Issuu on Google+

Tori och Taya är tvillingar, fast olika i allt förutom sitt identiska yttre. Men de har en sak gemensamt – de är båda inbitna djurvänner. Tur är det väl då att tvillingarnas mamma tar hand om vilda och exotiska djur. Just nu delar familjen till exempel sitt hem med två tigerungar som blivit vanvårdade av sin tidigare ägare.

www.wahlstroms.se ISBN 978-91-32-16108-7

Courtenay_Tigertrubbel.indd 1

tigertrubbel

Att ha tigrar i huset är fantastiskt, men när systrarnas pappa blir allvarligt sjuk och måste sluta jobba så kanske familjen inte längre har råd att ta hand om sina lurviga gäster. Enda räddningen tycks vara att starta en djurmodellsagentur. Men hur lär man busiga tvillingtigrar att gå fot?

Lucy Courtenay

tigertrubbel

vilda 2012-10-22 15:26


16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 2

2012-10-25 15:13


Lucy Courtenay

tigertrubbel

vilda Översättning Annika Sundberg

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 3

2012-10-25 15:13


Till Delilah Ett särskilt tack till Chris Brown på Tooth ’n’ Claw och tigerhägnet på Marwell.

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 5

2012-10-25 15:13


1 Med snören runt Om det första som händer på morgonen är att en tiger hoppar upp på en så lär man märka det, även om den bara är fyra månader gammal. Chips tassar är redan lika stora som mitt huvud och han väger nästan lika mycket som Kanin, vår golden retriever.  ”Åååh!”   Chips stod grensle över mitt huvud. Jag såg hans pälsklädda vita mage i närbild. En del av mig hade lust att kela med honom, för han är SÅ underbar. En annan del av mig ville framför allt andas. Lusten att andas vann.   ”Slickas inte”, flämtade jag medan jag skrattade och pussade Chips på hans sträva, svarta nos samtidigt som jag försökte undvika hans tunga. Tigertungor är som sandpapper och kan slicka bort nagellacket från tånaglarna. 7

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 7

2012-10-25 15:13


”Kan du inte vara lite tyst, Taya?” gäspade Tori från andra sidan sovrummet.   Ni anar inte hur ocoolt det är att dela sovrum med sin hemska tvillingsyster. Om jag fick bestämma hade Tori sovit i trädgårdsskjulet.   ”Det är inte jag”, protesterade jag medan jag brottades med tigerungen. ”Det är Chips! Jag hörde inte att han kom in. Sov han i din säng igen? Du vet vad mamma tycker om det. För din skull hoppas jag …”   Tori skrek plötsligt till.   Chips drog sig undan och kastade sig sedan mot sovrumsdörren med den orangesvarta svansen efter sig. Det påminde om hur en ballong skjuter iväg när man släpper ut luften.   ”Mitt täcke!” ylade min tvillingsyster ursinnigt mot nedervåningen. ”MAMMA! Chips har precis …”   Du får själv lista ut vad Chips precis hade gjort på Toris täcke. *** Vår mamma tar hand om vilda djur åt safari- och djurparker hemma hos oss. Galet men coolt, visst? När hon slutade med sitt första jobb (hon var ­MODELL! Jag lovar!) tog hon en examen i zoologi och ordnade tillstånd att hantera farliga vilda djur. 8

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 8

2012-10-25 15:13


Sedan körde hon hem ett par föräldralösa tigerungar från Djurens värld, vår närmaste safaripark. Hon kallade dem för Salt och Peppar, och tog hand om dem tills de blev för stora och började tugga på mattan. När de kom tillbaka sa parkens djurskötare att de aldrig hade sett ett par så friska unga djur tidigare och vad hade mamma gett dem att äta och kunde de få receptet? Och det var så alltihop började, och det är därför Tori och jag alltid har levt tillsammans med vilda djur.   Vilda djur – ja. Tigrar – nej. Tori och jag var inte födda på Salts och Peppars tid. Du kan själv tänka dig hur uppspelta vi var när historien med Chips och Dipp drog igång.   Det var bara mamma och vi som var hemma när telefonen ringde. Pappa var på resa någonstans i Kina på ett av sina fotojobb. Tori och jag var nästan klara med läxorna och jag ritade sniglar på hennes bok när hon tittade bort. Det är lätt att reta Tori. Hon kan reta upp mig också, mer än jag skulle vilja erkänna. Det är det värsta med att ha en tvilling som kommer från en helt annan planet.   Första tecknet på att samtalet handlade om DIN – Djur I Nöd – var att mamma började gråta så fort hon hade lagt på luren.   Mamma är känslosamt lagd, precis som jag. Hon har tagit emot DIN-samtal i tretton år nu, men vänjer 9

