bildförteckning s. 7, ”Oktober” av Daniel Lindahl s. 16, ”Revan” av Daniel Lindahl s. 44, ”Om” av Jennie Andersson Schaeffer s. 65, ”Spegelrö” av Anders Björkelid s. 79, ”Maskrosbarn” av Tove Eriksson Lundberg s. 108, ”På stranden” av Tove Eriksson Lundberg


Innehåll Förord 5

När världen faller isär – att leva med ångestsyndrom 7 Med hundarna som trygghet Vendela Källmark 8 ”Sådana djur är fjärilar; vidriga och okontrollerbara” Ingrid Lyttkens 13

”Som en grå film framför ögonen” – att leva med depressionssjukdom och psykossjukdom 16 Lång väg till rätt diagnos Hanna Wallbring 17 ”Min mamma och syster går på antidepressiva” Sophia Leo Grelsson 21 ”Under sina maniska perioder är han väldigt manipulerande och övertygande” Axel Sigge 25 ”Det kan vara jobbigt med någon som kör dammsugaren tre på natten” Petter Nordblom 29

”Jag har börjat prata igen” Natalie Pettersson Rydberg 33 ”Man känner en sådan otrolig maktlöshet” Fanny Sjelin 39

Någon som lyssnar – att behandla psykisk sjukdom 44 ”Jag hade behövt någon som lyssnade” Ivana Zoric 45 I sextiotalets korridorer Matilda Larsson Källman, Pernille Knudsen, Ivana Zoric 47 Frivilligt inlagd Emil Planting Mollaoğlu 52 I huvudet på en reporter Emil Frick 57 Dbt – vad är det? Nicole Edlund Peters 60

Mer än bara mager – att leva med ätstörningar 65 ”Det hade inte behövt handla om maten” Shannon Sliwinski 66 ”Jag var så rädd att jag skulle bli som hon” Sara Widman 69 ”Man får inte en ätstörning rakt upp och ner” Sara Wångmar 74


”Det värsta var att man skämdes så mycket” – att leva med missbruk 79 ”Ordet alkoholism förknippas med uteliggare” Agnes Fälting 80 ”Det största problemet var att man skämdes så fruktansvärt” Isabelle Blom 85 ”Jag saknar inte en pappa, jag saknar min pappa” Markus Bispfors 90 ”Jag kom sist” Elisa Andersson 93 ”Jag är stolt över att jag är nykter” Anneli Hedlund 96 Game over – att bryta ett datorspelsberoende Ellinor Johansson 101

Att vara sig själv, inte en diagnos – att leva med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning 108 ”Många har dåligt självförtroende” Fredrik Lindner 109 ”Jag har ju alltid varit lite speciell” Simon Andersson 116 ”Min högsta dröm är att bli författare” Tove Eriksson Lundberg 119


Förord jag har länge velat göra den här boken. Jag har undervisat i psykologi på gymnasiet i elva år och det finns ett område som alltid engagerar eleverna och det är psykisk sjukdom. Det finns så många frågor. Dels frågorna som eleverna ställer: Vilka är symtomen på schizofreni? Hur behandlar man bipolär sjukdom? Dels frågorna som de inte ställer, därför att de förstår att jag inte kan svara på dem: Hur känns det att vara i en psykos? Hur förklarar man för omgivningen varför man inte kan jobba när man lider av ångestsyndrom? Vad säger man till en mamma som börjar dricka igen efter att ha varit nykter länge? Den här reportageboken är ett försök att svara på de svårbesvarade frågorna. Författare är tjugosex gymnasieelever som på egen hand har sökt intervjupersoner, intervjuat och skrivit. Jag har funnits i bakgrunden; peppat, lyssnat till deras berättelser om mötena med personer med psykisk sjukdom, deras anhöriga och behandlare, sagt ”Skriv det, det som du just berättade”. Men de har gjort allt jobb. De har förverkligat min dröm om en bok av gymnasieungdomar för gymnasieungdomar och intresserad allmänhet. Den handlar inte främst om psykisk sjukdom; symtom, diagnoser och behandlingsmetoder. Den handlar om hur det är att leva med psykisk sjukdom eller med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Den handlar om Beatrice som inte vill ha hjälp när hon drabbas av en psykos eftersom hon är övertygad om att läkarna vill döda henne och experimentera med hennes organ. Den handlar om Jessica som hela tiden haft ett bra förhållande med sin mamma trots mammans drickande. Den handlar om Kajsa som har mobbats svårt på grund av att hon har Aspergers syndrom, men som nu har hittat en plats i tillvaron och en framtidsdröm. Och många fler. Den här boken har gett mig något som inga läroböcker eller kursböcker någonsin har kunnat ge; ett inifrånperspektiv på hur det är att leva med psykisk sjukdom och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Jag hoppas att den ska ge dig detsamma. I boken finns förutom reportagen faktarutor som kortfattat beskriver de olika diagnoserna. Om du vill veta mer finns ett utförligt avsnitt om klinisk psykologi i min lärobok Psykologi för gymnasiet (Liber 2011). nadja ljunggren, december 

