ANDREJ TARKOVSKIJ
Martyrologion Dagbรถcker 1970-1986
Atrium
ANDREJ TARKOVSKIJ
Martyrologion Dagböcker 1970-1986 Översättning Håkan Lövgren Redaktion Christo Burman
Atrium
Boken är utgiven med stöd av Holger och Thyra Lauritzens stiftelse för främjande av filmhistorisk verksamhet och Vera Sagers stiftelse.
www.atriumforlag.se Text och illustrationer Martyrologion © Andrej Tarkovskij 1970-1986 Omslagsfotografi © Andrej Tarkovskij, originalomslag till Martyrologion 1 Fotografier sidan 568, 805, 819 © Håkan Lövgren Fotografi sidan 898 © Lars-Olof Löthwall. Med tillstånd av Nostalghia.com Originalets titel: Martirolog – dnevniki 1970-1986 Översättning © Håkan Lövgren Redaktör © Christo Burman Atrium Förlag, Umeå 2012 Tryckt hos Bulls Graphics AB, Halmstad 2012 isbn 978-91-86095-25-3
innehåll förord av Christo Burman
7
översättarens förord
22
martyrologion i – 1970 -1974
29
martyrologion ii – 1974 -1979
185
resa genom italien – 1979 -19 8 0
307
martyrologion iii – 19 8 0 -19 81
391
martyrologion iv – 19 81 -19 8 2
531
martyrologion v – 19 8 2 -19 83
603
martyrologion vi – 19 83 -19 85
731
martyrologion vii – 19 8 6
843
noter
901
omnämnda personer i urval
911
index
933
~
1979 ~
1 april, Saint-Vicent En hel dag bortkastad på presskonferenser, teveframträdanden och så vidare. Tonino är en fantastisk person. Lora och han har rest från Rom över dagen enbart för att kunna träffa oss. Han bryr sig om, kontrollerar allt, hjälper till. Vi reser till Turin med buss på kvällen, därifrån med tåg till Rom. Här skiner solen, snön ligger fortfarande kvar i bergen. Man kan fortfarande åka skidor. Iljin (vår representant för Soveksportfilm i Rom) missade premiären. 2 april, Rom Vi har kommit till Rom. Tåget var angenämt, med bekväma sovplatser. Vi har än så länge bara sett Rom från taxifönstret. Klockan elva kommer en bil för att köra oss hem till Tonino. Lora ringde och sa att gårdagens intervjuer redan publicerats i två tidningar. Den ena med rubriken: “Andrej Rubljovs välkände regissör gör film i Italien”. Hur kommer ett sådant avslöjande att uppfattas i Moskva? Ska det bli bråk igen … 9 april Återvände till Moskva från Italien för att genast stöta på otrevligheter. Mitt rum hemma var fullt med främmande och cigarettrök, musik på högsta volym och utspillt vin och konjak på bordet. Avskyvärt helt enkelt. Italien är underbart, Rom gör ett kraftfullt och öppet intryck. Ren luft (till och med i staden), inga fabriker och anläggningar ‒ de finns samlade i stadens periferi. Gatorna är fyllda med blommande blåregn, plommon- och judasträd. Ett makalöst ljus. På min födelsedag tog Tonino och hans vän Franco med mig ut på landet: Perugia (ett fantastiskt torg mitt i staden), Pienza (en stad som byggdes till påven Pius V:s ära vid ett och samma tillfälle av en enda arkitekt), Assisi ‒ staden där den helige Franciskus av 292 | martyrologion 1i
~
1979 ~
Assisi ligger begraven. En dubbelkatedral i två plan med lysande fresker av Giotto. En underbar Montepulciano. Landskapet och de gamla städerna i bergen är helt fantastiska. Det var länge sedan jag upplevde något lika starkt. Jag träffade Antonioni, Rosi, Fellini. Hos Rosi träffade jag Trombadori, en kommunist och parlamentsledamot som levererade ett dundrande tal där han avslöjade oss och förklarade skillnaderna mellan de italienska kommunisterna och oss. Det här är hotellet som vi bodde på i Saint-Vicent innan vi tog bussen till Turin och tåget till Rom:
10 april Italienarna har föreslagit Spegeln till nomineringen för Donatelloakademiens pris och lovade att den skulle antas. Våra representanter avböjde och föreslog istället en film av Lotjanu som ersättning för Spegeln. I Rom blev förvirringen total. martyrologion ii | 293
