Rune Hammargren Rune Hammargren Min morfar Claés Hammargren
Fler än en miljon svenskar passerade Emigranternas hus i Göteborg på sin väg ut i världen, för väldigt många var Amerika målet och den stora drömmen. En rysning passerade min kropp när jag gick genom samma rum som min morfar gjort under utresan 1899, och som så många andra gjorde på grund av svält, förföljelse, men förmodligen också i vissa fall, av ren äventyrslystnad. Denna bok tillägnas er alla, även om morfar Claes Hammargren i Svartabäck finns i första rummet, annars skulle inte boken ha blivit skriven. Den här boken är ett resultat av en inspelad intervju den 23 december 1962. Samtalet spelades in på en trådbandspelare, senare överfört till kassettband, från kassettband till CD. Morfar berättar under sjuttiofem minuter hur han levde sitt liv, under sina sex år i det förlovade landet där allt var möjligt, men inget var gratis.
Min morfar Claés Hammargren Amerikaresan www.bod.se
Min morfar Claés Hammargren
Amerikaresan
Av Rune Hammargren
Tryck och förlag: BoD ISBN: 978-91-7463-811-0
2 Mer än en miljon svenskar passerade Emigranternas hus i Göteborg på sin väg ut i världen, för väldigt många var Amerika målet och den stora drömmen. En rysning passerade min kropp när jag passerade samma rum som min morfar gjort under utresan och som så många andra har gjort på grund av svält, förföljelse, men också av ren äventyrslusta. Denna bok tillägnas er alla, även om morfar Claés Hammargren finns i första rummet, annars skulle inte boken ha blivit skriven.
3 Bakgrund
Det blir givetvis min berättelse återgiven från en gammal inspelning, min bild och några av mina minnen av morfar Claés Hammargren som skrivits ned här. Syskonen, andra nära och kära i omgivningen kan mycket väl ha och förmodligen också har, en annan bild än den som helt kort uttrycks avslutningsvis. Givetvis kommer det att vara så, min tid med morfar bestämmer att det finns minnen under en kortare tid, än den flera andra äger. Det är ändå min morfars Amerikaresa boken ska handla om, inte om mig, några minnen vill jag ändå dela med mig av och det blir de starkaste. Jag har burit med mig ett antal som på något vis sticker ut, var och ett på sitt sätt.
4 Samtalet börjar ganska rakt på, berättelsen startar med en gång och slutar lika abrupt, tanken var att det skulle bli en fortsättning med ytterligare ett samtal. Så blev icke fallet, tyvärr. Känner ändå stor tacksamhet och ödmjukhet inför denna fantastiska berättelse, berättad av min morfar Claés Hammargren. I bakgrunden av den första delen av intervjun kan ”mormors-klockan” höras i bakgrunden, under inspelningen kan röster från barn också höras, funderade för en stund om jag, bröder och kusiner fanns i det stora huset vid inspelningen. Intervjuaren hade att göra det förstår jag, då han med jämna mellanrum får resa sig för att gång på gång, stänga den dörr som tydligen öppnas återkommande. Vem, eller vilka det var som var nyfikna på vad som hände i rummet har jag inget svar på.
5 Tror för den delen inte att någon busade med morfar, det handlade nog mer om ren och skär nyfikenhet. Jag skriver, använder orden och uttalen på det sätt jag uppfattar morfars härliga ”Kronobergska” dialekt.
6
Intervjun är återgiven från en inspelning på en trådbandspelare (Magnefon), överfört till kassettband, från kassettband till cdskiva. Trådbandspelaren (principen) uppfanns av dansken Valdemar Poulsen 1898. Samtalet förs i dialogform mellan intervjuaren Erik Fransson Svartabäck och min morfar Claés Hammargren, intervjun genomfördes den 23 december 1962. Efterforskningar pekar på att det är just Erik som har genomfört intervjun där tanken var att denna skulle följas upp av ytterligare en, så skulle det tyvärr inte bli. Beakta dialekt, minnesbild, inspelningsteknik och hur författaren uppfattar samtalet. Morfar var trots allt åttiotvå år gammal vid inspelningstillfället, han uppger själv vid ett tillfälle att det blir ”ännavänt”.
7 Helheten finns dock berättad av en man som faktiskt upplevde både utvandring och återvandring. För all del även invandring i dåtidens Amerika, med bland annat ett nytt språk att lära in. Morfar reste ut 1899, han var då nitton år gammal. Återresan till hemlandet skedde 1905. Vissa ord, meningar har inte kunnat uppfattas. Dessa motsvarar en liten del av det sjuttiofem minuter långa samtalet. Det finns meningar som skrivits utifrån hur författaren har kommit fram till en slutsats av samtalet.
ClaĂŠs Hammargren 1880-1965
Anna Hammargren 1885-1979
G책rden Svartab채ck Linneryd - St책ngsm책la
Rune Hammargren Rune Hammargren Min morfar Claés Hammargren
Fler än en miljon svenskar passerade Emigranternas hus i Göteborg på sin väg ut i världen, för väldigt många var Amerika målet och den stora drömmen. En rysning passerade min kropp när jag gick genom samma rum som min morfar gjort under utresan 1899, och som så många andra gjorde på grund av svält, förföljelse, men förmodligen också i vissa fall, av ren äventyrslystnad. Denna bok tillägnas er alla, även om morfar Claes Hammargren i Svartabäck finns i första rummet, annars skulle inte boken ha blivit skriven. Den här boken är ett resultat av en inspelad intervju den 23 december 1962. Samtalet spelades in på en trådbandspelare, senare överfört till kassettband, från kassettband till CD. Morfar berättar under sjuttiofem minuter hur han levde sitt liv, under sina sex år i det förlovade landet där allt var möjligt, men inget var gratis.
Min morfar Claés Hammargren Amerikaresan www.bod.se