9789147099207

Almås Stubberud Grønseth (red.)

2 Boken tydliggör vilka konsekvenser olika sjukdomar får för patienten. Den ger kunskap om hur patientens grundläggande behov bäst tillgodoses och beskriver sjuksköterskans ansvar och funktion i omvårdnaden. Vidare fokuseras de yrkesmässiga utmaningar som sjuksköterskan ställs inför i arbetet med olika patientgrupper.

En systematisk genomgång av aktuell forskning ligger till grund för uppdateringen av innehållet. I varje kapitel finns aktuella sökord, en fyllig förteckning med referenslitteratur samt förslag på fördjupningslitteratur och webbplatser.

Förutom redaktörerna Hallbjørg Almås, Dag-Gunnar Stubberud och Randi Grønseth har sammanlagt 68 författare, huvudsakligen sjuksköterskor, bidragit med fackkunskaper och erfarenheter från sina respektive områden. Resultatet är ett läromedel för sjuksköterskestudenter och ett uppslagsverk för den verksamma sjuksköterskan i såväl hemsjukvård som institutionsvård.

Hallbjørg Almås är sjuksköterska och lärare med lektorskompetens, och har lång erfarenhet som förlagsredaktör. Almås är författare till flera kapitel i boken och har i de tidigare utgåvorna av Klinisk omvårdnad varit huvudredaktör och huvudförfattare.

Dag-Gunnar Stubberud är intensivvårdssjuksköterska och har en fil. kand. i vårdvetenskap. Han är förstelektor vid intensivvårdsutbildningen vid högskolan i Oslo. Stubberud har haft huvudansvaret för denna revision och är medförfattare till flera kapitel.

Randi Grønseth är sjuksköterska, har en fil. kand. i vårdvetenskap och arbetar som förlagsredaktör. Grønseth har haft förlagsansvaret för revisionen. Hon är också medredaktör och medförfattare till några kapitel.

Boken är översatt från norska och anpassad till svenska förhållanden.

Best.nr 47-09920-7 Tryck.nr 47-09920-7

KLINISK OMVÅRDNAD

Klinisk omvårdnad del 1 och 2 ger de teoretiska och praktiska kunskaper som utgör grunden för den svenska sjuksköterskans bedömningar och omvårdnadsåtgärder.

Hallbjørg Almås Dag-Gunnar Stubberud Randi Grønseth (red.)

2

KLINISK OMVÅRDNAD

Klinisk omvårdnad 2

ISBN 978–91–47–09920–7

© Liber AB 2011 Orginalets titel: Klinisk sykepleie © Gyldendal Norsk Forlag AS 2010 Första upplagan 1985 Andra upplagan 1992 Tredje upplagan 2001 Fjärde upplagan 2010 Översättning: Inger Bolinder-Palmér och Kristina Olsson, Förlagsredaktörer: Karin Sjögren Marklund, Christina Brynolfsson och Gabriella Bernhoff Omslagsfoto: Tommy Næss Omslag: Nette Lövgren Layout och sättning: Laboremus Oslo AS Brödtext: Minon Pro 9,5/13 pkt Papper: Tryck: XX 2011 Första upplagan 2002 Andra upplagan 2011 1

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUSavtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 113 98 Stockholm Tfn 08–690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08–690 93 30, fax 08–690 93 01 e-post kundservice.liber@liber.se

Illustrationer och foto: © Kari C. Toverud (certifierad medicinsk illustratör (CMI)) Övriga illustrationer: © Anne Langdalen bild 26.3, 28.2, 28.14 © Deborah Maizels bild 28.10 © Ellen Wilhelmsen bild 26.1, 26.4, 29.3 © Robin Jensen bild 23.12, 25.1, 25.4, 30.1, 30.2, 30.12 © TUSCH bild & form, Jeanette Engqvist bild 25.2, 25.3, 27.1, 27.6, 27.7, 30.13 Övriga foton: © Amoena – bilden återgiven med tillstånd av patienterna bild 33.3 © Brabara Spohn-Lillo, Prosthetic Illusions bild 28.12 © ConvaTec bild 31.4 © Enklereliv bild 24.4 © Författare i Jacobsen m.fl.: Sykdomslære. Indremedisin, kirurgi og anestesi (2009) bild 23.8

© Gambo – bilden återgiven med tillåtelse av patienten bild 21.2 © Henriette Berg-Thomassen bild 28.13 © Hilde Ingebretsen bild 30.9 © John AD Settle bild 31.3 © Marianne Sæland bild 28.5a © Moss Hudmottagning bild 30.3, 30.4, 30.6, 30.7, 30.10 © Oslo universitetssjukhus, Ullevål – bilden återgiven med til�låtelse av patienten bild 28.3 © Oslo universitetssjukhus, Ullevål, Onkologisk avdelning bild 32.1, 32.2 © Oslo universitetssjukhus, Rikshospitalet, Fotoavdelningen bild 29.5, 29.9 © Randi Grønseth bild 24.4, 24.5, 29.1, 30.11 © Scanpix bild 19.2 © Science Photo Library bild 30.5 Övrigt: © Svenska epilepsiförbundet bild 26.2

INNEHÅLL

Almås, Stubberud och Grønseth (red.)

Klinisk omvårdnad Del 1 och 2 2:a upplagan Del 1

Del 2

01. Klinisk omvårdnad – funktion och ansvar

19.

02. Undersökningar och behandling på radiologisk avdeling

20. Omvårdnad vid urinvägssjukdom och behandling hos kvinnor och män

03. Omvårdnad vid infektionssjukdomar

21.

04. Omvårdnad vid lungsjukdomar

22. Omvårdnad vid stomi

05. Avancerade behandlingåtgärder vid svår andningssvikt

23. Omvårdnad vid skador och sjukdomar i rörelsesapparaten

06. Omvårdnad vid skador och kirurgiska ingrepp i bröstkorgen

24. Omvårdnad vid reumatiska sjukdomar

07.

Omvårdnad vid hjärtsjukdomar

Gynekologisk omvårdnad

Omvårdnad vid akut njurskada och kronisk njursvikt

25. Omvårdnad vid sjukdomar och skador i centrala nervsystemet

08. Omvårdnad vid cirkulationssvikt

26. Omvårdnad vid neurologiska sjukdomar

09. Perioperativ och postoperativ omvårdnad

27.

10. Omvårdnad vid dagkirurgi

28. Omvårdnad vid sjukdomar och skador i ögat

11.

Omvårdnad vid smärta

12.

Omvårdnad vid konfusion

29. Omvårdnad vid sjukdomar och skador i öron-, näs- och halsområdet

13.

Omvårdnad vid transfusion

14. Omvårdnad vid sjukdomar i mag-tarmkanalen 15.

Omvårdnad vid sjukdomar i gallvägar, bukspottkörtel och lever

16.

Nutrition vid sjukdom

17.

Omvårdnad vid diabetes mellitus

18. Omvårdnad vid endokrina sjukdomar

Omvårdnad vid stroke

30. Omvårdnad vid hudsjukdomar och hudskador 31.

Omvårdnad vid brännskador

32. Allmän omvårdnad vid cancersjukdomar 33. Omvårdnad vid bröstcancer 34. Omvårdnad vid blodsjukdomar 35. Mötet med lidande och döende patienter ­­ – sjuksköterskans möte med sig själv 36. Omvårdnad vid organdonation och organtransplantation

Hallbjørg Almås • Dag-Gunnar Stubberud • Randi Grønseth (red.)

Klinisk omvårdnad 2 Andra upplagan

Översättning Inger Bolinder-Palmér och Kristina Olsson

Liber

Förord

Denna bok kom ut i Norge första gången år 1985, då med titeln Medisinsk og kirurgisk sykepleie. Boken reviderades och kompletterades 1992, varvid titeln ändrades till Klinisk omvårdnad. Titeln speglar det praktiska perspektivet på omvårdnad – det handlar om omvårdnad »vid sängkanten«. I den tredje utgåvan utökades boken, och den gavs därför ut i två band.

I Sverige kom Klinisk omvårdnad ut 2002. I denna andra upplaga (fjärde utgåvan i Norge) har antalet kapitel minskats från 46 till 36, dels genom att kapitel som behandlar områden som tas upp i annan kurslitteratur har tagits bort, dels genom att flera kapitel har slagits ihop. Omvårdnadsperspektivet har ytterligare förtydligats genom att innehållet har strukturerats efter sjuksköterskans uppgifter. Kapitlen är uppbyggda med utgångspunkt från centrala teman som sjukdomarnas konsekvenser för patienten, observationer och kliniska bedömningar, hur man tillgodoser patientens grundläggande behov samt sjuksköterskans ansvar och funktioner. Dessutom lyfter man fram de utmaningar som sjuksköterskan ställs inför i arbetet med olika patientgrupper.

Boken är avsedd att användas i undervisning och handledning inom sjuksköterskeutbildningen, men i likhet med tidigare utgåvor är den också lämplig som uppslagsverk inom olika omvårdnadsområden. De enskilda kapitlen fungerar som en introduktion för sjuksköterskor som är nya inom ett specialområde. För den som vill fördjupa sina kunskaper är listan över referenslitteratur till nytta.

