9789144059839 by Smakprov Media AB

Människans texter – Antologin Elevpaket (Bok + digital produkt) Provläs elevpaketets samtliga delar

Människans texter – Antologin Elevpaket (Bok + digital produkt) Människans texter – Antologin är ett elevpaket som består av två delar. GRUNDBOK Utmana eleverna och låt dem fördjupa sina kunskaper med hjälp av Människans texter. Ett heltäckande läromedel, för SVE 1, 2 och 3, som ger din undervisning tyngd och flexibilitet samtidigt som det ger eleverna gedigna kunskaper. DIGITAL DEL Med hjälp av den digitala delen får eleven en stor flexibilitet i sin inlärning. Alla texter är inlästa med autentiskt tal och textföljning, så att eleven kan läsa och lyssna på samma gång.

Här kan du provläsa elevpaketets samtliga delar

Tomas Jeppsson Anders Lindqvist Karl Lindqvist Bengt Sjöstedt

Tomas Jeppsson, Anders Lindqvist, Karl Lindqvist, Bengt Sjöstedt

ANTOLOGIN Människans texter är ett läromedelspaket som vill stödja och utmana dig att nå målen för kurserna 1, 2 och 3 i svenska. Antologin är en av Människans texters tre delar. De andra två är Språket och Litteraturen.

| ANTOLOGIN

Antologin innehåller mängder av kända, och även mindre kända, texter inom prosa, lyrik och dramatik. Det är texter som ger inblick, fördjupning och konkretion av litteratur historiens viktigaste författarskap, men som även bjuder på nya och oväntade läsupplevelser. Intertextualitet, reflektion och analys är återkommande inslag i boken. Innehållet i Antologin har en tydlig koppling till såväl Språket som Litteraturen, men boken kan givetvis även användas som en fristående antologi.

MÄNNISKANS TEXTER

I Antologin finns en digital del som hjälper dig i dina studier och ger dig möjlighet att lyssna på inläsningen av texterna samtidigt som du kan följa med i boken på skärmen.

Art.nr 33712

M Ä N N I S K A N S

T E X T E R

ANTOLOGIN Tomas Jeppsson Anders Lindqvist Karl Lindqvist Bengt Sjöstedt

studentlitteratur.se

978-91-44-05983-9_03_cover.indd 1

2016-10-10 14:22

Studentlitteratur AB

Till boken hör även en digital del!

Box 141

På insidan av omslaget finns en kod som ger tillgång till den digitala delen.

221 00 Lund Besöksadress Åkergränden 1 Telefon 046-31 20 00 studentlitteratur.se

Där finns faktafördjupningar, fler uppgifter, kapitelsammanfattningar och annat kompletterande material. Där hittar du även hela boken inläst så att du kan läsa och lyssna samtidigt. Välj själv om du vill följa texten i boken eller på skärmen! När du ser en liten symbol

på sidan, betyder det att det finns något i

Produktionsstöd har erhållits av

den digitala delen som du kan behöva använda. Klicka på symbolen för att

Specialpedagogiska skolmyndigheten

gå dit. Klickar du på samma symbol i verktygsfältet, visas en översikt över allt som finns i den digitala delen. När du ser symbolen

betyder det att du kan ladda ned dokumentet (pdf

eller word) och skriva ut det. Gå till verktygsfältet till vänster, så hittar du dokumentet. KO P I E R I N G S F Ö R B U D Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Redaktion: Malin Kågerman Hansén, Henric Arfwidsson, Tommy Lundahl Formgivning: Werner Schmidt

Till följande texter finns frågor enligt analysmodellen som presenteras i Människans texter Språket:

• Sofokles Antigone • Catullus 16 Torleifståten • Pisan Ballade (nr 3) • Donne ur Holy Sonetts nr 10 • Wollstonecraft ur Till försvar för kvinnans rättigheter • Swift Ett anspråkslöst förslag • Shelley Frankenstein • Maupassant En kvinna biktar • Lagerkvist Prinsessan och hela riket • Södergran Vierge Moderne • Åkesson Äktenskapsfrågan • Trotzig Dykungens dotter • Kane Faedras kärlek

Omslagslayout: Francisco Ortega Art.nr 33712 ISBN 978-91-44-05983-9 © Författarna och Studentlitteratur 2012 Upplaga 1:4 Printed by Pozkal/BESTingraphics, Poland 2017

978-91-44-05983-9_03_book.indd 2

Till följande tre texter finns exempelanalyser i Människans texter Språket:

• Sapfo Fragment 31 • Shakespeare Hamlet • Mortensen Frampå natten när det regnar…

2016-10-10 14:16

Innehåll

Innehåll Forntiden 10

Mesopotamien 12

MEDELTIDEN 61

Birgitta Birgersdotter – Sverige 62

Ur Gilgamesheposet 12 Ur Enuma elish 13

Ur Himmelska uppenbarelser 62

Echnaton – Egypten 16

Ur Decamerone, del 2 65

Hymn till solen 16

Palestina 17

Ur Bibeln, Gamla testamentet 17

Nordamerika – Indianska dikter 19 Hjorten (yuma) 19 Sång (inuit) 19 Vi väntar i mörkret (irokes) 19 ANTIKEN 21

Aisopos – Grekland 22

Eken och vassrören 22 Korpen och räven 22 Räven och storken 22 Myggan och tjuren 22 Vargen i fårakläder 23 Lejoninnan och rävhonan 23

Aristofanes – Grekland 23 Ur Lysistrate 23

Palestina 29

Ur Bibeln, Nya testamentet 29

Catullus – Rom 31

Giovanni Boccaccio – Italien 65 Christine de Pisan – Frankrike 68 Ballade 68

Dante Alighieri – Italien 70 Ur Den gudomliga komedin 70

Norden 71

Ebbe Skammelsson som förmehnas wara den danske Skialm Hwÿt afkommen. 71 Balladen om Ebbe Skammelsson 71

Island 77

Ur Den poetiska Eddan 77

Hildegard av Bingen – Tyskland 82 Ur Orsaker och botemedel 82 Om fyra temperament hos kvinnan 82 Antifon till den gudomliga visheten 83

Ahmad Ibn Fadlan – Bagdad 84

Ur En reserapport från Volgaområdet 84

Arabiska halvön 88 Ur Koranen 88

Island 90

Ur Torleif jarlsskalds saga 90

16. 31 5. 31

Persien 95

Grekisk myt 31

François Villon – Frankrike 97

Demeter och Persefone 31

Homeros – Grekland 33 Ur Odysséen 33

Lao Zi – Kina 46

Ur Dao De Jing 46

Platon – Grekland 47 Ur Staten 47 Ur Gästabudet 50

Sapfo – Grekland 53 Fragment 31 53

Sofokles – Grekland 53 Ur Antigone 53

Ur Tusen och en natt 95 Ballad om Villon och Tjocka Margot 97 Epitafium i balladform, som Villon skrev åt sig själv och sina kamrater medan de väntade att bli hängda 98 RENÄSSANSEN 101

Miguel de Cervantes Saavedra – Spanien 102 Ur Don Quijote av La Mancha 102

Niccolò Machiavelli – Italien 105 Ur Fursten 105

Margareta av Navarra – Frankrike 107 Ur Heptameron 107

978-91-44-05983-9_02_book.indd 3

2013-07-26 09:24

Innehåll

Olaus Magnus – Sverige 109

Om den fjättrade trollkarlen 109

William Shakespeare – Storbritannien 109 Ur Som ni behagar 109 Ur Macbeth 110 Ur Romeo och Juliet 112

BAROCKEN OCH KLASSICISMEN 117

John Donne – Storbritannien 118 Paradoxen 118 X (Yvs icke, död) 118

Anna Maria Lenngren – Sverige 138

Reflexion 138 Några ord till min k. dotter, i fall jag hade någon 138

Carl von Linné – Sverige 141 Ur Lapplandsresa år 1732 141 Svensk flora 143

Hedvig Charlotta Nordenflycht – Sverige 146 Min lefnadz lust är skuren af 146

Jean Jacques Rousseau – Frankrike 146

Brev till Ebba Sparre 119 Brev från Drottning Kristina till Pierre Chouet 119 Maximer 119

Ur Om uppkomsten av olikheten bland människorna 146 Ur Om samhällsfördraget eller Statsrättens grundsatser 146 Ur Émile 147 Ur Bekännelser 147

