9789152634769

sanna och hans - erik lindstrĂśm

Diakonins sju bord om medmänskligt engagemang

SANNA OCH HANS-ERIK LINDSTRÖM

Diakonins sju bord om medmänskligt engagemang

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 3

2015-10-13 11:58:07

© 2015 Sanna Lindström, Hans-Erik Lindström och Verbum AB Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet Omslag & illustrationer: Marie Åhfeldt Grafisk form: Åsa Ulfvebrand Tryck: Dimograf, Polen 2015 ISBN 978-91-526-3476-9 Verbum AB Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 www.verbum.se

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 4

2015-10-13 11:58:07

Innehåll Förord 7 Inledning 8 Köksbordet – Diakonins karitativa funktion 13 Att våga berätta och bli trodd 14 Köksbordet 17 Jesu omsorg 17 Diakonins karitativa funktion 18 Diakoni i praktiken – exempel 22 Intervju – S:t Mary – för och med människor som står utanför arbetsmarknaden 24 Ord på vägen 32 Parkbänken – Diakonins uppsökande funktion 33 Gatukyrka 34 Parkbänken 37 Jesus som fältarbetare 37 Diakonins uppsökande funktion 38 Diakoni i praktiken – exempel 40 Intervju – Allt bygger på relationer 42 Ord på vägen 49 Altaret – Diakonins liturgiska funktion 51 Ett oväntat kyrkobesök 52 Altaret 56 Jesu andliga liv 56 Diakonins liturgiska funktion 57 Diakoni i praktiken – exempel 60 Intervju – Altaret är en plats jag sitter fast vid … 62 Ord på vägen 68 Runda bordet – Diakonins pedagogiska funktion 69 Vi blev fler och fler 70 Runda bordet 73 Jesus som pedagog 73

5

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 5

2015-10-13 11:58:07

Diakonins pedagogiska funktion 75 Diakoni i praktiken – exempel 77 Intervju – Att ha någonstans att gå 78 Ord på vägen 85 Soffbordet – Diakononis själavårdande funktion 87 Det själavårdande samtalet 88 Soffbordet 91 Jesu själavårdande hållning 91 Diakonins själavårdande funktion 91 Diakoni i praktiken – exempel 95 Intervju – Att säga som det är – samtal på själavårdande grund 98 Ord på vägen 104 Skrivbordet – Diakonins administrativa funktion 105 Hur tänker vi kring det här? 106 Skrivbordet 109 Jesus som ledare 109 Diakonins administrativa funktion 110 Diakoni i praktiken – exempel 113 Intervju – Vi lever i ständig reflektion 116 Ord på vägen 122 Talarstolen – Diakonins profetiska funktion 123 Alternativ jul – Jul i gemenskap 124 Talarstolen 127 Jesu profetiska hållning 127 Diakonins profetiska funktion 128 Diakoni i praktiken – exempel 130 Intervju – Det går att påverka 132 Ord på vägen 139 Efterord 140 Appendix 141 Diakonilitteratur 143

6

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 6

2015-10-13 11:58:07

Förord Att skriva förord till denna bok är som att hälsa välkommen till en fest där man inte själv är värd. Men det gör jag gärna.

Jag känner värdarna, Hans-Erik och Sanna, sedan lång tid tillbaka och litar på dem. Ni kommer inte att bli matförgiftade.

Jag tänker mig att vi är samlade i en modern kyrka med skjutvägg, som man nu har öppnat. Även porten ut mot gatan står på vid gavel. Det är som om man trodde att det var sommar.

Det är dukat till en evighetens förfest på sju bord, olika på varje.

Menyn är anpassad efter gästernas hunger. När man känner sig hemma kan man tryggt gå från parkbänken, som står nere på torget, upp till Altaret i koret och till de fem andra dukade borden.

Det gläder mig att det är så många olika gäster som kommit. De berättar både om nöden och om hjälpen. Jag gläder mig åt skaparkraften och livsmodet.

