9789144084107 by Smakprov Media AB

– för den högre utbildningen

Normkritisk pedagogik – för den högre utbildningen beskriver den normkritiska pedagogikens grunder samt ger konkreta förslag på hur universitetslärare kan synliggöra och utmana normer gällande genus, könsöverskridande identitet, sexuell läggning, etnicitet, ras och funktionsförmåga i sin undervisning. Normkritiken innebär att kritiskt granska hur vissa identiteter görs till den självklara normen, medan andra osynliggörs eller nedvärderas. I bokens fokus står frågorna: Vilka normer påverkar vår och våra studenters syn på grupptillhörighet? Hur kan normkritiken kopplas till den högre utbildningens uppdrag och värdegrund? Vilka normkritiska pedagogiska metoder kan vi tillämpa när vi utformar våra kurser? Hur kan vi förhålla oss till kollektiv identitet, olikhet och makt i val av kursmaterial och i klassrumsprocesserna?

| Normkritisk pedagogik

Normkritisk pedagogik

Viktorija Kalonaityté

Viktorija Kalonaityté är fil.dr och verksam som lektor vid Institutionen för organisation och entreprenörskap vid Linnéuniversitetet.

Normkritis pedagogik Normkritisk Normkritisk pedagogik pedagogik Normkritisk pedagogik – för den högre utbildningen

Förutom likabehandling av studenter, lyfter boken fram vikten av att ge studenter tillfällen att träna sin egen förmåga att känna igen och motverka ojämlika normer. Den högre utbildningen ger, förutom yrkeskunnande, verktyg att påverka utformningen av framtidens samhälle, och en normkritisk hållning gör det möjligt att tillämpa förvärvade akademiska kunskaper med större omsorg gentemot andra. Normkritisk pedagogik – för den högre utbildningen vänder sig i första hand till universitetslärare, men kan användas av lärare och skolledare inom andra skolformer. Boken lämpar sig även som en introduktion till normkritiskt tänkande för yrkespersoner verksamma utanför utbildningssektorn.

Art.nr 36423

Viktorija Kalonaityté

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08410-7_01_cover.3indd.indd 1

2014-09-15 13:10

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 36423 ISBN 978-91-44-08410-7 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: © Alextanya/Shutterstock.com Printed by Eurographic Danmark A/S, Denmark 2014

978-91-44-08410-7_01_book.indd 2

2014-09-17 10.32

Innehåll

Förord 5 1 Inledning 7

1.1 Normer och normativitet 9 1.2 Normkritisk pedagogik 13 1.3 Den högre utbildningen 16 Olikhet och kollektiv identitet inom den högre utbildningen 18 1.4 Om bokens målgrupp, begränsningar och avgränsningar 23 1.5 Bokens disposition 25 2 Den högre utbildningen som institutionellt fält 27

2.1 Likabehandling och jämställdhetsintegrering 28 Lagstiftningen 29 Lagtextens pedagogiska tillämpningar 33 2.2 Anställningsbarhet och marknadsanpassning 39 Akademisk kapitalism 40 Marknadsanpassade kunskaper 43 Studenter som konsumenter 45 Kollektiv identitet och social rättvisa 47 2.3 Mot en kritisk pedagogisk hållning 49 Den samhällsförpliktigande pedagogiken 52 Paulo Freire och befrielsens pedagogik 56 Frankfurtskolan och emancipatoriskt kunskapsintresse 62 2.4 Sammanfattning 65

978-91-44-08410-7_01_book.indd 3

2014-09-17 10.32

Innehåll

3 Om identitet: kategorier, normer och intersektioner 69

3.1 Kategorisering och normativitet 71 Kategorisering och identitet 72 Genus och könsöverskridande identitet 74 Sexuell läggning 80 Etnicitet och ras 84 Funktionsförmåga 92 3.2 Intersektionella teman: från kroppens yta till planetens gränser 96 Kroppen och erfarenheten 96 Staten och biopolitiken 102 Samhällsklass och intersektionalitet 104 Hållbarhet och de planetära gränserna 108 3.3 Sammanfattning 112 4 Mot en normkritisk pedagogisk praxis 117

