9789144112664

De ekonomiska idĂŠernas historia Martin Kragh

Denna titel har tidigare getts ut av SNS Förlag och utges från och med denna andra upplaga av Studentlitteratur AB. Denna upplaga innehåller inga innehållsmässiga förändringar jämfört med den första upplagan.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37467 ISBN 978-91-44-11266-4 Upplaga 2:1  Författaren och Studentlitteratur 2015 © www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Grafisk form: Lena Eklund Omslagslayout: Lena Eklund, bearbetat av Pernilla Rosander Omslagsbild: Der reiche Narr (Der Geldwechsler) av Rembrandt /Wikimedia Commons Printed by Interak, Poland 2015

Innehåll Förord 5 Inledning 7

1 • Tidigt ekonomiskt tänkande 16 Kina 18, Antiken 21, Islam och kristendom under medeltiden 27

2 • Renässansen och den ­moderna vetenskapen 42 Merkantilismen 45, William Petty och den politiska aritmetiken 53, N ­ aturrättsfilosofin i Sverige 56

3 • Den europeiska upplysningen 60 Upplysningen i Frankrike 61, Tankar om handel och tillväxt 63, Jean-François Melon och Richard Cantillon 66, Fysiokraterna 70, A.R.J. Turgot 73, Svenska frihetstiden 76

4 • Den skotska upplysningen 82 David Hume 83, Sir James Steuart 87, Adam Smith 90

5 • Den klassiska perioden 102 Thomas Malthus befolkningsteori 103, David Ricardo 107, Jean-Baptiste Say 116, John Stuart Mill 120, Monetär teori under 1800-talet 125, Karl Marx 129

6 • Den neoklassiska omdaningen 137

Teorin om marginalnytta 139, Alfred Marshall och den neo klassiska o­ mdaningen 144, Léon Walras och generell jämvikts ­teori 152, Välfärdsteori 155, Neoklassisk monetär teori 158

Tyska historiska skolan 168, Ekonomisk sociologi 172, Institutionell teori 174

8 • Marknader, konjunkturer och tillväxt 180 Joseph Schumpeter 180, Frank H. Knight 182, Monopolteori och icke-jämvikt 185, Konjunkturcykelteori 1910–1930 189

9 • Makroekonomins grunder 195 John Maynard Keynes 196, Stockholmsskolan 207, Monetarismen 213

10 • Ekonometri och matematisk analys 223 Ekonometri 225, Generell jämviktsteori 231, Spelteori 233

11 • Tillväxt, handel och finansiella marknader 238 Handelsteori 240, Utvecklingsekonomi 242, Finansiell ekonomi 247

12 • Ämnet breddas 254 Public Choice 255, Asymmetrisk information 256, Beteende­vetenskap och e­ konomisk psykologi 258, Matematiken och nationalekonomin 262, »Nobelpris« i ekonomi 263

7 • Alternativa skolbildningar 168

13 • Heterodoxa skolbildningar 267 Radikal ekonomi 268, Postkeynesianism 269, Feministisk ekonomi 271, Österrikisk teori 274 Epilog 278 Appendix A Instuderingsfrågor 280 Appendix B Att läsa vidare 287 Appendix C Mottagare av Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 292 Noter 294 Bildförteckning 307 Register 308 Författarens tack 320

5

Förord Människan har sedan urminnes tider funderat kring det samhälle hon lever i. Hur fungerar vi tillsammans? I vilka sammanhang uppstår samarbete? Vilka principer gäller för byte och handel? Hur uppstår val och preferenser? Påverkas vi av andra och i så fall hur? Är vi konsekventa när vi väljer i en situation av begränsade resurser?

Vi har längs vägen kommit upp med olika ideer och lösningar för att svara på sådana frågor. Vi har försökt förstå hur den ekonomi vi lever inom – med byte och handel, produktion och konsumtion, pengar och kapital – hålls samman och förändras. Vi har långt ifrån tyckt lika och till och med definitionen av vad vi avser med begreppet ekonomi har skiftat kraftigt över tiden.

I denna bok kan vi följa hur det ekonomiska tänkandet utvecklats och förändrats under de senaste två tusen åren. Det är visserligen inte förrän under de senaste två hundra åren som tänkandet kring ekonomin utvecklas till en egen vetenskap med anspråk på att förstå hur ekonomin fungerar – det ämne som på svenska brukar kallas nationalekonomi och på engelska rätt och slätt economics. Men det hindrar inte att män­ni­skor långt tidigare kunnat göra skarpsinniga iakttagelser och formulera ekonomiska teorier.