~
1979 ~
NB. Tonino och jag har kommit på en i mitt tycke enastående manusidé: Konets sveta [Världens undergång] ‒ Il fine del mondo. En man spärrar in sig själv och sin familj (far, mor, son och dotter) i det egna huset i väntan på Världens undergång. Ännu en son föds under tiden. Pappan är religiös. De tillbringar närmare fyrtio år inspärrade tillsammans. Polis och ambulanspersonal, som på något sätt får reda på deras tillvaro, för till sist bort dem. De befinner sig i ett fruktansvärt tillstånd. Den äldre sonen anklagar fadern för att ha begått ett brott genom att ha hållit honom borta från det verkliga livet under alla dessa år. När de förs bort ser den lille pojken sig omkring och frågar: “Pappa, är det här världens undergång?”.22 Tonino ringde igår kväll. Han säger att alla vill hjälpa mig med Resa genom Italien. Idag bad jag Larissa meddela Sjkalikov att jag tänker skriva ett brev till Zimjanin och klaga med anledning av David Donatello-historien. 13 april När polemiken kring slutredovisningen av Stalker pågick, undrade Pavlenok: “Varför använda ordet ‘vodka’? Det är lite väl ryskt. Vodka är ju symbolen för Ryssland.” Jag svarade: “Symbol för Ryssland, på vilket sätt? Men Herregud, Boris Vladimirovitj, vad är det Ni säger!” Vilken idiot han är! Vilken erbarmlig nivå på hela diskussionen ‒ rensa bort “vodka”, “färdknäpp”, “bär sina medaljer” (som vi gör!). “Ingen i hela världen kan komma honom till undsättning” (men vi då, den utvecklade socialismens land?). Så hemskt! Voice of America lär ha rapporterat att amerikanska läkare reser till Sovjetunionen för att behandla Brezjnev och att de har medicinsk utrustning med sig för att diagnostisera hjärntumörer. 294 | martyrologion 1i
~
1979 ~
Det här är Dakus.
Herregud! Vad kommer att hända när han dör? Vad följer efter honom? Vart är vi på väg? Bara Gud vet. Och det enda vi vet säkert, är att det inte blir bättre utan bara sämre. Det ser mörkt ut med festivalvisningar för Stalker. martyrologion ii | 295
~
1979 ~
16 april, klockan 2 på natten Eftersom ingen av de ryska genierna någonsin kunde föreställa sig att deras storhet emanerade ur en platt och gagnlös mylla, kallade de sitt land storslaget och dess framtid messiansk. De kände sig vara “folkets röst” och ville inte se sig som “röster som ropar i öknen”; om de skulle bära folkets egenart inom sig, måste folket var storartat och landets framtid enastående. Pusjkin är mer blygsam än de andra: i Monument och i breven till Tjaadajev där han talar om Rysslands enda uppgift ‒ att vara en buffert för Europa. Och det är bara en följd av att Pusjkin är harmonisk i sin genialitet. Men hos Tolstoj, Dostojevskij och Gogol saknas allt som är tilltalande och harmoniskt, ty deras genialitet är helt präglad av konflikten mellan författaren och de ideal som han söker. Dostojevskij trodde inte på Gud, men ville gärna. Det fanns ingenting att tro på. Men han skrev om tron. Pusjkin stod på ett högre plan än de andra genom att inte peka ut någon absolut bestämmelse för Ryssland. Jermasj ringde utgivningskommittén och förlaget Iskusstvo för att man inte skulle gå allför hårt åt Jämförelser. Men kanske var det bara för att få föra fram några väl valda ord. Jag måste berätta för Olga Surkova. Enn Rekkor har skickat ett manus som Kross skrivit. Och så har han ändrat kontraktet från 6000 till 4000 rubel. Jag måste be Larissa att ringa. Så förargligt, men jag kunde inte tänka mig att det tidigare manuskontraktet tvunget måste utgå från samtida estnisk prosa. Och varför plötsligt sänka summan i kontraktet? Inte professionellt. Vi får ta om det från början. Det kanske inte vore så dumt att ta sig an ett estniskt manus ‒ det blir i alla fall pengar. Jermasj insisterar på Idioten. Jag måste under alla omständigeter se till att Resa genom Italien spelas in på plats. 296 | martyrologion 1i
