sannolikt att inom denna sfär hela tiden betonas den snabba utveckling som sker inom området och i samhället i stort. Visst finns det en stor potential i olika former av alternativa verktyg, för att arbeta med en rad svårigheter som barn och elever får i den pedagogiska praktiken. Men det som framför allt gör att jag känner mig skeptisk är när det finns en tro på att digitala världar och möten ska ersätta faktiska möten och erfarenhetsutbyten. De tekniska möjligheterna att processa stora kvantiteter information innebär en möjlighet att snabbt förmedla, behandla och sprida sådant som forskningsresultat eller olika former av dokumentation inom skolpraktiken. Däremot behövs de mer långsamma processerna för att kritiskt granska och analysera effekter av den forskning och dokumentation som sprids. Decentraliseringen inom kommunerna under 1970- och 1980-talen motiverades i första hand med en demokratisk retorik, där avståndet mellan beslutsfattare och gemene man skulle minska. Den lokala dokumentationskultur som vuxit fram i kölvattnet efter denna reform riskerar att slå i en annan riktning, där lokalpolitiker och tjänstemän fattar kortsiktiga beslut och följer aktuella trender. Den auktoritet som skolan har haft historiskt kan ses som till viss del urholkad, vilket kan härledas till det postmoderna samhällets framväxt. Den kunskap som tidigare ansågs som direkt grundläggande och ”stabil” till sin karaktär framtonar som betydligt mer flyktig och komplex. Den osäkerhet som skapas kan bli ett argument för att söka sig tillbaka till en skola som förmedlar och ”mäter” elevers ”faktiska” kunskaper. Som jag ser det är detta ett helt omöjligt ställningstagande, då det bygger på en kunskapssyn som ligger i linje med det industriella samhälle som vi till stor del lämnat bakom oss. En socialkonstruktionistisk syn på kunskap, å andra sidan, ger orsak att fundera över på vilket sätt vi kan arbeta med studenters kunskapsutveckling inom ramen för högre utbildning. Socialkonstruktionismen ifrågasätter objektiva tolkningar av verkligheten och menar att kategoriseringar av vår omvärld inte är direkta avspeglingar utan en av många tänkbara berättelser. Sådana berättelser är kulturellt och historiskt bestämda, vilket innebär att de kan ses som processer som formas i interaktion mellan 9
4710564_Lutz.indd 9
08/05/13 3:44 PM