9789147100521 by Smakprov Media AB

Löfving

igitala verktyg och sociala medier i undervisningen behandlar hur man praktiskt kan använda digitala verktyg

egna erfarenheter som lärare för att visa de många möjligheter till lärande som digitala verktyg och sociala medier tillhandahåller. Hon beskriver hur lärare kan få elever att bli motiverade att lära och hur lärare tillsammans kan skapa en skola som är relevant i elevers liv. Boken innehåller en gedigen genomgång av digitala verktyg och sociala medier samt beskriver genom konkreta planeringsexempel hur de kan användas för att eleverna ska nå kunskapskraven. I boken ges också exempel på hur arbetslag kan arbeta för att tillsammans utveckla ny kunskap inom området. Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen vänder

sig till lärarstudenter som ska arbeta i grundskola, förskoleklass eller fritidshem och till yrkesverksamma pedagoger, som vill lära sig hur man kan gå vidare som pedagog i ett digitalt och uppkopplat samhälle. Elza Dunkels har skrivit förord. Hon är lärarutbildare och forskare vid Umeå universitet. Hennes forskning handlar till stor del om de strategier barn och unga använder för att skydda sig mot faror på internet, men hon studerar också ungas lärandemodeller. Christina Löfving är grundskollärare med lång erfarenhet av undervisning inom alla grundskolans stadier. För många är hon känd som itmamman via sin blogg itmamman.se och via Twitter. På bloggen uppdaterar hon adresserna till de webbtjänster som

Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen

och sociala medier i alla ämnen i grundskolan. Christina

Löfving tar sin utgångspunkt i Lgr 11, pedagogisk forskning och

Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen – så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr 11

hon nämner i boken.

Best.nr 47-10052-1 Tryck.nr 47-10052-1

Christina Löfving

förläggare: Anna Maria Thunman redaktör: Magnus Winkler grafisk form: Birgitta Dahlkild produktion: Jürgen Borchert

Första upplagan 1

repro: OKS Prepress Services, Indien tryck: Kina, 2012

kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

9789147100521b1-192c.indd 2

04/01/12 5:26 PM

Innehåll Förord 4 elza dunkels

En IT-mammas tankar och bagage 11

Elevers lärande i vardagen 22

Forskning och teorier om lärande som har betydelse för oss 41

4. Webbtjänster

där språket är en byggsten 65

Sociala medier 104

Källkritik och det där farliga som möter oss på internet 124

Lärandeprocesser – förslag på planering 137

8. Vill

vi verkligen ha motiverade elever? 168

Referenser 183 Register 187

9789147100521b1-192c.indd 3

04/01/12 5:26 PM

Förord Det här är en bok för alla lärare: blivande och yrkesaktiva lärare. Det är en bok om att undervisa i det tjugoförsta århundradet. Och självklart är det därför en bok om att använda digitala verktyg i skolan. Det går ju inte att tänka sig en lärarutbildning eller en skola där man inte förhåller sig på ett uppdaterat sätt till IT. Den tiden är sedan länge förbi. Men det är inte riktigt sant om man påstår att det här är en bok om hur man kan använda digitala verktyg i skolan. Även om halva boken handlar om just detta är det inte alls en bok om hur man tar med datorer och internet i det dagliga skolarbetet. De digitala verktygen är nämligen bara ett av många sätt att förbättra och optimera undervisningen. Så egentligen är det en bok om hur man är lärare. Det är en bok om hur man är lärare i det tjugoförsta århundradet, och då blir det oundvikligen en bok om hur man använder digitala medier i sin undervisning. När man introducerade datorer på allvar i skolan, på 1990-talet, pratade man ofta om att datorn var ett verktyg som alla andra. Det var viktigt att påpeka att man inte behövde särskild träning för att kunna hantera datorer, det var inte ett ämne, det var ett verktyg, som pennan och pappret. Så småningom förstod vi att verktygsmetaforen inte höll hela vägen. Datorer och internet är så mycket mer än bara verktyg. Vi började använda andra jämförelser också: material, katalysator, hjälpmedel, informationsbärare, interaktionskanal. Med hjälp av allt bredare metaforer kunde vi få till modernare beskrivningar av IT. Det var en viktig utveckling, som inte alls bara handlade om ord. Först när vi började prata om IT på det sättet, kunde vi tänka fritt kring digitala medier. Ändå har det inte hänt så mycket. Det är som om vi bara skapat en bättre terminologi, men utan att lyckas omsätta det i praktiken. Med få undantag är skolan och lärarutbildningen rätt dåliga på att ta vara på digitala verktyg i undervisningen. Den här boken kan vara ett steg på vägen mot att bättre integrera datorer och internet i undervisningen. Läsaren förstår hur digitala verktyg kan fungera som stöd för 4

9789147100521b1-192c.indd 4

04/01/12 5:26 PM

lärandet, inte som en separat enhet eller ett eget ämne. I den skola som boken målar upp vågar läraren ta sitt uppdrag på blodigt allvar, vågar bemöta elever med respekt, vågar samarbeta med såväl kollegor som elever och vågar även misslyckas mellan varven. Men det kräver inte en superlärare, en som lägger hela sin fritid på att utveckla sin undervisning. Författaren beskriver tvärtom metoder som alla lärare har nytta av. Christina Löfving är en erfaren lärare, men det är inte framför allt hennes många år som lärare som är det viktigaste, det är snarare hennes öppenhet och intresse för nya tankar. Det är nämligen inte särskilt svårt att få skolan att reproducera sig själv. Vi som arbetar med utbildning har en tendens att återskapa den skola vi själva gick i. Det beror delvis på att det alltid är enklast att göra det man är van vid, men det finns ännu en förklaring när det gäller just skolan. Flera studier har visat att de flesta som väljer läraryrket trivdes rätt bra i skolan; de hade inte några större problem att förstå vad det gick ut på och var relativt snabba på att anpassa sig till de metoder och regler som gällde. Det finns alltså en risk att lärare generellt sett inte är tillräckligt motiverade att förändra skolan. Det gör att en bok som ska göra riktigt stor nytta på en lärarutbildning eller en lärarfortbildning måste innehålla ett stort mått av nytänkande. Så att vi inte bara återskapar den skola vi själva gick i. Även om det är mycket viktiga saker jag har beskrivit ovan är en av de viktigaste sidorna av den här boken den människosyn den förmedlar. Christina Löfving utgår från att människan har en inneboende kreativ kraft, en drift att lära och utvecklas och en önskan att förändras. Och att människor betyder både vuxna och barn. Den positiva människosynen är inget främmande eller egendomligt, den finns att läsa i våra styrdokument. Det uppseendeväckande är att den skrivs fram så tydligt och medryckande. Man skulle kunna säga att Christina Löfving tolkar denna del av skolans styrdokument så att den blir möjlig att genomföra i praktiken. De lärare som fungerar väl i skolan har för det allra mesta tillräckliga kunskaper i sitt ämne, det verkar liksom komma av bara farten. Då är det svårare att hitta litteratur som handlar om att ständigt söka nya vägar för elevernas lärande och som stöder metoder att tänka om lärande. Den typen av allmän lärarkunskap ser jag som den stora utmaningen 5

