Bomberman
mimmi schill
Bomberman Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Mimmi Schill © Illustratör: Emma Eklund Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2014 ISBN: 978-91-7577-079-6
Till Love och Zion för inspiration, glädje, lycka och villkorslös kärlek.
Motståndaren kommer närmare och är plötsligt där igen. Nära rutan, irriterande nära honom. Melodin spelar upp och huvudet dundrar av den plågsamma musiken. Bom, bom, boom! Med höjda vapnen möter han den envisa rivalen och i ögonvrån skymtar han sina trogna krigare komma springande för att försvara sin Herre med bomber och spjut. Han svänger hotfullt med svarta, kraftiga armar mot pojken som är så nära, men ändå utom räckhåll. Han gnisslar tänder och svär på att slyngeln ska få igen. Snart faller det sista försvaret mellan världarna och det sista hindret är undanröjt för att uppnå målet, att besegra Bardien och sedan världen. Snart är han redo för strid, men först måste rätt tidpunkt komma. Tillfället när han ska ta sig igenom världarna. Han ler och smider vidare på sin mästerliga plan, en plan han länge har tänkt sätta i verket. ”Snart är det du som är fångad”, varnar han när spelet brakar igång. Trots att han vet att motspelaren ännu inte har en chans
9
att förstå eller höra honom, fylls han av ursinne när pojken mumlar: ”Kom igen då Bomberman, gör ditt bästa!”
10
”Oscar, vi åker nu. Vi ses på måndag!” hojtar mamma glatt ute från hallen. ”Hej då gubben”, hörs pappas mörkare röst. ”Mm, hej då”, muttrar Oscar djupt nedsjunken i soffan på sitt rum. Ytterdörren stängs samtidigt som han koncentrerar sig på att inte förlora fler liv mot Bomberman. Han trycker så hårt mot spelets knappar att tummarna värker. ”Yes, jag dödade honom!” Bomberman är äntligen av med alla sina liv och Oscars figur, som kallas Oxyboxy, vinner. Oxyboxy dansar en liten segerdans till en glad melodi medan Bomberman segnar ner och Oxyboxy kan låsa in honom i fängelsehålan igen. Oscar tittar upp och ser att det har mörknat utanför fönstret. Han är frusen och stel. Trots att det är höst har dagarna varit soliga och kvällarna har inte börjat bli riktigt höstruskigt mörka ännu. Han har suttit länge, alldeles för länge, skulle mamma ha sagt, men han är ensam hemma och kan göra vad han vill ett par dagar. Mamma och pappa är på väg till Köpenhamn, bara de två som förr i tiden, 11
innan Oscar och Emma föddes. Det är inte särskilt ofta mamma och pappa åker bara de två, men nu har de sett till att komma iväg. Oscar ska vara själv i tre dagar och är fri att göra vad han vill. När han kom hem efter sista lektionen på fredagseftermiddagen var mamma och pappa redan färdiga att ge sig i väg och Emma hade redan åkt med sin kompis på ridläger, som passande nog skulle pågå hela helgen. Oscar behöver alltså inte ens ha Emma i närheten med sitt tjat. Oscar och Emmas rum ligger vägg i vägg. Ibland är Emma snäll, men mest retas hon. Hon är två år äldre och fortfarande lite starkare än Oscar, därför måste han nästan alltid ge sig. Men när Emma spelar popmusik retar Oscar henne genom att spela pappas gamla hårdrocksskivor på högsta volym. Då höjer Emma volymen på sitt rum och bråket är i full gång. Tur att man har nyckel till sitt rum, så att man kan låsa om sig när Emma blir arg. Nu ska det bli lugnt och skönt att få vara själv och göra vad man vill, tänker Oscar nöjt. När man är tolv år, nästan tretton, kan man vara själv ett tag, påpekade Oscar när mamma och pappa tyckte att han skulle sova hos mormor och morfar. Och någon måste ju passa Tiger. Tiger är Oscars katt, han har gosig orangebrun päls och vita strumpor på varje tass. Han gillar att ligga och lata sig i flera timmar i soffan, men är också en riktigt duktig musjägare. Nästan varje morgon har han släpat 12
hem något byte som han stolt visar upp framför ytterdörren. Emma skriker i herrans sky när hon trampar på halvätna möss och andra konstigheter som Tiger har lämnat på trappen. Men Oscar brukar berömma sin kisse och skratta åt Emmas vrål. Ja, Oscar och Tiger kommer klara sig riktigt bra bara de två ensamma hemma. Efter mycket övertalning hade mamma och pappa gått med på att Oscar skulle få sova själv i huset, men morfar skulle komma varje dag och titta till honom. Mormor och morfar bor ju ändå nära, bara runt hörnet. Det tar bara ett par minuter att gå och om något skulle hända kan de vara där nästan direkt. Men vad skulle kunna hända på tre futtiga små dagar? Det är spännande att vara själv för första gången och härligt att få bestämma. Ingen vuxen som tjatar på vad han ska göra och att han borde gå ut och träffa kompisarna istället för att sitta hemma. Oscar brer en smörgås och dricker ett glas mjölk, han tar mackan i ena handen och spelet i den andra. Han sätter sig i tv-soffan där mamma har dukat fram chips för att Oscar ska få eget fredagsmys. Men Oscar bryr sig inte om chipsen utan sätter igång spelet på nytt. Jag blir galen på dit spelande, brukar mamma sucka och hota med att hon en vacker dag kommer gräva ner spelet i rabatten. Över min döda kropp, brukar Oscar muttra, men i dag kan ingen säga till honom vad han ska göra. Bom, bom, bom Bomberman! spelar melodislingan. Oscar har hört den hundratals gånger, ibland drömmer han till och med om den på nätterna. Bomberman dyker 13
