När Findus var liten och fÜrsvann Sven Nordqvist
Opal
© Sven Nordqvist, 2001 Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed in Belgium, 2009 ISBN: 978-91-7270-964-5
När Findus var liten och fÜrsvann Sven Nordqvist
Opal
Gubben Pettson satt i kökssoffan med katten Findus i knät och löste korsord. – Berätta om när jag försvann, sa Findus. – Inte har du försvunnit, du sitter ju här, sa Pettson. – Jamen när jag var liten. – Jaså då. Men det vet du ju redan. Det har jag berättat så många gånger. – Berätta i alla fall. – Kan jag väl göra, sa Pettson och la ifrån sig korsordet. Ska vi ta hela sagan eller bara när du försvann? – Ta hela, sa katten och satte sig belåtet tillrätta. – Då tar vi hela, sa gubben. Så här var det:
Det var en gång en gubbe som hette Pettson. Han bodde i sitt lilla hus på landet och han hade det nästan så bra en gubbe kan begära. Det enda felet var att han ibland kände sig ensam. Han hade för all del några grannar som han kunde prata med om det blev nödvändigt, men de hade ju sitt att tänka på. Och så hade han ju sina hönor, de var lite sällskap. Men de var så vimsiga. Rätt som det var när han höll på och pratade med dem sprang de bara iväg, för att någon hade hittat en mask eller nåt. Det blev aldrig några djupare samtal. När mörkret föll och hönsen hade gått och lagt sig kändes det ofta väldigt tomt och tyst i det lilla huset. Då var det som om ingenting var roligt längre.
En dag kom Beda Andersson från granngården och hälsade på för att prata lite. Hon hade med sig bullar och Pettson bjöd på kaffe i bersån. Men han sa inte så mycket. Beda Andersson förstod att han inte var glad. – Du skulle ha en fru som piggar upp dig lite, sa hon. – Nä, sa Pettson. Det skulle jag i så fall ha skaffat för länge sen. Nu är jag för gammal. Jag har vant mig vid att klara mig själv. Det skulle bli för mycket med en hel tant. Nä … jag behöver ingen … – Du har ju inte ens en katt. – Nä, sa Pettson och funderade länge. En katt gör ju inte så mycket väsen av sig. Det skulle jag kanske ha …
Nästa vecka kom Beda Andersson tillbaka. Nu hade hon en pappkartong med sig. – Här får du lite sällskap, sa hon och gav lådan till Pettson. – Vad är detta? sa gubben och läste på lådan. ”Findus. Gröna ärtor” står det. De piper. Han öppnade lådan och där, på en grönrandig tygbit, stod en kattunge. Den såg Pettson rakt i ögonen och pep. – Hej Findus gröna ärtor, sa Pettson och det kändes i honom som när man drar upp rullgardinen en sommarmorgon och det varma solljuset strömmar in. Jag heter Pettson och det här är mitt kök. Här ska du bo nu, om du vill. Vill du ha kaffe?
Gubben Pettson bor med sina höns på en gård ute på landet. Han känner sig mycket ensam. En dag kommer grannen, Beda Andersson, med en kartong till honom. ”Findus Gröna Ärtor” står det på den med stora bokstäver. Men det var det inte. Det var en liten, liten kattunge! Det var så Findus blev vän med Pettson och med många, många fler …
Opal ISBN: 978-91-7270-964-5