Molière – Frankrike 120

Jonathan Swift – Storbritannien 148

Ur De löjliga preciöserna 120

Ett anspråkslöst förslag 148

Lars Lucidor – Sverige 123

François de Voltaire – Frankrike 151

Skulle Jag sörja då wore Jag tokot 123

Ur Filosofisk ordbok 151

Isaac Newton – storbritannien 124

Frankrike 152

Drottning Kristina – Sverige 119

Ur Naturvetenskapens matematiska principer 124

Georg Stiernhielm – Sverige 125 Hercules 125

Anne Bradstreet – USA 127

Till min älskade och älskande make 127 UPPLYSNINGEN OCH FÖRROMANTIKEN 129

Carl Michael Bellman – Sverige 130

Fredmans epistel n:0 72 130 Vaggvisa för min son Carl den 18 augusti 1787 130 Fredmans epistel n:o 2 131 Fredmans sång n:o 35 131

William Blake – Storbritannien 132 Tigern 132

Olof von Dalin – Sverige 133 Ur Then Swänska Argus 133

Daniel Defoe – Storbritannien 134 Ur Robinson Crusoe 134

Johann Wolfgang Goethe – Tyskland 136 Älvkungen 136

Johan Henric Kellgren – Sverige 137

Den nya Skapelsen, eller Inbildningens Verld 137

Deklaration om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna 152

Mary Wollstonecraft – Storbritannien 154

Ur Till försvar för kvinnans rättigheter 154 ROMANTIKEN 157

Carl Jonas Love Almqvist – Sverige 158 H. C. Andersen – Danmark 158 Den grimme Ælling 158

Jane Austen – Storbritannien 163 Ur Emma 163

Jacob och Wilhelm Grimm – Tyskland 166 Sagan om Snövit 166

Erik Gustaf Geijer – Sverige 167 På nyårsdagen 1838 167 Tonerna 167

Heinrich Hoffmann – Tyskland 168 Kasper som inte ville äta soppa 168

John Keats – Storbritannien 168 Ode till en grekisk urna 168

978-91-44-05983-9_02_book.indd 4

2013-07-26 09:24

Innehåll

Edgar Allan Poe – Storbritannien 169

Søren Kierkegaard – Danmark 226

Mary Shelley – Storbritannien 172

Anne Charlotte Leffler – Sverige 227

Erik Johan Stagnelius – Sverige 177

Karl Marx och Friedrich Engels – Tyskland 230

Hjärtat som skvallrade 169 Ur Frankenstein 172

Endymion 177 Till förruttnelsen 178

Ur Enten-eller 226

Ur Sanna kvinnor 227

Ur Det kommunistiska manifestet 230

Esaias Tegnér – Sverige 178

Guy de Maupassant – Frankrike 232

William Wordsworth – Storbritannien 179

Harriet Taylor Mill – Storbritannien 235

Det eviga 178

Påskliljorna 179

REALISMEN OCH NATURALISMEN 181

Honoré de Balzac – Frankrike 182

Ur Förord till Den Mänskliga Komedien 182

En kvinna biktar 232

Ur Kvinnornas befrielse 235

John Stuart Mill – Storbritannien 237 Uttalande om äktenskapet 237

Friedrich Nietzsche – Tyskland 238 Ur Så talade Zarathustra 238

Elizabeth Barrett Browning – Storbritannien 183

Christina Rossetti – Storbritannien 239

Charles Baudelaire – Frankrike 184

Johan Ludvig Runeberg – Finland 239

Kadavret 184

Victoria Benedictsson – Sverige 185 Ur Pengar 185

I en målares ateljé 239

Ur Idyll och epigram, första samlingen 239 Ur Idyll och epigram, andra samlingen 240

Viktor Rydberg – Sverige 244

Ur Hemmen i den nya verlden 187

Betlehems stjärna 244 Ur Den nya Grottesången 244

Charlotte Brontë – Storbritannien 189

Walt Whitman – USA 245

Ur Jane Eyre 189

Ur Sången om mig själv 245

Emily Brontë – Storbritannien 192

Émile Zola – Frankrike 246

Fredrika Bremer – Sverige 187

Ur Svindlande höjder 192

Charles Darwin – Storbritannien 194 Ur Om arternas uppkomst 194

Charles Dickens – Storbritannien 196 Ur David Copperfield 196

Emily Dickinson – Storbritannien 200 Fjodor Dostojevskij – Ryssland 200

Ur Brott och straff 200

George Eliot – Storbritannien 204

Ur Den stora gruvstrejken 246 MODERNISMEN 250

Anna Achmatova – Ryssland 252 Bön 252 Jag knöt händerna 252

Dan Andersson – Sverige 252

Omkring tiggarn från Luossa 252

Guillaume Apollinaire – Frankrike 253

Ur Bror och syster 204

Den lilla bilen 253 Längtan 254

Gustave Flaubert – Frankrike 208

Hugo Ball – Tyskland 255

Emilie Flygare-Carlén – Sverige 212

Bo Bergman – Sverige 256

Henrik Ibsen – Norge 219

Hjalmar Bergman – Sverige 256

Ur Madame Bovary 208

Ur Rosen på Tistelön 212 Ur Et dukkehjem 219

Karawane 255

Marionetterna 256

Ur Markurells i Wadköping 256

978-91-44-05983-9_02_book.indd 5

2013-07-26 09:24

Innehåll

Gunnar Björling – Finland 259

Aldous Huxley – Storbritannien 288

Karen Blixen – Danmark 260

Ur Du sköna nya värld 288

Jorge Luis Borges – Argentina 262

Ur Strändernas svall 293

Karin Boye – Sverige 263

Ur Odysseus 296

Ur Den afrikanske Farm 260 Skivan 262

Eyvind Johnson – Sverige 293 James Joyce – Irland 296

Ja visst gör det ont 263 Sköldmön 263 I rörelse 264

Erik Axel Karlfeldt – Sverige 298

Joseph Conrad – Storbritannien 264

Vad tiden ger ungdomen och kräver av den 298

Ur Tyfon 264

Elmer Diktonius – Finland 266 Röd-Eemeli 266

Vilhelm Ekelund – Sverige 268 Kastanjeträden trötta luta … 268 Jag diktar för ingen 268

Gunnar Ekelöf – Sverige 268 Höstsejd 268 Eufori 269

T S Eliot – USA 270

La Figlia Che Piange 270

Nils Ferlin – Sverige 270

En valsmelodi 270 När skönheten kom till byn 271

Anne Frank – Nederländerna 271 Ur Anne Franks dagbok 271

Jan Fridegård – Sverige 274 Ur Jag, Lars Hård 274

Gustaf Fröding – Sverige 276 En Ghasel 276 Den gamla goda tiden 276 Idealism och realism 277

