9789185815272

Haga Ett kungligt kulturarv

Huvudredaktör Ingrid Sjöström · Fotografier Jens Lindhe

2

3

De Kungliga Slotten

Haga Ett kungligt kulturarv

Huvudredaktör Ingrid Sjöström · Fotografier Jens Lindhe

Votum förlag I samarbete med Kungl. Hovstaterna och Statens fastighetsverk

4

5

s. 14 Introduktion jonas nordin

28 Gustav iii:s Haga. Privat sfär och offentlig scen magnus olausson

40 Haga Lustpark 82 Brunnsviken – »hela Nejdens anläggningar i en och samma Engelska smak« göran alm

92 Haga stora och lilla slott. Gustav iii och nyklassicismen stina odlinder haubo

128 Iordningställt »med mycken smak«. Gustav iii:s inredningar på Haga 190 Sullastolen – i nymodigaste romerska façon thérèse von lampe

192 Det odödliga minnet. Dekor och ikonografi i Gustav iii:s paviljong tomas lidman

202 Hagabiblioteket. Utveckling, avveckling, återsamling anita ankarcrona

210 »Mellan dimmors frost och dun«. Carl Michael Bellman och Haga mikael alm

218 Gustav iv Adolf och Haga ursula sjöberg

230 Haga slott. En ny paviljong för de kungliga barnen ingrid sjöström

252 Ett kungligt lantställe i periferin. 1800-talet på Haga ursula sjöberg

274 Prins Augusts och prinsessan Teresias Haga catharina nolin

280 Hagaparken under 1800-tal och tidigt 1900-tal paul wilund

306 Drömmen om det gustavianska. 1900-talsrestaureringarna på Haga göran alm

330 Ett modernt hem i tiden ingrid sjöström

336 Hagaparkens byggnader under 1900-talet 350 Sessorna och Lillprinsen på Haga 354 Haga slott för representation och statsbesök christian laine

358 Kungliga nationalstadsparken. Om förvaltningen av det gustavianska landskapet

374 Noter och källor · 394 Litteratur · 398 Bildkällor · 400 Register 403 Om författarna · 404 Om de kungliga slotten · 405 Regentlängd

6

7

8

7

Situationsplan haga

8 5

1 Gustav iii:s paviljong (Konungens paviljong) 2 Ekotemplet 3 Haga slott (Drottningens paviljong) 4 Ekonomibyggnaden

2

5 Lekstugan 6 Stora slottsgrunden (»Ruinen«)

4 3

7 Prins Gustafs monument 8 Vaktstugan

1

9 Haga trädgård 10 Fjärilshuset 11 Övre Haga 12 Koppartälten 13 Haga parkmuseum 14 Haga norra grindar 15 Stora pelousen 16 Vasaslätten 6

17 Kinesiska templet 18 Gamla Haga 19 Turkiska kiosken 20 Kungliga begravningsplatsen 21 Stora och Lilla Finnstugan 22 Haga södra grindar 9

23 Haga tingshus 10

15 12 13 11

14

9

20

17

18 19 16

23

22

21

Š

0

100

200

Jan-Erik Ellfolk 2009

300 m

10

Planer över Gustav III:s paviljong

våning 3 tr Mindre rum för gäster och uppvaktning

våning 2 tr Mindre rum för gäster och uppvaktning

8

9

våning 1 tr 8 Divansförmaket 9 Divanen

6

5

4

7

2

3

1

bottenvåningen 1 Vestibul (Anrättningsrum) 2 Matsal 3 Stora salongen 4 Blå förmaket 5 Spegelsalongen (Lektyrrummet) 6 Sängkammaren 7 Biblioteket

0

5

10

15

20 m

11

Vy över pelousen och Gustav iii:s paviljong i en akvarell av Carl Fredrik Akrel 1805. Till höger ses Grottberget och i förgrunden de konstgjorda holmarna i Brunnsviken. Den glittrande vattenytan och de pittoreska stränderna var redan från början av central betydelse för parklandskapet och är det alltjämt.

12

13

14

Haga – en introduktion

Den gustavianska tidens drömmar och dramatik på Haga har fängslat många konstnärer och författare. Främst av dem alla är Carl Michael Bellman, vars »Fjäriln vingad syns på Haga« hör till vår nationella sångskatt. Bellmans friska skildring av parkens behag för oss rakt in i 1700-talet. Nutid och dåtid blandas, historiska minnen och berättelser från olika tider vaknar till liv. Dagens Hagapark är summan av dess långa historia. Både den fysiska, växande parken och alla de minnen och visioner, händelser och personligheter som är knutna till parken utgör ett levande kulturarv. haga – ett kungligt kulturarv är den sjätte volymen i serien De Kungliga Slotten. Beteckningen »slott« saknas i titeln då Haga inte domineras av en slottsbyggnad utan utgör en helhetsmiljö, en engelsk park med ett antal byggnader av olika dignitet inbäddade i landskapet. Det finns förvisso ett Haga slott, men den byggnaden tillkom under Gustav iv Adolfs regeringstid och fick då namnet Drottningens paviljong. Ett storslagnare Haga slott, Stora slottet, påbörjades 1786, men arbetena avstannade 1792 efter mordet på Gustav iii. Den mest välkända och påkostade byggnaden, Gustav iii:s paviljong, påbörjades samtidigt och var i stort sett färdigställd vid tiden för kungens bortgång. Denna paviljong, eller »Lilla slottet« som kungen kallade det, har också gått under namnet Konungens paviljong.

Hagaparken ligger inom Solnas gränser, som en grön lunga nordväst om Stockholms stenstad. Parkens kuperade landskap invid Brunnsviken hänger genom smala passager samman med Djurgården och Ulriksdal. Tillsammans bildar dessa parkområden Kungliga nationalstadsparken, skyddad sedan 1995 genom en särskild lag, unik i världen. Höga natur- och kulturvärden motiverar det speciella skyddet. Hagaparkens kulturhistoriska värden är främst de många miljöerna från sent 1700-tal och tidigt 1800-tal, Koppartälten uppfördes på 1780-talet för Gustav iii:s beridna vakt efter ritningar av kungens arkitekt Louis Jean Desprez. De bildar en effektfull fond till den stora pelousen – parkens välkomnande uterum för vila, picknick, lekar och promenader.

15

16

De allt storslagnare planerna för det stora slottet på Haga kan följas i en serie ritningar och i den vackert arbetade trämodellen från 1790, som i dag återfinns i Haga parkmuseum i det mellersta Koppartältet. Bygget avstannade vid Gustav iii:s död 1792.

men även därefter har parken fått talrika tillskott och varit en levande och älskad plats för stockholmare under århundraden.

Varje tid har förhållit sig olika till den historiska miljön och parknaturen, och på skiftande sätt förvaltat, vårdat och förändrat dem.

Parken och dess byggnader speglar därför på ett intressant sätt de växlande restaureringsidéerna från 1800-talet in i vår egen tid.

Haga var skådeplatsen för viktiga händelser i Gustav iii:s politiska historia, något som kungen själv var noga med att framhålla.

