9789140695291

Balldin, Engel Estetiska uttryck Aspán, & Röing Hellberg (red.) och barns rättigheter i utbildning

Författare Margareta Aspán är fil.dr i pedagogik och arbetar vid Stockholms universitet. Hennes forskningsintresse rör främst barns rättigheter och barns delaktighet, både inom skola och förskola och andra arenor.

Jutta Balldin är fil.dr i pedagogik och arbetar som lärarutbildare vid Malmö högskola, främst inom förskollärarutbildning. Hennes forskning rör barns rätt och möjligheter inom och genom kunskaps- och omsorgspraktiker.

Isak Benyamine är fil.lic. i didaktik och doktorand i pedagogik på Stockholms universitet samt verksamhetsutvecklare vid Riksteatern.

Hans forskning handlar om bedömningspraktiker i konstnärliga utbildningar.

Lisa Eklöv är rektor på grundskolan Filosofiska i Stockholm. Tidigare har hon arbetat närmare 20 år i gymnasieskolan som lärare i filosofi och naturkunskap.

Charlotte Engel är legitimerad gymnasielärare i teater och estetisk kommunikation och har arbetat vid Estetiska programmet på gymnasie­ skolan Spyken i Lund i mer än 20 år. Charlotte är en av initiativtagarna bakom Kulturföreningen Viva.

Liza Haglund har en tjänst på Södertörns högskola där hon undervisar i bland annat barns existentiella frågor. Hon har arbetat med filosofiska samtal i olika sammanhang sedan slutet på 1990-talet.

Anna Röing Hellberg är teaterlärare och professionell skådespelare med mångårig erfarenhet av att arbeta med framför allt teater för barn och unga. Anna är en av initiativtagarna bakom Kulturföreningen Viva.

Fredrik Håkansson är rektor och leder de kreativa projekt som genomförs på Humfryskolan, en fristående högstadieskola i Malmö med estetisk profil.

Marina Jonsson är konstnär, bosatt i Östersund. Marina håller kurser, ger föredrag och utbildningar inom olika kreativa ämnen.

Camilla Löf är fil.dr i pedagogik och arbetar som lärarutbildare vid Malmö högskola. Hennes forskning fokuserar värdegrundsarbete i olika pedagogiska kontexter, med särskilt intresse för hur barndom konstitueras genom dessa praktiker.

Daniel Oja är med och driver scenkonstkompaniet Nordcirkus. Han har arbetat på scen och som pedagog sedan 1994.

Henning Pettersson arbetar som lärare i musik och slöjd på Humfryskolan i Malmö. Humfryskolan är en fristående skola med estetisk profil som engagerar elever i ämnesövergripande projekt med fokus på deras röster och uttryck.

Teresa Rooth är förskollärare och konstnär, utbildad vid Konstfack.

Hon startar under 2016/17 en ny verksamhet i form av förskoleklass på Sophiaskolan, Österlens Waldorfskola.

Alexandra Ljungkvist Sjölin arbetar som lärare i svenska som andraspråk och teater på Liljeholmens Gymnasium i Stockholm. När hon inte undervisar föreläser hon om mötet med nyanlända elever i ett resursperspektiv.

Mia-Marie Sternudd-Groth är fil.dr i pedagogik med inriktning mot dramapedagogisk forskning och är verksam som utbildningsledare vid Rektorsprogrammet, Karlstad universitet.

Anna Wennergren är projektledare och verksamhetsansvarig i den ideella föreningen Artikel 31.

Anna Åberg är fil.kand. i pedagogik och utvecklare/kultursamordnare vid Barn- och utbildningsförvaltningen i Östersund. Anna har ett förflutet inom teaterns värld, bakom scenen.

Lisa Öhman är fil.dr i didaktik och prefekt vid Institutionen för slöjd och bildpedagogik (IBIS) på Konstfack, Stockholm. Hennes forskning är inriktad mot barn och ungdomars meningsskapande med visuella medier.

