ÄR ETT BARN BRÅKAR,
skriker och slåss kan det vara svårt
som förälder att hålla sig lugn. Det är lätt att höja rösten och utskälld och tillrättavisad av vuxna. Men att ständigt gräla leder inte till att barnet lär sig att hantera sina känslor bättre och konflikterna blir snarare fler än färre. Den här boken tar avstamp i vardagliga familjesituationer och visar på praktiska handlingsalternativ för föräldrar att använda
Bo Hejlskov Elvén är legitimerad psykolog och en omtyckt och flitigt anlitad föreläsare. Han har lång erfarenhet av att handleda och utbilda pedagoger i hantering av problemskapande beteende och har skrivit flera böcker inom ämnet. Hejlskov är medlem i Psykologförbundets etiska råd och var 2013 nominerad till Stora Psykologpriset.
kallas lågaffektivt bemötande. Författarna visar att beteenden som av vuxenvärlden uppfattas som problematiska ofta är barnens logiska lösning på den
ibland anpassade eller minskade krav på sig för att undvika ett sammanbrott. Ta reda på vem som egentligen har problemet, justera Foto: Sara Mac Key
förväntningarna på vad barnet klarar av och öva på att hålla dig
Brakiga_barn_omslag_gk_nytt.indd 1-5
lugn, är några av råden i denna konkreta och engagerande bok.
ISBN 978-91-27-14198-8
BaRn sOm bRåKaR
från aktuell forskning och ett nytänkande förhållningssätt som
gör de flesta människor oroliga och stressade. Barn behöver
Omslag: Maria Svedberg/Happy Book
Andra böcker av Bo Hejlskov Elvén på Natur & Kultur:
sig av när en konflikt seglar upp. Metoden som används utgår
situation de befinner sig i. Situationer med för högt ställda krav
Tina Wiman är frilansjournalist, bloggare, författare och föreläsare. Hon är mamma till tre barn med autism, vilket hon bloggar om på ”M som i Underbar”, samt har skrivit tre tidigare böcker, varav två handlar om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Bo Hejlskov Elvén Tina Wiman
Tina Wiman
Foto: Carola Björk
skrika tillbaka. För många barn är det vardag att ständigt bli
Bo Hejlskov Elvén
N
»Lågaffektivt bemötande handlar om att vi som föräldrar måste öka barnens trygghet, känsla av delaktighet och självbestämmande, inte om att lura dem att lyda.«
Bo Hejlskov Elvén Charlotte Agger Iben Ljungmann
bArN som bråkar
Beteendeproblem I ÄLDREVÅRDEN Att förstå och möta
Att hantera känslostarka barn i vardagen
9 789127 141988
2015-10-05 15:17
Brakiga_barn_inlaga.indd 1
2015-10-02 11:43
Innehåll Inledning 5 Första delen
1. Ta alltid reda på vem som har problemet 10 2. Barn som kan uppföra sig gör det 16 3. Barn gör det mest begripliga i varje situation 28 4. Den som tar ansvar kan påverka 34 5. Barn lär sig ingenting av att misslyckas 48 6. Man måste ha självkontroll för att kunna samarbeta 56 7. Alla gör vad de kan för att behålla självkontrollen 66 8. Känslor smittar 72 9. Konflikter består av lösningar och Nederlag kräver en plan 84 10. Vi ställer krav som barnen inte ställer på sig själva – på ett sätt som fungerar 92 11. Det är inte rättvist att behandla alla lika 102 12. Man blir ledare när någon följer 108 Andra delen
13. Vi bor i en bilverkstad 118 14. Exempelsituationer 124 15. Principen om det mjuka anslaget 158 16. Sammanfattning 168 Studiematerial 170 Referenser 179
Brakiga_barn_inlaga.indd 3
2015-10-02 11:43
Brakiga_barn_inlaga.indd 4
2015-10-02 11:43
Inledning Att få barn är en spännande resa in i något nytt. Något nytt och inte alltid så lätt. Du och dina barn kommer ofta att vilja olika saker. Och hur gör man när bebisen inte vill äta, när skolbarnet vägrar att göra läxan eller när tonåringen kommer hem först framåt morgontimmarna? Från det att barnen är små till att de blir vuxna är konflikterna lika närvarande som glädjeämnena. Konflikter och bråk är inget undantagstillstånd utan något som ingår i familjevardagen. Vi föräldrar gör så gott vi kan för att reda ut problemen och för det mesta går det bra. Med de allra flesta barn räcker det ganska bra att ta till helt vanliga metoder, även sådana som egentligen inte verkar fungera om man tittar på vetenskapliga undersökningar. Man rider ut stormen och