Flugfiskets 3
Lars-Åke Olsson
mästare
rån gyllene am u till skiraste dun
Från gyllene bambu till skiraste dun F b b
Flugfiskets Mästare
från gyllene bambu till skiraste dun
Bokförlaget Settern
Lars-Åke Olsson
4
Flugfiskets mästare – från gyllende bambu till skiraste dun
Den här boken är tillägnad min hustru Jennifer, min bästa vän och fiskekamrat.
Lars-Åke Olsson har tidigare gett ut följande böcker: Ur min flugask Flugfiske i fjällen Gimåflugorna – Flugor i det nordiska ljuset Flugfiskeströmmar – Med flugspö längs glittrande vatten
Omslagsbilden: Theodore Gordon fiskar tillsammans med sin okända, kvinnliga vän i Neversink år 1895.
© Lars-Åke Olsson, text och foto 2008 Mikael Larsson, svart-vita teckningar och flugfoton Thommy Gustavsson, färgteckningar Övriga foton: Sture Söderholm s. 17 Frank Sawyer s. 22 Poul Jorgensen s. 32, 37 Jennifer Olsson s. 41, 87, 100, 112, 131, 143, 148, 152 Lefty Kreh s. 48, 50 Tom Whittle s. 53 Fredrik Dunér s. 64, 66, 102 John Roberts s. 15, 70, 71 Leif Milling s. 82 Carl Anderberg s. 103 (lilla bilden) Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-800 50 Fax 0435-804 00 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Kristianstads Boktryckeri AB i Kristianstad, 2008 ISBN 978-91-7586-611-6
1983 1989 2006 2007
5
Innehåll När boken är lika förförisk som strömmen
7
Mötet med Frank Sawyer och Avon
11
F.M. Halford och torrflugefisket
25
Theodore Gordon – den briljante flugbindaren och skribenten
31
George M.L. La Branche och torrflugefiske i snabbt strömmande vatten
43
Vincent Marinaro och ”the fabulous little Jassid”
49
James Leisenring – trollkarlen med våtfluga
59
Itchen, Iron Blue Dun och ”där alltsammans började”
65
G.E.M. Skues – nymffiskets fader
73
Den underbara bambun
89
H.L. Leonard och det sexsidiga bambuspöet
93
Parabolisk aktion
99
Paul H. Young – The Master of the Midge Rod
107
E.C. Powell – de långa hålbyggda flugspönas champion
113
Wickham´s Fancy och March Brown
119
Humpy
129
Royal Coachman
135
Torrflugor utan hackel och det guldribbade harörat
149
6
Flugfiskets mästare – från gyllende bambu till skiraste dun
7
När boken är lika förförisk som strömmen
G
amla ord om gamla dagar, gamla teorier och gamla historier kommer inte att ge flugfiskaren mer fisk. De är förlegade och för många fiskare har de också fått dåligt rykte, tiden har helt enkelt runnit ifrån dem. De är hopplöst omoderna. Så det är alltid svårt att intressera även mina mest litterärt bildade vänner att läsa dem. En del av dem läser inte mycket om flugfiske överhuvudtaget och det som de läser är tekniskt och modernt. Jag har ofta undrat hur jag skulle börja för att få dem att förstå hur viktiga de gamla orden är då de är så viktiga för mig. Kanske med berättelser som låter oss följa fotspåren efter kloka män eller sådana som handlar om flugfiskets själ. Jag skulle föreslå dem att läsa Roland Pertwees bok The River God som får fiskelågan att flamma upp hos en ung man. Jag skulle också berätta om hur mycket det betyder för mig att läsa om den glädje som Harry Plunket Greene, en sympatisk operasångare, visar upp när han beskriver skönheten hos den lilla ån Bourne och dess vilda öring i boken Where the Bright Waters Meet. Hur starkt jag också känner sorgen hos de närvarande när ån förstörs av en alltför stor inplantering av öring. Vad kan vara mer modernt? Jag skulle kunna föreslå en vän som fiskar alltför hårt och ofta att han läser G.E.M. Skues artikel Mr Theodore Castwell. Det är berättelsen om en flugfiskare som dör och kommer till andra sidan. Där ber han om en fin fiskeutrustning och en sträcka av den vackraste kalkström som man kan tänka sig och han får också sin önskan uppfylld. Under en hel dag krokar han i varje kast en kiloöring. När han till slut tröttnar och ber den assisterande
8
Flugfiskets mästare – från gyllende bambu till skiraste dun
En strupsnittsöring har tagit en liten torrfluga i Slough Creek i Yellowstones Nationalpark.