Innehåll

Inledning

11

Margareta Aspán & Jutta Balldin

1. FörUndran: Barns rätt och estetiska uttryck i utbildning

17

Margareta Aspán & Jutta Balldin

2. Barns rättigheter genom drama: Projektet Artiklar för livet

41

Charlotte Engel & Anna Röing Hellberg

3. Fantasi och utveckling: Om kreativitet i skolan

47

Anna Åberg

4. Arbete med värdegrunden genom bildämnen – och bild­ 55 ämnen genom värdegrunden: Projektet Queer kids Camilla Löf

5. Att skapa gemensamt

73

Marina Jonsson

6. Att vistas i förskoleklass kan vara att växa i en demokratisk process Teresa Rooth

75

7. Kulturupplevelser som läromedel

81

Lisa Eklöv

8. Nordcirkus om kultur i skolan: Att vara Människa

85

Daniel Oja

9. Elevers arbete med rörlig bild: Skolk blir film

87

Lisa Öhman

10. Utställningsrum som rymmer elevers röster: Projektet POSITHIV

103

Henning Pettersson

11. Elever gör en teaterföreställning om PISA: Projektet Det lutande tornet

107

Fredrik Håkansson

12. Estetiska erfarenheter och elevers sociala rätt: Den goda människan från Sezuan 113 Isak Benyamine & Liza Haglund

13. Hur gestaltar vi våra drömmar? Ett projektarbete med nyanlända

133

Alexandra Ljungkvist Sjölin

14. Konst och demokrati

139

Anna Wennergren

15. Reflektion-i-handling, ett förståelsebaserat lärande Mia-Marie Sternudd-Groth

143

Inledning Margareta Aspán & Jutta Balldin Bokens innehåll och upplägg har formats under en tid av begrundan, och förundran. Vi har träffat så många personer, studenter och elever under årens lopp som med ohejdat intresse vill synliggöra barnets rättig­heter, ta dessa i anspråk och utveckla sätt att ytterligare stärka dem. Vi vill i den här samlingens texter dryfta olika frågor och även om vi inte ger direkta svar, så gärna inspirera till eftertanke och kanske nya idéer. Studenter i lärarutbildning, liksom elever i skolan, vill ledas och inspireras av goda förebilder. Elever och studenter vill förstås känna att studierna är meningsfulla, utvecklande och bildande. Lärare å sin sida vill vara inspirerande, väcka nyfikenhet och ofta, tror vi, förundran.

Utbildning är visserligen en individuell resa, men den görs i samspel med olika mänskliga relationer. Barns möjlighet att vara delaktiga är kanske själva förutsättningen för deras lärande. Utgångspunkten i arbetet med boken har varit frågan om hur skolans demokratiska idéer, dess värdegrund, kan förverkligas, och bli en självklar del av förskolans och skolans rum och barns och elevers lärande och utveckling.

Vi som medverkar i den här boken befinner oss i en sorts mellanrum mellan vad som skrivs fram genom olika styrande dokument om skolans mål, och de vi själva ser som utbildningens möjligheter. Vi beskriver på olika vis utbildning som tid och rum, genom en mängd olika egna projekt eller genom beskrivningar av andras erfarenheter och inspel, barns såväl som vuxnas. Det som förenar de olika texterna är viss­heten om att estetiken har stor betydelse för både kunskaps- och 11

Margareta Aspán & Jutta Balldin identitetsutveckling samt för ett förverkligande av mänskliga rättigheter, solidaritet och gemenskap.

Vi arbetar alla med utbildning på ett eller annat sätt. De flesta av bokens författare är verksamma som lärare för elever från förskoleklass till gymnasieskola. De styrande utgångspunkterna är nationella läroplaner, kursmål och FN:s konvention om barnets rättigheter. Författarna tar avstamp i läroplanernas både mycket uttryckliga visioner om en skola för alla, om skolans självklara plats för demokratisk fostran och de något mer ospecifika skrivningarna om hur detta kan göras, med vilka medel och med vilken form av undervisning. Övriga medverkande författare är verksamma i barnkulturella sammanhang eller arbetar med utbildning på högskolor och universitet i landet.

Bakgrunden till boken finns i Artiklar för livet, ett skolprojekt om FN:s konvention om barnets rättigheter. Charlotte Engel och Anna Röing Hellberg genomför detta projekt som handlar om hur barn på olika sätt tolkar konventionens artiklar och gemensamt bestämmer sig för hur de vill förmedla en vald artikel till en publik. Genom lek och improvisationsövningar styrdes arbetet medvetet mot en mer inkluderande och respekterande attityd i respektive elevgrupp. Barnens berättelser och tolkningar bearbetades vidare genom pedagogernas kritiska frågor, ett sätt att medvetandegöra barnen om ett normkritiskt förhållningssätt och uppmärksamma dem på sociala mönster. Charlotte och Anna betonar vikten av att låta barnen vara kreativa i sina projekt. Det är en linje som följs upp av Daniel Oja i en av bokens reflektionstexter.