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 9

2012-10-25 15:13


sig aldrig vid dem. Hon går alltid igenom fyra stadier.   Första stadiet: Tårar.   Andra stadiet: Tystnad.   Tredje stadiet: Vrede och svordomar å djurets vägnar.   Fjärde stadiet har jag gett namnet ”Vi sätter upp showen här!” efter några gamla svartvita filmer som vi har på dvd. Det är då mamma torkar tårarna och kavlar upp ärmarna och börjar beställa fler nappflaskor och mat och utrustning och bokar tid med specialiserade veterinärer.   Tori och jag väntade på att första och andra stadiet skulle gå över. När mamma hamnade i tredje stadiet gick vi fram och lade armarna om henne. Vi har lärt oss när det är dags för det. Min syster och jag håller inte med varandra om mycket, men ifråga om mamma och våra djur så är vi aldrig oense.   ”Det handlar om en idiot som har en ny fru som ville ha en tiger som husdjur”, väste mamma. ”Så den kriminelle idioten gav pengar till en främmande person som han träffade i Indien. Sedan smugglade den genomkorkade, kriminelle idioten in två nyfödda tiger­ ungar på sin tjusiga privatjet till sitt hus på ­Jersey och gav dem till sin fru. Inslagna i paket. Med snören runt.”   Tori såg ut att må lika illa som jag. Djurungarna stals alltså från sin mamma och stängdes in i ett paket som om de hade varit diamantringar. Hur är 10

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 10

2012-10-25 15:13


man funtad om man kan göra något sådant? Jag får också lust att gråta när jag tänker på det.   ”Men så visste förstås hans fru inte hur hon skulle sköta dem. Hon försökte ge dem komjölk. Ungarna svalt. Revbenen syntes genom pälsen. De blev ut­ torkade. Ögonen blev infekterade. De hade inte långt kvar att leva.”   Nu mådde jag verkligen illa.   ”Tjuven ringde veterinären. Veterinären ringde polisen och tjuven plockades in för förhör.”   ”I kedjor, hoppas jag”, sa Tori med iskall röst.   Jag tänkte mig snarare något i stil med ett paket med snören som inte gick att knyta upp.   ”När polisen hade fört bort tjuven ringde veterinären Djurens värld. Och Djurens värld ringde mig.” Tårarna skimrade i mammas stora bruna ögon när hon såg på oss. ”De kommer hit med dem i morgon bitti.”   Milda manater! Tigrar är kort och gott världens finaste djur och deras ungar är miljoner gånger så fina. Mamma hade tagit hand om en hel del djur­ ungar under årens lopp: en gepard med det allra sötaste lilla borstiga ansikte, en serval och en panterlo som tuggade i sig mina skor eftersom den tyckte om smaken av läder. Och nu skulle Tori och jag få våra första tigrar NÅGONSIN!   ”Hur länge ska vi ha dem?” frågade jag andlöst. 11

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 11

2012-10-25 15:13


”Sex månader, kanske ännu längre”, sa mamma.   ”Utomhus?” undrade Tori. ”I burarna i träd­ gården?”   Mamma skakade på huvudet. ”De är för unga för det. Vi måste ha dem inne i huset tills de är fyra eller fem månader.”   ”Inte mig emot”, sa Tori.   ”Inte mig heller”, sa jag när jag hade hämtat andan. Tigrar! Hemma hos mig! Det gick nästan inte att föreställa sig. Vänta bara tills pappa kom hem från Kina! Vad skulle han säga?   Mamma gick redan vidare till fjärde stadiet. Hon är så himla proffsig. ”Nu när er pappa är bortrest så behöver jag er hjälp”, sa hon varnande. ”Det betyder att vi inte får särskilt mycket sömn, eftersom vi måste mata dem på natten också. Det betyder att ni inte kan hälsa på hos era kompisar förrän pappa kommer hem, för vi kan inte lämna ungarna ensamma i ens en sekund. De är alldeles för små och ömtåliga för det. Kan ni tänka er att ställa upp?”   ”JA, mamma!” skrek jag. ”Typ, ja, det är klart! Helt och fullt. Javisst. Jajamensan. Ja, ja, ja!”   ”Visst”, sa Tori.   Du fattar kanske varför min syster gör mig så irriterad hela tiden.

