m ã n KIM THÚY
roman
Kim Thúy
mãn roman Översättning från franska: Marianne Tufvesson
Av samma författare: Ru (Sekwa 2011, pocket 2012, e-bok 2013) KIM THÚY, MÃN Originalets titel: Mãn Copyright © 2013 by Libre Expression Translation copyright © 2013 by Sekwa förlag Boken utges med stöd från/Ouvrage publié avec le concours du Conseil des Arts du Canada.
Detta verk är fiktion; alla likheter med verkliga personer eller händelser är rena sammanträffanden. Citatet ur Främlingen av Albert Camus på sidan 60 är hämtat ur Jan Stolpes översättning (Bonniers, 2009). Citatet ur Kärlekens samtal: fragment av Roland Barthes på sidan 114 är hämtat ur Leif Janzons översättning (Korpen, 1983). Översättning: Marianne Tufvesson Omslag: Magnus Petersson Omslagsbild: © Lena Katarina Johansson/Folio Författarporträtt: © Rafal Maslow Sättning: Ateljén Arne Öström Typsnitt: Minion Pro Tryck: CPI – Clausen & Bosse, Leck 2013 Första upplagan, första tryckningen ISBN 978-91-86480-84-4 Sekwa förlag AB Pryssgränd 3A 118 20 Stockholm man@sekwa.se
www.sekwa.se
att ligga vid din sida jag ligger vid din sida, dina armar håller om mig. dina armar håller om mer än den jag är. dina armar håller om den jag är när jag ligger vid din sida och dina armar håller om mig.
Ernst Jandl 1
1 Richard David Precht, Amour – Déconstruction d’un sentiment, översättning från tyska till franska av Pierre Deshusses, Belfond, 2011 (Liebe – Ein unordentliches Gefühl, Goldmann, München 2010).
Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon mẹ är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, • och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har mödrar ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat. Min första mor, hon som avlade mig och satte mig till världen, hade ett hål i huvudet. Hon var en ung kvinna, eller kanske fortfarande flicka, för ingen vietnamesisk kvinna skulle vågat ha ett barn i magen utan att ha en ring på fingret. Min andra mor, hon som plockade upp mig bland okraplantorna i ett grönsaksland, hade ett hål i tillliten. Hon hade tappat tron på människor, särskilt när de talade. Därför drog hon sig undan till en bambuhydda, utom räckhåll för Mekongflodens starka armar, för att recitera böner på sanskrit. Min tredje mor, hon som såg mig ta mina första stapplande steg, blev Mamma, min mamma. Den morgonen ville hon öppna sin famn på nytt. Därför öppnade hon fönsterluckorna i sitt sovrum som dittills hade hållits stängda. I det heta ljuset i fjärran fick hon syn på mig och jag blev hennes dotter. Hon lät mig födas en andra gång genom att uppfostra mig i en storstad, ett anonymt annanstans, inne på en skolgård, omgiven av barn som avundades mig att min mor var lärarinna och sålde glaserade bananer.
m ã n
dừa • kokosnöt
m ã n
Tidigt varje morgon, före skolan, gick vi och handlade. Vi började med kvinnan som sålde mogna kokosnötter, de som har mycket fruktkött och lite mjölk. Hon rev den första halvan av kokosnöten med en kapsyl från en läske drycksflaska som hon satt fast i änden av en platt käpp. Långa remsor dalade likt dekorativa bårder eller band ner över bananbladet som hade bretts ut på disken. Försäljerskan pratade oavbrutet och ställde ständigt samma fråga till mamma: ”Vad ger ni flickebarnet att äta för att hon ska få så röda läppar?” För att slippa den kommentaren hade jag tagit för vana att suga in läpparna, men jag blev så fascinerad av hur fort hon rev den andra halvan av nöten att jag alltid tittade på med halvöppen mun. Hon placerade foten på en lång svart metallskena som var fäst vid en låg träbänk. Utan att titta på de vassa piggarna på skenans rundade topp gröpte hon ur fruktköttet med en maskins hastighet. När flingorna singlar genom hålet i skenans mitt liknar de kanske snöflingornas dans i jultomtens land, brukade mamma alltid säga och citerade då faktiskt sin egen mor. Hon upprepade sin mors ord för att få höra henne på nytt. Samma sak när hon såg pojkar sparka boll med en tom ölburk, då viskade hon ofelbart ”londi”, precis som sin mor.
