Gusten grodslukare inlaga.indd 2
2012-06-15 13.50
Ole Lund Kirkegaard
Översättning Caroline Bruce
Gusten grodslukare inlaga.indd 3
2012-06-15 13.50
Udgivet i Sverige efter aftale med The Gyldendal Group Agency, Denmark Text och illustrationer copyright © Ole Lund Kirkegaard 1969 Svensk utgåva © 2012 B. Wahlströms bokförlag, Forma Books AB Forma Books AB är ett dotterbolag till Forma Publishing Group AB som är miljöcertifierat enligt SS-EN ISO 14001 Originalets titel Orla Frøsnapper Omslagsillustration Ole Lund Kirkegaard Omslag Evelina Thörnberg Sättning B. Wahlströms Bokförlag Tryck ScandBook AB, Falun 2012 ISBN: 978-91-32-16135-3
Gusten grodslukare inlaga.indd 4
2012-06-20 10.38
Bråkiga typer
Det är inte alltid skoj att vara liten. Ibland är det förstås kul. Väldigt kul, till och med. Det är kul om sommaren, när man kan gå omkring barfota ända tills det blir mörkt och gräset blir vått. Det är kul när man har byggt en bra koja i ett träd och kan sitta där inne när det ösregnar. Det är också kul när bagarens fyra grisar rymmer ur svinstian och rusar runt i trädgårdarna så att tanterna skriker och lyfter upp kjolarna. (Men det är ännu roligare när man själv har släppt ut grisarna.) Och så är det roligt om vintern när man kan åka nerför Kyrkbacken 5
Gusten grodslukare inlaga.indd 5
2012-06-15 13.51
i ett gammalt handfat och hamna ända nere vid slaktarens kålodling. För slaktarens fru blir nämligen helt galen när någon åker in i hennes trädgård. Ibland kan man få henne att springa efter med ett kvastskaft – om man är fräck nog.
6
Gusten grodslukare inlaga.indd 6
2012-06-15 13.51
7
Gusten grodslukare inlaga.indd 7
2012-06-15 13.51
Men det allra skojigaste är ändå när man har rullat ut kastanjer på dansskolans golv, och dansläraren halkar omkring på dem och vrålar att han aldrig har sett maken till ouppfostrade ungar. Ja, ibland är det kul att vara liten. Men ibland är det inte så skoj – och det är för att vår stad är full av bråkiga typer och andra stora, dumma killar som inte kan lämna ordentligt folk som mig och Jakob och ett par andra schysta grabbar ifred. När man ser vår stad på bild eller på ett foto, ser den ganska fin ut. Och det är den på sätt och vis också. Det finns i varje fall både blommor och höns och gatlyktor och nykalkade hus. Men det är bara det att de bråkiga 8
Gusten grodslukare inlaga.indd 8
2012-06-15 13.52
typerna inte syns på de där bilderna. De bråkiga typerna i vår stad gömmer sig nämligen alltid bakom husen och träden och staketen när någon kommer för att fotografera staden och den nya trottoaren. I handelsboden nere på hörnet finns en massa såna bilder på vår stad. Några av bilderna är till och med i färg. MEN DE BRÅKIGA TYPERNA FINNS INTE MED PÅ EN ENDA BILD. De har nämligen alltid gömt sig bakom något, för de är livrädda att någon ska se dem.
9
Gusten grodslukare inlaga.indd 9
2012-06-15 13.52
Gusten Grodslukare
Den värsta bråkstaken vi har heter Gusten. Några kallar honom Gusten Grodslukare. Det beror på att han en gång har ätit en levande groda, säger de. Men det är nog inte sant, för det finns inte en människa som vågar äta en groda när den är levande. Inte en hel i varje fall. Gusten är smal och lång och vit i ansiktet. Kanske beror det på att han har ätit den där grodan. Men några av dem som känner honom säger att han är så vit i ansiktet för att han röker cigaretter. 10
Gusten grodslukare inlaga.indd 10
2012-06-15 13.52