9789147100521b1-192c.indd 5

04/01/12 5:26 PM

för en lärarutbildning som vill ligga i framkant. Den typen av kunskap, lärarkunskap, är den här boken sprängfylld med. Du som läser den här boken kommer att ha roligt när du läser den, eftersom den är skriven på ett sådant sätt. Du kommer också att ha nytta av den, även långt efter att du har läst ut den. Jag är beredd att hålla med Christina Löfving när hon i inledningen säger att hon ville skriva en viktig bok. Det har hon gjort. Elza Dunkels

9789147100521b1-192c.indd 6

04/01/12 5:26 PM

Tack till Alla bollplank ute i bloggvärlden, på Twitter och i andra avkrokar av internet. När jag har skrivit som värst har jag varit uppkopplad och kunnat ställa frågor via de olika kanaler som finns. Och ni har svarat. Ni har inte erbjudits pengar eller berömmelse – ni har gjort det ändå. Det är stort. Mina elever genom åren. Ni har var och en hjälpt mig att förstå mer om hur lärande går till. Adam, Daniela, Kevin, Ming och Jonathan – de barn (vissa av dem heter egentligen något annat) som har ställt upp och berättat om vad de använder digitala verktyg till. Utan er hade jag bara fattat hälften. Om ens det. Anna Maria Thunman. Min förläggare på Liber. Du som trodde på mig och bad mig skriva boken. Som har haft tålamod att läsa mina texter om och om igen. Som har gett mig konstruktiv kritik och som har gjort det rakt men med hjärta. Med din hjälp har jag övat att utveckla steg för steg-inställningen till lärande – den som jag så hett önskar ha. Magnus Winkler. Min redaktör på Liber. Som har ägnat så mycket tid åt att skärskåda texten. Som har frågat, bett mig att förtydliga och som har gjort det med mitt och textens bästa för ögonen. Anne-Marie Körling. Mitt bollplank. Du som ville att den här boken skulle skrivas. Dina fnissiga skratt och dina djupa tankar – de påverkar. Jag värdesätter dina idéer. Marie Andersson. Ö-pedagogen på ön i öster. Du har läst min text och varit vänligt petig. Jag har ändrat och klurat och är så tacksam för din respons. Kristina Alexanderson. Du som har hjälpt mig att förstå det här med Creative Commons och mycket annat i livet. 7

9789147100521b1-192c.indd 7

04/01/12 5:26 PM

Hans Renman. Som hjälpte mig att komma i kontakt med Blue School. Som visar att allt är möjligt. Wilhelm Sandels. För värdefulla tips om vidare läsning. Du som gjorde att jag kom in på talanginställnings- och steg för steg-inställningsspåret. För klokskap blandat med skumtomtar. Fredrik Svensson. För din respons. Elza Dunkels. För läsning och uppmuntrande tillrop. För ditt förord - tack! Sofia Mymlan Mirjamsdotter. För din respons. Annika Mayer. Som har lånat mig din historia och bollat text fram och tillbaka. Brit Stakston. För din respons. Per Olof Arnäs. För din klokskap. Linda Larsson. För din respons. Alma Taawo. För mejlväxling och viktig input. Och för Länkskafferiet som är mitt vattenhål. Åsa Kronkvist. Allas vår Ugglemamma. Som har funnits där från början, då när min digitala nyfikenhet vaknade. För hopp och mod och för all hjälp jag har fått genom dina instruktionsfilmer. För respons och svar på frågor. Joachim Thornström. För att du gör en fantastiskt bra Skolväska. Och Skolappsajt. Lotten Bergman. Som har lånat mig ett så långt citat. Och som har petat, gnetat och ”språkpolisat” med en bit av min text. Och hänvisat vidare. Det uppskattar jag. Ulf Jämterud. Som har berättat om skrivandets mysterier och som hjälpte mig att komma i gång.

9789147100521b1-192c.indd 8

04/01/12 5:26 PM

Stefan Söderfjell. Som tålmodigt har svarat på mina frågor och gett ytterligare tips. Olof Rapp. För din klokskap och din respons. Jan Videren. Som har hjälpt mig att förstå ännu lite mer. Victoria Qvarnström. Som har hjälpt mig att sätta mig in i sådant jag behövde lära mer om. Johan Busck. Som har delat med dig av din kunskap. Maria Gustafsson. Som är en eldsjäl när det gäller att skapa mötesplatser. Som alltid fångar de möjligheter som finns framför näsan. Johanna och H-G Andersson. För nybakat bröd levererat hem till dörren, för fika på er balkong när skrivandet gjorde att jag glömde hur solen såg ut. För sanna vänner. Helena Löfving. Min syster. Din läsning och dina råd värdesätter jag. Inte bara för att du är journalist, utan också för att du är min enda och bästa syster. Vilket arbete du har lagt ner! Matilda, Simon och Jack Löfving. Mina syskonbarn och min inspiration. Birgitta Olsson Rapp. Min mamma. Som har visat på det livslånga lärandet. För utvecklande respons på min text. För all hjälp. Lilian Karlsson. Min svärmor. För hjälp när vi har behövt den som mest. Joel, Joseph och Lisa Löfving. Mina barn. Min inspiration i allt. Stellan Löfving. Min man. Som har läst min text. Som har funnits där. Love you. Fick jag med alla? Nej, det finns en som ska få en egen sida. En alldeles särskild sida.

9789147100521b1-192c.indd 9

04/01/12 5:26 PM

när jag har skrivit den här boken har du funnits klart och tydligt i mitt minne. Jag har bollat tankar med dig, trots att du inte har kunnat höra. Du var också en lärare som skrev böcker. Jag kommer ihåg hur du satt i fåtöljen med blocket och pennan i hand och tänkte. Ibland provade du dina texter på oss för att se om de var tillräckligt tydliga. Dina texter porlade, bubblade och var fulla av liv. Det är hemskt trist att inte ha dig här längre. Du försvann alldeles för tidigt och lämnade ett oändligt tomrum efter dig. Men du lämnade också något annat. Nämligen en bit av din nyfikenhet på livet och en vilja att aldrig sätta sig klagande tillrätta. Saker går att förändra. Helena berättade något som du sa ett par dagar innan du dog: Även om man inte håller med om allt, finns det alltid något man kan lära av en annan människa. Det var klokt. Här, pappa Åke Olsson, boken är till dig.