Det var det första franska ord jag lärde mig, ”londi”. På vietnamesiska betyder lon burk och đi fara i väg. I öronen på en vietnames låter dessa ljud tillsammans som franskans ”lundi”. Precis som hennes egen mor hade gjort, lärde mamma mig ordet genom att be mig peka på burken och sparka till den samtidigt som jag sa ”lon-di” för måndag. Veckans andra dag var den bästa av alla eftersom hennes mor hade dött innan hon lärde sin dotter att uttala de övriga dagarna. Bara måndagen var förknippad med en tydlig och oförglömlig bild. De sex övriga dagarna saknade hållpunkter och var därför likartade. Av den anledningen förväxlade min mor ofta ”tisdag” med ”torsdag” och blandade emellanåt ihop ”lördag” med ”onsdag”.
thứ 2 • måndag thứ 3 • tisdag thứ 4 • onsdag thứ 5 • torsdag thứ 6 • fredag thứ 7 • lördag chủ nhật • söndag
m ã n
ớt hiểm • lömska chilifrukter
m ã n
M e n i n n a n h e n n e s mor gick bort hade mamma hunnit lära sig hur man utvinner kokosmjölk genom att i händerna krama bollar av kokosflingor som doppats i varmt vatten. Mödrarna sänkte rösten när de undervisade sina döttrar i matlagning och viskade för att undvika att grannfruarna snappade upp recepten och kanske förförde deras män med samma maträtter. De kulinariska traditionerna fördes vidare i hemlighet, likt trollerikonster från läromästare till lärjunge, handgrepp för handgrepp, alltefter vardagens rytm. I naturlig ordning lärde sig döttrarna därför att mäta vattenmängden till riset med pekfingrets första fingerled, att snitta ”lömska chilifrukter” (ớt hiểm) med knivspetsen så att de förvandlades till harmlösa blommor, att skala mangofrukterna nedifrån och upp för att inte gå emot fiberriktningen …
Så lärde jag mig av min mor att chuối xiêm- chuối bananer var de enda av alla olika banansorter på • marknaden som kunde plattas till utan att gå sön- banan der och glaseras utan att mörkna. När jag kom till Montreal lagade jag det mellanmålet åt min man, som inte hade ätit det på kanske tjugo år. Jag ville att han på nytt skulle få känna smaken av den typiska blandningen av jordnötsolja och kokos, två ingredienser som i södra Vietnam är lika vanliga i efterrätter som till frukost. Jag hoppades få tjäna min man och göra honom sällskap utan att tränga mig på, lite grand som smakerna själva, som nästan passerar obemärkta eftersom de alltid finns där.
m ã n
KIM THÚY
Kim Thúy lämnade Vietnam som båtflykting då hon var tio år gammal. I dag är hon bosatt i Montreal med make och två barn. Kim Thúy har arbetat som översättare, advokat och krögare. Hennes debut Ru blev en fantastisk succé och tilldelades Kanadas finaste litteraturpris, Governor General’s Award, och det franska Grand Prix RTL-LIRE. Sedan dess har Ru översatts till närmare tjugo språk, utgavs på svenska 2011 av Sekwa och blev omedelbart en stor framgång. Mãn är Kim Thúys tredje roman.
© R A FA L M AS LOW
”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat.”
Översättning från franska: Marianne Tufvesson
”Kim Thúy skriver alltid lika utsökt och skimrande.” LE LIBRAIRE
”En fjäderlätt bok, full av mänsklighet. Som friskar upp som ett sommarregn och skänker livshunger.” LES ECHOS
978-91-86480-84-4