9789144113401 by Smakprov Media AB

Möte med andraspråks elever

ELISABETH ELMEROTH

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39286 ISBN 978-91-44-11340-1 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock/clivewa Printed by Interak, Poland 2017

INNEHÅLL

Inledningsvis 7

1 Att lära andra språk 11 Simultan och successiv tvåspråkighet 11 Simultan inlärning 12 Successiv inlärning 15 Interimspråk – språk på väg 16 Underlättande strategier 16 Transferteorin och utvecklingsteorin 17 Tröskelnivåer 19 Halvspråkighet – ett förlegat begrepp 20 Fossilisering 21 Faktorer som påverkar förvärvandet av andraspråket 21 Ålder 22 Språkförmåga 24 Personlighet 24 Motivation 25 Kontakt med målspråkstalare 27 2 Andraspråkstalaren 31 Definitioner av tvåspråkighet på individnivå 31 Balans mellan språken 34 Språkval 34 Tvåspråkighetens effekter på individen 36 Tvåspråkighet och kognitiv utveckling 38 © F ö r fatta r e n och S tud e ntlitt e r atu r

Innehåll

Tvåspråkighet och allmän språkkompetens 38 Tvåspråkighet och identitet 40 Tvåspråkighet och känslor 41 3 Andraspråkseleven 43 Välkommen till förskolan 43 Välkommen till skolan 47 Nyanlända elever 52 Mottagning 53 Kartläggning 54 Introduktionsklass 55 Välkommen till vuxenutbildningen 56 Att vara vuxen och lära sig läsa 59 Alfabetiseringsundervisning 60 På vilket språk ska alfabetiseringen ske? 62 Hur lång tid får alfabetiseringen ta? 63 4 Pedagogiska utgångspunkter i mötet med andraspråkselever 65 Hela skolans ansvar 65 En gemensam språkpolicy 66 Det börjar med ett övergripande mål 67 Konkreta arbetssätt i språkpolicyn 68 Transformerande och erkännande pedagogik 69 Kognitiva utmaningar och kontext 71 A: Låg kognitiv svårighetsgrad – kontextinbäddad 72 B: Hög kognitiv svårighetsgrad – kontextinbäddad 73 C: Hög kognitiv svårighetsgrad – kontextreducerad 73 D: Låg kognitiv svårighetsgrad – kontextreducerad 74 Kognitiva utmaningar 74 Kontext 77 Stöttning 77 Skapa förförståelse 78 Modelltexter 79 Interaktion 83 4

Innehåll

Bedömning 87 Summativ och formativ bedömning 88 Skriftliga och muntliga prov 90 Kontinuerlig bedömning 91 5 Språk- och kunskapsutvecklande undervisning 93 Alla lärares ansvar 93 Det kunskapsrelaterade språket 94 Om orden 95 Ämnesspecifika ord 96 Allmänna akademiska ord 97 Allmänt vardagliga ord 97 Från vardagsspråk till ämnesspråk 98 Skolämnen och språk 99 Samhällsorienterande ämnen 100 Naturorienterande ämnen 103 Matematik 106 Praktiskt-estetiska ämnen 107 Engelska och moderna språk 109 Temainriktat arbete 110 6 Två särskilda ämnen – svenska som andraspråk och modersmål 111 Svenska som andraspråk 111 Behövs undervisning i svenska som andraspråk? 112 Ett ifrågasatt ämne 119 Vad är svårt i svenska språket? 121 Modersmålsundervisning – undervisning i och på förstaspråket 121 Behov av förstaspråk 122 Modersmålsundervisningen växer fram 124 Utbyggnad av förstaspråket 125 Språkanalyser 128 Performansanalys 128 Processbarhetsteorin 130 Gemensam europeisk referensram för språk 132 © F ö r fatta r e n och S tud e ntlitt e r atu r

Innehåll

7 Språk till tusen – tusentals språk 135 Världens språk 135 Ett land – flera språk 139 Officiellt språkval 140 Svenska – och fler språk 141 En individ – flera språk 142 Språkval – diglossi 143 Minoritetsspråk 144 Fem nationella minoritetsspråk 145 Det multietniska språket 146 Identitet och gemenskap 146 Talaren 149 Lyssnaren 151 Avslutningsvis 153 Referenser 157 Person- och sakregister 167