Hjalmar Gullberg – Sverige 277 Kärleksroman 277 Död amazon 280

Verner von Heidenstam – Sverige 280 Ur Ensamhetens tankar 280 Sverige 280

Sång efter skördeanden 298

Ellen Key – Sverige 298

Rudyard Kipling – Storbritannien 300 Den vite mannens börda 300

Pär Lagerkvist – Sverige 301

Ångest, ångest är min arvedel 301

Selma Lagerlöf – Sverige 301 Ur En herrgårdssägen 301

Else Lasker-Schüler – Tyskland 304 Den bortjagade 304

Halldór Kiljan Laxness – Island 305 Sill 305

Erik Lindegren – Sverige 310 XXVIII 310 Arioso 311

Erik Lindorm – Sverige 311 En död arbetarhustru 311

Ivar Lo-Johansson – Sverige 312 Ur Ordets makt 312

Artur Lundkvist – Sverige 315 Låt mig bli en trumpet 315

Harriet Löwenhjelm – Sverige 315 Jakt på fågel 315

Vladimir Majakovskij – Ryssland 316 Till Dig, Lilja 316

Thomas Mann – Tyskland 317 Ur Döden i Venedig 317

Harry Martinson – Sverige 319

Hjalmar Gullberg – Sverige 280

Minnena 319 Afton 319

Ernest Hemingway – USA 281

Moa Martinson – Sverige 320

Herman Hesse – Tyskland 284

Vilhelm Moberg – Sverige 321

Berg som vita elefanter 281

Ur Brev från en diktare 284 Europén 284

Ur Kyrkbröllop 320

Ur Din stund på jorden 321

978-91-44-05983-9_02_book.indd 6

2013-07-26 09:24

Innehåll

Aziz Nesin – Turkiet 324

Naja Marie Aidt – Danmark 362

Elise Ottesen-Jensen – Sverige 326

Susanna Alakoski – Sverige 366

Henrik Pontoppidan – Danmark 328

Barbro Alving – Sverige 368

Marcel Proust – Frankrike 330

Ambai, pseudonym för C. S. Lakshmi – Indien 370

Åsnan som förlänades en orden 324 Ur Människor i nöd 326 Ørneflugt 328

Ur På spaning efter den tid som flytt 330

Arthur Rimbaud – Frankrike 332 Vokaler 332

Cora Sandel – Norge 333 Ur Alberte och Jakob 333

Aksel Sandemose – Danmark/Norge 334 Janteloven 334

Léopold Sédar Senghor – Senegal 335 Ur Fredsbön 335

Birger Sjöberg – Sverige 337 Bleka dödens minut 337

August Strindberg – Sverige 337 Vid avenue de Neuilly 337 Ur Ett drömspel 338

Hjalmar Söderberg – Sverige 341 Duggregnet 341

Edith Södergran – Finland 343

Den blomstrende have 362 Ur Svinalängorna 366

Ur Dagbok från Berlinolympiaden 368

Gul fisk 370

Anamika – Indien 372 Kvinnor 372

Benny Andersen – Danmark 373 Skabssvenskere 373

Vita Andersen – Danmark 374 Lænken om min hals 374

Isaac Asimov – USA 375 Ur Jag, robot 375

Werner Aspenström – Sverige 376

Skriket 376 Den ni väntar passerar inte förstäderna 376

Simone de Beauvoir – Frankrike 376 Ur Det andra könet 376

Samuel Beckett – Irland 378 Ur I väntan på Godot 378

Vierge moderne 343 Dagen svalnar ... 344 Landet som icke är 344

Albert Camus – Frankrike 381

Anton Tjechov – Ryssland 345

Stig Claesson – Sverige 384

Ur Körsbärsträdgården 345

Georg Trakl – Österrike 348 Grodek 348

Sigrid Undset – Norge 349 Ur Kristin Lavransdotter 349

Ur Främlingen 381

Inger Christensen – Danmark 383 En dansk neger 384

Julio Cortázar – Argentina 385 Vampyrens son 385

Stig Dagerman – Sverige 387

Virginia Woolf – Storbritannien 352 Ur Ett eget rum 352

Flykten valde oss 387 En dag om året 387 Ur Tysk höst 387

Elin Wägner – Sverige 355

Tage Danielsson – Sverige 389

Ur Väckarklocka 355

EFTERKRIGSTIDEN OCH SAMTIDEN 357

Chinua Achebe – Nigeria 358 Morbror Bens val 358

Chimamanda Ngozi Adichie – Nigeria 361 Ur En halv gul sol 361

Om Sannolikhet 389

Marguerite Duras – Frankrike 390 Ur Smärtan 390

Lina Ekdahl – Sverige 394 Konflikten är löst 394

Kerstin Ekman – Sverige 394 Ur Guds barmhärtighet 394

978-91-44-05983-9_02_book.indd 7

2013-07-26 09:24

Innehåll

Per-Olov Enquist – Sverige 397

Ibrahim al-Koni – Libyen 430

Forough Farrokhzad – Iran 399

Barbara Korun – Slovenien 432

Janet Frame – Nya Zeeland 399

Katja Lange-Müller – Tyskland 432

Jonas Gardell – Sverige 400

Ursula K. Le Guin – USA 434

Allen Ginsberg – USA 402

Doris Lessing – Storbritannien 436

Lars Gyllensten – Sverige 402

Sara Lidman – Sverige 438

Suheir Hammad – USA 404

Astrid Lindgren – Sverige 439

Ur Sekonden 397

Långsamt uppbrott 399

Min sista berättelse 399

Ur Ett ufo gör entré 400 Fotnot till Howl 402

Vaddå Shakespeare!? 402 Kvinna sargad 404

William Heinesen – Färöarna 405 De stumma gästerna 405

Ur Stenblödning 430

Picknick i 2000-talets idyll 432

Ankorna, kvinnorna och sanningen 432 Ur Mörkrets vänstra hand 434 Ur Under huden 436 Ur Tjärdalen 438

Ur Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult: Barndomsminnen och essäer 439

Sven Lindqvist – Sverige 441

Elisabet Hermodsson – Sverige 407

Ur Utrota varenda jävel 441

Rose-Marie Huuva – Sapmi 408

Ur Okänd soldat 443

Björn Håkanson – Sverige 408

Först sparkade hon mig i magen 447

Tove Jansson – Finland 409

En av dessa dagar 447

Jevgenij Jevtusjenko – Ryssland 412

Dinosaurien 449 Penelopes väv, eller Vem som lurar vem 449

Dikt vid havet 407 Kall kamrat 408 Det eviga 408

Ur Det osynliga barnet 409 Babij Jar 412

Majken Johansson – Sverige 413 Villanella på en spik 413

Theodor Kallifatides – Sverige 414 Mitt språk och jag 414

Mare Kandre – Sverige 414 Ur Djävulen och Gud 414

Sarah Kane – Storbritannien 417 Ur Fedras kärlek 417

Nikos Kazantzakis – Grekland 421 Ur Odysseia 421

Jonas Hassen Khemiri – Sverige 424 Ur Ett öga rött 424

Eeva Kilpi – Finland 426 Drömmen 426

Victor Klemperer – Tyskland 427 Ur LTI Lingua tertii Imperii 427

Väinö Linna – Finland 443 Kristina Lugn – Sverige 447

Gabriel Garzía Márquez – Colombia 447 Augusto Monterroso – Guatemala 449

Pablo Neruda – Chile 450

Avdelning XIV Den stora oceanen Dikt IX Antarktis 450

Agostinho Neto – Angola 450 Västerländsk civilisation 450

Ngo Tu Lap – Vietnam 451 Sömngång 451

Mikael Niemi – Sverige 453 Andra sidan älven 453

Lotta Olsson – Sverige 456 Demeter: 456 Persephone: 456

Göran Palm – Sverige 457 Havet 457

Orhan Pamuk – Turkiet 457 Ur Snö 457

978-91-44-05983-9_02_book.indd 8

2013-07-26 09:24

Innehåll

Gudrun Pausewang – Tyskland 459

Yu Gu – Kina 491

Okot p’Bitek – Uganda 462

Alejandro Leiva Wenger – Sverige 494

Alejandra Pizarnik – Argentina 463

Maria Wine – Sverige 496

Nizar Qabbani – Syrien och Libanon 464

Sonja Åkesson – Sverige 496

Fortfarande varm 459 Ur Lawinos sång 462 De stora orden 463 Om poesi 464

Bara ett skämt 491 Elixir 494

Överge inte vårt ögonblick så snabbt 496 Äktenskapsfrågan 496

Salman Rushdie – Indien 464 Ur Midnattsbarnen 464

Nawal El Saadawi – Egypten 466 Törst 466

Nelly Sachs – Tyskland 469 Patricia Schonstein Pinnock – Sydafrika 469

Fotografi: Utmattade av skräck 469 Fotografi i repris: Utmattade av skräck 470

Amartya Sen – Indien 470 Ur Identitet och våld 470

Valerie Solanas – USA 472 Ur SCUM Manifest 472

Göran Sonnevi – Sverige 474 Om kriget i Vietnam 475

Veronica Stigger – Brasilien 476 I rulltrappan 476

Wisława Szymborska – Polen 476 Slutet och början 476

Märta Tikkanen – Finland 477 Ur Män kan inte våldtas 477

Tomas Tranströmer – Sverige 480 C-dur 480 Decemberkväll -72 480

Birgitta Trotzig – Sverige 481 Ur Dykungens dotter 481

Göran Tunström – Sverige 484 Ur Juloratoriet 484

Ana Luisa Valdés – Uruguay/Sverige 487 Hissen 487

Nils Aslak Valkeapää – Sapmi 489 Yin Lichuan – Kina 490

Livet borde vara så på allvar 490

Nils Aslak Valkeapää – Sapmi 490 © Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-05983-9_02_book.indd 9

2013-07-26 09:24

130

UPPLYSNINGEN …

Carl Michael Bellman (1740–95) Sverige

Fredmans epistel n:0 72

Vaggvisa för min son Carl den 18 augusti 1787

Lemnad vid Cajsa Lisas Säng, sent om en afton.