En beskrivning av klinisk omvårdnad måste med nödvändighet omfatta medicinsk kunskap (patofysiologi och medicinska behandlingsmetoder) i den grad som den har betydelse för sjuksköterskans observationer av patienten och för valet av omvårdnadshandlingar. Urvalet av det medicinska innehållet har gjorts med tanke på att det ska vara »matnyttigt« för sjuksköterskan. Som en konsekvens av detta kommer läsaren att upptäcka att beskrivningarna av symtom, patofysiologiska förändringar och medicinska behandlingar inte är heltäckande ur ett medicinskt perspektiv. För att få en systematisk genomgång av olika sjukdomar och skador samt den medicinska behandlingen av dessa bör läsaren därför vända sig till annan litteratur i det aktuella ämnet.

För att underlätta förståelsen används i så stor utsträckning som möjligt svenska ord i stället för latinska. Vanliga latinska termer har därför endast tagits med i den mån som det är viktigt att känna till dem. Latinska beteckningar har i hög grad försvenskats i enlighet med rekommendationerna i Lindskogs Medicinsk terminologi (2008). Läkemedel betecknas med sina generiska namn eller med namnet på den läkemedelsgrupp som den aktuella substansen tillhör (lokalanestetikum, antibiotikum osv.). Skälet till detta är att de enskilda läkemedelstillverkarna har olika preparatnamn på en och samma verksamma substans, och läkemedelsnamnen därför kan variera beroende på var man arbetar.

En systematisk genomgång av aktuell forskning ligger till grund för uppdateringen av innehållet med aktuella sökord, en fyllig förteckning med referenslitteratur och förslag på fördjupningslitteratur och webbplatser i varje kapitel. Vi tackar projektledare Karin Borgen vid Nasjonalt kunnskapssenter for helsetjenesten och specialistbibliotekarie Hilde Strømme vid Oslo universitetssykehus, Ullevål, för råd och vägledning i detta arbete.

Vi tackar också de medicinska fackgranskarna och granskarna inom det vårdvetenskapliga området. De har alla bidragit till arbetet med att skapa en så bra bok som möjligt. De medicinska fackgranskarna presenteras på s. 556.

Ett stort tack till den medicinska illustratören Kari Toverud, som har gjort ett lysande arbete med illustrationerna, och till intensivvårdssjuksköterskan och praktikhandledaren Helle Madsen Holm för god hjälp under fotograferingen. Vi tackar också Simuleringssentret vid Oslo universitetssykehus, Ullevål, för anpassning och upplåtande av lokaler till fotograferingen.

Sist, men inte minst, vill vi tacka alla författarna som med praktisk erfarenhet av och kunskap om sina ämnen har lagt ned stor möda på att uppdatera läroboken. En kort presentation av författarna återfinns på s. 553.

Det är vår förhoppning att Klinisk omvårdnad även fortsättningsvis kan fungera som lärobok och uppslagsverk – så att den med rätta kan kallas en handbok.

Oslo, april 2010 och Stockholm, juni 2011 Hallbjørg Almås, Dag-Gunnar Stubberud och Randi Grønseth

Förlaget vill tacka översättarna för ett gediget arbete och de många svenska faktagranskare från både den teoretiska och kliniska verksamheten, som har anpassat texten till svenska förhållanden.

Karin Sjögren Marklund Förlagsredaktör, Liber

Innehållsöversikt

19 Gynekologisk omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . 17 Heidi Jerpseth

20 Omvårdnad vid urinvägssjukdom och behandling hos kvinnor och män. . . . . . . 53 Astrid Gjerland, Hallbjørg Almås, Randi Grønseth

21 Omvårdnad vid akut njurskada och kronisk njursvikt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Tove Gulbrandsen

29 Omvårdnad vid sjukdomar och skador i öron- näs- och halsområdet. . . . . . . . . . . 313 Berit Haugan, Mahtab Mirzaie, Arnulf Røisgaard, Astrid Karine Ytrelid

30 Omvårdnad vid hud­sjukdomar och hudskador. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 343 Hilde Ingebretsen, Elisabeth Storheim

31 Omvårdnad vid brännskador . . . . . . . . . . . 381 Jorunn Mathisen

22 Omvårdnad vid stomi. . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 Cecilie Nilsen

32 Allmän omvårdnad vid c­ ancersjukdomar . . 401 Vibeke Bruun Lorentsen, Ellen Karine Grov

23 Omvårdnad vid skador och sjukdomar i rörelseapparaten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 Karianne L. Grønsleth, Eirill Roa, Ingunn Könøy, Hallbjørg Almås

33 Omvårdnad vid bröstcancer. . . . . . . . . . . . 439 Elin Myklebust Sørensen, Hallbjørg Almås

34 Omvårdnad vid blod­sjukdomar . . . . . . . . 455 24 Omvårdnad vid reumatiska sjukdomar. . 167

Lilli Finne-Grønn, Anine Wiig Dagestad

Anne-Grethe Gregersen

25 Omvårdnad vid ­sjukdomar och skador i centrala n ­ ervsystemet. . . . . . . . . . . . . . . . 189 Vibeke Lohne, Sissel Raknestangen, Viggo Mastad, Ingrid Kjærstad

26 Omvårdnad vid neuro­logiska sjukdomar . . 225 Kari Espeset, Viggo Mastad, Eldbjørg Rafaelsen Johansen, Hallbjørg Almås

27 Omvårdnad vid stroke. . . . . . . . . . . . . . . . . . 259 Anne Wergeland, Signy Ryen, Tone Grete ØdegaardOlsen

28 Omvårdnad vid sjukdomar och skador i ögat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 Marianne Sæland, Astrid Thorstad

35 Mötet med lidande och ­döende patienter – sjuk­sköter­skans möte med sig själv. . . 475 Mary Harris Kalfoss

36 Omvårdnad vid organ­donation och organtransplantation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 499 Per-Arne Bakkan, Aslaug Sødal Myrseth, Kirsten Kongshaug, Anne Relbo, Ingelin Grov

Innehåll

Förord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 19 Gynekologisk omvårdnad . . . . . . . . . . . 17 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 18 Att möta kvinnor i en sårbar och utsatt situation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Flerkulturell kompetens. . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Diagnostiska undersökningar och behandlingsmetoder. . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Kvinnans upplevelse av att genomgå en gynekologisk undersökning. . . . . . . . . . . . 18 Sjuksköterskans roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Anamnes och allmän undersökning. . . . . . . . 19 Gynekologisk undersökning . . . . . . . . . . . . . . 19 Ultraljud. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Kolposkopi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Hysteroskopi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Laparoskopi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Laboratorieundersökningar. . . . . . . . . . . . . . . 21 Kvinnors reproduktiva hälsa. . . . . . . . . . . . . . . . 21 Menstruationsrubbningar . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Klimakteriet och menopausen . . . . . . . . . . . . 23 Konsekvenser för patienten . . . . . . . . . . . . . . 24 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Problem kopplade till sexualitet. . . . . . . . . . . . 24 Sexuella problem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Könsstympning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Sexuella övergrepp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Underlivsinfektioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Infektioner i nedre könsorgan. . . . . . . . . . . . . 28 Infektioner i de övre könsorganen. . . . . . . . . 30 Descensus genitalis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 32 Tumörer i kvinnliga könsorgan. . . . . . . . . . . . . 33 Godartade tumörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 Elakartade tumörer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Cancer i livmoderhalsen . . . . . . . . . . . . . . . . . 37

Omvårdnad vid elakartade tumörer i kvinnliga könsorgan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Omvårdnad vid cancer i de kvinnliga köns­ organen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Graviditetsrelaterade sjukdomar . . . . . . . . . . . 39 Illamående och kräkningar . . . . . . . . . . . . . . . 39 Hotande missfall. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 Omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Utomkvedshavandeskap . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Abort. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 44 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 Trofoblasttumörer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 Ofrivillig barnlöshet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

20 Omvårdnad vid urinvägssjukdom och behandling hos kvinnor och män. . 53 Kompetenskrav på sjuksköterskan . . . . . . . . . 53 Att möta patienten i en sårbar och utsatt situation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Lindra patientens besvär . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Stärka patientens copingresurser. . . . . . . . . . 53 Förebygga komplikationer och optimera ­patientförloppet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Nedre urinvägssymtom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Kontinensbevarande mekanismer . . . . . . . . . 54 Urinretention. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Urininkontinens. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

10

Innehåll

Urinvägsinfektioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Okomplicerad urinvägsinfektion . . . . . . . . . . 62 Komplicerad urinvägsinfektion. . . . . . . . . . . . 62 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 63 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 Stensjukdom i urinvägarna . . . . . . . . . . . . . . . . 64 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 65 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 Tumörer i urinblåsan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 Sjukdom i prostata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 Benign prostatahyperplasi (BPH). . . . . . . . . . 67 Prostatacancer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Njurcancer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 70 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Omvårdnad vid kirurgiska ingrepp i urinvägarna. . 70 Observation och kliniska bedömningar. . . . . 70 Tillgodose patientens grundläggande behov. 74 Kateterisering. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 Rätt användning av urinvägskateter . . . . . . . 77 Rätt teknik vid inläggning av urinvägskateter. . 78 Rätt teknik vid skötsel av urinvägskateter . . 80 Litteratur och nätadresser. . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81