Men det som gläder mig mest är att jag ser så många präglade av Jesu sårade hjärta. De har låtit nutidens nöd röra vid dem, kyrkans isolering, trons kris, livets kris, vår lilla makt i den stora nöden.

Framtidens mörka moln närmar sig. Då är hoppet livsnödvändigt.

Det blir tydligt att diakonins framtid är att vara det sårade hjärtat i dess lidande och seger.

Det intet finns som icke vinns av kärleken som lider.

Med välsignelser Martin Lönnebo biskop emeritus

7

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 7

2015-10-13 11:58:07

Inledning Diakoni är mer än ord. Det räcker inte att bara tala. Diakoni är handlingens språk, närvarons språk. Det är ett språk alla människor förstår. Det är ett språk alla människor behöver. Det är ett språk som nästan alltid berör på djupet. När ord blir till handling vaknar människors intresse. När avståndet mellan vad vi säger och vad vi gör minskas, ökar respekten både från omgivningen och från oss själva.

Vi blir helare. Andra kan bli helare. Dela för att hela skulle kunna vara en devis för diakonins hjärta.

När längtan efter andlig fördjupning kombineras med diakonal hållning förkroppsligas kyrkans mening och livsuppgift. Kyrkans tradition har alltid förkunnat om två vägar vi kan möta Gud på: dels i bön, gudstjänst, nattvard, stillhet och meditation, dels i möten med människor i utsatthet. Både den inre mer mottagande och den yttre mer utgivande livshållningen berättar om en människas eller kyrkas identitet (ID), där I står för det inre livet och D för den diakonala hållningen. Båda perspektiven behöver hela tiden finnas med. Det är i spänningsfältet mellan dem båda som det dynamiska kristna livet kan levas.

Denna bok berättar om bokstaven D – det diakonala arbetet och den diakonala hållningen. Diakoni (grekiska för tjänst) hör till en levande kyrka. De bilder vi möter i evangelierna av Jesu möten med människor – och de är många – behöver hållas levande som en grund för det diakonala arbetet. De ger avgörande impulser för diakoni.

Diakoni rymmer ett brett spektrum av möten och insatser både nationellt och internationellt. Att bryta bröd med den hungrige och hämta vatten åt den törstige har alltid varit uttryck för ett levande diakonalt engagemang. Ur ett globalt perspektiv kan det handla om att handgripligen gräva brunnar, förbinda sår, vara följeslagare inför döden och försöka gå försoningens väg. Det kan vara att bygga upp sjukhus, skolor och sociala institutioner eller att verka för mänskli8

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 8

2015-10-13 11:58:07

ga rättigheter och engagera sig i att finna lösningar på små och stora konflikter. Det kan vara att uppmärksamma exkluderingsmekanismer, att gripa tag och att släppa fri – och oändligt mycket mer. Det utförs av diakoner – det särskilda diakonatet, och av alla döpta – det allmänna diakonatet.

Den diakonala organisationen Hela Människan har myntat begreppet diakonins var-dags-rum. Diakoni som vardagsrum och som var dags rum. Det är där välfärden gestaltas. Det är där kyrkan verkar. Kyrkan är inte till för sig själv. Kyrkan har i uppgift att förmedla hopp. Lika lite är vi som enskilda till enbart för oss själva. Vi är varandras kollektiva angelägenhet. Vi är till för att tjäna varandra lokalt, nationellt och internationellt. Vi hör samman som människor.

Med öppenhet för det komplicerade, mångtydiga och undanglidande i livet behöver människor – människor. För att Guds omsorg ska bli verklig behöver människor – människor.

Denna bok beskriver diakonalt arbete i form av sju ”bord” som vart och ett berättar om diakonins olika funktioner: köksbordet – karitativ funktion, parkbänken (som ofta används som bord) – uppsökande funktion, runda bordet – pedagogisk funktion, soffbordet – själavårdande funktion, altaret – liturgisk funktion, skrivbordet – administrativ funktion och talarstolen– profetisk funktion. Tyngdpunkten i det diakonala arbetet är karitativ. Boken ska ses som en grundbok. Vi vill på vårt sätt försöka ge en beskrivning av det mångfasetterade diakonala arbetet.