Både hans revolution 1772 och införandet av Förenings- och säkerhetsakten 1789 planerades delvis på Haga. Det var till Haga kungen drog sig tillbaka för att förbereda anfallet mot Ryssland 1788. Det var också på Haga som kungens motståndare hade tänkt bringa honom om livet.

På Haga kunde Gustav iii gestalta sina visioner i samspel med tidens ledande arkitekter, hårt drivna och tidvis i bitter konkurrens med varandra: först Carl Fredrik Adelcrantz, men sedan framförallt Fredrik Magnus Piper, samt Olof Tempelman och Louis Jean Desprez. Parkens historia inleds 1772 med kungens förvärv av egendomen Hagen, den södra delen av det nuvarande parkområdet. År 1785 köpte han även Brahelunds gård och ägor norr om Hagen.

Namnet Brahelund syftar på ätten Brahes långvariga innehav av egendomen, som avyttrades 1781 till D. K. von Konow och övertogs redan följande år av Adolf Fredrik Wijnbladh. Denne sålde i sin tur Brahelund till Gustav iii. Till den utvidgade parken hörde också egendomar på andra sidan Brunnsviken, Bellevue nära Roslagstull och Frescati längre norrut. Även Tivoli vid vikens nordöstra strand ingick i planeringen.

Den nya kungliga domänens ganska vildvuxna terräng omdanades under ledning av Fredrik Magnus Piper till en engelsk park, genom schaktningar, jordutfyllnader, vägdragningar och plantering av drygt 25 000 träd. Piper var utbildad i England och räknas som en av tidens skickligaste trädgårdsarkitekter. Hagaparken är också en av de största och bäst bevarade engelska parkerna i Europa. Pipers första generalplan för parken upprättades 1781 och vidareutvecklades år från år. Böljande öppna gräsytor, så kallade pelouser, skulle kontrastera mot stora träddungar och låga häckar och diken. Mjukt svängda vägar och slingrande stigar anlades. De sanka stränderna dikades ut genom grävda kanaler så att pittoreska holmar bildades.

Som blickfång i parken uppfördes på lämpliga punkter små tempel, lusthus och monument: Turkiska kiosken, Amor och Psyketemplet, Kinesiska templet och Ekotemplet. En rad projekt av Piper och Desprez till olika monument i parken stannade dock på

Greven av Haga – så kallade sig Gustav iii på sina resor. Valet av inkognito säger också mycket om kungens speciella relation till den lantliga egendomen utanför stadens hank och stör. Parken och dess byggnader var ett allkonstverk som kungen i hög grad själv skapade och där han under hela sin regeringstid älskade att vistas. Carl Fredrik von Breda, porträttstudie av Gustav iii, 1787.

Introduktion

18

Egendomen Haga gård som förvärvades av kronprins Gustav 1771 i en uppmätningsritning av Isaac Lithov från 1770. Huvudbyggnaden, Gamla Haga, syns vid Brunnsvikens strand nära den norra ägogränsen. Byggnaden flyttades 1785 till sitt nuvarande läge längre söderut.

19

20

papperet. Sammanlagt uppfördes ett tiotal olika byggnader i parken före kungens död. För vaktmanskap och hästar uppfördes stall och kasern i form av tält, Koppartälten. Som värdshus byggdes Övre Haga, efter kort tid ombyggt till orangeri. För kök och personal tillkom Ekonomibyggnaden nära kungens paviljong.

I Gustav iii:s sammansatta personlighet fanns både längtan till flärdfri intimitet och lust för storslagen lyx. Drömmen om den lantliga idyllen, det enkla livet fjärran från regerandets plikter förverkligades i den lilla mangårdsbyggnaden som följde med köpet av Hagen 1772. Den flyttades efter parkens utvidgning 1785 upp på en höjd längre söderut och fick då namnet Gamla Haga. Kungen ville på detta sätt ge rum för ett större lustslott vid stranden. Den planen övergavs emellertid snart för ett ännu större projekt, en slottsbyggnad med väldiga dimensioner för representation och för att hysa nyförvärvade konstskatter, inköpta i Italien. Ritningsprojekt i allt större skala avlöste varandra, även sedan grunden lagts

I en livfull akvarell av Johan Petter Cumelin från omkring år 1800 framträder tydligt de pittoreska holmarna längs Brunnsvikens stränder som ursprungligen bidrog till lustparkens omväxlande vyer. Flanörerna kommer norrifrån och ser Ekotemplet på kullen till vänster, Ekonomibyggnaden med sitt torn och till höger om denna Gustav iii:s paviljong.

21

1786 för Stora slottet. Efter skottet på Operan 1792 avbröts bygget.

Grunden ligger ännu kvar som ett mäktigt monument över de storvulna planerna.

Gustav iii:s paviljong kom således att bli Hagaparkens yppersta klenod. I bottenvåningen finns matsal och sällskapsrum samt kungens sängkammare och bibliotek med inredningar och möbler av hög klass, i andra våningen ytterligare ett par dyrbart smyckade rum samt i de översta våningarna enklare rum för uppvaktningen.

Väggarna i de förnämsta rummen pryds av utsökta målningar av konstnären Louis Masreliez. Spegelsalongen i södra flygeln med sitt stora glasparti mot Brunnsviken är ett av det svenska 1700talets skönaste rum. Hagapaviljongen framstår som den gustavianska epokens mästerstycke, genomarbetat in i minsta detalj som en ram för Gustav och den innersta kretsen av uppvaktande, för privat umgänge och överläggningar med några få förtrogna rådgivare.

Idéer och uppslag till Hagaanläggningarna hämtade Gustav från skilda håll. Han höll sig genom bok- och gravyrverk informerad om alla de stora auktoriteterna på byggnadskonstens område, från Vitruvius och Palladio till samtidens mästare. Han besökte många furstliga miljöer på sina resor genom Tyskland till Frankrike och Italien, liksom till Ryssland. Han gästade de franska kungligheterna på Versailles och besåg även lustslotten i den stora slottsparken, Grand och Petit Trianon. Den lilla lantgården, Le Hameau vid Petit Trianon, där hovet kunde koppla av och leka herdeidyll var under byggnad 1784, då kungen besökte Versailles för andra gången.

Hans eget Gamla Haga låg faktiskt före i tiden. Konceptet med ett huvudslott och flera mindre byggnader med varierande funktioner och grad av representativitet i en stor engelsk park finns vid många andra kungliga slott, men det är ändå svårt att peka på direkta förebilder. Hagapaviljongen är blygsammare i skala och yttre form än de flesta av sina samtida systrar runt om i Europa, men överträffar dem inte sällan i inredningarnas raffinemang och konstnärliga halt.

Hagaparken var Gustav iii:s enskilda egendom och den övertogs av sonen, Gustav iv Adolf. Arbetena vid Haga stora slott avbröts omedelbart och anslagen till personal och byggnadsunderhåll minskade. Men Gustav Adolf hyste lika varma känslor för Haga som fadern och lät intill Konungens paviljong uppföra en ny paviljong efter Carl Christoffer Gjörwells ritningar, Haga slott. Mer plats på Haga behövdes nämligen för den växande kungliga familjen. År 1809 löste kronan in parken med byggnader och huvuddelen av lösöret, sedan kungen hade tvingats abdikera och lämna landet med sin familj.