9789147100521b1-192c.indd 10

04/01/12 5:26 PM

1. En IT-mammas tankar och bagage Inledning Jag packar upp en låda på vinden. En låda med pärmar och askar fyllda av övningar som jag har gjort till mina elever. Den har åkt med i en flytt och varit oöppnad i över femton år. Jag går igenom vad som finns och slänger sedan allt. Var innehållet så dåligt? Nej, absolut inte. Det fungerade under den tid som var då. Men saker och ting har hänt sedan dess, vatten har flutit under broar och jordklotets axel har rubbats ur sitt läge. När jag slänger lådan, slänger jag inte min självkänsla. Jag ser det som ett sätt att vara delaktig i en värld som förändras och ett sätt att vara nyfiken på att själv lära nytt. För vi lever i en omvälvande tid. En tid då utvecklingen går rasande fort. De digitala verktyg vi använder i vår vardag utvecklas snabbare än vi ibland hinner uppfatta. De nyheter som sänds ut via nyhetssändningar i dag skapar snabbt historia tillsammans med den historia vi har med oss i bagaget. Saker händer. Ingenting står still. Det är en tid som är här och nu. Den här boken är för dig som är yrkesverksam pedagog eller rektor inom förskoleklass, fritidsverksamhet och/eller grundskola. Den kan också läsas av dig som studerar till pedagog. Det är en råg-i-ryggen-bok, en som kommer att visa på möjligheter för skolan i dag. Det är också en bok som kommer att beskriva svårigheter och problem utan att för den sakens skull lämna dig vare sig ensam eller handlingsförlamad. Jag hoppas att boken kommer att ge dig nya erfarenheter och infallsvinklar och att du under läsandet kommer att känna dig stärkt och motiverad i din pedagog- och ledarroll.

9789147100521b1-192c.indd 11

04/01/12 5:26 PM

Syfte Med boken vill jag ge dig redskap att verka i en skola som är relevant. En skola som är en del av världen och som rustar våra elever för den tid de lever i nu och för den tid som kommer. Jag vill ge dig redskap att verka i en skola där lärande leder till förståelse som innefattar, men inte stannar vid, fakta. En skola där taket för lärande är borttaget och där motivation och kreativitet får genomsyra verksamheten. Där du som pedagog är oerhört viktig och där eleverna vet att de i dig har en tydlig ledare. En som inte lämnar sina elever ensamma i sitt kunskapande, utan som hjälper dem vidare. För mig är en relevant skola en skola som har höga förväntningar på att eleverna ska arbeta intensivt med viktiga uppgifter. Det är en skola som vill se saker ur olika perspektiv. Det är en skola som finns i världen och där världen finns i skolan. Det är en skola att längta till. Syftet är att du, dina kollegor och era elever ska hitta vägar att närma er en sådan skola. Inte genom en trollformel, utan genom arbete.

Fokus I boken fokuserar jag på digitala verktyg, eftersom de kan vara en oerhörd hjälp för att höja nivån på vad som går att lära. Digitala verktyg kan vara till exempel datorer, pekplattor, mobiler och webbtjänster, där även sociala medier ryms. Tekniken utvecklas ständigt och vad som ryms i begreppet kommer att ändras med tiden. Det får lov att göra det. Att fokus hamnar där betyder inte att andra verktyg, tjänster och medier är dåliga. Digitala verktyg med webbaserade tjänster och sociala medier finns som en del av allt annat, men är kanske det vi som pedagoger har minst kunskap om. Därför behöver vi prata om dem och hjälpa varandra att bättre kunna använda dem. Att få visa upp något på webben är en del av livet. Eleverna får genom att använda webben öva sig i att delta i livet även på arenor där de inte har varit vana att delta eller där de faktiskt är vana att delta. Webben, vilken är en del av hela det stora internet, kan

9789147100521b1-192c.indd 12

04/01/12 5:26 PM

vara en sådan arena.1 När eleverna lär sig handskas med webbaserade tjänster och sociala medier, kan de använda dem i sin vardag. I mina klasser där jag frågade eleverna vad de använde digitala verktyg till på fritiden kom det fram många saker som jag kunde förhålla mig till i min undervisning. Efter att vi hade provat en mängd webbaserade tjänster märkte jag att de började prata om att de även gjorde andra saker hemma än de hade gjort förut. Några hade börjat bildredigera på egen hand, andra hade börjat blogga och skriva som aldrig förr. Eftersom de digitala webbtjänsterna inte kostade pengar kunde alla som ville ta del av dem. Skolans och elevernas värld knöts ihop. Några av de verktyg jag tipsar om kan mycket väl ha uppdaterats och kommit att ha ändrats sedan boken trycktes. För att underlätta för dig att hitta länkar som fungerar hänvisar jag till min blogg www.itmamman.se, där jag försöker uppdatera länkar till det jag skriver om i boken. I kommande kapitel går jag igenom själva tanken bakom de olika webbtjänsterna. Vi behöver prata om nyttan av sådana verktyg, för om de används utan att man har tänkt igenom vad man har för syfte med dem kommer de möjligen att ses som ett problem, både vad gäller bedömning av elevernas kunskaper och vad gäller deras relevans för lärande. Med den utveckling vi har i dag kan ingen kunna allt om allt. Det är fysiskt omöjligt. Vi kan däremot visa oss öppna för att lära. Vi kan ta hjälp av kollegor för att diskutera och pröva nya sätt. Om det blir pannkaka av alltihop finns kollegorna som stöttar och hjälper vidare. Att ingå i ett fungerande arbetslag är viktigt. Därför ägnas det sista kapitlet åt hur arbetslaget kan bli en fungerande grupp, eller ännu hellre, ett fungerande team. Vi pedagoger är med och skapar innehållet i skolan och det gör vi utifrån de styrdokument vi har och den forskning om lärande som finns. Därför är kopplingen mellan det jag skriver och Lgr 11 stark. Därför kopplar jag också det skrivna ordet till olika pedagogers erfarenheter, till 1 Ibland talar jag övergripande om internet med den infrastruktur som den tillhandahåller, ibland talar jag om webben, det vill säga world wide web eller www, och de tjänster som finns där. Ibland avgränsar jag ännu mer och talar om sociala medier. Allt går in i vartannat och bildar tillsammans en helhet.

9789147100521b1-192c.indd 13

04/01/12 5:26 PM

forskning om lärande och till mina egna erfarenheter. I boken kommer du också att få möta händelser från elevers vardag utanför skolan och från deras vardag i skolan. Du kommer att få inblickar i arbetssätt och metoder. Det gäller både dig som arbetar med yngre elever i grundskolan och dig som arbetar med äldre elever. Framför allt vill jag ge dig en pedagogisk-didaktisk grund för att lägga upp arbetsområden, oavsett vilket ämne du undervisar i. Strategier som ger dig råg i ryggen att utveckla undervisningen vidare. Det ni på er skola kan göra är att koppla orden till era erfarenheter. Ni kan lägga till det ni har med er och ni kan stöta och blöta era funderingar mot mina. Ingenting är svart eller vitt. Det är inte för eller emot. Ni får fundera över det ni läser och använda mina ord i ert sammanhang. Så länge våra funderingar inte enbart bygger på tyckanden och gissningar, utan på de styrdokument vi har och den forskning och erfarenhet som finns kan vi lättare få ihop pusslet. Det kan få oss att våga pröva nya saker. Då är vi en bit på väg mot att säkerställa ett relevant innehåll i våra elevers utbildning. Då kan vi tillsammans skapa den relevanta skolan.