När boken är lika förförisk som strömmen
ängeln om att få ta en paus så nekas han det och då inser han att han inte är i himlen utan i den motsatta världen. Vem vill inte läsa om den pastorala värld där Izaak Walton befinner sig omgiven av sjungande fåglar och prunkande blommor, där tiden används mer till djupa diskussioner på strandkanten om fiske och fiskens beteende än till praktiskt fiske. En kall vinternatt, då fiskesäsongen med nyutspruckna löv och dansande sländor är hopplöst långt borta, är det lätt att identifiera sig med den ensamme Theodore Gordon där han sitter i sitt dragiga hus som hotas att slitas sönder av vinterstormarna. Hans enda vän under de långa vinterkvällarna och nätterna är vedspisen. Boken The Complete Fly Fisherman – the Notes and Letters of Theodore Gordon är en fascinerande läsning om en av USAs mest begåvade flugbindare, författare och fiskare, som starkt bidrog till att utveckla torrflugefisket i USA. Om läsaren är torrflugefiskare så är det svårt att tänka sig att han inte skulle bli intresserad av torrflugerevolutionen som ägde rum i slutet av 1800-talet och vill läsa Dry-Fly Fishing in Theory and Practice av Frederic M. Halford och andra böcker som behandlar den tiden. En seriös flugfiskare skulle inte kunna låta bli att imponeras av den skarpögde och kreative G.E.M. Skues och hans flugbindning och fiske med nymf och torrfluga, likaväl som hans studier av fisk och insekter. I böckernas underbara värld kan en god läsare se en skymt av en skimrande värld, som inte bara kommer att berika kommande fiskedagar utan också bli en värdefull gåva för resten av livet. Nick Lyons – flugfiskare, författare, förläggare
9
10
Flugfiskets mästare – från gyllende bambu till skiraste dun
11
Mötet med Frank Sawyer och Avon
D
en höga bussen arbetade sig fram på typiska engelska, smala och vindlande vägar i ett kuperat landskap. Det var en ljuvlig dag, söndagen den 21 april 1968, och en idealisk tid på året för ett besök i England. Det var vår, eller försommar med svenska mått mätt. Fasaner spatserade på fälten och långt, långt däruppe på den intensivt blå himlen syntes lärkan som en liten prick. Sången var entusiastisk, lång och utdragen som en ringklocka. Under de svala kvällarna hörde man i parker och skogsdungar koltrastens klara vissling. En av mitt livs mest spännande dagar låg framför mig. En tio år gammal dröm var på väg att infrias. Med jämna mellanrum kände jag på brevet som låg i fickan. Jag hade läst det många gånger. Det var på dagen en månad gammalt och min inträdesbiljett till ett av Englands mest berömda strömmande vatten och dess river keeper. Det var nästan overkligt att jag om någon timme skulle träffa Frank Sawyer, han som så framgångsrikt hade demonstrerat sitt nymffiske för Nils Färnström i Sverige. Jag hade läst Färnströms artiklar och böcker om Frank Sawyer och hans nymffisketeknik, samt Färnströms eget fiske med nymf, så ofta att jag tyckte att Frank Sawyer var som en nära släkting. Jag hade också med mig Sawyers bok, som jag hoppades att han skulle vilja skriva någonting i. Anledningen till att Färnström hade bjudit in Frank Sawyer, att komma och demonstrera sitt nymffiske i Sverige, var att hans tidigare fiskeförsök med nymfer inte hade varit särskilt lyckosamma. Han hade visserligen tagit en vacker öring på 1,8 kg i Storån, på en av Skues nymfer, men därefter Frank Sawyer fiskar i Avon hade hans nymffisken inte varit speciellt framgångsrika. Efter att ha läst med sitt Fario Club spö.
132
Flugfiskets mästare – från gyllende bambu till skiraste dun
Gul Humpy Krok
10-18.
Bindtråd
klargul.
Kropp
bindtråden eller gult flossilke.
Stjärt
hjort (elk).