INLEDNINGSVIS

Jag skulle så gärna vilja vara flerspråkig eller åtminstone tvåspråkig. Tänk, vilken lycka att kunna göra sig förstådd i flera skilda språksammanhang. Att ha två identiteter – en svensk och en engelsk eller arabisk, eller spansk eller … Jag fick aldrig chansen. Jag skriver ”fick” men egentligen är det väl inte för sent. Det påstås att barn lär sig språk lättare än vuxna, men mina föräldrar var svensktalande. Precis som omgivningen. Det enda språk jag mötte under min uppväxt var svenska. Så enspråkigt! Det påstås förresten en hel del när det gäller språk. Ofta kommer påståendena från oss som är enspråkiga och som därför egentligen inte vet. I den här boken tar jag, som är enspråkig, mig friheten att ifrågasätta en del av de påståenden om språk som cirkulerar i skola och samhälle. Jag har deltagit i och följt språkforskningen i många år. Jag har pratat flerspråkighet och enspråkighet med många människor. Jag har undervisat i svenska som andraspråk. Nu är jag redo att dela med mig av min kunskap och erfarenhet till dig som läser denna bok. Flerspråkighet är en stor fråga i både skola och samhälle. Även om frågan inte är ny, är den aktuellare än någonsin. Andelen flerspråkiga barn och vuxna ökar konstant – precis som Sveriges och världens behov av flerspråkiga människor. Jag tror att du som läser den här boken vill vara med och välkomna flerspråkigheten. I så fall är du den perfekta pedagogen för alla dem som har chansen att lära sig svenska som andraspråk. Kanske är du den som tar emot ett nytt barn i förskolan eller i skolan, kanske undervisar du i vuxenutbildningen och får där möta någon av de många invandrare som har sökt ett nytt liv i Sverige. © F ö r fatta r e n och S tud e ntlitt e r atu r

Inledningsvis

Så till bokens innehåll. Möte med andraspråkselever handlar om möten med individer som håller på att lära sig ett nytt språk, ett andra språk. Därför fokuserar jag forskning och erfarenhet runt andraspråk. Även om många invandrare är flerspråkiga, och därför skulle kunna benämnas flerspråkiga elever, använder jag begreppet andraspråkselever. I det inledande kapitlet redovisar jag teorier och forskning om andraspråksförvärvande. Här diskuteras begreppen simultan och successiv tvåspråkighet. Invandraren, som lär sig svenska successivt efter ankomsten till Sverige, kommer så småningom att bli tvåspråkig. Inledningsvis använder invandraren ett inlärarspråk som betecknas interimspråk. I interimspråket utnyttjas olika strategier för att underlätta kommunikationen. Lärandet går inte lika lätt för alla beroende på en rad omständigheter. Det första kapitlet avslutas därför med en översikt över viktiga faktorer som påverkar språkförvärvandet. Kapitel två inleds med en redovisning av olika definitioner av tvåspråkighet. Därefter följer en översikt över forskning om hur individer påverkas av att vara tvåspråkiga. Forskare, som har studerat tvåspråkiga individers kognitiva utveckling, identitet respektive känsloliv, har kunnat visa såväl positiva som negativa effekter av tvåspråkighet. När vi närmar oss undervisningen i kapitel tre, är texten disponerad med utgångspunkt i elevernas ålder. Kapitlet handlar om hur vi kan möta barnen i förskolan respektive skolan, men också om möten med vuxna andraspråkselever. De vuxna andraspråkseleverna är ingen homogen grupp. Många är högutbildade, men det finns också flyktingar som är analfabeter och därför behöver läsundervisning. De pedagogiska utgångspunkter som redovisas i det fjärde kapitlet är grundläggande för alla lärare, men särskilt viktiga i undervisningen av elever som inte har svenska som förstaspråk. Här handlar det om kognitiva utmaningar, kontextualisering och stöttning, men också om bedömning. Det kunskapsrelaterade språket står i centrum i kapitel fem. Varje skolämne har sina egna utmaningar och ställer sina specifika krav på undervisningen. I forskningen har det visat sig att de samhällsorienterande och de naturorienterande ämnena är svårast för andraspråkselever, men även i övriga ämnen finns ämnesspecifika krav som behöver uppmärksammas. Elever som har följt undervisningen i svensk skola har ett omfattande skol-