Vägen till här och nu Vem är då jag som skriver? Jag har varit grundskollärare i många år. Väldigt många, faktiskt. Häromdagen ringde en före detta elev på dörren. När jag öppnade sa hon: ”Jag fyller trettio nästa år. Det betyder väl att du är ganska gammal nu!” Tufft men sant. Livet rullar på. Några år har jag hunnit arbeta som IT-pedagog med att utbilda pedagoger inom förskola och grundskola i digital kompetens. Det har gett mig inblick i många elevers och lärares vardag. Jag har mött lärares frågor om hur man kan göra, hur man ska orka och hur man kan gå vidare. Nu arbetar jag som utbildningskonsult över hela landet och föreläser om lärande med fokus på digitala verktyg där sociala medier är en viktig bit. Det gör att jag hela tiden utmanas att tänka vidare. Egentligen tycker jag inte om teknik. Nej, det gör jag faktiskt inte. Pratar någon om megabyte och gigabyte smyger jag helst i väg. Under mina gymnasieår valde jag bort att ta det som då kallades datorkörkort, 14

9789147100521b1-192c.indd 14

04/01/12 5:26 PM

eftersom jag ville arbeta med människor. Och datorer och människor hör ju inte ihop. Det var bara det att efter att ha arbetat som lärare några år upptäckte jag att vissa elever hade lättare att skriva på dator än för hand. Det man kunde göra med en dator hjälpte eleven vid tangenterna. Innehållet som datorn gav hörde i högsta grad ihop med eleven. Jag har alltid försökt klura ut hur mina elever kan lära sig bättre och vad jag som pedagog kan göra för att ta bort hinder. Därför bestämde jag mig efter att ha arbetat ganska många år som lärare för att gå en distansutbildning som hette IKT för pedagoger. Under kursen skulle vi blogga och reflektera kring vad vi lärde oss, så jag startade bloggen www. itmamman.se. Namnet kom mest till för att jag tyckte det var ganska roligt att en sådan som jag skulle kunna förknippas med IT. Och så var jag ju mamma. IT-mamman fick det bli. Genom bloggen fick jag kontakt med en mängd andra lärare, som liksom jag famlade runt och försökte förbättra lärandet för sina elever. I bloggarnas kommentarsfält uppmuntrade vi varandra till vidare lärande och frågade när vi inte förstod. Vi kommunicerade. I och med min och andras bloggar vidgade jag lärarrummet till att omfatta hela Sverige, till och med andra länder. Det gav mig mod att pröva digitala verktyg med mina elever utan att själv kunna dem till fullo. I och med att eleverna fick arbeta med digitala verktyg, som de upplevde hjälpte dem i deras arbete, märkte jag att elevernas intresse ökade och att de arbetade mer intensivt. Jag läste också några kurser i svenska som andraspråk och insåg att elever med annat modersmål än svenska med stor fördel kan arbeta med digitala verktyg. Språket stärks när det får uttryckas i olika sammanhang. Många saker föll på plats. Plötsligt hade jag blivit en ännu mer kommunicerande pedagog än jag hade varit tidigare, en som reflekterade öppet tillsammans med andra. När jag hade gått de kurser jag ville gå fortsatte jag lärandet på egen hand. Fast nu ihop med andra via de kanaler jag hade hittat på bloggar, mikrobloggar, nätgemenskaper och forum. Efter ett tag tog Liber kontakt och bad mig att skriva en bok. En viktig bok. Det är den du nu läser.

9789147100521b1-192c.indd 15

04/01/12 5:26 PM

Skolminnen Visst är det så att vår egen skoltid påverkar oss, även om vi inte alltid vill erkänna det. Händelser från den tiden kan vi plocka fram i olika situationer. Ibland påverkar de lite väl mycket och kan få oss att för ett tag glömma vad vi lärde oss under lärarutbildningen eller lärt oss från forskning. Vårt handlande färgas av erfarenheter, bra såväl som dåliga. Under min skoltid mötte jag en slags inställning till lärande som jag först nu kan definiera som den så kallade talanginställningen, men som jag då trodde stämde överens med vad en skola var. Jag trodde att man var tvungen att kunna en massa om de olika ämnena innan undervisningen började och att det gällde att visa att man kunde redan från början. Det gällde att dölja att man var okunnig och det gällde att undvika utmaningar som avslöjade att man stod frågande. Rätt var bra och fel var dåligt. Det här färgade min syn på lärande. Missförstå mig nu inte, det finns saker som är rätt och fel. En ko är en ko, det behöver vi inte diskutera. Men i den värld jag rörde mig i hittade vi sällan utanför den sfär där man nöjde sig med att benämna saker och att benämna dem rätt, att komma ihåg olika saker och att visa hur gott minne man hade. När vår äldste son började förskoleklass förstod jag att han hade liknande tankar. Han knallade förväntansfullt runt och tittade på sitt nya klassrum. Eftersom han kunde läsa lite ljudade han sig igenom olika budskap som satt på väggarna. Senare, när vi gick därifrån, frågade han förhoppningsfullt: ”Mamma, den där lappen där det stod Dagens rätt, tror du att det betyder att de ska sätta upp namnet på den som har gjort rätt den dagen?” Jag förstod att han gärna ville få sitt namn där på väggen, men jag var tvungen att berätta att det antagligen skulle stå Blodpudding där nästa dag. Barn lär sig fort vad som gäller. Om det är rätt- och fel-tanken som råder, den där man ska räcka upp handen och visa vad man kan, dölja det man inte kan och inte fråga för mycket, tar de snabbt till sig den. När jag själv började i fjärde klass gjorde vi ett test i både engelska och matematik. Man skulle nivågruppera eleverna ur tre klasser. Jag hamnade till min lycka i snabba gruppen i båda ämnena. Under mina 16

9789147100521b1-192c.indd 16

04/01/12 5:26 PM

tre år på mellanstadiet tror jag inte att någon av eleverna fick flytta upp i grupprankningen, utan bara ner. Vi lärde oss att frukta nedflyttning och att inte fråga för mycket för att avslöjas som den som inte kunde. I snabba gruppen i matematik var det två elever som var extra snabba. Läraren berättade varje vecka vilken sida i matteboken de arbetade på, så att vi andra skulle lägga på ett kol. Som vi slet! Jag utvecklade ett nervöst förhållande till både matematik och engelska, vilket jag inte blev av med förrän på gymnasiet. Då fick vi en lärare som pratade matematik med oss. Som förklarade. Som tog sig tid att diskutera. Läraren visade på ett annat tanke- och förhållningssätt som vi elever kunde lära av. Ett helt nytt sätt att tänka. Det fick mig att börja fundera. Och att börja iaktta mina lärare på ett annat sätt. För att se hur de gjorde. Jag var för övrigt en iakttagande elev under hela skoltiden. En som läste av koder. Under större delen av min skoltid fortsatte jag att tro att man skulle räcka upp handen lagom ofta och endast när man verkligen visste svaret, annars kunde man svara fel, vilket inte var bra. I årskurs nio fick vi en ny lärare i historia och religion. Jag glömmer aldrig första provet han gav. Vi skulle tänka själva. Han krävde också att vi skulle ställa viktiga frågor. Skulle vi inte bara svara? Nej, vi skulle börja tänka. Det var oerhört jobbigt, men vi gjorde som han sa. Kanske var det där jag började förstå att det fanns ett annat sätt att se på lärande. Vi som hade haft lätt för oss fick plötsligt något att bita i. Vi var inte naturbegåvningar, människor med talanger som gjorde att vi bara kunde luta oss tillbaka och låta kunskapen ramla över oss. Det var frustrerande men samtidigt befriande att inse att man kunde utvecklas vidare. Talanginställningen hamnade i gungning. När jag sedan började arbeta som lärare tog jag med mig de här erfarenheterna. Men jag tog också med mig något annat, nämligen förväntningar på att om jag var tillräckligt sträng skulle mina elever göra som jag sa. Och gjorde de som jag sa var allt bra. På den skola jag arbetade under mitt första halvår som lärare var det A och O att ha tysta elever. Kikade någon in i klassrummet skulle det vara knäpptyst, annars pratades det om en i lärarrummet. Man ville inte vara den som inte kunde hålla ordning. Alltså var jag sträng men rättvis, enligt mig själv. Men det tog på 17