Vi har i andra böcker beskrivit diakonalt arbete i tre delar: förebyggande, omsorg i nuet och profetiskt. Som en följd av det har tanken att beskriva arbetet i form av sju bord successivt vuxit fram under de senaste årtiondena. Vi har hämtat inspiration från andra diakonala ”entusiaster” och så småningom satt samman borden som ett sätt att försöka beskriva arbetets bredd. På de sju borden ligger uppgiften att inkludera, stödja och utmana. Borden med dess olika 9

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 9

2015-10-13 11:58:07

diakonala funktioner har inga vattentäta skott sinsemellan. De överlappar varandra och kan likna varandra, men har olika fokus.

Vi har berört de olika borden i andra böcker, men det är första gången vi ägnar dem en hel bok. Vi har använt dem i möten med anställda, ideella medarbetare och förtroendevalda och sett hur de kan vara till hjälp att se och strukturera ett diakonalt arbete i församlingen, men också för eget bruk. Vi ser diakoni som ett självklart allkristet sätt att leva och verka som kristen, oberoende av samfundstillhörighet, även om denna bok huvudsakligen utgår från Svenska kyrkans perspektiv. Vi ser också nödvändigheten av att samverka med alla goda krafter i samhället.

Varje kapitel berättar om det särskilda bordet med dess funktion i form av en berättelse från livet, mer eller mindre personligt färgad, en hänvisning till Nya testamentet, en beskrivning av bordet samt exemplifiering av vad det kan innefatta i praktiken. Kapitlet avslutas med en intervju med erfarna församlingsmedarbetare inom det diakonala arbetet och avrundas med korta texter i form av en psalmvers, en bibeltext, bön och en utmaning.

Vi vill särskilt tacka alla församlingsmedarbetare som tagit sig tid att låta sig intervjuas och med entusiasm för uppdraget diakoni dela med sig av sina erfarenheter av diakonalt arbete. Ert engagemang är ovärderligt och förtjänar långt fler böcker. Så vill vi tacka Martin Lönnebo, vår forna arbetskamrat och vän som skrivit förordet, och som varit och är en källa till inspiration för Linköpings stifts diakonala arbete, och till andlig fördjupning för hela vår kyrka. Slutligen vill vi tacka förlaget som bidrar till att lyfta ämnet diakoni i takt med att litteratur i ämnet prioriteras, och förlagsredaktör Birgitta Axelsson som gett viktiga synpunkter under arbetets gång.

Vi tror att kyrkornas diakonala arbete, liksom det som bedrivs inom olika diakonala organisationer, kommer att vara lika viktigt i en 10

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 10

2015-10-13 11:58:07

framtid som det varit i en dåtid. Nu, som alltid, behöver vi en kyrka där retorik och praktik stämmer överens, där gudstjänstliv och ett omsorgens vardagsliv är i samklang.

Stockholm oktober 2015 Sanna Lindström diakon och socionom

Hans-Erik Lindström diakoni- och pilgrimspräst

11

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 11

2015-10-13 11:58:07

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 12

2015-10-13 11:58:07

KÖKSBORDET DIAKONINS KARITATIVA FUNKTION

Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.

13

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 13

2015-10-13 11:58:07

ATT VÅGA BERÄTTA OCH BLI TRODD

Pappa drack periodvis för mycket. Det var ändå inte det värsta. Det satt djupare. Också när han inte drack var han otrygg att vara tillsammans med, oberäknelig. Jag hörde till de barn som längtade efter måndag morgon och bävade för fredag eftermiddag och den väntande helgen, och än värre långhelgerna. I skolan fanns stabila vuxna som uppmuntrade. Där var fredad zon. Dit kom pappa aldrig. Det var mamma som kom på alla kvartssamtal. Det var motvilligt jag gick hem från skolan. Hemma var det otryggt. Vilket humör skulle pappa vara på? Det växlade blixtsnabbt. Intellektuell, charmerande och gästfri ena stunden – och alltid då vi hade gäster han själv valt.