Inledningsvis

ordförråd, medan elever som kommer sent till Sverige har mycket att lära för att få en likvärdig skolgång. Två ämnen riktar sig speciellt till andraspråkseleverna, nämligen svenska som andraspråk och modersmål. All skolpersonal behöver förstå hur viktiga dessa ämnen är för andraspråkseleverna. I det sjätte kapitlet ges därför motiv för de båda ämnena och en tillbakablick på utvecklingen av dem. Sverige har kommit långt när det gäller att möta andraspråkselevernas behov av extra språkhjälp, men fortfarande finns det mycket som kan förbättras. I det sista kapitlet kan du läsa om världens tusentals språk. Kapitlet avslutas med en översikt över språksituationen i Sverige. Vi har länge betraktats som ett enspråkigt land, samtidigt som vi har haft fem erkända minoritetsspråk. På senare år har vi dessutom börjat höra och förstå det sätt att tala svenska som har vuxit fram i storstädernas förorter, ofta benämnt multi etniskt ungdomsspråk.

KAPITEL 1

Att lära andra språk

För dig som möter flerspråkiga individer är det viktigt med en allmän förståelse av hur det går till att utveckla flera språk. Framgång i språkförvärvandet beror naturligtvis i första hand på omgivningen och dess inställning, men även individens förutsättningar kan variera. Längs vägen mot tvåspråkighet kan individer använda olika strategier för att göra sig förstådda. De kan snabbt ta sig över den första tröskeln för att våga kommunicera, men de kan också fastna i ett outvecklat språk.

Simultan och successiv tvåspråkighet Det finns olika vägar att gå för att bli flerspråkig. Förvärvandet av två eller flera språk kan ske samtidigt (simultant) eller successivt. Vid simultan inlärning är båda språken förstaspråk; inget språk är tidigare etablerat, båda språken är de språk som har lärts först. För att ett barn ska kunna anses vara simultant tvåspråkigt, brukar man ange att inlärningen av de båda språken ska ha påbörjats före tre års ålder. Detta förklaras av att barnet under de tre första åren lär sig att benämna omvärlden på två språk samtidigt. Vid successiv tvåspråkighet, där inlärningen av det andra språket således sker efter treårsåldern, går det annorlunda till eftersom barnet har ett språk för att kommunicera med omgivningen; ett språk finns redan etablerat. Lärandet av det nya språket betraktas då som andraspråkslärande. Genom att använda förvärvande av svenska som exempel, kan vi göra begreppen tydliga. När svenska lärs med hjälp av studier utanför språkets miljö betecknas detta svenska som främmande språk, medan begreppet svenska som andraspråk används när språket lärs i den miljö där det talas.

1 Att lära andra språk

Språkinlärning

Informell/Formell

Formell

I svenkspråkig miljö

Utanför svenskspråkig miljö

Svenska som andraspråk

Svenska som främmande språk

Figur 1.1 Skillnader mellan hur andraspråk och främmande språk lärs.

Att lära sig svenska som andraspråk kan dels ske informellt utan organiserad undervisning, dels formellt med hjälp av undervisning. När språket lärs i en miljö där det talas, finns möjligheter att utan formell undervisning höra språket och öva kommunikation på det nya språket. Lärandet kan på detta sätt bli informellt. Samtidigt som detta pågår kan det finnas möjlighet att få undervisningen i språket. Undervisning i kombination med informellt lärande leder till en snabbare språkutveckling. Begreppen förstaspråk och andraspråk syftar på den ordning som språket eller språken har lärts i. Begreppen har således inget att göra med vilket språk som individen behärskar bäst. I engelsk litteratur benämns språken L1 respektive L2 där L står för language. I Sverige använder vi ibland begreppet modersmål parallellt med förstaspråk och som synonym till andraspråk kan ordet målspråk nyttjas. När små barn, yngre än tre år, lär två eller flera förstaspråk, handlar det alltid om simultan språkinlärning. På motsvarande sätt är andraspråkslärande alltid successiv; ett språk finns redan och ett annat tillkommer successivt.