21 Omvårdnad vid akut njurskada och kronisk njursvikt. . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 85 Identifiera tidiga tecken på njurskada . . . . . 85 Förebygga komplikationer. . . . . . . . . . . . . . . . 86 Tillgodose patientens psykosociala behov . . 86 Akut njurskada. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Prerenal akut njurskada. . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 Renal akut njurskada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 Postrenal akut njurskada. . . . . . . . . . . . . . . . . 87 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 87 Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Kronisk njursvikt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 93 Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 Njurersättningsbehandling. . . . . . . . . . . . . . . 95 Litteratur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100

22 Omvårdnad vid stomi. . . . . . . . . . . . . . . . 103 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 103 Undervisning och handledning. . . . . . . . . . . . 103 Olika stomityper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 Stomier på tunntarmen. . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Stomier på tjocktarmen . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Urostomi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 107 Preoperativ omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Information. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Stomimarkering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 Utprovning av stomipåse före operationen. . 113 Postoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 Observationer och kliniska bedömningar. . . 114 Tillgodose patientens grundläggande behov. . 115 Undervisning och handledning. . . . . . . . . . . . . 116 Undervisa om stomivård. . . . . . . . . . . . . . . . . 116 Stomiutrustning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 Reglera tarmtömningen med hjälp av irrigation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 Kost för stomiopererade. . . . . . . . . . . . . . . . . 123 Förebygga bråck. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 Kläder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 Samliv och sexualitet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 Information och undervisning för närstående. . 126 Kontakt med patientförening. . . . . . . . . . . . . 126 Alla patienter får informerar om att ILCO finns och att han eller hon kan få stöd av dem om så önskas. Dokumentation av undervisningen. . . . . 126 Ekonomiska rättigheter för stomiopererade. . 126 Behov av uppföljning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 Stomikomplikationer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 Hudproblem. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 Parastomalt bråck. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 Stomiprolaps. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 Stomiseparation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 Litteratur och nätadresser. . . . . . . . . . . . . . . . . 132 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 Webbadresser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132

23 Omvårdnad vid skador och sjukdomar i rörelseapparaten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 133 Förebygga komplikationer på grund av ­immobilitet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 Äldre patienter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 Samarbete med andra yrkesgrupper. . . . . . . 134 Allmän omvårdnad vid skador i rörelseapparaten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 Observationoch kliniska bedömningar. . . . . 134 Tillgodose patientens grundläggande behov. . 137

Innehåll

Frakturskador i extremiteter. . . . . . . . . . . . . . . 143 Allmän behandling av fraktur i extremiteter. . 143 Nyckelbensfrakturer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Frakturer i armbågen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Överarmsfrakturer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Underarmsfrakturer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Höftfrakturer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 Lårbensfrakturer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148 Knäfrakturer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148 Underbensfrakturer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148 Fotledsfrakturer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 Hälbensfrakturer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 Omvårdnad vid frakturskador i extremiteterna. . 149 Bäckenfrakturer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 Ryggfrakturer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 Artros. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158 Idrotts- och fritidsskador. . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 Meniskskada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 Korsbandsskada. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 Omvårdnad efter knäoperationer . . . . . . . . . 161 Amputationer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 Preoperativ omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 Postoperativ omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . 162 Rehabilitering efter amputation. . . . . . . . . . . 164 Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165

24 Omvårdnad vid reumatiska sjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 167 Stärka patientens copingresurser . . . . . . . . . 167 Samarbeta med andra yrkesgrupper. . . . . . . 168 Allmänna problem vid reumatiska sjukdomar. . 168 Smärtor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 Stelhet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 Nedsatt rörlighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 Nedsatt förmåga att utföra ­dagliga ­aktiviteter. . 170 Förändringar i näringstillståndet . . . . . . . . . . 170 Kronisk trötthet och sömnstörningar . . . . . . 170 Förändrat utseende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Psykosociala konsekvenser. . . . . . . . . . . . . . . 171 Reumatoid artrit. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 173 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174

Ankyloserande spondylit . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 174 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 Fibromyalgi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 176 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 Osteoporos. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 177 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177 Allmän omvårdnad vid r­ eumatiska sjukdomar. . 177 Kartläggning och klinisk bedömning. . . . . . . 177 Tillgodose patientens grundläggande behov. . 180 Rehabilitering. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 Ekonomi och rättigheter. . . . . . . . . . . . . . . . . 186 Litteratur och nätadresser. . . . . . . . . . . . . . . . . 186 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186

25 Omvårdnad vid s­ jukdomar och skador i centrala ­nervsystemet. . . . . . . . . . . . . . 189 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 189 Identifiera tidiga tecken på allvarlig ­sjukdomsutveckling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 Skapa en vårdande relation till patient och ­närstående och stärka patientens hopp. . . . 189 Stärka patientens copingresurser. . . . . . . . . . 190 Etiska utmaningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190 Intrakraniella sjukdomar och skador. . . . . . . . 190 Generella konsekvenser för patienten. . . . . . 190 Intrakraniella tumörer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 195 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 Vaskulära hjärnsjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 196 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 Traumatiska skallskador. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 Skallskadans svårighetsgrad . . . . . . . . . . . . . . 197 Olika typer av skallskador. . . . . . . . . . . . . . . . 198 Omvårdnad vid intrakraniella sjukdomar och skador. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 Traumatiska ryggmärgsskador . . . . . . . . . . . . . 207 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 208 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 Omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 Lumbago och ischias. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 216 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 Omvårdnad vid konservativ behandling. . . . 218 Omvårdnad vid kirurgisk behandling. . . . . . . 219

11

12

Innehåll

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 221 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221

26 Omvårdnad vid neuro­logiska sjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 225 Stödja patientens upplevelser och förmedla hopp. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 Stärka patientens copingresurser. . . . . . . . . . 226 Samarbete med andra yrkesgrupper. . . . . . . 226 Epilepsi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 227 Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 Parkinsons sjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 235 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 Multipel skleros . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 241 Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243 Omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 Amyotrofisk lateralskleros. . . . . . . . . . . . . . . . . 247 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 247 Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 Akut polyradikulit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 250 Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 Myasthenia gravis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 253 Medicinsk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 254 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 Undervisning, handledning och stöd. . . . . . . 255 Litteratur och nätadresser. . . . . . . . . . . . . . . . . 255 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 Webbplater. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255

27 Omvårdnad vid stroke . . . . . . . . . . . . . . . 259 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 259 Förklarande funktion. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 Stödjande funktion. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 Integrerande funktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 Bevarande funktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 Stroke. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 Hjärninfarkt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 Hjärnblödning och hjärnhinneblödning. . . . . 260

Transitorisk ischemisk attack . . . . . . . . . . . . . 261 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 261 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267 Omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269 Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 281 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281 Användbara webbplatser. . . . . . . . . . . . . . . . . 281 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281

28 Omvårdnad vid sjukdomar och skador i ögat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 283 Bred omvårdnadskompetens. . . . . . . . . . . . . . 283 Observera och bedöma patientens tillstånd. . 284 Stärka patientens copingresurser. . . . . . . . . . 284 Undersökningar av ögat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284 Inspektion av ögat och ögats omgivning . . . 284 Oftalmoskopi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284 Visus – synskärpa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 Spaltlampa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 Ögonbottenfoto. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 Brytningsfel. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 Glasögon. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 Kontaktlinser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 Kirurgisk korrigering av brytningsfel . . . . . . . 286 Skador och akuta sjukdomar . . . . . . . . . . . . . . 287 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 287 Skador på ögat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287 Nedsatt blodtillförsel till ögat . . . . . . . . . . . . 288 Näthinneavlossning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288 Ögoninflammationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289 Akut glaukom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290 Omvårdnad vid skador och a­ kuta sjukdomar i ögat. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291 Observationer och kliniska bedömningar . . 291 Tillgodose patientens grundläggande behov. . 291 Särskilda omvårdnadsåtgärder vid frätskador. . 293 Kroniska sjukdomar och ­bestående synnedsättning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 293 Katarakt (grå starr) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294 Glaukom (grön starr). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295 Åldersrelaterad makuladegeneration . . . . . . 297 Diabetes retinopati . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298 Kronisk ögoninflammation. . . . . . . . . . . . . . . 298 Omvårdnad vid kroniska ­ögonsjukdomar. . . . 298 Tillgodose patientens grundläggande behov. . 299 Allmän omvårdnad vid kirurgiska ingrepp i ögonen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300 Postoperativ omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . 301 Borttagande av öga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304

Innehåll

Omvårdnad av blinda och s­ yn­skadade. . . . . . 307 Patientens behov i rehabiliteringsprocessen. . 307 Samordning mellan offentliga och privata hjälpinstanser. . . . . . . . . . . . . . . . 309 Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 309 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 309 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 309