Introduktion

Haga slotts västra fasad åt trädgården, med verandan som tillkom på 1940-talet för prinsparet Gustaf Adolf och Sibylla och deras barn. Slottet ritades av Carl Christoffer Gjörwell 1802 för Gustav iv Adolf och hans familj och stod färdigt 1807.

Följande uppslag: I Gustav iii:s paviljong samverkar arkitektur, målningar, möbler, textilier och prydnadsföremål till ett helgjutet allkonstverk av yppersta kvalitet. Den gustavianska prägeln förstärktes vid den genomgripande restaurering som byggnaden genomgick under 1930- och 40-talen.

22

23

24

Arkitekten Fredrik Bloms friska skildring av Koppartälten i en akvarell från 1805. Parken var ännu relativt nyanlagd och träden ganska små.

Även under 1800-talet och fram till 1950 var Haga omtyckt som bostad och utflyktsmål för de kungliga. Men vid sidan av Gustav iii torde de för allmänheten mest bekanta kungliga Hagaborna vara prinsparet Gustaf Adolf och Sibylla med alla Hagasessorna och Lillprinsen, det vill säga vår nuvarande kung Carl xvi Gustaf. Och att vårt nuvarande kronprinsesspar får sin bostad i Haga slott ger parken en ännu större aktualitet. Ett nytt kapitel skrivs nu i historien om det kungliga boendet på Haga.

Hagaparkens och dess byggnaders växlingsrika och ganska okända historia efter 1792 fram till vår egen tid skildras ingående i denna bok. Under de drygt tvåhundra år som gått har mycket hänt med parken och dess byggnader. Gustav iii:s paviljong förändrades drastiskt vid 1800-talets mitt, inredningarna både där och i Haga slott har skiftat efter modets växlingar. Den Hagapaviljong vi möter idag är resultatet av en genomgripande restaurering 1937–46 med syfte att återställa byggnaden till det skick den hade 1792.

I modern tid har flera forskare dels väsentligt fördjupat kunskaperna om trädgårdskonstens historia i vårt land, dels klarlagt hur Gustav iii nyttjade arkitektur och bild i propagandan för sin person och för den kungliga rollen. Hagaparken har även belysts i litteraturen från senare år om nationalstadsparken. Den växande storstaden och hoten mot parken har givit upphov till flera ideella föreningar som vill värna om parkens natur- och kulturvärden.

25

De har aktivt bidragit till att sprida kunskap 0m Hagaparken och har lyckats avvärja många – men inte alla – hot mot miljön.

I denna bok har tretton experter och forskare delat med sig av sin kunskap om Hagaparken och dess byggnader och om de människor som skapat miljön och levt och verkat där. Varje kapitel är skrivet för att kunna läsas fristående och i fri ordningsföljd. Uppläggningen är kronologisk och tematisk. Liksom för övriga volymer i serien De Kungliga Slotten har ambitionen varit att samla, presentera och fördjupa den kunskap som finns om kulturarvet Haga och berika texterna med ett fylligt och vackert bildmaterial, både äldre målningar, ritningar och grafik och nytagna fotografier av Jens Lindhe.

Därmed hoppas vi stimulera intresset för och kärleken till denna enastående kulturmiljö, som betyder så mycket för storstadsborna och för gästande besökare från när och fjärran.

Med kronprinsessparets bosättning blir Haga slott efter mer än femtio år återigen kunglig bostad. Under 2010 får det tvåhundraåriga slottets inredningar därmed ännu ett tidslager.

Hagaparken en sommarmorgon med Gustav iii:s paviljong i fonden. Till hรถger skymtar Ekonomibyggnaden och Haga slott.

28

jonas nordin

Gustav iii:s Haga Privat sfär och offentlig scen

Ingen plats är mer intimt förknippad med Gustav iii än Haga. Kungens hovliv på slottet i Stockholm, på Drottningholm och periodvis även på Gripsholm är förvisso ofta omskrivet, men medan alla dessa platser bär på historiska avlagringar från flera epoker var Haga helt och hållet kungens egen skapelse. Haga blev en viktig

I porträttet av Lorens Pasch d. y. från 1777 avbildas Gustav iii med revolutionsbindeln om armen.

komponent i Gustav iii:s offentliga framtoning, men under hela hans regeringstid kom det att höra till hans privata sfär. Om platsens informella ställning och kungens dragning dit vittnar inte minst hans ofta använda täcknamn »greven av Haga«. Tillvaron på Haga inkapslar hela hans vuxna liv, från de första besöken under kronprinstiden till morgonen för den ödesdigra maskeradbalen i mars 1792. På Haga planlades också den statskupp som var den egentliga början på hans regering.

Politik och rekreation Som den siste av frihetstidens monarker tillträdde Gustav iii regeringen under vårvintern 1771. Trots kungamaktens skäligen tillbakaskjutna ställning vid denna tid uppvisade den tjugofemårige regenten från början stor flit i utövandet av sitt ämbete. Gustav hade varit den förste infödde kronprinsen sedan Karl xii och hälsades därför med entusiasm redan som barn. Hans goda förstånd hade prisats av lärarna och med tillfredsställelse noterats av råd och riksdag. Under frihetstiden saknade kungamakten politisk initiativkraft och det verkliga styret låg hos ständer och riksråd. Partimotsättningarna på riksdagen hade skärpts under 1760talet liksom även konflikterna mellan adel och ofrälse.

Den eskalerande ståndsstriden förebådade stora sociala omvälvningar och kungamakten befann sig i stormens öga. Kungens roll var på en gång både tydlig och dunkel. Å ena sidan skulle han avhålla sig från direkt inblandning i riksstyret, å andra sidan ansågs han vara den ende som stod ovan partiintressen och som därför kunde kyla ned det politiska klimat som enligt många var på väg att överhettas. Även om kungamakten saknade direkt inflytande hade den aldrig förlorat sin symboliska styrka och opinionsbildande potential. En kapabel regent med lyskraft hade därför stora möjligheter att påverka utgången av partistriderna. Den möjligheten tänkte Gustav iii utnyttja och från inledningen av sin regering ville han utstråla flit, duglighet och anspråkslöshet.

Den 12 augusti 1772, ett och ett halvt år efter Gustavs trontillträde, införde Stockholmstidningen Dagligt Allehanda en notis som beskrev den unge kungens arbetsamhet. Här knöts Gustav iii för första gången offentligt till Haga. Emellanåt höll han drottningen sällskap på Ekolsund, skrev tidningen, men därutöver tillbringade han sin mesta tid i Stockholm med arbete i rådet och med audienser åt supplikanter.

29

Gustav iii hade sin bostad i huvudbyggnaden på Gamla Haga i mer än tjugo år. Det var en plats för lantlig avskildhet och rekreation, men även för politisk planläggning och hemliga rådslag.