Sarkastisk, kritisk, kränkande i nästa, då det bara var vi, eller ibland då mammas släkt var på besök. De besöken var tunnsådda. Under flera år upphörde de helt. Vi förbjöds träffa dem helt enkelt. Så skars för oss kontakten med viktiga vuxna bort.

Jag kan inte minnas ett enda uppmuntrande ord från pappa trots att jag verkligen försökt leta i minnet, frågat min syster och släktingar. I stället bekräftas mitt minne av deras minnen. Mamma höll masken utåt, kvittrade och syntes glad. Det gjorde vi alla. Vilket rollspel. Det var inte konstruerat, vi bara gjorde det, spelade upp en god bild utåt utan att prata om det. Inte ens med varandra förrän långt senare. Jag registrerade det inte ens som barn. Gick bara in i det. Med tiden förstod jag att det inte behövde vara så. Lekkamraters och senare tonårsvänners relationer till sina föräldrar var annorlunda. Stämningen hos dem en annan. Där trivdes jag och långsamt gick det upp för mig att andra inte hade det som vi.

Pappa skötte jobbet med framgång och avancerade. I de perioder då han drack sjukskrev han sig. Ett av skåpen i köket var fullt av sprit.

Jag minns de små urdruckna spritglasen på diskbänken. Fortfarande kommer obehaget över mig när jag känner doften. Allt såg bra ut på 14

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 14

2015-10-13 11:58:07

ytan. Mamma och pappa byggde hus, köpte flott bil, fick det bättre ekonomiskt. Men inget var förändrat mer än att mamma bekymrade sig mindre för ekonomin, vilket var en lättnad. När vi var yngre tog pengarna ofta slut. Vi gick i affären och övade addition genom att räkna samman vara för vara som mamma stoppade ner i korgen.

Jag minns fortfarande vad en liter mjölk kostade, och skammen då vi räknat fel och pengarna inte räckte.

Hemma var det mörkt och dystert. Ibland lugnare och ljusare. Men jag kände mig aldrig riktigt avspänd och glad, vågade inte, visste att det snart skulle bli annat. Det var nyckfullt. Så mycket kretsade kring att hålla pappa på gott humör. Jag såg hur kuvad mamma var, hur han klagade på den hon var och det hon gjorde. När vi blev tonåringar försökte vi skydda henne, stod upp för henne eftersom hon inte gjorde det själv. Då slöt vi oss samman, min syster och jag, blev starka.

Ibland var jag rädd att han skulle slå henne, men han skrek bara, blev ursinnig, men behärskade sig och bar aldrig hand på någon av oss.

Det var i de stunderna vi stängde in oss på våra rum, eller jag gick ut ensam i mörkret och bara gick och gick, gata upp och gata ner. Där var det tryggare att vara.

Oss barn befattade sig pappa inte nämnvärt med. Vi var oftast i vägen och han blev lätt irriterad, så vi höll oss undan. Han slog oss aldrig fysiskt. Hans slagträn var i stället ord som satte sig i minnet: nedvärderande omdömen. Fortfarande kan den rösten sticka upp inuti och förminska självkänslan. Jag vill inget hellre än att bli av med den. Andras barn dög, men inte vi. Vid sällsynta tillfällen slog det om. Då kunde han ta oss med på en biltur och köpa hamburgare. De minnena önskar jag skulle stå fram, glädjeminnena, normaliteten.

Men de är få. Finns det fler? Varför kan jag inte få fram dem?

Jag tror inte våra grannar, lärare eller kompisars föräldrar anade pappas två sidor. Men åtminstone en av hans vänner gjorde det. En gång när vi var på tumanhand frågade han hur jag hade det hemma. Jag 15

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 15

2015-10-13 11:58:07

blev alldeles stum. En förbjuden fråga som i högsta grad var outtalat förbjuden att besvara. Jag hade ju hållit tyst en hel uppväxt alldeles på egen hand, utan att bli tillsagd om det. Nu var jag 17 år och fick för första gången frågan och förstod att den var allvarligt menad.