Simultan inlärning En vanlig orsak till att två språk lärs in samtidigt är att föräldrarna har olika språk. Var och en av föräldrarna jollrar på sitt språk med barnet och talar sitt förstaspråk med barnet. Barnet lär sig då två språk samtidigt (simultant) och har två språk som förstaspråk. 12

1 Att lära andra språk

Även när föräldrarna använder samma språk, kan simultan tvåspråkighet förekomma under förutsättning att barnet tidigt kommer i kontakt med ett annat språk i det omgivande samhället genom t.ex. förskolan. Oavsett om barnet lär sig ett eller flera språk är mönstret vid inlärningen detsamma. Det första ordet kommer vid samma tidpunkt och språken utvecklas på samma sätt hos tvåspråkiga som hos enspråkiga barn. Grundläggande strukturer lärs i de båda språken i samma ordningsföljd som hos motsvarande enspråkiga barn. Det tvåspråkiga barnet ska emellertid lära sig att skilja mellan de båda språken. Denna utveckling sker enligt de tre stadier som Grosjean (1982) har definierat (figur 1.2). I det första stadiet har barnet bara ett lexikon (ordförråd) med ord från båda språken. Detta får till följd att barnets val av språk beror på vad barnet vill säga, inte vilket språk det tilltalats på. Barnet kan bara det ord som behövs på det ena av sina språk, oftast det som är lättast att uttala. Barnet blandar de båda språken i två- och treordsmeningar. Vanligt är att barnet bildar sammansatta ord med hjälp av ord från de två språken. Grosjean (1982) ger exempel som ”bitte–please”, ”papa–daddy” och ”chaud–hot” (s. 184). Ord kan också skapas genom en sammanblandning av orddelar från de olika språken. Harding och Riley (1993) hänvisar till en engelsk–fransk tvåspråkig flicka som använde ordet ”tati”, en blandning av thank you och

Första stadiet Barnet:

– har ett lexikon, ord från båda språken – blandar språken, bildar sammansatta ord av ord från båda språken – blandar delar av ord från båda språken.

Andra stadiet

Barnet: – har två lexikon, barnet kan många ord på båda språken – växlar språk mitt i samtal – tillämpar samma grammatiska regler på båda språken.

Tredje stadiet Barnet: – har skilda lexikon och skilda grammatiska regler – förknippar språken med personer – kan tala båda språken med samma kompetens som ett enspråkigt barn.

Figur 1.2 Översikt över de tre stadierna i det simultant tvåspråkiga barnets språkutveckling.

1 Att lära andra språk

merci. På ett tidigt stadium har barnet bara ett ljudsystem. Accenten är den samma på båda språken. I det andra stadiet utvecklar barnet två lexikon, vilket innebär att många ord finns på båda språken. Nu förvånar barnet sin omgivning genom att mycket skickligt växla mellan språken under samtalets gång. Vissa ord orsakar emellertid problem; ord som låter lika skapar förvirring och ord som är svåra att uttala undviks av barnet. Samma grammatiska regler tillämpas på båda språken under detta stadium. Barnet associerar språken med olika talare och kan översätta till t.ex. pappas språk. I det tredje stadiet har barnet skilda lexikon och skilda syntaxer för de båda språken. Språken förknippas fortfarande med de personer som talar de olika språken och barnet blir lätt förvirrat om det tilltalas på ”fel” språk. Leopold (1978) har, i en berömd studie av sin dotter Hildegards simultana inlärning av engelska och tyska, beskrivit hur Hildegard vid fyra års ålder försöker få sin pappa att tala engelska genom att fråga: ”How does Mama say it?” (s. 28). Hildegard frågar också sin mamma: ”… do all fathers speak German?” (s. 28). I slutet av det tredje stadiet avtar tendensen att binda samman språk och person. Barnet kan tala båda språken med samma lingvistiska kompetens som ett enspråkigt barn. Den process, särskiljningsprocessen, som barnet genomgått för att lära sig att skilja mellan de båda språken, är mycket komplex. Barnets språkkunskaper spelar en viktig roll. Efterhand som kunskaperna i de båda språken ökar, ökar också förmågan att skilja språken åt. Att denna process äger rum har förklarats på olika sätt. En förklaring kan vara att orden sorteras in i rätt fonologiskt system efter hur de låter. En annan kan vara den ökade självmedvetenhet som utvecklas mot slutet av det andra levnadsåret. Barnet blir då känsligt för de vuxnas normer och motiverat att följa dessa. Ytterligare en förklaring bygger på att barnet lär sig att skilja på språken genom positiva och negativa reaktioner från omgivningen. Då barnet misslyckas i sin kommunikation, lär det sig att skilja språken åt. De olika stadierna varar olika länge för olika barn. Från cirka tre års ålder använder barnet sina språk på ett korrekt och konsekvent sätt. Barnet uppfattar dock inte språkbegreppet på samma sätt som vuxna gör. Barnet kan t.ex. fråga den vuxna vilket språk det talar. Det är lättare att benämna språken efter person, ”som pappa talar” eller ”som mamma talar”, än att benämna språken med deras vedertagna beteckningar. 14