Här kommenteras vikten av att arbeta medvetet med sociala mönster och relationer i elevgrupper, för att skapa hållbara sociala relationer där var och en kan vara trygg. Först då finns utrymme att våga tänka fritt och uttrycka sin mening, lyssna på andra och utvecklas som människa. Att tänka fritt är också en bärande idé hos Teresa Rooth som skriver om sin undervisning i förskoleklass, vilken till stor del formas av elevernas intressen och viljor. Estetiska uttryck hjälper barn att få syn på sig själva och de får tillgång till olika språk för att uttrycka sin identitet: ”Det kan handla om pinnarna från en utedag som formas till något nytt. Det kan handla om att vässa färgpennor spetsiga och ta till vara på vässet i en glasburk bara för de estetiska kvaliteterna.”

12

Inledning Frågan är inte vad det är, utan vad det gör. Marina Jonsson ger exempel på känslan av att lyckas i en sådan skapandeprocess. Det sinnliga utövandet kombinerat med nyfikenhet öppnar upp andra vägar till kunskap jämfört med traditionella, mer begränsande aktiviteter, inriktade på nivåplacering och ”skolkunskap”. Anna Wennergren skriver om konstens potential att både grumla sociala gränser och öppna upp för pluralism och delaktighet. I projektet Berättelser i en väska bjuds elever in att dela med sig av sina individuella berättelser, och genom konsten som medel blir de upplyfta, delar av ett socialt och publikt sorl. Hennes text belyser gymnasieelevers erfarenheter av migration, vilket även gäller Alexandra Ljungkvist Sjölins berättelse. Alexandra arbetar genomgående med estetiska uttrycksformer och kultur för att ge nyanlända elever i gymnasie­skolan en röst, möjlighet att bearbeta sina erfarenheter, och gemensamt utveckla respekt för varandra. Hon ställer höga krav på deras insatser och ansvar, betonar och lämnar utrymme för känslor och erfarenheter samt strävar efter att ge dem ett både individuellt och samhällsrelevant sammanhang. Eleverna växer av att producera sina verk offentligt, deras röster blir viktiga, inte bara för dem själva. Fredrik Håkanssons berättelse om gymnasieelever som sätter upp en pjäs om skolan visar också den hur betydelsefullt det är att bli lyssnad på, både i och utanför skolans rum. Elevernas kritiska diskussion om den svenska skolan och PISA, om vad som anses viktigt att lära och vad som bedöms, nationellt och internationellt, leder dem vidare i tanken. De sätter upp en teaterpjäs för publik och de föreläser om sina egna erfarenheter och tankar om detta. Henning Pettersson är lärare vid samma skola som Fredrik. Han beskriver ett annat projekt med liknande utgångspunkt och mål. Eleverna uppmanas att använda sina ämneskunskaper för att vidareutveckla dem och skapa en egen berättelse och förståelse med hjälp av egna uttrycksformer. Dessa skapas med tanke på en offentlig publik, vilket innebär att eleverna får pröva sin röst inte bara inom skolans rum, utan också på en offentlig arena.

Lisa Eklöv, gymnasielärare och numera rektor, låter teaterpjäser inspirera tanken och utveckla undervisningen i biologi och filosofi. Det blir bäst menar hon, när ”emotionella upplevelser och mjuka värden på ett seriöst sätt kombineras med klassiskt skolinnehåll”. En utmaning 13

Margareta Aspán & Jutta Balldin för den här formen av undervisning är att kulturupplevelser inte med självklarhet ses som giltiga läromedel, och resultatet, den erfarenhet de ger, kan inte lika enkelt bedömas enligt skolans krav på måluppfyllelse. Anna Åberg menar att skolan behöver ägna tid åt att utmana traditionella undervisningsstilar och ämnen, så att elevernas rätt till estetiska upplevelser och möjlighet att få både utveckla självkännedom och respekt för andra tillgodoses.

De texter som ovan kort sammanfattats, kan sägas representera praktiska erfarenheter och utgörs av reflektioner av lärare om estetikens och kulturupplevelsernas roll för lärande, och för utveckling av språk, värden, gemenskap, självkännedom och den egna rösten.