~
1979 ~
Kväll, den 15:e. Fridrich Gorensjtejn besökte mig idag. Om en två-tre år kommer han (om han får resa utomlands som han vill) att vara känd. Mamma, Far: där har vi frågan. Om man skulle sätta upp Castanedas Don Juan? Stalker verkar bli den bästa av alla mina filmer. Kolja Sjisjlin och Stanislav Kondrasjov tycks inte ha fattat någonting. De kan uppenbarligen inte tro att jag är så fräck och är helt förbryllade. Jag måste svara på telegrammet från Tasjkent. Jag ska be Arkadij att revidera den avslutande delen. 17 april Jag måste ringa Surkova angående Jermasjs samtal med utgivningskommittén och Iskusstvo angående Jämförelser. 19 april Det har varit ett stort antal missöden med vaccineringen av barn: på grund av undermåligt vaccin eller föroreningar. Inte ens läkarna rekommenderar sina närmaste och vänner att låta vaccinera sina barn. Filmen är inlämnad, trots Bondartjuks besvär i samband med Kommitténs handläggning av Stalker. 20 april Olga kommer hem mellan klockan nio och tio på kvällen igen. Åh, det blir bittra tårar för Larissa framöver, men då är det redan för sent! Hon har skämt bort sin dotter. 21 april Jag fick ett samtal från Filmförbundet igår. Tjeckerna har för avsikt att publicera manuset till Spegeln i en av sina litterära tidskrifter. martyrologion ii | 297
~
1979 ~
23 april Det följande är ett personligt brev med adress till Neja Zorkaja med anledning av hennes artikel om mig i Kinopanorama (någon gång under hösten förra året): ”Bästa Neja Markovna! Efter att ha läst Er artikel, ”Anteckningar för ett porträtt av Andrej Tarkovskij”, i det senaste numret av Kinopanorama, känner jag mig manad att skriva till Er. Jag är inte personligen bekant med Andrej Tarkovskij. Jag har, i likhet med många andra, bara tagit del av berättelser om hans besvärliga tillvaro, hans mod, principfasthet och de svårigheter som drabbat nästan alla hans filmer. (Som den kritikerkår Ni själv tillhör delvis bär ansvaret för, vilket Ni själv medger.) Jag är bara någon som betraktar hans filmer. Och det är filmer som jag inte uppfattar som något slags hemlighetsfulla hieroglyfer. Jag förstår Tarkovskijs idéer, hans historieskrivning, hans oro över Rysslands utveckling. Det är möjligt att hans filmer har en komplicerad form och att någon ur arbetarklubbens led, som Ni skriver, faktiskt kan ha svårt att förstå vad en Tarkovskijfilm handlar om. Och det kan ju vara en verklig anledning till oro. Men det är inte så mycket Tarkovskijs fel som ’okunnighetens ynkliga ursäkt’, ty våra biobesökare får inte se Pasolinis, Buñuels, Alain Resnais eller Fellinis filmer ‒ den internationella krets av stora konstnärer där även Tarkovskij intar en av de främsta platserna. Det kan tänkas att Tarkovskijs filmer har en sammansatt form men jag förstår dem ändå och tycker väldigt mycket om dem. Och Ni förstår, jag tycker att Tarkovskij talar om enkla saker … Och, ser Ni, jag kan av någon anledning inte inse vikten av att förstå varför den döda fågeln (och vad ska den symbolisera?) tappar den lilla fjädern på lakanet. Och jag tycker verkligen inte att det är intressant att damen i den svarta klänningen i Spegeln 298 | martyrologion 1i
~
1979 ~