Lilla Carl, sov sött, i frid! Ty du får tids nog vaka, tids nog se vår onda tid och hennes galla smaka. Världen är en sorgeö: bäst man andas, skall man dö och bli mull tillbaka. En gång, där en källa flöt förbi en skyl i rågen, stod en liten gosse söt och spegla sig i vågen: bäst sin bild han såg så skön, uti böljan, klar och grön, straxt han inte såg’en.

(tryckt 1790)

■

Nymph nymf, i grekisk mytologi ett naturväsen i form av en ung vacker kvinna

■

skyl en samling sädeskärvar som ordnats för torkning på åkern

■

Jofur ett 1700-talsnamn på åsk- och himmelsguden (antingen Tor eller Jupiter)

Glimmande Nymph! blixtrande öga! Sväfvande Hamn på bolstrarna höga! Menlösa styrka! Kom, kom nu at dyrka, Vid et smalt och utsläckt ljus, Sömnens Gud, vår Morpheus. Luckan ren stängd, Porten tilsluten, Natthufvan ren din hjässa kringknuten, Ren Norströms Pisk-peruk den hänger på sin spik, Sof, somna in vid min Musik, :||: Bofinken nyss, nyss, Caisa Lisa, Slumrande slöt sin qvittrande visa; Solen nyss slocknat, Och Fästet har tjocknat, Enslighetens tystnad rår; Jag til Fröjas dyrkan går. Regnet nedöst i bullrande låga, Hvälfver i skyn sin brandgula båga, Som randas lugnt och skönt Af purpur guld och grönt, Sen jorden Jofurs åska rönt, :||: Somna min Nymph! dröm om min Lyra, Til dess vår Sol går opp klockan fyra, Och du dig sträcker, Och armarna räcker Til min kanna och min famn, Eldad af mit blod och namn. Caisa du dör, Himmel! hon andas; Döden ger lif och kärlek bortblandas. Men fast din puls slår matt, Så blundar ögat gladt. Håll med Fioln; god natt! god natt! :||:

Så är med vår levnad fatt, och så försvinna åren: bäst man andas gott och glatt, så lägges man på båren. Lilla Carl skall tänka så, när han ser de blommor små, som bepryda våren. Sove lulla, lilla vän! Din välgång alla gläda. När du vaknar, sku vi sen dig klippa häst och släda; sen små hus av kort – lull lull – sku vi bygga, blåsa kull och små visor kväda. Mamma har åt barnet här små gullskor och gullkappa; och om Carl beskedlig är, så kommer rättnu pappa, lilla barnet namnam ger … Sove lulla! Ligg nu ner och din kudde klappa!

978-91-44-05983-9_02_book.indd 130

2013-07-26 09:24

131

UPPLYSNINGEN …

Fredmans epistel n:o 2 (tryckt 1790) Til Fader Berg, rörande Fiolen. Nå skrufva Fiolen, Hej! Spelman skynda dej. Kära Syster, hej! Svara inte nej, Svara Ja så bli Vi glada. Sätt dej du på stolen, Och stryk din Silfversträng; Röda stråken släng. Och med armen sväng; Gör ej Fiolen skada. Du svettas, stor sak, I Bränvin skall du bada; Ty under detta Tak Är Bacchi Lada. V:cllo. – – Ganska rigtigt, Ditt kall är vigtigt Båd för Öra, Syn och Smak. Bland Nymphernas skara Är du omistlig man; Du båd vill och kan Mer än någon ann De unga hjertan binda, Och kärlekens snara På dina strängar står; Hvarje Ton du slår, Du et hjerta får, At konstigt sammanlinda. Just på en minut, Små ögon blifva blinda, Och flickorna til slut De bli så trinda. V:cllo. – – Hur du bullrar! Men Nymphen kullrar, Och du skrattar med din trut.

Jag älskar de sköna, Men Vinet ändå mer; Jag på båda ser, Och åt båda ler Men skiljer ändå båda. En Nymph i det gröna, Och Vin i gröna glas: Lika godt Calas, Båda om mig dras. Ge stråken mera kåda; Confonium tag där Uti min gröna Låda; Och Vinet står ju här. Jag är i våda. V:cllo. – – Supa, dricka, Och ha sin flicka, Är hvad Sancte Fredman lär.

Fredmans sång n:o 35 (tryckt 1790)

■

Confonium kolofonium, naturharts för stråken framställt av terpentinbalsam från vissa träd

■

Bacchi Dionysos (Bacchos), grekisk natur- och fruktbarhetsgud som förknippas med vin, rus och extas. Bacchi Lada = festplats

Gubben Noach :||: Var en hedersman, När han gick ur arken Plantera han på marken Mycket vin, ja mycket vin, ja Detta gjorde han. Noach rodde :||: Ur sin gamla ark, Köpte sig buteljer, Sådana man sälljer För at dricka, för at dricka På vår nya park. Han väl visste :||: At en mänska var Torstig af naturen Som de andra djuren, Därför han ock, därför han ock Vin planterat har.

978-91-44-05983-9_02_book.indd 131

2013-07-26 09:24

132

UPPLYSNINGEN …

Carl Michael Bellman (1740–95) Sverige

William Blake (1757–1827) Storbritannien

Gumman Noach :||: Var en heders fru; Hon gaf man sin dricka; Fick jag sådan flicka, Gifte jag mig, gifte jag mig Just på stunden nu.

Tigern

Aldrig sad’ hon :||: Kära far nä nä; Sätt ifrån dig kruset; Nej det ena ruset På det andra, på det andra Lät hon gubben få.

I vilken himmel brinner röd den eld som tänt ditt ögas glöd? På vilka vingar stiger han? Vem finns som elden gripa kan?

Gubben Noach :||: Brukte egna hår, Pipskägg, hakan trinder Rosenröda kinder, Drack i botten, drack i botten. Hurra och gutår! Då var lustigt :||: På vår gröna jord; Man fick väl til bästa, Ingen torstig nästa Satt och blängde, satt och blängde Vid et dukadt bord. Inga skålar :||: Gjorde då besvär, Då var ej den läran: Jag skal ha den äran; Nej i botten, nej i botten Drack man ur så här.

Tiger, Tiger, klara brand, djupt i nattens mörka land. Vems är tanken fjättrad i din fruktansvärda symmetri?

Från vilken skuldra kom den makt som ditt hjärta sammanbragt? Och när det sedan börjat slå, vem skapte dina lemmar då? Vilken slägga? Vilket stål? Var smiddes då din huvudskål? På vilket städ, i vilken tång glödde fasan där en gång. När stjärnan lade ner sin lans och gav med tårar himlen glans, såg han dig och gladde sig? Har Lammets skapare gjort dig? Tiger, Tiger, klara brand, djupt i nattens mörka land. Vems är kraften fjättrad i din fruktansvärda symmetri? Ur Erfarenhetens sånger, 1794, översättning av Gunnar Harding

978-91-44-05983-9_02_book.indd 132

2013-07-26 09:24

133

UPPLYSNINGEN …

Olof von Dalin (1708–63) Sverige

Ur Then Swänska Argus (1732–34)