I några av kapitlen har författarna en tydligare teoretisk anknytning och för lite längre resonemang om genomförda projekt eller specifika forskningsområden. De utgör också mer omfattande kapitel. Lisa ­Öhman berättar i sitt kapitel om två flickor som ”bryter ut”; estetiskt genom att filmatisera sina åsikter och personliga erfarenheter, och bokstavligt genom att skolka från skolan. I en form av protest mot skolans, som de uppfattar det, reproducerande av normativa genusmönster bestämmer de sig för att göra en film om hur det är att vara elev och tjej.

Filmen kan ses som ett slags självbearbetning men ger också uttryck för ett uppdämt behov av att visa både hur normer villkorar deras liv, och att de kan bryta sig loss från dem.

Camilla Löf beskriver projektet Queer – Vem får en lov att vara? som undersöker möjligheten att integrera värdegrundsfrågor, framför allt jämställdhet, i skolans pedagogiska verksamhet. För gymnasie­ eleverna i projektet användes bildämnet som medel för att utforska och gestalta queer. Som Löf skriver innefattar kursplanen för ämnet inte specifikt värdegrundsrelaterade mål, utan det är upp till lärare att tolka och göra efter bästa förmåga.

I det projekt som Liza Haglund och Isak Benyamine genomfört har det estetiska en mer förlösande form. Teaterpjäsen Den goda människan från Sezuan väcker funderingar hos gymnasieeleverna om ont och gott, om Guds existens och identitet samt om värden och värderingar. Genom medveten ledning av lärare ges utrymme för filosofiska samtal om föreställningens innehåll. Lärarens uppgift är att balansera samtalet 14

Inledning mellan etiska principer och enskilda moraliska omdömen: Känner man verkligen dem i sin omgivning? Varför sa huvudpersonen ifrån som kille men inte som tjej? Varför är man inte sig själv? Kan man tänka med hjärtat?

Mia-Marie Sternudd-Groth undersöker i sitt kapitel reflektionens potential i exempel med drama. Genom rolltagande ges barn erfarenheter av nya perspektiv. En lärprocess iscensätts kring vilken Mia-Marie diskuterar estetikens förhållande till skolämnet och hur estetiska uttryck ges betydelse eller används – som ett lärande om, i, med eller genom.

Vi börjar med ett kapitel, som Margareta Aspán och Jutta Balldin skrivit fram just som ett inledande kapitel, om de områden som återkommer genom boken; skolans och lärarutbildningarnas demokratiska uppdrag, barnets rättigheter och barnrättskonventionen, och det vi vill diskutera; rättigheter i relation till estetik och estetiska uttryck.

Kapitlet vill väcka undran, men också förundran inför utbildningens möjligheter att göra skillnad, för barns demokratiska fostran, för kritiskt tänkande, självkännedom och respekt för Människan.

15

4. Arbete med värdegrunden genom bildämnen – och bild­ ämnen genom värdegrunden: Projektet Queer kids Camilla Löf I det här kapitlet lyfts gymnasieelevers och lärares erfarenheter av projektet Queer kids – vem får en lov att vara?8 ett värdegrundsarbete som baseras på elevers tankar om identitet. Bild, fotografisk bild och grafisk kommunikation är tre av de ämnen som eleverna arbetade med i projektet.

Bakgrund: Queer kids – vem får en lov att vara?

Det står tydligt framskrivet i förskolans och skolans styrdokument att värden som demokrati, jämställdhet och antidiskriminering ska genomsyra hela den pedagogiska verksamheten. Värdegrundsarbete ska ske överallt och hela tiden. Alla barn och elever ska känna sig trygga och utvecklas fritt och de ska kunna påverka sin egen skolsituation 8 Läs mer om projektet på: http://queer-kids.tumblr.com eller via Kulturrådets projektbank för lärande exempel inom barn- och ungdomskultur: http://www.bolla.se/projekt/projektarkiv/Queert-fokus-oppnade-for-nyainsikter-i-Malmo/ [2016-10-30]

55

Camilla Löf genom delaktighet och inflytande och samtidigt utveckla demokratiska kompetenser som kritiskt tänkande och reflektionsförmåga. Flera studier och utvärderingar visar dock att det är svårt för pedagoger att veta hur de ska arbeta för att värdegrunden ska genomsyra hela verksamheten (se t.ex. Skolverket 2000; Löf 2011).