4.1 Element i en normkritisk pedagogisk praxis 118 Ett steg framåt eller två steg åt sidan: hur blir normer synliga? 120 4.2 Normkritiska interventioner 124 Queer läskunnighet 126 Normkritiska motberättelser 128 Den hållbara platsens pedagogik 131 Performativa (auto)etnografier 134 Kollaborativ undervisning 137 Men jag undervisar om formler och kalkyler … vad gör jag då? 139 4.3 Bearbetningsprocessen 140 Samtalsmetodik 141 Fördelning av talarutrymmet 142 Motvilja och motstånd 145 Hur förhålla sig till motvilja och motstånd? 151 4.4 Lärande 152 4.5 Några ord på vägen … 154 Källförteckning 157 Person- och sakregister 167 4

978-91-44-08410-7_01_book.indd 4

2014-09-17 10.32

Förord

Jag vill tacka förläggarna Sigrid Ekblad och Susanne Lundholm för tilltro till bokprojektet, värdefulla kommentarer och gott samarbete. Ett tack också till alla på Studentlitteratur som har bidragit till att göra manuskriptet till en bok. Ett stort kollektivt tack går till mina forskarkollegor vid Linnéuniversitetet för intressanta diskussioner och kloka synpunkter vid de tillfällen då tidiga idéer till boken presenterades. Särskilt vill jag tacka kamraterna Anna Alexandersson och Victoria Kawesa – tack för att ni tog er tid att läsa, kommentera, diskutera och uppmuntra! Och för alla smileys, Anna . Ett gigantiskt tack – eller otaliga ”I’m sorry, I’m sorry, I’m sorry” – går till Jonas Ankarloo som har läst manuskriptet fler gånger än vad någon bok någonsin bör läsas och har varit ett ovärderligt stöd under skrivprocessen. Den som jag har delat denna resa mest intimt med är ändå Freja, som sparkade i magen medan jag skissade på bokens upplägg, glatt tuggade i sig manuskriptets kasserade sidor och drog hem den elaka lunginflammation som fick slutredigeringen att likna en dimmig avslutning på en utdragen ravefest. Snart pryds omslaget av spretiga huvudfotingar, och vår resa fortsätter mot nya glädjeämnen och frustrationer. Att tacka dig, Beba, vore torftigt och tafatt – detta är vår bok. Malmö, september 2014 Viktorija Kalonaityté

978-91-44-08410-7_01_book.indd 5

2014-09-17 10.32

978-91-44-08410-7_01_book.indd 6

2014-09-17 10.32

K A P I T EL 3

Om identitet: kategorier, normer och intersektioner

I föregående kapitel presenterade jag den kritiska pedagogikens utgångspunkter som sätter utbildningens samhällsförpliktigande dimension i centrum. Samhällsmedvetenhet och solidaritet som sträcker sig bortom den egna positionen utgör ett vägledande ideal för den kritiska pedagogiken. Att man granskar samhälleliga normer och gör ojämlikhet synlig knyts därför inte enbart till likabehandling av de som redan befinner i klassrummet, utan också till ett vidare samhällsansvar som utbildning också medför. I inledningen till boken skriver jag att normativa föreställningar om olikhet och identitet kan betraktas som undertexter som införlivas i vårt dagliga handlande, också genom olika sätt att undervisa. Följaktligen krävs det igenkänning och förståelse för dessa undertexter för att de ska kunna utmanas i – och genom – undervisningen. I detta kapitel tittar jag närmare på normativa föreställningssystem som utgör undertexterna i förhållande till genus, sexuell läggning, etnicitet, ras samt funktionsförmåga. En undertext, som det framgår av det inledande kapitlet, kan definieras som en normativ social struktur som reglerar våra handlingar, vår självuppfattning och vår relation till andra. Sociala strukturers förekomst är axiomatisk för samhällsvetenskap: vi är sociala varelser som behöver kollektiva överenskommelser och ramar för att leva tillsammans. Sociala strukturers nödvändighet innebär dock inte att gällande sociala strukturer behandlar allas erfarenheter och förutsättningar lika. Normkritiska teoribildningar och forskningsbidrag avser synliggöra sociala strukturers selektiva och särbehandlande karaktär där såväl nedvärdering som osynliggörande av vissa grupper och egenskaper förekommer. I kapitlets första del går jag igenom dessa forskningsbidrag.