1 Att lära andra språk

Det tvåspråkiga barnet behärskar som regel det ena av sina språk bättre än det andra. Vilket språk som kommer att bli det dominanta avgörs av hur mycket barnet utsätts för de olika språken (inflöde) och barnets behov av språken. Språkens dominans kan skifta snabbt när inflöde och behov ändras. Barnet kan till och med glömma det ena språket för en tid. Huss (1991), som har studerat simultan tvåspråkighet hos svensk–finskspråkiga barn, har funnit att språkvalsmönstren är mycket känsliga för yttre omständigheter. Barnens förmåga och vilja att anpassa sig efter omgivningen gör att dominansförhållandet mellan språken ändras då den språkliga omgivningen ändras. Motivationen är en mycket viktig faktor. Barnet måste uppleva språket som nödvändigt för kommunikation med personer som det är intressant att tala med. Därför krävs det att det finns många personer i barnets omgivning som talar samma språk som barnet. Utöver dessa yttre faktorer kan också inre faktorer påverka språkdominansen. När barnet är cirka två och ett halvt år, börjar grammatiken att utvecklas. Under denna tid kan det vara svårt för barnet att bygga upp två grammatiska system. Barnet kan då lämna det svagare språket för en tid, för att återuppta detta då det starkare språkets grammatiska system är hjälpligt uppbyggt.

Successiv inlärning Den vanligaste formen av två- eller flerspråkighet inom familjer som invandrat till Sverige är successiv tvåspråkighet. Successiv tvåspråkighet innebär, enligt ovan, att ett andra språk lärs in efter det att det första språket blivit etablerat. På grund av detta används begreppet andraspråksinlärning parallellt med begreppet successiv inlärning. Barns andraspråkslärande sker huvudsakligen informellt i den miljö där språket talas. En vanlig språksituation är att förstaspråket används hemma, medan andraspråket används utanför hemmet. Kontakt med målspråket omfattar på detta sätt både informellt lärande i umgänge med målspråkstalande kamrater och formellt lärande genom undervisning i svenska som andraspråk. Vid successiv tvåspråkighet har barnet inte några svårigheter att lära sig att skilja mellan språken. Barnet har dessutom tidigare lärt sig att företeelser i omvärlden kan förknippas med ord. Förståelsen av ett språksystem © F ö r fatta r e n och S tud e ntlitt e r atu r

1 Att lära andra språk

som sådant finns således redan. Andra viktiga skillnader mellan förstaoch andraspråkslärande förklaras av att andraspråket lärs vid högre ålder. Barnet har vid andraspråkslärande bättre kunskap om världen, högre grad av språkliga sammanhang, mer utvecklat minne och ett bättre utvecklat kognitivt system.

Interimspråk – språk på väg Andraspråksforskningens intresse har förskjutits från intresse för resultatet (produkten) till intresse för processen som äger rum under förvärvandet av ett nytt språk. Fokus har härigenom hamnat på hur inlärare hanterar relationen mellan form och funktion. Under inlärningstiden av det nya språket använder inläraren interimistiska regler, d.v.s. regler som används ”så länge”. Det språk som byggs upp av dessa regler benämns därför interimspråk och ibland inlärarspråk. Interimspråket är ett språk med egna och instabila regler som utvecklas kontinuerligt. Det följer en bestämd inlärningsgång och har en rad karaktäristiska drag som redovisas i detta avsnitt.

Underlättande strategier Strategier som förenkling, övergeneralisering, undvikande, helfrasinlärning och innovationer gör att interimspråket fungerar i enkel kommunikation. Förenklingen på fonologisk nivå innebär ofta att konsonantgrupper görs om genom vokalinskott eller genom strykning av konsonanter. För en spanjor är det betydligt enklare att säga ”eskriva” än skriva, medan finsktalande för att förenkla uttalet stryker konsonanter. I stället för skriva blir det ”riva”. Morfologisk förenkling leder till att ändelser utelämnas. I stället för att böja verben, kan inläraren lägga till ett tidsadverbial: ”I går jag går till centrum.” Vid förenklingar på syntaxnivå utelämnas t.ex. grammatiska formord som inte behövs för förståelsen av budskapet: ”Svårt varje dag lyssna.” Genom att överanvända vanliga ord, kan talaren göra lexikala förenklingar. I stället för att använda verben åka eller resa överanvänds verbet gå. Inläraren ”går med bussen till skolan”. Dessa förenklingar förekommer även efter det att inläraren har skaffat sig ett stort ordförråd, eftersom det tar lång tid innan ordförrådet blir effektivt organiserat. Övergeneralisering innebär att regler tillämpas alltför generellt. Då en 16