sedan är det inte mer med det. Men ibland fastnar vi i mönster och beteenden som gör att vardagen fylls med oproportionerligt mycket bråk. Då behöver vi se över hur vi bemöter våra barn – vilka metoder vi egentligen använder oss av. De kanske är verkningslösa. Eller till och med förvärrar situationen. Bråk kan förstås se olika ut. Det lilla barnet kanske gråter, klöser eller sparkar, medan tonåringen skriker, smäller i dörrar och svär. Ett barn slåss. Ett annat springer sin väg. Ett tredje kastar stolar. Och så finns det barn som oftare än andra hamnar i bråk; med föräldrar, syskon och kamrater. De barnen behöver extra bra föräldrar, och extra bra metoder. Men tyvärr blir det ofta tvärtom. Det är de här barnen som oftast får skäll, blir inskickade på rummet eller straffas på andra sätt. Trots att det sällan hjälper. | 5
Brakiga_barn_inlaga.indd 5
2015-10-02 11:43
Det är lätt att tro att föräldrar behöver ta kontroll över sina barn. Särskilt om de bråkar mycket. Men det är egentligen inte alls meningsfullt. Vi vuxna ska i stället ha kontroll över oss själva. Barnen kommer med åldern att skaffa sig större självkontroll, men när de är små är det svårt. Därför kan de behöva lite mer hjälp av oss för att klara det. Det är vad den här boken handlar om. Hur vi som föräldrar kan hjälpa våra små barn, stora barn och tonåringar att ta och behålla kontrollen över sig själva. Hur vi kan skapa strukturer, metoder och situationer som fungerar, så att barnen kan göra de saker de måste göra, samtidigt som de upplever trygghet, delaktighet och självbestämmande, och tränar sig på självkontroll och samarbete. Så att de i sin tur kan bli vuxna som har kontroll över sig själva. För i slutänden vill inga föräldrar ha lydiga barn. Vi författare har i alla fall aldrig träffat några föräldrar som hoppas att deras barn ska växa upp till lydiga vuxna. Lydnad är inte en särskilt bra egenskap att ta med sig ut i vuxenlivet. Tvärtom vill föräldrar att deras barn ska lära sig att fatta kloka beslut, att ta ansvar för sina liv och att samarbeta med andra. Och då är det dessa förmågor vi behöver träna med våra barn. Det här är en bok om de situationer som är svåra, och inte minst om de barn som är svåra för oss föräldrar att hantera. Den här boken kommer inte att handla om belöningar, straff och konsekvenser. Inte heller pratar vi om vilja eller motivation, om att barnen utmanar oss föräldrar eller att de kan om de bara vill. Allt det där är missförstånd som bygger på felaktiga föreställningar om barns förmågor. Vi utgår i stället från tanken att alla barn vill lyckas. Även de barn som bråkar. Vårt fokus är att hjälpa alla föräldrar att göra vardagen så pass enkel och lätthanterlig för barnen att de får möjlighet att växa och utvecklas vidare. De metoder och förhållningssätt som tas upp är utvecklade i arbetet med barn och vuxna med diagnoser. Metoderna har sin grund i det som vi i 6 | inledning
Brakiga_barn_inlaga.indd 6
2015-10-02 11:43
Sverige kallar lågaffektivt bemötande. Det är ett förhållningssätt som ursprungligen handlar om hur man kan hantera personer som är våldsamma, så att ingen skadar sig och så att våldet minskar. Ibland hänvisar vi till vetenskapliga undersökningar kring lågaffektivitet i texten. För dig som vill läsa mer om det finns referenser och förslag på vidareläsning samlade i slutet av boken. Vi som skrivit boken har lång erfarenhet av att arbeta med barn med diagnoser, Bo Hejlskov Elvén som psykolog och Tina Wiman som specialist inom IT-stöd för barn med särskilda behov. Men vi har också erfarenhet som föräldrar. Vi har barn både med och utan diagnoser, och vi har sett att de metoder vi beskriver i boken fungerar lika bra med som utan diagnos. Det finns många utåtagerande barn som ibland reagerar med att bråka, slåss eller kasta möbler. I den situationen är det viktiga inte om barnet har en diagnos eller inte. Därför tar vi inte upp det i boken. Det viktiga är att vi föräldrar vet vad vi ska göra när något sådant händer. Och att vi vet hur vi kan förhindra att liknande situationer uppstår igen.
