PI N TXO Fร RLAG
V i n n oc h f รถ rs v i n n Jonte!
Johan E R I K SSON Alexander JA NSSON
K APITEL 1
Ökenstormen Jonte behövde inte ens vända sig om när Azzah sträckte mulen över mållinjen. Han visste ändå att segern var överlägsen. Precis som vanligt. ”Därmed är den sjunde raka segern bärgad för stall Blaxtas nye stjärna – Jonte ’lillprinsen’ Svensson.” Speakerns röst dånade i högtalarna över ett morgontrött Stenkulla. ”Toppen! Verkligen fantastiskt kul, strålande, magnifikt och … totalt … fullständigt … värdelöst.” Jonte suckade djupt när han rullade in med sulkyn mot stallet. Vad skulle han med en seger till? Det hade nu gått en dryg månad sedan Jonte, Azzah och Aidah vann Kullapokalen. Innan loppet trodde ingen att Jonte, en total nybörjare, skulle kunna vinna en så stor travtävling. Jontes seger var årtiondets sensation.
5
Snacket gick på stallbacken: ”Killen måste vara född i sulkyn”, sa de. Det talades om ”travsportens framtid” och ”en blivande mästare”. Men Jonte visste att högst en fjärdedel av segern var hans. ”Halva pokalen tillhör Azzah!” hade Jonte sagt i sitt tacktal på prisutdelningen. Det var trots allt den vindsnabba ponnyn Azzah som drog sulkyn. ”Och den andra hälften delar jag med Aidah.” Aidah var inte bara Jontes bästa vän – hon var också världens bästa travtränare.
4
Nu hade sommarlovet äntligen börjat. Jonte, Azzah och Aidah hade fått chansen att träna på de moderna banorna vid stall Blaxta, under ledning av den berömde Jörgen Waltersson – mer känd som ”Travkungen”. Travkungen hade storslagna planer för sin nye stjärna. ”Du är som en son för mig!” hade han sagt till Jonte, och nästan kramat musten ur honom. ”Tillsammans ska vi slå travvärlden med häpnad – Kungen och hans prins!” Kungen var så stor. Han var mjuk och hård på samma gång, och luktade som ingen annan: en blandning av stall, cigaretter, godis och snabbmat. Det luktade äckelgott, tyckte Jonte.
5
Kungen hade sett direkt att Jonte var en riktig vinnare. ”Du har den rätta rytmen, grabben! Med rätt rytm går hela livet som en dans.” Jonte gled smidigt av sulkyn, selade av Azzah och duschade henne. De gick till boxen där Jonte hade ställt fram mat och färskt vatten. Han la huvudet mot Azzahs bruna, varma hals. ”Vad säger du gumman – ska vi verkligen dansa efter Kungens pipa?” Jonte gick ut från stallet. Han lufsade med trötta steg bort till Aidah. Hon satt som vanligt på räcket vid sidan av banan, med tidtagarur och anteckningsblock i högsta hugg. Aidah hade stenkoll på Jontes tider. ”Bra lopp! Starten var förstås fullkomligt usel. Som alltid!” Aidah lipade retfullt åt Jonte och skrattade. Båda visste att starten var Jontes och Azzahs svaga punkt. ”Men avslutningen, Jonte! Avslutningen på loppet var fantastisk. Ni travade de sista hundra metrarna på en och trettiofem! Kan du förstå!? En minut och trettiofem sekunder – det är nästan världsrekord!”
8
Jonte svarade inte. Han stirrade tyst ut över den stora travbanan, medan svetten rann från pannan, rakt ner i ögonen. Det sved. Det var tidigt på dagen, men solen hade redan värmt upp marken så att luften dallrade över banorna. Blaxta såg ut som en öken. ”Hela livet är öken!” muttrade Jonte. ”Sluta tjura, Jonte!” sa Aidah. ”Det är sommarlov, solen skiner, vi får träna gratis på Blaxta och alla tycker att du är typ bäst i världen. Varför är du så sur?” Det var verkligen inte lätt att förklara. Jonte visste knappt själv vad som var fel. ”Har du varit med om en sån där helt perfekt dag? Det kan vara julafton eller din födelsedag. Du får massor av presenter, tårta, gratulationer, ännu mer tårta – men ändå känns livet bara meningslöst och tomt.” Jonte såg på Aidah. Hon förstod väl inte ett smack av hans virriga snack. Men hon lyssnade i alla fall. Hon försökte förstå. Jonte log. Aidah var en riktigt vän. Aidah strök försiktigt bort en svettdroppe som hängde på Jontes nästipp.
9
”Jo, det är klart. Efter tio tårtbitar och femtio paket, då blir man ju liksom lite … mätt?” ”Ja, de flesta människor blir ju det – men inte Kungen inte! Han ska bara ha mer och mer!” Jonte viftade ilsket med händerna. ”Jag är så trött på hans eviga snack om pengar, pokaler och vinster. Hur kul är det att vinna, vinna, vinna – när det känns helt tomt här inne?” Jonte la handen mot hjärtat. Vinsterna som Jonte hade radat upp på stall Blaxta betydde ingenting. Segern i Kullapokalen hade däremot betytt allt. Den vinsten handlade om Azzahs framtid, om Aidahs och Jontes vänskap, om att göra det omöjliga, om att åstadkomma något stort, något helt … oväntat.
10
Det oväntade! Det sög till i magen på Jonte. Det var ju precis det han saknade på Blaxta: det oväntade. Jonte skrek så att det ekade över stallbacken: ”Det oväntade – kom hit bara! Vulkanutbrott, revolutioner, explosioner, rymdinvasioner – jag är beredd på allt!” Aidah såg oroligt på Jonte. Hade han fått spatt? Nej, men Jonte hade fått nog. Han var mätt. Han ville inte vara med på Kungens kalas längre. Han ville inte vara någons prins, framtidshopp och segermaskin. Han ville bara bort från alltihop. ”Åh! Jag önskar att det kom en storm, som blåste iväg oss långt, långt bort från den här öknen!” ”Du Jonte … ursäkta om jag avbryter, men …” Aidah kisade mot den brännande solen. Ett stort dammoln syntes i bortre kurvan av travbanan. Molnet växte sig allt större och kom närmare i en rasande hastighet. ”Se upp, Jonte! Jag tror att din storm kommer nu.”
11
Fristående fortsättning på ”Släpp taget Jonte!”
Jonte är travets stora framtidshopp. Tillsammans med …
Aidah, hans fantastiska tränare och bästa vän, åker han till Paris, eftersom …
Tuttan, den stormrika krutgumman och före detta rally-föraren, misstänker att …
Aramis, världens främsta travhäst, fortfarande lever. Men hästens liv är hotat av de stinkande franska …
Häströvarna, som planerar att genomföra tidernas fräckaste travkupp under kvällsloppet Prix de Paris. Jonte är förvirrad när han står på startlinjen inför det avgörande loppet. Han är tvungen att förlora! Eller finns det en utväg? Kan Jonte vinna och försvinna? ISBN 9789127144460
PI NTXO FÖRLAG