Och det kan nog stämma, för han går alltid och blåser ut rök när man möter honom. Men det värsta med honom är inte hans magra, vita ansikte. Nej. Det värsta med honom är hans små gula ögon och hans långa smala fingrar. Med de fingrarna går han och rycker hårtussar från våra huvuden. Han drar oss också i öronen och sticker oss i ögonen och en gång slog han ut en av Jakobs framtänder. Men det gjorde inte så mycket, för tanden var lös i alla fall och Jakob har fått en ny och större tand nu som är mycket snyggare. Ingen av de små killarna i vår stad vågar komma i närheten av Gusten. Inte jag eller Jakob eller Tore eller någon annan i andra klass heller. 11
Gusten grodslukare inlaga.indd 11
2012-06-15 13.52
12
Gusten grodslukare inlaga.indd 12
2012-06-15 13.52
Vi är allihop livrädda för Gusten Grodslukare. I början kände inte Gusten Grod slukare mig så bra. Han hade bara ryckt lite hår från mig ett par gånger. Men en dag mötte jag honom i alla fall. På allvar, alltså. Jag satt bakom smedens verkstad och plockade maskrosor till mina kaniner och jag såg honom inte förrän han stod bakom mig och sa: – Vad är du för en liten skit? Jag blev så rädd att jag hoppade minst tre meter upp i luften. Och medan jag stod där och hoppade lite upp och ner tänkte jag på hur jag skulle komma undan. Får han tag på mig rycker han av mig allt hår, tänkte jag, för jag hörde med en gång att det var Gusten. Kanske drar han av mig öronen och 13
Gusten grodslukare inlaga.indd 13
2012-06-15 13.52
slår ut tänderna på mig också. Det var vad jag tänkte medan jag hoppade upp och ner som en känguru. Jag kunde höra hur han skrattade bakom mig, och det var NÄSTAN så jag kunde känna hur han började dra av mig mitt ena öra. Jag blev så rädd att jag höll på att tappa byxorna. Men precis då fick jag syn på ett litet hål i häcken. Hålet ledde in till smedens trädgård, och smeden var stor och svart och farlig, men jag fick hellre spö av smeden än allt hår och mina två bra öron bortslitna. Så jag smet in genom hålet som en mus. Ha, tänkte jag. Nu kan du stå där och flina bäst du vill, din långa kluns. Mer hann jag inte tänka förrän en stor, svart hand grabbade tag i min tröja. – Vad gör ett sånt litet busfrö i min 14
Gusten grodslukare inlaga.indd 14
2012-06-15 13.52
trädgård, hördes en röst. Och när jag tittade upp såg jag högt, högt där uppe smedens svarta, skäggiga ansikte. Det är verkligen farligt att vara liten. 15
Gusten grodslukare inlaga.indd 15
2012-06-15 13.52
Smeden skakade mig fram och tillbaka och ute på vägen kunde jag höra Gusten skratta när han gick sin väg. Jag hörde hur han försvann längs grusvägen. – Hmmmm, brummade smeden. Vet du vad jag gör med äppel tjuvar? – Urgh, sa jag, för tröjan höll på att kväva mig och jag fick inte fram ett enda vettigt ord. Urgh, urgh. – Vet du vad jag gör med dem? brummade smeden och svängde mig fram och tillbaka bland brännässlorna. JAG GER DEM STRYK. Åh nej, tänkte jag, för smedens händer är lika stora och hårda som brädor. Golvbrädor, alltså. Såna händer kunde säkert ge ordentligt med stryk, och om jag inte hade haft hängslen i byxorna skulle 16
Gusten grodslukare inlaga.indd 16
2012-06-15 13.52
jag säkert ha tappat dem av pur förskräckelse. – MEN, sa smeden och brummade nästan som en björn. Jag har aldrig sett så små äppeltjuvar som du, så jag ger dig inte stryk den här gången. Puh, tänkte jag. Då kanske han låter mig gå. – Istället, sa smeden, istället för stryk får du gräva mask till mina höns i en timme. – Argh! skrek jag och sprattlade med benen. ARGH, ARHG! Men det hjälpte inte det minsta. Jag for på huvudet rätt in i hönsgården, och när smeden hade stängt grinden så att jag inte kunde smita sa han: – Spaden står vid gaveln på hönshuset. Gräv upp ett par hundra maskar till mina höns. Om en timme kommer jag tillbaka och ser vad du har gjort. 17
Gusten grodslukare inlaga.indd 17
2012-06-15 13.53
Och så gick han sin väg med några väldiga kliv, minst lika långa som ett tåg. Det är en väldigt stor smed vi har i vår stad.