12

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 12

2012-10-25 15:13


*** Den kvällen var jag för uppspelt för att kunna somna.   ”Vi borde kalla dem något i stil med Salt och Peppar, så att vi följer familjetraditionen”, sa jag. ”Två namn som passar perfekt ihop. Glans och Glitter?”   Tori gav ifrån sig ett kräkliknande ljud från andra sidan av rummet. ”Glans och Glitter? Sällan!”   ”Okej då”, sa jag, redan irriterad. ”Då får du hitta på något bättre.”   ”Nebulosa och Supernova.”   Jag fnös. ”Det är typiskt dig att hitta på något komplicerat.”   ”Hur stavas det?” sa Tori.  ”Va?”   ”Komplicerat. Eftersom du tydligen vet vad du pratar om så kan du säkert stava till det också.”   ”Byt inte ämne”, sa jag argt. Tori visste att jag lika gärna kunde försöka odla tigermorrhår som att stava rätt till komplicerat. ”Vi vet inte vad de har för kön än, så vi behöver nog lite mer neutrala namn. Öh … Choklad och Vanilj? Äpple och Paj?”   ”Chips och Dipp.”   Jag hävde mig upp på ena armbågen. Trots att jag inte ville medge det så var det ett bra förslag. ”Chips och Dipp”, sa jag motvilligt. ”Det låter rätt bra.” 13

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 13

2012-10-25 15:13


”Du är så översvallande att jag rodnar”, sa Tori.   Jag hade ingen aning om vad översvallande betydde, men aldrig i livet att jag tänkte fråga. Därför började jag prata om något annat.   ”Är de randiga när de är små?”   ”Fläckiga”, sa Tori.   Jag stirrade ut i mörkret mot min systers säng. ”Varför det?” sa jag förundrat.   ”Det är klart att de är randiga, din kokosnöt”, sa Tori.   Jag tyckte alltid det var jobbigt när Tori drev med mig.   ”Jag tänkte att de kanske var som dalmatiner”, sa jag till mitt försvar. ”Och att mönstret träder fram när de blir äldre. Du behöver inte larva dig.” Tori var tyst en stund.   ”Tänker du någonsin på skolstarten i september?” sa hon helt plötsligt.   Jag grubblade fortfarande på frågan om de fläckiga tigerungarna. ”Nej”, muttrade jag. ”För till skillnad från dig är jag inte någon plugghäst.”   Nu var det maj och vi gick sista terminen på ­mellanstadiet i Castle Hills skola. Vi hade fullt upp med att vara störst på skolgården och tänka ut en hinderbana till idrottsdagen och prata om Zoe McGuigans nya hamster. Högstadiet låg lika långt bort som julen. 14

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 14

2012-10-25 15:13


”Visste du att det kommer att vara trehundra elever i vår årskurs?” sa Tori.   ”Visst, säkert.” Jag tänkte inte låta mig luras en gång till.   ”Och det är bara vi och Joe Morton i mr Thompsons klass som kommer från Castle Hill”, fortsatte Tori.   Jag kunde inte ens se Joe Morton framför mig. Var det den magre med de jättelika öronen eller var det han som hade gjort hål i ena örat som blev inflammerat när vi gick i fyran? Jag visste fortfarande inte om Tori skojade och bestämde mig för att prata om något jag kände mig säkrare på.   ”Hur stora tror du att tigerungarna är?” Jag försökte föreställa mig de små jamande knytena. ”Får de plats i handflatan?”   ”Vad hade du tänkt göra med dem, jonglera?”   Tori lät hånfull igen och jag kastade mig ner på kudden. Varför var vi tvillingar? Varför såg vi exakt likadana ut när vi var så olika inombords? Varför var vi ens släkt? *** Tigerungarna kom före posten dagen därpå. Vår hund, Kanin, tappade helt kontrollen. Hon är galen i alla djur som mamma plockar hem, och går genast 15