9789147100521b1-192c.indd 17

04/01/12 5:26 PM

krafterna. Både mina och elevernas. Och strängheten gick inte att släppa på. Gjorde man det steg ljudvolymen igen. Med åren lärde jag mig hur man når fram till olika elever. Och jag insåg att även jag kan lära mig av eleverna. Jag lärde mig att arbeta på att få dem att känna sig sedda. Att det är min skyldighet och mitt uppdrag för att få dem att utvecklas och lära sig. En elev som känner sig sedd kan utveckla den självkänsla som behövs för att kunna bli modig och få självförtroendet att lära. Självkänsla handlar om att känna att man har ett egenvärde som den unika människa man är ( Juul, J., 1995). Jag lärde mig att den tid jag investerar i varje enskild elev ger avkastning. Det kan vara att jag slipper springa ut och leta efter en elev som inte vill komma in efter rast och det kan vara att eleven får arbeta med något som känns relevant och som motiverar. Det till skillnad från att eleven protesterar, kastar pennan och väljer att sätta sig i ett hörn av klassrummet. I en klass jag undervisade var det en elev som ofta kom försent in efter rast och nästan alltid gjorde ett nummer av det. Kanske var det för att på något sätt markera att han inte brydde sig om vad lektionen handlade om. Jag minns en gång när han gjorde detta. Jag bestämde mig då för att inte slentrianmässigt bemöta honom som jag brukade göra, nämligen med att säga till honom att han minsann var tvungen att skärpa sig. Jag hade funderat på vad jag själv kunde ändra på. Han fick inte det mottagande som jag tror han förväntat sig. Som han varit van vid och lärt sig att förhålla sig till. Medan de andra eleverna arbetade pratade han och jag, som en människa till en annan, om hur han skulle kunna komma i gång med det där viktiga som de andra arbetade med. Pojken kom av sig, slutade flina och tog reda på vad de andra gjorde. Han märkte att de andra arbetade intensivt med något som verkade viktigt och han fick ta hjälp av dem för att komma i gång. Sedan fick han en egen stund med mig. Jag var inte arg utan visade att han var viktig, uppgiften var viktig och vi hade jobb att göra. Han fick egentid och han fick bli sedd. Kanske på ett sätt som han inte blivit förut. Han kom så gott som aldrig mer för sent. Och han jobbade intensivt, han också. Någonting hände där. Jag lärde mig att jag som lärare spelar roll. För mina elever. Jag lärde mig att de behöver en grundtrygghet och en självkänsla som jag kan hjälpa 18

9789147100521b1-192c.indd 18

04/01/12 5:26 PM

till att bygga upp. På vilket sätt de blir sedda ansvarar jag som lärare för. Strängheten byttes ut mot tydlighet och förväntan på att de skulle klara av att ta nya steg i lärandet.

Pedagoger som har betytt mycket för mig Under en semesterresa till New York passade jag på att besöka Blue School på Manhattan. Det är en skola som startades av The Blue Man Group, de där blåmålade människorna som bankar på rör och annat. Gruppen ville att deras barn skulle gå i en kreativ skola som uppmuntrade lärande. Jag träffade rektorn, Brad Choyt, en varm sommardag i juli och vi pratade om vad som gör hans skola speciell. Han framhöll vikten av att lärarna hela tiden utvärderar sin undervisning och utifrån gensvaret på lektionerna och på utfallet i bedömningar de gör av elevernas kunskaper omvärderar sin undervisning. Fokus på varför en elev misslyckas läggs inte på eleven, utan gör i stället att läraren undersöker vad som kan göras annorlunda. Inte utifrån perspektivet att läraren tidigare nödvändigtvis har gjort fel, utan från ett problemlösningsorienterat perspektiv. Det blir en utmaning. Hur kan man hitta ett sätt att utveckla elevens potential? Choyt visade också på en annan viktig ingrediens i skolan. Han ansåg det vara viktigt att varje lärare någon gång misslyckas. Är inte ett misslyckande något man vill gömma undan? Inte enligt Choyt. Om lärarna inte misslyckas ibland har de inte vågat pröva nya saker. Prövar man nya saker blir det galet då och då. Det ligger en hel del i det. Med talanginställningen finns rätt och fel ständigt närvarande. Rätt är bra och fel är dåligt. ”Nu har du visat vad du går för”, är vad en chef kan säga till en anställd och en lärare kan säga till en elev. Om man har en sådan inställning. Man är. Punkt slut. Men det är inte farligt att trampa i klaveret. Det ger erfarenhet och nya sätt att se på saker och ting, samt handlingskraft att agera annorlunda i framtiden. En lärare som inte känner att han eller hon måste gömma undan det man inte kan eller dölja att vissa lektioner blir mindre lyckade kan lägga fokus på det som verkligen är viktigt. En som har blivit min mentor som pedagog är Anne-Marie Körling. Hon är lärare, aktiv bloggare och har fått flera utmärkelser för sitt 19

9789147100521b1-192c.indd 19

04/01/12 5:26 PM

pedagogiska kunnande och omsättande av det i praktiken. Våra vägar korsades först i kommentarsfälten i varandras bloggar. Där utbytte vi tankar och diskuterade varandras idéer. Efter en tid började vi även prata via e-post och sms och till slut träffades vi över en fika. Då var det som att träffa en gammal vän, en som man inte behövde utbyta artighetsfraser med. Hur vi träffades är egentligen en parentes, men ändå en viktig sådan. Den är viktig, för den har hjälpt mig att inte värdera vänskap efter antal ansikte mot ansikte-möten. När man arbetar med elever är det en värdefull insikt att människor kan ha djupa relationer som de skaffat sig på andra sätt än vad vi kanske är vana vid. Hur som helst, jag besökte Anne-Maries klass vid ett tillfälle och fick se hur hon tog sig tid att hjälpa elever vidare genom att ställa utmanande frågor. Hennes elever visste att det de gjorde var relevant, därför hade de inte tid att strula runt när lektionen satte i gång. Jag som bara fick iaktta såg en lärare som gav sina elever redskap att tränga djupare in i lärandet och som fick dem att förstå att deras lärande var viktigt. Överallt fanns litteratur i mängder, bland annat tjocka böcker på engelska som eleverna klarade av att läsa. Tja, varför inte, många av dem läste spelmanualer och annat hemma. Dessa barn gick i årskurs fyra. Det gäller för oss pedagoger att börja våga prata om hur människor har lyckats och vilket förhållningssätt vi har. Det handlar inte om att ta efter alla färdiga pedagogiska planeringar. Det handlar om förhållningssätt och strategier. Det finns oändligt många fler pedagoger i min närhet som har hjälpt mig att utvecklas. Alla de blogg- och Twittervänner jag har fått under de senaste åren är jag djupt tacksam för. De finns i min närhet, trots det geografiska avståndet. Utan dem hade min tankevärld sett annorlunda ut. Med deras hjälp kommer den ständigt att förändras och ta sig nya uttryck. Det är jag helt övertygad om. Följ nu med in i boken, så utforskar vi något tillsammans. Låt dina kollegor eller studiekamrater hänga med och börja diskutera innehållet under en studiedag eller under några av era träffar. Börja där, och låt det sedan inte stanna av. Även om vi alla vill tro att vi på vår skola är väldigt framåt och om vi tycker att vi har rett ut alla frågor som finns att reda ut brukar det finnas en hel del att arbeta med. Samhället är i ständig 20