Frågan är förstås om det är av värde att veta vad man tidigare tyckt och tänkt om ekonomiska ting. Räcker det inte med att konstatera att vi idag vet mycket mer om ekonomiska processer och förlopp? Har inte de gamla idéerna övergivits för att de helt enkelt var dåliga? Men så enkelt är det faktiskt inte. För det första ger kunskap om ekonomiämnets historia insikt om

6

→ 3.

Den europeiska upplysningen Den vetenskapliga omdaning, som inleddes med tänkare som Locke och Newton, fortsatte under 1700-talet i vad som blivit känt som upplysningen. Upplysningen var en politisk idé och rörelse där vetenskapen betraktades som nyckel till nationernas välstånd, och människan skulle frigöras från religiöst och politiskt förtryck. Den svenske idéhistorikern Sten Lindroth (1914–1980) har passande beskrivit upplysningen som en era där »sanning och nytta gick hand i hand«.1 För filosofen Immanuel Kant (1724–1804) innebar upplysningen att människan självständigt sökte sanningen och lyckan. Med förnuftet som ledsagare skulle hon ompröva alla etablerade värden, vare sig de baserades på religiösa eller politiska traditioner.

Ekonomi var ett av upplysningens mest privilegierade ämnen. Men ekonomi förstods under upplysningen också i bredast tänkbara mening. Frågan var hur samhället bäst kunde hushålla med nationens tillgångar, där allt från skog och mineraler till finanser, politik och arbetskraft sågs som centrala.

Flera av nationalekonomins stora klassiker författa­des under upplysningen. Namn som François Quesnay och Adam Smith är för evigt inpräntade även i de mest kortfattade över­sikter över ämnets historia. Också i Sverige, som dragits med i upplysningens ideal, blomstrade ämnet upp. I Sverige är 1700-talet känt som frihetstiden, en era av genomgripande polit­iska reformer. Den ekonomiska debatten var en viktig komponent i denna diskussion.

Upplysningen kom till stor del att handla om människans natur och roll i samhället. Frågan hade diskuterats redan tidigare av framstående naturrättsfilosofer som Pufendorf, men

7

aktualiserades med publikationen av holländaren Bernard Mandevilles (ca 1670–1733) The Fable of the Bees: or Private Vices turned Public Benefits (1714). Verket blev en vattendelare, då författaren inte bara argumenterade för fria marknader och konkurrens utan även attackerade puritanska värden som höll abstinens för en dygd och lyxkonsumtion för en last.

Mandeville ifrågasatte hela den kristna moralen som samhällets stomme och påpekade att människan av naturen är självisk. I ett samhälle med goda lagar, tänkte han sig, skulle denna drivkraft kanaliseras i en riktning som gynnade hela samhället. Inte alla samtida har accepterat hans människosyn, men med Mandeville väcktes frågan om samhällets organisation och människans roll i detta samhälle.

Upplysningen i Frankrike De omständigheter i England som bidragit till en sådan sprid­ ning av ekonomiska idéer under 1600-talet saknade mot­sva­ righet i Frankrike. Som på många andra håll på kontinenten fortlevde här feodala institutioner där kungen utövade nästan oinskränkt makt. Den statliga censuren var vittgående och många kritiker fängslades eller hamnade i exil. Det är därför intressant att det var Paris som blev upplysningens huvudstad. Med filosofer som Voltaire (1694–1778) och JeanJacques Rousseau (1712–1778) i spetsen blev upplysningen i absolutismens Frankrike en intellektuell och politisk angelägenhet. Kring mitten av 1700-talet hade Paris blivit en smältdegel till vilken filosofer och andra intellektuella från hela Europa anlände.

På grund av landets censur var publiceringen av kritiska idéer förenad med risktagande. Där fanns förvisso olika sätt att kringgå restriktionerna – som att publicera under fingerat namn eller trycka sin upplaga i det friare Holland – men böcker kunde fortfarande konfiskeras och författarna sättas i fäng-

8

else. En viktig aktör var Denis Diderot (1713–1784), en fransk filosof och förläggare som kanske mer än någon annan trotsade förbuden och bidrog till att sprida politiska och ekonomiska idéer. Hans inflytelserika Encyclopédie, en encyklopedi som samlade dåtidens kunskap inom allt från fysik och medicin till filosofi och ekonomi, förkroppsligar upplysningens ideal. Trots att utgivningen av encyklopedin hindrades av myndigheterna, lyckades Diderot publicera 28 volymer under åren 1751–1772.