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 15

2012-10-25 15:13


in i modersrollen. Det är så golden retrievrar funkar.   Jag sköt undan Kanins ivriga nos och stirrade full av beundran på Chips medan jag mycket försiktigt höll honom. Han hade fortfarande skorpor runt ögonen och kändes mager, men han var ett underverk. Han gäspade och visade lite tandkött och den långa, rosa tungan. Motvilligt dubbelkollade jag mönstret på pälsen. Jodå. Randigt.   ”Tori, du kan väl hålla Dipp.” Mamma gav den andra tigern till min syster. ”Jag måste förbereda deras första måltid.”   Tori och jag satt bredvid varandra med var sitt fantastiskt djur. Otroligt nog hade jag inte lust att säga något. Något för oss så pass sällsynt som syskonsämja infann sig när vi stirrade på de två fluffiga miraklen som vi höll i.   Mamma jäktade omkring. Hon blandade rätta mängder mjölkpulver med några extra droppar glukos innan hon på insidan av handleden kände så att ersättningen var lagom varm. Du minns kanske att jag berättade att mamma var känslosamt lagd? När hon tar hand om djuren är det en sida som helt kommer i skymundan. I stället blir hon fullkomligt lugn och får mig att tänka på en djup, stilla och varm lagun.   ”Får vi mata dem?” tiggde Tori. ”Klockan är bara sju och Zoes mamma kommer inte och hämtar oss 16

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 16

2012-10-25 15:13


förrän om en och en halv timme. Får vi det? Snälla?”   Eftersom mamma måste stanna kvar hos ungarna skulle Zoe McGuigans mamma skjutsa oss till skolan resten av veckan. Till helgen skulle pappa komma tillbaka från Kina och ta över.   ”De är fortfarande rätt uttorkade, så tryck inte i dem för mycket mjölk i taget”, sa mamma och gav oss var sin droppflaska.   Chips vred sig i min famn och gav ifrån sig det allra gulligaste lilla ljud. Jag höll väldigt försiktigt i den lilla droppflaskan och stack in den i munnen på honom. Sedan tryckte jag till så varsamt jag kunde om gummiblåsan längst ut. Han spottade och fräste så att hälften hamnade på hans fluffiga vita bröst. Men det tog inte lång tid innan han fattade ­galoppen.   När ungarna var färdigmatade somnade Dipp. Mamma tog dem och kontrollerade snabbt det som var kvar av deras navelsträngar och torkade dem med desinfektionsmedel.   ”Nu ska vi se vad Kanin tycker om dem”, sa hon.   Vi lade fram tigrarna till Kanin. Båda två hade nu somnat med de små tassarna rakt upp i luften. Kanin blev alldeles till sig och slickade dem bägge. Ungarna slingrade sig lyckligt. Det kändes som om de hade kommit hem.

17

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 17

2012-10-25 15:13


2 En jättelik tegelråtta Fyra månader senare befann vi oss alltså i vårt sovrum, som luktade svagt av tigerkiss. Pappa hade kommit hem från sin senaste resa till Malaysia, och både Chips och Dipp var större än en medelstor hund. Tori och jag hade studiedag, så vi hade tänkt leka med dem hela dagen. Tigerungar älskar att leka. Precis som människobarn lär sig små tigrar på det sättet hur livet fungerar.   Tori slet av sitt blöta Doctor Who-täcke från sängen med ett äcklat tjut. Stanken letade sig fram till min ände av rummet, trots att det är stort och jag sover under fönstret medan Tori ligger vid motsatta väggen intill öppna spisen. Jag rynkade på näsan.   ”Så där skulle Dipp aldrig göra i min säng”, klagade Tori.   ”Men Dipp får aldrig vara i din säng”, påpekade 18