9789147100521b1-192c.indd 20

04/01/12 5:26 PM

utveckling. Synen på elevers och vårt lärande är inget man bockar av under några studiedagar. Det är något som ständigt är i fokus i allt man gör. Med våra erfarenheter kan vi nå ännu längre än där vi befinner oss nu. Christina Löfving

9789147100521b1-192c.indd 21

04/01/12 5:26 PM

2. Elevers lärande i vardagen Adam – Vad tycker du om att göra? Orden är lärarens och de är riktade till Adam som precis har börjat i förskoleklass. Hon ler uppmuntrande och väntar på svar. Så kommer det: – Spela dataspel. Det gillar jag! Jag har … Innan Adam hinner fortsätta har det uppmuntrande leendet stelnat. Läraren fick inte svaret hon hoppats på: att han tycker om att spela fotboll, bygga lego eller lägga pärlplattor. Hon ställer snabbt fråga nummer två: – Men när du inte spelar dataspel, vad tycker du om att göra då? Och så återvänder det uppmuntrande leendet. Som om det inte är tillräckligt bra att tycka om dataspel. Redan från skolstart signalerar vi olika saker till våra elever, vilket vi fortsätter att göra under alla deras skolår. I det här fallet signalerar läraren att det Adam gjorde hemma inte skulle uppmuntras. Det var inte tillräckligt bra. I skolan finns andra värden och dem ska eleverna lära sig. Hemmet och skolan blir ibland två olika världar. Några månader senare får Adam frågan om hur det är i skolan. Han funderar och svarar: – Det finns liksom inget roligt att göra där. Det är bara jobb, jobb, jobb. Det finns inget Wii och det finns ingen … Han letar efter ordet – … det finns ingen teknik. Trots att läraren menar väl blir det ibland så här. Många upplever att barn sitter alldeles för mycket vid datorn och att de därför som motvikt 22

9789147100521b1-192c.indd 22

04/01/12 5:26 PM

behöver göra andra saker i skolan. Samtidigt ser barnen att teknik och de smarta lösningar som tekniken kan innebära finns men inte alltid i skolan. Hårdraget kan man säga att skolan är en autonom satellit som svävar fritt, utan större koppling till elevernas vardag. Att gå till skolan blir som att gå från en värld till en annan och frågan är om skolans värld är så lockande. Att gå någonstans dag ut och dag in utan att vara motiverad: Vad har det för inverkan på lärandet? Våra styrdokument talar om: • Lusten: Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. (Lgr 11, ”Skolans värdegrund och uppdrag, Grundläggande värden”)

• Utgångspunkt i elevernas bakgrund: Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. (Lgr 11, ”Skolans värdegrund och uppdrag, En likvärdig utbildning”)

Daniela Adams kompis Daniela älskar däremot att gå till skolan. Det passar henne perfekt att göra det Adam kallar jobb, jobb, jobb. Finmotoriken är utvecklad och varje dag innebär många positiva ord om att hon gör rätt. När hon kommer hem fortsätter hon pyssla med pennor, sax och paljetter. Ibland startar hon datorn för att spela spel eller så startar hon pekplattan för att rita eller fånga grodor. Hon fångar dem inte med samma lätthet som Adam och känner viss beundran för hans kunnande. Där, i vardagens lek, får han vara stolt över det han kan. Där kan han visa Daniela hur även hon ska kunna lyckas. 23

9789147100521b1-192c.indd 23

04/01/12 5:26 PM

När vi gick i skolan såg världen annorlunda ut. Jag vågar hävda det. Med dagens utvecklingstakt av teknik ser världen inte likadan ut i morgon. Tidigare hade många av oss ofta en lärobok i varje ämne och i den stod vad som var mest viktigt att lära sig. Sedan fanns det kunskap runt omkring, men som lydig elev köpte man att det var vad som stod i boken som var mest relevant. Ibland kunde läraren välja ut vad som i läroboken var allra viktigast att lära sig genom att be eleverna stryka under eller pricka för något. Det var det som skulle komma på provet. Eleverna behövde inte lära sig källkritik, eftersom läraren hade kontrollerat att vad som serverades var det rätta. I andra delar av världen prickades andra saker för. I Australien, Nigeria, USA och Kina förekom andra frågor på proven. I dag ser världen annorlunda ut. Vi kan lätt ta del av vad man lär sig i USA. Vi kan till och med lära oss liknande saker. Vi kan snappa upp fragment av vad som pågår och är viktigt någon annanstans långt bort och vi kan med vår kunskap sätta in det i ett sammanhang. Genom kommunikationstjänster på internet och webbkameror kan vi delta i undervisningen i ett klassrum i Egypten. Genom bloggar och samarbetsytor som wikis kan vi ta del av vad andra diskuterar och lär sig. Vi kan bli världsmedborgare. Det är skrämmande. Eller spännande. Skrämmande för att det är svårt att välja ut den exakta kunskap som gäller för en världsmedborgare. Går det? I Lgr 11 får vi hjälp att se inriktning och centralt innehåll. Utifrån detta kan vi utveckla förmågor, bygga vidare på och dyka ner i kunskap. Utifrån våra styrdokument kan vi se möjligheterna för våra elever att bli de världsmedborgare som tekniken hjälper dem att kunna vara. Vi kan ta vara på det entreprenörskap som Lgr 11 talar om och vi har möjligheten att låta våra elever pröva ställningstaganden och se källkritiskt på tillvaron. Om vi tar vara på de vägar till lärande som ligger öppna kan taket för vad en elev kan lära under sin skoltid tas bort. Skolan kan och bör få vara en plats dit eleverna går för att lära sig det som är relevant; det de behöver kunna för att finna sin plats i livet. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. (Lgr 11, ”Skolans värdegrund och uppdrag, Grundläggande värden”)