5


När världen faller isär – att leva med 7 ångestsyndrom


Med hundarna som trygghet Att leva med psykisk sjukdom är en ständig kamp. Glappet mellan omgivningens föreställningar och hur det i verkligheten är kan ibland vara lika svår att handskas med som sjukdomen i sig. Med en problematisk vardag gäller det att hitta de medel som fungerar för att leva ett så normalt och lyckligt liv som det bara är möjligt. Susannes Ericssons liv kretsar till stor del kring hennes man och deras gemensamma hem, men hon finner också stor trygghet i sina två hundar.

E

n kvinna i yngre medelåldern står i den decimeterhöga snön och vinkar åt mig att komma. Det är en ganska ruggig fredagsförmiddag och jag håller hårt i tygkassen när jag går över vägen för att hälsa på Susanne Ericsson. Hon ler mot mig och frågar nästan genast om jag är sugen på kaffe, vilket är precis vad jag behöver. På vägen upp i hissen berättar Susanne att hon tycker att det ska bli trevligt att få ställa upp på en intervju igen. Det är tredje gången hon blir intervjuad får jag veta, hon tycker nämligen att det är viktigt att sprida ett sannare budskap kring psykiska handikapp i allmänhet och de hon själv lider av i synnerhet. – Människor verkar tro att psykiska sjukdomar är någon slags inbillningssjuka. Att jag bara är hemma för att jag antingen inte orkar eller vill jobba. Väl uppe i lägenheten möts vi av två medelstora busiga hundar. De viftar på svansen och Susanne påpekar att de ofta vill imponera när det kommer nya gäster till lägenheten. Stora fönster tillåter den diskreta förmiddagssolen att lysa upp vardagsrummets golv. Det märks att Susanne tycker om att fixa i hemmet. Allt är prydligt och hemtrevligt. När vi slår oss ner vid köksbordet lägger sig båda hundarna alldeles i närheten av Susanne. Susanne berättar att hon lider av tre olika ångestrelaterade psykiska handikapp, nämligen agorafobi, social fobi och panikångest. I samband 8


med att hon började kognitiv beteendeterapi, kbt, för att hon tyckte att det var jobbigt att gå hemifrån, fick hon dessa tre diagnoser ställda. Agorafobi innebär att man känner ett stort obehag inför platser där många människor samlas, till exempel bussar och stormarknader, social fobi är rädsla för situationer där man måste interagera med andra människor och panikångest skulle man kunna säga är vad som händer rent fysiskt då Susanne utsätter sig för eller tvingas in i dessa sammanhang. – I början av behandlingen kände jag hela tiden att jag skulle bevisa för både min man och min psykolog att jag minsann var helt normal. Men det visade sig att de hade rätt. Jag var inte så frisk som jag ville tro att jag var. Strax efter att Susanne fått sina tre diagnoser vid fyrtio års ålder gick hon in i en depression. – Tre psykiska sjukdomar, det kändes väldigt mastigt. Nu känner jag mig dock lite bättre, men det går i vågor hela tiden. Jag har mina mediciner och jag försöker använda mig av de verktyg som jag har fått med mig från kbt-behandlingen så mycket jag kan. Jag har en hel del motivation för att bli bättre, men ibland backar jag och går in i mina sjukdomar mer. Då blir det automatiskt sämre. När Susanne ska förklara hur det känns att drabbas av en panikångestattack vrider hon lite på sig, det märks att det här är obehagligt att prata om. Ändå är hon uttömmande och rak i sina svar. – Jag känner mig tittad på, det är som att världen stannar upp och ramlar isär under mig. Jag får ett hårt tryck över – Jag känner mig tittad bröstet, börjar svettas och blir illamående. Att få en panikångestattack är verkligen hemskt. Dessutom på, det är som att värlutgör det stora hinder för mig i min vardag. Det finns den stannar upp och en hel del saker som jag skulle vilja göra som jag inte ramlar isär under mig. kan på grund av mina psykiska handikapp. Frågan om Susanne skulle vilja leva utan sina diagnoser är dock inte så lätt för henne att svara på. Hennes besvär har blivit en del av henne, anser hon, samtidigt som det känns jobbigt att ständigt behöva tänka på och ta hänsyn till det faktum att hon är sjuk. 9