Jag känner en Fru, som aldeles skiämmer bort sin Dotter. (Dock, min Läsare, vi känna väl mer än En.) Stackars Flicka, det giör mig ondt om henne, ty hon är af Naturen så Täck, så Liuflig, så Snäll och så Hurtig, som trotz någon af sina likar; Men igenom Gummans tvång, Vårdslöshet och Dårskap, är hon nu, det arma Barnet, så Obehagelig, så Fiållig, så Dum och så Ömkelig, at om jag intet kan öfvertala den Gamla til mera Förstånd i detta mål, så blir Flickan ett Afskrap i stelle för en Skiönhet: ––– Men Modren förstår sig intet på naturlig Skiönhet; Utan vanskapar henne med Smink och Franska Flugor, ja så främmande tilsatzer, Fläckar och Tvång har jag sedt på den arma Flickan, at jag intet vet o de äro Græska, Romerska eller Tyska. ––– I ären Modren och Ehrt Språk är Dottren. Har jag intet sagt sant? kan någon flycktig Fru värre handtera sin styf-Dotter, än I handteren det Svenska Språket? Med Ehrt lof: Jag hade mycket at säija Ehr mellan fyra Ögon (Fast vj ha många Ögon hvardera) huru illa I anfören Ehr Dotter, men jag vill nu intet mer tala med Förtäckte Ord: Vårt Söta Modersmål blir dageligen bland oss så missvårdat, at det är en ömkan: De Svenskas Ord och Meningar äro nu högdragnare, än at de munteligen eller skriffteligen kunna uttydas på Svenska; Derföre äro nu de Svenska så ovande vid Svenskan, at de rättnu intet stapla så mycket när de tala andra Språk, som när de tala sitt Eget. Af enskylte Sielfsvåld är deruti blefven en allmän okunnighet: detta dumhets Töknet sträcker sig från Fote-biället til Hiässan af den Svenska Kroppen, och få äro de, som ha Lius och Ögon deremot: De förnämare samtalen äro sällan Svenska, och de ring-

are apa derefter. Man har ett orimligit Begrep om vitterhet, Vjsdom och lärdom här i Landet. Knapt har man ett dylikt hos något annat Folkeslag: Man inbillar sig at sådant erhålles genom många och Främmande Språk. O Himmel, hvad Dårskap! Skulle man intet en gång kunna bli Förnufftig, lärd och vitter på Svenska? Om någon bland den förnäma Ungdomen nu intet lärer Fransöska, så tror man at den samma någon ting fattas i dess Upfostran. I Parnassens Halfgudar, I ären mina Vittnen, at den dyra Ungdoms tiden mäst förnötes vid Scholar och Academier med Språk, med Latin och Græska. ––– Mig tyckes, Mina Landzmän, at vårt Svenska Språk, som nu blir så Jemmerligen förachtat, upspäckat, förvänt och vanrycktat, kunde åter snart hinna til sin naturliga Fägring om vi beflitade oss mer derom i vårt dageliga tahl och skriffter, om vi utrensade de onödiga främmande Ord, som et tokugt prunkande först inplantat, Om vi återtogo de korta meningar, klara begrep och sinrika utlåtelser, som detta Grund-Språket äger, hvarpå vår gamla Lag, Konunga-Styrelsen och mångfaldiga gamla Skrifter förelägga oss så rena prof, Om skickeligt Folk, som dertil uppoffrat sig, gufvo oss goda och tilräckeliga ordaböcker, hvaraf både Fransöskan och flera tungomål hämtat så stora förmåner, Om våra lärda eller de, som giöra sig den mödan, at gagna det allmänna med sina värk, flitigt skrefvo på ren Svenska, och således banade den enfaldigare vägen.

■

parnass ett lands högsta litterära nivå som endast de främsta diktarna uppnår

978-91-44-05983-9_02_book.indd 133

2013-07-26 09:24

134

UPPLYSNINGEN …

Daniel Defoe (1660–1731) Storbritannien

Ur Robinson Crusoe (1719–22)

Jag började nu allvarligt begrunda mitt läge och de yttre förhållanden jag hade att rätta mig efter, och jag gjorde en skriftlig sammanfattning av min ställning, inte så mycket för att mina efterkommande skulle läsa den, ty jag skulle förmodligen inte få så många arvingar, utan för att förskona mina tankar från att dagligen kretsa kring detta och göra mig sorgsen till sinnes. När mitt förnuft nu började ta överhanden över min förtvivlan, tröstade jag mig så gott jag kunde och vägde gott mot ont, så att jag klart skulle kunna se vad som skilde min lott från en som var ännu värre. Med en debetsida och en kreditsida ställde jag opartiskt upp de förmåner jag åtnjöt mot det lidande jag utsattes för, på följande sätt: ONT

GOTT

Jag har blivit uppkastad på en fruktansvärd öde ö, berövad allt hopp om räddning.

Men jag är vid liv och har inte drunknat som alla mina skeppskamrater.

Jag utvaldes till att leva i förtvivlan, åtskild från hela världen.

Men jag var också den ende i fartygets hela besättning som utvaldes till att undslippa döden, och Han som gjorde undret och räddade mig från döden, kan också befria mig ur denna belägenhet.

Jag är avskild från hela mänskligheten, en ensling, bannlyst från all mänsklig samvaro.

Men jag förgås inte av svält i en ödemark som inte ger mig möjlighet att uppehålla livet.

Jag har inga kläder att skyla mig med.

Men jag lever i ett varmt klimat, och hade jag kläder skulle jag knappast kunna bära dem.

Jag är försvarslös och kan inte värja mig mot angrepp från människor och djur.

Men jag är uppkastad på en ö där jag inte har sett några farliga vilddjur av det slag som jag såg på Afrikas kust. Tänk om jag hade lidit skeppsbrott där!

Jag har ingen människa att tala med och ingen som ger mig tröst.

Men som genom ett under förde Gud fartyget tillräckligt nära stranden för att jag skulle kunna bärga nyttiga ting i en sådan mängd att de fyller mina behov eller gör det möjligt för mig att skaffa det jag behöver så länge jag lever.

På det hela taget hade jag här ett obestridligt vittnesbörd om att det knappast finns någon belägenhet här i världen som är så förtvivlad att den inte ger utrymme för tacksamhet, antingen över det man har undsluppit eller över det man har fått; och må den erfarenhet som vanns i denna den mest förtvivlade av belägenheter tjäna som en anvisning om att vi alltid kan finna någonting som skänker tröst och som vi i en förteckning över gott och ont kan föra upp på kreditsidan. Sedan jag nu hade förmått mig till att finna min belägenhet en smula angenämare och slutat upp med att spana ut över havet efter fartyg, ja, när jag verkligen hade slutat upp med detta, började jag ägna mig åt att anpassa mig och göra det så bekvämt för mig som möjligt. Jag har redan beskrivit min bostad. Den bestod av ett tält invid en bergvägg och var omgiven av ett pålverk som var förstärkt med tågvirke. Men nu borde jag snarare kalla pålverket för en mur, ty längs utsidan av det byggde jag upp en halvmetertjock vall av grästorvor, och efter någon tid, jag tror det var ett och ett halvt år, reste jag spärrar från murkrönet till klippväggen och täckte dem med trädgrenar och annat för att utestänga regnet, som vid vissa tider på året var mycket häftigt. Jag har redan nämnt att jag flyttade in alla mina tillhörigheter i inhägnaden och i grottan som jag hade grävt ut bakom tältet. Men jag måste också nämna att allt detta till en början låg i ett enda virrvarr och därför tog upp hela utrymmet så att jag knappt kunde vända mig. Jag grep mig då an med att utvidga grottan och gräva mig djupare in i berget. Det bestod näm© Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-05983-9_02_book.indd 134

2013-07-26 09:24

135

UPPLYSNINGEN …

ligen av mjuk sandsten, som det var mycket lätt att bearbeta. När jag sedan fann att jag ingenting hade att frukta av några rovdjur grävde jag mig fram åt höger genom berget, och sedan svängde jag åt höger igen och grävde mig hela vägen ut så att jag fick en utgång på andra sidan palissaden eller pålverket. På så sätt skaffade jag mig inte bara en bakväg in till tältet och mitt förrådsrum, utan jag fick också plats med alla mina tillhörigheter. Och nu tog jag itu med att tillverka sådana föremål som jag hade störst behov av, först och främst en stol och ett bord. Utan dessa möbler kunde jag inte ta tillvara de få glädjeämnen jag hade här i världen, ty att skriva och äta tillhörde det jag inte fann något nöje i när jag inte hade något bord. Jag skred alltså till verket. Och här måste jag påpeka, att liksom förnuftet är förutsättningen för och ursprunget till matematiken, så kan varje människa med tiden lära sig bemästra allt slags mekaniskt arbete genom att använda förnuftet som måttstock och alltid låta förnuftet råda. Jag hade aldrig hållit i ett verktyg i hela mitt liv, men genom arbete, flit och uppfinningsförmåga kom jag med tiden dithän att jag kunde ha tillverkat vadhelst jag behövde, bara jag hade haft verktyg till mitt förfogande. Jag tillverkade emellertid en stor mängd saker även utan verktyg, och i en del fall använde jag mig endast av däxel och yxa, en metod som kanske aldrig hade tillämpats tidigare. Det kostade mig en oändlig möda. Om jag exempelvis behövde en bräda hade jag ingen annan utväg än att fälla ett träd, ställa det på kant framför mig, med yxans hjälp hugga det plant på bägge sidor tills det var tillräckligt tunt och sedan jämna till det med däxeln. Med den metoden fick jag visserligen inte ut mer än en enda bräda ur ett helt träd, och åt detta fanns ingenting annat att göra än att offra tålamod, tid och arbete; men min tid och mitt arbete hade föga värde och kunde lika väl användas till det ena som till det andra. Jag gjorde emellertid först och främst ett