Om maktdelningens principer Av särskilt intresse för upplysningens filosofer var samspelet mellan ekonomi och politik och dess betydelse för nationens välstånd. Det föll sig därför naturligt att studera lagarnas betydelse och funktion. Sådana frågor kan förefalla separata från ekonomi men var i själva verket nära relaterade: Kan investeringar ske i ett land där skyddet för egendom är svagt?

Kommer någon att stå beredd att låna ut pengar om dom­ stolar är korrupta? Sådana slags frågeställningar motiverade ­Charles­-Louis de Secondat Montesquieu (1689–1755) att i sitt verk De l’esprit des lois (1748) resonera kring vikten av goda institutioner och frågan om varför handel frodas endast under politiskt stabila förhållanden.

Politisk stabilitet, menade Montesquieu, var möjlig endast om någon form av maktdelning existerade inom staten. Om makten i samhället kunde delas upp, skulle risken för despoti och godtycklig maktutövning minskas. Maktdelningens principer vilade på en konstitutionell separation mellan verkställande, lagstiftande och dömande makt, vilka i sin tur tillhörde tre separata enheter: monark, riksförsamling och domstolar (idag regering, riksdag och domstolar). Endast i en nation där ingen enskild regent åtnjöt obegränsad makt skulle männi­ skans natur komma till sin rätt. »I naturens ursprungliga tillstånd«, anmärkte Montesquieu, »är alla människor födda i jämställdhet. Samhället tar den ifrån dem, och de kan vinna 3 • Den europeiska upplysningen

9

den åter endast genom lagarna.«2 Detta var innebörden av lagarnas betydelse för individens frihet och nationens välstånd.

Tankar om handel och tillväxt Att Montesquieu var verksam i Frankrike är ingen slump. Landets bildade skikt hade en god uppfattning om den engelska ekonomins överlägsenhet, och de kopplade detta till frågan om statsskick. I England fanns den maktdelning som Montesquieu förespråkade, och han såg en fara i om Frankrike skulle hamna ekonomiskt på efterkälken. Rötterna till landets dilem­ma gick tillbaka till Ludvig XIV:s (1638–1715) styre vid slutet av 1600-talet. Hans välde har karaktäriserats som en extrem variant av merkantilism, där maximeringen av kungens makt var politikens fundamentala mål. Handel och migra­ tion var reglerade, och bönderna ålades vittgående tvångsarbete (så kallad corvée). Samtidigt var landets finanser i be­drövligt tillstånd.

En av de tidigaste kritikerna av den förda politiken var ­Pierre de Boisguilbert (1646–1714). Inspirerad av Petty försökte han uppskatta den franska ekonomins storlek, och i Détail de la France (1695) kom han fram till att invånarnas inkoms­ ter under Ludvig XIV hade halverats. Skälet var betungande skatter och en politik som berikat aristokratin, samtidigt som bönder och hantverkare blivit fattigare. Det senare var viktigt då ökad fattigdom ledde till lägre konsumtion och sålunda lägre inkomst. En individs konsumtion, insåg Boisguilbert, var ju per definition någon annans inkomst. Det osäkra politiska klimatet innebar dessutom att de rika var ovilliga att i­nveste­ra. »Skälet till att landets inkomster har sjunkit«, påpekade han, »var inte en brist på pengar, utan en brist på varor som utbjuds, säljs och konsumeras.«3 Boisguilbert argumenterade för att statens roll i ekono­ min skulle minimeras och att prisregleringar på allt förutom

10

spann­mål skulle upphöra. Även här leder spåren till engelskt in­flytande, och i likhet med Petty och Locke beskrev han statliga ingrepp som une violence continuelle à la Nature (ett konstant över­grepp på naturen).4 Marknaden betraktades som ett själv­reglerande system, som likt naturen i övrigt bäst fungerade ostört. För att välstånd skulle uppstå behövdes »balans«, vilket Boisguilbert identifierade som jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Prisbildningen skulle därför lämnas åt marknad­ en att avgöra, och statens enda uppgift var att ordna säkerhet och rättvisa.