Projektet Queer kids – vem får en lov att vara? genomfördes under vårterminen 2014 med målet att, utifrån barns och elevers perspektiv, integrera värdegrundsfrågor i den pedagogiska verksamheten. Projektet finansierades med kommunala medel för genuspedagogik och jämställdhetsintegrering och hade således ett syfte att särskilt betona jämställdhetsfrågor. Arbetet omfattade ett lärande om och genom flera ämnen och teman samtidigt. Det var dels ett lärande om ämnena bild, fotografisk bild och grafisk kommunikation samt givetvis även om svenskämnet, dels om värdegrundsfrågor som queer, normer och diskrimineringsgrunder. Utöver detta omfattades arbetet av didaktiska frågor, med estetiska ämnen i fokus. Sammantaget medverkade över 200 barn och elever (från förskola till gymnasieskola) samt deras lärare, förskollärare och barnskötare i projektet. Arbetet i förskolor respektive grundskolor och gymnasieskolor delades upp i tre olika delprojekt som leddes av projektgrupper med särskild kompetens inom genus, sexualitet och skolutveckling. Projektet som helhet leddes av undertecknad i nära samarbete med arbetsgrupper för de olika delprojekten.

Varje delprojekt inleddes med en föreläsning om queer, kön, (o)jämställdhet och (o)rättvisa. Detta gjordes för att barnen och eleverna skulle få tillgång till begreppen, kunna problematisera dem och få möjligheter att ta egen ställning i frågan om ”Vem en får lov att vara?” i samhället, med kompisar och i skolan. Även slutmålet, utställningen, omfattade samtliga delprojekt. Arbetsgången såg emellertid olika ut i respektive grupp. Estetiska uttrycksformer var dock i fokus.

Inom varje delprojekt valdes sedan en särskild inriktning mot något uttryck, arbetssätt eller någon fråga som var aktuell för respektive verksamhet eller målgrupp just då.

Förskolegruppen valde att arbeta särskilt med fotodokumentation, vilket är en vanlig arbetsform i förskolor. I detta projekt kom dock barnen att få makten över kamerorna, då de fick i uppdrag att under56

4. Arbete med värdegrunden genom bildämnen … söka ”Vem en får lov att vara i förskolan?”. Under hela veckan fick de tillgång till en väska full med maskeradkläder för att experimentera med olika identiteter och egenskaper. Barnen klädde ut sig efter eget tycke och egen smak och dokumentationen speglade normbrytande identiteter: Batman med glasögon och tiara, en prinsessa med kattnos och tryne och svärd …

Grundskolans projekt riktade in sig på internetbaserade spel, vilka fångar många barns intresse. Det fanns här anledning att problematisera möjliga identitetspositioner i spelen – ”Vem får en lov att vara i en internetvärld?” Elever från två olika skolor undersökte vilka normer som genomsyrar spelen och skapade sedan en egen, ironisk spelvärld för att synliggöra spelens begränsande normer: ”På den här planeten är alla smala, rika, lyckade och snygga. Här får du vara vem du vill”, ropar en av karaktärerna, ”Vi vet vad du vill!” (Malmö stad 2014a).

Gymnasieskolans projekt bestod av två olika delar. Elever vid en yrkes­ inriktad gymnasieskola gjorde ljudinspelningar av sina reflektioner av identitetspositioner på olika platser i staden. Här var innan- och utanförskap en viktig fråga – var känner sig ungdomarna välkomna – och vad har de själva för förutfattade meningar om personer som rör sig i stadens olika rum? I ljudinstallationer berättade de om känslan av att besöka Västra hamnen, som är ett av stadens mer välbärgade områden: ”Du känner dig kanske inte värsta välkommen fast du känner dig inte heller ovälkommen.” Eleverna vid en gymnasieskola med estetisk inriktning (dvs. de elever som kommer till uttryck i detta kap.) fick konstnärlig frihet att gestalta queer. Efter det att respektive del­ projekt avslutats levererade medverkande skolor och förskolor bild- eller ljud­underlag till slutproduktionen som gjordes av projektledningen tillsammans med lärare och elever med inriktningen fotografisk bild och grafisk kommunikation.

