e l r n a k l l o Tr rån f
OZ
la
k
L. Frank Baum
Våra ss i k e r
L. Frank Baum
e l r n a k l l Tro från
OZ
Återberättad av Maria Seidemann Illustrerad av Silvio Neuendorf Översatt av Marie Helleday Ekwurtzel
En virvelvind på prärien
Flickan Dorothy bodde på en bondgård i Kansas i USA. Hennes föräldrar var döda. Därför fick hon bo hos sin farbror Henry och hans fru, tant Em. Runt deras hus fanns åkrar och hagar. Bortom åkrarna låg den stora, platta prärien. Och den bara fortsatte och fortsatte, så långt man kunde se. En dag var alla ute på åkern och arbetade. Då tittade farbror Henry plötsligt upp mot himlen. Ett hotfullt, mörkt moln närmade sig väldigt fort. – En virvelvind! ropade tant Em. Spring genast in i huset, Dorothy! Farbror Henry och tant Em rusade till 9
hagarna för att fösa in korna och fåren i stallet. Dorothy visslade på sin lilla hund Toto och sprang mot huset. Man måste akta sig för virvelvindar. Det vet alla barn som bor ute på prärien. Så Dorothy stängde luckorna för fönstren och haspade fast dem. Hon släckte elden i kaminen och öppnade en lucka i golvet. Källaren var den säkraste platsen under ett oväder. Snart rev och slet vinden i huset så det skakade. Dorothy hörde hur vinden ylade i skorstenen. Men Dorothy och Toto hann aldrig klättra ner i källaren. Stormen slet loss hela huset och lyfte upp det, högt upp i luften. Dorothy klamrade sig fast vid en stolpe. Huset virvlade genom luften. Det snurrade så fort att hon blev alldeles yr. Så flög dörren plötsligt upp. Dorothy såg prärien långt där nere medan de snurrade fram genom molnen. Stackars flicka. Hon 10
blev så rädd att hon tuppade av. När Dorothy vaknade stod huset nere på marken igen. Men huset var alldeles förstört. Dorothy gick genast iväg för att leta efter farbror Henry och tant Em. Men hon märkte med en gång att något var på tok. Gården fanns inte kvar! Då började Toto plötsligt skälla högt. Tveksamt lämnade Dorothy huset och såg sig omkring. En bit bort låg en by. Nu kom byborna ut ur sina hus. De tittade nyfiket på flickan som hade ramlat ner från himlen med sitt hus. – Var är jag? frågade Dorothy chockat. – Du är i landet Oz, du mäktiga häxa, svarade en äldre kvinna som tog några steg fram. Hennes långa rock hade ett mönster av stjärnor.
– Vi är mycket glada för att du har flugit hit till oss, fortsatte hon. Stort tack för att du dödade den onda häxan Östan. Länge har hon haft detta land i sitt våld. Ditt hus landade exakt där häxans hus stod. Nu finns det inget kvar av henne. Eller av hennes saker. Förutom silverskorna. De är dina nu. Dorothy skakade på huvudet. – Jag är ingen häxa, sa hon. Jag heter Dorothy. Hur gör jag för att komma hem igen? Till vår lilla gård ute på prärien? Allt är stormens fel! Den lyfte upp vårt hus och förde mig och Toto hit. Men de som stod runt omkring henne bara skakade på huvudet. Kvinnan i rocken sa: – Vi vet inget om någon prärie. Du är i landet Östan. Det är ett av de fyra riken som tillsammans bildar landet Oz. – Hela vårt land omges av en väldigt 13
stor öken, fortsatte kvinnan. Ingen kan ta sig igenom den. Då började Dorothy gråta. Skulle hon aldrig hitta hem igen? – Du ska nog gå till landet Västan, föreslog en man. – Nej, där härskar ju den onda häxan Västan! sa någon annan. Hon dödar alla främmande varelser som kommer in i hennes rike. Det är bättre om flickan går söderut. Där härskar den snälla häxan Glinda. Hon kan säkert hjälpa flickan. Då sa kvinnan i rocken: – Glinda är min syster. Jag vet inte om hon kan hjälpa dig ut ur landet Oz, lilla Dorothy. Jag vet bara att min egen trollkraft inte skulle räcka till. Jag är den snälla häxan Nordan från norr. Man kallade hit mig när den onda häxan Östan fick huset över sig. Nej, det bästa är om du går till trollkarlen från Oz. Han är världens mäktigaste trollkarl. Han kan säkert hjälpa dig. 14
– Och var kan jag hitta trollkarlen? frågade Dorothy. – Han bor i en stad som är byggd av gröna ädelstenar, svarade häxan Nordan. – Smaragdstaden, mumlade folket runtomkring. – Världens vackraste stad! – Hur tar jag mig till Smaragdstaden? undrade Dorothy. – Det är en lång och svår väg, sa häxan Nordan. Staden ligger mitt i landet Oz. Ta på dig silverskorna. De börjar gå åt rätt håll!
15
Dorothy får vänner
Nästa morgon gav sig Dorothy av. Hon tog på sig den döda häxans silverskor. De gjorde att det gick väldigt lätt att gå och springa. Hunden Toto skuttade lyckligt bredvid Dorothy. Mitt på dagen stod solen högt på himlen. Det var varmt. Då satte sig Dorothy en stund vid ett sädesfält. Där åt hon den matsäck som folket i öster hade gett henne. Mitt ute på åkern stod en man. Han viftade med armarna för att skrämma bort fåglarna. – Är det långt kvar till Smaragdstaden? ropade Dorothy till honom. 16
Mannen ryckte på axlarna. – Jag vet inte, svarade han. Jag vet ingenting. Det är bara halm i mitt huvud. Jag är en fågelskrämma. Vill du vara snäll och lyfta ner mig från den här pinnen? Jag har stått så länge på samma ställe att jag snart blir tokig. Dorothy gjorde som Fågelskrämman bad henne. 17
En flicka och hennes hund förs bort av en virvelvind. De hamnar långt borta i det konstiga landet Oz. Här möter de Plåtman, Fågelskrämman och Fega Lejonet. Alla behöver de hjälp av den store trollkarlen. Flickan och hennes nya vänner ger sig ut för att tillsammans leta efter trollkarlen. Men vägen dit är inte rak – den är krokig och full av äventyr.
Art nr 437576 I S B N 978-91-7543-757-6
9
789175 437576
www.hegas.se