Tidiga merkantilister hade betraktat en positiv handelsbalans som garant för inflöden av ädelmetall (pengar). Genom ökad penningmängd stimulerades i sin tur handel och sysselsättning. Boisguilbert hade en annorlunda syn på pengarnas betydelse. Enligt honom förklarades Frankrikes låga tillväxt inte av penningbrist utan av det faktum att människor var ovilliga att investera de resurser de faktiskt hade. Det var osäkerheten som skapade denna situation. »Den franska stats­ kroppen«, klagade Boisguilbert, »lider på grund av att pengarna inte befinner sig i kontinuerlig cirkulation.«5 Men alla höll inte med. Skotten John Law (1671–1729) argumenterade, likt tidigare merkantilister, att en ökad penningmängd tvärtom kunde spela en aktiv roll för att vitalisera ett lands outnyttjade resurser.

Law särskilde sig emellertid från de flesta tidigare merkantilister på en viktig punkt. I en pamflett från 1705 förde han fram idén att pengar inte behövde baseras på ädelmetaller som guld och silver.6 Förslaget var kontroversiellt eftersom guldmyntfoten vid denna tidpunkt ännu betraktades som garant för det monetära systemets stabilitet. Enligt Law representerade guldmyntfoten en felsyn om pengars roll, eftersom deras enda syfte var att förenkla handel. Och för att stimulera handel borde penningmängden kunna ökas utan hänsyn till guldreserverna. Law ville helt enkelt ge centralbanken rätt att ge ut pengar utan full täckning i guld. Förutom att papperspengar 3 • Den europeiska upplysningen

11

¶ Charles-Louis de Secondat Montesquieu var en fransk upplysningsfilosof och en av 1700-talets mest betydelsefulla tänkare. Genom arv och giftermål hade han redan i unga år blivit ekonomiskt oberoende och kunde därigenom ägna sig åt studier och författarskap. Hans skrift De l’esprit des lois bann­ lystes av katolska kyrkan men fick ett stort intellektuellt inflytande i såväl Europa som i de nordamerikanska kolonierna.

12

var billigare, hade de den fördelen att deras utbud utan svårigheter kunde kontrolleras. För att bevara sedlarnas värde behövde centralbanken bara minska penningmängden vid inflation, och tvärtom. I varje fall i teorin.

Law var en skicklig ekonom och hade dessutom onekligen talang för att råka i konflikt. Först dömdes han 1694 till fängelse för mord efter att framgångsrikt ha besegrat sin motståndare i duell. Därefter bröt han sig med kumpaners bistånd ut ur fängelset. Så småningom flydde han landet och begav sig till Holland och senare Frankrike. Där lyckades han starta om på nytt, och snart fick hans ekonomiska idéer regenternas uppmärksamhet. Den franska ekonomin var fortsatt stagnerande och statsskulden stor, och Law såg en chans att omsätta sina teorier i praktiken. År 1716 grundade han Banque Générale – en privat bank som tack vare regentens stöd fick kunglig status – och började emittera papperspengar. Över tid gjordes han också ansvarig för att hantera landets statsskuld, vilket han gjorde genom att skapa nya finansiella instrument. Det gick emellertid inte som han planerat, och 1720 resulterade hans projekt i den så kallade Mississippibubblan, en av världens förs­ta finansiella kriser.

Jean-François Melon och Richard Cantillon Den ekonomiska diskursen i Frankrike rörde sig under 1700-­talet i en alltmer frihandelsvänlig riktning. Två tänkare som båda hade arbetat för Law befann sig i denna brytpunkt. Å ena sidan Jean-François Melon (1675–1738), en av dåtidens mest beryktade ekonomer men senare bortglömd, och å andra sidan Richard Cantillon, en skicklig teoretiker vars berömmelse kom först efter hans död. Med stor sannolikhet var Melons Essai politique sur le commerce (1734) ett av upplysningens mest lästa verk om ekonomi. Skriften översattes till elva språk (däribland svenska 1751) och citerades brett i den politiska debat3 • Den europeiska upplysningen

13

¶ Satirisk teckning föreställande John Law i en holländsk tidskrift från samma år som hans system kollapsade (1720). Texten lyder: »Law loquitur.