9789147100521b1-192c.indd 24

04/01/12 5:26 PM

Kevin Kevin är tolv år och har flera fritidsintressen, det största är att göra saker vid datorn. Vid en första anblick kan det se ut som om han enbart ägnar sig åt att spela, men det visar sig vara fel. Vi pratar med varandra vid ett flertal tillfällen och han berättar om allt han gör i de olika spelen. När han märker att en person verkligen är intresserad av att få veta och vill lära sig vad han gör, svarar han alltmer utförligt och kommer efter några dagar självmant för att berätta om nya saker. Det är som om någon har dragit ur en propp. Han berättar bara mer och mer. Kevin spelar flera spel, men det han spelar för närvarande är ett onlinespel, vilket innebär att man är uppkopplad mot internet och spelar med andra, som heter RuneScape. I spelet träffar han sina kompisar. Några är klasskompisar, en bor i Luleå och en i Polen. Ibland måste han skriva på engelska i spelets chatt och ibland har han fått hjälpa andra i spelet genom att översätta både till engelska och till svenska åt dem i chatten. De som brukar träffas i spelet ordnar ibland olika evenemang eller events, som de säger. Det kan vara fester för att fira att en spelare, en så kallad gamer, har uppnått en viss level, alltså nivå, eller rankning av hur bra man är i spelet. Events kan också ordnas för att göra något annat ihop. Ibland ordnar spelarna tävlingar där det gäller att hitta något först genom att ta hjälp av en karta. Kevin berättar att det inte alltid är så lätt att få ihop alla spelare. Om de har bestämt att träffas klockan 18:00 inne i spelet ska nästan alltid någon äta eller ska någon åka i väg. Han tycker själv inte alltid att hans föräldrar förstår att han träffar kompisar i spelet. Föräldrarna brukar ropa att det är mat just när han är ute på ett viktigt uppdrag med spelkompisarna. Om bara föräldrarna kunde förstå att de ska förvarna en stund innan och att man inte alltid kan släppa allt man gör på en gång! Kevin skrattar lite när han berättar att en gång kom hans mamma in i rummet och sa till honom att stänga av datorn för att i stället gå till Anton, en kompis. – Men han är ju här svarade jag, berättar Kevin.

9789147100521b1-192c.indd 25

04/01/12 5:26 PM

Mamman tittade sig om i rummet. – Han är i spelet! Hela klassen är här just nu. Kevin ler. – Det är typiskt mamma, hon tror att man bara kan träffa kompisar om man ser dem. Ibland pratar kompisarna i spelet med varandra via mikrofon. Då slipper man skriva i chatten och då går kommunikationen snabbare. Kevin funderar själv på om det kanske är bra för dem som har svårt att skriva snabbt. De som inte kan hänga med så lätt annars. Det finns en del som har dyslexi, förklarar han. Det kan ju vara bra för dem att inte alltid behöva skriva allt. Men det där med att inte alla pratar svenska, hur går det? Kevin ser frågande ut. Han berättar att det finns översättningstjänster på nätet som man kan ha uppe samtidigt i ett fönster på datorn. Inget problem. En gång har han översatt till portugisiska på det här sättet. Det gick det med. Förresten använder han engelska ganska ofta. Om han vill läsa tips om spelet gör han det främst på engelskspråkiga sajter. Där får man reda på mer än om man bara läser på svenskspråkiga sajter. Men han läser inte bara vad andra har skrivit. Han berättar att han ibland upptäcker något i spelet som ingen annan verkar ha sett tidigare. Då vill han berätta om upptäckten, vilket man kan göra genom att skriva i den spelwiki som finns. Det finns spelwikis till de flesta spel och i dem kan oftast vem som helst skriva. Precis som i Wikipedia, förklarar han. Fast man får skriva på engelska så människor i olika länder förstår. Att det skulle vara svårt att förklara på engelska ger han inte mycket för. Om man inte vet vad det heter tar man ju reda på det eller så kan man se hur andra har skrivit och lära sig av det. Kevin bubblar vidare. Ibland arrangeras tävlingar och då vill man ju vinna. En gång skrev han en lång fantasyberättelse på engelska. Förstapriset var livstidsmedlemskap i RuneScape. Berättelsen blev ganska bra, men han vann inte. Han berättar att han skrev det mesta själv, men att han chattade lite med sin pappa när denne var på jobbet för att få veta 26

9789147100521b1-192c.indd 26

04/01/12 5:26 PM

hur han skulle få till en viss mening. När jag frågar om inte det var fusk tittar han återigen frågande på mig. Fusk? Att vilja göra något så bra som möjligt? I spelet frågar man alltid varandra om saker. Hur ska man annars få veta? Det är en viktig fråga. Hur ska man annars få veta? Kevin berättar att en del tävlingar handlar om att spela in något från spelet med hjälp av skärminspelningsprogram och att sätta ihop det till en berättelse med text och musik. De som lägger ut sina filmer på webben och får många besökare tilldelas hög status. Kompisarna brukar hjälpa varandra så att filmerna blir så bra som möjligt. Om någon behöver skådespelare ställer man upp och kommer till utsatt plats på utsatt tid. I spelet alltså. Med sin avatar, bilden av den person som man är i spelet. Det kan bli många omtagningar av varje sekvens innan man blir nöjd. Det blir många samtal med Kevin om vad han och hans kompisar använder datorn till. Under varje samtal har han nya saker att berätta. Det kan handla om andra spel, som Minecraft, där man bygger broar som inte får rasa eller gömmer skatter på smarta ställen så att ingen annan hittar dem och att komma ihåg koordinaterna för var de finns så att man senare kan hämta dem. Han berättar om hur han räknar ut hur han ska tjäna in poäng och hur han räknar ut hur lång tid olika saker ska ta. Han lär sig att man kan investera och försöka vara strategisk för att tjäna så mycket pengar i spelet som möjligt. Det är inte riktiga pengar men de är användbara i spelet för att köpa verktyg och annat som behövs där för att kunna ta sig vidare. Han visar mig papper med uträkningar som han har som stöd när han spelar. Han visar också hur han har mobilen bredvid sig för att samtidigt kunna ha kontakt med några av spelkompisarna via sms. Sedan berättar han om annat som handlar om samarbete, kommunikation med andra för att lösa problem och om initiativförmåga. Han använder inte själv orden, men de beskriver de förmågor han tycks utveckla. Samtidigt som han utvecklar dessa förmågor lär han sig använda digitala verktyg för att producera. Har Kevin någon nytta av allt det han lär sig? Uppenbarligen har han det i umgänget med sina kompisar. Och med största sannolikhet har han det också i sitt kommande yrkesverksamma liv. 27

9789147100521b1-192c.indd 27

04/01/12 5:26 PM

Om jag inte frågat hade jag antagligen trott att Kevin bara satt och klickade på datorn och inte lärde sig något speciellt. Jag kunde ha trott att han satt där med tomt stirrande blick medan livet pågick utanför fönstret. Frågan är vad vi kan lära oss av Kevin gällande vad vi gör i skolan. Det verkar finnas många elever som är motiverade att göra liknande saker. De lägger ner mycket tid på att skriva, både på svenska och på engelska, att göra uträkningar och att göra medieproduktioner. När de är hemma. På eget initiativ. Finns det möjligheter för dem att använda dessa förmågor för lärande även i skolan? Och hur tar vi reda på vad de kan? Får de frågor om vad de gör på fritiden? Får de möjlighet att förklara spelens storhet med hjälp av skärminspelningsverktyg eller med text och bild? Får de berätta på sätt de är bra på? Läraren ska • ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, • stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan, • ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel, • stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter, • samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen, och • organisera och genomföra arbetet så att eleven – utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga, – upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt, – först i sin språk- och kommunikationsutveckling, – successivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat eget ansvar, – får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang, och – får möjlighet att arbeta ämnesövergripande. (Lgr 11, ”Övergripande mål och riktlinjer, Kunskaper”)