29 Omvårdnad vid sjukdomar och skador i öron- näs- och halsområdet. . 313 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 313 Tillgodose patientens behov av näring. . . . . 313 Lindra smärtor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313 Tillgodose patientens psykosociala behov . . 314 Sjukdomar och besvär i örat. . . . . . . . . . . . . . . 314 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 314 Vanliga undersökningar och behandlingsformer. . 315 Inflammationer i örat. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 316 Ménières sjukdom. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 318 Otoskleros. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 318 Allmän omvårdnad vid kirurgiska ingrepp i örat. . 318 Nedsatt hörsel. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 319 Omvårdnad av patienter med nedsatt hörsel. . 322 Hörapparat. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 322 Andra hjälpmedel. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 324 Aktuella hjälpinstanser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 324 Sjukdomar och skador i näsan och bihålorna. . 324 Näsblod. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 324 Näsbensfraktur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 326 Bihåleinflammation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 Sjukdomar och skador i ansikte, mun och hals. . 328 Sjukdomar i spottkörtlarna. . . . . . . . . . . . . . . 328 Sjukdomar i svalget. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 330 Akut halsinfektion. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 330 Kronisk halsinfektion. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 330 Flegmone. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 331 Tonsillektomi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 331 Cancer i munhålan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 331 Lymfkörtelmetastas på halsen. . . . . . . . . . . . 334 Strupcancer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 335 Frakturer i underkäken. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339 Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 341 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341

30 Omvårdnad vid hud­sjukdomar och hudskador. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 343 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 343 Sjuksköterskans förhållningssätt . . . . . . . . . . 344 Observation och klinisk bedömning av hud­förändringar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 344 Främja patientens livskvalitet vid kronisk hudsjukdom. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 344 Stärka patientens copingresurser. . . . . . . . . . 344 Hudens funktioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 344 Skydd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 Temperatur- och vätskereglering. . . . . . . . . . 345 Huden som sinnesorgan . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 Huden som signalapparat. . . . . . . . . . . . . . . . 345 Hudförändringar – tecken på sjukdom. . . . . 346 Undersökning av huden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 346 Klinisk undersökning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 346 Diagnostiska undersökningar. . . . . . . . . . . . . 347 Hudinfektioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 349 Bakteriella infektioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 349 Virusinfektioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 350 Svampinfektioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 350 Akuta hudsjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 351 Erytrodermi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 352 Kroniska hudsjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 352 Psoriasis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 352 Eksem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 356 Omvårdnad av patienter med kroniska hudsjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 358 Observation och kliniska bedömningar. . . . . 358 Tillgodose patientens grundläggande behov. . 359 Hjälp och ekonomiskt stöd. . . . . . . . . . . . . . . 363 Svårläkta sår. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 363 Trycksår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 363 Bensår. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 368 Diagnostisera sår. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 369 Grundläggande behandlingsprinciper. . . . . . 371 Litteratur och nätadresser. . . . . . . . . . . . . . . . . 379 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379

31 Omvårdnad vid brännskador. . . . . . . . . 381 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 382 Förhållningssätt i mötet med brännskadade patienter. . . . . . . . . . . . . 382 Lindra patientens lidande . . . . . . . . . . . . . . . . 382 Respektera patientens integritet . . . . . . . . . . 382 Förebygga infektioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 382 Brännskador. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 382 Bedöma skadans svårighetsgrad. . . . . . . . . . . 382 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 385

13

14

Innehåll

Medicinsk behandling i akutfasen . . . . . . . . . 385 Omvårdnad av patienter inlagda på sjukhus. . 386 Sårbehandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 393 Sluten sårbehandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 393 Öppen sårbehandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 394 Vården av sårytorna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 394 Hudtransplantation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 396 Transplantationsytan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 397 Donatorytan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 397 Den fortsatta behandlingen . . . . . . . . . . . . . . 397 Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 398 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 398 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 398

32 Allmän omvårdnad vid ­cancersjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 401 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 401 Skapa en vårdande relation med patienten och de närstående . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 401 Lindra och stärka patientens hopp. . . . . . . . . 402 Sjuksköterskans egen sårbarhet i mötet med cancer och allvarlig sjukdom. . . . . . . . . . . . . . 402 Cancer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 402 Cytostatikabehandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 402 Strålbehandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 403 Cancersjukdomens konsekvenser för patienten. . 405 Allmän omvårdnad av patienter med cancer. . 410 Administrera cytostatika. . . . . . . . . . . . . . . . . 410 Observation och kliniska bedömningar. . . . . 412 Tillgodose patientens grundläggande behov. . 414 Palliativ fas. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 425 God livskvalitet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 425 Kroppsliga förändringar. . . . . . . . . . . . . . . . . . 426 Omvårdnad i den palliativa fasen . . . . . . . . . 427 Organisering, kompetens ­och ­tvärdisciplinärt samarbete. . . . . . . . . . . . 431 Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 431 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 431 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 431 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 432

33 Omvårdnad vid bröstcancer. . . . . . . . . 439 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 439 Information och vägledning. . . . . . . . . . . . . . 440 Bröstcancer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 440 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 440 Självundersökning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 442 Diagnostisera bröstcancer. . . . . . . . . . . . . . . . 443 Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 444 Efterbehandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 445 Preoperativ omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . 446 Postoperativ omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . 447

Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 452 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 452 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 452 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 452

34 Omvårdnad vid blod­sjukdomar . . . . . 455 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 455 Stärka patientens hopp och skapa en vårdande relation till patienten och de närstående. . . . . . 455 Stärka patientens copingresurser. . . . . . . . . . 456 Blodsjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 456 Anemier. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 456 Mikrocytär anemi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 456 Makrocytär anemi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 457 Normocytär anemi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 458 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 458 Utredning och medicinsk behandling. . . . . . 458 Omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 459 Maligna blodsjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 460 Leukemi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 461 Maligna lymfom. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 462 Omvårdnad vid maligna blodsjukdomar . . . 463 Konsekvenser för patienten. . . . . . . . . . . . . . . 467 Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 467 Omvårdnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 467 Ärftliga blödningssjukdomar . . . . . . . . . . . . . . 468 Hemofili A och B. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 468 von Willebrands sjukdom. . . . . . . . . . . . . . . . . 469 Medicinsk behandling vid ärftliga blödningssjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 469 Omvårdnad vid ärftliga blödningssjukdomar . . 469 Stamcellstransplantation. . . . . . . . . . . . . . . . . . 470 Metoder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 470 Högdosbehandling med autologt s­ tamcellsstöd. . 471 Omvårdnad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 471 Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 473 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 473 Användbara webbplatser. . . . . . . . . . . . . . . . . 473 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 473

35 Mötet med lidande och d ­ öende patienter – sjuk­sköter­skans möte med sig själv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 475 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 475 Sjuksköterskans medvetenhet om och förhåll­ande till sina egna tankar, känslor och reaktioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 476 Utveckla förmågan att hantera utmanande situationer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 477 Sjuksköterskans meningsskapande. . . . . . . . . 477 Stressfaktorer som kan påverka menings­skapandet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 479

Innehåll

Copingstrategier. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 486 Problemfokuserad coping . . . . . . . . . . . . . . . . 486 Emotionsfokuserad coping. . . . . . . . . . . . . . . 487 Meningsskapande coping . . . . . . . . . . . . . . . . 487 Omvärdering. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 487 Personligheten formar copingstilen. . . . . . . . 488 Erkänna sina värden, tankar, känslor och sin kroppsliga kunskap. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 488 Andlig och existentiell omsorg. . . . . . . . . . . . . 490 Översinnlig (transcendental) mening . . . . . . 491 Kartlägga andliga behov . . . . . . . . . . . . . . . . . 491 Möten med döende patienter. . . . . . . . . . . . . 492 Emotionell och fysisk utmattning. . . . . . . . . 494 Avslutning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 496 Litteratur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 496 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 496 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 497

36 Omvårdnad vid organ­donation och organtransplantation . . . . . . . . . . . . . . . . 499 Inledning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 499 Kompetenskrav på sjuksköterskan. . . . . . . . . . 499 Klarlägga sin egen inställning till organdonation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 499 Information till närstående. . . . . . . . . . . . . . . 500 Organtransplantation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500 Regler och rutiner vid organtransplantation. . 500 Organdonation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 501 Transplantation av organ till mottagare. . . . 503 Allmän omvårdnad vid organtransplantation. . 505 Hjärttransplantation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 508 Hjärttransplantation på barn. . . . . . . . . . . . . 510 Omvårdnad vid hjärttransplantation. . . . . . . 510 Lungtransplantation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 511 Omvårdnad vid lungtransplantation. . . . . . . 512 Njurtransplantation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 513 Omvårdnad vid njurtransplantation . . . . . . . 513 Levande givare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 514 Pankreastransplantation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 515 Omvårdnad vid pankreastransplantation. . . 515 Levertransplantation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 516 Omvårdnad vid levertransplantation. . . . . . . 516 Litteratur och webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . 517 Fördjupningslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 517 Webbplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 517 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 517

Om författarna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 519 Medicinska fackgranskare . . . . . . . . . . . . . . . 523 Register. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 525 Referensvärden för laboratorieprover. . . 533

15

19

Gynekologisk omvårdnad Heidi Jerpseth

Gynekologi betyder läran om sjukdomar i de kvinnliga könsorganen. Det är en medicinsk specialitet som omfattar sjukdomstecken och sjukdomar i äggstockarna, äggledarna, livmodern, livmoderhalsen och slidan samt runt slidöppningen. Med sjukdomar avses inflammatoriska tillstånd, tumörer, blödningsrubbningar, urinläckage och symtom på sjukdom under graviditet. Även utredning och behandling av ofrivillig barnlöshet, infertilitet, hör till gynekologin.