978-91-44-08410-7_01_book.indd 69

2014-09-17 10.32

3 Om identitet: kategorier, normer och intersektioner

Närmare bestämt diskuterar jag kategorisering av identitet i stort, för att sedan titta närmare på genus och könsöverskridande identitet, sexuell läggning, etnicitet, ras samt funktionsförmåga. Jag har valt att lyfta fram några grundläggande definitioner och begrepp i förhållande till varje kategori, i syfte att ge en introducerande överblick över ämnet för de läsare som inte har tidigare förkunskaper inom området. Även om genomgången inte är direkt knuten till pedagogisk forskning, är den relevant för den pedagogiska praktiken då den ger möjlighet att utveckla ett normkritiskt förhållningssätt till identitet och kan vara vägledande i litteraturval i den egna undervisningen. Jag ger förslag på teoribildningars pedagogiska tillämpningar löpande i texten. Mitt intryck är att det ibland antas att alla medverkande i jämställdhetseller likabehandlingsarbete eller till och med alla universitetslärare har en gedigen och likartad ämneskompetens inom exempelvis genus. Jag menar att det inte är självklart, också för att själva ämnesområdet varken är homogent eller i samförstånd. Fältet – om det ens går att tala om ett fält – präglas av mångfald, diametralt motsatta ståndpunkter och inbördes debatter. Min diskussion nedan berör vissa av dessa möjligheter och olikheter. Åtskillnad mellan sociala kategorier är i först hand meningsfull i analytiska termer, för att synliggöra kännetecken för olika normativa föreställningssystem. I praktiken tenderar normerna och kategorierna att samverka för att ge upphov till en integrerad erfarenhet, upplevelse eller identifikation. Det är också detta som betecknas med begreppet intersektionalitet. Normkritisk analys kan med fördel förankras i ett sammanhang eller kopplas till en specifik samhällsfråga för att levandegöras. I kapitlets andra del tittar jag närmare på möjliga tillvägagångssätt för att ta ett samlat grepp om normer och identitet. Jag går igenom fyra fokuspunkter för normkritisk analys: den personliga erfarenheten, den statliga biopolitiken, samhällsklass samt hållbarhet. Jag har valt dessa fyra teman för att ge konkreta exempel på hur kategorierna samverkar samt för att knyta an till normativitetens samhälleliga konsekvenser. Kapitlet avslutas med en sammanfattning.

978-91-44-08410-7_01_book.indd 70

2014-09-17 10.32

3 Om identitet: kategorier, normer och intersektioner

3.1 Kategorisering och normativitet Idag finns det många teoribildningar som har bidragit till att synliggöra normativa föreställningssystem som gäller genus, sexuell läggning, etnicitet, ras och funktionsförmåga. Det går således inte att tala om ett teoretiskt perspektiv per kategori. Vissa teoribildningar rör sig i skärningspunkten mellan flera kategorier och varje kategori kan belysas utifrån olika infallsvinklar. Detta, tillsammans med en stor variation i teoribildningarnas empiriska fokus och epistemologiska rötter gör det svårt att se normkritik som sprunget ur ett enhetligt forskningsfält. Snarare rör det sig om ett konceptuellt landskap som präglas av såväl debatter och inbördes spänningar, som synergier och nyskapande. Det är också därför jag har valt att strukturera avsnittet utifrån kategorierna genus, sexuell läggning, etnicitet och ras samt funktionsförmåga och inte distinkta teoribildningar. Teoribildningarna berörs istället i anslutning till varje kategori för att visa på den teoretiska överlappning som finns mellan dem. Jag hoppas att genomgången kan bidra till en kritisk reflektion över hur vi använder oss av kategorierna genus, sexuell läggning, etnicitet, ras och funktionsförmåga i vårt vardagliga pedagogiska arbete. Vi kanske inte slentrianmässigt ska prata om män och kvinnor utan att precisera vilka män och kvinnor det rör sig om, eller inte utgå ifrån en föreställning om att det finns statiska och oproblematiska nationella kulturer. Teorigenomgången kan också bidra till att bryta tystnader kring sexuell läggning och funktionsförmåga. Specifika teoretiska bidrag som jag berör i relation till varje enskild kategori har dock vissa gemensamma nämnare. En är fokus på sociala strukturer, ojämlika maktrelationer och motstånd. Vidare, har flera av nedan berörda bidrag tagit inspiration från eller är delvis sprungna ur befrielse- eller jämlikhetssträvande politiska rörelser, och gör inte en skarp uppdelning mellan teori och praktik. Jag inleder diskussionen nedan med ett avsnitt om kategorisering i stort och går sedan igenom kategorierna genus, sexuell läggning, etnicitet, ras och funktionsförmåga var för sig. Syftet är att introducera och ge ett mycket översiktligt normkritiskt förhållningssätt till varje kategori. Jag är medveten om att det ger föga utrymme för fördjupad diskussion kring varje kategori, men hoppas att min korta introduktion uppmuntrar till vidareläsning, förslagsvis inom ett specifikt