Gustav iii:s Haga

30

En sida ur kronprinsens hovförtäringsräkenskaper för den 3 juli 1767, då kronprinsessans födelsedag firades på Haga. Räkningen för denna dags förtäring slutade på drygt 300 daler silvermynt, omkring två gånger den normala förbrukningen. Det serverades dubbla anrättningar bestående av bland annat skinka, gädda, kalv, lamm och hjort. Bland övriga läckerheter kan nämnas: ägg, citroner, spenat, ansjovis och rökt lax, liksom sill, oliver, morötter och choklad.

31

Hans Maj:t far då merendels hwar afton til Haga, som ligger et stycke utom Norr Tull. Denna Gårds belägenhet är en af de wackraste. Den ligger wid Brunnswiken och är omgifwen af många små Holmar. Byggningen ligger midt i Trädgården. Den är af Trä och består af 8 Rum. Af dessa har Hans Kongl. Maj:t 4, hwilkas emeublement röja den Herrens tänkesätt, som känner måtteligheten och blott wil nyttja sin magt för at göra Sitt Rike sällt och sine Undersåtare nögde. Dessa 4 Rum bestå af en liten Sal, et Förmak, Skrif-Kammare och Säng-Kammare. Den som sett detta ställe kan ej underlåta, at wälsigna Kong Gustaf, som på alt möjeligt wis inskränker sina egna behof; på det han desto oftare måtte kunna lindra den uslas tårar och gifwa den förtryckte hjälp.

Det som beskrevs var alltså det flärdfria lilla trähus som numera går under namnet Gamla Haga och som fram till slutet av år 1790 var platsens enda boningshus.

Genom en uppmätning från 1770 känner vi Gamla Hagas ursprungliga utseende rätt väl (se s. 18–19). Från landsvägen ledde en allé fram till en gårdsplan som omslöts av två flyglar och ett staket med en portöppning. Ekonomibyggnaderna inräknade stall och fähus, svinhus, hönsgård, iskällare och en tobakslada. På sjösidan låg en liten trädgårdsparterr i formell men enkel stil och en kvartersindelad fruktträdgård utgick från husets södra kortsida. Ett brygghus, två bryggor samt ett litet lusthus nere vid vattnet fullbordade anläggningen. Drygt 4 tunnland åkermark och 8 tunnland ängsmark omgav det hela och ägornas totala utsträckning uppgick till 60 tunnland. Det var sålunda en liten men fullt utrustad och tämligen ordinär lantgård utan något som helst kungligt över sig. Föga anade väl tidningens läsare att Gustav iii:s vistelse i denna lantliga miljö ägnades åt planeringen av den statsvälvning som skulle komma att genomföras jämnt en vecka efter notisens införande.

Kuriöst nog hade Haga inköpts av lagmannen Erik Johan Paléen, som bara något år tidigare förvägrats att söka vicepresidentposten vid Åbo hovrätt. Detta ärende bidrog mer än något annat till att intensifiera ståndsstriden, vilken i sin tur var den närmaste förutsättningen för den kungliga statskuppens framgång.

Om det var mer än slumpen som fick dessa trådar att löpa samman är omöjligt att avgöra. Däremot kan vi vara säkra på att kungens strategi var alltigenom överlagd och att den bild som förmedlades av Dagligt Allehanda var helt i linje med hans intentioner. Gustav iii lämnade aldrig något åt slumpen när det gällde att sammanbinda sitt offentliga uppträdande med kultur

Gustav iii:s Haga

och politik och han fortsatte senare aktivt att knyta Haga till revolutionsminnet. Under denna tidiga period då han behövde bygga upp sitt renommé och skaffa politiska allierade framhävde reträtterna till Haga kungens upphöjda skaplynne genom ett slags kontrastverkan.

En regent som enbart bebodde en anspråkslös trästuga gick självfallet inte att föreställa sig – kungamaktens representativa funktioner var betydelsefulla även under frihetstiden. Men en monark som lade sig vinn om plikterna men så snart tillfälle gavs syntes dra sig undan en påtvingad etikett för att leva i lantlig avskildhet, visade att han var kung i handling men filosof i tanken.

Just en sådan monark som många undersåtar hoppades skulle kunna gjuta olja på ståndsstridens vågor.

Vid sidan av politisk beräkning, skall man inte bortse från att Gustav helt visst också hyste en ärligt känd längtan till naturens stillhet och avkoppling från de bundna formerna vid hovet. På hösten 1767, strax efter hans första upptäckt av Haga, utmålade kronprinsen sin avsmak för stadslivet i ett brev till väninnan Eva Helena Ribbing. Om inte pliktkänslan och hans av födsel utstakade bana lagt hinder i vägen, skrev han, skulle han med glädje söka lugnet i den lantliga tillvaron.

De källor som beskriver hovlivets formella sidor – ceremoniellerna, överkammarherrens journal, hovordningen – lämnar inga uppgifter om livet på Haga.

Kungens officiella åtaganden förlades till slottet i Stockholm eller Drottningholm. Vid de större lustslotten var sällskapslivet vittgående och många, även förhållandevis perifera medlemmar av hovet har efterlämnat vittnesbörd om dagligt liv i fest och vardag. Vår kunskap om tillvaron på Haga bygger på mer begränsade källor. Åtminstone under de senare åren var det strängeligen förbjudet för andra än de vakthavande och särskilt inviterade att nalkas kungen på Haga. Det slutna umgängeslivet kom att orsaka mycken ryktesspridning bland allmänheten medan de få utvalda som bestods inbjudningar endast sällan har förmedlat sina upplevelser. Bevarade räkenskaper ger oss dock kunskap om omfattningen av Gustav iii:s Hagavistelser.

Haga under kronprinstiden Hovförtäringsräkenskaperna lämnar information om kostnaderna för de kungliga hovens mathållning och andra löpande utgifter. Genom dem kan kungligheternas vistelser på de olika slotten noggrant rekonstrueras.

För kronprins Gustav börjar de enskilda räkenskaperna under hans tjugoförsta levnadsår. De visar att hans hov tillbringade våren 1767 ömsevis på Stockholms slott och

32

på Ekolsund. Från mitten av juni fördrev man dock återstående sommarmånader på Karlbergs slott och därifrån företogs upprepade dagsutflykter till det närbelägna Haga. Den första noteringen är från fredagen den 3 juli 1767, då det unga hovet intog »Afton Måltiden wid Haga på Hennes Kongl. Höghets KronPrintsessans födelse dag«. Sofia Magdalena hade bara varit ett drygt halvår i Sverige och Gustav försökte göra gott intryck på sin nyblivna hustru.

Festen är utförligt beskriven i ett brev av kronprinsens kavaljer Fredrik Sparre. På hemväg under sena kvällen, efter att kronprinsparet tillbringat födelsedagen på Ulriksdal, hade Gustav som själv förde tyglarna överraskande svängt av mot Haga. Vägen, som var upplyst av marschaller och brinnande eldklot, kantades av stora grupper människor ur alla stånd. Vid det lilla trähuset hade Gustav låtit resa en lövsal eklärerad av en stor mängd vita vaxljus. Ett kapell spelade i bakgrunden och i den grönskande salongen stod en supé uppdukad för tjugotvå personer. Under måltiden lät prinsen avlossa artillerisaluter som besvarades från kastellet vid Johan Paschs Bellevue och från en jakt ute på vattnet. Taffeln bröts först ett par timmar efter midnatt och i den gryende morgonen tog kronprinsparet en promenad genom den folkmassa som samlats att beskåda tillställningen. Festen framhölls som övermåttan lyckad och den rapporterades även i Inrikes tidningar som regelbundet inneslöt berättelser om kungafamiljens förehavanden.