1 Att lära andra språk

inlärare blir medveten om nya regler, tillämpas de även i sammanhang där de inte ger korrekta yttranden. I svenskan finns många pluraländelser som styrs av relativt krångliga regler. För nybörjaren kan det leda till att ändelsen -ar generaliseras till att gälla plural av alla substantiv, t.ex. ”byxar”, ”tröjar” o.s.v. En svårighet som finns i många språk gäller val av preposition. För vuxna inlärare, som inte använder sig av härmningsstrategier för att lära sig språket, tar det lång tid att klara skillnader mellan olika prepositioner. Det kan innebära att vissa prepositioner övergeneraliseras: ”Jag var i biblioteket.” För många språkinlärare är de svenska ordföljdsreglerna besvärliga under lång tid och den så kallade raka ordföljden (subjekt + verb) övergeneraliseras, t.ex. ”Nu jag fattar”. Den tredje strategin, undvikande, är svår att upptäcka, då vissa ord eller syntaktiska konstruktioner ersätts med sådana språkelement som inläraren behärskar. Den raka ordföljden är inledningsvis vanlig, ”Jag kommer från Syrien”, men när meningarna blir längre och byggs ut med bisatser krävs inversion (omvänd ordföljd). ”När jag var tjugo år, jag flydde från Syrien” (i stället för flydde jag). Inversion är svårt och många inlärare undviker den genom att börja varje mening med subjektet. Undvikande upptäcks inte genom en vanlig felanalys, utan i stället bör frekvensen av den studerade konstruktionen hos inlärare och infödda talare jämföras. Ytterligare strategier som används i interimspråket är utantillinlärda helfraser. Vid andraspråkslärande är helfrasinlärningen väsentlig för den tidiga kommunikationen. Senare kan analys av helfraser ge underlag för nya yttranden genom att produktiva regler utvecklas. Härigenom blir helfras användningen en viktig tillgång för den fortsatta språkinlärningen. När orden fattas, kan inläraren skapa nya ord med hjälp av innovationer genom att använda ord som inte är helt korrekta men närbesläktade med de ord som avses. När barnet ville ha leverpastej men hade glömt ordet, var det inte svårt att tolka innovationen ”som smör men kött”.

Transferteorin och utvecklingsteorin Vid inlärning av ett nytt språk används olika strategier. När ett språk redan är etablerat, kan inlärningen ske som överföring (transfer) från förstaspråket till det nya språket. Enligt teorin om transfer vid andraspråkslärande har kunskaperna i förstaspråket mycket stor betydelse. Förstaspråket påverkar © F ö r fatta r e n och S tud e ntlitt e r atu r

1 Att lära andra språk

andraspråket genom att t.ex. prosodi (språkmelodi) och grammatiska regler överförs. Denna transfer kan få såväl negativa som positiva konsekvenser. När överföringen resulterar i ett felaktigt språk, benämns den interferens. Studier av de misstag som andraspråksinlärare med olika förstaspråk gör, visar att det ofta går att förutsäga de olika språkgruppernas förväntade svårigheter. Genom överföring av ord från det egna språket eller från andra språk kan interimspråket fungera för kommunikation. Positiv transfer äger rum då det föreligger god överensstämmelse mellan modersmålet och målspråket, medan interferens (negativ transfer) sker då modersmålet och målspråket skiljer sig åt med avseende på t.ex. ordval, uttal och grammatik. Transfer och interferens, från första- till andraspråket, sker således på alla nivåer. Interferens på den lexikala nivån, ordnivån, innebär att ord och uttryck lånas från modersmålet och anpassas till målspråket i både form och uttal. Vanliga ordlån är svordomar, utropsord och ord som låter lika i de båda språken. Lånen kan också ske från andraspråket till modersmålet beroende på att ord för vissa företeelser i det nya landet saknas i modersmålet. På uttalsnivån drabbar interferensen såväl de enskilda ljuden som betoningen. Det vanligaste felet är att betoningen läggs på fel stavelse. Interferens på uttalsnivå upplevs som mycket störande i kommunikationen. Inlärare som använder språket korrekt på grammatisk och lexikal nivå men har kvar sin brytning bedöms ofta negativt. Omdömet blir att personen talar dålig svenska trots att språket är helt korrekt med undantag av uttalet. Den grammatiska interferensen orsakas av att de båda språkens morfologiska och syntaktiska kategorier inte är strukturerade på samma sätt. Många vuxna andraspråksinlärare använder sina kunskaper i engelska genom direktöversättning av think och go. Genom denna interferens kan en andraspråksinlärare berätta att ”Jag tänker att det ska bli roligt att gå till Stockholm på lördag”. Vi kan också skilja på språklig och situationell interferens. Den situationella interferensen innefattar faktorer som beteenden, attityder och referensramar. Dessa faktorer påverkar de verbala valen och härigenom kan även situationell interferens leda till störningar i kommunikationen. Så kan t.ex. överföring från modersmålet vid val av tilltalsord orsaka att en person blir dömd som oartig eller arrogant. När vi i Sverige säger du till alla kan det av invandrare uppfattas som mycket oartigt. Även interferens i fråga 18