978-91-44-08410-7_01_book.indd 71

2014-09-17 10.32

3 Om identitet: kategorier, normer och intersektioner

ämnesområde eller en specifik disciplin. Som jag nämner i inledningen till kapitlet, är åtskillnad mellan kategorierna främst meningsfull i analytiska termer. Helst ska nedan berörda teoretiska perspektiv och sociala kategorier läsas genom/i relation till varandra: för att se vad de lyfter fram, men också vad de utelämnar. K ategorisering och identitet

Identitet, påpekar Hammarén & Johansson (2009) är ett mellanbegrepp som sammanlänkar det personliga med det kollektiva planet. Den personliga identiteten begripliggörs och relateras till kollektivet genom en gemensam vokabulär, utifrån rådande föreställningar om mänsklig natur. Gränsen mellan den personliga och den kollektiva identiteten är således inte så skarp. Om en distinktion ska göras, så innehåller kollektiva identiteter en offentlig dimension, antingen för att de gör anspråk på att få utrymme i det offentliga rummet eller också för att de är knutna till statliga eller institutionella kategoriseringssystem. Vi avkrävs till exempel könsbestämning redan vid födseln. Omgivningen bemöter oss ofta utifrån föreställningar om vårt genus, etniska ursprung, sexuella läggning eller funktionsförmåga, många gånger oberoende av vår egen personliga identifikation. Med andra ord, skapas vissa aspekter av vår identitet i samspel med det omgivande samhället. Genus, sexuell läggning, etnicitet, ras och funktionsförmåga behöver i detta perspektiv ses som sociopolitiska konstruktioner, sammanflätade med samhällets organisering. I ett normkritiskt perspektiv är existerande sociala kategorier ett sätt att sortera, samla ihop och begripliggöra (eller utesluta) en rad yttre känne tecken och inneboende tendenser som människor kan uppvisa. Det är inte enbart innebörder som tillskrivs kategorierna – till exempel stereotyper eller nedsättande ord – som ses som problematiska, utan också själva särskiljandet. Därför är det alltid klokt att tänka igenom både det språkbruk och den kategorisering som vi använder oss av i klassrummet. Får studenterna själva identifiera sig, om de så vill, eller föregår vi detta genom att bestämma vem som är man och kvinna, svensk och invandrad, med full och nedsatt funktionsförmåga? Införlivar vi olika förgivet tagna kategorier i våra beskrivningar av ämnet? Kategorierna genom vilka vi känner oss själva och bemöter andra må te sig 72