Slutprodukten blev en utställning på Malmö stadsbibliotek under sommaren 2014. Med anledning av att Malmö stad under samma år intensifierade sitt jämställdhetsarbete i samband med värdskapet för konferensen Nordiskt Forum (Malmö stad 2014b) blev utställningen dessutom ett bidrag till diskussionen om jämställdhet, normer och diskriminering.

57

11. Elever gör en teater­ föreställning om PISA: Projektet Det lutande tornet Fredrik Håkansson Under åren har Humfryskolan gjort flera uppmärksammade projekt; sänt tv-program och radio, gett ut tidningar, satt upp teaterföreställningar, arrangerat konserter och utställningar. Ett utmärkande drag är att eleverna får samarbeta med professionella kulturarbetare, att projekten når ut utanför skolan, möter en publik och låter elevernas arbete synas i en offentlighet. Den här texten handlar om projektet Det lutande tornet. ”Vi borde starta ett samtalsforum, med olika ämnen varje vecka, som feminsim, rasism, och kanske spela in samtalet och lägga upp som en podcast?” Fem elever i årskurs nio på Humfryskolan befinner sig på Malmö högskola, lärarutbildningen. Som en del av konferensen Barns och ungas röster har de just föreläst om sitt projekt Det lutande tornet. Upprymda av uppmärksamheten och av att ha blivit lyssnade på, sitter de och äter lunch efteråt. Nu vill de fortsätta ta plats i offentligheten. Under lunchen kommer det ideligen fram vuxna som berömmer dem för deras framträdande. Under föreläsningen har de resonerat sig fram till hur det var att omvandla ett researcharbete om PISA-undersökningen till en teaterföreställning, som de under en vecka har spelat på PotatoPotatos scen i Malmö.

107

Fredrik Håkansson Projektet startade i ett försök att inifrån systemet bearbeta den senaste PISA-undersökningens nattsvarta rapporter om den svenska skolan, då Sverige hade halkat ner ytterligare på världsrankningen i skolresultat. Det var kris. Svenska skolelever vet ingenting, skrev tidningarna. Svenska elever kan inte läsa och skriva, skrev de. Eleverna saknar motivation. Det är ingen ordning och reda i skolan. Sverige är sämst i världen nästan. Det sköts åt alla håll för att reda ut vems fel det var: Regeringens? Lärarlönernas? Elevunderlagets? Invandringens? Lärarutbildningens? Kommunaliseringens? Svenska skolan hamnade i försvarsställning och vissa hävdade att svenska elever är bra på annat: självständighet, kritiskt tänkande och innovationsförmåga.

Det är sådana förmågor som inte mäts, sa man. Försvarare sa också att svenska elever inte hade gjort sitt bästa på testet. De hade fyllt i det med vänsterhanden. Det fanns ingen motivation till att hamna bra på sådana test, eftersom resultatet inte påverkade betyget. Men vad gjorde det med elevers självkänsla att bli beskrivna som ”dåliga”? Vad hade de för tankar om sina kunskaper eller om vad som fungerade i skolan?

Lärare på Humfryskolan blev nyfikna på att tillsammans med eleverna ta reda på mer och höra elevernas tankar kring dessa frågor. Hur kände eleverna själva? Blev de provocerade och nyfikna av bilden av en skola i kris och värdelösa kunskaper? Vad mäts i PISA-undersökningen och varför? Vilka kunskaper är nyttiga? Vad är det som inte mäts och syns i undersökningen? Vad är mätbart i skolan och vad är viktigt? Bör vi göra som de gör i andra länder? Varför lutar just det svenska tornet?

Får alla samma chans? Ska alla få samma chans? Ska alla formas i samma mall? Varför ser skolan ut som den gör? Vad vill vi med skolan?