Obstetrik betyder läran om graviditet, förlossning och barnsängstid. Om det uppstår problem under de första 20 veckorna av en graviditet remitteras kvinnan vanligen till en gynekologisk avdelning och efter graviditetsvecka 20 remitteras hon till förlossningsavdelningen. Oftast handlar det om en hotande eller spontan abort eller utomkvedshavandeskap (även kallat ektopisk eller extrauterin graviditet).

De kirurgiska teknikerna inom gynekologi har blivit allt bättre och antalet vårddygn på sjukhuset har minskat kraftigt under senare år. Sjukdomstillstånd som tidigare krävde öppna bukoperationer kan nu behandlas med laparoskopisk teknik (»titthålskirurgi«). Allt mer av behandlingen vid gynekologiska sjukdomar görs numera på polikliniker och dagkirurgiska avdelningar. Detta innebär att sjuksköterskan måste ha kompetens att kartlägga och bedöma patientens behov av uppföljning och handledning. Efter hemgången överlåts en stor del av den postoperativa uppföljningen till den enskilda kvinnan. Sjuksköterskan träffar bara kvinnan

AKTUELLA SÖKORD ■■ abort, gynekologi, omsorg, omskärelse, omvårdnad,

tumörer ■■ abortion, attitude gynecology, cancer gynecology and

nursing, care, female infertility, gynecological patient, gynecology, infections gynecology, nursing, obstetrics, patient experience, quality of life, sexual dysfunction

en kort stund och måste då ge all information och handledning vid en tidpunkt då kvinnans koncentration ofta är riktad mot det nära förestående eller nyligen utförda ingreppet.

Det är ont om tid för en dialog där kvinnans egen förståelse av sin situation kan bli utgångspunkten för fortsatt information och handledning (se kapitel 10).

Sjuksköterskan möter patienter med gynekologiska besvär på gynekologiska avdelningar, polikliniker, dagkirurgiska avdelningar, som distriktssköterska och i sitt arbete inom den kommunala hälso- och sjukvården. För att kunna veta när det finns anledning till oro måste sjuksköterskan ha grundläggande kunskaper om normala tillstånd i samband med kvinnans reproduktion. Urininkontinens behandlas i kapitel 20.

FÖRKUNSKAPER Läsaren förväntas ha grundläggande anatomiska och fysiologiska kunskaper om kvinnans fortplantning och sexualitet samt om graviditet och förlossning. Läsaren förväntas också ha baskunskaper om kommunikation och främmande kulturer. Se listan nedan för exempel på rekommenderad litteratur. Förslag på fördjupningslitteratur står på s. 000.

• Kristoffersen, N.J., Nortvedt, F. och Skaug, E.-A. (2006).

Grundläggande omvårdnad. Stockholm: Liber.

• Sand, O., Sjaastad, Ø.V., Haug, E. och Bjålie, J.G. (2007).

Människokroppen. Fysiologi och anatomi. Kapitel 18.

Stockholm: Liber.

18

Kapitel 19

KOMPETENSKRAV PÅ SJUKSKÖTERSKAN Att möta kvinnor i en sårbar och utsatt situation Att ha gynekologiska besvär är för många förknippat med förlägenhet, skam och skuldkänsla. Gynekologiska besvär har en nära koppling till sexualitet, som i sin tur har ett nära samband med en hög grad av intimitet, vilket gör att kvinnor med gynekologiska besvär kan känna sig extra sårbara och utsatta. Vissa kvinnor drar sig därför för att söka läkare om de får symtom på sjukdom i könsorganen. Det kan också vara svårt att förstå att symtomen beror på en gynekologisk sjukdom som kan behöva behandlas. Många kvinnor går därför omkring med smärtor som inte blir diagnostiserade förrän efter en lång tid. Studier visar att många kvinnor inte har kunskap och kännedom om sina könsorgan och därför är mycket osäkra på förhållanden som har med kroppen och dess funktioner att göra (Wendt m.fl. 2004).

På gynekologiska avdelningar och polikliniker möter sjuksköterskan patienter som har olika sjukdomar och vitt skilda behov. Det kan handla om allt från allvarliga cancersjukdomar till patienter som ska genomgå ett abortingrepp. Det är en utmaning att bemöta varje enskild kvinna på bästa möjliga sätt, och sjuksköterskan måste därför vara flexibel och ha stor förmåga att leva sig in i den enskilda kvinnans särskilda behov.

I mötet med den gynekologiska patienten måste sjuksköterskan balansera mellan sitt intresse för eller sin positiva nyfikenhet på den andra människan och respekten för dennes gränser och vilja att öppna sig. När man möter en annan människa måste man vara medveten om att det i människors sätt att tänka och leva finns skillnader som gör att man inte utan vidare kan utgå från att det som gäller för en själv också gäller för den man möter. Man kan riskera att bli invaderande eller att utöva en form av omsorg som saknar »antenner« för den andras särskilda situation. För sjuksköterskan är det viktigt att komma ihåg att patienter både tänker, handlar och är annorlunda än man själv är, samtidigt som hon eller han ska vara en medmänniska för varje enskild patient.

Flerkulturell kompetens Varje kultur har sina normer, regler och gränser för intimsfärer. Det är sjuksköterskans uppgift att samla in data om normer och patientens förståelse av sin situation, helst från kvinnan själv, eventuellt med hjälp av tolk (kvinnlig), men utan att överskrida kulturellt betingade gränser. Det är viktigt att mot bakgrund av upplysningarna försöka att skapa förutsättningar för att den enskilda kvinnan och hennes familj ska få möjlighet att leva enligt sina värden och normer.

Magelssen (2008) refererar till begreppet »kultursensitiv omvårdnad« som är sammansatt av ordet kultur, som vanligen associeras med skillnader mellan människor, och sensitivitet, som innebär förmågan att se bortom det konkreta, till den bakomliggande intentionen. Sjuksköterskans primära uppgift i mötet med kvinnor från andra kulturer är att ta vara på den allmänmänskliga aspekten och att finna likheter i skill-

naderna. På så sätt kan man lättare förstå och acceptera att det trots skillnader finns emotionella drag som är gemensamma, t.ex. att man är rädd för att genomgå en abort eller för att det ska vara något allvarligt fel på en själv eller på fostret.

Språkproblem, som är kopplade till både språkförståelse och symbolbruk, kan skapa missförstånd. Därför rekommenderas bestämt att man anlitar en professionell tolk och inte familjemedlemmar. Det kan vara svårt att veta om kvinnan vill att familjen ska närvara eller inte. I vissa kulturer är det vanligt att man har med sig familjen under samtal med läkare eller sjuksköterska. Det kan vara svårt att ta upp känsliga ämnen som handlar om kvinnans intimsfärer, och denna fråga måste därför bedömas från fall till fall. När det gäller besöksregler kan det vara svårt för patienter och närstående med en annan kulturbakgrund att förstå och godta att de kanske inte får komma så ofta, vara så många eller stanna så länge som de vill. Patienten kan själv uppleva att det är tryggt att ha familjen hos sig och att det är ett viktigt led i tillfrisknandeprocessen.

Sjuksköterskan måste bedöma vad som är mest lämpligt för patienten men också för övriga patienter (Hanssen 2005).

DIAGNOSTISKA UNDERSÖKNINGAR OCH BEHANDLINGSMETODER Sjuksköterskan är ofta den första som möter kvinnor som blir inlagda på en gynekologisk avdelning. Det är då viktigt att patienten själv får berätta om sina besvär och om hur hon upplever sin situation.

Kvinnans upplevelse av att genomgå en gy­ nekologisk undersökning Gynekologiska undersökningar kan upplevas som känslomässigt svåra därför att de innebär beröring av kroppsdelar som har med sexualitet att göra. Kvinnor som har varit utsatta för sexuella övergrepp eller som är generade eller oroliga för smärtor kan uppleva ett ännu större obehag än andra i denna situation. De kan också vara rädda för att det ska vara något allvarligt fel på dem, något som kan leda till förlust av sexualitet, fertilitet och kvinnlighet, och få dem att känna sig annorlunda.

De flesta kvinnor är i stort sett positiva till gynekologiska undersökningar, men själva upplevelsen kan ändå präglas av oro för sjukdom eller smärta eller av skamkänsla. Studier visar att kvinnor som regel tycker att det är lättare att genomgå en gynekologisk undersökning när de är gravida. Detta motiveras med att uppmärksamheten då är riktad mot barnet och inte mot dem själva. Det kan förefalla som om tillit och bekräftelse är viktiga faktorer för om upplevelsen ska bli bra eller inte. Tillit etablerar man genom att låta kvinnan själv får vara delaktig genom att ge henne information före, under och efter undersökningen. Att känna sig bekräftad kan ha samband med att man blir individuellt behandlad med respekt, och att man blir lyssnad på och trodd på sina ord.

(Wendt m.fl. 2004, Wijma 2009).

Gynekologisk omvårdnad

Sjuksköterskans roll Sjuksköterskan ska förbereda, stödja, vägleda och hjälpa patienterna genom utredningen och behandlingen, och assistera läkaren under själva undersökningen.