978-91-44-08410-7_01_book.indd 72

2014-09-17 10.32

3 Om identitet: kategorier, normer och intersektioner

som självklara. I själva verket rör det sig om ett konstruerat föreställningssystem som har historiska rötter, geopolitisk kontext och en idémässig hemvist. Ett ofta citerat exempel på klassificeringens kontextuella och tidsbundna karaktär är Foucaults (1970/2001:xvi) referens till Jorge Luis Borges beskrivning av en kinesisk encyklopedi där djuren klassificerades utifrån om de exempelvis var tama, balsamerade, sirener, hemlösa hundar eller liknande. Indelningen är, precis som Foucault påpekar, absurd för den oinvigde, dock inte utan en egen logik och systematik (själva exemplet kan dock vara anekdotiskt – Borges själv uttrycker tvivel på om encyklopedin någonsin har existerat). För att kritiskt granska ett klassificeringssystem behöver vi således undersöka dess ursprung, grundantaganden och struktur, samt ta fasta på vad den frammanar och utesluter. I flera kritiska avseenden är vårt kategoriseringssystem inriktat på att uttolka och klassificera kroppar i relation till andra kroppar. Den samtida kategoriseringen av kollektiv identitet kopplar samman vissa fysiska attribut med personens inre väsen. Våra handlingar, tankar och åsikter tenderar att behandlas som symptomatiska för vem vi är, snarare än sprungna ur specifika situationer som vi befinner oss i. Följaktligen ses många av kategorierna föreskrivna identiteter som medfödda eller socialt bestämda, livslånga och svårförändrade. En av byggstenarna i vårt klassificeringssystem är binära motsatspar: antingen är vi män eller kvinnor, svenska eller utländska, med eller utan full funktionsförmåga. Kategoriseringen är således normativ inte enbart för att den föreskriver hur vi bör vara som exempelvis män eller kvinnor, utan också för att den kräver att vi antingen är män eller kvinnor. Vårt klassificeringssystem är inte heller särskilt välanpassat för att fånga erfarenheter och identiteter som sträcker sig över flera kategorier, förändras över tid eller söker förflytta sig från en kategori till en annan – eller rentav ligger bortom kategoriseringen. Exempelvis kan framväxt av benämningar såsom bi-, trans-, poly- eller asexuell ses som försök att fånga genusets och sexualitetens komplexitet i förhållande i existerande och normerande kategorier. Sida vid sida av klassificeringen av kroppar finns det en starkt idealiserad föreställning om oss själva som individer som överskrider kroppens fysiska och sociala betingelser. Denna motsägelse går att spåra till Upplysningens dualistiska människosyn där kroppen och intellektet sågs som skilda åt. Det är också under denna period som klassificering av kroppar systematiserades © F ö r fa t t a r en och S t uden t li t t e r a t u r

978-91-44-08410-7_01_book.indd 73

2014-09-17 10.32

3 Om identitet: kategorier, normer och intersektioner

utifrån föreställningen om att enbart vissa kroppar bar på anlag att utveckla högtstående moral och intellekt. Däri ligger det paradoxala: att överskridande av kroppens betingelser motsägelsefullt nog lokaliseras i kroppen. Det går således att argumentera att det vi kallar för individualitet inte ligger bortom kroppen och kollektivet. Snarare tillskrivs vissa kroppar individualitet: företrädesvis vita och manliga, med en viss levnadsstandard och bildning, heterosexuella, utan (vissa typer av) funktionsnedsättningar och inom ett visst åldersspann. Braidotti (2002) benämner detta subjektivitetens implicita grund (min översättning, på engelska: implicit theory of the subject). Det är med andra ord ingen slump att de kategorier som idag är föremål för antidiskrimineringslagstiftningen på olika sätt relateras till kroppen. Vissa kroppar (eller kroppsliga/förkroppsligade egenskaper) utgör normen och ses därför i individualiserade termer: formade av personligt handlande och egna livsval. På sätt och vis gör normen dessa kroppar självklara: aldrig i vägen och sällan föremål för diskussion och granskning. Det är avvikelser från normen som vi ser, hos oss själva och andra, och det är avvikelserna som nedvärderas, görs föremål för normalisering eller utesluts. Kroppar som ”sticker ut” ses främst som representanter för antingen någon föreställd grupp, i termer av instinktiva och kollektiva betingelser, eller reduceras till den normavvikande kroppsliga egenskapen. Till exempel, att en student med en funktionsnedsättning har missat en deadline eller fått underkänd på tentamen kan ibland förklaras enbart via dennes nedsatta funktionsförmåga. Underlåtenhet att studera, händelser i privatlivet och andra förklaringar vi annars tillämpar på personer utan funktionsnedsättningar, där individuella val, intressen och omständigheter har betydelse, åsidosätts i sådana fall. Det är också därför oreflekterad fördelning av individstatus tenderar att utmynna i motsägelser: vissa av kollektivet styrda beteenden tenderar att betraktas som uttryck för ens individualitet, medan andra, också högst personliga sådana, reduceras till hudfärg, funktionsnedsättning eller någon annan etikett. Genus och könsöverskridande identitet

Genus brukar definieras som vårt sociala kön, med andra ord: socialt skapade innebörder och föreställningar om biologiskt kön. På så vis är genus både en kulturell praktik, alltså det vi gör i relation till andra, och en social struktur 74