Efter detta första besök blev vistelserna på Haga ganska frekventa under återstoden av sommaren. Redan den 7 juli var kronprinsparet tillbaka för en aftonmåltid.

Ofta besöktes Haga flera dagar i följd men man verkar endast ha gjort dagsutflykter från Karlberg till den lilla hyrda gården. Sparre anmärkte att kronprinsparets förhållande till Haga i det avseendet liknade kungaparets bruk av Kina slott under vistelserna på Drottningholm. Dagarna tillbringades med högläsning, konversation och nattliga supéer. Det hände även att kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika kom på besök.

Från början av juli till slutet av augusti 1767 finns sammanlagt tjugotre noteringar om utflykter till Haga.

Somliga dagar har kavaljerstaffeln registrerats på Karlberg och de kungliga högheternas taffel på Haga, vilket antyder att det unga paret ibland ville vara i fred från hovets uppvaktning. Sejouren avslutades med en sista middag på Haga den 23 augusti. Resten av sensommaren tillbringades på Drottningholm.

Den 22 oktober anställde kronprinsen en middagstaffel på Haga och ytterligare ett par aftonmåltider

registrerades där den 10 och den 12 december. Därefter skulle det dröja tills Gustav blev kung innan nya besök noterats. Platsen måste likväl ha levt i hans tankar – vid vistelserna på Karlberg och Ulriksdal passerade han ju också grannskapet.

I juni 1770 utförde lantmätaren Isaac Lithov den nämnda uppmätningen av den södra delen av Hagaparken, som då gick under namnet Hagen eller Prästtorp.

Kartläggningen hängde samman med Paléens önskan att avyttra egendomen och på sensommaren 1771 hade han hittat en köpare i en änkefru Margareta D. Müller & son.

Gustav iii vägrade emellertid att låta transaktionen träda i kraft och inlöste i stället fastighet och ägor för samma pris, 66 000 daler kopparmynt, den 28 oktober 1771.

Den unge kungen och Haga Den nya egendomen tycks inte ha tagits i omedelbar besittning. Inte förrän onsdagen den 20 maj 1772 registreras kungaparets första besök. Tidpunkten är intressant.

Föregående månad hade hattregeringen störtats och förutsättningen för ett samgående mellan adelsopposition och kungamakt hade därmed väsentligt förbättrats.

Drottningen återvände till huvudstaden redan efter ett par dagar, men Gustav blev kvar på Haga i en hel vecka.

Den 24 maj inköpte han också ett skrivbord till huset.

Enligt Fredrik Axel von Fersen utgjordes han sällskap vid denna tid främst av kammarherrarna Taube, Ehrensvärd och Stenbock. Vistelsen upptogs helt säkert av förberedelser inför kröningen, som ägde rum i Stockholm den 29 maj och där kungen i sin försäkran tvingades bekräfta den inskränkta kungamakten och dessutom upphäva adelns ensamrätt till kronans högre ämbeten.

Eftergifterna skedde motvilligt, men det var också nu som planerna på statskuppen började utmejslas. För första gången syntes något som kom att bli ett mönster under hela Gustav iii:s regering: inför snart sagt varje viktigt politiskt avgörande drog han sig tillbaka till Haga. Så var det också inför statskuppen den 19 augusti, som Dagligt Allehandas läsare senare skulle förstå. Under juni, juli och augusti månader har sammanlagt ett trettiotal visiter registrerats på Haga, de sista den 14, 15 och 16 augusti. Astronomen Pehr Wargentins dotter Christina Juliana kom att erinra sig revolutionsdagarna i sin dagbok: Konungen var denne sommar förut mäst på Haga straxt utom Norrtull, där han bodde i all tysthet i en liten trång trä byggning och ingen förmodade at han då hade en så stor plan at utföra.

33

I den intensiva arbetsfas som vidtog efter statsvälvningen fanns det väl knappast tid till avkoppling. Under vårvintern och sommaren 1773 företog kungen endast några sporadiska dagsutflykter till Haga. Gustav for alltid utan drottningen på dessa turer. Över huvud taget tillbringade kungaparet mycket av sin tid skilda åt på olika lustslott. Även om hon de första åren inte var en helt sällsynt gäst på Haga blev det dock allt vanligare att han tillbringade sin tid där utan hennes sällskap. Det var och förblev kungens enskilda reträttplats och några få förbehåll jävar inte denna regel; den 2 juni 1779 disponerades Haga av kungens svägerska hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta för en frukost och den 13 augusti 1789 intog drottningen sin middagstaffel där under kungens vistelse vid kriget i Finland. Tillsammans med ett speciellt undantag som kommer att beröras nedan är detta i själva verket de enda uppgifterna om utnyttjande av Haga i kungens frånvaro.

Memoarlitteraturen och andra berättande källor tiger om Haga under 1770-talet. Det relativa ointresset bekräftas av räkenskaperna: under år 1773 registreras blott sju dagsbesök, året efter fyra och under decenniets återstod endast något enstaka kungligt besök per år.

Huvudsakligen favoriserades nu Gripsholm, efter 1777 avlöst av Drottningholm vars disposition Gustav då övertog efter modern.

Hagas egentliga uppblomstring ägde rum vid mitten av 1780-talet. Redan på våren 1780 började kungen dock anordna regelbundna middagar varje lördag på Haga.

Från mitten av februari till mitten av maj noteras, med bara ett par avbrott, en middagsmåltid i veckan, sammanlagt fjorton besök. Till dessa inbjöds endast en exklusiv krets nära vänner – hovets unga kavaljerer och de bekanta tre gracerna, grevinnorna Cederström, Löwenhjelm och Höpken, ibland även några av kungens syskon. Vädret var kallt och rått långt in i april detta år och utflykterna var knappast ämnade för promenader i det fria. Vanligen avslutade sällskapet kvällen på operan eller med supé på slottet i Stockholm.

Som redan antytts skilde sig Hagas karaktär påtagligt från de övriga kungliga lustslottens. På Ekolsund, Gripsholm, Ulriksdal och Drottningholm tillbringade kungen och hovet långa sammanhängande sejourer, ofta på flera månader. Haga, däremot, var en plats dit kungen företog dagsutflykter eller som mest gjorde en handfull övernattningar i sträck. Förklaringen är tvåfaldig: närheten till huvudstaden möjliggjorde snabba visiter och bristen på husrum omöjliggjorde längre vistelser. Kungens dagliga arbete krävde i längden lokaler

för kabinett och konselj, för mottagande av supplikanter, för officiella ceremonier. Dessa krav kunde inte mötas vid Haga, som var en lustpark utan slott, och mer än några dagars tillflykt dit var inte möjligt. I gengäld hade kungen på nära håll en rekreationsplats dit han utan förberedelser kunde dra sig undan en allt mer pressande politisk belägenhet.