Bokens upplägg Bokens första del är indelad i 12 kapitel som vart och ett tar upp en princip, en grundläggande tanke. Några av dem ligger ganska långt ifrån hur vi föräldrar vanligtvis tänker om barn. Till varje princip ger vi minst ett exempel på en vardaglig konflikt. Tanken är att förklara hur och varför konflikter utvecklas till bråk, och vad vi föräldrar kan ändra på för att hejda det. Vi hoppas att du som läser ska få nya idéer och känna dig nyfiken och öppen nog att testa själv. För det är bara i din egen vardag du kan märka vilken skillnad ditt förhållningssätt kan göra. I bokens andra del finns fler exempel ur vardagen. Utifrån principerna i den första delen tittar vi här noggrannare på vad som egentligen händer inledning | 7
Brakiga_barn_inlaga.indd 7
2015-10-02 11:43
i situationerna och vilka strategier och metoder man som förälder kan använda sig av. Här finns också en avslutande princip, den om det mjuka anslaget. I slutet av boken finns en referensdel för dig som vill veta mer om forskningen bakom lågaffektivt bemötande. Där finns också ett studiematerial som kan användas som diskussionsunderlag, till exempel med din partner eller i en grupp av föräldrar. Föräldraskapet är en spännande och utmanande resa. Under vägens gång måste vi föräldrar ibland konfrontera oss själva och våra sätt att tänka. Vi behöver reflektera över vad vi gör som fungerar och vad vi vill ändra på. Förhoppningsvis kan den här boken hjälpa dig att upptäcka nya vägar på föräldraresan. Och göra vardagen enklare, lugnare och bättre – för både dina barn och dig själv. Lomma och Borlänge 2015 Bo Hejlskov Elvén och Tina Wiman
8 | inledning
Brakiga_barn_inlaga.indd 8
2015-10-02 11:43
Fรถrsta delen
Brakiga_barn_inlaga.indd 9
2015-10-02 11:43
1
1
2 3 4 5 6 7 8 9 10
Ta alltid reda pĂĽ vem som har Âproblemet
11 12 13 14 15 16
Brakiga_barn_inlaga.indd 10
2015-10-02 11:43
Astrid
Astrid vet att hon är en flicka. Det är väldigt viktigt för henne. Hon
vet dessutom att flickor brukar ha klänning på sig. Så hon har en tyd lig princip: Hon vill ha klänning på sig. Den här morgonen vaknar Astrid av att hennes pappa, Jonas, väcker henne. När det är dags att ta på sig kläderna hittar hon en klänning i garderoben och tar på sig den. Det tycker inte pappa Jonas är något problem, så länge hon också har strumpbyxor på sig. Det är nämligen 12 minusgrader ute. Astrid håller med och tar glatt på sig sina favoritstrumpbyxor, de randiga. När det är dags att gå till förskolan håller Jonas fram overallen. Men då blir Astrid olycklig. Hon vill inte ha den på sig. När man har klänning kan man ju inte ha overall. Astrids pappa ger sig inte, han vill att hon ska ha på sig overallen. Då skriker Astrid »Nej!« och springer och gömmer sig. När Jonas hittar henne slår hon efter honom: »Dumma pappa!« Nu blir Jonas arg. Astrid ska inte slå efter honom. Hon ska göra som han säger. Så han tar tag i Astrid, drar i väg med henne till hallen och sätter på henne overallen. Hon kämpar emot och lyckas få ut ena armen. Till slut måste Jonas ta ett ganska hårt grepp om hennes arm för att få overallen på plats. Sedan går de ut till bilen och kör i väg till förskolan. Astrid gråter hela vägen. Hon är sur och vill inte säga hej då när pappa åker till jobbet.