är filmens producent, Tamara Ogorodnikova (vilket förstås den trånga kretsen upplysta är på det klara med!). För mig är den här scenen gåtfull och mycket vacker genom sin metaforik. Jag kan bara fritt färdas i mina fantasier och gissa att den här damen representerar hjältens inre röst, ’den egna Guden’, som finns hos varje människa, den inspiration som bara sällan uppenbarar sig för att människan skall kunna tolka sin bestämmelse. Eller så är detta ren poesi … Den här scenen är, med Tsvetajevas ord, ett självrefererande tecken och ett obetingat egenbegrepp för Tarkovskij i filmen. Så tror jag. Men kritikern kommer ju helt och hållet i andra hand, eller hur? Hon är uttolkaren. Det är inte någon nedvärdering. Det är hennes funktion. Ett mått på hennes frihet och distans. Hennes rigorösa hållning innebär ’att vara Ni’ med konstnären. Men är också Ni, Neja Markovna, säker på att ordens slutgiltighet kan nå insikt om idén och egenbegreppet utan att ta död på dem? Jag ställer avsiktligt frågan till Er som talangfull kritiker av rang, eftersom jag i den här artikeln alltför ofta stöter på fel mot de etiska lagarna, förseelser mot stringensen i ’att vara Ni’ med konstnären. Så skriver Ni till exempel med överdådig suveränitet: ’Det går ju lätt att härleda en formel för begåvningen hos en ballerina eller en konstnär; men vi har ännu inte lyckats etablera en formel för filmskaparens talang’. (Detta blygsamma ’ännu’ är ju underbart …) Neja Markovna, hur kan Ni som är så främmande för ett hantverk vara så övertygad om att det går att härleda en formel för en konstart som Ni står lika främmande inför? Och vem har nytta av den? Jag föreställer mig Er balett som något i stil med Mendelejevs tabeller. Ulanova, Plisetskaja, Vasiljev … Och alla får en formel! Hur ser då enligt Er uppfattning formeln för Anna Pavlova ut, och för Margot Fonteyn? Allt som Ni skriver om framkallar dessutom bara skepsis, irritation, misstro. Och när martyrologion ii | 299
~
300 | martyrologion 1i
1979 ~
~
1979 ~
Ni bestämmer Er för att råda Tarkovskij till en lättare ton, mer humor, skepsis inför det egna konstnärskapet, när Ni vill att han skall förvandla sig till en Ioseliani, då måste man faktiskt tillåta sig fråga: vad är det här för stolligheter? Var får Ni allt ifrån? Och när det gäller den lätta inledningens ’Mozartinspiration’ ‒ ’längre än så kan man inte komma!’ ‒ så framstår dessa epitet från en kritikerröst efter Tjitjernins utmärkta bok om Mozart helt enkelt som kränkande, eftersom de saknar insikt. Neja Markovna, jag skulle vilja följa Ert exempel och ge Er ett råd: när Ni uttalar namnet på en framstående konstnär, låt skammens skugga falla över Era läppar. Med vänlig hälsning, Rena Sjejko.” 27 april Andrjusja Smirnov och Sergej Solovjov ringde till Iskusstvo kino [Filmkonst] och gratulerade dem till kapitlet ur Jämförelser. Rostotskij och Bondartjuk är förbannade. Jag måste snabbt göra boken färdig och få den förlagd. Den kommer omedelbart att ges ut. 12 maj Några festivaler kommer inte på fråga. Jermasj har avböjt Cannes med motiveringen att filmen är så bra att han vill visa den på Moskvafestivalen (?!). Precis nu görs en kopia. Första visningen blir den 14 maj; jag ska till filmlabbet för en granskning. Jag hade en diskussion med Simonov igår om ett brev från den italienska televisionen angående en ny inspelning. Han sa att några brev ännu inte anlänt, men att man kan sätta igång processen så snart de kommit (han måste också få ett exemplar). Gode Gud, hoppas att så sker! Kan det verkligen vara möjligt? martyrologion ii | 301
~
1979 ~
