9789186691875

Varje dag får runt 70 personer i Sverige beskedet att de lider av en demenssjukdom. Totalt är cirka 160 000 svenskar drabbade. Utgången är alltid dödlig. Alzheimerfonden stöttar forskningen kring Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar samt bidrar till finansieringen av olika projekt som syftar till att hitta läkemedel mot sjukdomen. Överskottet från försäljningen av denna bok går oav­kortat till Alzheimerfonden.

INNAN JAG GLÖMMER BORT MIG SJÄLV

I

”Innan jag glömmer bort mig själv” har 60 kända svenskar skrivit sin egen nekrolog. Att på bara några rader försöka formulera sin levnadsteckning, ett destillat av hela livet, blir för många en ögonöppnare och ett tillfälle att fundera över livets mening. Hur har jag hittills levt? Hur vill jag bli ihågkommen? Vad är viktigt, på riktigt?

I boken medverkar bland andra Björn Ulvaeus, Peter Englund, Annika Lantz, Cecilia Frode, Björn Ranelid, Babben Larsson, Per Morberg, Niklas Rådström, Malou von Sivers och Stefan Sauk.

INNAN JAG GLÖMMER BORT MIG SJÄLV KÄNDA SVENSKARS NEKROLOGER, SKRIVNA MED LIVET I MINNE

© Text: Respektive författare Initiativtagare: Lennart Wallander & Fredrik Dannemann Redaktör: Erika Feldt Form: Benny Mårtensson Foto: Anders Roos Tryck: ScandBook, Falun 2014 ISBN: 978-91-86691-87-5 Roos & Tegnér Monbijougatan 17g 211 53 Malmö www.roostegner.se

INNAN JAG GLÖMMER BORT MIG SJÄLV KÄNDA SVENSKARS NEKROLOGER, SKRIVNA MED LIVET I MINNE

INNEHÅLL

FÖRORD BJÖRN ULVAEUS ANNIKA LANTZ ERNST BILLGREN STEFAN SAUK JOHAN HAKELIUS NINA ÅKESTAM BRUNO K. ÖIJER LARS ÅBERG BARBRO BABBEN LARSSON BJÖRN RANELID LARS LERIN SVEN MELANDER DILSA DEMIRBAG-STEN MICAEL DAHLÉN ALEXANDER BARD MIKAEL TORNVING ANNA BENSON CHRISTER STURMARK LO KAUPPI REUBEN SALLMANDER VIKTOR ÅKERBLOM NIKLAS RÅDSTRÖM PERNILLA WIBERG BJERKE ADDE MALMBERG LOTTA GRÖNING JAN MARCUSSON ANDREAS T OLSSON KARIN THUNBERG ROBERT BRONETT LARS LEIJONBORG

6 10 14 16 18 20 22 24 26 28 30 32 36 38 40 42 44 46 48 50 52 56 58 60 62 64 66 68 70 72 74

MIAN LODALEN JOHAN JURESKOG PER NAROSKIN CECILIA FRODE PERNILLA STALFELT PETER ENGLUND PIGGE WERKELIN STINA OSCARSON STEPHAN RÖSSNER CLAES AF GEIJERSTAM EBBA WITT-BRATTSTRÖM PETER DALLE FIGGE NORLING MOA HERNGREN FREDRIK BELFRAGE JOHN HOUDI KALLE LIND HELEN ALFREDSSON PER MORBERG MALOU VON SIVERS TOVE LIFVENDAHL LENNIE NORMAN PER SCHLINGMANN MONICA LINDSTEDT THOMAS JÄRVHEDEN ARI RIABACKE HELENA VON ZWEIGBERGK MUSTAFA CAN LENNART WALLANDER FREDRIK DANNEMANN EFTERORD

76 80 84 86 88 90 94 96 98 100 104 106 108 110 112 116 118 120 122 124 128 130 132 134 136 138 140 142 146 148 150

FÖRORD

M

ånga har varit tveksamma till ämnet, det har känts makabert eller till och med skrämmande att ta i. Ingen vill skriva om detta, har det sagts. Ingen vill läsa om detta.

Men nekrologer – som vi ser dem – handlar inte om döden. Istället handlar de om allt som har hänt innan. Det man uträttat, saker man är stolt över och det man vill bli ihågkommen för. En nekrolog är en hyllning till livet.