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 18

2012-10-25 15:13


jag, ”för senast han hoppade upp rev han hål på Tardis. ’En enda tigerunge lyckades med det som ingen cyberman kunnat göra’”, tillade jag i något jag själv tyckte var en rätt bra imitation av Doctor Who.   Tori blängde förintande på mig. Doctor Who är min tvillingsysters religion. Hon är den sortens tjej som känner till allt om solsystemet, och som vet att det faktiskt är möjligt att resa i tiden om man bara gör det på rätt sätt, och som har koll på anledningen till att mikron alltid gör mos av mina korvar medan hennes blir perfekta.   ”Du önskar säkert att Chips hade gjort det i min säng i stället”, sa jag och rättade till mitt rosa, glittrande täcke med ena handen.   ”Ditt täcke är slemmigt nog som det är utan Chips inblandning”, sa Tori.   Mamma ångade in i vårt rum. ”Hur många gånger har jag sagt åt er att tigrarna inte får hoppa upp i era sängar?” utbrast hon. ”Upp med er bägge två och gå ner till köket. Tigrarna behöver sin promenad och vi har inte några upptinade möss till frukosten.”   Innan du får för dig något konstigt – okej, något som är ännu konstigare än det du antagligen redan tänkte på – så äter vi inte möss till frukost. Men det gör vår kungspyton, Fernando.

19

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 19

2012-10-25 15:13


*** Vårt hus är en historia för sig. Det ser ut som om någon har lastat av en hög med tegelstenar och satt ihop dem i konstiga vinklar, kanske medan de med ena örat lyssnade på en fotbollsmatch på radio eller vad nu byggjobbare lyssnade på för hundra år sedan. Det är ett fullkomligt kaos, både invändigt och utvändigt. Mamma köpte det för sina modellpengar för en miljon år sedan, långt innan hon träffade pappa och vi kom till. Hon skaffade det därför att trädgården på baksidan vetter mot Fernleighparken, som ligger granne med Djurens värld. Våra djur kan förstås känna sig helt trygga i huset – mamma måste förnya sin licens varje år och kontrollanterna hälsar på hela tiden. Men om man har djur som vandrar runt därhemma så är det ingen poäng med att ha tjusig soffklädsel eller fina mattor.   Det hade blivit värre sedan Chips och Dipp flytt­ ade in. Precis som mamma hade varnat oss för, så var det som om vårt hus beboddes av två gigantiska kissekatter, som sov där de ville och vässade klorna på trappräcket. Just för tillfället var vårt hus alltså inte bara kaosartat, det såg dessutom ut som om någon gjorde inbrott i det med jämna mellanrum.   Det är särskilt illa i köket. Skåpen har bruna trä20

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 20

2012-10-25 15:13


luckor och det sitter orangea blommor på kaklet. Spisen är äldre än mamma och kväker som en groda så fort det kommer luftbubblor i oljebehållaren. Lådor med djurmat och flaskor och skålar sticker ut på hyllorna ovanför vasken. Bordet mitt i rummet har märken efter våra muggar, stolarna passar inte ihop och golvet är täckt med en svartvit linoleummatta som har lossnat i kanterna och som på vissa ställen har blivit krusig efter att tigrarna har tuggat på den. Det är mer eller mindre ett katastrofområde.   På den minst fula väggen i köket sitter ett stort foto på mamma, från hennes tid som modell. Hon har på sig Ray-Ban-solglasögon och hennes hår är lika fluffigt som pälsen på en newfoundlandhund. Jag har inget emot att säga det: vår mamma är antagligen den vackraste kvinnan i hela världen. Hon heter Anita och är portugisiska och har långt hår som lägger sig över hennes axlar som smält choklad, stora bruna ögon och samma hudton som Victoria Beckham, fast naturligt. Jag önskar att jag såg ut som hon. Tori bryr sig typiskt nog inte om sådant. Men bortsett från att Tori och jag har mörkbrunt hår och bruna ögon så brås vi på pappa. Vi är långa, bleka och ser mycket engelska ut. Fast vi har inte skägg, förstås.   Jag slutade betrakta fotot och tittade i stället på originalet, som drack kaffe och åt flingor och läste 21

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 21

2012-10-25 15:13


tidningen, och jag bestämde mig för att göra ett nytt försök med Samtalet.   ”Det här köket behöver renoveras”, började jag, precis som jag alltid inledde Samtalet.   ”Det passar oss perfekt”, svarade mamma, precis som hon alltid svarade när jag påbörjade Samtalet. Hon bläddrade.   ”Just nu finns det jättebilliga kök som har diskmaskiner och nya mikrovågsugnar och allt”, sa jag hoppfullt.   ”Man kan inte värma djurungar i mikron”, påpekade mamma.   ”Det kan man om det är frusna möss”, sa jag. Jag hade just tinat Fernandos frukost och visste alltså vad jag pratade om.   ”Er pappas fotografier betalar för maten och huset”, sa mamma tålmodigt. ”Pengarna jag får från Djurens värld betalar för djurmaten, skötseln, licens­erna, försäkringen och veterinärräkningarna. Vi har inte råd med något nytt kök, Taya.”   Chips gäspade högljutt och vände på sig i Kanins korg. Nu låg både han och Dipp på rygg. Nuförtiden fanns det knappt plats för den ena av dem i korgen, än mindre båda två. Kanin hade inte en chans att klämma sig ner och låg därför under köksbordet. Hon syntes inte, men man hörde tydligt ljudet av svansen som slog mot golvet. 22