978-91-44-08410-7_01_book.indd 74

2014-09-17 10.32

3 Om identitet: kategorier, normer och intersektioner

genom vilken vi sorterar och begripliggör vår omvärld. Distinktionen mellan genus och kön gjordes av Gayle Rubin (1975/2011) för att lyfta fram genus som en historisk och kontextbunden konstruktion. Olika språk ger olika begreppsliga möjligheter att förmedla denna uppdelning; på engelska är det vanligt att särskilja genus från kön (gender/sex), medan på franska används ofta samma ord för både genus och kön (sexe, även om benämningen genre, motsvarighet till genus, också förekommer, numera allt oftare). På svenska används såväl genus som kön för att tala om socialt konstruerade könskategorier. Moi (2005) påpekar att distinktionen mellan kön och genus, fast den i många fall är användbar, samtidigt kan befästa en dikotomi mellan det sociala och det biologiska. Med allt fokus på genusets socialt konstruerade karaktär kan kön framstå som stabilt rotat i biologin, ett föremål för naturvetenskapliga och medicinska studier. Moi föreslår att vi istället betraktar kroppen som en ”situation”, där kroppens fysiologiska förutsättningar samverkar med sociala normer för att ge upphov till vissa begränsningar och möjligheter, och i förlängningen en viss självuppfattning (subjektivitet). Det går också att betrakta genus som en kategori som föregår och skapar vårt kön; i ett heteronormativt föreställningssystem begripliggörs kroppen som märkt av heterosexuellt begär och antas tillhöra ett av två kön (Butler, 2006). Genus som kulturell praktik formas av såväl det sammanhang inom vilket det skapas som av olika konfigurationer av kön och sexualitet. Vår genusklassificering utgår ifrån ett tvågenussystem, med två biologiska kön och därför två genus som ses som varandras kompletterande motpoler, också när det gäller sexuellt begär. Det är dock långt ifrån självklart att ett tvågenussystem eller tvåkönssystem är det enda sättet att begripliggöra relationen mellan kön, genus och sexualitet. Bland historiska exempel kan ett fyragenussystem nämnas, med utrymme att ha (och ibland under livets lopp förvärva) en annan genustillhörighet än den som förknippas med ens biologiska kön (se t.ex. Gothlin, 1999). Ett annat exempel är att fram till 1800-talet i Europa ansågs den manliga respektive kvinnliga reproduktiva fysiologin vara samma biologiska organ med olika utseenden. Att tvågenussystemet inte speglar allas förutsättningar ser vi också i den samtida diskussionen av det mentala respektive det juridiska könet. Juridiskt kön är vanligen en bestämning av det biologiska könet som sker vid födseln och folkbokförs av staten. I en rad fall är det dock svårt att fastställa det © F ö r fa t t a r en och S t uden t li t t e r a t u r

978-91-44-08410-7_01_book.indd 75

2014-09-17 10.32

3 Om identitet: kategorier, normer och intersektioner

biologiska könet. Den inre upplevelsen av ens könsidentitet, som benämns för mentalt eller psykologiskt kön, behöver inte heller vara detsamma som den kroppsliga anatomin. Det går att tala om mentalt kön som stämmer överens med det fysiska (cisgender) samt mentalt kön som inte stämmer överens med det biologiska könet (transgender). Därutöver finns andra könsöverskridande identiteter som på olika sätt kombinerar eller tar avstånd från manligt och kvinnligt biologiskt kön. I vissa länder som Indien, Nepal, Australien, Sydafrika och Tyskland finns det tre juridiska kön, det vill säga att det går att registrera sig i en tredje kategori och avstå att lista sig som man eller kvinna. Anledningar varierar mellan länderna, men rent generellt rör det sig om att erkänna att det finns personer vars könsidentitet inte kan inlemmas i en tvåkönsmodell samt att avstå könsklassificera nyfödda barn med oklar biologisk könstillhörighet. Som synes vill jag redan från start problematisera relationen mellan kön, genus och sexuellt begär och uppmuntra läsaren att reflektera över könsöverskridande identiteter istället för att enbart utgå ifrån två genus. Det intersektionella perspektivet som i allt högre grad genomsyrar det genusvetenskapliga fältet gör det önskvärt att precisera vilka grupper män och kvinnor vi talar om när vi talar om genus. Feministisk teori är därför numera mycket omfattande och innehåller en stor epistemologisk variation. Det är inte ovanligt att det talas om feministiska teorier i pluralis, då området omfattar flera distinkta feministiska teoribildningar. Ett för fältet gemensamt grundantagande är att kvinnor (och det feminina) på en systemnivå är underordnade männen (och det maskulina), att detta bör förändras och att förändringen kräver interventioner i den politiska, sociala, ekonomiska och kulturella ordningen (för en introducerande diskussion av feministisk teori på svenska, se t.ex. Freedman, 2003; Gemzöe, 2002). Därutöver går det att tala om epistemologiska distinktioner som psykoanalytisk feminism eller poststrukturalistisk feminism, kronologiska perioder: första, andra eller tredje vågens feminism, eller specifika gruppers bidrag till den feministiska teoribildningen: queerfeminism eller svart feminism. I förlängningen är det svårt att i universella termer tala om kvinnors likartade förutsättningar och därför gemensamma intressen: dessa påverkas av deras geopolitiska lokalisering, klassposition, sexuell läggning och identitet, etnicitet, hudfärg, funktionsförmåga och så vidare. 76