De stora planerna Under 1780-talet inträdde ett kvalitativt nytt skede i Gustav iii:s förhållande till Haga. Redan 1781 lät han arkitekten Fredrik Magnus Piper utföra de första planerna till parkens omläggning i en mer elaborerad engelsk stil. Piper kom sedan att utarbeta storslagna planer för Haga genom vilka den intima karaktären skulle ersättas av en mer representativ. Med inköpet av det norrut liggande Brahelund 1785 mer än fördubblades ägornas utsträckning. Affären finansierades genom försäljning av Ekolsund. Samma år flyttades det gamla trähuset från sin ursprungliga plats nere vid vattnet till sitt nuvarande

Titelsidan till Johan Gabriel Oxenstiernas divertissemang som framfördes då grundstenen lades till Gustav iii:s stora slottsbygge på Haga den 19 augusti 1786.

Gustav iii:s Haga

34

läge uppe på en höjd. Ett antal andra nybyggnader utfördes efter ritningar av arkitekterna Louis Jean Desprez och Olof Tempelman, men huvuddelen av projekten realiserades aldrig, som framgår av Magnus Olaussons avsnitt om Haga lustpark.

Från och med nyåret 1786 började kungen återigen nyttja Haga regelbundet. Uppemot tiotalet besök registrerades varje månad. Vistelserna var synbarligen lustbetonade. Från sommarmånaderna anger räkenskaperna ofta »Musicanterne på Haga« som en särskild utspisningspost. Haga var på väg att förvandlas från en plats för regentens enskilda kontemplation till en representativ kunglig lustpark.

Starten på det stora slottsbygget markerar ett slags officiell början på denna Hagaanläggningens mer offentliga karaktär. Händelsen celebrerades med en fest som hade förberetts av kungens deciderade gunstling Gustaf Mauritz Armfelt och som ägde rum den 19 augusti 1786, årsdagen av statskuppen. Drottningen, kronprinsen, kungens syskon och hela hovet mötte på förmiddagen upp vid Gamla Haga, där kungen tillbringat natten. Som vanligt vid hovfesterna försökte man upprätthålla en illusion av överraskning, men för-

Målning av Cornelius Höyer föreställande Gustav iii med Sofia Magdalena och kronprins Gustav Adolf på vandring i ett ideallandskap, troligen Hagaparken, 1784–85.

beredelserna hade pågått i flera dagar, kungen var väl insatt i programmet och det var därtill han som betalade kalaset. Efter en kort promenad anlände sällskapet till den höjd vid Brahelund där slottet skulle anläggas.

Medan åskådarna tog plats på en tillfälligt uppbyggd läktare tillkännagavs kungens ankomst av en fanfar.

Musik spelades upp och genom skogens snår kom eldens och smidets gud Vulcanus tågande med en skara cykloper på väg till arbete. Dessa urbergets betvingare hamrade på grundstenen och ett divertissemang spelades upp där nöjets gudinna tillsammans med de fria konsterna lovade bli bofast på slottet. Anspelningar gjordes på dagens jubileum: Samlens Lekar, Lust och Löjen!

Och du! främst bland alla Nöjen, Frihet! du, som ger dem lif.

Texten var författad av Johan Gabriel Oxenstierna, aktörerna kom från operan och musiken hade komponerats av dess nyutnämnde musikdirektör abbé Georg Joseph Vogler. Vid skådespelets slut lade kungen symboliskt grundstenen i vilken inmurades en låda med alla gångbara myntsorter. Stenens latinska text, som författats av drottningens tidigare hovmarskalk, den åldrige poeten Christopher Manderström, förkunnade att grunden lades på fjortonårsdagen av den omvälvning som återställt fäderneslandets trygghet och som planlagts just i denna sköna omgivning. Grundläggningen befästes med hammarslag av i tur och ordning drottningen och kronprinsen, hertigen och hertiginnan och av de närvarande personer som varit kungen behjälpliga vid omstörtningen: general Fredrik Posse, överste Adam Ludwig Lewenhaupt, hovstallmästaren Claes Rålamb, hovmarskalken Bror Cederström, hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck samt stabskaptenen Carl Johan Adlercreutz. Sist i raden inbjöds den franske ambassadören Louis Marie de Pons att företräda den makt som främst understött statsvälvningen. Under ytterligare sång- och dansnummer flanerade sällskapet runt parken vars skyddsgudinna tillsammans med skogsnymfer strödde blommor i kungens väg. Promenaden slutade nere vid vattnet.

Där embarkerades en eskader bestående av tretton flaggprydda slupar under befäl av hertig Karl och amiralitetets officerare. Flottan företog några avancerade turer på Brunnsviken varefter den stävande in mot bryggan vid Gamla Haga. Den sjuårige kronprinsen skulle möta de landstigande med några verser men blev så gripen av stundens allvar att han föll i gråt och hade svårt att göra sig hörd. Den påföljande middagen intogs vid

35

Den nyuppförda turkiska kiosken var platsen för några av Gustav iii:s hovfester, men även för de krigskonseljer som kungen höll vårvintern 1788 inför kriget med Ryssland.

36

Karlskrona. Under namnen Valfisken och Vildsvinet fick de sin permanenta bas i Brunnsviken och användes för, som det hette, promenader på vattnen vid Haga.

En utländsk resenär, den latinamerikanske revolutionsledaren Francisco de Miranda, besökte Haga i oktober 1787 och imponerades av naturens skönhet. Byggnadsverksamheten var nu intensiv och förutom det flyttade trähuset beskådade han den nästan fullbordade Turkiska kiosken, det stora slottsbygget och paviljongens ännu nakna tegelmurar. Att döma av Mirandas berättelse stod det mellersta koppartältet redan färdigt, ryttare och vagnåkande till tjänst. Parken kunde alltså disponeras av allmänheten åtminstone när kungen inte själv var på plats.

Den mer offentliga karaktär som Gustav iii önskade ge Haga kom aldrig att fullföljas under hans livstid.

Det stora slottsbygget nådde som bekant aldrig över grundmurarna och den politiska utvecklingen gjorde att kungens vistelser på Haga snart fick något mer jagat än lustbetonat över sig. Från 1788 blev det hans prefererade residens där han börjar tillbringa långa sammanhängande perioder. På Haga planlades också det krig som blev anledningen till hans politiska och sociala isolation.

Det förgyllda huvudet av ett vildsvin pryder förstäven till en av Gustav iii:s två gondoler som 1787 levererades från Karlskronavarvet. Idén till dem hade kungen troligen fått under sin Italienresa där han i Venedig bevittnade en storslagen regatta.

små uppdukade bord i bersåerna uppe på höjden vid det gamla trähuset. Efter avslutad måltid reste kungen och hovet på den samma dag invigda nya landsvägen till Drottningholm, där aftonen ändades med en teaterföreställning.