upp i rutan. Hans ilskna ögon blänker och genom de hopbitna tänderna hörs ett svagt väsande. Nu är han åter fri från fängelset och hans muskulösa kropp med långa armar och kloliknande fingrar jonglerar med brinnande bomber. Oscar vet att han inte är farlig, även om han ser farlig ut. Bomberman är bara en ond figur i ett dataspel, som Oscar råkar älska att spela. Oxyboxy springer fram och tillbaka mellan Bomberman och förrådet av småbomber, Oscar styr honom upp och ner. Trycker man på y släpper han en bomb och förhoppningsvis står Bomberman där. Träffas han av bomben förlorar han lite av sin livsenergi, men om Bomberman träffar dem med en bomb förlorar istället Oxyboxy livsenergi. Oxyboxy ser ut som en snäll alv med smala ben i bruna byxor och en stor röd toppluva nedtryckt på huvudet. Han har stora runda ögon och en mun som ser ut som ett O vilket gör att han hela tiden ser förvånad ut. Men trots att Oxyboxy är mindre än Bomberman kan han besegra honom och hans krigare. Bomberman är stark, men Oxyboxy har till fördel att han är snabb. Mycket snabbare än Bomberman och därför kan han springa i väg och runt krigarna för att lura dem att lägga sina bomber på fel ställe, där sedan istället den mycket större Bomberman klampar rätt in i dem. Men nu har Bomberman övertaget och Oxyboxy förlorar liv efter liv när Bomberman slänger tillbaka bomberna mot honom. ”Skit också”, fräser Oscar, när Bombermans alla krigare rusar fram för att hjälpa Bomberman. Små, svarta figurer som samlar ihop bomberna och 14
ger dem till Bomberman för att förrådet inte ska ta slut. Oxyboxy måste snabbt bygga upp tegelstenar som skydd för att inte bli träffad, för där kan Bombermans krigare inte gå förbi, utan de blir förvirrade och står paralyserade. Infångade som i en musfälla. Oscar skrattar när alla krigarna fångas i ett litet fyrkantigt tegelfängelse som Oxyboxy byggt. Det är beckmörkt ute när Oscar pausar spelet. Han orkar inte spela klart trots att han inte lyckats fånga Bomberman. Huvudet värker och tummarna är röda av allt tryckande. Bättre att fortsätta i morgon när jag har hela dagen på mig att vinna över Bomberman, tänker han. När han går förbi ytterdörren hör han Tiger krafsa för att komma in. Katten hade han nästan glömt bort, undrar om han har stått där länge och väntat? Han öppnar snabbt dörren och Tiger springer in och direkt fram till matskålen som står i hallen. ”Har du inte fångat några möss i kväll?” frågar Oscar och klappar ursäktande den rödbruna pälsen. Men Tiger är fullt upptagen med kattmaten och vänder inte ens på huvudet. Oscar vrider runt låset på dörren och trycker ner handtaget för att kolla att det är riktigt låst, sedan vacklar han halvsovande in till sitt rum och sätter spelet i laddaren vid elkontakten. Om man stänger av spelet måste man börja om från början och det vill han inte, särskilt inte när han kommit ända till level fem av tio. Oscar slänger sig på sängen och funderar på att han borde borsta tänderna, men är man ensam hemma så är 15
man. Han kryper ner under täcket och somnar. I öronen hör han fortfarande melodin som spelar bom, bom, boom.
16
Oxyboxy springer mot honom och viftar med armarna. Han rör sig snabbt längs med den långa vägen fram mot byn. Vad vill han? undrar Oscar och ser sig omkring. Han känner igen allt omkring sig, träden och åkrarna är gröna och välskötta. De ser precis ut som de brukar. Solen står lågt på den dunkla himlen och floden som flyter strax intill den lilla byn skymtar mellan de vitmålade trähusen. Han befinner sig på det lilla gatustensbelagda torget där tegelstenar står uppstaplade rad på rad till försvar mot fienderna. Oscar stryker sig över ögonen. Oxyboxy rusar fortfarande i full fart mot honom, som om han ville varna för något. Det är något som inte stämmer. Plötsligt stryker en isande vind över ryggen och han vänder sig hastigt om. Fienderna kommer, som en stor svart hop har de smugit sig fram och är alldeles nära. För nära för att han ska kunna sätta sig i säkerhet. Den svarta hären av krigare rör sig närmare och med ens bildas en öppning mellan dem och där kommer deras mäktige ledare. Oscar kryper ihop och stapplar bakåt. Det var det Oxyboxy ville varna för. Han borde ha varit mer uppmärksam, nu är det för sent. 17
O
scar ska äntligen få vara ensam hemma en hel helg. Han kan spela dataspel hur länge han vill utan att någon stör. Nu finns tid att vinna i favoritspelet och lyckas besegra den onde Bomberman för alltid. Men plötsligt fungerar inte spelet som det brukar och mörka skuggor rör sig genom huset på natten. Oscar tvingas in i en farlig kamp mellan det goda och det onda. Finns det någon kvar som kan hjälpa honom och går det att överlista Bomberman i den verkliga världen? Bomberman är en modern fantasybok för barn och ungdomar med spännande illustrationer av Emma Eklund. Mimmi Schill bor med sin man och två pojkar i Berg, utanför Växjö och arbetar som svensklärare på högstadiet. Bomberman är hennes debutbok.
ISBN 978-91-7577-079-6
www.idusforlag.se
9 789175 770796