11
Brakiga_barn_inlaga.indd 11
2015-10-02 11:43
Astrids och Jonas problem Vems är egentligen problemet i situationen ovan? Frågan är viktig att ställa sig om målet inte bara är att stoppa det pågående bråket utan även se till att en liknande situation inte uppstår igen nästa morgon. I exemplet ovan har varken Astrid eller Jonas något problem till att börja med. Den som först får problem är Jonas. Det är när Astrid plötsligt vägrar ta på sig overallen. Men då har Astrid fortfarande inga problem. Det får hon först när Jonas håller fast vid kravet om overallen. Hon löser sitt problem genom att gömma sig. Men Jonas problem är inte löst. Astrids handlingsutrymme i situationen är begränsat, men hon tycker att hon har rätt att reagera på det hon upplever som en orättvisa. De medel hon har att ta till är gråt, att gömma sig, att kalla sin pappa dum och att slå efter honom. Hon hanterar en svår situation på det sätt som är möjligt för henne. Hon försöker lösa sitt problem på de sätt hon kan. Om Jonas utgår från att det är Astrid som bråkar och ställer till problem blir det besvärligt. Det innebär att han vill att Astrid ska ändra sig. Men Astrid tycker inte att hennes beteende är ett problem. Hon kan inte heller se hur hon skulle kunna välja en annan lösning. Jonas är vuxen. Astrid är fyra år gammal. Därför måste både Jonas motivation och hans förmåga att förändra situationen vara större än Astrids. Jonas måste också ta reda på hur han kan se till att samma sak inte händer igen. Att med våld dra på Astrid overallen är ingen bra lösning. Det gör att han förbrukar lite av sitt föräldrakapital och att Astrids förtroende för honom måste byggas upp igen. I situationen ovan lär sig Astrid ingenting annat än att hennes åsikt inte har något värde och att hennes pappa kan göra som han vill med henne. Det är nog inte det som Jonas egentligen vill att hon ska lära sig.
12 | första delen
Brakiga_barn_inlaga.indd 12
2015-10-02 11:43
Barnen ska inte lösa våra problem I den här boken beskriver vi metoder som föräldrar kan använda sig av för att lösa problem och konflikter som uppstår i vardagen med barn. Det är dock enormt viktigt att redan från början påpeka att fokus ligger på att skilja på vad som är våra problem och vad som är barnens. Barn försöker som regel att lösa sina problem med alla de medel de har att ta till. Ibland fungerar det, ibland blir det inte så bra. De är trots allt barn och är inte lika bra på att hantera sin vardag, sina känslor och sitt liv som vi vuxna. Vi vet att vi har ett större ansvar än barnen, och att de behöver vår hjälp. Det kan låta självklart, men i praktiken händer det ändå ofta att vi utgår från att barnen borde kunna skärpa sig och ändra på situationen. I synnerhet när det uppstår problem. Men barn beter sig vanligtvis som barn. Därför är det viktigt att vi vuxna beter oss som vuxna. Bara genom att ta ansvar kan vi lösa de problem vi stöter på i vardagen med våra barn.