Och jag gjorde det förbjudna. Jag fattade mod och berättade. Inte allt, men lite. Tillräckligt – för då. Det var inte lätt. Samtidigt var det befriande. Att låta det mörka, dolda och hemliga titta fram i ljuset gjorde att det lättade inombords. När jag såg att pappas vän lyssnade uppmärksamt och nickade bekräftande, när jag förstod att han tog det jag berättade på allvar, vågade jag lite till, och lite till. Att en vuxen såg, frågade och brydde sig om var stort. Att han trodde på min berättelse var än större. Självkänslan växte av detta enda samtal. Som om någon sorts frusen sorg, melankoli och vemod började tina. Att få berätta och bli trodd var en enastående stärkande upplevelse.

”… när jag förstod att han tog det jag berättade på allvar, vågade jag lite till …”

Känner du igen detta?

Minns du det motsatta? Berätta!

Har du vågat fråga när du undrat hur andra har det?

16

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 16

2015-10-13 11:58:07

KÖKSBORDET Allt verkligt liv är möte. martin buber Varje hem och varje församlingshem har ett kök. Där står ett köksbord, ett vardagens slitstarka bord. Det används dagligen. Vid det sitter man ensam eller runt det samlas många. Köket och köksbordet är centralt. Där dukas det till måltider och där samlas man till läxläsning eller med kritor och korsord. Vid köksbord delas livet. Dagens glädjeämnen och svårigheter luftas. Kanske står en radio på som tar in världen så att det offentliga rummet tittar in i det privata. Många har egna köksbord. Några är utan både kök och köksbord. Andra delar andras. Åter andra samsas om köksbord – vid härbärgen, behandlingshem, asylboenden eller sjukhus.

Jesu omsorg Man kan förundras över hur mycket tid Jesus ägnar åt att lyssna, upprätta och ge hopp. Han förlorar sig stundtals i enskildheter, ser den enda och därmed alla. Han ger uppmärksamhet och hjälp men är inte ständigt den givande utan ber också själv om hjälp.

Han vårdar sig om vänskapen med Marta, Maria och Lasaros och besöker dem regelbundet och han vårdar sig om människor han dittills inte känt. Han blir inviterad och är innovativ, han kommer då någon kallar på honom, som då någon är sjuk eller döende och tar initiativ och bjuder in sig själv på hembesök, särskilt till dem som andra drar sig för att besöka, de som föraktas av andra eller sig själva.

Jesus är radikal. Han tar sig tid med människor med makt då de söker upp honom, och han vänder upp och ner på maktförhållanden och lyfter fram barn och kvinnor. Han upprättar dem som andra av-

17

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 17

2015-10-13 11:58:08

humaniserar och sätter etikett på. Han styrs inte av andras omdömen om människor utan bildar sig en egen uppfattning.

Till dem som dömer sina medmänniskor tycks han säga – som till farisén Simon som i tanken dömer ut kvinnan som smort Jesu fötter (luk 7:36–50). Ser du henne? Ser du henne bakom dina fördomar och invanda tänkesätt? Jesus är med människor som lider och kämpar med sina liv lika mycket som han är emot människors förtryck av andra och sätter en spegel framför dem som anklagar. Till skaran runt kvinnan som de tycker sig ha rätt att stena säger han: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne” (joh 8:7).

Därpå böjer han sig ner och ritar på marken. De som velat stena kvinnan kan gå därifrån utan att behöva möta hans blick. Kvinnans blick däremot möter han. Hos henne, på vars sida han ställt sig, dröjer han kvar.

Möten med honom blir en möjlig port till en ny inriktning i livet med nytt hopp. ”Vill du bli frisk?”(joh 5:6) Han tar inte över andras liv utan uppmuntrar människor att göra egna val. Han tvingar inte sin väg på någon annan, men uppmanar oss att älska Gud, andra och oss själva och påminner om att: ”De fattiga har ni alltid hos er ...” (mark 14:7).