Rygg
hjort (elk).
Vingar (delade)
hjort (elk).
Hackel
brunt och grizzly blandat, ett av vardera för de mindre storlekarna, flera hackel för de större.
Grön Humpy Krok
10-18.
Bindtråd
grön.
Kropp
bindtråden eller grönt flossilke.
Stjärt
hjort (elk).
Rygg
hjort (elk).
Vingar (delade)
hjort (elk).
Hackel
brunt och grizzly blandat, ett av vardera för de mindre storlekarna, flera hackel för de större.
Humpy
Röd Humpy Krok
10-18.
Bindtråd
röd.
Kropp
bindtråden eller rött flossilke.
Stjärt
hjort (elk).
Rygg
hjort (elk).
Vingar (delade) Hackel
hjort (elk). brunt och grizzly blandat, ett av vardera för de mindre storlekarna, flera hackel för de större.
Royal Humpy Krok
10-18.
Bindtråd
klarröd.
Kropp
bindtråden eller klarrött flossilke.
Stjärt
svarta älghår.
Rygg
svarta älghår.
Vingar (delade)
vit kalvsvans.
Hackel
brunt.
133
138
Flugfiskets mästare – från gyllende bambu till skiraste dun
ge den ett namn. En i sällskapet konstaterade att med sina långa stjärtspröt och breda, röda midja såg den mycket elegant ut. – Det är en ovanligt vacker Coachman, kalla den för en…, en… kunglig Coachman – a Royal Coachman. Så år 1878 föddes Royal Coachman, en av världens mest berömda flugor. En Royal Coachman bunden av amerikanske Theodore Gordon i början av 1900-talet visar att ryktet om hans skicklighet som flugbindare ingalunda var överdrivet. De långa stjärtspröten från en woodduck fjäder är dubbelt så långa som kroppen och riktade snett uppåt från krokskaftet. De vita vingarna är breda och en och en halv gång så långa som kroppen. Hacklet, som är längre än kroken, är sparsamt lindat och i vinkel så att det under kroken pekar snett är slank, välproportionerlig och elegant! Under årens lopp har Royal Coachman fått andra stjärtspröt och vingar men kroppen har alltid varit densamma – påfågelherl, rött flossilke, påfågelherl. Nästa modell fick en stjärt av brunt tupphackel, som för flugfiskarens ögon harmonierade på ett annat sätt med det lika bruna hacklet och gav flugan, visuellt, en annan ”balans”. Man kan ställa sig frågan varför Hailey inte band stjärtspröt av tupphackel utan använde woodduck som är betydligt mjukare. Var det en slump eller fanns det en orsak, som efter ett antal år glömdes bort precis framåt? Flugan ger ett intryck av att vara i storlek 12, bunden på en krok nr 14. Gordon ansåg att om en torrfluga bands med ett styvt och spänstigt hackel i några få varv så flöt den mycket bättre och fiskade effektivare än en fluga som hade alltför mycket hackel. Hans Royal Coachman är som många andra saker begravda i historien. Studerar man fjäderstrålarna från en woodduck med förstoringsglas kan man konstatera att de har korta hår som sticker ut åt sidorna ungefär som en miniatyr CDC-fjäder. En ensam fjäderstråle är lika bred som 2-3 fibrer av ett tupphackel, mjukare men ändå tillräckligt styva, vilket betyder att det behövs färre antal stjärtspröt för att hålla flugan flytande och den ser också naturligare ut på vattnet, något som kanske John Hailey, och också Theodore Gordon, ansåg. Theodore Gordon anses ha varit den som först band Royal Coachman Fan Wing med kupade, breda, solfjäderformade vingar från en mandarinands bröstfjädrar eller från en woodduck. Royal Coachman Fan Wing kom till Sverige genom Nils Färnström som, för mig och många andra flugfiskare i Skandinavien, var fönstret till den anglosaxiska världen, ett fönster som han generöst höll öppet. Hans lovord över flugan var många och i sina tidiga böcker om flugfiske berättade han att på 1930-talet fick han tre stycken Royal Coachman Fan
Royal Coachman
139
Öringen har svårt att motstå en Royal Coachman i någon form.