Oscar
Oscar sitter vid datorn. Klockan närmar sig läggdags och hans
mamma, Lisa, ber honom att stänga av. »Jag ska bara spela klart banan«, säger han. Men det tycker inte Lisa: »Du ska stänga av nu. Klockan är tio och det är dags för dig att borsta tänderna och gå och lägga dig.« Lisa går tillbaka till vardagsrummet. Oscar spelar vidare på sitt rum. Efter ett tag har han spelat klart banan, men då börjar han på en ny. Efter tio minuter kommer Lisa tillbaka: »Du skulle stänga av sa jag! Om du inte gör som jag säger stänger jag av nätverket.« Lisa vet inte Ta alltid reda på vem som har p roblemet | 13
Brakiga_barn_inlaga.indd 13
2015-10-02 11:43
att Oscar inte är på nätet. Så han spelar vidare. Efter ett tag drar Lisa ut sladden till nätet. Men Oscar fortsätter att spela. Då exploderar Lisa: »Nu får det vara nog! Du är ju helt hopplös! Nu går du och bors tar tänderna! Annars släpar jag ut dig till badrummet!« Oscar går ut och borstar tänderna. Sedan säger han godnatt, tar datorn med sig under täcket och spelar vidare.
Även Oscar har goda skäl till sitt beteende. Han har svårt att stänga av datorn mitt i en bana, precis som de flesta vuxna skulle ha svårt att lämna bion efter halva filmen bara för att någon sa åt oss att göra det. Han kan dessutom inte motstå frestelsen att spela vidare när banan är färdig. Oscars argument tas inte på allvar av hans mamma, och han fortsätter att spela. Lisas problem är att Oscar inte stänger av datorn. Oscars problem är att Lisa ber honom stänga av den. Det innebär att de har två olika problem och ser två olika lösningar. Att förvänta sig att Oscar ska förstå och lösa Lisas problem är nog inte realistiskt. Lisa måste därför hitta en metod för att lösa sitt problem, en metod som inte är beroende av vad Oscar vill eller gör. I situationen ovan tycker Lisa att Oscar ska lösa hennes problem. Men om han inte gör som Lisa vill blir hon maktlös. Och den känslan är den värsta som finns. Den önskar inga föräldrar sig. Därför ska vi i resten av boken ta reda på hur vi som föräldrar kan undvika att hamna i sådana situationer.
14 | första delen
Brakiga_barn_inlaga.indd 14
2015-10-02 11:43
sammanfattning
Vuxna beskriver ofta barns beteenden som att de ställer till med bråk. De upplever att det finns ett problem, men det gör inte bar nen. Och barn som inte ser eller tycker att det finns ett problem är sällan motiverade att ändra sitt beteende. Det är därför de vuxnas ansvar att förändra situationen så att bråk inte uppstår.
Ta alltid reda på vem som har p roblemet | 15
Brakiga_barn_inlaga.indd 15
2015-10-02 11:43
1 2
2
3 4 5 6 7 8 9 10
Barn som kan uppfรถra sig gรถr det
11 12 13 14 15 16
Brakiga_barn_inlaga.indd 16
2015-10-02 11:43
Ludvig
Ludvig är åtta år gammal. Han, hans föräldrar och hans syster är
på Legoland. Ludvig har sett fram emot besöket på Legoland sedan länge. Han har tjatat om att få åka hit, och äntligen har det hänt. Hans pappa, Erik, leder familjen mot miniatyrmiljöerna som de pratat om hemma och som Ludvig velat titta på. Men nu när de väl är på plats är åkattraktionerna det enda Ludvig ser. Efter en stund börjar han tjata: »Kan vi inte åka berg-och-dalbanan nu? Det här är tråkigt.« Erik säger till honom att de först ska titta på städerna och landskapen i lugn och ro. Det är ju därför de åkt hit. »Åka berg-och-dalbana kan vi göra var som helst«, säger han, »legolandskapen finns bara här. Du har ju tjatat jättelänge om att åka hit och se dem.« Ludvig blir mer och mer otålig och säger till Erik: »Men vi kanske inte hinner åka om vi inte går dit nu.« Erik säger att de säkert hinner alltihop. Dagen är lång. Till slut säger Ludvig: »Då går jag dit själv.« »Nej, du stannar här!« säger Erik och tar tag i Ludvigs arm. Men Ludvig drar sig loss och springer i väg. På ett ögonblick är han borta. Erik springer till berg-och-dalbanan men hittar inte Ludvig. Efter en kvart går han till informationen och får dem att ropa i högtalarna efter Ludvig. Men det hjälper inte, Ludvig hör det inte. Efter ett par timmar får Ludvigs familj äntligen syn på honom. Han är ledsen och stressad över att han inte har hittat sina föräldrar.