Diakonins karitativa funktion

Köksbordet – diakonins karitativa funktion – är grundläggande för allt diakonalt arbete. Av latinets ”caritas”, kärlek, omsorg.

Deus caritas est! Gud är kärlek! Diakoni utgår från Guds kärlek.

Gud som först har älskat oss betror oss om att älska vår nästa som oss själva. Han vet att vi kan, för han har själv lagt ner förmågan i oss.

Diakoni är att – som delar av ett kollektiv, av mänskligheten – vara till för någon annan än sig själv. I dag behöver någon mig. I morgon behöver jag någon.

18

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 18

2015-10-13 11:58:08

Begreppet diakoni brukar delas upp i två delar: diakonalt förhållningssätt och diakonalt arbete.

Diakonalt förhållningssätt Ett bemötande präglat av en kärlekens attityd beskrivs ibland i kyrkans sammanhang som ett diakonalt förhållningssätt. Det är ett inkluderande förhållningssätt som omfattar varje människa vi möter.

Det är en attityd mindre präglad av kärlek som känsla, mer präglad av kärlek i betydelsen att vilja den andres optimala utveckling och bemöta kända och okända med respekt och förväntan.

Attityder behöver man arbeta med. Vi har alla ”blinda fläckar”, fördomar och rädslor. När vi ser varandra i ögonen och lyssnar till varandras livsberättelser finns det hopp. Vad ett öppet, inlyssnande bemötande kan betyda fick 17-åringen i berättelsen ovan känna i samtalet med någon som hade förmågan att lyssna, snarare än att på förhand tolka och tro sig veta. Sådana möten stannar i minnet. Det berör att bli sedd med respekt bortom snabba förenklingar, schabloner eller fördomar. Det är ungefär som att inte nöja sig med rubriken i en dagstidning, som kan vara missvisande, utan läsa artikeln och söka källorna till den.

Diakoni som förhållningssätt – hur vi bemöter varandra – hör samman med diakoni som diakonalt arbete – konkreta insatser. Båda delarna präglas ytterst av vår människosyn.

Diakonalt arbete Diakoni beskrivs ofta som kyrkans sociala arbete. Det karitativa arbetet – omsorg och sociala insatser – symboliseras av köksbordet, även om det omfattar fler bord. På individ-, grupp- och samhällsnivå sker diakonalt arbete i form av närvaro, delande och konkret engagemang som tar sig en mängd uttryck. I det karitativa ryms viktiga delar som att se bakom och bortom i mötet med en människa, och att söka fakta. Samtalet är sannolikt det överlägset viktigaste redskapet.

19

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 19

2015-10-13 11:58:08

Konsten att lyssna är avgörande, liksom förmågan att agera i ord och handling (walk the talk).

När problem och bekymmer, ohälsa och rädsla ger sig till känna ställs livet på sin spets. Det är inte helt enkelt att orientera sig i samhället och att känna till sina rättigheter och skyldigheter. Vilket stöd finns att få? Vart vänder jag mig? Med människan i centrum är utgångspunkten varje människas egna livsval. Ett diakonalt arbete som vill bidra till stärkt egenmakt (empowerment), söker på olika sätt underlätta för människor att mobilisera sina egna resurser och få tillgång till verktyg som kunskap, kontakter eller information för att hantera den livssituation man står i.

Kyrkan delar uppdraget att stå upp för mänskliga rättigheter och har kunskap om och förståelse för vikten av att få uttrycka sin tro. Såväl ur ett inomkyrkligt perspektiv som ur ett samhällsperspektiv handlar det om att samverka, utmana och låta sig utmanas för att bidra till goda levnadsvillkor. Reflektion och agerande: Så här är det, vad kan vi göra tillsammans? Oavsett om de karitativa insatserna sker på individ- eller samhällsnivå kräver diakonalt arbete en identitet grundad i kyrkans uppdrag, ett intresse och en blick för välfärdssystemets förtjänster och brister, och kännedom om andra samhällssektorers roll och funktion. Till det fogas ett internationellt perspektiv: vårt välfärdssamhälle som en del av EU och världssamfundet. Händelser globalt påverkar oss lokalt.