bord och en stol, som jag redan har nämnt, och använde mig då av de brädstumpar som jag hade hämtat på fartyget. Men när jag sedan, enligt ovanstående beskrivning, hade yxat till några bräder, gjorde jag två stora, halvmeterbreda hyllor som jag satte upp ovanför varandra längs grottans ena långvägg. Där förvarade jag verktyg, spik och järngods, allt på sin bestämda plats så att jag lätt kunde komma åt det jag ville ha. Jag slog in knaggar i klippväggen på vilka jag hängde upp mina bössor och allt annat som kunde förvaras hängande. Den som nu hade kunnat se min grotta skulle ha trott att den var ett förrådsmagasin för alla tänkbara nyttoföremål. Allt var så lättåtkomligt, och det var en stor glädje för mig att se alla mina tillhörigheter i så god ordning, och en särskilt stor glädje att finna mitt förråd av nödvändighetsvaror så rikhaltigt. Det var nu jag började föra dagbok över allt jag sysslade med. Till en början hade jag varit alltför upptagen, och inte bara känt mig bunden av arbete utan också av sinnets oro. Hade jag då fört dagbok skulle den ha fyllts av många bedrövliga anteckningar. Jag skulle exempelvis ha skrivit så här: »30 september. Sedan jag hade kommit i land och undsluppit drunkningsdöden tackade jag inte Gud för min räddning, utan först kräktes jag upp den stora mängd saltvatten jag hade fått i mig, och när jag hade återhämtat mig en smula sprang jag omkring på stranden och vred mina händer och dunkade mig i huvudet och i ansiktet, högljutt klagande över mitt elände och vrålande ’jag är förlorad, förlorad’, tills jag utmattad tvingades lägga mig ner på marken för att vila. Jag vågade inte somna av fruktan för att bli uppslukad av vilda djur.« Några dagar senare, efter det att jag hade varit ombord på fartyget och hämtat allt som fanns att hämta, kunde jag inte låta bli att klättra upp på ett litet berg och titta ut över havet i hopp om att få syn på ett fartyg, inbilla mig att jag långt borta siktade ett segel, glädja

■

däxel yxliknande verktyd med eggen tvärställd mot skaftet

978-91-44-05983-9_02_book.indd 135

2013-07-26 09:24

136

UPPLYSNINGEN …

Daniel Defoe (1660–1731) Storbritannien

mig åt den möjligheten, stirra tills jag blev nästan blind, förlora seglet ur sikte och sätta mig ner och gråta som ett barn, och på så sätt förvärra mitt elände genom min dårskap. Men sedan jag i viss mån hade kommit över allt detta, fått ordning på mina tillhörigheter och min bostad, tillverkat ett bord och en stol och gjort det så trivsamt som möjligt för mig började jag föra dagbok, av vilken jag här bifogar en avskrift (fast många enskildheter upprepas i den) av det som jag hann skriva ner, ty när jag inte längre hade något bläck blev jag tvungen att upphöra med den.

Johann Wolfgang Goethe (1749–1832) Tyskland

Älvkungen (1782)

Vem rider så sent i stormens dån? En fader det är med sin späde son. Och gossen har det så gott på hans arm: den känns så fast, och hans famn är varm. Min son, varför döljer du rädd din syn? Älvkungen, far, där vid skogens bryn, älvkungen med krona och släp du väl ser? – Ett töcken, min son, och intet mer! ”Du väna barn, kom, följ mig åt! Av mig får du lära mång lek och låt. Av brokiga blommor står stranden full, min moder skall klä dig i skrudar av gull.” Min far, min far, du hör väl ändå, vad älvakungen lovar mig få? – Var lugn, var lugn, min älskade pilt! I vissna löven susar det milt. ”Kom, fagra gosse, kom, följ mig blott! Mina döttrar vårda dig ömt och gott. Mina döttrar, de svinga i ring var natt och vagga och söva dig in, min skatt.” – Min far, min far, du ser då väl nog älvkungens döttrar i dyster skog? – Min son, min son, nu ser jag det gott: de gamla pilar skymta så grått. – ”Din fägring mig lockar, jag har dig så kär, jag tar dig med våld, om ej villig du är.” – Min far, min far, han hårt i mig tar, älvkungen gjort mig så illa, far! Sin häst han rysande sporrar i hast och håller det kvidande barnet fast. Sin gård omsider når han med nöd. Då låg i hans armar gossen död. Översättning av Gösta Montelin

978-91-44-05983-9_02_book.indd 136

2013-07-26 09:24

137

UPPLYSNINGEN …

Johan Henric Kellgren (1751–95) Sverige

Den nya Skapelsen, eller Inbildningens Verld (1790)

Du, som af Skönhet och Behagen En ren och himmelsk urbild ger! Jag såg dig – och från denna dagen Jag endast dig i verlden ser. Död låg Naturen för mit öga, Djupt låg hon för min känsla död – Kom så en flägt ifrån det höga, Och ljus och lif i verlden böd. Och ljuset kom, och lifvet tändes, En själ i stela massan flöt; Alt tog et anletsdrag som kändes, En röst som til mit hjerta bröt. Kring rymden nya Himlar sträcktes, Och Jorden nya skrudar drog, Och Bildningen och Snillet väcktes, Och Skönheten stod up och log. Då fann min själ sig Himlaburen, Sig sprungen af en Gudastam, Och såg de under i Naturen, Som aldrig Visheten förnam. Ej endast storhet och förmåga Och glans och rymd och rörelse; Ej blott i dalens djup det låga, Och endast höjd i klipporne; Men liflig til mit öra fördes De höga Spherers harmoni; På berget Änglars harpor hördes Ur djupet mörka andars skri. På fältet logo fridens löjen, Skräck omsmög i den skumma dal,

Och lunden hviskade om nöjen Och skogen suckade om qval: Och vrede var i hafvets vågor, Och ömhet uti källans sus, Och majestät i solens lågor, Och blygsamhet i månans ljus. Hämd gick at blixtens pilar hvässa, Mod skakade orcanens arm, Och cedern lyftade en hjessa, Och blomman öpnade en barm. – O lefvande förstånd af tingen! O snillets, känslans hemlighet! Hvem fattade dig, Skönhet? – ingen Förutan den som älska vet. För mig när du naturen målar Til Himlar utaf ljus och väl, Hvad är du? – återbrutna strålar Af Hilmas bild uti min själ. Hon är det i min själ, hvars stämpel Til Skapelsen förkjusning bär; Och Jorden upstod til et Tempel Der hon Gudomligheten är. Du, som af Skönhet och Behagen En ren och himmelsk urbild ger! Jag såg dig – och från denna dagen Jag endast dig i verlden ser. I alt din lånta teckning kännes, O evigt samma, evigt ny! Din växt blef liljans växt, och hennes Den friska glansen af din hy. Din blick i dagens blickar blandas, Din röst fick näktergalens sång, Jag dig i rosens vällukt andas Och vestanflägten har din gång. Ej nog – du sjelfva fasan gläder,

978-91-44-05983-9_02_book.indd 137

2013-07-26 09:24

138

UPPLYSNINGEN …

■

syrtut här; grövre rock som används av vanligt folk

Johan Henric Kellgren (1751–95) Sverige

Anna Maria Lenngren (1754–1817) Sverige

Du fyller afgrundar med ljus; Du öknarne i blomster kläder, Och kjusar i ruiners grus.