Wing från den amerikanska firman William Mills & Son. Han skickade flugorna till Farlows i London för att få dem kopierade eftersom han tyckte att de amerikanska originalmönstren var för dyra att fiska med. När han för första gången fiskade med flugan tog han en öring på 1,6 kg. Han visade den för Leidesdorffs i Stockholm, som tog in några dussin, och sedan dröjde det inte länge förrän den var välkänd över hela landet för sina utomordentligt fiskliga egenskaper. Färnström tyckte att Royal Coachman Fan Wing var en universalfluga, Royal Coachman Fan Wing, användbar i de flesta vatten för öring, harr och röding. Den flöt bra och bunden av Janne Edman. syntes väl på vattnet. ”Utan att göra sig skyldig till någon överdrift”, skrev han, ”kan man säga att Fan-wing-Royal är världens bästa torrfluga.” Amerikanska torrflugefiskare håller Royal-Coachman-fan-wing som den bästa existerande torrflugan. Färnström berättade också i sin första bok, Flugfiske, om en variant av flugan: Royal-Coachman-fan-wing-gyro-fly, som hade hacklet bundet ovanför flugkroppen så att det strålade ut åt alla håll från vingfästet, parallellt med
148
Flugfiskets mästare – från gyllende bambu till skiraste dun
149
Torrflugor utan hackel och det guldribbade harörat
I
över etthundra år, sedan 1880-talet, när engelsmannen F.M. Halford utvecklade torrflugan och torrflugefisket, har flugan som skall representera en nykläckt dagslända, i stort sett ut på samma sätt:bakåtriktade stjärtspröt, kropp, vingar strax bakom krokögat och hackel bundet bakom vingarna. Hacklet, som skall representera sländans ben och också få flugan att flyta, har alltid ansetts viktigt, ju flera varv hackel, desto bättre flytförmåga.
Compara-dun
Under 1970-talet kom flera förändringar av torrflugans utseende. I böckerna Comparahatch, 1972, Hatches, 1975, och Hatches II, 2004 av Al Caucci och Bob Nastasi beskriver författarna sin nya torrfluga utan hackel. Comparadun är en fluga för den svårfångade öringen i alla typer av vatten men framför allt i den långsamma strömmen med jämn vattenyta, klart vatten och ett myller av nykläckta sländor. Hatches II är en imponerande tjock och innehållsrik bok med magnifika fotografier i färg av alla de dagsländor som kan vara av intresse för flugfiskaren i USA. På 330 sidor finns teckningar av dagsländornas stadier, detaljerade beskrivningar av sländorna och instruktioner i hur man binder flugor som skall representera dem. Idén bakom Compara-dun är att visa öringen mer av kroppen, vingarna och stjärtspröten på flugan i stället för att gömma dem eller skymma dem bakom hacklet. Stjärtspröten rikts utåt sidorna i 45 graders vinkel, delade Fiske med hackellösa torrmed hjälp av en liten dubbingkula, och fungerar som utriggare. De får flugan flugor i november i Henry’s att landa rätt på vattnet och stå som en dagslända. Kroppen är taperad och Fork of the Snake River.
160
Flugfiskets mästare – från gyllende bambu till skiraste dun
Från gyllene bambu till skiraste dun Här följer nu sista delen i Lars-Åke Olssons trilogi kring Flugfisket och dess värld. Det är ju en känd sanning att vi utvecklas med våra traditioner i ”ryggsäcken”. Och här får vi följa de Stora Mästarna. De som utvecklade fisket som Halford, Marinaro, Skues och Sawyer; de som byggde spön som Leonard, Young och Powell och de som skapade klassiska flugor som March Brown, Royal Coachman och Guldribbade Harörat. En spännande och i lika hög grad intressant resa i tid och rum med dem som kom att skapa vårt flugfiske. Få torde bättre och mer livfullt kunna berätta denna historia än just Lars-Åke Olsson med sin mer än femtioåriga erfarenhet från flugfisket i Sverige, men också i England och USA. Lars-Åke Olsson är dessutom en språkets mästare med en säker förmåga att klä orden i Naturens färger och klanger. I lika hög grad står hans bilder i samklang med texten och skapar en helhet, som det är få förunnat av våra naturförfattare. Det är denna fyllighet som gör det så trivsamt – och intressant – att läsa Lars-Åke Olssons böcker.
Bokförlaget SETTERN
ISBN: 978-91-7586-611-6