Vinden är min rikedom, mitt stöd och min grund. Som herre av vind är jag herre av liv, och mitt vindmonopol blir omedelbart föremål för avguda­ dyrkan. Lång­sammare rör sig väderkvarnens vingar på mitt huvud än värdet av aktierna i mina dåraktiga företag.«

14

ten. Det är svårt att säga varför Melon nästan försvann ur hi­ sto­rieskrivningen, men hans bidrag är intressant då det var ett tidigt försök att betrakta handel som ett strategiskt spel.7 Melon inledde med ett fall där två jämbördigt stora öar ska välja handelsstrategi i förhållande till varandra. För att förenkla antog han att öarna producerade endast en vara var: spann­mål respektive ylletyg. Syftet var att illustrera hur länder genom val av strategi kunde nå välstånd på varandras bekostnad. Implicit representerade Frankrike den ö som exporterade spannmål och England den ö som exporterade ylletyg.

Melons argument var att länder som exporterar spannmål får ett strategiskt övertag över andra länder, eftersom spannmål är en universell produkt som konsumeras av alla. Poängen var att nationer kunde skaffa sig monopolställningar genom skick­lig kommers, snarare än genom militär styrka och erövring.

I nästa steg utvärderades handelspolitiken mot bakgrund av dess ekonomiska nytta. Om politiken gynnade ett land ekonomiskt var den eftersträvansvärd, varför Melon utan dubier försvarade exempelvis slaveriet (så länge det var lönsamt för slavägarna). Ett annat exempel rörde synen på protektionism.

Inhemsk industri, menade han, skulle skyddas enbart under särskilda omständigheter – men aldrig på grundval av företagens önskemål om att få monopol. »Jag har själv sagt«, anmärkte han, »att friheten är handelns väsentligaste egenskap.« Men frihet, skulle det visa sig, innebar inte rätten »att göra vad man vill, utan att endast göra det som inte strider mot allmänhetens bästa«. 8 I fråga om handel var det nödvändigt med en avvägning mellan frihet och protektionism. Detta »allmänhetens bästa«, med vilket Melon syftade på nationen, var viktigare än entydiga liberala principer.

3 • Den europeiska upplysningen

15

Richard Cantillon En av dem som förutsåg 1720 års finanskris var Richard Cantillon (ca 1680–?), en irländsk bankir och medarbetare till Law. Det är inte mycket som är känt om hans bakgrund och slutliga öde, men hans efterlämnade Essai sur la nature du commerce en général (publicerad 1755, författad omkring 1730) anses av många vara ett av den moderna nationalekonomins pionjärarbeten. Genom att spekulera mot aktierna i Laws företag hade Cantillon tjänat en mindre förmögenhet, men han följdes under resten av sitt liv av juridiska tvister. Det förblir oklart huruvida han avled i en brand 1734 eller flydde landet, men verket han efterlämnade kom att influera generationer av ekonomer.

Cantillons analys var abstrakt och resonerande, och den innehöll flera nydanande teoretiska bidrag. Han inledde med en definition av land som enda källa till rikedom: »Land är den källa eller materia från vilken rikedomen härleds.« Vidare konstaterade han filosofiskt att »människans arbete är den form som producerar [rikedomen]«. Rikedom, i sin tur, var »inget annat än maten, varorna och livets bekvämligheter«.9 Slutmålet med ekonomisk aktivitet var sålunda konsumtion och inte statens ekonomiska styrka. Eftersom människorna hämtade sitt välstånd från jorden, var det nödvändigt att befolkningsstorleken alltid stod i proportion till dess avkastning. I en implicit kritik av den franska politiken anmärkte Cantillon att en för stor befolkning antingen skulle migrera eller hamna i fattigdom. Där fanns sålunda inga skäl till att försöka reglera vare sig dess storlek eller sysselsättning.

Cantillon bidrog till att popularisera idén om entreprenörernas betydelse för ekonomin. Enkelt uttryckt var en entreprenör i hans teori en person som tar risker. Exempelvis investerar en jordägare i sitt lantbruk utan att exakt kunna förutse framtida skördar eller priser på spannmål. Och en handelsman köper upp varor på en plats för att transportera till en annan utan att med säkerhet känna till om efterfrågan kommer att

16

vara hög eller låg. Effektiva marknader behövde därför entreprenörer som var uppmärksamma, kreativa och riskbenägna.

Om de var lata, kortsiktiga eller riskobenägna kunde marknaden aldrig fungera. Under sådana omständigheter skulle landets ekonomiska potential aldrig komma att utnyttjas fullt ut.

Slutligen bör något om Cantillons pristeori också nämnas.