Reflexion

Och när min tanka hänryckt vimlar Och flyr, och söker trängtande, Och söker genom jord och himlar Det sälla stoftets Skapare; Och frågar, i hvad skepnad fattas, At öm, och god och glad och mild Vår högsta dyrkan värdig skattas? – Då visas Han mig i din bild. I Kungars Slott, i Hof och Städer, Jag ser bland tusende blott dig; Och, när min fot i hyddan träder, Är du der redan före mig. Jag gick at Visdoms djupet spörja; Din tanka ref mig ur des famn. Jag gick at Hjeltars qväden börja; Men cithran lärde blott dit namn.

fjät

■ steg

Jag ville Ärans höjder hinna, Men bortvek i det fjät du gick. Jag ville Lyckans skatter finna, Och fann dem alla i din blick. Du, som af skönhet och behagen En ren och himmelsk urbild ger! Jag såg dig – och från denna dagen Jag endast dig i verlden ser. Förgäfves ur din åsyn tagen, Mig blott din tanka unnas mer: I dina spår af minnet dragen, Jag endast dig i verlden ser.

Cornelius Tratt är död, (en liten rödlätt man, gick gärna med syrtut, i går begravdes han). Jag kistan såg och processionen och gjorde denna reflexionen: ”Bror Tratt, du levde glatt och kort, förr bars du alltid hem, nu bärs du äntlig bort.” Publicerad postumt i Samlade skaldeförsök, 1819

Några ord till min k. dotter, i fall jag hade någon (1798) Min kära Betti! du blir stor, du från din docka hunnit växa. Utav din hulda, fromma mor tag för din framtid denna läxa. Uti den värld du knappast sett så många öden förefalla, men med ett glatt och sedigt vett skall Betti segra på dem alla. På livets bana varsamt gå, men tro ej allt vad ont man säger. Vår värld, min Betti, är ändå den allra bästa värld man äger. Den är vad den beständigt var, bebodd av kloka och av dårar. Och, noga överlagt, den har mer rätt till löje än till tårar. För mycken misstro föder agg, för mycken lättro ångrens smärta. Tänk ej i varje ros en tagg, ej dygd i varje manligt hjärta.

978-91-44-05983-9_02_book.indd 138

2013-07-26 09:24

139

UPPLYSNINGEN …

Väl dig, om jämt du följa vet Försiktighet, den kloka gumman. Den, jämte känslig glättighet, är av all vishet huvudsumman.

Behaget är med fliten släkt: i nyttig snällhet sätt din heder. Låt ärbarheten i din dräkt bli sinnebild av dina seder.

Med läsning öd ej tiden bort, vårt kön så föga det behöver. Och skall du läsa, gör det kort, att såsen ej må fräsa över.

Följ, Betti, smakens enkla bud, låt aldrig flärden dig förtrolla. All prydnad driven intill skrud är blott affischen av en fjolla.

Ett odlat vett, en upplyst själ, vad! kunna böcker blott det skänka? Mitt barn, studera världen väl, den ger dig ämnen nog att tänka.

I sällskap sladdrets tomhet fly, men sitt ej sluten som en gåta. För tanklösheten plär man sky, för mycken klokhet ej förlåta.

Var mänska, Betti, är en bok, lär dig att fatta rätt dess värde; och minns, att oftast av en tok den vise någon visdom lärde.

Välj uttryck utan brydsamt val, se till, att du ej domslut fäller. Och tala, Betti, håll ej tal, du tror ej hur det oss förställer.

Men om lektyren roar dig, väl! i förädling av ditt väsen låt den då blygsamt röja sig, men ej i tonen av beläsen.

Giv skämtets udd sitt fina skick i ord, som glättigt oförmoda. Dock minns, man skrattar med en kvick, men man bär aktning för den goda.

En lärd i stubb (det är ett rön) satirens udd ej undanslipper, och vitterheten hos vårt kön bör höra blott till våra nipper.

En lätting, slö till själ och kropp, fann en gång livet bli en börda. Då fann en annan lätting opp att tiden genom kortspel mörda.

Lyd, Betti, lyd bestämmelsen, sök ej att mannabragder hinna; och känn din värdighet, min vän, i äran av att vara kvinna.

Välj nödigt detta tidsfördriv, som, fast av sed och ton ej menligt, är, tro mig, med ett verksamt liv och själ och känsla oförenligt.

Se denna mor i huslig krets, som vet sitt sanna kall bevaka, fullt med den ärelust tillfreds, att vara värdig mor och maka.

Märk, hur en skönhets blick är vass i nit att korten lyckligt kasta. Märk, vid det lumpna ordet pass, hur gracerna på flykten hasta.

Se ordning, mildhet, trevlighet med blomster hennes fotspår hölja, och heder, kärlek, tacksamhet dess levnad och dess minne följa.

Försiktigt även undanvik all brydsam forskning i gazetten. Vårt hushåll är vår republik, vår politik är toaletten.

■

vitter humanistiskt bildad, som sysslar med skönlitteratur

■

nipper små smycken eller andra prydnader för kläder och kropp

■

gazetten officiell tidning, nyhetsblad

978-91-44-05983-9_02_book.indd 139

2013-07-26 09:24

140

UPPLYSNINGEN …

Anna Maria Lenngren (1754–1817) Sverige

Bliv vid din bågsöm, dina band, stick av ditt mönster emot rutan, och tro, mitt barn, att folk och land med Guds hjälp styras oss förutan. När sig en kvinna nitisk ter att staters styrselsätt rannsaka, Gud vet, så tycks mig att jag ser ett skäggbrodd skugga hennes haka.

Ja, Betti, livets sällhet njut, men livets plikter ej försaka. – Nu har min lilla läxa slut, och till min söm jag går tillbaka. Publicerad postumt i Samlade skaldeförsök, 1819

Nej, slika värv ej stå oss an, låt aldrig dem din håg förvilla. Du skall bli gift – då vill din man med tacksamhet min lärdom gilla. Att giftas – ej ett ämne finns mer rikt att i maximer driva; men, goda Betti, hör och minns det enda råd jag har att giva: Den maka, som dig blir beskärd, (märk denna stora hemligheten!) var huld, om han är huldhet värd, om ej – så var det i förtreten. Tag händelser och öden lätt, mitt barn, så bliva de ej tunga; och, mellan oss, är det ett sätt att än i åldern synas unga. Min Betti, livet flyr så fort, vad grym, vad oersättlig skada, om, vid det lilla gagn vi gjort, vi nekat oss att vara glada? Må stojet och förströelsen vid andras dom för glädje gälla! I stilla nöjen sök du den, det är för oss vi äro sälla. Gör nöjet bofast i ditt hus, äg i ditt hjärta samvetsfriden; den gör vår uppsyn mild och ljus, den rår på sorgerna och tiden. © Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-05983-9_02_book.indd 140

2013-07-26 09:24

141

UPPLYSNINGEN …

Carl von Linné (1707–1778) Sverige

Ur Lapplandsresa år 1732 Småland har fött mig * Sverige har jag genomrest * Jordenes 450 alnars djupa inälvor beskådat * I vädrets höjd till en mil långt uppklivet * Sommar och vinter på en dag åskådat och på samma dag levat i * Moln har jag genomgått * Världsens ända har jag besökt * Solenes härbärge över natten åskådat * Rest på ett år till lands 1000 mil ––– Somliga tallar hade i översta toppen markvastar. Änteligen kommo vi till ett sinus, som gick in av ån. Det måste vi vada över, upp till naveln i kalla vattnet. Då vi kom mitt på, var där ett stråk så djupt, att den djupaste stång knappt räckte botten. Här måste vi lägga över en stång och gå på under vattnet med den största livsfara; jag tyckte mig då stå ut en farlig sak. Uppå ett berg strax därhos fanns skiffersten, med mycket löss, grå och skör. Strax efter begynte myrar, som mest stodo under vatten, dem måste vi gå en hel mil, tänk med vad möda; vart steg stod vattnet upp till knäs, råkade vi ej på tovos, gick längre. Somligstädes gick djupet utan botten, att vi måste vända hela trakten om. Våra kängor voro fulla med kallt vatten, ty kälen låg på somliga ställen. Hade jag skullat utstått detta för ett delictum capitale, hade detta straffet varit crudelt, men vad skall jag nu säja? Jag önskade då ald-

rig hava påtagit mig denna resan. Och på det alla elementer skulle vara conträra, regnade och blåste till. Jag undrade själv, att jag med livet kom över, dock maxime delassatus. Sedan vi sökt den nya lappen allestädes frustra, satte vi oss neder, sedan klockan var 6 om morgonen, vrida våra våta kläder och torkade vår kropp, fast kalla nordanvädret skadade oss så mycket på ena sidan, som elden brände på andra och myggen stucko ad latera. Nu var jag itinere satiatus. Hela denna lappens land var mest myr, hinc vocavi Styx. Aldrig kan prästen så beskriva helvete, som detta är ej värre. Aldrig har poeterna kunnat avmåla Styx så fult, där detta ej är fulare. Stygium penetravi. Vi gick åt vilda marken, ej vetandes, var nästa granne fanns, som ej här varit på 20 år. Tolken gick åstad, då jag vilade mig vid elden, att söka efter honom. Jag önskade nu ingenting mer än att få resa floden tillbaka, men jag fruktade att gå vägen till håpen igen, ty jag visste min kropp var ej järn eller stål. Jag önskade få gå 8 milar av 10 i torr väg tillbaka till håpen, men gavs ej tillfälle. Lapparna, som äro födda att slita ont, såsom fåglar att flyga, jämrade sig, att de aldrig så varit framme, jag ömkade dem. En myr (Lycksmyren, emedan av henne rinner en bäck till Lycksele, cur non Olycksmyren?) var full av ockra och vatten med tunica på, ty lärer finnas myrmalm till järn.