– Det är som ett pussel mellan dessa två olika inställningar, de är en del av mig, men samtidigt bromsar de mig ständigt. Jag önskar ibland att jag kunde göra mer med mitt liv, men eftersom jag är så rädd för höga ljud och känner mig så ofokuserad så går det inte. Jag måste acceptera det. Susanne har gått i kognitiv beteendeterapi och fått prata om sina problem, både i grupp och med en psykolog. Att arbeta med sina tankar och inse att problemen inte sker i verkligheten utan bara i huvudet på sig själv är viktigt. Man ska också utsätta sig för obehagliga situationer för att träna bort panikreaktionerna. – Jag gillar inte att åka hiss, det är en del av min fobi, – När jag åker hiss och när jag skulle börja min behandling låg lokalen på känns det som att jag fjärde våningen i ett höghus. Jag hade en psykologelev är instängd i mig själv, som skulle åka hiss med mig för att träna. Men jag bara skrek rätt ut och började gråta – jag tror att eleven som i ett skal. blev ganska rädd. När jag åker hiss känns det som att jag är instängd i mig själv, som i ett skal. Hemma i den egna lägenheten går det dock bra att åka hiss, mycket på grund av att hon inte riktigt har något val när hon ska upp till lägenheten tillsammans med sina hundar. Men det handlar även om själva utformningen på hissen, förklarar Susanne. Susanne har hel sjukersättning eftersom hon inte kan jobba på grund av sina psykiska besvär. Hon har dock jobbat i både kontorsmiljö och femton år som personlig assistent. Hon blev tvungen att sluta som personlig assistent eftersom det blev för mycket för henne att hålla reda på. – När man ska hjälpa en annan människa på ett så genomgripande sätt gäller det att man är fokuserad och jag kände inte att jag kunde vara det i slutet. Susanne utsattes för mobbning i grundskolan och hon har känt sig ängslig ända sedan dess. Problemen har liksom legat och grott i henne. Hon hoppade av skolan i sjuan eftersom hon inte klarade av den psykiska press som kommer av att ständigt känna sig utsatt. Det gjorde henne 10


ofokuserad, något som verkar vara ganska centralt i hennes psykiska mående än i dag. Hon känner en hel del bitterhet mot sina dåvarande klasskamrater. – Nu när de växt upp kanske de själva får barn som blir mobbade och får förstå hur ont det faktiskt gör att bli utsatt. När jag gick min vårdutbildning hade jag en lärare som påstod att barn med trassliga hemförhållanden ofta blev mobbade i skolan för att de utstrålar ett slags ”jag är redan nedtryckt, tryck ner mig ännu mer”. Detta gjorde mig rakt ut sagt rasande! Jag hade definitivt inga trassliga hemförhållanden och mobbningen jag utsattes för hade ingenting med min familj eller tidigare uppväxt att göra. Den attityd till ångestrelaterade sjukdomar som Susanne möter är också någonting som gör henne upprörd. – Människor kan säga till mig att ”du som ser så glad ut jämt, du har väl inga problem?” Måste jag se halvdöd ut för att verka trovärdig? Det är klart att jag inte har ständig ångest; den kommer och går i vågor och ibland kommer den oftare än annars, men det – Den enda jag syns inte alltid på mig att jag lider av psykiska besvär. inte kan lura Dessutom försöker jag dölja mina besvär så mycket jag kan. är min man. Den enda jag inte kan lura är min man. Susanne och hennes man Tony har varit gifta i fyra år och han utgör ett stort stöd för Susanne i vardagen. Under intervjun ringer han och frågar Susanne hur hon mår och om allt går bra. Susanne skiner upp när vi börjar prata om honom. Det märks att han är mycket viktig för henne. – När jag försöker förneka att jag håller på att få en panikångestattack säger han bara ”Löjligt! Sätt dig ner och vila nu, jag ser att det inte står rätt till. Mig lurar du inte.” En gång när jag skulle öva på att åka tåg ensam och drabbades av en akut panikångestattack så ringde jag honom och sa ”Nu dör jag.” Han sa bara, helt lugnt ”Nej, Susanne, du lever.” Susanne förklarar att om man har någon i sin närhet som lider av panikångest ska man försöka hålla sig så lugn som möjligt när någon råkar ut för en attack. – Försök att inte dras med i panikångesten, utan håll dig lugn och säg att allt kommer att ordna sig. Det värsta du kan göra är att be personen 11


skärpa sig. Man kan inte skärpa sig i det läget, man måste få ta det lugnt, andas och fokusera – och man måste låta det ta den tid det tar. Annars blir det bara ännu värre. Några som verkar ha lärt sig hur man handskas med Susanne då hon drabbas av symtomen, utöver hennes man, är hennes hundar som tryggt vilar vid hennes sida under hela intervjun. I slutet hoppar en av hundarna upp i Susannes knä. – Snart ska vi gå ut i skogen, säger hon till sin hund medan hon stryker sin hand ömt över dennes rygg och man kan inte låta bli att lägga märke det ovanliga samförstånd hundarna och Susanne verkar ha med varandra. vendela källmark