978-91-44-08410-7_01_book.indd 76

2014-09-17 10.32

3 Om identitet: kategorier, normer och intersektioner

Det är samma faktorer som gör det svårt att tala om en maskulinitet. På 1980-talet introducerade Carrigan, Connell & Lee (1985) begreppet hegemonisk maskulinitet i syfte av att fånga manlighetsnormens komplexitet. Utgångspunkten är att hegemonisk maskulinitet utgör ett västerländskt manlighetsideal som legitimerar vita, heterosexuella och företrädesvis medelklassens mäns överlägsna position gentemot såväl kvinnor som homosexuella män. Även om det är få män som lever upp till idealet, är det många som gynnas av att inte ifrågasätta eller utmana ojämlika genusrelationer. Maskulinitetsbegreppet reviderades i början av 2000-talet för att bättre fånga andra sociala kategoriers inverkan på konstruktionen av maskulinitet (t.ex etnicitet eller geopolitisk position) och lyfta fram det interaktiva samspelet mellan kvinnor och män, samt mellan män, som en del i masku linitetskonstruktionen (Connell & Messerschmidt, 2005). Revideringen har också sökt visa hur maskulinitetsidealet införlivas och förkroppsligas genom olika ”manliga” kulturella praktiker på individuellt och institutionellt plan, exempelvis vissa träningsformer eller manliga sociala nätverk på arbetsplatsen. Vad som utgör manliga respektive kvinnliga kännetecken och beteenden regleras genom det rådande genussystemet. Hirdman (2003), som förknippas med introduktionen av begreppet genussystem i Sverige, menar att det är en social struktur som kännetecknas av isärhållande av män och kvinnor samt manlig överordning. Män och kvinnor tillskrivs motsatta egenskaper och uppmuntras till att verka i olika samhälleliga sfärer. Genussystemet är organiserat kring ömsesidigt uteslutande motsatspar, där den ena polen värderas högre än den andra. Klassiska binära par i särskiljandet av femininitet och maskulinitet är exempelvis det privata – det offentliga, känsla – logik, omvårdnad – kontroll samt samexistens – autonomi (Beasley, 1999; Moi, 2005). Beasley (1999) noterar att kvinnor görs till ”det andra könet” antingen genom föreställningen att kvinnor är mindre kapabla än män, till exempel svagare eller mindre ambitiösa, eller också genom föreställningen att kvinnor besitter andra egenskaper än män, många gånger oönskade eller lågt värderade sådana, som naturlig fallenhet för omsorgsarbete. Genusordningen är dock varken statisk eller frikopplad från andra normativa föreställningssystem. Framväxten av intersektionalitetsbegreppet tar avstamp i svarta feministers kritik av normativ kvinnlighet, som trots © F ö r fa t t a r en och S t uden t li t t e r a t u r

978-91-44-08410-7_01_book.indd 77

2014-09-17 10.32

– för den högre utbildningen

| Normkritisk pedagogik

Normkritisk pedagogik

Viktorija Kalonaityté

Viktorija Kalonaityté är fil.dr och verksam som lektor vid Institutionen för organisation och entreprenörskap vid Linnéuniversitetet.

Normkritis pedagogik Normkritisk Normkritisk pedagogik pedagogik Normkritisk pedagogik – för den högre utbildningen

Art.nr 36423

Viktorija Kalonaityté

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08410-7_01_cover.3indd.indd 1

2014-09-15 13:10