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 22

2012-10-25 15:13


”Jag har värmt hundratals djurungar i under­ ugnen, kysst er pappa tusen gånger vid vasken och bytt blöja på dig och Tori miljoner gånger på bordet”, fortsatte mamma. ”Varför skulle jag vilja förändra något?”   Innerst inne ville jag inte heller förändra köket. Men jag hade fått ett JÄTTESTORT problem, nämligen det här. Hur skulle Tori och jag någonsin kunna ta med oss våra nya skolkompisar hem om vårt hus såg ut som om det hörde hemma i Englands fulaste hus?   Tori hade gjort rätt i att oroa sig för hur det skulle bli på högstadiet. Nu var det början av september och vi hade gått på Forrests i exakt en vecka. Det var det läskigaste ställe jag någonsin varit på. Jag undrade redan om jag skulle vara vid liv till höstlovet. Precis som Tori hade påpekat fyra månader tidigare så hade ingen av våra vänner fortsatt på Forrests efter Castle Hill förutom Idioten, och han påminde mer om en duva som hoppfullt väntar på brödsmulor än om en riktig vän.   Det är inte ofta jag är glad för att jag har Tori, och det är kanske dumt av mig. Hon kan inte hjälpa att hon är nördig. Men just nu var jag gladare för henne än någonsin. Jag hade hela veckan klamrat mig fast vid henne som om hon var en badring i en gigantisk badbassäng med vågmaskin. Och hajar. 23

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 23

2012-10-25 15:13


Hon var förstås inte medveten om hur beroende jag hade varit av henne. Det skulle jag aldrig kunna berätta, ens om mitt liv stod på spel.   Nackdelen med att vi höll ihop hela tiden var att vi inte hade pratat med någon enda människa förutom Idioten. Med andra ord fanns det en risk att vi skulle bli kända som de skumma enstöringarna. De andra eleverna hade kastat en enda blick på Tori och mig och vårt tråkiga långa bruna hår och vår bleka ointressanta hy och brist på piercingar, och sedan på den benige Idioten med sina flygaröron, där han kretsade runt oss för att slutgiltigt ge vår sociala status dödsstöten och kommit fram till att det inte var mödan värt att bli kompisar med oss.   Det här måste få ett slut, annars skulle jag bli ­GALEN. Jag var dödstrött på Toris spydiga kommentarer och hennes utläggningar om tidsförskjutningar och termodynamik. Jag ville inte höra mer om Idiotens fasa varje gång han gick på killtoan. Jag hade nog med mina egna problem. Jag ville skratta och sova över hos kompisar och göra roliga grimaser genom de stora provrören på biologin som får hakan att se enorm ut om man tittar från rätt vinkel. Jag ville hitta någon som var cool och som jag kunde umgås med. Och ingen cool person skulle någonsin sätta foten i ett hus som liknade en jättelik tegelråtta som en ännu större katt delvis hade slitit i stycken 24