Gemenskapsskapande sammanhang och individuellt stöd Två exempel på församlingars roller relaterat till köksbordet är gemenskapande sammanhang och individuellt stöd. Inom båda ryms en mängd olika aktiviteter. ”Han efterfrågas inte av någon.” – Tillgången till gemenskapsskapande sammanhang är en folkhälsofråga. Ofrivillig ensamhet påverkar oss människor negativt, både psykiskt och fysiskt. Sociala samman20

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 20

2015-10-13 11:58:08

hang där vi mår väl höjer livskvalitén och fungerar som skydd i händelser som påverkar hälsan eller den sociala situationen negativt. Ett enda telefonsamtal och livet kan rämna. Att ha ett fungerande stöd innan livskrisen drabbar, och behålla det stödet, ger förutsättningar att klara sig bättre. Sammanhang där man upplever tillhörighet och delaktighet är därför ett viktigt förebyggande diakonalt arbete.

Så har församlingar med öppna gemenskaper och verksamheter, dit alla välkomnas oavsett trostillhörighet, livsåskådning eller ålder, betydelse i enskilda människors liv och för den allmänna folkhälsan.

Köksbordet inkluderar också individuellt stöd, långsiktigt och i akuta lägen. Det kan handla om både ”rumsförmedling” och ”hoppförmedling”. Det rymmer möte med hemlösa och rotlösa i alla åldrar.

Inte minst barns och ungas situation behöver uppmärksammas. För den som är ensam och isolerad och inte kan ta sig ut kan hembesök bli viktiga. I det arbetet är ideella medarbetare en ovärderlig tillgång.

Mötet med människan står i centrum. Livsberättelserna skiftar och synliggör behov som leder till överväganden om möjliga vägar att komma vidare. Tro, teoretisk kunskap och erfarenhetskunskap tillför olika perspektiv till de frågor och behov som relaterar till livet och välfärden. Behoven kan vara praktiska och relationella, sociala och samhällsrelaterade, existentiella och andliga: mitt försörjningsstöd räcker inte till allt barnen behöver, pensionen räcker inte till glasögon, jag har blivit sjuk och upplever mig bottenlöst utlämnad …

Det individuella stödet, baserat på en vilja att främja vars och ens inflytande över sitt liv, kräver samspel. För samspel krävs en upplevelse av tillit. När tilliten satts ur spel kan det individuella stödet bli att söka bygga förtroende.

Hur kan det då konkret se ut?

Vad dukas köksbordet med?

21

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 21

2015-10-13 11:58:08

Diakoni i praktiken – exempel

Det karitativa arbetet tar sig en mängd uttryck. Varje lokal kontext – från storstad till glesbygd – har sina förutsättningar. Det finns likheter men också lokala variationer. En del har bott länge eller hela sitt liv på en ort, andra är inflyttade. Språk och erfarenheter växlar.

Börjar man i mötet och har ett intresse för den andre kan mycket ske. Och det gör det. Några exempel nedan.

Gemenskapsskapande sammanhang Församlingar erbjuder – för alla åldrar – sammanhang och delaktighet som syftar till att motverka isolering och utanförskap, främja vänskap och tillhörighet. Många av verksamheterna är öppna, det är bara att komma. Det är träffar med daglediga och äldre i församlingshem eller på äldreboenden, och träffar med föräldrar med små barn. Det är skapande verksamhet med snickerier, högläsning, rullstolspromenader och sångstunder – man samlas helt enkelt kring någonting man tycker om att göra. I andra verksamheter är måltidsgemenskapen viktig, som vid gemensamt jul- och påskfirande.