Det faktum att Cannes inte blir av, är i sig ett streck i räkningen för mina planer. Men betyder det att alla faktiskt är överspelade? Italienarna skickade brevet den 27 april. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig. Om några dagar reser Larissa till landet för att göra huset i ordning. Rasjit följer med henne. 22 maj Åkte till Riga. (Den sovjetiska filmens propagandabyrå.) Tjänade ihop 400 rubel på fyra dagar (7 föreläsningar och 20 minuter på teve). Jag är trött och uttråkad. Hur jag avskyr dessa ”möten med åskådarna”! Om det inte vore nödvändigt, skulle jag aldrig gå med på det. Larissa pratade med Lora och idag fick jag det klargjort: breven från den italienska televisionen överlämnades (rekommenderade) till Sizov, Jermasj och Sjauro för fyra dagar sedan. Larissa har åkt till landet i sällskap med Araik och Rasjit. Jag har skickat henne 200 rubel. Ack, om bara Italien gick i lås! Några från studiopersonalen såg filmen i sal 3 idag. De var helt överväldigade. Igår inleddes visningen av Ioselianis retrospektiv på biografen Tbilisi i Moskva. Jag presenterade honom och hans film Pastoral. Jag har blivit inbjuden till Kiev, Leningrad, Tallinn, och så vidare, och så vidare, för att visa Stalker. 2 juni Jag ska redovisa några finansiella transaktioner här. Maj: 170 rubel ‒ lön till L. och A. T. (100 rubel ‒ beställning till landet). Slutet av maj: 400 rubel ‒ 7 föreläsningar och teve. Riga: (200 rubel för lägenheten, 200 rubel för landet). 302 | martyrologion 1i
~
1979 ~
Träffade Sasja Misjarin som jag fullständigt missade igår ‒ jag försov mig inför mötet med honom, idag hade jag glömt honom och sedan gick det upp för mig allför sent. Jag skyndade mig för att komma i tid efter diverse förseningar och anlände en halvtimme försenad, men hittade honom ändå. Det är något ”sekunda” över honom. Men han dricker inte. Jag träffade två trevliga rätt unga människor. Han heter Kolja och är från Leningrad, hon ‒ Tanja, från Moskva. Hon är troende. ”… Jag är övertygad om att vi står inför oerhörda överraskningar. Det är synd att vi inte kan föreställa oss sådant som saknar jämförelse. Geniet ‒ det är en neger som drömmer om snö …” (Nabokov, Gåvan) Om man ska diskutera hur jag uppfattar mitt kall, så handlar det om att jag måste förbättra, höja nivån på min yrkesskicklighet för att nå det absoluta. Den konstnärliga förmågan och kvalitetsnivån. Den har försvunnit eftersom ingen behöver den och ersatts av intrycket, imitationen av kvalitet. Jag vill bevara kvalitetsnivån. Likt Atlas som bär världen på sina axlar. Han skulle ju ha kunnat lämpa av den när han blev trött. Men det gjorde han inte, han behöll av någon anledning greppet. Och det som är fantastiskt med legenden är inte det faktum att han höll fast så länge utan att han inte släppte taget av missmod utan höll kvar greppet. 5 juni ”… La Traviata fick Lenin att falla i häftig gråt …” (Nabokov, Gåvan)
martyrologion ii | 303
”Jag vet bara en sak med säkerhet: att leva som jag hittills gjort, att få arbeta så försvinnande lite, att behöva uppleva dessa evinnerliga negativa känslor som inte hjälper utan tvärtom förstör den känsla av helhet i mitt liv som gör det möjligt att arbeta – hur sällan det än blir av – det går inte att leva så längre. Att leva på det sättet skrämmer mig. Det återstår inte tillräckligt mycket av mitt liv för att jag ska kunna låta min tid gå till spillo!” Mellan 1970 och 1986 – under långa perioder av olika slags yrkesförbud i Sovjet och i västerländsk exil på 1980-talet – samlade den ryske filmskaparen Andrej Tarkovskij (1932-1986) sina tankar och upplevelser i en serie dagböcker som han benämnde Martyrologion. Dagböckerna har rönt stor uppmärksamhet internationellt, då de ger en unik inblick i hur det var att leva och verka som filmkonstnär i Sovjetunionen under 1970- och 1980-talet samt de kulturkrockar som regissörens exilår medförde. Därtill inbjuder Tarkovskijs ref lektioner till spännande möten med film, litteratur och bildkonst liksom religion och samhälle, historia och samtid. Håkan Lövgren står för översättningen när Tarkovskijs samlade dagböcker här för första gången utkommer i svensk språkdräkt.
isbn 978-91-86095-25-3