sjöö utan att försöka dölja sin irritation. Reportern pekade ut över hamnen där motor- och segelbåtar låg sida vid sida utmed bryggorna. ”Här, mitt i skärgårdsparadiset, undrar medlemmar och seglare om de fortsätter seglingarna med risk för livet. Polisen har ännu inte gått ut med någon teori om orsaken till mordet, men Sandhamn är en ö i chock och spekulationernas vågor går höga.” Kameran gled över vattnet och vilade för ett ögonblick på Lökholmen, den stora hamnanläggningen mittemot Sandhamn. Till vänster skymtade Telegrafholmen som ramade in hamnen och skapade det vindskyddade läge som seglingsmetropolen var berömd för. Den fortsatte bort till Oscar Julianders Swanbåt som låg ensam längst ut vid en av pontonerna. Det gröna skrovet blänkte i solskenet. Hon såg vilsen och övergiven ut, som en kapplöpningshäst som glömts bort inne i stallet just när loppet skulle börja. Den sista biten av bryggan hade spärrats av med blåvit polistejp. ”Tillträde förbjudet” stod det på en gulröd lapp med en hänvisning till den lagparagraf som förbjöd nyfikna att närma sig. Längst bort skymtade en polisbåt som gungade lätt på vågorna. Med en sista panoramabild över det faluröda klubbhuset där flaggorna vajade på halv stång, avslutades inslaget. ”Hörde du, Ingmar?” sa Isabelle von Hahne till sin man och vände sig från tv-apparaten i deras svit på Seglarhotellet. ”Det där klarade han inte så bra, den gode Hans. Han skulle behöva lite medieträning, den gamle stofilen.” Hon kastade en förströdd blick på utsikten utanför balkongdörren innan hon stängde av tv:n med fjärrkontrollen. Som vanligt låg hennes blonda hår i en perfekt page där ljusare slingor diskret vävts in på ett tilltalande sätt. På vänster lillfinger bar hon sin vapenring i guld och blått med symbolen för den baltiska adelssläkten. I förbigående noterade hon att den behövde putsas. De diamantprydda vigselringarna likaså. Sedan ryckte hon på axlarna och började rastlöst bläddra i en veckotidning. Ingmar von Hahne skakade avvärjande på huvudet. ”Vad väntar du dig en dag som denna? Efter en sådan händelse.” Han gick fram till minibaren och tog fram en whiskyflaska i miniatyrformat. ”Måste du dricka nu?” sa Isabelle och gjorde en grimas. Ingmar tittade på kvinnan som hade varit hans hustru i drygt tret-
17