ÅNGESTSYNDROM

S

Till ångestsjukdomarna räknas paniksyndrom, generaliserad ångest, tvångssyndrom, akut och posttraumatiskt ångestsyndrom och fobier. En panikattack är en plötslig och mycket stark upplevelse av ångest där kroppen signalerar fara utan att någon sådan finns; hjärtat rusar, man kan få svårt att andas och bli yr och man kan tro att man håller på att dö. Återkommande panikångestattacker kallar man paniksyndrom. Generaliserad ångest innebär ett mer eller mindre konstant tillstånd av oro eller rädsla som man inte kan hantera. Man är rastlös och på helspänn och kan ha svårt att sova. Vid tvångssyndrom lider man av hämmande tvångstankar och tvångshandlingar. Hindras man från att utföra sina tvångsritualer drabbas man av stark ångest. Akut ångestsyndrom kan man drabbas av i samband med en psykiskt påfrestande upplevelse, som till exempel en skilsmässa eller ett dödsfall. Posttraumatiskt stressyndrom är ett tillstånd som kan drabba den som varit med om ett svårt trauma, till exempel krig eller övergrepp. Den drabbade upplever om och om igen de skräckfyllda händelserna, antingen i drömmar eller i vaket tillstånd, eller både och. Fobier kan du läsa om i faktarutan på s. 15.

12


”Sådana djur är fjärilar; vidriga och okontrollerbara” Att inte kunna tillbringa en sommardag på picknick med sina vänner i solen eller åka till vissa länder för att semestra, var vardagsmat för Caroline. Hon led av en så svår fobi för insekter att det styrde stora delar av hennes liv.

D

et är onsdagskväll och klockan börjar närma sig nio. I den andra änden av telefonen kan jag höra Caroline plocka med disk i diskhon. Vi småpratar lite och hon svär när hon råkar slå sönder ett glas mot golvet. När hon sopat klart dyker vi in i hennes historia och jag ber henne berätta om sin fobi. – Jag brukar säga att jag har fobi för alla djur som inte har päls men också en del med päls. I princip alla insekter du kan tänka dig. Hon berättar att de enda insekter som hon klarar av är myror, flugor och myggor. Det första minne hon har av fobin är från familjens sommarställe i Skåne. – Inne på toaletten har vi träplankor som ligger på golvet. Under dem bodde det ibland tvestjärtar och en sommar kryllade det av dem. Det var vidrigt och det kändes som om de skulle äta upp mig. I femman skulle hennes klass besöka ett fjärilshus men det var att bara glömma för Caroline. – Fjärilar tycker jag nästan är värst, de djur som är oberäkneliga tycker jag är jobbigast. Sådana djur är fjärilar; vidriga och okontrollerbara, säger hon och ryser. Trots att Caroline alltid gillat att bada så har det ändå varit något som hon känt sig kluven inför. När familjen har varit på utlandsresor har ofta snorkling stått på schemat, något hon tycker är ganska obehagligt. – Nu vet jag att fiskar inte är insekter, men jag kan på något sätt känna likadant för dem som för fjärilarna. Helt oberäkneliga och man vet inte alls var man har dem. Även när de inte har snorklat har utlandsresorna medfört svårigheter. 13


Leva med psykisk sjukdom och funktionsnedsättning är en reportagebok där läsaren får möta människor som lever med eller är anhöriga till personer med en psykisk sjukdom eller en neuropsykiatriskt funktionsnedsättning. Här finns också intervjuer med vårdpersonal och faktarutor om vanliga psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar samt behandlingsmetoder. Boken är skriven av gymnasieelever på Journalistikprogrammet på Rosendalsgymnasiet i Uppsala. Den riktar sig både till gymnasieelever och till en bredare allmänhet.

Best.nr 47-09297-0 Tryck.nr 47-09297-0

4709297_Ljunggren_omsl.indd 1

och funktionsnedsättning

Leva med psykisk sjukdom

H

ur känns det att vara i en psykos? Vad är svårast med att ha en mamma som är alkoholist? Vilka fördomar möter människor med adhd och Aspergers syndrom? Vilken hjälp finns att få?

Leva med psykisk sjukdom NADJA LJUNGGREN (RED.)

Liber

Leva med psykisk sjukdom och funktionsnedsättning

NADJA LJUNGGREN (RED.)

NADJA L JUNGGREN (RED.)

2012-09-11 12.30


9789147092970