I syfte att förklara hur priser bildas på en marknad gjorde han en distinktion mellan marknadspriser och naturliga priser (valeur intrinsèque). En varas naturliga pris representerade dess produktionskostnader, det vill säga kostnaderna för jord och arbetskraft. Detta pris var det långsiktiga pris som skulle uppstå under ideala förhållanden. Men Cantillon anmärkte att varor sällan såldes till sina naturliga priser utan till sina marknadspriser. Dessa tenderade att variera upp och ner över tid. »Marknadspriset«, sammanfattade han, »beror på människornas humör och fantasier, och deras konsumtion.«10 I modern terminologi menade han att marknadspriset berodde på såväl utbud som efterfrågan.

Fysiokraterna Det sjuåriga kriget mellan Frankrike och Storbritannien (1756–1763) hade blottlagt den franska ekonomins svagheter. Landet hade inte bara förlorat kampen om kolonierna på grund av en svag flotta och armé; internt präglades Frankrike av fortsatt utbredd fattigdom. Några av reaktionerna mot detta har vi redan tagit del av. De tänkare i Frankrike som under 1700-talet aktivt debatterade frågor om handel och kommers var allmänt kända som les économistes (ekonomerna). Mot slutet av århundradet framträdde även en mer distinkt grupp eko­nomer, senare kända som fysiokraterna. Deras huvudsakliga fokus låg på jordbrukets effektivitet, som de menade hade hin­drats i sin utveckling av merkantila och skråmässiga regleringar (exportförbud och prisregleringar på spannmål). De var 3 • Den europeiska upplysningen

17

obrutna förespråkare av frihandel, som de i motsats till Boisguilbert ansåg borde gälla ekonomins samtliga sektorer.

Fysiokraterna var en tätt sammansluten grupp ekonomer vid mitten av 1700-talet under ledarskap av François Quesnay (1694–1774). Quesnay hade bakgrund som läkare och arbetade länge privat för Madame de Pompadour (1721–1764), älskarinna åt kung Ludvig XV (1710–1774). Det var tack vare sina ingångar i de kungliga kretsarna som han tilldelades titel och jordegendom, varpå han senare i livet kunde ägna sig åt forskning på heltid. Bland annat publicerade han artiklar i Diderots encyklopedi. Runt omkring sig samlade han tänkare som Marquis de Mirabeau (1715–1789) och Dupont de Nemours (1739– 1817), och de grundade den första tidskriften dedikerad till ekonomi, Ephémerides.

Ekonomin som kretslopp Redan på 1600-talet hade den engelske vetenskapsmannen William Harvey (1578–1657) framgångsrikt beskrivit människans blodsystem i termer av kretslopp. Härifrån var steget inte långt till tanken att också marknaden var ett slags kretslopp. För Quesnay, med sin bakgrund som läkare, var analogin uppenbar. Resultatet kom till uttryck i hans så kallade Tableau économique, den första formaliserade modell som beskrev relationen mellan ekonomins olika sektorer. Modellens grundläggande premisser kan förklaras som följer.

Quesnays första antagande var att endast jordbruk är pro­ duktivt. Alla andra sektorer, som manufaktur, handel och finans, var improduktiva. Med hans egna ord var de andra sektorerna »sterila«, medan jordbruket var den enda som lämnade ett nettoöverskott (produit net). Skälet var att endast jordbru­ k­et antogs täcka sina egna produktionskostnader, vilket inkluderade lön för böndernas uppehälle och profit åt jordägarna. Jordägarnas profit spelade en viktig roll i det ekonomiska kretsloppet. Quesnay antog att detta överskott antingen skul-

18

le konsumeras, och därmed skapa efterfrågan på nya varor och tjänster, eller återinvesteras i jordbruket. I vilket fall som helst var det möjligt att förstå dessa flöden i termer av ett enhetligt och expanderande kretslopp.

Vad Quesnay gjorde i sina olika versioner av Tableau écono­ mique var att i diagramform illustrera hur pengar och varor cirkulerar mellan de olika sektorerna. Vi ska här inte uppehålla oss vid de numeriska exempel han gjorde utan endast konstatera en viktig implikation. Flöden under optimala förhållanden skulle ske på ett sätt som maximerade den ekonomiska tillväxten. De siffror Quesnay presenterade var inte arbiträra utan baserades på den information som fanns tillgänglig om jordbruket i England. Det engelska jordbruket ansågs vara dåtidens mest produktiva, så siffrorna gav en bild av vad som var möjligt också i Frankrike. Syftet med Tableau économique var helt enkelt att demonstrera potentialen för tillväxt under ideala förhållanden. För Quesnay innebar ideala förhållanden en situation utan regleringar, handelshinder och betungande skatter.