17
Brakiga_barn_inlaga.indd 17
2015-10-02 11:43
Förmågor, krav och förväntningar Principen »Barn som kan uppföra sig gör det« är formulerad av den amerikanske psykologen Ross W. Greene. Den är egentligen väldigt enkel: Om ett barn uppför sig är det för att hen kan. Om ett barn inte uppför sig är det för att hen inte kan – och då måste omgivningen börja fundera över om de har för höga förväntningar på barnets förmågor. I Ludvigs fall ställer föräldrarna stora krav på honom under besöket på Legoland, även om de inte själva är medvetna om det. För det första förväntar de sig att Ludvig ska kunna skilja på behov och impulser. Han vill se legolandskapen, det kan vi kalla ett behov. Innan resan har de pratat mycket om hur fint man byggt. Men när Ludvig kommer in på nöjesparken blir impulsen att genast åka berg-och-dalbana så stark att han inte kan motstå den. Föräldrarna förväntar sig ändå att han ska kunna styra sitt beteende utifrån den plan både han och föräldrarna haft för besöket på Legoland. Dessutom förväntas han kunna lyda, i en situation där han är på en ny plats med en massa människor. Men den stress det innebär för Ludvig att vara på Legoland gör det svårt för honom att navigera. Så han gör sitt bästa, men det blir inte så bra. Han börjar med att tjata. I situationen som uppstår vill Ludvigs pappa inte utmanas i sin auktoritet. Han trappar upp konflikten genom att ta tag i Ludvig. Det ökar dock bara känslan av maktlöshet hos Ludvig, som drar sig loss och springer i väg. Sammantaget kan vi konstatera att Ludvig har svårigheter med att ställa om sina förväntningar, att ingå i ett större sammanhang, att strukturera och beräkna dagen och att bedöma konsekvenserna av sitt handlande, särskilt i en ny och annorlunda miljö. Han gör sitt bästa hela vägen igenom situationen. Det räcker bara inte. Ludvig är absolut inget ovanligt barn. De allra flesta barn har vissa svårigheter med att få ihop vardagen, och inte minst det som ligger utan18 | första delen
Brakiga_barn_inlaga.indd 18
2015-10-02 11:43
för vardagen. Exakt vad som är svårt varierar från barn till barn. I exemp let med Ludvig är det tydligt att de krav som ställs på hans förmågor helt enkelt är för stora.
Vad är ett krav? I den här boken pratar vi mycket om krav. Med krav menar vi inte enbart det vi föräldrar säger till barnen att göra, som att de ska bädda sängen eller komma och äta. Vi menar också andra, outtalade krav och förväntningar, som till exempel beror på hur vi föräldrar beter oss i en viss situation, vad andra människor gör och säger eller på den fysiska miljön. Ett bra exempel på outtalade krav är när vi använder långa meningar för att förklara saker. Att använda många ord innebär ganska stora krav på barnens språkliga förmåga och minne, oavsett om det vi säger handlar om något tråkigt, som att städa, eller om att erbjuda något gott, som en glass. Det här är de flesta av oss medvetna om när det gäller riktigt små barn, och därför pratar vi mycket mer kortfattat och enkelt med bebisar än vi gör med tioåringar. Tioåringar har helt enkelt en mycket större förmåga att förstå vad vi säger. I alla fall så länge de är lugna. Även miljön vi befinner oss i ställer krav på barnens förmågor. En nöjespark som Legoland, med massor av ljud, rörelse och människor, ställer krav på deras förmåga att sortera och tolka många olika sinnesintryck samtidigt. Och ett upprört syskon som skriker eller gråter ställer krav på deras förmåga att kunna hålla sig lugna och bortse från störande ljud. De krav som ställs på barnens förmågor är alltså dels det man som förälder har som mål att barnen ska göra, dels allt annat som de behöver ta in, tolka och hantera i en viss situation. Längre fram i detta kapitel tar vi upp olika förmågor som barn ibland har lite svårt med. När vi föräldrar överskattar sådana förmågor uppstår ofta bråk. Ett par av förmågorna är så viktiga att vi kommer att ägna egna kapitel åt dem. Men först ska vi prata lite om vilka barn det är som bråkar. Barn som kan uppföra sig gör det
Brakiga_barn_inlaga.indd 19
| 19
2015-10-02 11:43
Egenskaper och normalfördelning Mänskliga egenskaper är ofta normalfördelade i befolkningen. Det gäller egenskaper som längd, vikt, begåvning, uppmärksamhet, förmågan att strukturera, inlärningsförmåga, förmågan att vänta, sociala förmågor och en mängd andra saker. Normalfördelningen av mänskliga egenskaper illustreras ofta så här:
2,14 %
13,59 %
34,13 %
34,13 %
13,59 %
2,14 %
Normalfördelningen innebär att de flesta placerar sig runt medelvärdet, och ju längre från medelvärdet, desto färre gäller det.