18
Gusten grodslukare inlaga.indd 18
2012-06-15 13.53
Skatten
Jag hittade spaden vid hönshuset och började gräva. Hönsen stod tätt runt omkring mig och kacklade och kluckade i munnen på varandra. KACKEL, KACKEL skrek de och knuffades och trängdes för att få tag på maskarna jag grävde fram. KUCKEL, KUCKEL, KAAAACKEL. Det var ett väldigt liv i smedens hönshus den eftermiddagen. När jag stod där i solskenet och grävde mask fick jag syn på Gusten som kom smygande ute på vägen. Han rökte en cigarett och såg väldigt lömsk ut. Usch, tänkte jag och såg på hans 19
Gusten grodslukare inlaga.indd 19
2012-06-15 13.53
elaka min. Om jag bara var stor. Då skulle jag ge honom på käften. Jag stod och tänkte på vad jag skulle göra om jag hade varit lite större. Det är inte rättvist att några ska vara större än andra. Gusten kom närmare. Först tänkte jag slänga ett spadtag med jord i huvudet på honom. Bara ett litet – så klart. Men så fick jag en mycket bättre idé. En fantastiskt bra idé. Jag började gräva rakt ner i jorden. Som när man gräver en grop. Jag grävde och grävde så jorden yrde runt öronen. – He, he, sa Gusten och kom fram till hönsnätet. He, he. Du har visst fått jobb, din lilla skitunge. Jag svarade inte. 20
Gusten grodslukare inlaga.indd 20
2012-06-15 13.53
Jag låtsades bara som om jag inte hörde och grävde vidare som en galning. – He, he, sa han. He, heee … Jag grävde så att spaden nästan gick av. – He, sa han, men han flinade inte så mycket längre. Öh … he … Jag bara grävde och grävde och till sist flinade han inte alls, han bara stod där och stirrade. Efter en stund sa han: – Hörru, din skit. Varför har du så bråttom? Jag slutade gräva och tittade på honom. – Sch, viskade jag. Var tyst. DET ÄR EN HEMLIGHET. Jag får inte säga något. – Jaså, sa han och blev så nyfiken att han höll på att välta hönsnätet. Vem säger det? – Smeden, sa jag. Han sa att jag 21
Gusten grodslukare inlaga.indd 21
2012-06-15 13.53
Gusten grodslukare inlaga.indd 22
2012-06-15 13.53
inte fick berätta det för någon. Gusten stirrade med öppen mun, så att man kunde se långt ner i halsen på honom. – Berätta för mig, sa han. Annars klår jag upp dig när du är klar. Jag låtsades bli väldigt rädd. – Du får inte säga det till en enda människa, viskade jag. Smeden blir rasande om han får reda på det. – Nej, nej, sa Gusten. Berätta nu, grabben. – Jag gräver upp en skatt, viskade jag. En som smeden har grävt ner i jorden. Den som gräver upp den får halva skatten. Oj, vad jag ljög. Men Gusten trodde på det för han blev alldeles grön i ansiktet av avundsjuka, och ögonen höll på att ploppa ut ur hans fula huvud. – Det var det värsta, sa Gusten. Är det en stor skatt? 23
Gusten grodslukare inlaga.indd 23
2012-06-15 13.53
– En JÄTTESTOR, sa jag. Med guld och ädelstenar och allt möjligt. – Låt mig gräva upp den, sa Gusten och flinade vänligt. Du är förresten alldeles för liten. Det är synd att en så liten kille ska jobba så. Jag kan göra det mycket snabbare. – Det vågar jag inte, viskade jag och såg mycket rädd ut. – Du får en krona om du låter mig gräva, sa Gusten och tog upp en smutsig enkrona ur fickan. Jag stod en stund och tittade på kronan. – Nåja, sa jag. Det kan du väl få. – Bra, sa Gusten och störtade fram och öppnade grinden till höns gården. Ro hit med spaden. Gusten slet spaden ur händerna på mig och började gräva. Han glömde helt bort att ge mig kronan. Men det gjorde inte så mycket. Jag hade fullt upp med att komma 24
Gusten grodslukare inlaga.indd 24
2012-06-15 13.53
ut ur hönsgården och sätta på haspen på grinden. Så sprang jag ut ur trädgården och klättrade upp i ett träd en bit bort, för jag ville gärna se vad som hände när smeden kom. Oj oj oj vad han blev galen när han såg gropen som Gusten hade grävt. Jag kunde inte riktigt se vad som hände, men jag HÖRDE en hel del. – VA! skrek smeden. Vad i hela friden är det du gör, pojk? – Gräver, sa Gusten nerifrån gropen han hade grävt. – JA, DET MÄRKER JAG! ropade smeden. Vad menar du med att förstöra min hönsgård? – Han den där lilla killen sa att jag skulle hjälpa dig att gräva upp skatten, sa Gusten. Han var för liten. – Ja, HAN var liten! röt smeden. Men det är inte du. Du är alldeles 25
Gusten grodslukare inlaga.indd 25
2012-06-15 13.53
lagom stor för att få ett duktigt kok stryk. Och så hördes ett par ordentliga smällar – och några högljudda vrål från smedens trädgård. Det lät nästan som när man drar en gris i svansen. En stund senare kom Gusten springande ut från trädgården. Han var illröd i ansiktet och höll sig om baken. – Vänta bara! väste han. Han ska nog få, den lilla skiten. Det var mig han menade. Ja, det är farligt att vara liten. Men som tur var såg inte Gusten mig. Inte den dagen i alla fall.
26
Gusten grodslukare inlaga.indd 26
2012-06-15 13.53