I andra länder är nekrologer en mer accepterad del av samtiden. Det finns till och med skribenter som har gjort sig ett namn på att skriva just nekrologer, något man kan läsa om bland annat i Johan Hakelius bok Döda vita män. Utifrån tankarna i den boken blev det en uppgift för medlemmarna i sällskapet Letizia att formulera sina egna nekrologer. Vi samlades för en långlunch där vi gick bordet runt och elva personer delade med sig av hur de vill bli ihågkomna.

Känslan från lunchen satt kvar långt efteråt. Texterna trycktes upp i ett häfte som spreds bland bekanta, och tanken uppstod att det här har ett värde.

Kanske skulle det finnas ett intresse av att läsa en samling nekrologer, stanna upp och fundera mitt i livet, och tänka på hur man själv ska agera för att bli positivt ihågkommen. Samtidigt som man bidrar till en god sak.

7

8

Tankarna konkretiserades när Fredriks pappa Jan gick bort i Alzheimers sjukdom. Det blev tydligt hur han sakta suddades ut som person i takt med att minnet försvann, och vi förstod hur viktigt det är att familj och vänner minns honom, åt honom. Vi gjorde gemensam sak med Alzheimerfonden, till vilken överskottet från den här boken går.

För att stödja kampen mot Alzheimers sjukdom har 58 kända svenskar skrivit sin egen nekrolog. Ingen har fått någon ersättning, alla gör det för att stödja forskningen kring sjukdomen. Till de medverkande vill vi rikta ett stort och varmt tack.

I slutet av boken hittar du våra egna bidrag. Nu är det upp till dig.

Hur vill du att man ska minnas just dig? Skriv ned det och tagga med #nekrolog på Facebook. Och donera gärna ett bidrag på Alzheimerfondens bankgirokonto: 901-11 98, eller postgirokonto: 901119-8.

Lennart Wallander & Fredrik Dannemann

9

BJÖRN ULVAEUS TEXTFÖRFATTARE OCH F.D. ARTIST

A

lla blev bestörta och upprörda när de hörde att Björn tagit sitt eget liv. Hans närmaste var naturligtvis oändligt förtvivlade trots att han förklarat för dem precis hur han tänkte och att de aldrig fick tro att de brustit på något sätt. De skulle aldrig ens tänka tanken att de kunnat göra något som skulle få honom att agera annorlunda. Vi hade haft långa diskussioner många gånger om livets mening, han och jag, och jag vet att det var efter ytterst noggrann eftertanke som han kommit fram till sin ståndpunkt: Döden är inget att vara rädd för. Hur kan man frukta ”intet”? Där ingenting finns, finns ingen som kan lida eller sakna.

Att smärtfritt dö från en sekund till en annan betyder ingenting för den som dör och om de han lämnar efter sig förstår bevekelsegrunderna för beslutet måste de av hänsyn till den sjuke acceptera och leva med det. ”Där döden finns, finns inte jag.”

Björn citerade ofta Epikuros och skaffade sig en pistol långt innan han drabbades av sin sjukdom. Det skedde efter moget övervägande och analyserande över vilken som var den snabbaste och mest smärtfria metoden att ta sitt liv. Han kände en trygghet i att genom vapnet ha herraväldet över sitt eget liv, i ett land där man inte anser att en medborgare ens i sitt fulla förstånd har rätt att bestämma över det fullt ut. »

11

12

En cyanidampull av den typ Göring använde vid Nürnbergrättegångarna hade varit att föredra, men hur får man tag i en sådan? Han berättade aldrig för mig hur han kommit över pistolen.

Björn hade levt ett långt och rikt liv när han blev sjuk, och han såg helt enkelt ingen anledning att låta det sluta i åratal av lidande och borttynande. Han återkom ofta till hur han upplevt sina föräldrars och svärföräldrars sista år och det var tydligt att den erfarenheten satt djupa spår och var grunden till hans beslut. ”Mina kära”, skrev han i brevet han lämnade efter sig. ”Ni vet att jag inte ville leva längre och varför. Jag hoppas och tror att ni förstår. Om människor dömer mig för att jag i brist på alternativ har tagit saken i egna händer så kan ni tryggt veta att jag nu är bortom den frustration jag brukade känna inför sådana människor medan jag ännu var i livet.”

ANNIKA LANTZ

KOMIKER, PROGRAMLEDARE OCH FÖRFATTARE

D

et finns dom som säger att Annika Lantz under sitt liv använde sig av tre gånger så många ord som den genomsnittlige språkbrukaren. Annika själv menade att det berodde på att hon hade så mycket att säga. Den som hörde henne visste att detta inte alltid var sant. Något som har bekräftats nu när obduktionen visat att hennes överjag saknar den naturliga ”vägg” utåt som möjliggör en så kallad inre dialog.