conträra motsatta

■ motiga, ■

maxime delassatus synnerligen utmattad frustra

■ förgäves

ad latera

■ på sidorna ■

itinere satiatus nu hade jag fått nog av färden

■

hinc vocavi Styx varför jag kallade det Styx (floden till dödsriket i grekisk mytologi)

■

Stygium penetravi jag har genomströvat underjorden

så varit framme så illa ute

■ varit

■ vik cur non ■ varför inte sinus

––– RANDIJAUR sjö, 1 mil, då vi kom på honom, fick vi se för oss ej annat än obtusa och avlånga, höga berg, vilka koxade över varandra, och de bortersta höllo snö, ävensom snön om våren, som är halv bortgången. 1 juli. PARKIJAUR, den första sjön från nattlägret, 1 liten mil lång. Här mittemot ligger vid stranden ett högt spetsigt berg, ATJEKKOIVI eller TORNBERGET. På detta hava i forna tider lapparna offrat för lycka av renar; nu av torn avbränt.

■ loss obtusa ■ trubbiga koxade ■ syntes löss

torn

■ åska

delictum capitale dödssynd crudelt

■

■ grymt

978-91-44-05983-9_02_book.indd 141

2013-07-26 09:24

142

UPPLYSNINGEN …

Carl von Linné (1707–1778) Sverige

Lap. illustrata Rudbeckii Olof Rudbeck den yngres bok Nora Samolad eller Uplyste Lapland, Nora Samolad sive Laponia Illustrata, 1701

■

solem inocciduum midnattssolen

■

et ex hisce paratum och produkter härav (av mjölk)

–––

När man var på Skalka inemot Tjåmotis på en mil när, viste sig i västernorr ett gap emellan bergen, varigenom lyste berg av 10 à 20 mil helt vita av moln, såsom de ej varit över 1 mil borta, stigandes med sina spetsar upp i skyn, liksom då vita molntappar stiga upp genom horisonten, och exacte representerade den figur och djup på titelbladet uti Lap. illustrata Rudbeckii utvises, ja ej annat än berg på berg. Med ett ord, jag såg fjällen. Om aftonen kom jag till TJÅMOTIS. Här såg jag solem inocciduum på ett högt berg, Harrevarto, mitt emot klockargården, vilket jag höll icke för minsta naturens miraculum. Vilken av exteris skulle icke sådant äga lust att se? O Herre, dina domar äro obegripliga! 7 juli. När jag gått om natten 4 à 5 mil, lade jag mig uti ett hybble om morgonen. Folket, som var 16 personer, lågo nakna, tvättade sig med strykande nedför och ej upp, ej torkade sig, tvättade kärilen med fingrarna, sprutandes vatten ur munnen på skeden, öste häruti sin kokta renmjölk, vilken var tjock som en äggmjölk och mäktig. Om morgonen kom ett par 1 000 renar hem, mjölkades både av man och kvinnfolk, vilka stodo på ena knäet. Jag tog ut ur ett par [renar] ur dess kulor deras gnagande maskar.

Mig gavs mesen till att äta, id est serum post caseum excoctum, qvod coagulatur ad instar zytogalæ [vasslan som blir över sedan osten framställts och som koagulerar, så att den påminner om ölost]. Bilver mycket hård, smakade brav och mäktig, men aptiten förtogs nog av skedens tvättning, ty husbonden tog vattnet i munnen och sprutade på, skurade och torkade med fingret, men hustrun tvättade kärilet, som mjölk varit uti, med fingret, vilket hon efter vart streck slickade av. Jag smakade ock på jumo, vilken blandades med mjölk, men mig smakade han ej. ––– Här skjuter ej lappen så mycket, har sällan bössa, utan ligger hela dagen, då han ej sköter renarna, i största ro, äter allenast mjölk et ex hisce paratum. Renens knäppande är ej uti klövarna och ej i nedersta leden. Kvinnfolken rökte tobak såväl som männen; alla röka, som äro 12 à 15 år.

978-91-44-05983-9_02_book.indd 142

2013-07-26 09:24

143

UPPLYSNINGEN …

Svensk flora Sexualsystemet och det binära namnskicket Linné publicerade sitt sexualsystem för första gången i Systema naturae 1735 och tillämpade det genomgående i Flora suecica. Sexualsystemet indelar först växtriket i 24 klasser efter antalet ståndare (klass I Monandria, klass II Diandria etc.) eller fr.o.m. klass XII efter ståndararrangemang eller könsfördelning mellan blommorna. Klass XXIV är kryptogamerna, med ”gömda” könsdelar. Klassens nummer skrivs med romersk siffra. Klasserna indelas i ordningar, vanligen efter antalet stift eller pistiller i blommorna. Ordningarnas benämningar går igen från klass till klass. Monogynia (med 1 stift), Digynia (med 2 stift el. pistiller) osv. till Polygynia (med stort antal stift el. pistiller). Ordningarna betecknas med arabisk siffra. Ordningarna indelas i släkten, som till stor del överensstämmer med dem vi erkänner idag (Linnaea, Betula) men som i andra fall kan ha delats upp eller slagits samman sedan Linnés

tid. Därför är inte alltid Linnés släktnamn detsamma som vi nu använder. Släkterna indelas i arter, som har tvåledade namn (binär nomenklatur, ett namnskick som Linné för växtriket först införde i Species plantarum 1753), t.ex. Linnaea borealis, Betula nano. Linnés arter, som han urskilde dem, har på det hela taget stått sig bra till våra dagar, men av olika skäl har likväl många arter måst byta namn. Linné använde sig inte av vår indelning i växtfamiljer (Ranunculaceae, Rosaceae); den började komma i bruk i Frankrike efter 1700-talets mitt. Några av hans klasser sammanfaller ändå helt eller nästan helt med en familj: klass XV = fam. Brassicaceae korsblommiga; klass XIX = fam. Asteraceae korgblommiga (och några få andra). I de fallen har Linnés ståndarkaraktärer visat sig tyda på verklig släktskap. – Översikten visar hur Linné med jämförelser till människan bygger upp sitt system. Den avbildade uppställningen efter Systema naturae, 10 uppl., vol. 2 (1759). Ur Flora svecia, 1986

978-91-44-05983-9_02_book.indd 143

2013-07-26 09:24

Tomas Jeppsson Anders Lindqvist Karl Lindqvist Bengt Sjöstedt

Tomas Jeppsson, Anders Lindqvist, Karl Lindqvist, Bengt Sjöstedt

| ANTOLOGIN

MÄNNISKANS TEXTER

I Antologin finns en digital del som hjälper dig i dina studier och ger dig möjlighet att lyssna på inläsningen av texterna samtidigt som du kan följa med i boken på skärmen.

Art.nr 33712

M Ä N N I S K A N S

T E X T E R

ANTOLOGIN Tomas Jeppsson Anders Lindqvist Karl Lindqvist Bengt Sjöstedt

studentlitteratur.se

978-91-44-05983-9_03_cover.indd 1

2016-10-10 14:22

Digital del Prova paketets digitala del genom att klicka på bilden.

Alla texter inlästa

Övningar med tydlig koppling till kunskapskraven Övningarna ger eleven direkt återkoppling