1 Att lära andra språk

om gester, val av samtalsämnen, samtalsavstånd o.s.v. inverkar störande på kommunikationen. Transferteorin bör emellertid kompletteras med en teori om språkinlärning som bygger på utveckling, eftersom alla misstag inte kan förklaras med interferens. Grundtanken i denna utvecklingsteori innebär att andraspråksoch förstaspråkslärande sker enligt likartade processer. Ett stöd för teorin är att studerande med helt olika förstaspråk gör samma slags fel. Dessa fel kan bero på att vissa strukturer i målspråket är ovanliga och orsakar problem för alla inlärare, oavsett modersmål. Lärandet av sådana strukturer sker då enligt samma processer som vid förstaspråkslärande. Senare forskning har visat att båda teorierna behövs som förklaring; att överföring och lärande av specifika strukturer samverkar på ett mycket komplext sätt vid andraspråkslärande.

Tröskelnivåer Effekten av tvåspråkigheten är beroende av vilken nivå de båda språken når. Cummins (1976) har lanserat hypotesen om tröskelnivåer, som innebär att en viss nivå i språkkunnandet måste nås för att effekterna inte ska bli negativa: Specifically there may be a threshold level of linguistic competence which a bilingual child must attain both in order to avoid cognitive deficits and allow the potentially beneficial aspects of becoming bilingual to affect his cognitive functioning. Cummins, 1976 s. 37

Cummins menar att det finns två tröskelnivåer. Under den nedre tröskelnivån befinner sig individer som inte har utvecklat något språk tillräckligt. Den nedre tröskelnivån måste nås för att den dåliga språkbehärskningen inte ska leda till kognitiv tillbakagång, medan den övre nivån av tvåspråkig kompetens krävs för kognitiv utveckling. För individer som når en infödds nivå på bara det ena språket är effekterna varken positiva eller negativa, medan en individ som behärskar två språk på hög nivå genom språken har fått erfarenheter som är positiva för den kognitiva utvecklingen.

Elisabeth Elmeroth är professor emerita i pedagogik vid Linné universitetet. I sin forskning om etniska relationer i skola och samhälle har hon särskilt intresserat sig för andraspråkselevers skoltillvaro.

Möte med andraspråkselever Den språkliga mångfald som alltmer präglar Sverige innebär att så gott som alla lärare kommer att möta och undervisa elever med en annan språklig och kulturell bakgrund än den svenska. Varje lärare måste därför fundera över hur språket i skolan påverkar andraspråks elevers tillvaro och möjligheter till en likvärdig skolgång. Hur går det till att utveckla flera språk? Hur kan lärandet stöttas? Författaren presenterar teorier om andraspråksförvärvande och resonerar om vad forskningen om andraspråkslärande kan bidra med för utvecklingen av en språkstimulerande undervisningspraktik. Boken anlägger ett interkulturellt perspektiv som kännetecknas av respekt och individuellt bemötande av varje elev där elevens erfarenheter, kunskaper, intressen och behov tas tillvara. Möte med andraspråkselever riktar sig till lärarstudenter och lärare i alla skolformer, från förskola till vuxenutbildning.

Art.nr 39286

studentlitteratur.se