De slupar som använts vid den lilla regattan kom från det kungliga jaktvarvet på Kungsholmen. Först i augusti 1787 levererade Fredrik Henrik af Chapman två specialbyggda eschalouper eller gondoler från marinvarvet i

Krigskonseljerna Den mest famösa episoden förknippad med Haga är de hemliga krigskonseljer som Gustav iii ledde i den nyss invigda Turkiska kiosken vårvintern 1788. Mellan den 13 januari och den 13 april hölls sammanlagt nio möten (varav två dock ägde rum på slottet i Stockholm) där kungen planlade sitt anfallskrig mot Ryssland. Närvarande var endast statssekreteraren i finansexpeditionen Eric Ruuth, generalmajoren Johan Christopher Toll samt kungens överadjutant, den unge majoren Otto Wrede, som protokollförare. Mötesformen, som helt förbigick rådet och den ordinarie utrikesförvaltningen, saknade all form av laglighet. I avskildheten på Haga passade kungen samtidigt på att prova det nya peruklösa »runda hår« som införts av Ruuth och Toll och som allmänt började få genomslag. Modet anammades snart av hertigen och kronprinsen men tilltalade inte kungen.

Avsikten att dölja krigsplanläggningen genom att hålla mötena på Haga slog fel. Vissa betraktare med insikt i hovets rutiner hade noterat kungens vana att inför viktiga avgöranden dra sig tillbaka i enskildhet, inställa sina vanliga måltider samt försöka inbilla omgivningen att han var upptagen med dramatiskt författarskap. Haga blev beryktat som platsen för kungligt ränksmideri.

Hagakonseljerna ägde rum i den nyuppförda Turkiska kiosken som fick sin officiella invigning på hertig Karls

37

namnsdag den 28 januari samma år. Under vintertiden förbands kiosken med det gamla trähuset genom en demonterbar korridor av bräder. I ett brev till systern några dagar efter invigningen beskrev Gustav iii hur man druckit varm choklad och inspekterat den nya kioskens fyra rum. I korridoren dukades upp supé för tjugo personer vid fyra bord. Kungen uppträdde som en enskild, bordsplaceringen lottades och umgänget var helt otvunget. I förstugan som spärrade ute kylan spelade ett kapell. Invigningsdagens tema med storturken som inbjöd till fest i sin seralj var kongenialt med de samtidigt pågående krigsförberedelserna, som ju syftade till ett anfallsförbund med Ottomanska Porten.

Det ryska kriget, som inleddes efter midsommaren 1788, kom att bli förknippat med Haga på andra sätt.

Omkring 150 av de krigsfångar som internerats i Sverige sattes hösten 1788 i arbete på det stora slottsbygget.

Tidigt på Luciamorgonen kom elden lös i deras baracker och de överfördes därför till Marieberg.

Just vid denna tid har en annan utländsk betraktare skildrat parken. Carl Georg Johan Philip von Pollett var en tjugoårig tysk officer i svensk tjänst och skulle snart själv komma att delta i det ryska kriget. Från besöket vid Gamla Haga har han lämnat den mest utförliga kända interiörbeskrivningen. Det är, skrev han beundrande, en bostad snarast för en människovän och filosof men många snillrika politiska uppslag har där utarbetats av en värderad monark. Från trappan till första våningen nådde man först kungens förmak dekorerat med en hermafrodit av Sergel och några kopparstick över italienska ruiner. I ett litet angränsande rum hängde porträttmålningar av drottningen, kronprinsen och flera av kungens kvinnliga släktingar samt en gipsprofil av Ludvig xiv.

Härifrån nåddes kungens arbetsrum där den franska kungaräckan förlängdes med byster av Ludvig xv och Ludvig xvi med gemåler. Tolv små porträttbyster avbildade stora franska gestalter: Descartes, Pascal, Montesquieu, Voltaire, Sully, Turenne, Vauban, Catinat, d’Agusseau, Bossuet, Fénelon och l’Hopital. Det frankofila uppvägdes av de böcker om italiensk historia som låg framme på skrivbordet. På den nedre våningen låg det Pollett uppfattade som kungens sovgemak och matrum, vilka inte beskrivs närmare. Däremot omnämns den täckta gången till kiosken, där kungen brukade läsa.

Pollett kände också till att det var här som kungen planerat det ryska kriget. Enligt bouppteckningen upprättad efter Gustav iii:s död var huvudbyggnadens samtliga rum försedda med kakelugnar och hade papperstapeter.

Bottenvåningens fyra rum hade därtill bröstpanel.

Möbleringen var enligt Jonas Carl Linnerhielms uppgift inte kunglig, men »smakfull och vacker« (se s. 131).

De sista åren Efter krigsutbrottet kom Gustav iii att tillbringa långa perioder i Finland. När han återkom till huvudstaden fick den tilltagande oppositionen honom att allt mer söka sig till sin avskilda reträttplats. Hertiginnan har beskrivit kungens första återkomst från krigsskådeplatsen till Haga den 1 september 1788, högst några veckor efter Polletts besök. Han möttes av drottningen, kronprinsen och hovet, som vistades vid Ulriksdal under kungens bortovaro. Officerarnas uppror var nu ett faktum och kungen hade under promenaden vid Haga försökt anlägga en obesvärad min. I enskildhet förde han dock bekymrade samtal med Ruuth, överståthållaren och riksrådet Karl Sparre samt drotsen Karl Axel Wachtmeister. Den hårdnande pressen fick kungen att allt

Konungens paviljong sedd från Brunnsviken. Först i december 1790 kunde Gustav iii ta sin eleganta bostad i besittning och det blev hans residens på Haga fram till slutet, i mars 1792.

Gustav iii:s Haga

38

oftare söka lugnet på Haga. Under dessa sista år, då umgängeskretsen krympte och isolationen och oppositionen tilltog, började rykten om tygellösa orgier på Haga att florera. Den allt mer kritiska hertiginnan menade att all kvickhet hade försvunnit från hovet och att kungen endast omgav sig med oförskämda uppkomlingar. Hon jämförde umgängesformerna med de romerska kejsarnas utsvävningar. Några andra förändringar än kungens krympande sällskapskrets och växande tungsinne går inte att verifiera från säkra källor.

Kungens vakthavande hovstallmästare Carl Didrik Hamilton, som levde i kungens närhet från krigsslutet och fram till hans död, har lämnat uppgifter om kungens umgänge som tvärt bryter mot hertiginnans omdöme om sällskapet. Hamilton räknar upp idel vittra och politiska förmågor, såsom Gustaf Mauritz Armfelt, statssekreteraren Ulric Gustaf Franc och akademiledamöterna Schröderheim, Gyllenborg, Adlerbeth, Zibet och Rosenstein. Till dessa kan fogas poeterna Leopold och Kellgren och även Bellman, som underhöll kungen med specialskrivna skådespel på Haga under nyårshelgerna 1789 och 1790 (se s. 214).

I december 1790, fyra månader efter krigsslutet, kunde Gustav iii flytta in i den nya paviljongen på Haga.

Trots de blygsamma dimensionerna och fastän mycket inredningsarbete återstod fick han därmed en boning långt mer representativ än det gamla trähuset. Det avspeglades också genast i nyttjandet. Efter att ha firat julhelgen på Haga valde kungen paviljongen till sitt permanenta residens under våren 1791. Det var här han bodde och han åkte endast in till staden över dagen för att sköta statsärenden eller på kvällen för att gå på operan. Hertiginnan rapporterar om regelbundna torsdagssupéer för sex till åtta inbjudna damer och något fler herrar som efter operaföreställningen åtföljde kungen till Haga och först sent om natten återvände till staden.