Figuren ska ses som en grupp människor som är placerade på en linje utifrån en egenskap, till exempel längd. De korta visas längst till vänster och de långa längst till höger. Varken de allra kortaste eller längsta är särskilt många. I mitten finns de som är medellånga. De är så många så att de skulle behöva stå på varandras axlar för att få plats. Figuren visar med andra ord att de flesta människors egenskaper ligger runt genomsnittet. Ju längre man kommer från genomsnittet, oavsett riktning, desto färre personer hittar man. Detta är lätt att förstå när det gäller längd, men precis samma sak gäller för de olika förmågor som situationen på Legoland ställde krav på i Ludvigs fall. 20 | första delen
Brakiga_barn_inlaga.indd 20
2015-10-02 11:43
Alla barn är olika bra på olika saker. I en grupp alldeles vanliga familjer kommer det därför att finnas några enstaka barn som klarar av en avvikelse från vardagen väldigt bra, många som klarar av den bra, några som klarar av den någorlunda bra och några få som får stora problem när vardagen ställer nya krav på dem. Dessutom spelar dagsformen in. De flesta barn klarar av oväntade situationer bättre när de är trygga och inte känner sig stressade. Ligger ett barn alldeles för långt under genomsnittet i ett antal förmågor ökar risken (eller chansen) för att barnet får en diagnos. Gränsen mellan diagnos och normalområde är dock glidande. Barn har både styrkor och svagheter, lätt för vissa saker och betydligt svårare med andra. Och egentligen är det en av de saker vi föräldrar älskar mest med våra barn: Att de är olika och har helt egna små knasigheter.
Barns förutsättningar är olika Ett centralt tema i denna bok är att barns förutsättningar är olika. När vi pratar om bråk och konflikter med barn pratar vi egentligen om vilka barn som har förutsättningar att leva upp till de krav som vuxenvärlden ställer på dem och vilka som inte har det. Orsakerna till att vissa barn inte klarar av att leva upp till kraven och förväntningarna kan vara många. Det kan till exempel bero på bristande förmågor, att de är stressade, har besvärliga relationer eller bristande trygghet i vardagen. I den här boken pratar vi därför inte om barns vilja att uppföra sig eller om deras avsikter. Den viktigaste orsaken till det är att forskning har visat att om vi utgår från Greenes princip »Barn som kan uppföra sig gör det« får vi ett bättre resultat.