Genom att förbereda patienten på vad de olika leden i utredningen och behandlingen innebär kan sjuksköterskan skapa en förutsägbarhet som gör det lättare för kvinnan att hantera situationen. Sjuksköterskan måste visa närvaro och inlevelse under själva undersökningen samt assistera både patienten och läkaren för att procedurerna ska fungera effektivt. Sjuksköterskan och läkaren måste samarbeta och kommunicera så att patienten slipper upprepa samma upplysningar flera gånger.

Information och handledning bör lämnas före, under och efter undersökningen. Vid en planerad konsultation bör kvinnan få skriftlig information hemskickad före själva undersökningen så att hon kan känna att hon har en viss kontroll över det som ska ske. Informationen bör upplysa kvinnan om • vad som ska ske vid undersökningen • hur undersökningen eller behandlingen kan upplevas • varför undersökningen är nödvändig och vilka svar den eventuellt kan ge • att hon kan ta med sig en närstående eller vän till undersökningen. För att iaktta tystnadsplikten ska man i förväg klarlägga vilken information som kan lämnas när denna person är närvarande.

Anamnes och allmän undersökning Läkaren gör en allmän undersökning och tar upp en grundlig anamnes (patientens egen redogörelse för sjukhistorien) för att kartlägga symtomen och hur sjukdomen eller tillståndet har utvecklats över tiden (se faktarutan). Denna information bör inhämtas innan patienten har klätt av sig och lagt sig i gynekologstolen.

Många av dessa upplysningar är aktuella även när sjuksköterskan ska planera omvårdnaden av patienten. För att undvika att ställa samma frågor upprepade gånger kan sjuksköterskan också hämta information från patientjournalen.

Gynekologisk undersökning Förutom provtagning omfattar en gynekologisk undersökning inspektion och exploration av yttre och inre könsorgan.

Under undersökningen ligger patienten i gynekologiskt läge.

Det finns särskilda gynekologiska undersökningsstolar där benen placeras uppe i benstöd (bild 19.1). Om det är möjligt bör kvinnan få tid för gynekologisk undersökning när hon inte har menstruation.

Sjuksköterskan ansvarar för att planera och förbereda undersökningen så att patienten behöver ligga i gynekologstolen så kort tid som möjligt. Det ska finnas rent papper på stolen och utrustningen som ska användas under undersökningen ska ligga klar på ett särskilt bord. Det kan vara

ANAMNESEN OMFATTAR FRÅGOR OM • menstruationen, t.ex. intervaller, regelbundenhet, blödningsmängd, varaktighet, smärtor och premenstruella besvär, datum för den senaste menstruationens första dag, ålder vid den första menstruationen (menarke) och eventuellt menopaus och pågående eller tidigare klimakteriebesvär • preventivmedel (tidigare och nuvarande) • smärtor i bäckenregionen • blås- och tarmtömning • eventuella graviditeter (antal, utfall, komplikationer, aborter) • tidigare sjukdomar (särskilt i underlivet, diabetes, hypertoni, hjärt–lungsjukdom) • familjär ansamling av sjukdomar • läkemedelsbruk • sociala förhållanden, rökning, alkohol och narkotika • sexualliv (antal partner och byte av partner) om det är relevant • andra förhållanden som patienten tycker är viktiga eller relevanta.

Bergsjø 2010a

en fördel om kvinnan tömmer blåsan före undersökningen.

Kvinnan visas till en avskärmad plats, t.ex. bakom en skärm eller ett draperi, där hon kan klä av sig. Sjuksköterskan bör erbjuda kvinnan en handduk eller ett draglakan att täcka sig med när hon ligger i gynekologstolen och bör försöka få henne att ligga så avslappnat som möjligt. Kvinnan bör informeras om att undersökningen inte är smärtsam, men

Bild 19.1 Gynekologisk undersökningsstol.

19

20

Kapitel 19

VANLIG UTRUSTNING VID ­G YNEKOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR • • • • • • • •

inställbar ljuskälla handskar vaginalspekulum korntång torkar explorationskräm rondskål provtagningsutrustning

att det kan vara obehagligt när läkaren palperar (trycker) mot de inre könsorganen. Palpationen kan vara smärtsam vid infektioner. Det underlättar om kvinnan kan slappna av under undersökningen.

Läkaren undersöker först de yttre könsorganen, inklusive behåring, hårgränser, klitoris och vulva, för att titta efter tecken på sjukdom. Därefter för läkaren in ett spekulum i slidan för att hålla den utspänd så att det går att undersöka livmodertappen och eventuellt ta prover från den.

Efter inspektion och eventuell provtagning tas spekulumet ut och därefter exploreras och palperas de inre könsorganen. Vid undersökningen för läkaren oftast in två fingrar i slidan, eller eventuellt ett finger i slidan och ett i ändtarmen, samtidigt som han eller hon med den andra handen försiktigt klämmer på nedre delen av buken. Livmoderns form, läge, storlek och rörlighet undersöks. Palpation av äggledare och äggstockar kan avslöja ömheter, knölar eller tumörer.

Efter undersökningen får kvinnan papper att torka sig med och en binda eftersom hon ibland kan blöda lite.

Vid behov skickas cellprover till ett patologiskt laboratorium som gör en cytologisk undersökning för att finna eventuella neoplastiska förändringar (tumörbildning). Bakterieprover från slidan kan skickas för bakteriologisk odling (Bergsjø 2010a).

Under själva undersökningen har sjuksköterskan dels en assisterande funktion, dels ska hon skapa förutsättningar för att undersökningen ska kunna genomföras så smidigt som möjligt. Det innebär att sjuksköterskan vid behov ger läkaren instrument och provtagningsutrustning efter hand som de behövs. Sjuksköterskan ansvarar också för att vara observant på hur kvinnan upplever undersökningen. Det kan innebära att sjuksköterskan frågar om det gör ont, observerar tecken på smärta och obehag och frågar om patienten eventuellt behöver en paus under undersökningen. Sjuksköterskan ska också hjälpa patienten att finna en bekväm ställning. Om patienten har stela höfter kan det vara nödvändigt att stödja benen under undersökningen, och vid hjärtsvikt kan patienten behöva halvsitta för att undvika andningssvårigheter. Vissa kvin-

nor föredrar att sjuksköterskan står vid huvudänden och pratar med dem under själva undersökningen (Bergsjø 2010a, Wijma 2009).

Ultraljud Vid transvaginal ultraljudsundersökning förs en ultraljudsstav upp i slidan. Undersökningen ger en bra översikt över de inre könsorganen och utförs ofta som en del av den gynekologiska undersökningen. Den är inte förenad med smärta eller obehag för patienten.

Kolposkopi Vid kolposkopi studeras slidan och livmodertappen (portio) genom ett optiskt instrument med en stark ljuskälla med förstoring och färgfilter. Syftet är att få en detaljerad bild av livmodertappen och i vissa fall att se en bit in i cervikalkanalen. Undersökningen kan göra det lättare för läkaren att skilja mellan godartade tillstånd, begynnande cancerutveckling eller förstadier till cancer. Under undersökningen kan man ta biopsier från vävnaden och vid behov göra en skrapning (abrasio) av cervikalkanalen (Bergsjø 2010a). Med användning av kolposkopet kan också koniseringar utföras (se s. 000).

Undersökningen kräver inga särskilda förberedelser och de flesta kvinnor upplever inte att den är särskilt smärtsam, men en del känner ett visst obehag.

Hysteroskopi Livmoderhålan kan undersökas med hjälp av ett hysteroskop, ett titthålsinstrument som förs upp genom cervikalkanalen samtidigt som man sköljer med vätska eller insufflerar gas. Undersökningen används vid utredning av bland annat blödningstillstånd, uterusanomalier och infertilitet. Metoden används också i behandlingen av endometrios och för att avlägsna bland annat polyper och submukösa myom (se s. 000) (Bergsjø 2010a).

En diagnostisk hysteroskopi görs i lokalanestesi, men när metoden används terapeutiskt krävs spinalbedövning eller narkos (se kapitel 9).

Efter undersökningen kan kvinnan få huvudvärk och bli illamående därför att sköljvätskan kan gå över i blodbanan via ett öppetstående kärl eller absorberas från peritonealhålan (Sørensen 2002). I sådana fall ges behandling med smärtstillande medel och antiemetika. Smärtor och förhöjd temperatur efter undersökningen kan vara tecken på infektion.

Laparoskopi Laparoskopi görs i narkos med hjälp av ett optiskt instrument som gör det möjligt att se in i bukhålan. Via en nål förs först 3–4 liter CO2-gas in i bukhålan så att den blir utspänd och därefter förs själva laparoskopet in (bild 19.2). Efter ingreppet töms bukhålan på gas.

Undersökningen görs vid utredning av underlivssmärtor, infertilitet, endometrios och när ultraljudsundersökningar

eller vanliga gynekologiska undersökningar har gett oklara fynd. Laparoskopi används dessutom vid kirurgisk behandling som sterilisering, adherenslösning, behandling av utomkvedshavandeskap (extrauterin eller ektopisk graviditet), resektion av cystor, hysterektomi och andra större kirurgiska ingrepp (Bergsjø 2010a).

Vid ett okomplicerat förlopp kan patienten äta och dricka en kort stund efter laparoskopin och får gå hem samma dag.