Från slutet av maj till början av juli befann sig Gustav iii i kurorten Aachen. Det var inte så mycket hälsoproblem som tillfälle att sammanträffa med franska emigranter som bestämde resmålet. Under kungens frånvaro deltog kronprinsen för första gången i regeringsarbetet och inlogerades utan sin mor på Haga.

Ingen tilläts under tiden uppvakta kronprinsen. Förutom att skydda den tolvårige interimsregenten från otillbörlig påverkan var detta en del i den maktkamp som länge pågått mellan de kungliga makarna och som kulminerat under kriget. Redan inför sin avfärd till Finland hade kungen utan framgång försökt skilja mor och son åt.

Efter hemkomsten återtog Gustav iii sina regelbundna vistelser på Haga om dock inte lika frekvent som under våren. När det nya året 1792 nalkades såg sig kungen nödsakad att återigen sammankalla ständerna och sin vana trogen förberedde han sig ute på Haga. Hamilton berättar att kungens planläggning lämnade lite tid för nöjen och i stället ägnade han julhelgen åt att studera den engelska konstitutionen. Statssekreteraren Elis Schröderheim, som tillhörde Gustav iii:s nära umgänge, har återberättat en vardagsscen från livet i paviljongen vid denna tid. Schröderheim hade deltagit i kungens julfirande på Haga 1791. Dagen före nyårsafton blev han åter bjuden till supé. Händelsevis anlände han före det övriga sällskapet och som brukligt satte han sig därför att vänta i de nedre rummen. Emellertid hade hans ankomst redan annonserats och till sin förvåning blev han uppkallad till divanen i övervåningens mer privata del.

Kungen satt och studerade byggnadsritningar medan den unge skådespelaren och föreståndaren för paviljongens bibliotek Lars Hjortsberg, kungens favoriserade lektör, läste högt ur den franska revolutionsgazetten Le Moniteur universel. Även i de inre kretsarna tycks det ha varit en sällsynt nåd att få inträda i divanen och aningen förlägen satte sig Schröderheim att studera de många gravyrer som alltid låg framme. Så småningom ville kungen inleda ett samtal om kvällsnöjena under den instundande riksdagen i Gävle, och Hjortsberg sändes därför iväg att hämta te. Kungens oväntade förtrolighet ökade Schröderheims predikament och han försökte flera gånger byta till mindre känsliga ämnen.

Slutligen anmäldes dock det övriga sällskapet och man gick därför ned till supén. Sammanlagt var det tio herrar samt kungen. Efter måltiden vidtog sällskapsspel medan kungen och Armfelt drog sig tillbaka för enskilt samtal i de inre rummen. Nästa dag befalldes Schröderheim åter till Haga och mottogs då av kungen i biblioteket.

Slutet Riksdagen i Gävle inleddes den 23 januari 1792. Någon av dagarna dessförinnan hade Claes Fredrik Horn och den blivande kungamördaren Jakob Johan Anckarström smugit omkring i vintermörkret ute på Haga, för att utforska möjligheterna att antingen enlevera eller få korn på kungen. De hade tidigare avskräckts av den starka vakt som omgav Gustav iii på Haga, men denna gång lyckades de komma så nära att de kunde se honom genom Paviljongens fönster. Utsattheten på Hagas nedre etage kom Pontus Liljehorn att nämna särskilt i sin varningsbiljett till kungen den 16 mars.

39

På aftonen den 15 mars hade Gustav iii återigen ett mindre sällskap till supé på Haga. Samtalet rörde bland annat mordförsöket på den portugisiske kungen Josef Emanuel 1758. Nästa morgon gick kungen för att inspektera slottsbygget. Den vakthavande kaptenen Gustaf Löwenhielm frågade när slottet skulle stå färdigt. Kungens förhoppning var att kunna bebo det några år, om han fick uppnå vanlig människoålder. Efter promenaden tog kungen en tur på Brunnsvikens is för att se på en slädkapplöpning. Därefter for han för sista gången från Haga in till staden för att gå på franska teatern och aftonens maskeradbal på operan. Den 29 mars, tretton

dagar efter attentatet, avled Gustav iii av sviterna från Anckarströms kulor.

Slottsbygget på Haga avstannade omedelbart efter kungens död. Det tegel och kalk som lagrats för ändamålet började redan samma år fraktas till Karlberg för att användas till den nyinrättade Krigsakademiens kasernflyglar. Hagaslottets källarvåningar uppträder i dag som en överraskande ruin på skogshöjden vid sidan av pelousen och minner om Gustav iii:s väldiga planer. Oavsiktligt formar granitmurarna ett sentimentalt monument i den romantiska parken.

Den så kallade ruinen på Haga utgörs av grunden till det stora slottsprojektet, en grandios vision som aldrig blev verklighet.

Gustav iii:s Haga

Haga – kunglig lustpark och gustaviansk kulturmiljö

9 789185 815272

ISBN 978-91-85815-27-2

Haga med sitt elegant formade parklandskap och alla sina enastående byggnader upphör aldrig att fascinera. Den kungliga lustparken utgör med sin kombination av monumentalitet och intimitet, av privat reträttplats och offentlig parkmiljö ett allkonstverk som gör den till en av vårt lands mest unika kulturhistoriska miljöer. Haga utgör kärnan i dagens nationalstadspark vid Brunnsviken och har varit en grön oas för stockholmarna i mer än tvåhundra år. Hit söker sig många för att njuta av lugnet och uppleva historiens – och fjärilens – vingslag.

Haga var skådeplatsen för viktiga händelser i Gustav iii:s politiska historia och här gestaltade kungen sina storslagna visioner i samspel med några av tidens ledande arkitekter, som Fredrik Magnus Piper, Olof Tempelman och Louis Jean Desprez. Det enkla och anspråkslösa mötte det storslagna och monumentala i de olika projekten där enbart ett fåtal kom till utförande, som Gustav iii:s paviljong, Koppartälten och ett antal mindre paviljonger.

Med kungens död 1792 fick de grandiosa planerna på ett stort kungligt slott i parken ett abrupt slut och först 1802 uppfördes en mindre byggnad, Haga slott, som ett komplement till paviljongen. Det var här som vår nuvarande kung Carl xvi Gustaf föddes och i lekstugan i trädgården lekte Hagasessorna på 1940-talet. Vid samma tid genomgick också Gustav iii:s paviljong en genomgripande restaurering som syftade till att förstärka bilden av byggnaden som en av den gustavianska tidens förnämsta miljöskapelser.

I detta sjätte band av bokverket De Kungliga Slotten ges en utförlig presentation av Haga – parkanläggningens tillkomst, byggnadernas historia, inredningarna och de kungliga byggherrarna. Nya perspektiv på 1800- och 1900-talens slottsmiljö och parkens utveckling presenteras av några av våra främsta experter.

I nytagna fotografier av Jens Lindhe och med ett stort bildmaterial bestående av ritningar, kartor och historiska framställningar förmedlas en rik och mångskiftande bild av ett av vårt lands främsta kulturarv.