Många av dom tankar som alltså borde ha stannat innanför Annikas hudkostym landade därför utanför – något som roade vissa och retade andra, en kombination medborgarkänslor som Annika utnyttjade till att bygga en relativt framgångsrik karriär på Sveriges Radio.

Fritiden tillbringade Annika helst med sina älskade familjemedlemmar.

När dom hade annat att göra pysslade Annika gärna med mycket, mycket små saker. Hon förklarade detta med att pysslet för en stund fick hennes händer att avlasta den hjärna som hon tidvis hade en spänd relation till, eftersom den i perioder kastade ner henne i ett träsk av destruktiva tankar om kroppens svekfullhet, jordens undergång och det faktum att den allt tätare mustaschen inte per automatik gjorde henne till ”en av grabbarna”.

För att ta sig upp ur dessa perioder av melankoli lutade sig Annika mot livstipset: Dare to be great. Huruvida hon var tillräckligt bevandrade i det engelska språket för att förstå vad det faktiskt betydde är nu för sent att fråga om.

Annika lär nu ägna tiden åt att förhöra Gud om huruvida hen finns, utan att i någon större utsträckning ge hen en chans att svara.

15

ERNST BILLGREN KONSTNÄR OCH FÖRFATTARE

E

rnst Billgren har hastigt och lustigt avlidit. Han är död. Entydiga bevis på att han är död finns inte, förutom att han är kall och stel, men det har han varit förut. Vem minns inte den hemska semestern i Åre för några år sedan? Kall och stel. Ett tecken som skulle kunna tyda på att Ernst verkligen är död är att han inte har några skidor på sig.

Ernsts tvivel på sin död har uppstått på grund av att han ännu inte riktigt har definierat hur han ställer sig till begreppet ”jag”. Är jaget summan av alla ens åsikter, fördomar, känslor, reaktioner? I sådant fall kan han inte dö för dem har han fått av sina omständigheter och lever vidare i snarlika upplagor hos mängder av människor.

Och egentligen har han inte tid med sådant här. Agendan är fylld av uppgifter som måste slutföras, kontrakt som är påskrivna och löften som givits.

Var skulle han få tid till att dö?

En gång var han nästan död, skulle ta klivet ut i gatan men räddades av någon som drog tillbaka honom precis innan bussen dundrade förbi. Om han sparades då, varför skulle han dö nu? Om några miljarder år kommer vår sol att få slut på bränslet. Det sista den gör är att expandera strax innan den slocknar. Då blir det extremt varmt, allt vatten på jorden dunstar bort, bergen börjar smälta och jorden förgasas. Bör inte Ernsts död sättas in i ett sådant perspektiv?

Jag ser det som att Ernst till slut har klivit på den där bussen och åker en sista tur runt den slocknande solen, genom gasmolnet som en gång var vår jord med rester av romarriket, fruktträdgårdar, pojkar och flickor som skulle börja sin första skoldag och alla de som någon gång missade sina bussar och fick en dag till. När bussen lämnar vårt solsystem och Ernst stilla somnar in vaggad av den långa färden går hans sista tankar till de som någon gång hade tyckt om honom.

17

STEFAN SAUK

SKÅDESPELARE OCH LEDAMOT I STYRELSEN FÖR ALZHEIMERFONDEN

S

tefan var en motsättningarnas man. Han var också ett ensambarn.

Ett mycket känsligt ensambarn som utrustats med ett finlemmat grundchassi. Detta gjorde att han tidigt började träna kampkonster för att, likt den lilla ödlan, kunna blåsa upp sig och se farlig ut och därigenom slippa hamna i bråk.

Däremot skulle jag inte kalla honom konflikträdd. Hans vänner visste att om det gällde så stod han där för dem, oavsett vad det handlade om. Idéerna var många men när en tanke var tänkt var den också utförd i verkligheten, vilket fick till följd att Stefan utvecklade en enastående förmåga att snurra på stället utan att egentligen få något gjort. Omgivningen kunde däremot berömma honom för hans förmåga att just få saker gjorda.

I sitt yrkesliv prisades han för sin enorma utstrålning och förmåga att kunna ta en publik. Han blev dessutom beskylld av kvinnor för att se bra ut, något han aldrig förstod. Om detta nu hade varit sant tyckte Stefan att han för länge sedan borde ha hamnat i Hollywood. När så inte skedde tröttnade han och drog.

19