9789147100521b1-192c.indd 28

04/01/12 5:26 PM

När jag funderar på hur jag själv gjorde för några år sedan inser jag att jag inte ställde de frågorna till mina elever. Jag var en lärare som hoppades att eleverna skulle komma tillbaka efter helgen och berätta om hur de hade spelat fotboll eller haft dansuppvisning. Det var mycket lättare att ställa följdfrågor då. Det var mycket lättare att visa intresse och det var mycket lättare att tro att sådana aktiviteter var utvecklande för eleverna. För visst var de utvecklande. Men jag missade att bemöta många av de elever som inte höll på med sådana aktiviteter. Jag skickar en tacksamhetens tanke till alla de elever som fick mig att tänka om och därmed att lära mer. Samtidigt ska man inte tro att alla elever sitter på oupptäckta kunskaper om digitala verktyg. Ibland delar vi nämligen in människor i de som kan använda digitala verktyg och de som inte kan. Ibland drar vi gränsen för denna kunskap vid ett visst födelseår. De som är födda tidigare kan inte och de som är födda senare kan. När vi gör den här uppdelningen innebär det att vi antar att de som är födda före ett visst årtal eller visst decennium inte har digital kompetens och vi rycker kanske på axlarna och säger att det inte gör något att de inte kan. Med dem som är födda efter utsatt datum tar vi för givet att de kan. Kan de inte måste det vara något fel på dem. Men alla har inte tekniken hemma, alla vågar inte pröva sig fram och åter andra saknar intresse att lära sig använda digitala verktyg. Det finns elever som smyger undan när de ser en dator eller annat digitalt verktyg. De vill inte visa att de inte kan. Därför bör man som lärare inte ha stereotypa föreställningar om elevers förmåga när det gäller digital kompetens. I stället måste vi börja våga ta reda på hur det förhåller sig så att vi kan bygga vidare på de skilda erfarenheter eleverna bär på. Vare sig det visar sig att eleverna kan det ena eller andra eller inget av vad vi förväntar oss, får vi inte bortse från att digitala verktyg är en viktig del av vardagen och att förmågan att använda dem måste utvecklas hos alla. Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. (Lgr 11, ”Övergripande mål och riktlinjer, Kunskaper”)

9789147100521b1-192c.indd 29

04/01/12 5:26 PM

På samma sätt kan vi inte förutsätta att pojkar och flickor är bättre eller sämre på att använda digital teknik på grund av sitt kön. Vi ska däremot verka för att alla får utvecklas oberoende av om de är pojkar eller flickor. Att utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet tillhör varje elevs rätt. Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet. (Lgr 11, ”Skolans värdegrund och uppdrag, En likvärdig utbildning”)

Ming Ming är en trettonårig tjej som går i sjuan. Hon använder digital teknik lite annorlunda än vad Kevin gör. På fritiden använder hon sin mobil till att lyssna på musik, antecknar på det hon kallar mobilens hjälpredor och använder sig av mobilens miniräknare. Och så finns ju klockan som både visar tiden och väcker henne på morgonen. Hon använder också mobilen till att ta en hel del foton. Den finns nästan alltid med, men hon tycker inte att hon använder den så mycket. Den finns där om hon behöver den, liksom. För att ta reda på saker på fritiden söker hon ofta svar via sin Ipod. Eller frågar hon mamma eller pappa. Hon har också skickat en sms-fråga till en fråga-svar-tjänst när hon ville veta vilka som hade gjort en speciell låt i en reklamfilm. Via datorn har hon kontakt med olika människor och där får hon veta nya grejer hela tiden. – Man lär sig ständigt! Om min kompis säger: Kolla den här länken!, så kan jag klicka vidare och hitta massa nytt. Ming brukar spela The Sims, ett spel där man bygger upp olika miljöer, annars läser hon mest bloggar, kollar olika klädkedjors hemsidor, är på 30

9789147100521b1-192c.indd 30

04/01/12 5:26 PM

Facebook, kollar på Youtube-klipp, lyssnar på musik samt är inne på MSN och Bilddagboken. Jonathan Jonathan är femton år och går i åttan. Ibland spelar han Playstation där han är uppkopplad så att han kan spela mot andra runt om i världen. Han har också börjat spela ett världsomspännande onlinespel där man spelar med andra över internet, World of Warcraft, på datorn. Jonathan betalar en månadsavgift för att få spela och tycker att han måste lägga en hel del tid på spelet för att få ut mesta möjliga av det han betalar. När jag frågar om hur spelet går till beskriver han de avancerade spelreglerna. Jag hänger inte riktigt med och får fråga samma sak gång på gång. Så mycket som att spelaren har olika roller förstår jag. Man väljer om man ska tillhöra onda eller goda och man kan skaffa högre level, alltså komma till en högre nivå i spelet där man möts av nya utmaningar. Ju högre man kommer, desto fler aktiviteter, till exempel attacker eller raider, kan man delta i. När jag föreslår att det kanske vore en idé om jag skaffade ett användarkonto för att kunna förstå bättre möts jag av skepticism: – Det är nog ingen idé. Det behövs massa tid för att sätta sig in i allt. Du skulle antagligen bara spela ett tag och då uppnår du inte en så hög level som man behöver för att verkligen fatta varför det är så kul att spela. Han har säkert rätt. Så jag fortsätter lära mig genom att fråga. Han berättar att det inte alls bara är att klicka och vara uthållig som gör att man blir framgångsrik i spelet. Man måste skaffa bra saker, till exempel vissa sorters rustningar, och se till att man har en lämplig uppsättning färdigheter, eller skills, för att bli framgångsrik. Och är man framgångsrik får man lättare vara med i olika grupper, guilds, i spelet vilka gör raider ihop. Dessa raider kan göras mot städer eller genom att man i guilden försöker ta sig fram genom en labyrint eller bana. Sedan måste man fundera ut smarta sätt att klara av att genomföra dessa raider. Utför man sitt uppdrag bra har man större möjlighet att få delta i nya raider, eftersom andra spelare då vill ha med en. När en förfrågan om vilka som vill delta i en raid skickas ut av någon kan denne välja bland de spelare 31

9789147100521b1-192c.indd 31

04/01/12 5:26 PM

Löfving

igitala verktyg och sociala medier i undervisningen behandlar hur man praktiskt kan använda digitala verktyg

Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen

och sociala medier i alla ämnen i grundskolan. Christina

Löfving tar sin utgångspunkt i Lgr 11, pedagogisk forskning och

Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen – så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr 11

hon nämner i boken.

Best.nr 47-10052-1 Tryck.nr 47-10052-1

Christina Löfving