Undersökningen kan medföra komplikationer som infektioner och inre blödningar på grund av skadade kärl. Vissa kvinnor får starka smärtor därför att ansamlingen av CO2gas utvidgar bukhålans volym och sätter ned tarmfunktionen. Smärtorna sitter ofta uppe under skuldrorna därför att gasen pressar diafragma uppåt. Det är viktigt att informera kvinnan om att detta är vanligt och ofarligt, och att gasen snabbt absorberas om hon är i rörelse.

Laboratorieundersökningar Blodanalyser som infektionsprover (CRP, vita blodkroppar, SR) och antikroppar mot t.ex. hivvirus, klamydia och herpes kan ge bra information som gör det möjligt att utesluta eller bekräfta misstanke om infektion i könsorganen. Det finns markörer för vissa typer av cancersjukdom i genitalierna (CA-125). Hormonanalyser kan ge svar på orsaker till infertilitet, försenad pubertet osv.

Urinprover tas för att utesluta infektion i blåsan och andra ställen i urinvägarna och för hormonanalys av urinen för att ta reda på om patienten är gravid.

Bakteriologiska undersökningar av vaginal- och cervikalsekret görs vid misstanke om infektion.

Cytologisk och histologisk undersökning. Genom att ta cytologprover (cellprover) från livmoderhalsen, vagina eller livmoderslemhinnan kan man titta efter dysplastiska förändringar (felaktig cellutveckling) som tecken på en begynnande cancerutveckling. Undersökningen kan också avslöja om patienten har inflammatoriska celler, Trichomonas (se s. 000) eller svamp. Alla kvinnor mellan 23 och 60 år får erbjudande om att lämna ett cellprov från livmoderhalsen.

Kallelser skickas ut vart tredje år till kvinnor mellan 23 och 49 och vart femte år mellan 50 och 60 års ålder(SFS).

För att säkert diagnostisera cancer är det nödvändigt att utöver cellprov ta en biopsi för histologisk undersökning (Bergsjø 2010a).

KVINNORS REPRODUKTIVA HÄLSA Enligt ICPD (FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo) förutsätter en god reproduktiv hälsa bland annat bra mödrahälsovård, dvs. mödra- och förlossningsvård, som innefattar akut obstetrik och kunskap om sexualitet och reproduktion, tillgång till preventivmedel och säker abort där det är lagligt. Sveriges definition av reproduktiv hälsa skiljer sig inte från ICPD:s, men för att garantera denna går Sverige

Gynekologisk omvårdnad

Bild. 19.2 Laparoskopi.

ett steg längre eftersom regeringen anser att alla kvinnor har rätt till säker och laglig abort, oavsett var de bor (Sveriges internationella politik för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, Utrikesdepartementet 2006).

Det största hindret för en god reproduktiv hälsa är fattigdom och kvinnodiskriminering. Därför är ökad jämställdhet en nödvändig förutsättning för att minska mödradödligheten, bekämpa farliga aborter och hindra spridningen av hiv.

Det skattas att 530 000 kvinnor dör varje år världen över till följd av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Detta motsvarar ett dödsfall i minuten (Austveg 2006). I t.ex. Sierra Leone är mödradödligheten 2 100/100 000 jämfört med Sveriges 3/100 000.

Menstruationsrubbningar När sjuksköterskan samlar in data om kvinnliga patienter är upplysningar om menstruationen viktiga. Upplysningar om förändringar i menstruationscykeln, blödningens varaktighet och mängd är viktiga för att kartlägga symtom på flera gynekologiska sjukdomar. Sjuksköterskan måste därför ha kunskaper om vad som är normalt och om vanliga besvär i samband med menstruationen. Det är vanligt att patienter remitteras till gynekologisk poliklinik för utredning av blödningsrubbningar och/eller smärtor, och dessa besvär leder i sin tur ofta till inläggning på sjukhus för operativa ingrepp eller behandling.

Premenstruella spänningar Besvär i form av huvudvärk, ökad irritabilitet, humörsvängningar och ödem i kroppen de sista dagarna innan menstruationen börjar (i lutealfasen), kallas premenstruella spänningar (PMS). Symtomen brukar försvinna strax innan menstruationen börjar eller så snart den har börjat.

Besvären kan bero på att vissa kvinnor är mer känsliga än andra för hormonella svängningar. Det finns ingen särskild behandling, men en del kvinnor har stor nytta av p-piller.

21

22

Kapitel 19

Om kvinnan känner att livskvaliteten blir mycket försämrad, kan det vara aktuellt att prova antidepressiva (Moen och Molne 2010).

tion) inriktas behandlingen på orsaken. Kvinnor som blöder mycket rekommenderas att ta järntillskott regelbundet eller periodvis (Moen och Molne 2010).

Menstruationssmärtor Många kvinnor har plågsamma smärtor i samband med menstruationerna, dysmenorré. Man skiljer mellan primär dysmenorré och sekundär dysmenorré.

Menorragi. Rikliga menstruationsblödningar med normala intervall kallas menorragi. Av alla menstruerande kvinnor har 10–15 % rikliga blödningar, dvs. de blöder mer än 80 ml eller under längre tid än åtta dagar, eller bådadera. Tillståndet är vanligast efter 30-årsåldern. Koagel i menstruationsblodet kan vara ett tecken på menorragi. Orsaken kan vara myom, endometrios och hypotyreos, men är i många fall ökad lokal fibrinolys. Kvinnan behandlas då med fibrinolyshämmande tabletter (tranexamsyra, Cyklokapron), vanligen i 1–3 dagar under varje menstruation. Behandlingen har inga allvarliga biverkningar. NSAID-preparat kan minska blödningen med cirka 30 %, medan p-piller kan reducera blödningsmängden med cirka 50 %. Dessutom hjälper hormonspiral eftersom den innehåller gestagen som bromsar livmoderslemhinnans tillväxt (Moen och Molne 2010). Tillståndet kan också behandlas kirurgiskt med följande åtgärder: • Termisk destruktion av endometriet (TDE) innebär att livmoderslemhinnan behandlas med värme så att den förstörs. Behandlingen kan antingen genomföras genom att en ballong förs in i livmoderhålan och fylls med varmt vatten, eller genom att livmoderslemhinnan resekeras med diatermi (se s. 000). Detta kallas transcervikal endometrieresektion (TCER). Värmebehandling kan leda till att kvinnan inte kan få barn.

• Hysterektomi: Hysterektomi (borttagande av livmodern) övervägs först när andra åtgärder inte leder till en förbättring och kvinnan inte vill ha fler barn.

Primär dysmenorré. Primär dysmenorré är smärtor och obehag vid menstruationen utan känd orsak. Upp till 60 % av alla kvinnor har primär dysmenorré. Smärtorna beror på hypoxi i livmodern på grund av kraftiga kontraktioner i myometriet. Prostaglandin som bildas i livmoderslemhinnan under påverkan av progesteron, påverkar livmodermuskulaturen och skapar värkliknande smärtor i korsryggen, med utstrålning till ljumsken och nedåt låren. Smärtorna börjar ofta några timmar innan blödningen kommer och går oftast över på ett par timmar, men vissa kvinnor kan ha smärtor i ett dygn eller två. Många besväras också av illamående och kräkningar. Om besvären försämrar livskvaliteten eller leder till frånvaro från arbete och skola kan farmakologisk behandling behövas (Proctor och Farquhar 2006).

NSAID-preparat (icke-steroida antiinflammatoriska medel, t.ex. ibuprofen) hämmar prostaglandinsyntesen och har god effekt på smärtorna. Vissa kvinnor kan behöva behandling med p-piller som hämmar ägglossningen och reducerar produktionen av progesteron och prostaglandin (Moen och Molne 2010, Schiøtz m.fl. 2007). Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) (se kapitel 11) har visat sig ha effekt vid dysmenorré (Proctor m.fl. 2002).

Sekundär dysmenorré. Vid sekundär dysmenorré har menstruationssmärtorna en organisk orsak, t.ex. endometrios, muskelknutor (myom) eller kroniska underlivsinfektioner med sammanväxningar. Smärtorna, som vanligen inte uppstår förrän i 30-årsåldern, kan sätta in flera dagar innan blödningen börjar och vara längre än blödningen. Kvinnan undersöks gynekologiskt och med ultraljud eller eventuellt laparoskopi. Den medicinska behandlingen riktas mot orsaken till smärtorna. Tillståndet behandlas med smärtstillande läkemedel, hormonbehandling och – som sista utväg – hysterektomi (Moen och Molne 2010).

Blödningsrubbningar Menstruationsperioden varar vanligtvis i 4–5 dagar. Normalt är intervallen mellan blödningarna 25–35 dagar och blödningen mindre än 80 ml. Regelbunden menstruation är ett tecken på att samspelet mellan hypotalamus, hypofysen, äggstockarna (ovarierna) och livmoderslemhinnan (endometriet) fungerar normalt. En normal blödningsmängd förutsätter en normal hemostas i livmodern. Om en rubbning beror på ett organiskt tillstånd (abort, polyper, tumör, infek-

Metrorragi. Metrorragi kallas alla oregelbundna blödningar mellan menstruationerna, oberoende av blödningsmängden. Även små stänkblödningar, t.ex. efter samlag, hänförs till denna kategori. Ett oregelbundet blödningsmönster kan bero på uteblivna ägglossningar (anovulation) och i sådant fall har kvinnan först oligomenorré (sällsynta menstruationer med långvariga uppehåll mellan blödningarna), med efterföljande långvariga och kraftiga blödningar. Tillståndet beror på att livmoderslemhinnan enbart påverkas av östrogen, utan att samtidigt att påverkas av progesteron.