Barn som kan uppföra sig gör det
Brakiga_barn_inlaga.indd 21
| 21
2015-10-02 11:43
Bråk är en del av vardagen Ibland pratar föräldrar om barn som bråkar som om det vore en avvikelse från det normala. Det är det inte. Det är en del av vardagen. Det kommer alltid att finnas situationer med barnen som inte går som vi planerat eller önskat. Men varje gång en situation går illa bör vi sätta oss ner och tänka igenom situationen steg för steg. Vad var det egentligen som hände? När ställde vi för höga krav på barnet? Vad var det som hen inte klarade av? Om vi inte går igenom händelserna ordentligt finns det en risk för att vi bara fokuserar på vad barnen borde ha gjort, i stället för vad de faktiskt gjorde. Och då kommer vi garanterat att få problem nästa gång vi hamnar i en liknande situation. Att se vår egen roll i barnens beteende kan kännas svårt. Men det är ändå absolut nödvändigt att vi skaffar oss insikt om hur vi påverkar barnen, för att en situation inte ska upprepas. Vi måste alltså fundera på vårt eget föräldrabeteende och våra egna förväntningar på barnens förmågor, och sedan jämföra våra förväntningar med barnens faktiska förmågor, vad de klarar av. Då blir det lättare att se var problemet ligger. I varje situation där barnen betett sig mindre bra kommer vi att hitta något som vi vuxna inte lyckades med i den bråkiga situationen. Så är det. Det kan vara svårt att acceptera, men det är sant. Vi har också ansvar för de krav som själva situationen ställer på barnens förmågor. Alla mänskliga beteenden uppstår i samspel med omgivningen. Det kan vara andra människor som påverkar beteendet, antingen genom vad de gör och hur de gör det eller bara genom att finnas i närheten. Även den fysiska miljön påverkar beteendet. Miljön kan vara trygg eller otrygg, stökig eller vilsam, hotfull eller lugn. Och eftersom vi vuxna har större 22 | första delen
Brakiga_barn_inlaga.indd 22
2015-10-02 11:43
Brakiga_barn_inlaga.indd 23
2015-10-02 11:43
ÄR ETT BARN BRÅKAR,
skriker och slåss kan det vara svårt
som förälder att hålla sig lugn. Det är lätt att höja rösten och utskälld och tillrättavisad av vuxna. Men att ständigt gräla leder inte till att barnet lär sig att hantera sina känslor bättre och konflikterna blir snarare fler än färre. Den här boken tar avstamp i vardagliga familjesituationer och visar på praktiska handlingsalternativ för föräldrar att använda
Bo Hejlskov Elvén är legitimerad psykolog och en omtyckt och flitigt anlitad föreläsare. Han har lång erfarenhet av att handleda och utbilda pedagoger i hantering av problemskapande beteende och har skrivit flera böcker inom ämnet. Hejlskov är medlem i Psykologförbundets etiska råd och var 2013 nominerad till Stora Psykologpriset.
kallas lågaffektivt bemötande. Författarna visar att beteenden som av vuxenvärlden uppfattas som problematiska ofta är barnens logiska lösning på den
ibland anpassade eller minskade krav på sig för att undvika ett sammanbrott. Ta reda på vem som egentligen har problemet, justera Foto: Sara Mac Key
förväntningarna på vad barnet klarar av och öva på att hålla dig
Brakiga_barn_omslag_gk_nytt.indd 1-5
lugn, är några av råden i denna konkreta och engagerande bok.
ISBN 978-91-27-14198-8
BaRn sOm bRåKaR
från aktuell forskning och ett nytänkande förhållningssätt som
gör de flesta människor oroliga och stressade. Barn behöver
Omslag: Maria Svedberg/Happy Book
Andra böcker av Bo Hejlskov Elvén på Natur & Kultur:
sig av när en konflikt seglar upp. Metoden som används utgår
situation de befinner sig i. Situationer med för högt ställda krav
Tina Wiman är frilansjournalist, bloggare, författare och föreläsare. Hon är mamma till tre barn med autism, vilket hon bloggar om på ”M som i Underbar”, samt har skrivit tre tidigare böcker, varav två handlar om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Bo Hejlskov Elvén Tina Wiman
Tina Wiman
Foto: Carola Björk
skrika tillbaka. För många barn är det vardag att ständigt bli
Bo Hejlskov Elvén
N
»Lågaffektivt bemötande handlar om att vi som föräldrar måste öka barnens trygghet, känsla av delaktighet och självbestämmande, inte om att lura dem att lyda.«
Bo Hejlskov Elvén Charlotte Agger Iben Ljungmann
bArN som bråkar
Beteendeproblem I ÄLDREVÅRDEN Att förstå och möta
Att hantera känslostarka barn i vardagen
9 789127 141988
2015-10-05 15:17