Frågor som dessa blir startpunkten för ett ämnesöverskridande tema­arbete som inleds med att eleverna gör research tillsammans med studenter från lärarutbildningen under en vecka. Ibland måste eleverna söka fakta, ibland måste de reflektera och hela tiden dyker nya frågor upp. Eleverna får tid att sätta sig in i problemet och sedan hitta egna lösningar. De får göra det tillsammans med vuxna som kan hjälpa dem att strukturera, bearbeta och få arbetet att gå framåt, vuxna som inte är deras lärare. Eleverna hittar artiklar som är svåra, men som de tillsammans kan bena upp och förstå. De gör intervjuer med föräldrar och 108

11. Elever gör en teater­föreställning om PISA: … mor- och farföräldrar om hur skolan var förr. Artiklarna och intervjuerna bearbetas och diskuteras hela tiden i olika fokusgrupper. Tankar och funderingar får luftas. Grupperna består av två studenter och fem elever i varje. Eleverna utmanas att tänka och förhålla sig till det de läser. Experten bjuder upp amatören till dans. Jag kommer att tänka på en föreläsning av Harold Göthson från Reggio Emilia Institutet på Backaseminariet för några år sedan. Göthson jämförde Vygotskijs pedagogiska teorier med tv-programmet Let’s dance, där experter bjuder upp amatörer till dans. Vi lär oss och utvecklas genom att interagera med någon som är mer framskriden på området.

Resultatet blir diskussioner som sällan ges utrymme i skolan, som eleverna inte skulle ha haft på egen hand och som en lärare inte skulle haft tid att delta i, i alla fall inte så länge med varje grupp. Arbetet avslutas med presentationer av vad grupperna har kommit fram till.

Det finns ett allvar i luften under redovisningarna. Alla eleverna är förberedda. De har arbetat hårt och vill nu visa vad de går för. De gör det bra med fakta, statistik och proffsiga PowerPoint-presentationer.

Redovisningarna är slipade. Men var är reflektionerna och tankarna?

Redovisningarna är fyllda av spännande information: I Kina har unga respekt för äldres kunskap. I Sverige kan unga mer om datorer än gamla och därför har vi inte så mycket respekt för äldres kunskaper. Vårt samhälle är mer föränderligt. Sverige är ett konkurrenssamhälle. I Kina ägnar man sig åt korvstoppning. Bildligt talat, de sitter alltså inte och stoppar korv, det är en metafor, förtydligar en elev. Och så plötsligt sägs något personligt. Om att anpassa sig till prov. Om lustfyllt lärande. Om balans mellan press och pepp. Eleverna börjar ifrågasätta om svenska skolan verkligen är i kris. Vem bestämmer det? Stämmer mediabilden av svenska skolan? Används PISA-undersökningen av vissa för att saluföra en agenda? Om vi ändrar utgångspunkt och säger att skolan ska vara kreativ och utmanande, är den fortfarande i kris då? Kanske en annan sorts kris? Även om redovisningsformen framför allt lockar fram en faktaspäckad röst hos eleverna finns frön kvar av diskussionerna någonstans hos dem och förhoppningen är att dessa kan blomma ut under workshoparna med teatergruppen PotatoPotato. Nästa steg för eleverna är 109

Estetiska uttryck och barns rättigheter i utbildning Margareta Aspán, Jutta Balldin, Charlotte Engel & Anna Röing Hellberg (red.)

Hur kan skolans demokratiska idéer och dess värdegrund förverkligas och bli en självklar del av förskolan och skolan, samt av barns och elevers lärande och utveckling? Att ha bestämda mål för undervisningen – mål som kan uppnås och där uppnåendegraden kan mätas – är en given del av skolans utbildning. Men utbildning kan även omfatta andra dimensioner, där kreativiteten inte alltid söker givna eller ens befintliga svar, utbildning som rymmer undran och till och med förundran över världen.

I den här boken medverkar ett antal forskare och lärare som har ett engagemang i barns rättigheter och estetik. Texterna i boken är av olika slag: några är längre och teoretiskt förankrade, andra är korta beskrivningar av eller reflektioner över pågående arbete i skolan.

Det som förenar bokens olika kapitel är vissheten om att estetiken har stor betydelse för både kunskaps- och identitetsutveckling samt för ett förverkligande av mänskliga rättigheter, solidaritet och gemenskap. De medverkande författarna delar alla en övertygelse om att estetik och estetiska uttryck kan vara vägen till självinsikt hos både lärare och elever, och öppna diskussioner om rättigheter och gemensamma värden.

Margareta Aspán är fil.dr i pedagogik och verksam vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Jutta Balldin är fil.dr i pedagogik och verksam vid Institutionen Barn – unga – samhälle, Malmö högskola. Charlotte Engel och Anna Röing Hellberg är båda utbildade teaterlärare och initiativtagare till Kulturföreningen Viva.

ISBN 978-91-40-69529-1

9 789140 695291