Andra orsaker till metrorragi kan vara att östrogenproduktionen stiger brant alldeles innan follikeln brister under ägglossningen. Detta medför en liten ofarlig blödning från slemhinnan i livmodern, ibland med smärtor. Vid användning av p-piller kan också ofarliga stänkblödningar uppstå.

Infektioner som cervicit och endometrit, liksom cervixpolyper, kan ge blodig flytning. Oregelbundna blödningar kan också bero på cancer i livmoderhalsen eller själva livmodern.

Blödning efter samlag är ett symtom vid livmoderhalscancer och ett skäl till att man rekommenderar kvinnor med oregelbundna blödningar att söka läkare (Moen och Molne 2010).

Anovulatoriska blödningar behandlas farmakologiskt med gestagen i 12–14 dagar per månad. Det kan också vara aktuellt att ge kvinnan p-piller för att reglera hennes egna hormoner. Om blödningsrubbningen beror på infektion eller cancer riktas behandlingen mot den aktuella orsaken (Moen och Molne 2010).

Amenorré. Man skiljer mellan primär amenorré och sekundär amenorré. Vid primär amenorré har kvinnan aldrig haft menstruation. Termen används om hon inte har haft menstruation innan hon har fyllt 16 år. Vid sekundär amenorré har kvinnan haft menstruation, men den har senare uteblivit längre tid än 3–6 månader. Mycket aktiva idrottskvinnor och kvinnor som har anorexi eller är svårt undernärda av andra orsaker, kan få menstruationsrubbningar av denna typ.

Mer sällsynta orsaker kan vara hypofystumörer, medfödda missbildningar i livmodern och vagina, tyreoidearubbningar och Turners syndrom (Maltau m.fl. 2009). Vid amenorré kartläggs kvinnans • familjehistoria, eftersom man vet att mor och dotter ofta får sin första menstruation vid samma ålder • livsstil där data om kvinnans matvanor och träningsfrekvens är viktiga • naturliga orsaker till utebliven menstruation, t.ex. graviditet.

Flytningar Det är normalt att kvinnor i fertil ålder har små, vitaktiga, luktfria flytningar. Mängden fysiologiskt kroppssekret från livmoderhalsen och livmoderslemhinnan varierar under menstruationscykeln och är störst vid ägglossningen.

Flytningarna varierar dessutom med ålder, användning av preventivmedel, hormonbehandling, graviditet och underliggande sjukdomar. Alldeles före och efter menstruationen kan flytningarna vara något blodblandade, särskilt hos kvinnor som använder ett intrauterint preventivmedel (spiral).

Flytningar som ändrar karaktär med hänsyn till lukt, mängd och utseende kan vara tecken på sjukdom (Moen och Molne 2010, Stray-Pedersen 2010): • Rödaktiga flytningar kan vara tecken på sjukdom i livmoderhalsen.

• Gråaktiga flytningar med karakteristisk »fisklukt« kan vara tecken på infektion med bakterien Gardnerella.

• Gulgröna flytningar kan vara tecken på infektion med flagellater (Trichomonas).

• Vita flytningar med klumpar kan vara tecken på infektion med candida (svampinfektion).

Mängden flytningar är normal om det räcker med att tvätta sig och byta trosor dagligen. Man ska inte behöva använda binda eller trosinlägg hela tiden, men det kan vara aktuellt för vissa kvinnor under perioden kring ägglossningen och fram till menstruationen, dvs. under den tid då flytningarna brukar öka något.

Gynekologisk omvårdnad

Klimakteriet och menopausen Kvinnans reproduktiva ålder kan delas in i olika faser där perioderna åtskiljs av övergångsfaser. Perioden mellan barnåldern och den fertila perioden kallas puberteten. Övergångsfasen mellan den fertila och den postmenopausala perioden heter klimakteriet. Dessa övergångsperioder kan upplevas som kroppsligt och känslomässigt problematiska för många kvinnor.

Tidpunkten för en kvinnas sista menstruation kallas menopausen. I Sverige, liksom i övriga västvärlden, är genomsnittsåldern för menopausen 51 år.

I samband med klimakteriet kan det uppstå en rad fysiska besvär som blödningsrubbningar, vallningar och förändringar i könsorganen. Kvinnorna kan ha oregelbundna blödningar, långvariga blödninga och. 80 % av dem får av okänd anledning vallningar. Könsorganen förändras, slemhinnorna blir gradvis torrare och mindre elastiska (Nesheim 2010a).

Sänkt östrogennivå bidrar till att skelettet urkalkas.

Denna process börjar redan i 40-årsåldern, och 6–8 % av benmassan bryts ned under en 10-årsperiod. Urkalkningen av skelettet sker snabbast under de första åren efter menopausen för att därefter stabiliseras. Kvinnor i 60–70-årsåldern är starkt representerade i statistiken över benbrott (särskilt handleds- och lårbensbrott). Efter menopausen produceras östrogen i fettvävnaden och därför förlorar magra kvinnor mer benvävnad än dem som väger några kilo mer. Det förefaller också som att skelettet urkalkas långsammare hos kvinnor som inte röker än hos dem som röker. Orsaken är inte helt klarlagd men kan bero på att rökning leder till ökad metabolisering av östrogen (Nesheim 2010a).

Förlusten av benvävnad gör att kroppslängden minskar och kvinnan får en typisk krökning av översta delen av ryggraden, kyfos. Med tiden kan ryggraden sjunka ihop på grund av »utmattningsbrott« i ryggkotorna. Sådana frakturer kan vara mycket smärtsamma. Kvinnor är mer utsatta för hjärtoch kärlsjukdomar efter menopausen, vilket har samband med att östrogen har en skyddande effekt mot dessa sjukdomar.

Klimakteriet är en fysiologisk process som normalt inte behöver behandlas, men vissa kvinnor kan ha så besvärande symtom att de likväl behöver behandling, främst hormontillförsel (östrogen/gestagen) i form av tabletter, plåster eller gel. Vid »lokala« problem, t.ex. torra slemhinnor, blåsinflammation eller inkontinens, kan man använda stolpiller, vagitorier, kräm eller en ring som kan placeras i slidan. Östrogentillförsel har en gynnsam effekt vid stora humörsvängningar samt vid lättare depressioner och vallningar. Sådana besvär behöver normalt inte behandlas under flera år.

Långvarig användning av östrogen kan också ha en förebyggande effekt mot osteoporos och hjärt- och kärlsjukdomar.

23

Almås Stubberud Grønseth (red.)

2 Boken tydliggör vilka konsekvenser olika sjukdomar får för patienten. Den ger kunskap om hur patientens grundläggande behov bäst tillgodoses och beskriver sjuksköterskans ansvar och funktion i omvårdnaden. Vidare fokuseras de yrkesmässiga utmaningar som sjuksköterskan ställs inför i arbetet med olika patientgrupper.

En systematisk genomgång av aktuell forskning ligger till grund för uppdateringen av innehållet. I varje kapitel finns aktuella sökord, en fyllig förteckning med referenslitteratur samt förslag på fördjupningslitteratur och webbplatser.

Förutom redaktörerna Hallbjørg Almås, Dag-Gunnar Stubberud och Randi Grønseth har sammanlagt 68 författare, huvudsakligen sjuksköterskor, bidragit med fackkunskaper och erfarenheter från sina respektive områden. Resultatet är ett läromedel för sjuksköterskestudenter och ett uppslagsverk för den verksamma sjuksköterskan i såväl hemsjukvård som institutionsvård.

Hallbjørg Almås är sjuksköterska och lärare med lektorskompetens, och har lång erfarenhet som förlagsredaktör. Almås är författare till flera kapitel i boken och har i de tidigare utgåvorna av Klinisk omvårdnad varit huvudredaktör och huvudförfattare.

Dag-Gunnar Stubberud är intensivvårdssjuksköterska och har en fil. kand. i vårdvetenskap. Han är förstelektor vid intensivvårdsutbildningen vid högskolan i Oslo. Stubberud har haft huvudansvaret för denna revision och är medförfattare till flera kapitel.

Randi Grønseth är sjuksköterska, har en fil. kand. i vårdvetenskap och arbetar som förlagsredaktör. Grønseth har haft förlagsansvaret för revisionen. Hon är också medredaktör och medförfattare till några kapitel.

Boken är översatt från norska och anpassad till svenska förhållanden.

Best.nr 47-09920-7 Tryck.nr 47-09920-7

KLINISK OMVÅRDNAD

Klinisk omvårdnad del 1 och 2 ger de teoretiska och praktiska kunskaper som utgör grunden för den svenska sjuksköterskans bedömningar och omvårdnadsåtgärder.

Hallbjørg Almås Dag-Gunnar Stubberud Randi Grønseth (red.)

2

KLINISK OMVÅRDNAD