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 24

2012-10-25 15:13


på en ÄNNU större vardagsrumsmatta.   Riktiga vänner bryr sig inte om ringmärken på bordet, intalade jag mig själv hoppfullt. Det kanske skulle ordna sig. Kanske skulle min systers underliga vanor vägas upp av min fantastiska personlighet. Kanske kunde jag bjuda hem någon nästa vecka.   Jag tänkte ut ett samtal i huvudet.   ”Hej. Har du lust att komma hem till oss på te? Ja, förresten så har vi två halvvuxna tigrar.”   Jag granskade tigerungarna med en blandning av stolthet och nervositet. Det här var mitt andra problem. Jag älskade tigrarna mer än något annat. Men det var inte precis normalt att ha vilda djur hemma.   Chips snarkade. Jag såg att hans ena bakben ryckte till i en eller annan tigerdröm, och smälte inombords. Det händer ofta om man har tigerungar hemma hos sig, det kan du lita på.   ”Tror ni att Chips drömmer om djungeln?” sa jag. Det var roligt att tänka sig att tigrarna kanske hade minnen av papegojor och orkidéer och man­ groveträsk.   Pappa kom ut från sitt kontor med ett välbekant doftspår av varma fotografier efter sig. När pappa var hemma luktade hela huset som en sådan där fotoframkallningsautomat som finns i en del affärer.   ”Chips var för liten när han lämnade djungeln för att minnas något av den”, sa pappa. Han kliade 25

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 25

2012-10-25 15:13


sig på sin håriga hals, där han hade några ilsket röda insektsbett. ”Å andra sidan minns jag djungeln lite för väl just nu. I Malaysia finns det mygg som är lika stora som undulater.”   ”Min stackars älskling”, mumlade mamma.   Hon gav pappa en lång, blöt puss genom skägget. Mina föräldrar är hemskt pinsamma med sina pussar. Det var alltid rena mardrömmen att ha med dem på föräldrakvällarna på Castle Hill – ja alltså, den enda gången som pappa var hemma så att han kunde gå på en föräldrakväll – och jag får en klump i magen bara jag tänker på föräldrakvällarna på Forrests. Kanske är det för att pappa är bortrest så ofta som mamma måste pussa honom så mycket när de ses.   ”Chips drömmer inte om djungeln”, sa mamma när hon (äntligen) slutade pussa på pappa. ”Han drömmer att han äter upp Terry Tanner.”   Terry Tanner, tjuven med privatjeten och den extremt korkade frun som praktiskt taget svälte Chips och Dipp, var mammas favoritämne för tillfället. Efter flera månaders telefonsamtal och bevisinsamling stod han äntligen inför rätta för att ha smugglat in tigerungarna i landet. Vi hoppades att domen skulle bestå av ett enda gigantiskt GÅ DIREKT I FÄNGELSE UTAN ATT PASSERA GÅ.   ”Hej, pappa.” Tori kom in från trädgården, där hon hade skyfflat upp äcklig tigerlort från gräs­ 26

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 26

2012-10-25 15:13


mattan. ”Du stinker. Jag hoppas att bilderna är värda det.”   ”Godmorgon, Tori”, sa pappa artigt. ”Du stinker också. Och bilderna är värda det, tack så mycket. En av aporna jag fotograferade var faktiskt lite lik dig.”   Jag fnissade. Tori viftade med fingrarna under min näsa så att jag tjöt till.   ”Okej”, sa mamma. Hon klappade några gånger i händerna. ”Nu måste tigrarna få sin motion. Kanin också. Ni två kan gå ut med dem.”   Tori tog kopplen medan jag puffade till Chips med foten. Det ryckte i hans öron och svansen slog från sida till sida. Dipp fällde ut en klo och viftade lättjefullt med den.   ”Kom nu, tigrarna”, sa jag. ”Promenad.”   Det hördes en duns och ett svagt ylande. Mammas kaffe skvätte över i skålen med flingor. När Kanin hörde sitt favoritord hade hon skuttat upp och slagit huvudet i bordet.

27

16108_inlaga_Tigertrubbel.indd 27

2012-10-25 15:13


Tori och Taya är tvillingar, fast olika i allt förutom sitt identiska yttre. Men de har en sak gemensamt – de är båda inbitna djurvänner. Tur är det väl då att tvillingarnas mamma tar hand om vilda och exotiska djur. Just nu delar familjen till exempel sitt hem med två tigerungar som blivit vanvårdade av sin tidigare ägare.

www.wahlstroms.se ISBN 978-91-32-16108-7

Courtenay_Tigertrubbel.indd 1

tigertrubbel

Att ha tigrar i huset är fantastiskt, men när systrarnas pappa blir allvarligt sjuk och måste sluta jobba så kanske familjen inte längre har råd att ta hand om sina lurviga gäster. Enda räddningen tycks vara att starta en djurmodellsagentur. Men hur lär man busiga tvillingtigrar att gå fot?

Lucy Courtenay

tigertrubbel

vilda 2012-10-22 15:26


9789132161087