Laissez-faire Få ekonomiska principer har antagligen blivit så citerade som uttrycket laissez-faire, två sammansatta verb som betyder ungefär låt göra eller låt gå. Uttryckets ursprung är o ­ mtvistat men har tillskrivits en fransk köpman vid namn Le Gendre, som på frågan om vilken politik som bäst gynnar handeln lär ha svarat: laissez-nous faire (låt oss vara i fred). Ingenstans fick idén om frihandelns principer en sådan betydelse som hos fysiokraterna. Med sitt fokus på jordbruket är det lätt att tro att de förbisåg andra aktiviteter, men handel var enligt dem en förutsättning för att landets resurser skulle användas optimalt. »Handeln i sig kan liknas vid ljuset«, anmärkte Quesnay: »Den skapar ingenting, men ger allting liv.«11 Ingenstans tidigare i den ekonomiska idéhistorien hade nå3 • Den europeiska upplysningen

19

gon eller några förespråkat frihandel med samma övertygel­se som fysiokraterna. För tänkare som Quesnay handlade det om en naturlig ordning, vilket också återspeglas i ordet fysiokrati.

Ordets rötter kan härledas från grekiskans physikos (φυσικός), som betyder naturlig, och kratein (κράτος), som betyder styre eller regering. Den fysiokratiska politiken handlade sålunda om att låta den naturliga ordningen styra. Quesnay betraktade frihandel som en naturlig och objektiv princip i paritet med fysikens lagar, lagar som det gällde att inte störa. Det var en naturrättsfilosofi dragen till sin spets, där idén om laissez-faire gick ut på en politik som minimerade statens inflytande i den ekonomiska sfären.

A.R.J. Turgot Den franska upplysningen utgjorde fertil grund för ekonomisk teori och debatt. Vad gäller åren före franska revolutionen (1789–1799) framstår Anne Robert Jacques Turgot (1728– 1781) som den kanske skickligaste analytikern. Turgot kom från en politiskt inflytelserik familj med rötter i regionen Normandie, där vikingar en gång i tiden byggt sina bosättningar.

Han var ingen fysiokrat men var inspirerad av idéerna om frihandel, och han bidrog under sin period som premiärminister 1774–1776 till att avskaffa handelsregleringarna på spannmål.

Han reformerade också landets system med tvångsarbete, som under revolutionen sedermera avskaffades helt. Turgots mest berömda verk, Formation & distribution des richesses (1766), skrevs i ett speciellt institutionellt sammanhang. Efter finanskrisen 1720 hade Frankrike aldrig återuppbyggt något banksystem, och vittgående ockerlagstiftning försvårade ordinarie kreditgivning mot ränta. Men tack vare den höga abstraktionsnivån i Turgots analys är den applicerbar även på andra omständigheter.

Verkets centrala bidrag gällde vår förståelse av kapital och

Martin Kragh är ekonomie doktor och forskare i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Stockholm och Uppsala Centrum för Rysslandsstudier.

De ekonomiska idéernas historia Människan har genom alla tider resonerat kring ekonomiska fenomen. Denna bok spårar framväxten av ett ekonomiskt tänkande genom historien, från dess tidigaste rötter i filosofi, juridik och teologi. Vi lär känna några av ämnets mest namnkunniga representanter – som Adam Smith, Thomas Malthus och John Maynard Keynes – men även mindre uppmärksammade tänkare som Ibn Khaldun, Henry Thornton och Joan Robinson.

I en värld där resurser är begränsade uppstår alltid frågor om pengar, marknader, priser och produktion.

Men förståelsen av dessa frågor har varierat över tid.

Ett centralt tema är därför betydelsen av idéernas historiska sammanhang.

På ett tillgängligt sätt ger boken en vision av det ekonomiska tänkandets framväxt, från Kina och antiken fram till idag. Sålunda berörs äldre tänkande inom områden som islam och kristendom, men också mer moderna idéer om socialism, välfärd och spelteori. En ansats har gjorts för att täcka in alter­ nativa skolbildningar som ekonomisk sociologi, postkeynesianism och feministisk ekonomi.

De ekonomiska idéernas historia ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna andra upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den första upplagan.

Art.nr 37467

www.studentlitteratur.se