Med barn och unga i fokus kan det handla om att verka för alla barns lika rätt till meningsskapande fritid med läger och aktiviteter Eller att verka för tillhörighet och motivation genom stöd och sammanhang för barn och unga under eftermiddagar och kvällar. Så har till exempel en församling frukost för högstadieungdomar, en annan läxläsning för ensamkommande flyktingbarn, medan en tredje sätter in extra resurser i ordinarie barnkörverksamhet för att barn med särskilda behov ska kunna delta på samma villkor som andra. Åter andra erbjuder unga vuxna praktik för att få ett CV och därmed kunna närma sig arbetsmarknaden.

Församlingar arbetar med rehabiliteringsprojekt, tar emot för arbetsträning och samhällstjänst, och bidrar med meningsfull sysselsättning. Man har öppna verksamheter och caféer där hemlösa och psykiskt sköra känner sig hemma, och samverkar i detta med olika 22

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 22

2015-10-13 11:58:08

diakonala organisationer. Man verkar för ökad samvaro interreligiöst och kulturellt, och mellan generationer.

Individuellt stöd Det är inte alltid lätt att på egen hand finna en strategi att hantera det som möter en i livet. Ibland har vi redskap för det, ibland inte.

Psykosocialt stöd är ett av köksbordets fokus. De flesta söker sig till de resurser välfärdssystemet ger, medan andra som exponerats för svåra livshändelser kanske inte orkar, blir handlingsförlamade eller saknar förtroende för myndigheter. Samhällsguidning finns att få genom kommunens försorg, men en del väljer att i stället vända sig till kyrkan. Frågorna varierar i hög grad och kräver kunskap att kunna hantera. Upplevs allt som kaos kan man behöva hjälp att sortera i det kaotiska: först prioritera kontakt med Socialtjänsten om hotet om vräkning, sedan kontakta Arbetsförmedlingen för att söka jobb och därefter ungdomsverksamheten på fritidsgården eller i församlingen för att hitta ett sammanhang för familjens tonåring. Vägen vidare kan kräva kontakt med myndigheter och andra samhällsinstanser såsom socialtjänst, hemtjänst, försäkringskassa, arbetsförmedling, polis, skola, barnpsykiatri, tingsrätt eller migrationsverk.

Tar man sällskap dit finns någon att prata med efteråt om vad som sades och hur man kan gå vidare.

Det finns, som en forskare uttryckte det, ”fattigdomsöar” i välfärden. Individuellt stöd kan omfatta basala behov som brist på bostad, kläder och mat. Särskilt då det handlar om barnfamiljer söker församlingar vägar att stötta. Kortsiktigt kan det handla om julklappar, bidrag till lägerkostnad eller till gympaskor. Långsiktigt kan det handla om att i samverkan med kommunen arbeta för skuldsanering. Några få församlingar förvaltar fonder med omfattande avkastning att fördela, andra mindre eller inget.

23

52634769-Diakonins 7 bord_Inlaga.indd 23

2015-10-13 11:58:08

köksbordet,

parkbänken, altaret, runda bordet, soffbordet, skrivbordet och talarstolen – den kristna kyrkans tjänst för medmänniskan, diakonin, kan gestaltas i sju bord. När det är som bäst slår sig människor med mycket olika bakgrunder ner vid dem och rör sig mellan dem. På de sju borden ligger uppgiften att inkludera, stödja och utmana.

diakonins sju bord är en grundbok för alla som vill fördjupa sitt engagemang för medmänniskan och sin tro.

är diakon och socionom, och hans-erik lindström är präst. De har skrivit och föreläst om diakoni var för sig och tillsammans i många sammanhang.

sanna lindström

Det gläder mig att det är så många olika gäster som kommit. De berättar både om nöden och om hjälpen. Jag gläder mig åt skaparkraften och livsmodet. Men det som gläder mig mest är att jag ser så många präglade av Jesu sårade hjärta. De har låtit nutidens nöd röra vid dem, kyrkans isolering, trons kris, livets kris, vår lilla makt i den stora nöden. – ur Martin Lönnebos förord

ISBN 978-91-526-3476-9

9

789152 634769